Stjärnkraft, kärring i skärgården

RECEPT > Kalljästa favoritfrallor

2012-02-11T09:43:00.004+02:00

NÄR DET KÄNNS som hela världen rasar runtom en känns det gôtt att baka bröd. De här frallorna är dessutom busenkla att svänga ihop, eftersom de bakas ut direkt och får kalljäsa i flera timmar före de gräddas.

Ekonomiskt är det också. I dagsläget kostar en påse med tolv industriellt tillverkade, långt ifrån lika goda eller hållbara rågfrallor c. 5,35 euro! Av det här receptet blir det åtta stora frallor till en bråkdel av det priset.

Du behöver: (för 8 stora frallor)
25 g jäst
3,5 dl vatten; för extra god jäseffekt kokar du upp vattnet, för att göra dig av med kloret, och låter det svalna
1 msk olja
1 msk mörk sirap
1 msk krossade linfrön
1 msk sesamfrön
1 msk pumpakärnor
1 msk skalade solrosfrön
1 msk torkade nässlor
1-2 msk torkade tranbär
1 dl speltmjöl
1 dl rågsikt
c. 6 dl specialvetemjöl
1 msk gott flingsalt

Gör så här:
Lös jästen i vattnet och tillsätt övriga ingredienser, allt utom ett par deciliter av vetemjölet och saltet. Arbeta ihop degen och tillsätt mer vetemjöl tills degen slutar kladda och släpper bunken. Knåda 5 minuter i maskin eller 10 minuter för hand och tillsätt saltet. Fortsätt knåda 5/10 minuter till.

Stjälp upp dagen på mjölat bord och dela den i åtta bitar, som du rullar till runda bullar. Sätt dem på bakplåtspapperklädd plåt, pudra över vetemjöl, täck med en ren handduk och ställ brödet på jäsning i ett svalt utrymme 3-4 timmar. Jag jäser mina frallor i vindstrappan, där temperaturen ligger på 11-12°.

När det är dags att grädda tar du in plåten i köket medan ugnen värms upp till 225°. Skjut in plåten i mitten av ugnen, skvätt lite kallt vatten på ugnsbottnen och stäng luckan snabbt. Grädda i c. 18 minuter eller tills frallorna fått fin färg och känns lätta när du lyfter på dem.

Vill du behålla frasigheten låter du frallorna svalna på galler. Föredrar du mjuk brödskorpa slänger du en handduk över dem medan de svalnar.

Fotnot:
Min KitchenAid Ultra Power klarar inte riktigt större degar än så här. Istället sätter jag alltid två degar på samma gång.

Aah!

2012-02-10T09:16:00.004+02:00

När ord är överflödiga:

Nu ska jag ägna dagen åt att smälta gårdagens chockbesked från mitt pensionsförsäkringsbolag och att fundera på hur jag ska förhålla mig till ett eventuellt feokromocytom. Med starkt, hett kaffe i muggen går det garanterat bättre än igår. Då bröt jag helt enkelt ihop, för första gången på tre år.

Tack C, för att du finns! Och detsamma till A på hälsocentralen i Mariehamn, som är på god väg att återupprätta mitt fullständigt raserade förtroende för sjukvården.

Vad jag vill säga till Pensions-Alandia lämpar sig lika lite för tryck som vad jag anser om handläggningen hos Folkpensionsanstalten på Åland. Hur kan en handläggare vid ett pensionsförsäkringsbolag – en pappersvändare av guds nåde – ha mage att säga åt en kund: ”Det är många som är sjukare än du som jobbar alla dagar. Jag själv till exempel”?!

Hur fan kan en kontorsråtta av rang tro sig ha mandat att uttala sig om mitt hälsotillstånd, när det inte ens tycks gå att läsa innantill vad som skrivs i läkarutlåtande efter läkarutlåtande?! Och vad i hela glödheta helvete har denna handläggares egen hälsa med mig att göra?? Är människan inte frisk nog att vara på jobb ska hon sjukskriva sig. Att detta dessutom var andra gången samma person tog sig för att referera till sin egen hälsa gör inte saken bättre.

Makalöst inkompetent.
Makalöst skamligt.
För att inte tala om hur kränkande det är.

Om att gå över gränsen för det acceptabla

2012-02-09T18:01:00.000+02:00

[inlägget publicerades initialt 19-01-2012]

MED ANLEDNING AV det idag mottagna beskedet från Folkpensionsanstaltens i Finland lokalkontor i Mariehamn har jag bestämt mig för att det är dags att låta alltsammans komma ut i offentligheten. Här följer således i kronologisk ordning hur handläggningen av mina bostadsbidrag har skötts sedan 2005.

2005
9.11.2005 ansökte jag i samband med flyttning från hyreslägenhet till egnahemshus om justering av mitt bostadsbidrag och tillhandahöll 18.11.2005 ritningar över fastigheten. Under 2005 hade jag varit sjukskriven i princip hela året för vad som då fortfarande diagnosticerades som depression. Vid tidpunkten för justeringen var renoveringen av förråd/pannrum/bastu & tvättstuga ännu inte utförd och den separata, 31 kvm stora lägenheten i bottenvåningen skulle hyras ut. Den yta Lilla A och jag disponerade för eget boende beräknade jag till 72,5 kvm.

19.12.2005 tog FPA beslut och bostadsytan som godkändes var 72,5 kvm. Boendeutgiften, uppvärmningskostnaden, i ett egnahemshus ska enligt statsrådets förordning beräknas på bostadens faktiska yta, inte på den för hushållet maximalt godtagbara ytan.

2006
I juli 2006 begärde jag att bostadsbidraget skulle upphöra.

2007
26.11.2007 kraschade jag igen och sjukskrevs i repriser t.o.m. 15.04.2008

2008
28.02.2008 ansökte jag om ett nytt allmänt bostadsbidrag. I hushållet fanns fortsättningsvis en underhyresgäst.

11.06.2008 tog FPA beslut (efter nästintill 3,5 månader), men nu godkändes mitt i allt endast 65 kvm som bostadsyta! Det här noterade jag inte då, utan upptäckte först nu, när jag ingående granskat all dokumentation, ny som gammal.

2009
20.02.2009 var det dags för sjukskrivning igen, samma som fortfarande pågår.

28.04.2009 anmodades jag inkomma med årsjustering av bostadsbidraget och anmodan kom faktiskt i tid (den ska komma två månader före justeringstidpunkten).

27.05.2009 postade jag densamma.

16.06.2009 anmodades jag inkomma med komplettering.

26.06.2009 postade jag densamma.

13.07.2009 tog FPA beslut. Den godkända ytan var fortfarande bara 65 kvm.

17.09.2009 anmodades jag att ännu en gång mellanjustera mitt bostadsbidrag i och med att mina sjukdagpenningdagar skulle upphöra efter 30.09.2009 och jag därefter hade rätt till rehabiliteringsstöd från Pensions-Alandia och FPA istället. Denna anmodan postades från FPA samma datum som beslutet om rehabiliteringsstödet och anlände med post 21.09.2009! Enligt brevet måste jag komplettera min ansökan senast 30.09.2009, annars kunde påföljden bli att FPA skulle dra in bostadsbidraget fr.o.m. justeringstidpunkten. Jag fick m.a.o. en vecka på mig, men ibland är jag snabb, så ...

21.09.2009 postade jag mellanjusteringen.

11.11.2009 tog FPA beslut, men genom att tala om att jag, räknat från 01.10.2009, inte hade rätt till allmänt bostadsbidrag eftersom jag påstods vara ensamboende! Samtidigt ändrade de bidragsformen till ett bostadsbidrag för pensionstagare utan att inhämta mitt samtycke. Enligt deras egna regler har man rätt att välja mellan de två olika bidragstyperna om det i hushållet även bor ett barn. Det gör det. Och för henne har jag från samma instans en beviljad barnförhöjning av min sjukpension.

11.11.2009 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare. Av beslutet framgick inte hur stor bostadsyta bidraget beräknats på.

2010
04.03.2010 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare (det beslutas om och om och om igen, eftersom rätten till den här typen av bostadsbidrag hänger ihop med för hur lång tid rehabiliteringsstödet/invalidpensionen beviljas). Inte heller i det här beslutet framgick hur stor bostadsyta det är beräknat på.

20.10.2010 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare. Det framgick fortfarande inte hur stor bostadsytan är.

2011
04.01.2011 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare, fortfarande utan information om för hur stor bostadsyta det är beräknat.

14.03.2011 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare. Bostadsytan var fortsättningsvis en hemlighet.

19.04.2011 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare och var lika hemliga med bostadens storlek som tidigare.

26.07.2011 tog FPA beslut om bostadsbidrag för pensionstagare. Ingen bostadsyta uppgavs.

30.09.2011 anmodades jag mellanjustera mitt bostadsbidrag för pensionstagare. Justeringstidpunkten uppgavs till 01.10.2011, dvs dagen efter anmodan postats. Det säger sig själv att jag inte hann inkomma med mina uppgifter i tid!

05.10.2011 postade jag densamma.

19.10.2011 meddelade FPA att de sedan 11.11.2009 beräknat mitt bostadsbidrag för pensionstagare felaktigt och skulle komma att återkräva det eventuellt felaktigt utbetalade beloppet räknat från samma datum.

19.10.2011 anmodade FPA mig att inkomma med komplettering av uppgifter de hämtat från en icke-slutförd ansökan om allmänt bostadsbidrag, som jag påbörjat på direkt uppmaning av en handläggare på fastlandet. Den påbörjades pga myndighetens långsamma handläggning, som medfört att jag plötsligt var helt utan pension och bidrag och utan ens ett beslut om någondera.

20.10.2011 ringde jag både FPA:s servicenummer och Försäkringsdomstolen. Den senare pga att jag i samma veva uppdagade att ett besvär riktat till den aldrig kommit fram, trots att detta inlämnats personligen till FPA i Mariehamn den 17.08.2009. Samma dag besökte jag FPA:s lokalkontor i Mariehamn i ärendet. Handläggaren jag talade med kunde inte förklara vart besväret tagit vägen, men hon lovade att jag skulle bli kontaktad av hennes chef följande dag, dvs 21.10.2011. Något sådant samtal fick jag inte.

22.10.2011 skrev jag ett på goda grunder upprört inlägg här på bloggen. Det handlade både om det bortslarvade besväret till högsta instans och om att FPA hade för avsikt att återkräva en absurd summa pengar pga ett beräkningsfel gjort av dem själv.

24.10.2011 mejlade jag FPA:s distriktschef i Mariehamn och undrade varför hon inte tagit kontakt som utlovat. När hon något senare ringde upp förklarade hon att besväret hittats, arkiverat tillsammans med det föregående besväret till Besvärsnämnden för social trygghet. Där hade det blivit bortglömt för all framtid om vi inte själv börjat höra oss för och den enda förklaring jag fick var ”mänskligt misstag”. Däremot lovade hon se till att besväret ofördröjligen skulle sändas vidare till Försäkringsdomstolen och att göra vad hon kunde för att påskynda behandlingen. Senare framkom det dock att besväret inte avsändes förrän den 31.10.2011, dvs med ytterligare en veckas fördröjning. Försäkringsdomstolen uppgav den förväntade behandlingstiden till 7-12 månader – att addera till de drygt 26 månader som då redan förflutit!

27.10.2011 tog FPA beslut om att de överbetalat 2.189,76 euro, som skulle återkrävas, samt att bostadsbidraget för pensionstagare fr.o.m. 04.11.2011 skulle nedsättas till från drygt 200 till 39,36 euro.

31.10.2011 kunde jag läsa detta beslut i FPA:s nättjänst före det hunnit nå mig per post (vilket det gjorde först 03.11.2011). Jag kontaktade då chefen på FPA igen, som lovade undersöka saken och att återkomma till mig senare under veckan. Vid det här laget var jag mer än upprörd. Dels förelåg ett bortslarvat besvär till högsta instans och dels ett grundlöst återkrav om drygt 2.000 euro – och jag skrev igen här på bloggen. Vi gick då in i november och jag var fortfarande utan bostadsbidrag för oktober.

03.11.2011 tog FPA beslut om korrigering av sitt felaktiga återkravsbeslut från 27.10.2011 av bostadsbidrag för pensionstagare. I detta framgick fortfarande inte någon bostadsyta, men vid det här laget hade jag börjat sätta mig in i hur det hela beräknas, så jag uppdagade att bidraget kontinuerligt räknats på felaktiga 65 kvm, trots att den skäliga bostadsytan enligt gällande lag är 70+15 kvm, dvs 85 kvm.

03.11.2011 hade jag fortfarande inte hört något från FPA, men det felaktiga beslutet kom med posten och jag mejlade än en gång FPA-chefen om saken.

04.11.2011 ringde hon upp och berättade att den korrigering jag fått med posten var felaktig och att det vid närmare kontroll ändå inte skulle bli fråga om något återkrav. Det beslut jag fått med posten var således grundlöst och jag fick nya, rättade uppgifterna per telefon. Men eftersom det korrigerade bostadsbidraget uppgavs vara drygt 100 euro lägre än tidigare matade jag i FPA:s räknare på nätet in samma beräkningsgrunder som jag fått per telefon. Resultat jag fick var ett helt annat och jag därför mejlade jag igen för att ta reda på hur det kunde vara så.

