Bilderna är tagna i ”Rucklets” trädgård med min Fuji FinePix F30.
(klätterros av Kordesiityp)
15 juli 2010
(starkdoftande och remonterande klätterros av Bourbontyp)
15 juli 2010
lördag 17 juli 2010
Ännu mera rosor!
ROSKAMPANJ I HANDELSTRÄDGÅRDEN – därmed helt omöjligt att låta bli att utöka antalet klättrande sorter vid ”Rucklet”! De nya skönheterna kommer inte riktigt till sin fulla rätt i mina bilder eftersom blomningen hunnit bli lite bedagad. Men visst är de läckra ändå?!
Bilderna är tagna i ”Rucklets” trädgård med min Fuji FinePix F30.
'ILSE KROHN SUPERIOR'
(klätterros av Kordesiityp)
15 juli 2010
'ZEPHIRINE DROUHIN'
(starkdoftande och remonterande klätterros av Bourbontyp)
15 juli 2010
Du kan se bilderna i större format om du klickar på dem.
Bilderna är tagna i ”Rucklets” trädgård med min Fuji FinePix F30.
(klätterros av Kordesiityp)
15 juli 2010
(starkdoftande och remonterande klätterros av Bourbontyp)
15 juli 2010
fredag 16 juli 2010
Liten turgumma
LILLA A ÄR en riktig turgumma! Nu har hon gått och vunnit sig en biljett till Lars Winnerbäcks konsert tisdagen den 27.7 under Rockoff-festivalen här i Mariehamn! Eller tja, jag tycker hon har haft tur, men själv är hon inte odelat förtjust. Hon gillar ju inte Lasse W.
”Men sälj biljetten då”, sa jag, ”så kanske du kan skramla ihop till ett helt festivalpass istället!”
Sagt och gjort. Härmed utbjudes alltså till försäljning ett stycke biljett till sagda konsert den 27.7 på torget i Mariehamn. Normalpriset är 40 euro och lilla A överlåter sin för facila 30.
Har du t.ex. tänkt utnyttja din Nyankortsrabatt för att skaffa en biljett kan du väl lika bra göra lilla A glad och överta hennes? Mejla mig på stjarnkraft [at] aland . net om du vill slå till – först till kvarn får biljetten!
Lyssna gärna på en av Lasses absolut finaste låtar:
”Men sälj biljetten då”, sa jag, ”så kanske du kan skramla ihop till ett helt festivalpass istället!”
Sagt och gjort. Härmed utbjudes alltså till försäljning ett stycke biljett till sagda konsert den 27.7 på torget i Mariehamn. Normalpriset är 40 euro och lilla A överlåter sin för facila 30.
Har du t.ex. tänkt utnyttja din Nyankortsrabatt för att skaffa en biljett kan du väl lika bra göra lilla A glad och överta hennes? Mejla mig på stjarnkraft [at] aland . net om du vill slå till – först till kvarn får biljetten!
Lyssna gärna på en av Lasses absolut finaste låtar:
Juli i Mariehamn = Ålands Sjödagar
ETT ÅRLIGEN ÅTERKOMMANDE evenemang i vår lilla stad här på Åland är det flera dagar långa evenemanget Ålands Sjödagar. Då pågår det en mängd aktiviteter i och runt Sjökvarteret i Östra hamnen.
Dagtid är det allt från aktiviteter för barn till demonstration av gamla kultändarmotorer och på kvällarna alltid någon form av underhållning, oftast med dansvänlig musik. Ett stort minus i år var att den dagliga hantverksmarknad som utannonserats såg i alla fall inte jag röken av.
Under Sjödagarna besöks Sjökvarteret av skutor från när och fjärran och det är tätt med master vid kajerna, där folk strosar runt och beundrar båtarna, träffar nya och gamla vänner och kanske tar en öl eller något att äta.
