Och du, Hjärt-lungfonden kan behöva ett litet bidrag! Utan forskning hade såna i Skånegrabbens situation inte haft en chans.
lördag 8 oktober 2011
Små, små guldkorn
i kolsäcken som kallas höst
ETT HÄR OCH ett där lyser de upp skumrasket i oktober, naturens små guldkorn. Vilken salig tur är inte det, för så här års behöver vi nog muntras upp lite till mans! En som verkligen kan behöva lite särskild uppmuntran just nu är Skånegrabben. Vi har aldrig träffats, men mitt t.v. friska hjärta klappar varmt för hans lite skruttiga.
Och du, Hjärt-lungfonden kan behöva ett litet bidrag! Utan forskning hade såna i Skånegrabbens situation inte haft en chans.
Och du, Hjärt-lungfonden kan behöva ett litet bidrag! Utan forskning hade såna i Skånegrabbens situation inte haft en chans.
fredag 7 oktober 2011
torsdag 6 oktober 2011
Sprittande färskt
IGÅR MORSE BEFANN jag mig iförd morgonrock och raggsockor mitt i flädersaftkoket när det oväntat knackade på dörren. Det var gamle ungdomskompisen J.
– Hej, vill du ha abborre?
– Klart som korvspad! svarade jag, när den första förvåningen lagt sig. Sen hoppade jag i fopporna och följde – morgonrocken och sockorna till trots – med ner till bilen. (Ingen fara, mina grannar är härdade.)
I bagageutrymmet fanns en stor plastlår full med nät. Nät fulla med abborre, och färskare än färska skulle jag vilja påstå, eftersom vissa av dem fortfarande övade sig på att andas ren luft.
Finns det någon som kan tacka nej till ett sånt här erbjudande? Inte jag i alla fall. Nästan 800 gram fina filéer fick jag ut av firrarna jag fick :o) Tack som tusan, J! Där räddade du vår middag, inte bara en dag utan två!
I Glaspalatset – gårdens växthus – mognar det faktiskt fortfarande. Tomatstänglarna, som jag skar av från plantorna häromveckan och som nu hänger upp och ner från snören, producerar några stycken varje dag. Och chilins frukter börjar skifta färg!
Det finns till och med lite sommarblommor kvar i pallkragslådorna på gården, eftersom vi tills vidare inte haft någon frostnatt. Det gäller att plocka in och njuta, för vilken natt som helst smäller det nog till nu.
Varsågoda! Ta nu och gotta er åt akvarellen jag ”målat” bara för er, mina kära bloggvänner:
– Hej, vill du ha abborre?
– Klart som korvspad! svarade jag, när den första förvåningen lagt sig. Sen hoppade jag i fopporna och följde – morgonrocken och sockorna till trots – med ner till bilen. (Ingen fara, mina grannar är härdade.)
I bagageutrymmet fanns en stor plastlår full med nät. Nät fulla med abborre, och färskare än färska skulle jag vilja påstå, eftersom vissa av dem fortfarande övade sig på att andas ren luft.
Finns det någon som kan tacka nej till ett sånt här erbjudande? Inte jag i alla fall. Nästan 800 gram fina filéer fick jag ut av firrarna jag fick :o) Tack som tusan, J! Där räddade du vår middag, inte bara en dag utan två!
I Glaspalatset – gårdens växthus – mognar det faktiskt fortfarande. Tomatstänglarna, som jag skar av från plantorna häromveckan och som nu hänger upp och ner från snören, producerar några stycken varje dag. Och chilins frukter börjar skifta färg!
Det finns till och med lite sommarblommor kvar i pallkragslådorna på gården, eftersom vi tills vidare inte haft någon frostnatt. Det gäller att plocka in och njuta, för vilken natt som helst smäller det nog till nu.