10.11.2011 kl. 16:02, nästan en vecka senare, fick jag svar:

”/…/ kan du lämna in något slags verifikat över det, så kan vi göra en justering av ditt bostadsbidrag före beslutet vunnit laga kraft.”

Kl. 16:44 skickade jag min förfrågan om vilken typ av verifikat som behövs. Svaret kom följande dag kl. 11:18 och mindre än tjugo minuter senare, kl. 11:35, skickade jag per mejl de begärda verifikaten. Något svar fick jag inte.

12.11.2011 publicerade Ålandstidningen en av mig skriven krönika, som i sagans form berättade om det ovan beskrivna, bortslarvade besväret. ”Sagan” var helt sanningsenlig, baserade sig på fakta men ingenstans i texten förekom FPA med namn.

15.11.2011 fick jag ett samtal från polisen i Mariehamn, som meddelade att FPA polisanmält de två ovan beskrivna inläggen på min privata blogg som ”olaga hot”. Beskedet jag fick var att anmälan skulle tas tillbaka under förutsättning att jag raderade de aktuella blogginläggen i sin helhet. Eftersom jag anser att en sådan begäran grovt kränker såväl yttrande- som tryckfriheten i republiken Finland svarade jag att jag inte gick med på att göra det, men att jag, för att visa god vilja, skulle censurera de ord/den bild som distriktschefen i Mariehamn reagerat på. Samma dag registrerades 61 (!) loggar från Folkpensionsanstalten i Finland på min blogg. Numera ligger frekvensen på 1-10 loggar per dag.

21.11.2011 postade FPA en begäran om komplettering (som anlände per post 23.11.2011). Den lyder som följer:

”Ni har 11.11.2011 tillställt oss kontoutdragen. Om Ni önskar söka ändring i vårt beslut 3.11.2011 skall Ni göra ett besvär. - uppge att Ni önskar söka ändring hos Besvärsnämnden för social trygghet i vårt beslut 3.11.2011. - uppge hur Ni vill att beslutet ändras - uppge på vilka grunder Ni vill att beslutet ändras. Anvisningar för hur besvärsskriften skall utformas finns bifogade till beslutet. Vi ber Er sända oss besväret senast 5.12.2011.”

Konstateras kan att det gått hela tio dagar sedan jag 11.11.2011 skickade de begärda verifikaten utan att jag fått något svar på detta mejl. Med stöd av chefens eget mejl den 10.11.2011 hade jag därför självfallet utgått från att bostadsbidraget var under korrigering! Att jag i det här skedet istället uppmanades att besvära mig är dessutom ett förfarande som strider mot lagen, liksom även den alldeles för korta besvärstiden, som enligt lag ska vara 30 dagar från det man antas ha tagit emot brevet (vilket enligt lag är sju dagar efter postningsdagen).

24.11.2011 ansökte jag istället om ett helt nytt allmänt bostadsbidrag och begärde att mitt bostadsbidrag för pensionstagare skulle upphöra fr.o.m. 01.10.2011. Det har bara varit rådd med det och det har kommit för sent hela tiden, eftersom nya beslut måste tas parallellt med besluten om förlängning av rehabiliteringsstödet. Förutom att jag redan 2005 lämnat in ritningar på huset förklarade jag ännu en gång tydligt hur det förhåller sig:

”Huset består av 2 våningar om vardera c. 70 kvm. Av dessa är c. 36,5 kvm ekonomiutrymmen och c. 31 kvm en separat lägenhet, där mitt företags verksamhet är inrymd. Bostadsutrymmen för eget bruk är således c. 72,5 kvm”.

My mistake, för då var jag ännu inte tillräckligt påläst för att begripa att bastu & tvättstuga ska ingå i bostadsytan, så den icke-bidragsgrundande ytan som ska subtraheras från huset totala yta på 140 kvm är faktiskt inte mer än 13,5 kvm (källarförråd och pannrum). Men det oaktat är 72,5 kvm mer än 65, som är en yta jag inte har en aning om var FPA kan ha fått ifrån och varför den använts ända sedan 2008.

02.12.2011 anmodades jag komplettera min ansökan med en uppskattning av mina inkomster från 01.01.2012, trots att dessa tydligt framgick i min ansökan den 24.11.

05.12.2011 petade jag in den överflödiga kompletteringen i FPA:s postlucka.

07.12.2011 fick jag ett mejl från FPA med frågan om jag ändå inte skulle föredra att ha ett bostadsbidrag för pensionstagare, trots att jag med all tydlighet i en bilaga till min ansökan förklarat varför jag inte är intresserad av det alternativet. Därefter följde utbyte av ett antal mejl, varvid det bl.a. framkom att det inte kan betraktas som att mitt hushåll har en s.k. delad bostad fastän den separata lägenheten numera inrymmer mitt företags kontor. Okej, so be it, men därmed blir den logiska följden att även den lägenhetens 31 kvm måste vara en del av mitt eget boende, inte sant?

09.12.2011 hävdade FPA följande:

”Vid beräkningen av ditt allmänna bostadsbidrag kommer vi att beakta 70 kvm som boendeyta, eftersom du meddelat denna boendeyta och uppgiften även finns i vårt register gällande fastigheten.”

Va?! Jag har aldrig – säger ALDRIG – meddelat att boendeytan är 70 kvm, detta är ett rent påhitt. Mitt svar blev därför:

”Med blankett AT 2r, eller vad den nu hette vid det tillfället, som jag skickat in redan 18.11.2005 fick ni fullständiga ritningar på huset. I det skedet var den separata lägenheten uthyrd till utomstående, det är den inte nu. Oavsett vilka kvadratmeteruppgifter som finns registrerade hos er är det bara att titta på ritningarna för att konstatera att det utrymme som hushållet disponerar för eget bruk är 126,5 kvadratmeter, om källarförråd och pannrum dras bort från de totala 140,0 och om ingen hänsyn tas till att 31,0 kvm de facto är kontor, inte bostad. Jag bifogar beräkningar gjorda på i övrigt exakt samma siffror men med skilda kvadratmetrar angivna. Det märkliga är att ju fler kvadratmetrar man matar in, desto mindre blir bostadsbidraget. Som jag ser det måste ni ha ett systemfel någonstans, för detta verkar ju fullkomligt ologiskt. Kan du vara snäll och undersöka den saken förrän jag ger dig något besked?”

Efter det bröt kommunikationen ihop och jag valde att kontakta en jurist. Samtidigt satte jag mig ner och började läsa lagen, så där riktigt på allvar.

2012
05.01.2012 kom en ny begäran från FPA, där de ännu en gång bad mig ta ställning till om jag vill ha ett bostadsbidrag för pensionstagare eller ett allmänt bostadsbidrag. Herreguud ... hur många gånger ska jag behöva upprepa mig??

10.01.2012 JO-anmälde jag Folkpensionsanstalten i Finland för att de under en oöverskådlig tid bakåt och fortsättningsvis inte beräknar det allmänna bostadsbidraget i enlighet med statsrådets förordning.

15.01.2012 postade jag mitt svar om att jag inte vill ha ett bostadsbidrag för pensionstagare och att jag, under förutsättning att vi kan enas om att min bostad är 126,5 kvm stor och ingenting annat, vill ha det allmänna bostadsbidrag jag ansökte om redan 24.11.2011.

18.01.2012 tog FPA beslut om allmänt bostadsbidrag, ett beslut som ännu inte nått mig per post, utan som jag läste om på nättjänsten idag. Bidraget är dock beräknat på godtyckligt antagna inkomstuppgifter och inte på dem jag själv lämnat. Bl.a. är det fr.o.m. 01.02.2012 räknat på att jag inte ska ha några andra inkomster än minimiarbetslöshetsersättning! Bostadsytan som beräkningen grundar sig på är inte 126,5 kvm, utan fortfarande 70, medan värmekostnaden är beräknad på 57 kvm, inte på 70. Således inte en siffra rätt den här gången heller. Vad vet f.ö. FPA om min inkomstsituation fr.o.m. 1 februari..? Hur kan man bara anta att någon ska vara arbetslös?!

19.01.2012 kl. 12:34, dvs idag, mejlade jag angiven handläggare, påpekade ovanstående synpunkter och talade om att jag vill att det rättas – till min nackdel. Ska det räknas fel ska felet åtminstone räknas rätt, även om det betyder mindre slantar i min plånbok! Svaret kom kl. 16:29:

”Ditt rättelseyrkande och bilagor har mottagits. Ifall vi inte kan rätta beslutet på det sätt du önskar, kommer ärendet att skickas vidare till besvärsnämnden för social trygghet för behandling.”

Jamen, vad i hela, glödheta helvete?! Nu börjar jag bli RIKTIGT förbannad! Det börjar kännas som den redan gjorda JO-anmälan var lite för snällt. Det börjar istället bli läge att gengälda polisanmälan från i höstas, med åtminstone anklagelsepunkterna brott mot gällande lag, trakasseri och tjänstefel.

För det är bara att läsa lagen. 8 kap 22 § 5 mom. Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är väldigt tydlig:

”Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpensionsanstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet beslut bevilja en förvägrad förmån eller utöka en redan beviljad förmån.”

Även om det knappast hör till vanligheterna att någon vill ha en mindre summa pengar än det beviljats torde den situationen ändå omfattas av samma moment. Att hänskjuta ärendet till Besvärsnämnden för social trygghet är inget annat än att på ett utstuderat sätt fördröja betalningen och att ytterligare överbelasta en redan överbelastad nämnd. Behandlingstiden där är i regel minimum sex månader. Numera förstår jag varför.

Fotnot:
Folkpensionsanstalten har f.ö, i motsats till flertalet myndigheter, det som benämns ”partsrättighet”. Det betyder att myndigheten kan ställas till svars i domstol precis som vilken fysisk person som helst.

dU-MOMA, dU-Adrenalin och dU-Noradrenalin

2012-02-09T09:03:00.006+02:00

... OCH ETT LITET fP-Kromogranin A: konsten att tillbringa ett helt
&%@§!# dygn utan kaffe*.

Jag kommer att klättra på väggarna före morgondagen gryr och provtagningen är över, men samtidigt tackar jag makterna för att proverna tas. Kanske, kanske kommer vi ett steg närmare att hitta ”felet som är trasigt”! Det som gör att jag skakar som en parkinsonpatient inlåst i ett kylrum så fort jag utsätts för minsta lilla stress.

Aha, förresten! Jag kan stryka ytterligare ett yrke från min lista ”Vad jag kan bli när jag blir stor”. Kalligraf är nog inget smart val. Inte urmakare heller, för den delen.

*) Choklad, glass, banan och te går i och för sig också bort. Fine with me, men kaffet ... *stöön!*

Principer

2012-02-08T08:24:00.002+02:00

JAG HAR ÄNDA från början hos Lilla A inskärpt vikten av att aldrig – säger aldrig – äta eller dricka något som någon okänd bjuder på. Inte ens om flaskan/förpackningen ser ut att vara aldrig så obruten och ofarlig.

Så kom igen nu, vem är det som lämnat asken med mintchoklad vid vår ytterdörr – och när?? Eftersom principer är till för att följas åker den faktiskt i soptunnan om leverantören tänker förbli anonym :o/

End of discussion.

Sticketovat

2012-02-07T10:22:00.003+02:00

STICKA OCH SEDAN tova/filta i maskin – en suverän teknik för att tillverka täta, varma tumvantar! Rekommenderas. Snabbt går det också.

De här vantarna är stickade på strumpstickor nr. 4 och är filtade i en timme på 40° tillsammans med ett par jeans (för att få lite mer gnuggeffekt). Garnet är Marks & Kattens Eco Baby Ull; 100 % ull med minst 20 % merinoull och inte superwash.

Som synes krymper de rejält i storlek när de filtas:

Annars är jag låg idag. Jag fick tråkiga nyheter av en gammal, god vän igår och idag är mina tankar splittrade och mest hos henne. Ett par rediga tumvantar kan verkligen behövas just nu, för här ska hållas tummar, tår, armar, ben och andra utstickande delar för att den pärs hon imorgon ska ta första steget på ska gå riktigt, riktigt bra!

Än en gång har jag blivit påmind om hur marginella mina egna bekymmer är ställda i relation till vad andra får utstå. Och än en gång har jag blivit påmind om varför jag inte har någon gudstro. Hur kan man tro på någon gud, när denne i så fall mest hela tiden är orättvis, utstuderat ond och gör bara illa..?

Mintmysteriet

2012-02-06T09:34:00.004+02:00

IGÅR MORSE, NÄR Gurra och jag hade varit ut på gården och morgondrillat (ja, inte jag förstås, bara Gurra), upptäckte jag detta stående invid ytterdörren:

Högst märkligt. När hade den kommit dit?? Var den kanske där redan kvällen före, när vi med immiga glasögon och isklumpar mellan trampdynorna kom hem från läsningen av kvällstidningen ... eller har den beamats ner av Mr. Spock under natten?