Att betala entré är frivilligt, eller som det skämtsamt står på insamlingsbössan: ”Fri vilig entré”. ”Vilig” är åländska och betyder ungefär ”rejäl” eller ”bra”. Eventuella insamlade medel används för kommande års satsningar.
Skutorna må vara gamla, men saknar ingalunda toppmoderna hjälpmedel för säker navigation. Hi-Tech möter allmoge. Typ. Svunnen är epoken ”segla efter stjärnorna” och sextant har idag fått en helt annan betydelse.
Det här ser väl inte helt fel ut, eller hur? Kommer man med egen båt av den här storleksordningen kan man säkert kosta på sig att sitta på akterdäck och dricka champagne i solnedgången istället för att gå iland och köpa sin dryckjom ;o)
Ett måste för många sjödagsbesökare är en ledholmare från MacHarrys rullande kiosk. Det är en uuutsökt god strömmingsburgare som tillreds medan du väntar.
För 5 euro får du en ”liten” och för 6 en ”stor”, vilket är alldeles för dyrt för mig. Ser jag förresten rätt..? Är det bara den andra halvan av hamburgerbrödet man får för den där extra euron? Men kiosken är välbesökt och det händer till och med att råvaran sinar.
Till inventarierna bland de ambulerande försäljarna hör Gunnel Nilsson, som säljer nödproviant i form av långgodis. Hon har funnits på plats så länge jag kan minnas, så är hon inte där är det något fel.
Gunnel är även kvinnan bakom Solbacka Smycken, som finns i Skeppsvik på Eckerö. Eckerö kommun är beläget längst västerut på Åland och det är där bl.a. Eckerö Linjens hamn finns.
För den musikaliska underhållningen den kväll jag och lilla A hade vägarna förbi stod Sweet Emma And The Mood Swingers och det var många som såg sin chans till en svängom i den varma sommarkvällen.
De svängiga tonerna till trots kan jag inte låta bli att undra varför i jösse namn volymen måste vara så vansinnigt hög? När jag besöker ett evenemang som det här vill jag gärna ha möjlighet att föra ett samtal med mitt sällskap utan att behöva skrika mig hes.
Till och med lilla A tyckte att det gjorde ont i öronen och ville bort från scenens närmaste omgivning, så efter en sista flukt på masterna mot kvällshimlen hojade vi hem till ”Rucklet”, en dryg kilometer bort.
Dagtid är det allt från aktiviteter för barn till demonstration av gamla kultändarmotorer och på kvällarna alltid någon form av underhållning, oftast med dansvänlig musik. Ett stort minus i år var att den dagliga hantverksmarknad som utannonserats såg i alla fall inte jag röken av.
Under Sjödagarna besöks Sjökvarteret av skutor från när och fjärran och det är tätt med master vid kajerna, där folk strosar runt och beundrar båtarna, träffar nya och gamla vänner och kanske tar en öl eller något att äta.
Att betala entré är frivilligt, eller som det skämtsamt står på insamlingsbössan: ”Fri vilig entré”. ”Vilig” är åländska och betyder ungefär ”rejäl” eller ”bra”. Eventuella insamlade medel används för kommande års satsningar.
Skutorna må vara gamla, men saknar ingalunda toppmoderna hjälpmedel för säker navigation. Hi-Tech möter allmoge. Typ. Svunnen är epoken ”segla efter stjärnorna” och sextant har idag fått en helt annan betydelse.
Det här ser väl inte helt fel ut, eller hur? Kommer man med egen båt av den här storleksordningen kan man säkert kosta på sig att sitta på akterdäck och dricka champagne i solnedgången istället för att gå iland och köpa sin dryckjom ;o)
Ett måste för många sjödagsbesökare är en ledholmare från MacHarrys rullande kiosk. Det är en uuutsökt god strömmingsburgare som tillreds medan du väntar.
För 5 euro får du en ”liten” och för 6 en ”stor”, vilket är alldeles för dyrt för mig. Ser jag förresten rätt..? Är det bara den andra halvan av hamburgerbrödet man får för den där extra euron? Men kiosken är välbesökt och det händer till och med att råvaran sinar.
