MIN PELARGONFEBER HAR stigit med ytterligare en grad. När jag igår besökte en av våra handelsträdgårdar för att förse mig med ett stycke buske med vita vinbär från deras sommarrea, ja, då gick det inte bättre än att jag kom hem med en mycket risig pelargonplanta också. Halva priset gick jag med på att ge för den och det hoppas jag att den är värd.
Den är närbesläktad med mina andra doftpelargoner, men blommorna är i det här fallet lysande rosaröda, snudd på cerise.

Av den rangliga och bedrövliga moderplantan fick jag tio fina toppsticklingar.

Och den utmärglade modern själv ser helt presentabel ut efter friseringen:

Herr K har redan fått en stickling och är det någon annan som känner begär är det bara att höra av sig :o)