Min logiska förklaring visade sig inte alls hålla streck, den att Gurras riktiga mamma svängt förbi på väg hem från nattjobbet för att förse oss med något till kaffet. Det hade hon inte.

Kufiskt.

Med tanke på min rådande, mindre goda relation till FPA är det ju inte utan att man funderar på om innehållet är preparerat på något sätt. Vete tusan om jag vågar smaka ;o) Skulle ni..?

Gurra, caught in the act :o)

Herrbesök!

2012-02-05T07:48:00.009+02:00

FÅ SAKER KAN tina upp mina frusna livsandar som ett oförutsett herrbesök. Efter en riktigt lång och givande promenad i gårdagseftermiddagens strålande vinterväder sprudlade jag (jaja, en liiten överdrift här då) av så mycket överloppsenergi att jag efteråt kom mig för att baka en laddning frallor till fikat!

Ännu ljumma från ugnen, med ett tjockt lager smör och några rediga skivor ost, och nedsköljda med en balja starkt kaffe – mm ... så gott!

Men den gode herrn, han fick vara nöjd med att se men inte röra. Någon måtta med hur man skämmer bort dem får det faktiskt vara!

Sen fick han faktiskt vackert hålla sig på mattan under natten också. För vackra ögon eller ej, så lätt slipper man inte ner mellan mina lakan. Fast jag erkänner villigt att det är mäkta svårt att motstå den blicken.

En pelargon klippte jag förresten ner redan igår fast det kanske är lite tidigt: doktor Westerlunds hälsoblomma. Den har i någon månad stått och sett trist och hängig ut, så det får bära eller brista.

Om en köldknäpp

2012-02-04T10:19:00.003+02:00

INTE FÖR ATT jag gillar en barmarksvinter, men att kölden ska komma i februari gillar jag inte heller. Så här långt in på det nya året vill jag börja drömma om odlingssäsongen, klippa ner mina pelargoner och lyssna till takdropp. Fat chance för det sistnämnda, när dagstemperaturen skvalpar i närheten av -15°.

Och kastar jag ett öga ut på gården genom mitt rimfrostiga köksfönster är det svårt att tro att det om ett par månader ska gå att odla någonting i fryxboxen av glas där ute.

Det goda har dock denna senkomna vinter med sig: sockfabriken jobbar för högtryck! Nu ska jag göra slut på diverse restgarner och sedan stundar stickning av vantar som ska tovas när de är färdiga.

Att de små barnsockorna har orange tåändar kommer sig av att det röda garnet tog slut med bara fem avmaskningsvarv kvar på varje socka. Nog var det väl som självaste fan, va? :o/

På med kaffet och mot stickorna!

En bra man ...

2012-02-03T08:30:00.010+02:00

... BORDE INTE VARA så svår att hitta. Allt som behövs är ju:

att han förstår att man inte kan få a) en hemmafru och b) en heltidsyrkesarbetande kvinna i samma paket (väljer han a) bör han vara på det klara med att även det är ett tungt heltidsarbete, precis lika mycket värt som hans och som förtjänar samma mått av respekt)

att han är snäll utan att vara menlös

att hans sinne för humor spänner över fler områden än det runt grensömmen

att han är ölmagsbefriad och har en hyfsad fysik utan att vara bodybuilderbiffig

att han inte är en sportnörd, varken av den passiva eller aktiva sorten

att han kan skilja på begreppen ”diskussion” och ”gräl”

att han lärt sig det lilla men livsviktiga ordet ”förlåt” och har förstånd att använda det också

att hans tummar sitter någon annanstans än mitt i händerna och pekfingrarna på för dem reserverade ställen, inte i näsan

att han byter kalsonger varje dag och med fördel även sina strumpor (obs! ”feromoner” är inte ett fint ord för lukten av gammal urin och fotsvett)

att han borstar tänderna morgon och kväll, sköljer handfatet efter sig och skruvar tillbaka korken på tandkrämstuben (klämningsfrågan är av underordnad betydelse)

att han a) fäller ner ringen när han pinkat eller b) sitter ner när han gör det (med alternativ a) följer regelbunden toalettstädning)

att han vet att tvålen vid handfatet är till för att användas, och alltid i ovan nämnda sammanhang

att han inte ägnar all ledig tid åt intressen jag inte delar med honom (om det inte råkar vara städning, för då kan jag tänka mig att rucka lite på detta)

att han har bordsskick, tuggar med stängd mun och inte dricker direkt ur mjölk- eller juicetetran

att han är välartikulerad, allmänbildad och kan prata om det mesta med de flesta och då särskilt med mig

att han läser annat än telefonkatalogen, kvällens tv-tablåer, Knasen eller gamla årgångar av FIB-Aktuellt

att han klär sig med smak utan att gå till märkeshysterisk överdrift; en viss assistans kan vid behov tillhandahållas

att han tycker att kvinnan i hans liv är lika snygg i jeans och tröja som i den lilla svarta och högklackat

att han avstår från att lägga sig i hemmets inredning men mer än gärna står för fiolerna, eventuell mattpiskning samt flytt av tyngre möbler

att han begriper att kvinnor i gemen både vill och ska uppvaktas samt att detta inte är liktydigt med en halv, nyskjuten älg på köksbordet eller en bukett orensade abborrar

att han har ett välutvecklat sinne för romantik (observera dock att t.ex. en ny blandare till badrummet inte är att betrakta som en lämplig gåva till födelsedagen)

att han plockar undan när han rört till det (och gärna lite efter mig också)

att han självmant kan se när det är dags att dammsuga/diska/klippa gräs/ladda tvättmaskinen (utan att blanda vitt och kulört!)/handla mat osv. och tar itu med det utan behov av arbetsledning

att han spontant kan bestå med en kram utan att i samma rörelse välta ner föremålet för densamma i horisontalläge i sänghalmen (minns särskilt: män har sex för att må bra, kvinnor har det när dom gör det)

att han klarar att lyssna >5 minuter utan att få något glasartat i blicken

att han respekterar att hans intressen inte per automatik är mina

att han förstått skillnaden mellan ”vin till maten” och ”mat till vinet”, och att ”fredagsmys” är något helt annat än att göra processen kort med en halva Explorer och en liter Cola

att han omedelbart kommer störtande till min undsättning när något, vad än det vara må, går åt helvete

att hans mentala garderob är antiseptiskt rengjord på lik från tidigare relationer

att han förstått att den man som vill vara kung i sitt hus ska behandla sin kvinna som en drottning om han inte vill bli betraktad som en narr

att hans syn är så pass dålig att jag i hans ögon är lika snygg som en trettioåring, men inte så risig att han behöver vit käpp och ledarhund

att han glatt byter däck på min bil både vår och höst och ser till att den går genom besiktningen

... und so weiter.

En baggis, piece of cake, lätt som en plätt och gjort i en handvändning. Lika enkelt som att hitta en loppskit i en gödselstack.

Inte särskilt konstigt att kvinnfolk skaffar sig hund istället.

Lessen pojkar, men 16 rätt av 32 är inte godkänt.

Vintrigt

2012-02-02T10:56:00.005+02:00

RYSSKYLAN ÄR PÅ väg österifrån. Den bör man ta vara på (medan man med sammanbitna käkar skär tänder över hur mycket villaolja som går upp i rök). Dags att frosta av frysen, när man utan risk kan hiva ut innehållet på terrassen!

Annars är det, precis som ifjol, sockstickning som försiggår här i ”Rucklet” den här tiden på året. Efter två par grå kände jag med ens för mera färg, så det fick bli ett par röda. Samtidigt passade jag på att ”hotta upp” skaftens ribbstickning med miniflätor:

Sen kan jag äntligen visa hur vacker den vita amaryllisen från Madeira, som satte knopp i början av januari, är när den till slut slår ut. För ja, det är alltså den helvita som fått för sig att blomma:

Och rapporten från den gångna natten påminner väldigt mycket om den förra:

02:09 *pling!*

05:02 *pling!*

Wakey, wakey!

2012-02-01T11:46:00.001+02:00

En nattrapport:

02:25 *pling!*

05:09 *pling!*

06:52 *pling!*

Ger upp.

Nu: trött. Och doktorn som skulle ringa 08:30 har inte gjort det. GAAH!! Då kunde jag ju ha fått sova istället!

Så var det med den saken

2012-01-31T07:35:00.006+02:00

Melatonin, my ass :o(

Ömfotat

2012-01-30T08:17:00.002+02:00

DEN SOM ALDRIG haft en endaste liten förhårdnad under sina fötter borde tvingas gå med ett sandkorn fasttejpat under sin fotsula i en vecka eller två. Sen kan vi snacka.

Nu står jag dessutom inför ett problem: det går tammefan inte att uppbringa nya skalpellblad av rätt modell och rätt storlek på denna gudsförgätna ö. Passar de på det rostfria skaftet är bladet för stort och är storleken och formen rätt är infästningen fel.

Alltid är det nå’t :o/

Järnvägars, vad sur jag blir. För att inte tala om mina stackars fötter.

Tack gode gud, för amazon.com!

10 utmanande frågor från Tjernhus

2012-01-29T08:27:00.008+02:00

SÅNT HÄR KAN vara ganska kul, så jag antar glatt din utmaning, Monica! :o)

Fråga 1: Vad gjorde du för tio år sedan?
Bland annat sålde jag min gamla vinylspelare och alla LP-skivor (dumt),åkte skridskor för första – och enda – gången på tjugo år (dumt även det) och ritade på ett planerat husbygge som aldrig blev av (inte bara dumt, utan rent ut sagt korkat).

Fråga 2: Vad gjorde du för ett år sedan?
Led av den evighetslånga vintern och stickade sockor på löpande band.

Fråga 3: Fem snacks du gillar?

kastrullpoppade popcorn med klarat smör
naturella tortillachips med hemlagad dipp
pepparkakor med blåmögelost och apelsinmarmelad
Annacarins tunnbröd med en röra av hennes rökta fårfiol, blåmögelost och turkisk yoghurt
Wasa Sportknäcke med smör och ost

Fråga 4: Fem sånger du kan hela texten till?

”Imse, vimse spindel”, med rörelser och allt
”Den blomstertid nu kommer”
”Fjäriln vingad”
”Vinden drar”
diverse mer eller mindre ekivoka snapsvisor

Fråga 5: Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?

betala bort lånet på ”Rucklet” och bygga om och till som jag skulle vilja
byta Röda Faran mot en värstingmodell av miljöbil
köpa de grejor jag lovat åt mina vänner i händelse av storvinst
investera tillräckligt mycket tillräckligt smart för att kunna leva gott på avkastningen resten av mina dagar
skänka resten till olika behjärtansvärda ändamål

Fråga 6: Fem dåliga vanor?

att jag fortfarande röker
att jag ännu vid min ålder inbillar mig att livet ska bli bättre än så här
att jag ohälsosamt ofta tror mina medmänniskor om gott
att jag äter lite för lite mest hela tiden
att jag fortfarande har svårt för att säga nej fast jag egentligen vill (gäller även rökningen)

Fråga 7: Fem saker du gillar att göra?

att promenera i så gott som alla väder
att i lugn och ro äta sjöfrukost, länge, på någon färja
att diskutera och argumentera
att böka runt i trädgården och odla saker
att hitta fel och lyckas fixa dem

Fråga 8: Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?

lårhöga, svarta lackstövlar med stilettklackar
fallskärm
leopardmönstrat, urringat ålskinn med slits upp till häcken
spetsblusar, alla kategorier
stormönstrade städrocksklänningar i terylene

Fråga 9: Fem favoritleksaker?

min digitala kamera
min laptop
Adobe Photoshop + Intuos ritplatta
min portabla cd-spelare (för att lyssna på audioböcker)
min kap- och girsåg

Fråga 10: 10 personer jag vill se göra den här utmaningen?
Den här frågan visade sig vara för knepig. Därför väljer jag inte ut några specifika personer, utan var och en som är på hugget kan väl själv anta utmaningen..?

Fritt för tolkning :o)

2012-01-28T10:54:00.000+02:00

MÖNSTER > Välsittande sockor med förstärkt häl

2012-01-27T09:37:00.006+02:00

Stickor: strumpstickor 3,5 mm
Garn: lämpligt för stickor 3,5 mm
Åtgång: c. 150(150)200 g
Sträckning: 21 m slätstickning = 10 cm
Storlek: c. 30(38)46

Lägg upp 40(48)56 m och fördela dem på de fyra stickorna, 10(12)14 på vardera. Varvbyte är alltid mellan sticka I och IV. Sticka resårstickning 2 rm, 2 am i 12(14)16 cm eller så långt sockskaft som du vill ha.

Förstärkt häl:
Hälen stickas av de 20(24)28 maskorna på stickorna I och IV. Sticka därför maskorna på sticka I och vänd sedan på arbetet.

Varv 1: Lyft en maska avigt utan att sticka den och sticka resten av varvet avigt. Vänd arbetet.
Varv 2 (förstärkt slätstickning): *lyft första m rätt utan att sticka den, sticka 1 m rät* och upprepa *–* varvet ut.
Upprepa dessa två varv ytterligare 9(11)13 gånger tills du totalt har stickat 20(24)28 varv.