Till inventarierna bland de ambulerande försäljarna hör Gunnel Nilsson, som säljer nödproviant i form av långgodis. Hon har funnits på plats så länge jag kan minnas, så är hon inte där är det något fel.
Gunnel är även kvinnan bakom Solbacka Smycken, som finns i Skeppsvik på Eckerö. Eckerö kommun är beläget längst västerut på Åland och det är där bl.a. Eckerö Linjens hamn finns.
För den musikaliska underhållningen den kväll jag och lilla A hade vägarna förbi stod Sweet Emma And The Mood Swingers och det var många som såg sin chans till en svängom i den varma sommarkvällen.
De svängiga tonerna till trots kan jag inte låta bli att undra varför i jösse namn volymen måste vara så vansinnigt hög? När jag besöker ett evenemang som det här vill jag gärna ha möjlighet att föra ett samtal med mitt sällskap utan att behöva skrika mig hes.
Till och med lilla A tyckte att det gjorde ont i öronen och ville bort från scenens närmaste omgivning, så efter en sista flukt på masterna mot kvällshimlen hojade vi hem till ”Rucklet”, en dryg kilometer bort.
onsdag 14 juli 2010
Alla visar rosor
... SÅ ÄVEN JAG. Men jag måste, för att själv kunna backa filmen och dra mig till minnes hur underbara de är när de blommar. Bilderna är tagna i ”Rucklets” trädgård med min Fuji FinePix F30.
'SCHNEEWITTCHEN'
12 juli 2010
'NEW DAWN'
13 juli 2010
'CHAPEAU DE NAPOLÉON'
12 juli 2010
'WRAMS GUNNARSTORP'
9 juli 2010
FLITIG SOM ... EN HUMLA
14 juli 2010
Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.
Hej, Iwona! Varmt välkommen som följare!
12 juli 2010
13 juli 2010
12 juli 2010
9 juli 2010
14 juli 2010
Hej, Iwona! Varmt välkommen som följare!
tisdag 13 juli 2010
Sommar = Släkten seglar in
HÖGTRYCKET HÅLLER I sig och toppnoteringen för dagen var någonstans i trakten 28,7°. Ett säkert tecken på att det är för varmt är när två trettonåringar väljer att spela luffarschack i skuggan under äppelträden i trädgården framom strandliv.
Men även i skuggan var det för varmt, så lite då och då satt det fint med en dusch av vattenspridarens iskalla vatten. Nota bene! Den kopplades på endast för detta nöje, inte för bevattning av den kruttorra moss- & gräsmattan.
”Iiiih, vad kallt!” Men skönt.
Själv slavade jag i köket hela dagen. Utåt kvällen väntades nämligen besök av min ena kusin och hennes man, som traditionsenligt är på juliseglats från Helsingfors till Åland.
Hett som i helvetet inomhus, och dessutom fick jag för mig att jag skulle bjuda på hembakat bröd till maten. Ville jag överleva fanns det bara en lösning: mammas gamla bordsfläkt.
Jag kan lova att den stod på fullt flås hela dagen, och ändå var det konstant över +30° i mitt lilla kök.
”Guuud, vad du är knäpp ...”, sa dottern, när jag ställde mig och plitade ihop kvällens meny på min gamla whiteboardtavla. Nåja, det var väl ingen nyhet direkt, och lite kul är också kul ;o)
Egentligen är det ju urbota korkat att grilla när det redan är varmt som hos Lucifer himself, men vad skulle alternativet vara..? Kall havregrynsgröt?
Hur som helst verkade det som släkten, liksom väninnan S, lilla A och hennes kompis, uppskattade mina kulinariska insatser för mänskligheten :oD
Strax efter tio lägrade sig åter lugnet över ”Rucklet”, när alla gäster utom A:s övernattande kompis hade begivit sig hemåt. Skymningen började falla, så jag tände oljelampan vid ytterdörren ...