Varsågoda! Ta nu och gotta er åt akvarellen jag ”målat” bara för er, mina kära bloggvänner:
onsdag 5 oktober 2011
Höstsur och flädertur
UNDER HELA SOMMAREN har jag inte bakat surdegsbröd överhuvudtaget. Turkyoghurtburken med surdegsbas har stått orörd på en hylla i kylskåpet och mest varit i vägen.
Men i förrgår slog surdegssuget klorna i mig och jag tog fram det lilla livet, hällde bort ytskiktet med svartnande vätska, rörde ner nytt mjöl och fyllde på med vatten. Burken fick stå framme över natten och igår morse bubblade det så glatt, så glatt!
På eftermiddagen satte jag en deg på lite det ena och det andra, bl.a. en gnutta jäst för att få till en riktig kickstart, och sen fick degen jäsa i ungefär fyra timmar.
Lagom till kvällsmackorna hade vi ett underbart bröd att sätta tänderna i!
Tidigare på kvällskvisten lurade jag med mig Lilla A på en kort kvällspromenad så att vi skulle kunna förse oss med bär från ett jättebuskage med fläder som vännerna S&N tipsat mig om. Wow, vad bär det fanns! På ett par minuter hade vi plockat åt oss ungefär 5 kilo, som blev rätt tungt att kånka på under resten av rundan.
Bären slängde jag i frysboxen över natten, eftersom de helst ska vara frostnupna före man gör något av dem. Idag blir det saftkok! :o)
Men i förrgår slog surdegssuget klorna i mig och jag tog fram det lilla livet, hällde bort ytskiktet med svartnande vätska, rörde ner nytt mjöl och fyllde på med vatten. Burken fick stå framme över natten och igår morse bubblade det så glatt, så glatt!
På eftermiddagen satte jag en deg på lite det ena och det andra, bl.a. en gnutta jäst för att få till en riktig kickstart, och sen fick degen jäsa i ungefär fyra timmar.
Lagom till kvällsmackorna hade vi ett underbart bröd att sätta tänderna i!
Tidigare på kvällskvisten lurade jag med mig Lilla A på en kort kvällspromenad så att vi skulle kunna förse oss med bär från ett jättebuskage med fläder som vännerna S&N tipsat mig om. Wow, vad bär det fanns! På ett par minuter hade vi plockat åt oss ungefär 5 kilo, som blev rätt tungt att kånka på under resten av rundan.
Bären slängde jag i frysboxen över natten, eftersom de helst ska vara frostnupna före man gör något av dem. Idag blir det saftkok! :o)
tisdag 4 oktober 2011
Mycket möda med de röda
Torkatorkatorka ...
TorkatorkaTORKA!
Efter X antal timmar under gårdagen var hela nyponskörden på 1,67 kg snoppad, delad i halvor och renpillad på kärnor. Nu minns jag alltför bra varför jag inte brukar plocka nypon.
Idag, efter snart 24 timmar i ugnen på 50°, är de nästan torra och färdiga att packa på burk. Till mitt förtret kom jag just på att jag inte längre har någon gammal kaffekvarn att mala dem till mjöl med. Nytt problem att lösa :o/ *suck!*
måndag 3 oktober 2011
In i dimman
MIN SÖNDAG VAR riktigt lat, och för ovanlighetens skull tog jag mig någonstans för att få mig en kopp och en pratstund.
Fast riktigt lat lyckades jag inte vara.
Hemma hos herr K ...
... finns det nämligen gott om taggiga buskar:
Med massor av nypon!
Och nere vid stranden växer en ståtlig vildapel som dignar av äpplen.
Såå vackert i den dimmiga söndagseftermiddagen.
Drygt ett och ett halvt kilo nypon plockade jag med mig hem.
Gissa vad jag gör idag?
Edit kl. 16:58
För att det inte ska råda några tvivel om dimmigheten
lägger jag till den här bilden från gårdagen:
Fast riktigt lat lyckades jag inte vara.
... finns det nämligen gott om taggiga buskar:
Med massor av nypon!
Och nere vid stranden växer en ståtlig vildapel som dignar av äpplen.