Sticka ett v avigt som ovan och därefter börjar avmaskningen för hälbotten, men med samma förstärkta slätstickning på rätsidan som hittills.

Varv 1: Sticka från rätsidan tills det återstår 7(9)10 m på den vänstra stickan (= sidomaskor). Gör då en överdragshoptagning genom att lyfta en maska rätt, sticka följande maska rätt och dra den den lyfta maskan över denna. Vänd arbetet.

Varv 2: Lyft första maskan avigt, sticka 6(6)8 m avigt och sticka de två följande maskorna avigt tillsammans. Återstående maskor på vänster sticka är sidomaskor. Vänd arbetet.

Varv 3: Lyft första maskan rätt, sticka tills det återstår 6(8)9 m på den vänstra stickan. Gör en överdragshoptagning. Vänd arbetet.

Fortsätt att på samma vis minska antalet sidomaskor med 1 i slutet av varje varv och observera att antalet mittmaskor mellan sidomaskorna hela tiden förblir 8(8)10 stycken. När sidomaskorna har tagit slut stickar du ett sista varv förstärkt slätstickning samtidigt som du delar upp mittmaskorna på två stickor. Plocka sedan med virknål upp 10(12)14 maskor längs hällappens vänstra sida + 1 maska mellan sticka I och II och för över maskorna på sticka I. Sticka slätstickning på sticka II och III. Plocka upp 10(12)14 + 1 maskor på hällappens högra sida och avsluta varvet med slätstickningen på sticka IV.

Du ska nu ha totalt 50(58)68 maskor fördelade så här:

Sticka I: 15(17)20 maskor
Sticka II: 10(12)14 maskor
Sticka III: 10(12)14 maskor
Sticka IV: 15(17)20 maskor

Härefter är det slätstickning hela vägen och dags att börja med kilintagningarna på fotens sidor:

Varv 1: Sticka tills du har 2 maskor kvar på sticka I. Sticka dessa rätt tillsammans och fortsätt med sticka II och III. På sticka IV gör du en överdragshoptagning på de första 2 maskorna. Fortsätt med slätstickning varvet ut.

Varv 2: Slätstickning.

Varv 3: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 4 och 5: Slätstickning.

Varv 6: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 7, 8 och 9: Slätstickning.

Varv 10: Minska på sticka I och IV som på varv 1.

Varv 11, 12, 13 och 14: Slätstickning.

Varv 15: Minska på sticka I och IV som på varv 1. Intagningarna på stl 30 och 38 är nu färdiga.

Varv 16, 17, 18, 19 och 20: Slätstickning.

Varv 21: Minska på sticka I och IV som på varv 1. Intagningarna på stl 46 är nu färdiga.

Fortsätt med slätstickning.

När sockan mäter 15(20)25 cm från hälens baksida eller när arbetet täcker lilltån börjar du minska för tårna.

På stickorna I och III stickar du till 3 maskor återstår på stickan. Sticka 2 maskor tillsammans och den sista maskan rätt.

På stickorna II och IV stickar du första maskan rätt och gör sedan en överdragshoptagning på de 2 följande maskorna.

Minska på samma sätt på vartannat varv till det återstår 5(6)7 maskor på vardera stickan. Därefter minskar du på varje varv tills du har bara 2 maskor kvar på vardera stickan. Klipp av garnet och dra det genom maskorna. Fäst väl på arbetets avigsida.

Amazing grace!

2012-01-26T09:22:00.009+02:00

JAG ÄR INGEN pillerknarkare. Tvärtom undviker jag i görligaste mån att peta i mig syntetiskt tillverkade preparat, eftersom jag hyllar principen att man först ska hitta orsaken till något före man behandlar symptomen.

Sedan i somras har jag haft en oöppnad förpackning melatonin på hyllan. Lite då och då har jag sneglat på den, eftersom min sömnrubbning efter ett tiotal år har hållit på att göra mig knasig mellan varven.

Det är inte det att jag har svårt att somna. Nej, bevars! Out like a light är det som gäller. Men att förbli sovande ... mindre lyckat resultat. *Pling!* kl. 02:03 ... somna om. *Pling!* kl. 04:08 ... somna om.
*Pling!* kl. 06:13 ... och så vidare. Hackat och malet, skulle man kunna säga. Och uttröttande.

För en kort vecka sedan fick jag nog och plockade fram tablettasken. Första nätterna var det ingen skillnad. Jävla skit, tänkte jag, men har lydigt fortsatt ta min tablett varje kväll. Och ser man på, infinner sig inte ett hallelujah moment! Igår och inatt har jag sovit sju timmar i sträck, ända tills Lilla A väckt mig för att meddela att det finns kaffe i köket.

Baksidan är att jag då varit astrött, långt ifrån utsövd och helst sussat vidare en timme eller två. Men det är ett lågt pris att betala för att ha fått det verifierat: det är något som är vajsing med min kroppsegna produktion av sömnhormonet melatonin. Ett kvitto på att Schysta C ställer till det, åtminstone på det viset.

Och en rubbning av melatoninproduktionen påverkar andra hormonaxlar, som i sin tur resulterar i andra endokrina kufiskheter. Välkänt faktum!

Fast tar jag det här med någon läkare lär jag väl få den likaledes välkända placeboeffekten uppkörd i nyllet :o/ Något egentligt gehör för att cystan i tallkottkörteln har någon konkret inverkan på mitt mående lär jag inte få förrän den vuxit sig så stor att kanalerna för vätskeflödet inne på hjärnkontoret korkas igen. När läget blivit så akut finns bara två vägar: akut neurokirurgi eller död.

Och melatonin får man inte knapra mer än tre veckor på raken.

*suck!*

Grå Araninspirerad tröja – ta-ta-raa!

2012-01-25T07:21:00.006+02:00

Den blev rätt fin, om jag får säga det själv.
Men det beror kanske på mannekängen..?

Som jag ju i och för sig också har gjort nästan själv ;o)

Och sånt här kul kan man göra på www.photofunia.com:

Tack för tipset, Marianne!

Oljeeldning

2012-01-24T09:03:00.001+02:00

Citrusolja, i form av torkat apelsinskal,
påstås fungera utmärkt som eldtände i braskaminen.
Måste testas!

Tro’t den som vill ...

2012-01-22T15:56:00.001+02:00

Man ska som bekant aldrig säga aldrig.
Vilket härmed skulle vara bevisat.

Om att få något i sig och på sig

2012-01-19T07:52:00.004+02:00

IBLAND ÖVERTRÄFFAR JAG mig själv när det gäller att omsätta mina planer i praktiken. Som igår, när jag faktiskt fick till stånd kokningen av Jamaicamarmeladen, som Monkan redan provkört. Jag gjorde i och för sig bara en halv sats, för förrådet av mörk rom medgav inte mera. Men även en halv sats är mer än ingen sats alls. Och dessutom rätt mycket ändå.

Parallellt med marmeladkoket kämpade jag vidare med den från början helt vridna stickningen av härvorna med tjockt, grått yllegarn jag fyndade för en spottstyver i somras. Fram- och bakstycket på tröjan är färdiga och jag har börjat med ärmarna.

Den ursprungliga visionen var en helt Aranmönstrad tröja, men i slutändan bestämde jag mig för bara ett par tjocka flätor, ett parti dubbel mosstickning och några rader vridna maskor på framstycket. Redan det är gudi nog att hålla reda på om man samtidigt ska se på tv och garnet är dessutom lite för grovt. Mycket tröja för lite pengar blir det i alla fall :o)

PS. Jag slipper fortfarande inte till att kommentera hos Kerstin/Ölandsvindar - grrr! Är det bara för mig det inte funkar eller har ni andra samma problem..?

5844 & Co

2012-01-18T08:48:00.002+02:00

I ETT RÖTT litet hus, bara en kort biltur utanför Mariehamn, bor min überkonstnärliga kompis B. Det tar inte många minuter att köra dit, inte ens med Röda Faran och i rådande moddiga, spåriga och hala vinterväglag. Ändå var det först igår jag kom mig för att hälsa på sedan hon flyttade dit för ett antal år sedan. Säg mig, varför ska det vara så himla svårt att komma till skott ibland..? :o/

Bara ett tiotal meter från hennes förstubro bor 5844 och resten av gänget i sitt öppna stall, nyfikna som sjuttsiken – och STORA. Gud i London, vad kor är stora! Men söta. Visst är de?

Med ögonen fullmatade med fantasieggande torrpastellteckningar och underbara lapptäcksarbeten passade jag på hemvägen på att köpa mig några apelsiner. Inspirerad av min bloggsyster Monkan ska jag koka marmelad idag. Jamaicamarmelad, minsann!

Men först har jag en dejt med nummer fyra. Nytt läkarutlåtande ska skrivas... igen.

Och om någon undrar, så nej, nummer ett har fortfarande inte återkommit som utlovat. Imorgon har det gått två veckor ... igen.

Fan, vad trött (och sur) jag blir ... igen.

Svintur!

2012-01-17T06:08:00.020+02:00

JULKLAPPAR SKA MAN inte handla förrän på mellandagsrea, det vet ju var och en med minsta lilla sinne för ekonomi. Och julskinkan, den ska man vänta med till efter nyår.

Priset på den gångna julens svinaktighet, som redan ett tag varit rejält rabatterat, sattes under förra veckan ner ytterligare ett snäpp. Då klippte jag till. 1,37 euro kilot för en stadig skinkskånka på 7,215 kg, det blir mycket mat för pengarna det!

Av en gråsaltad* festskinka med lägg – som är den flådiga reklamtexten på vacuumförpackningen – får man dessutom en rejält tilltagen bit rimmad lägg. När denna väl avskiljts (efter en del micklande med skinknät, stora förskäraren, köttyxa och svordomar) blir den mumma att koka ärtsoppa på. Samtidigt kan jag stryka ytterligare två yrken från listan ”Vad jag kan bli när jag blir stor”: styckmästare och ortoped.

Medan soppan kokar kör jag den ”riktiga” skinkan till 72° i ugnen. Vid den temperaturen smakar den inte särskilt juligt, utan som vilken ugnsstekt grisrumpa som helst.

Därmed inte svårt att gissa vad vi ska äta under de närmaste månaderna. Det blir skinklåda, skinksallad, skinkpizza, skinkmackor, pasta med skinksås, skinka med stekt potatis och dito ägg, skinkpyttipanna, skinkpaj, skink... Och mellan varven lite ärtsoppa, med skinka.

Annars är både jag och Lilla A väldigt uppäggade just nu. Det är knappt jag hinner koka äggen i den takt de går åt. Så här är det för min del med mångt och mycket i matväg; jag är födoämnesperiodare. Kroppen säger liksom till vad den vill ha.

Är det likadant för er andra..?

*) Gråsaltad betyder insaltning utan tillsats av nitrit, som sätts till för att ta död på Clostridium botulinum, en liten fuling till bakterie som producerar botulinumtoxin, som är ett av de dödligaste av våra kända gifter. Som bieffekt förblir köttet [onaturligt] rött efter tillagningen.
[editerat kl. 17:00 efter tacknämligt påpekande av Annacarin]

Huv’et på spiken

2012-01-16T09:01:00.003+02:00

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Gott och blandat i januariköket

2012-01-15T08:17:00.009+02:00

STORMBYARNA RUSKAR TAKPLÅTARNA på lilla ”Rucklet” så man befarar att skruvarna ska slitas loss. Ute är det k-k-kallt och mörkt, man fryser bara av tanken på att gå ut. Då är det läge för soppmiddag!

Blandade bönor, gröna linser, morot, rotselleri och purjo; krossade tomater, en rejäl klick honung (för att balansera upp tomaternas syra), mejram, timjan, vitlök och en hethet, röd chilifrukt ... Saligt är förresten att i januari ur frysen kunna plocka fram en ask med stora, sköngröna bondbönor från sommarens odling!

Värmande, mättande och gott.
Och billigt.

Med ”Morden i Midsomer” på tv, Lilla A bredvid mig i soffan och en lärkvedsbrasa knastrande i spisen blir jag glad i hjärtat. Och en stor skål med hemlagade popcorn toppade med klarat smör är inte helt fel som lördagsgodis!Och billigt.

Min lördag var fin. Hurdan var er?

♥ Hemlagade popcorn med klarat smör ♥
Använd gärna ett gjutjärnskärl när du poppar dina popcorn själv. Risken att det bränns vid är mycket mindre än i en kastrull av rostfritt. Poppa på medelhög värme så blir resultatet bäst och lämna helst locket lite på glänt, så att ångan slipper ut.

2 msk matolja
1 dl opoppade popcorn
salt enligt smak
(25 g smör)

Värm oljan i kastrull och lägg i 2-3 popcorn. När de poppar häller du i resten. Skaka kastrullen så att oljan fördelas jämnt över popcornen. Skaka också lite då och då när popcornen börjat poppa, så att de opoppade hamnar längst ner i botten. Häll upp i skål och salta.