... och hällde jag upp ett sista glas av det goda, argentiska rödvinet, tände en cigarrett och bara njöt. Fortfarande över 21° varmt och rena, rama medelhavsstämningen.
Plötsligt började det blåsa. Himlen fylldes av lovande molnmassor och färgades dramatiskt blå. Aaah, äntligen regn! tänkte jag, optimist av naturen.
Och visst kom det regn, men just inte mycket mer än så här:
Nere på gården lyser 'Aimable Amie' som en doftande liten fyr i skumrasket. Nog är sommaren allt bra ljuvlig ändå, och det är dagar och kvällar som den här man ska gömma i sitt hjärta för framtida behov.
På det viset är bloggen en bra uppfinning, i och med att man på ett relativt enkelt sätt kan spara sina minnen i såväl ord som bild!
Men även i skuggan var det för varmt, så lite då och då satt det fint med en dusch av vattenspridarens iskalla vatten. Nota bene! Den kopplades på endast för detta nöje, inte för bevattning av den kruttorra moss- & gräsmattan.
”Iiiih, vad kallt!” Men skönt.
Själv slavade jag i köket hela dagen. Utåt kvällen väntades nämligen besök av min ena kusin och hennes man, som traditionsenligt är på juliseglats från Helsingfors till Åland.
Hett som i helvetet inomhus, och dessutom fick jag för mig att jag skulle bjuda på hembakat bröd till maten. Ville jag överleva fanns det bara en lösning: mammas gamla bordsfläkt.
Jag kan lova att den stod på fullt flås hela dagen, och ändå var det konstant över +30° i mitt lilla kök.
”Guuud, vad du är knäpp ...”, sa dottern, när jag ställde mig och plitade ihop kvällens meny på min gamla whiteboardtavla. Nåja, det var väl ingen nyhet direkt, och lite kul är också kul ;o)
Egentligen är det ju urbota korkat att grilla när det redan är varmt som hos Lucifer himself, men vad skulle alternativet vara..? Kall havregrynsgröt?
Hur som helst verkade det som släkten, liksom väninnan S, lilla A och hennes kompis, uppskattade mina kulinariska insatser för mänskligheten :oD
Strax efter tio lägrade sig åter lugnet över ”Rucklet”, när alla gäster utom A:s övernattande kompis hade begivit sig hemåt. Skymningen började falla, så jag tände oljelampan vid ytterdörren ...
... och hällde jag upp ett sista glas av det goda, argentiska rödvinet, tände en cigarrett och bara njöt. Fortfarande över 21° varmt och rena, rama medelhavsstämningen.
Plötsligt började det blåsa. Himlen fylldes av lovande molnmassor och färgades dramatiskt blå. Aaah, äntligen regn! tänkte jag, optimist av naturen.
Nere på gården lyser 'Aimable Amie' som en doftande liten fyr i skumrasket. Nog är sommaren allt bra ljuvlig ändå, och det är dagar och kvällar som den här man ska gömma i sitt hjärta för framtida behov.
På det viset är bloggen en bra uppfinning, i och med att man på ett relativt enkelt sätt kan spara sina minnen i såväl ord som bild!
måndag 12 juli 2010
Golf for Dummies
EFTER EN OLIIIDLIGT varm och lång dag fick vi igår lust att göra någonting mer än bara slappa. Valet av aktivitet föll på äventyrsgolf. Minigolf har liksom tagit steget upp i en högre division sedan jag var barn, och numera är det väl snarast långgolf i miniatyr.
Ångbåtsbryggan Äventyrsgolf ligger centralt i Mariehamn, närmaste granne till Ålands landskapsregering, Restaurang F.P. von Knorring, restaurang Club Marin och ...
Mariehamns seglarförenings (MSF) gästhamn, som så här i mitten på juli är knökfull med flytande pengar.
Man kan välja att spela 9 eller 18 hål och priset per person är 5 respektive 8 euro. Lite väl dyrt i mitt tycke, men gör man det en gång per sommar må det väl vara hänt. (Klicka på bilden om du vill se plankartan i större format.)