Såå vackert i den dimmiga söndagseftermiddagen.
Drygt ett och ett halvt kilo nypon plockade jag med mig hem.
Gissa vad jag gör idag?
Edit kl. 16:58
För att det inte ska råda några tvivel om dimmigheten
lägger jag till den här bilden från gårdagen:
söndag 2 oktober 2011
Det gäller att sko sig
TACK ALLA SOM skrivit peppande kommentarer på mina inlägg om trigeminusneuralgi! Lessen att jag inte orkat svara som jag brukar, men det har sina rutiga och randiga – och smärtsamma – orsaker.
Igår hade jag i alla fall en helt smärtfri, vanlig dag och väninnan S lurade med mig på en skön promenad inåt centrum. Meningen var att hon skulle köpa sig nya träningsskor, men det slutade med att jag var den som kom hem med nya skor i väskan.
Halva reapriset på kvalitetsskor från Sievi är något som inte ens jag, trots min ytterst strama budget, kan nonchalera. Och definitivt inte när skorna sitter som skräddarsydda handskar på fötterna, om man nu kan säga så om fotplagg. 40 pix för att par som kostat 122, det är väl ett fynd om något..?
Att det var hög tid för ett par nya dojor torde följande bildcollage bevisa. Det är med sorg i hjärtat jag stoppat dem i soptunnan, mina überbekväma Scholl. Men Scholls kvalitet är nog inte längre vad den en gång varit, när sulorna slits på det här konstiga sättet; som om gummit helt enkelt murknar med tiden.
Vad som sannerligen inte är ett fynd är priset på krämen jag i årtionden använt som läppcerat: Eight Hour Creme från Elizabeth Arden. Lilla A var igår över till Sverige med pappsen och jag hade bett henne köpa en tub åt mig till taxfreepris ombord på färjan. Fiffig som hon är ringde hon mig dock före hon betalade – och en jäkla tur var det. 29,40 euro!! No way, José, att jag betalar nästan 30 euro för 50 ml kräm!
Nu håller jag tummarna för att far och dotter under dagen hann in via ett svenskt apotek, så att jag åtminstone får mig ett par stick med Försvarets Hudsalva. Oglamoröst som bara den, men ett excellent fattigmansalternativ till tant Arden.
Igår hade jag i alla fall en helt smärtfri, vanlig dag och väninnan S lurade med mig på en skön promenad inåt centrum. Meningen var att hon skulle köpa sig nya träningsskor, men det slutade med att jag var den som kom hem med nya skor i väskan.
Halva reapriset på kvalitetsskor från Sievi är något som inte ens jag, trots min ytterst strama budget, kan nonchalera. Och definitivt inte när skorna sitter som skräddarsydda handskar på fötterna, om man nu kan säga så om fotplagg. 40 pix för att par som kostat 122, det är väl ett fynd om något..?
Att det var hög tid för ett par nya dojor torde följande bildcollage bevisa. Det är med sorg i hjärtat jag stoppat dem i soptunnan, mina überbekväma Scholl. Men Scholls kvalitet är nog inte längre vad den en gång varit, när sulorna slits på det här konstiga sättet; som om gummit helt enkelt murknar med tiden.
Vad som sannerligen inte är ett fynd är priset på krämen jag i årtionden använt som läppcerat: Eight Hour Creme från Elizabeth Arden. Lilla A var igår över till Sverige med pappsen och jag hade bett henne köpa en tub åt mig till taxfreepris ombord på färjan. Fiffig som hon är ringde hon mig dock före hon betalade – och en jäkla tur var det. 29,40 euro!! No way, José, att jag betalar nästan 30 euro för 50 ml kräm!
Nu håller jag tummarna för att far och dotter under dagen hann in via ett svenskt apotek, så att jag åtminstone får mig ett par stick med Försvarets Hudsalva. Oglamoröst som bara den, men ett excellent fattigmansalternativ till tant Arden.