Klarat smör är jättegott att ringla över de nypoppade popcornen. Vänta då med saltningen tills du hällt över detta och smakat, eftersom smör i sig innehåller en hel del salt. Använd annars osaltat smör. Det tar en stund att klara sitt eget smör, så gör det i god tid före poppningen.

Så här klarar du smör: Smält smöret på låg temperatur och låt det ”koka” tills det tystnar. Då är vattnet i smöret avlägnsat, som är det som annars gör popcornen mjuka och äckliga. Smöret skiktar sig när det hettas upp och det är den helt klara vätskan vi vill åt. Ställ därför kastrullen åt sidan och låt det hela sätta sig en stund. Skumma bort det som flutit upp till ytan och häll sedan försiktigt det klarade smöret över popcornen (eller i ett annat kärl) utan att bottensatsen följer med.

Klarat smör är ett koncentrat som innehåller 100 % fett. Det härsknar inte alls lika fort som vanligt smör och har därmed en mycket längre hållbarhet. Gör därför gärna en större sats när du en gång är i gång och förvara det i kylskåp. I Indien kallas det här smöret för ghee och används vid matlagning istället för olja.

Om det här med rundlovning och tunnhållning

2012-01-14T13:04:00.004+02:00

DEN 16 DECEMBER kontaktade jag av samma, akuta orsak i tur och ordning tre olika personer. En lovade ringa tillbaka när lunchen var över, en annan lovade återkomma mot slutet av dagen och den tredje bad mig mejla istället, för att kunna svara senare.

Nummer ett hörde aldrig av sig. När nästan tre veckor (!) förflutit fick jag, av en helt annan orsak, sent omsider ett samtal från samma människa. Vid det tillfället mindes personen ifråga inte ens att vi talats vid i telefon redan tidigare, än mindre något löfte om att den gången ringa tillbaka inom en timme. Istället lovades jag besked i en ytterst viktig angelägenhet ”inom de närmaste dagarna”. Jaha..? På måndag har det gått elva dagar, vilket enligt min tideräkning är nåågot mer än ”de närmaste” :o|

Nummer två fick jag överhuvudtaget inget livstecken ifrån, förrän jag själv efter fjorton dagar (!) mejlade för att meddela att dennes tjänster inte längre var önskvärda. Då fick jag faktiskt svar, fast först efter fyra dagar, med en halvhjärtad ursäkt ”för dröjsmålet” och ett tyckande att jag alldeles uutmärkt skulle klara av att hantera det ifrågavarande ärendet själv – fem veckor efter det förberedande möte vi haft och m.a.o. med ytterligare fem veckors fördröjning av ett redan extremförsenat ärende :o/

Nummer tre har överhuvudtaget inte svarat, varken per mejl, telefon, röksignaler eller telepati :o(

Och fr.o.m. igår kan jag lägga även nummer fyra till raddan vidlyftiga löften: en utlovad kontakt i början av veckan som gick, som naturligtvis uteblev ända tills jag själv ringde upp igår och via en växeltelefonist fick ett nytt löfte om påringning, inkommande måndag :o[

Nu kan man kanske förledas att tro att den här berättelsen handlar om folk i hantverksbranschen. De är ju liksom av hävd kända för sina storvulna löften, som infrias om och när det passar. Men nej, det här handlar om representanter för områdena socialskydd, sjukvård och juridik, dvs verksamhetsområden där moral, empati och etik borde vara en del av förlängda märgen.

Så vad fan är det med folk nuförtiden?! Varför har det blivit mer regel än undantag att man är totalnonchalant när det gäller andras tid och andras liv..? Håller mänskligheten slutgiltigt på att förlora all känsla för vad det innebär att ge och infria ett löfte?

Ärligt talat tror jag att folks tidsoptimism medför långt mycker mer elände för gemene man än den årliga influensan. Utgången av en influensa kan bara vara två: antingen tillfrisknar du inom loppet av en överskådlig tid eller så dör du. Ett oinfriat löfte däremot, det lever och har hälsan preciis hur länge som helst. Fast det är klart, i slutändan dör du ju i det fallet också förstås. Men det vete fan om jag ändå inte föredrar influensan..? Då vet man åtminstone vad man har.

Helt vridet!

2012-01-13T08:44:00.004+02:00

”BROTTSPLATS EDINBURGH”, MED stilige Jason Isaacs i rollen som Jackson Brodie, och en nystartad tröjstickning är ingen lyckad kombination.

Jag hade ju så himla noga kollat att uppläggningsvarvet inte hade vridit sig! Ändå upptäckte jag först en dryg timme in i programmet – fem centimeter stickning senare – att det bara är att repa upp. Att fagra karlar ställer till det kan ju inte direkt klassas som århundradets upptäckt, men lik förbannat blev jag irriterad.

Dessutom visade klockan på någon minut efter midnatt och det hade blivit fredag den 13:e. Ögonfröjd eller inte, i det skedet stängde jag av dumburken.

Men vidskeplig är jag inte.

Finlands vita ros

2012-01-12T08:18:00.005+02:00

... LÄR JAG KNAPPAST bli rekommenderad att föräras för de senaste månadernas envetna strävan att uppdaga orsaken till och att få till stånd en korrigering av en viss statlig myndighets huvudlösa beräkningar.

Faktum är att jag nog inte ska räkna med ens ett enkelt ”Tack!” någonstans ifrån. Tvärtom borde jag kanske börja ha ögonen på skaft när jag är ute och rör på mig? För såvitt jag vet kan det vid det här laget ha utfästs en rejäl belöning åt den som äntligen får tyst på den jävla kärringen.

Men lite tankelek kan man väl ändå få ägna sig åt, som tack för besväret..? För tänk bara, om vart och ett av de c. 8.500 berörda hushållen med egnahem av pur glädje skulle skänka mig så lite som en tia var, när de förhoppningvis sent omsider kommer att få det avsevärt mycket högre bostadsbidrag de i åratal haft rätt till.

Då skulle jag kunna betala bort lånet för ”Rucklet” – allt på ett bräde – och förhoppningsvis aldrig mer behöva ta strid för min lagstadgade rätt gentemot den myndigheten. Ack, ljuva tanke ...

Men drömmar slår inte in, lika lite som månen är gjord av ost. Nä, risken är nog i så fall större att jag plötsligt ”försvinner”. Och skulle detta hända, kom då för all del ihåg att ni blivit förvarnade.

Plötsligt händer det

2012-01-11T09:24:00.003+02:00

JAG HADE HELT givit upp hoppet om att någon av mina tre amaryllislökar skulle ställa till med någon blomning i år. Till jul blev det i alla fall inte. Men si bara, här är det plötsligt en som fått ett ryck! Jag tror det är en av de två jag hämtade hem från min femtioårsresa till Madeira i november 2010, men före den bekänner färg kan jag inte vara säker.

Det finns m.a.o. fler än jag som tar sig för att ”sticka ut hakan”, haha!

Ett sant nöje, må jag säga!

2012-01-10T11:18:00.006+02:00

JO, minsann! Med detta avsänt är det bara att ”slipa kniven” för att ta sig an näste man till rakning, Försäkringsaktiebolaget Pensions-Alandia.

Jag börjar vid det här laget vara rätt haj på att läsa lagtext, så Lag om pension för företagare 22.12.2006/1272 lär knappast innebära några problem, och när jag ändå är igång är det kanske lika bra att i preventivt syfte smälla i sig även Lag om patientens ställning och rättigheter 17.8.1992/785..?

Men fy för Farao, vet ni vad, vad juridik är trååkigt :o/

Lite virkat ... och vansinnestidig väckning

2012-01-09T09:08:00.004+02:00

NU TAR VI lite hantverk som omväxling :o)

En del av de virkade och tovade blommorna jag skrev om för ett tag sedan håller på att hitta hem. De ska pryda en likaledes virkad och tovad axelväska med blixtlås, som börjar bli färdig.

Väskans ovala botten är gjord av tovad, syrafärgad ull. Runt kanten sydde jag langettstygn, som jag sedan använde som start för virkningen.

Den gångna natten blev kort. Först hade jag svårt att somna och prick kl. 05:02 sa det *pling* och jag var klarvaken. Det som väckte mig var förmodligen en intensifiering av den ”molvärk” jag känt under några av tänderna i underkäkens vänstra del i några dagar nu. Fasan är att detta är en pre-warning för ett nytt anfall av trigeminusneuralgi, för det började precis på samma sätt förra gången.

Och på tal om TN, så har jag hittat en hel del ytterligare fakta som stöder min egen teori om att det finns en koppling mellan Schysta C, min corpus pinealecysta, och denna olidliga smärta.

Här är ett par:
internetmedicin.se
Tandläkartidningen, nr 6/2007

Mr. Ken Wood och fröken Pippi Långstrump

2012-01-08T09:57:00.007+02:00

LÅT MIG FÅ presentera min nye sambo, Mr. Ken Wood från Storbritannien. Mitt första intryck av honom var av en riktigt kantig kille med a very stiff upper lip, indeed, som dessutom tycktes sakna varje uns av finess. Men, men, gläntar man på dörren hittar man ett riktigt muskelpaket med en hel radda dolda talanger! Han förkroppsligar helt enkelt ordspråket som säger att man inte ska döma hunden efter håren. :o)

Samtidigt blir jag lite orolig för mig själv. Aldrig tidigare i mitt liv har steget från tanke till draget betalkort varit så kort som igår, när Elgiganten öppnade för dagen. Måtte detta sluta lyckligt!

Och här har vi den andra nyheten: den nyblivna femtonåringen, i otålig väntan på att födelsedagstårtan (nåja, cheesecaken då) ska dukas fram.

Vad som däremot inte är nytt är Pippimuggen från Rörstrand. Den fick Lilla A i gåva när hon var alldeles, alldeles nyfödd. Tänk, att den fortfarande är hel och utan kantnagg, trots att den varit i daglig användning i princip ända sedan hon lämnade bort pipmuggen i plast! Den har således hållit bra mycket längre än Mr. Woods föregångare. Men så är den ju inte digital heller ;o)

Självfallet hade jag velat ge Lilla A något mer substantiellt i present på hennes halvtrettiodag än en hemsydd vetevärmare. Men man rår inte över livet. Väljer ett av hushållets nyttoföremål att haverera precis samtidigt, då blir man tvungen att prioritera. Fast det är klart, hårdrar man det hela är ju livet som sådant inget annat en ändlös mängd prioriteringar. Åtminstone så länge som man inte har möjlighet att själv välja sina föräldrar eller till vilket sammanhang man föds.

Materiellt kan jag inte bestå med så mycket, men jag är i alla fall en närvarande förälder. Nu liksom tidigare, och förhoppningsvis ännu några år framöver.

I-landsproblem

2012-01-07T08:09:00.014+02:00

SENT IGÅR KVÄLL skulle jag smälta en ruta choklad, för att spritsa lite dekoration på Lilla A:s födelsedagsapelsincheesecake. När det handlar om såå små mängder är det enklast att stoppa chokladbiten i en liten strut av bakplåtspapper och smälta direkt i struten, i mikron.

Att förvandla en ruta choklad till flytande form brukar inte ta mer än en minut, men igår var det trögt. Efter tre och en halv minut var chokladen bara halvsmält och jag tyckte det började lukta bränt. Det är säkert bakplåtspapperet, tänkte jag, men det som hunnit smälta räcker nog.

Jovisst, mängden hade säkert räckt. Men den osmälta biten satte sig som en kork i det pyttelilla spritshålet och sen var det tvärstopp.

*suck!*
Vika ny spritspåse, bryta ny chokladbit, in med härligheten i mikron och ny smältning. Eller också inte. Stendöd mikrougn!!

*suck!!*
Så grattis på födelsedagen idag, Lilla A, du får en ny mikrougn i femtonårspresent! (Annars kan du inte värma födelsedagspresenten.)

När öppnar Elgiganten?!

Mikrougnen, en liten och behändig modell av märket Electrolux med finesser som ett järnspett, är ett arv efter mamma. Den har nu bott hos oss i ”Rucklet” i drygt sex år och därförinnan ett antal hos henne. Vid en sådan aktningsvärd ålder är det bortkastad möda att ens tänka tanken ”återupplivning”. I det här läget är det ”återvinning” det enda rätta. Men den roterande glastallriken sparar jag! Den kan alltid komma till nytta.

Jodå, nog gör jag annat också!

2012-01-06T19:59:00.005+02:00

DEN SENASTE TIDENS många och mindre upplyftande inlägg kanske fått folk att tro att jag inte gör någonting annat än hänger över lagboken och kalkylprogrammet? Nåväl, så är nu faktiskt inte fallet. För övrigt tänker jag i allmänhet som allra effektivast när jag gör något annat än ... tänker. Så där aktivt, liksom.

Med anledning av Lilla A:s femtonårsdag imorgon (ja, jösses ...) har jag t.ex. ägnat en del av dagen åt att parallellt med passivt tankearbete sömma ihop en födelsedagspresent. En linnelöpare, fyndad för en femma på en rea för några år sedan, samt ett par kilo ekologiska vetekorn ...