Det är mysigt ute på banan, med träd som skuggar om det råkar vara väldigt gassigt. Som synes ovan har lilla A rätta stilen och har här just slagit ut vid 13:e hålet. Ett knepigt hål, där man först – med god fart – måste ta sig genom en tunnel.
Väninnan Y tog kanske, om man så säger, inte det hela riktigt lika mycket på allvar, men klarade ändå samma hål på tre slag.
Efteråt var lilla A och jag riktigt nöjda med vår insats, eftersom vi kapade åt oss 1:a respektive 2:a plats! Fast liiite svårt att smälta att A besegrade mig med hela åtta slag hade jag nog ;o)
Ångbåtsbryggan Äventyrsgolf ligger centralt i Mariehamn, närmaste granne till Ålands landskapsregering, Restaurang F.P. von Knorring, restaurang Club Marin och ...
Mariehamns seglarförenings (MSF) gästhamn, som så här i mitten på juli är knökfull med flytande pengar.
Man kan välja att spela 9 eller 18 hål och priset per person är 5 respektive 8 euro. Lite väl dyrt i mitt tycke, men gör man det en gång per sommar må det väl vara hänt. (Klicka på bilden om du vill se plankartan i större format.)
Det är mysigt ute på banan, med träd som skuggar om det råkar vara väldigt gassigt. Som synes ovan har lilla A rätta stilen och har här just slagit ut vid 13:e hålet. Ett knepigt hål, där man först – med god fart – måste ta sig genom en tunnel.
Väninnan Y tog kanske, om man så säger, inte det hela riktigt lika mycket på allvar, men klarade ändå samma hål på tre slag.
Efteråt var lilla A och jag riktigt nöjda med vår insats, eftersom vi kapade åt oss 1:a respektive 2:a plats! Fast liiite svårt att smälta att A besegrade mig med hela åtta slag hade jag nog ;o)
Veckans Vanartiga Vers #13
En maffiaboss från Chicagoär drabbad av smärtsam lumbago.
Med ryggen så krökt
blev han passligt besökt
av älskaren sin från Tobago.
lumbago = ryggskott
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 11 juli 2010
Tiderna förändras
IGÅR VAR DET bakluckeloppis här i Mariehamn. Rätt mycket bilar och en hel del folk den rådande värmeböljan till trots.
Mest var det böcker, kläder och en myckenhet skräp, men ett litet fynd gjorde jag: en glasfigurin av Armando Jacobino för blott två euro, det vill säga samma pappa som den fula ankungen jag fyndade häromsistens.
Men vad jag vill visa är det här:
En gammal skrivmaskin! Jag blev alldeles nostalgisk, för när jag i en obskyr forntid utbildade mig till läkarsekreterare blev vi undervisade i maskinskrivning på liknande, helt manuella maskiner.
Fast det lustigaste var ändå det här:
En lapp med uppmaningen att läsa bruksanvisningen innan man använder manicken! Höghöjdshumor i dagens digitala och überdatoriserade värld, icke sant? Först flinade jag hejdlöst. Strax därpå kände jag mig lastgammal.
Mest var det böcker, kläder och en myckenhet skräp, men ett litet fynd gjorde jag: en glasfigurin av Armando Jacobino för blott två euro, det vill säga samma pappa som den fula ankungen jag fyndade häromsistens.
Men vad jag vill visa är det här:
En gammal skrivmaskin! Jag blev alldeles nostalgisk, för när jag i en obskyr forntid utbildade mig till läkarsekreterare blev vi undervisade i maskinskrivning på liknande, helt manuella maskiner.
Fast det lustigaste var ändå det här:
En lapp med uppmaningen att läsa bruksanvisningen innan man använder manicken! Höghöjdshumor i dagens digitala och überdatoriserade värld, icke sant? Först flinade jag hejdlöst. Strax därpå kände jag mig lastgammal.