... lite klura och fundera, nåla och prova, klippa och sy, och tiddelipomsan har man fått till en überergonomiskt utformad vetevärmare :o)

Lite attans bra blev den, med en passform runt nacken som gör mig själv grön av avund. Dotra kommer nog allt att få släppa till värmaren åt sin gamla mamma lite då och då, för den här sitter som en smäck över axlarna utan att glida av eller omkring. Det är mer än man kan säga om min egen av den fyrkantiga modellen :o/

Med detta gjort och en apelsincheesecake, som Lilla A beställt som födelsedagstårta, nästan färdiggräddad i ugnen ämnar jag härmed ta kväll. Jag brände den franska filmen ”Igelkotten” igår, så soffan och en stunds cineastisk avkoppling är nästa projekt ;o)

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 7 och: Heureka!

2012-01-05T14:38:00.038+02:00

Det här det sista av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan har jag således uppdagat någonting som slår mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Inlägget nedan beskriver på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

HEUREKA! NU TROR jag faktiskt att jag efter ett antal tidigare resonemang lyckats bena ut var problemet med de synnerligen ologiska beräkningarna av det allmänna bostadsbidraget sitter! Jag har, trots att jag tänkt lite krokigt, varit på rätt spår hela tiden, men inte nått hela vägen fram förrän nu. Slutsatsen är att det är en feltolkning och
-implementering av lagstiftningen som ställer till det.

I 5 § i statsrådets förordning om grunderna för beräkningen av det allmänna bostadsbidraget står det nämligen som följer (jag har strukit bort det onödiga juridiska babblet, som bara krånglar till det):

”Då bostadsbidragets storlek bestäms beaktas såsom i 7 § lagen om bostadsbidrag avsedda maximala boendeutgifter, med beaktande av bostadens läge, ålder, storlek och utrustningsnivå, följande belopp i euro per kvadratmeter i månaden: /.../”

Sen följer några tabeller där man delat upp de finländska orterna i olika kommungrupper med olika maximala boendeutgifter per kvm/månad (Mariehamn hör t.ex. till kommungrupp II). Efter de här tabellerna fortsätter paragraftexten:

”Om bostadens areal är större än det skäliga antal kvadratmeter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beaktas då storleken av bostadsbidraget bestäms, beaktas de maximala boendeutgifterna så, att de motsvarar i överensstämmelse med det skäliga antalet kvadratmeter.”

”Skäliga antalet kvadratmeter” är den maximala storleken ett hushåll får ha beroende på hur många personer som hör dit. Det största skäliga antalet kvadratmeter för t.ex. ett hushåll med två personer är 57 kvm och ”de maximala boendeutgifterna” för ett hushåll av den storleken hittar vi alltså i tidigare nämnda tabeller.

[Det är här det slirat snett i myndighetens sätt att beräkna. Istället för att först och främst räkna ut hur mycket boendet i ett hushåll av en given storleken får kosta tar de och dividerar de boendeutgifter som godkänns med bostadens faktiska antal kvadratmeter. På det viset får de ett faktiskt kvm-pris för den faktiska bostadsytan.

Detta belopp multipliceras sedan med ”skäliga antalet kvadratmeter” – och det är här det går åt fanders med bostadsbidraget! Framför allt för den som bor i egnahemshus, eftersom ett större antal faktiska kvadratmeter enligt enkla matematiska principer resulterar i ett mindre och mindre kvm-pris, som i sin tur innebär lägre och lägre bidragsgrundande boendeutgifter!]

57 kvm håller sig inom spannet 46-60,9 kvm, där de maximala boendeutgifterna per kvadratmeter i mitt exempel är 11,64 euro. Därmed följer att de månatliga maximala boendeutgifterna blir det skäliga antalet kvadratmeter (57 kvm) multiplicerat med de maximala boendeutgifterna (11,64 euro), dvs 663,48 euro.

Men om den faktiska ytan är mindre än den skäliga kan man naturligtvis inte använda den skäliga ytan för att beräkna de maximala boendeutgifterna; man kan ju inte utgå från kostnader för ett större boende än man faktiskt har. Då får man istället multiplicera den faktiska ytan med de maximala boendeutgifterna per kvadratmeter; t.ex. 46 kvm x 11,64 euro, dvs 535,44 euro.

Nästa steg är att jämföra hur de godkända boendeutgifterna (som beräknas på bostadens faktiska yta) eller hyran förhåller sig till de månatliga maximala boendeutgifterna man tidigare räknade fram. Är de mindre ska bostadsbidraget beräknas på de faktiska boendeutgifterna eller hyran. Är de lika stora eller större beräknas bidraget på de månatliga maximala boendeutgifterna, för högre än så kan bidraget inte bli.

Jag har sammanställt ett flödesschema över hur den logiska beräkningsgången ska se ut enligt lagstiftningen. Observera att detta är en förenklad modell, som t.ex. inte tar hänsyn till om det i hushållet finns en underhyresgäst:

Klicka på bilden så öppnas en pdf-fil i nytt fönster!
På det här sättet ska det räknas både för allmänt bostadsbidrag i egnahemshus och för allmänt bostadsbidrag i hyresbostad. Det gör man inte idag. Därför blir det fel. Jättefel. Och framför allt för de stackare som råkar bo i egnahemshus och inte i hyrd lägenhet. I allmänhet hyr ju t.ex. en familj på en vuxen och ett barn inte en lägenhet på 130 kvm, medan det är en helt normal storlek för ett egnahem.

Jag ska jobba vidare på det här och t.ex. göra ett jämförande kurvdiagram, men det kommer senare. Kontentan är i alla fall att ”de maximala boendeutgifterna” för ett hushåll av en given storlek i en given kommun ska vara samma oavsett om du bor i ett egnahemshus som du äger eller om du hyr din bostad! Det som skiljer är att du slår i bidragstaket tidigare om du bor i hyrd bostad än om du bor i hus, eftersom det ska till ett rejält antal kvadratmeter bostadsyta i ett hus före de faktiska boendeutgifterna som godkänns når upp till ”de maximala boendeutgifterna”.

Faktum:
Myndigheten beräknar i dagsläget ett bostadsbidrag för mitt egnahemshus på 126,5 kvm till 93,47 euro/månad. Samtidigt räknar de att någon som bor i en 57 kvm stor lägenhet och har en hyra på 663 euro/månad beviljas ett bostadsbidrag på 481,60 euro!

Om det räknades som jag förklarat ovan skulle mitt bidrag, med en godkänd boendeutgift på 395,21 euro/månad, bli 267,36 euro. Det är lite skillnad mot 93,47 det. Familjen i hyresbostaden skulle faktiskt fortfarande få samma bidrag, 481,60 euro, men för att jag ska nå upp till samma summa borde mitt hus vara 345 kvm eller större.

Edit kl. 20:25
Diagrammet är färdigt:

Nu ser det ut som man skulle förvänta sig! Det gör däremot inte diagrammet här nedan, baserat på beräkningar gjorda i myndighetens nättjänst:

Högerklicka på diagrammen för att öppna dem i nya fönster.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 6

2012-01-03T16:56:00.012+02:00

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan uppdagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag också fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

NYTT ÅR, NYA beräkningsgrunder (Statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidraget för år 2012 1166/2011). Kurvornas inbördes relation har fått ett något friserat utseende jämfört med 2011. Men två märkliga faktum kvarstår:

a) kurvan för bostadsbidraget för egnahemshus viker fortfarande av nedåt så snart den skäliga bostadsytan passeras (även om den inte hamnar på noll som tidigare) och

b) kurvan för hyresbostad har fortsättningsvis en oförklarlig ”puckel” precis runt maxytan 57 kvm och gör en liten dykning vid 126,5 kvm, men förblir sedan på en maxnivå även om bostadsytan skulle öka till och med till 500 kvm, vilket som synes gäller även för bostadsbidrag för pensionstagare!

Så här såg samma diagram ut för 2011. Som synes har en viss förändring skett till det bättre, men diskrimineringen kvarstår ändå:

Båda diagrammen baserar sig på beräkningar gjorda för ett hushåll med 1 vuxen + 1 barn och en inkomst på 960 euro/månad. I beräkningarna för egnahemshus ingår även en bostadslåneränta på 222 euro/månad. För beräkningarna har myndighetens egna beräkningsprogram använts.
Högerklicka på bilderna för att öppna dem i nya fönster.

Så här svarar en jurist på den ifrågavarande myndigheten:

”/.../ Som jag redan konstaterade blir allmänna bostadsbidraget allt mindre ju mer bostadens verkliga yta överskrider den godtagbara maximiytan. Det är alltså inte frågan om ett systemfel i beräkningsprogrammet utan räkningsgrunderna och lagstiftningen fungerar så. Beräkningsprogrammet för allmänna bostadsbidraget är en av de mest använda applikationerna i vår nättjänst, den används tusentals gånger per månad, ett systematiskt fel skulle upptäckas. /.../Samma fenomen sker i hyresbostad. Om boendeutgifterna är samma blir stödet mindre när bostadsytan är större än den godtagbara maximiytan. Samma händer även om hyran höjs. När bostaden är större än den godtagbara maximiytan är bostadsbidraget för pensionstagare oftast större än det allmänna bostadsbidraget. Förmånernas syften och filosofier är dels olika. Med bostadsbidrag för pensionstagare tryggar man hemmaboende även då när tex. maken/makan har avlidit och bland annat därför är bostadsytan inte lika strikt begränsad. Mera specifikt om förmånernas lagstiftning och bakgrundsfakta kan Ni få på social- och hälsovårdsministeriet som svarar för lagstiftningen.”

Hm?? Det är bara att titta på kurvorna i mitt för dagen uppdaterade diagram: bidraget i en hyresbostad sjunker inte på samma sätt som det gör i ett egnahemshus. Här är en hund begraven! Och även om det är ett lik som myndigheter och lagstiftare är fullt medvetna om, så är det ingen ursäkt för att på detta övertydliga vis diskriminera en viss del av den finländska populationen!!

Och är det faktiskt bara pensionärer som kan bli änkor eller änklingar? Sjukt är bara förnamnet på tankegången. Varför skulle det vara rättare att en vanlig barnfamilj ska bli tvungen att sälja sitt egnahem om det uppstår en krissituation i livet än att en pensionär skulle tvingas göra detsammma?! Fattar någon tanken bakom det resonemanget..? Jag gör det i vart fall inte.

Nä, jag får allt ta och göra som vederbörande här ovan säger och kontakta social- och hälsovårdsministeriet direkt, för så här får det bannemej inte se ut i Finland av idag! Nu önskar jag bara att någon journalist med rättspatos skulle ta sig an det hela. Ett missförhållande av den här kalibern bör lyftas fram i offentligheten och inte bara skvalpa omkring i bakvattnet här i min blogg.

Och var tusan är alla socialpolitiskt engagerade politruker när de för en gångs skull verkligen behövs?!?
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Åh, en så trevlig nyårsafton!

2012-01-01T15:20:00.006+02:00

VILKEN ALLTIGENOM LYCKAD kväll det blev igår! ”Rucklets” kök utstrålar i vanliga fall ingen guldkrogsatmosfär, men i skenet av stearinljus och med blänket från gnistrande glas och nyputsat silver (jajamensan, äkta vara!) kan även ett råttbo te sig riktigt mysigt :o)

Och minsann, blev inte maten lyckad också! Vi började med en röra gjord på Annacarins oefterlikneliga rökta fårfiol, finhackad och blandad med lika delar ädelost och turkisk yoghurt. Serverad med mitt nybakade knaperknäcke och nedsköljd med ett glas av en utmärkt English Strong Bitter från Ängö kvartersbryggeri, som även den landat hos mig med hjälp av Annacarin. Mums!

Varmrätten gick inte heller den av för hackor: ugnsstekt rådjur med hasselbackspotatis, en helt un-der-bar rödvinssås (fast jag själv var kocken tillåter jag mig att säga det) och morotsjulienne. Och till detta en av herr K medförd flaska Amarone della Valpolicella Classico årgång 2007. Herreduminskapare, vilket vin ... *suckar lyckligt* Magnifico!

Efter det här var vi nästan för mätta, så min ”viliga” kladdkaka med vaniljglass fick anstå ända fram till tiotiden. Men då slank den ner utan besvär, med lite hjälp på traven av ett glas guatemalarom. Äckligt god även den ;o)

Sammanfattningsvis blev det en kväll utan egna raketer, innertaksförstörande champagnekorkar eller övriga traditionella åthävor, men verkligt, verkligt avkopplande och trevlig på alla sätt och vis – och klart gemytligare än ifjol, när jag var helt solo i ”Rucklet”. Så, tja, vem vet vad 2012 bär med sig ...

***
En årssummering av bloggandet hör också till före vi lägger 2011 till handlingarna, och så här ser resultatet ut den här gången:

71.022 sidor har blivit lästa av
... 10.878 helt unika läsare (varav c. 30 % är helt nya) och
... varje läsare stannar i medeltal 4 minuter och 6 sekunder hos mig.

Jag är minst lika glatt överraskad som ifjol :o) Fast min då uttalade önskning om att något fler åländska bloggläsare skulle tycka till om vad de får sig till livs har inte gått i uppfyllelse. Det är ju lite trist, men det blir kanske bättre i år?

Nu är det dags att ta itu med disken. Och sen behöver jag nog en promenad för att skaka ner all mat från igår. För tillfället känner jag mig som en anaconda som tryckt i sig en hel hjort. Uäk!

God fortsättning, allesammans!

Finns det bröd finns det hopp

2011-12-31T08:32:00.008+02:00

NYÅRSAFTON 2011. SISTA dagen på ett år som bjudit på en hel del överraskningar; somliga trevliga, andra sådana jag gärna fått slippa. Livet är verkligen en bergochdalbana, som tycks vara den enda attraktion till vilken jag begåvats med ett oändligt åkband.

Bland årets största glädjor var förstås att mitt lilla växthus, som jag suktat efter i årtionden, äntligen blev verklighet! Anläggandet, framför allt underarbetet, innebar mycket hårt slit, men det var det värt. En särskild tanke av tacksamhet skickar jag för övrigt till herr K, utan vars hjälp stenläggningen hade blivit bara sk*t.

Trädgården, växthuset och naturen har faktiskt fungerat som den allra bästa av terapier när jag mått dåligt. Inte minst när jag fick beskedet om Schysta C, av förklarliga orsaker en av årets mindre roliga nyheter.

Klart roligare var det då bloggvännen Monkan och hennes C helt otippat dök upp här på Åland! Ett handfast bevis för att oväntade besök faktiskt kan vara trevliga :o)

Och alldeles nyss fick jag ännu en gång finna mig i att stå med förvåningens finger i häpnadens mun, när Annacarin, denna otroliga kvinna, inför den nu avklarade julhelgen formligen överöste min lilla familj med sin välvilja. Igår rycktes jag förresten äntligen ur min husliga apati och fick, inspirerad av Annacarins goda tunnbröd, äntligen till stånd ett knäckebrödsbak:

Bloggen har under årens lopp kommit att betyda en hel del för mig. Lever man ensam som jag, utan någon annan vuxen i sin omedelbara närhet, är den många gånger räddningsplankan när tankarna blir för många och vägrar sortera in sig i snygga rader. Att plita ner mina funderingar har under hela min existens varit en nödvändighet. Faktiskt ända sedan jag i femårsåldern tog mina första, stapplande steg mot en livslång vänskap med det skrivna ordet. Det liksom hantverkandet.

På det senare området blev dock 2011 ett magert år. Alltför mycket av min tankemöda och fysiska kraft har gått åt till kampen mot den moderna tidens väderkvarnar: försäkringsbolag och myndigheter. Många klassar mig förmodligen vid det här laget som en riktig Don Quixote, och so be it! Det ligger inte i min natur att ge mig utan strid, även om denna i andras ögon kan tyckas meningslös.

Men lite handarbete har det trots allt blivit. För närvarande experimenterar jag med att virka i ullgarn, för att sedan tova det färdiga arbetet i tvättmaskinen. Det började med ett antal blommor:

I bildens överkant skymtar det som så småningom ska bli en väska. Hur den kommer att se ut när den är färdig vet jag inte ännu, men med tiden dyker det nog upp foton här på bloggen :o)

Nåväl, ska jag summera 2011 får det bli så här: empati och omtanke om andra har visat sig finnas där – och när – man minst av allt anar det. Detsamma gäller motsatsen. För egen del får jag fortsätta att göra det lilla goda jag kan med de små resurser jag har. Att lyssna, aktivt, är för den delen alldeles gratis. Många gånger behövs det inte mer för att stötta en medmänniska som har det svårt. Att bli hörd – och sedd – är bland det viktigaste som finns.

Med detta sätter jag punkt för det här året och önskar er alla

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 5

2011-12-30T13:12:00.011+02:00

TYCKER NI INTE att den ska börja räcka snart, min bevisning för att något är fullständigt käpprätt åt helvete med det beräkningsprogram som används av en viss statlig myndighet när de ska fördela medlen för det allmänna bostadsbidraget i Finland..? Hur som helst, här kommer det mera!

Så här märkligt ser det ut om man jämför bostadsbidraget för en ensamstående vuxen i hyresbostad med bidragssituationen för ett hushåll med en vuxen och ett minderårigt barn i egnahemshus (med bolån på ~87.000 euro):

Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.
Teoretiskt kan således en ensamstående utan barn bo i en huur stor hyresbostad som helst och ändå lyfta bidrag, medan den låginkomsttagande människan med försörjningsansvar för ett minderårigt barn får finna sig i att få ett mindre och mindre bidrag så fort egnahemshusets yta överstiger den som av Statsrådet fastslagits som maximalt skälig. Till slut blir dennes bidrag 0,00 euro, medan människan i hyreslägenheten fortfarande lyfter 175,80 euro.

Rätt..? Rättvist???

Edit kl. 21:55:
Sen kan jag ju inte låta bli att jag tycker det är lite konstigt att bidraget för den där ensamstående människan i sin hyreslägenhet svajar upp och ner i början av kurvan. Allra helst som den maximala skäliga boendeytan är fastställd till 37 kvm och diagrammet börjar vid 46 kvm! Nåt lurt där också med andra ord.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Roll over and die..?

2011-12-29T21:00:00.002+02:00

Sommartider hej, hej..?

2011-12-26T13:47:00.007+02:00

NÄR JAG IMORSE på morgonstela fötter linkade in till badrummet, utan några glasögon som hjälp för mina grusiga gråblå att se klart på tillvaron, blev jag irriterad. Jag hade ju skurat upp handfatet så sent som för två dagar sedan och nu var där en stor, svart blaffa :o(

Närmare studium av ”blaffan” avslöjade obehagligt snabbt att den var en spindel. Ingen liten sådan heller. Och ska inte såna sussa på söta örat den här tiden på året..? Nåväl, det var väl tur att den var av den pälsklädda sorten, för efter fotograferingen flyttade jag resolut ut den ur huset. Faktum är att den i expressfart fick segla ut i trädgården. Inte för att jag är direkt rädd för spindlar, men den här var faktiskt lite onödigt stor.

Något senare på dagen tassade jag ner till det lilla köket i ateljén/kontoret på ”Rucklets” bottenvåning, i akt och mening att skvätta lite vatten på mina övervintrande pelargon- och citrusplantor. Då mötte mig dagens andra överraskning: mitt solöga från i somras, som stod ute på terrassen till början av den här månaden, har börjat blomma! I december!! Ur led är tiden.

Och de små fuchsiaskotten jag fick med mig från väninnan M någon gång i augusti lever och växer, vilket är minst lika knasigt det.

En alldeles perfekt julafton!

2011-12-25T16:18:00.008+02:00

NÅGRA BOLLAR I grenen, lite glitter runt stammen och några ljus i stakarna, mer behövs faktiskt inte för att skapa julstämning när det är ont om utrymme och en gran inomhus inte är att tänka på.

Julaftonen i ”Rucklet” blev lite av Singles Society Celebrating Christmas, med hemlagade pizzor iställt för julbord och apelsinpannacotta med exotisk fruktsallad istället för ris à la Malta. En pava gott, libanesiskt rödvin till maten och en panna vit glögg till pepparkakor med mögelost och färska fikon senare utåt kvällen – perfekt!

Skinkan, den lilla, visade inte sitt fula tryne förrän det blev dags för nattamat, och fick då finna sig i att brädas med flera kulinariska hästlängder av den rökta fårfiolen från Kalmarskogarna. Så det ska du veta, Annacarin, att din generositet har kommit fler till del, och att din medmänskliga värme sprider sig som ringar på vattnet!

Summa summarum blev det en riktigt bra julafton, den bästa på många år. Det hoppas jag att alla ni andra också fått uppleva! Och konstigt nog tror jag faktiskt att Lilla A blev glad för paketet med 26 begagnade Kalla Anka-tidningar ur varierade årgångar.

God fortsättning, gott folk!

Nu utlyser jag julfrid

2011-12-23T17:00:00.005+02:00

MINISKINKAN STÅR PÅ avsvalning och kylskåpet bågnar och skålarna dignar av alla godsaker som flöt över till ön från konungariket igår – det blir jul i ”Rucklet” även i år, trots att det sett mörkt ut hela hösten!

Nu är det dags att stänga undersökningsbyrån för julhelgen. Det är dags att sjunka ner i soffan framför brasan med ett glas rykande glögg i näven. Kanske peta in en cd med julmusik i spelaren och stillsamt knåpa ihop några krokar åt julgransbollarna, som i avsaknad av julgran ska pryda hibiskusen.

De närmaste dagarna tänker jag inte så mycket som titta på någon Excelkalkyl. Däremot kan jag nog inte låta bli att fundera lite på vad jag ska göra med allt hopsamlat material. En försenad julklapp åt social- och hälsovårdsministeriet kanske..? Eller varför inte ett omfångsrikt Gott nytt år-kort till JO? Kanske rentav både och?! Och den tredje statsmakten får jag ju för all del inte glömma bort heller *noterar frenetiskt i memoblocket*.

Men allt det där spar jag till mellandagarna! Nu är det julfrid som gäller.

Ha nu en riktigt god och stämningsfull jul,
alla medmänniskor!!

(Till vars skara jag just idag, i god julanda,
undantagsvis även räknar alla bändiga byråkrater.)

PS. Av olika orsaker har Lilla A och jag inte heller i år skickat några julkort, men vi är jätteglada för dem vi fått!

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 4

2011-12-23T08:25:00.023+02:00

EFTER ATT JAG nu har klurat ut även hur det allmänna bostadsbidraget för hyresbostäder f.n. beräknas är det bara att konstatera att det görs på exakt samma bakvända sätt som det allmänna bostadsbidraget för egnahem. Det är precis samma formel man utgår från och konsekvensen blir precis lika kännbar, fast liksom tvärtom.

Rent konkret blir resultatet att den som idag har en bostad vars hyra är lägre än den maximala skäliga boendeutgiften per månad som fastställs i tabellen i 5 § Statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidrag för år 2011 alltid kommer att få ett bidrag som är för litet, medan den vars hyra överstiger den skäliga boendeutgiften istället får för mycket.

Det här förklarar varför kurvorna i diagrammet över nuläget ser konstiga ut och har en högst märklig inbördes relation (de röda siffrorna är vederlaget i en hyresbostad):

Diagrammet baserar sig på beräkningar gjorda för ett hushåll med 1 vuxen + 1 barn och en inkomst på 960 euro/månad. I beräkningarna för egnahemshus ingår även en bostadslåneränta på 222 euro/månad. För beräkningarna har myndighetens egna beräkningsprogram använts.
Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.

I förordningens 2 § bestäms hur stor bassjälvrisken blir beroende på hur många som bor i hushållet och hur hög inkomsten är.

I förordningens 4 § fastställs hur mycket vatten och värme maximalt får kosta per månad, det senare varierar beroende på vilken uppvärmningsgrupp man tillhör.

I förordningens 5 § reglerar man i olika tabeller vilken den maximala kvadratmeterkostnaden får vara per månad, även beroende på om du har varm eller kall hyra (centralvärme eller annan uppvärmning).

I förordningens 6 § faställer man hur stor bostadsyta som godkänns beroende på hur många som tillhör hushållet.

I förordningens 7 § har man en gång för alla slagit fast vilket belopp man maximalt godkänner som boendeutgift/månad för ett hushåll med ett givet antal personer i en given kommungrupp. Låt oss för enkelhetens skull kalla det för maxhyra istället. Så länge hyran ligger under den summan är det, som jag ser det, på den faktiska hyran och ingenting annat som bostadsbidraget ska beräknas. Hur stor bostaden är har inget med saken att göra. Och om den faktiska hyran överstiger maxhyran är det på maxhyran beräkningen ska göras, vilket leder till att det allmänna bostadsbidraget helt enkelt inte kan bli högre än så.
[Edit 03.01.2012: Enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet i förordningens 7 § skall beaktas, vilket jag tycker är en högst märklig krumelur. Lika underligt är det att maxhyran i 7 § dividerad med maximalt skälig bostadsyta ger ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.]

I fallet med ett allmänt bostadsbidrag för en hyreslägenhet där vatten och värme ingår i vederlaget borde det hela faktiskt vara tämligen enkelt och inte tarva någon krånglig beräkning i olika steg.

Hyresvederlaget i relation till maxhyran borde vara det enda intressanta. De övriga parametrarna (4 § och 5 §) blir relevanta först om man i sin hyresbostad betalar skilt för vatten och värme. Vattnet beräknas enligt en fastslagen summa, men uppvärmningskostnaden beräknas per kvadratmeter faktisk bostadsyta.

Nedan följer några exempel beräknade för 1 vuxen + 1 barn i hyresbostad och med en månadsinkomst på 960 euro.

EXEMPEL 1 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Ditt hushåll på två personer bor i en tvåa på 60 kvm och har en hyra på 400 euro i månaden. Hyran understiger taket på 463 euro och är beloppet man ska räkna på.
Bidraget blir (400,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 228,00 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

400 euro hyra / 60 kvm = 6,67 euro/kvm (max skäligt 11,27 euro/kvm)
57 kvm * 6,67 euro/kvm = 380,19 euro
380,19 euro ./. bassjälvrisk 115,00 = 265,19 euro
Bidraget blir 265,19 euro * 0,8 = 212,15 euro.
(-15,85 jfrt min beräkning)

[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 320 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 80 euro/månad, dvs 400 euro/månad. Kostnaden för att värma bostaden med el är i allmänhet inbakad i räkningen för all hushålls-el och går inte att separera från övriga el-kostnader. Därför har man fastslagit ett visst belopp per kvm som godkänns för uppvärmning, i det här exemplet 1,02 euro. Den godkända uppvärmningskostnaden blir då 1,02 euro x 60 kvm, dvs 62,42 euro/månad. Hyran + uppvärmningen blir därmed 382,42 euro/månad, vilket understiger taket på 463 euro.
Bidraget blir (382,42 - 115,00 euro) * 0,8 = 213,94 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(320 euro hyra + 80 euro värme) / 60 kvm bostadsyta = 6,67 euro/kvm (max skäligt 6,28 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 242,96 euro
Bidraget blir 242,96 euro * 0,8 = 194,37 euro.
(-19,57 euro jfrt min beräkning)

EXEMPEL 2 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Ditt hushåll på två personer bor i samma tvåa på 60 kvm men hyran höjs till 420 euro i månaden. Den understiger fortfarande taket på 463 euro och är beloppet man ska räkna på.
Bidraget blir (420,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 244,00 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

420 euro hyra / 60 kvm = 7,00 euro/kvm (max skäligt 11,27 euro/kvm)
57 kvm * 7,00 euro/kvm = 399,00 euro
399,00 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 284,00 euro
Bidraget blir 284,00 euro * 0,8 = 227,20 euro
(-16,80 euro jfrt min beräkning)

[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 340 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 80 euro/månad, dvs 420 euro/månad. Den godkända uppvärmningskostnaden är fortfarande 1,02 euro x 60 kvm (62,42 euro/månad), så din totala boendeutgift blir 402,42 euro/månad, vilket fortfarande är lägre än taket på 463.
Bidraget blir (402,42 - 115,00 euro) * 0,8 = 229,94 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(340 euro hyra + 80 euro värme) / 60 kvm = 7,00 euro/kvm (max skäligt 6,28 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 194,37 euro
Bidraget blir 194,37 euro
– exakt lika mycket som i det förra exemplet!
(-35,57 euro jfrt min beräkning)

EXEMPEL 3 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Anta att bostaden istället är 85 kvm stor och att hyran är 914 euro i månaden. Att ytan är 25 kvm mer och hyran över det dubbla har inget med saken att göra, för boendeutgiften är ju långt över 463 euro, som är det högsta belopp du kan få bidrag för.
Bidraget blir (463,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 278,40 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

914 hyra / 85 kvm = 10,75 euro/kvm (max skäligt 10,75 euro/kvm)
57 kvm * 10,75 euro/kvm = 612,75 euro
612,75 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 497,74 euro
Bidraget blir 497,75 euro * 0,8 = 398,20 euro.
– notera alltså att man i det här skedet inte tar någon hänsyn till det angivna taket på 463 euro/månad, utan nöjer sig med att kvm-priset håller sig inom ramarna
(+119,80 (!) jfrt min beräkning)

[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 799 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 115 euro/månad, dvs 914 euro/månad. Redan hyran på 799 euro/månad överstiger det fastslagna taket på 463 euro, så uppvärmningskostnaden om 1,02 euro x 85 kvm (86,70 euro/månad) blir helt irrelevant.
Bidraget blir (463,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 278,40 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(799 euro hyra + 115 euro värme) / 85 kvm bostadsyta = 10,75 euro/kvm (max skäligt 6,16 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro (obs! de räknar på felaktigt kvm-belopp!)
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 242,96 euro
Bidraget blir 242,96 euro * 0,8 = 194,37 euro
– exakt lika mycket som i de två föregående exemplen och drygt 200 euro mindre än med centralvärme!!
(-84,03 euro jfrt min beräkning)

Något står m.a.o. inte rätt till i det beräkningsprogram som f.n. används. Allra tydligast syns det i exemplen där en merkostnad för uppvärmningen kommer in i bilden, eftersom de av myndigheten uträknade bostadsbidragsbeloppen blir mindre än när uppvärmningen är inbakad i hyran och dessutom exakt lika stora hela tiden. Fast att det ologiska inträffar att högre kostnader = mindre bostadsbidrag förvånar mig inte nämnvärt. Det tycks vara mer regel än undantag.

Så här tar sig myndighetens beräkningarna enligt ovan ut om man överför dem till ett diagram. Skillnaden mellan att bo på varmhyra och kallhyra blir väldigt tydlig när bostadsytan ökar, vilket det inte enligt min åsikt borde bli:

Högerklicka på bilderna för att öppna dem i nya fönster.

Så här ser förresten relationsdiagrammet i inläggets början ut om jag istället plockar in värden enligt mina beräkningar:

Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.

Nu börjar kurvorna se mer ut som man kunde förvänta sig, icke sant? Den röda följer den blå, men avståndet krymper mot höger, och den lila är inte miltals högre upp än de två andra bidragslinjerna.

När jag tittar på det här inser jag att jag kanske borde skärskåda även hur bostadsbidraget för pensionstagare i egnahemshus beräknas? Bara för säkerhets skull liksom *suck!* Men först ska jag sätta vår lilla julskinka i ugnen.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Julens bildgåta

2011-12-22T13:04:00.003+02:00

TILL JULEN HÖR att roa sig med sällskapslekar, så här får ni därför en bildgåta. Seså, gissa nu vad det här kan vara:

Svar:
”En gammal flaska portvin (’kanske odrickbar’), smakprov på hembakt tunnbröd
och en platta mörk choklad åt Lilla A.”

Det var väl inte så svårt??

***
Härriguud, Annacarin! Galna Människa! (Jo, det ska vara ett stort m i början, för detta är en Människa.) Jag är helt mållös – och det ska ni veta, det händer inte ofta.

Och inte vet jag hur jag någonsin ska kunna återgälda detta överflöd, men det får jag grunna på senare. Nu nöjer jag mig med att i all torftig enkelhet säga: ”♥Tack!♥ Tack så in i bombens mycket!!” En riktigt, riktigt god jul önskar jag dig, du Karl-Bertil Jonsson i kvinnohamn. Hoppas kryssningen var till belåtenhet och att du är präktigt mätt och gla’! :oD

PS. Men här tarvas nog min själ lite googling! När det gäller flertalet av ”grönsakerna” har jag nämligen ingen aaning om vad det är – än mindre hur man ska tackla dem ... *rodnar över min okunskap*

En sagolikt sann hyresbostadshistoria

2011-12-21T09:46:00.015+02:00

Nog minns ni väl min lilla saga om Anna, Britta, Cecilia och Dagmar..? Den fortsätter här:

Efter sitt omskakande besök hos en viss statlig myndighet, och det chockartade beskedet att hon och Dagmar inte kunde räkna med mer än 37,96 euro i bostadsbidrag, hade Cecilia fått svårt att sova om nätterna. Var det inte illa nog att hon blivit änka redan vid 47?! Skulle hon nu också måsta sälja huset som hon och Erik byggt och mitt i sorgen rycka upp Dagmar från hennes hem, kanske från skolan hon trivdes så bra i och alla kompisar i närområdet? Till sist, när traven med obetalade räkningar började anta förskräckande proportioner, insåg hon att detta var den enda lösningen. Den slutgiltiga.

Följande förmiddag cyklade hon sammanbiten iväg för att träffa värden i ett hyreshus på andra sidan staden. Av en försynens skickelse hade hon fått napp vid första försöket, och skulle nu få titta på inte bara en utan två 70 kvm stora trerumslägenheter.

”Jaha”, sa värden, och pumpade frenetiskt Cecilias hand upp och ner, ”vilken ska vi börja med? De är ju exakt likadana i övrigt, men den ena är nyrenoverad och kostar därför lite mera.”

”Det gör mig detsamma”, svarade Cecilia modstulet, eftersom blotta tanken på den förestående tvångsflyttningen gjorde henne deprimerad.

De steg in i den orenoverade lägenheten. På de urblekta tapeterna syntes tydliga avtryck från tidigare hyresgästers väggkonst, i badrummet var emaljen i både handfat och badkar bortnött och köket var … ja, rent ut sagt en bedrövelse att skåda. Golvens slitna, grå linoleum bar tydliga spår av årtionden av hårdhänt tvätt.

”Ja, så här ser det ut”, sa värden lite ursäktande. ”Det är ju rätt slitet, men å andra sidan är hyran bara 560 euro i månaden.”

Cecilia nickade dystert och kände hur vanmakten krafsade henne på ryggen. Vilket råtthål!

”Men kom med här!” fortsatte värden, och vinkade åt Cecilia att följa med. ”Den andra lägenheten ligger precis tvärsöver trapphuset.”

Genast när ytterdörren slogs upp kunde man på lukten känna att här hade det renoverats. Det doftade nytt och fräscht och badrummet hade skinande vitt kakel ända upp till tak, allt sanitetsporslin var nytt och blankt och badkaret hade fått ge plats för en modern duschkabin. Cecilias blick svepte över de nylagda parkettgolven när de fortsatte till köket. Hennes humör steg ytterligare när hon konstaterade att alla skåp var helt nya, vitvarorna likaså och att det i den här lägenheten till och med fanns en diskmaskin.

”Nå, vad säger du?” undrade värden, och lutade sig mot dörrposten. ”Den är ledig från den första om du vill ta den.”

”Jo, visst är den fin”, svarade Cecilia. ”Men hyran? Den är väl långt mycket högre än för den första vi tittade på?”

”Åja”, sa värden, ”smakar det så kostar det förstås, så är det ju. 758 är månadshyran för den här.”

Cecilias hjärta sjönk som en sten. Nästan 200 euro mer! Det skulle hon aldrig ha råd med. Men hon sa: ”Det var ju lite mer än jag tänkt mig, men kan jag få tänka på saken tills imorgon?”

”Självklart!” sa värden. ”Ring mig under förmiddagen och låt mig veta vad du väljer.”

Cecilia hann knappt innanför dörren därhemma förrän hon slog på datorn och sökte upp den statliga myndighetens beräkningsprogram för det allmänna bostadsbidraget. Även om de flyttade från huset var hon trots allt i behov av hjälp, eftersom hennes invalidpension var så försvinnande liten. Intäkterna från husförsäljningen skulle räcka precis till att betala tillbaka bostadslånet och bekosta själva flyttningen, mer skulle det inte bli.

Omsorgsfullt knappade hon in de begärda uppgifterna och lät programmet räkna ut hur mycket hon och Beata kunde få i stöd för de två lika – men ändå så olika – lägenheterna. En kvart senare, när den första förvåningen lagt sig, slog hon numret till värden.

”Vi tar den renoverade!” sa hon.

***
Nu är det nämligen så här, att med rådande beräkningsmodell skulle Cecilia och Dagmar i den risiga lägenheten beviljas 272,80 euro i stöd, vilket skulle betyda en nettohyra på 287,20. För den nyrenoverade, fräscha bostaden skulle stödet bli 401,85 euro och nettot 356,15 euro – bara 68,95 euro mer i månaden än för ”råttboet”. Det trodde Cecilia sig om att klara av, och det var det definitivt värt för den avsevärt högre standarden. Dessutom skulle nettohyran ändå bli låångt mycket lägre än vad hon idag betalade i huset, där enbart räntan och amorteringen på bostadslånet kostade henne ungefär 650 euro i månaden.

Hon förstod däremot inte hur hon i den kommande hyresbostaden kunde vara berättigad till ett så här stort stöd, när beskedet hon fått för egnahemshuset var 37,96 euro i månaden. Vad hon inte heller förstod var hur hon skulle få mer stöd för den dyrare bostaden än för den billigare, eftersom hon läst sig till att det fanns ett kostnadstak* på 463 euro och en maximalt godkänd bostadsyta på 57 kvm för ett hushåll på två personer. Men detta var egentligen ingenting att grubbla över! Räknade man så här så räknade man så här, och det var bara att tacka och ta emot.

Hur det kan förhålla sig på det här märkliga viset ska jag reda ut i ett kommande inlägg. Men så här märkligt förhåller det sig således med det allmänna bostadsbidraget i Finland, och det förklarar också varför diagrammet för den inbördes relationen mellan de olika typerna av bostadsbidrag ser så konstigt ut.

*) Edit 03.01.2012: Enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet – kostnadstaket – i förordningens 7 § skall beaktas. Dividerar man maxhyran i 7 § med maximalt skälig bostadsyta ger detta för övrigt som resultat ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.

Fotnot: Personerna och händelseförloppet i sagan är liksom tidigare uppdiktade. Siffrorna är dock helt sanna, hämtade från den statliga myndighetens eget beräkningsprogram.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 3

2011-12-20T05:34:00.024+02:00

NU BÖRJAR DET bli riktigt intressant när man tittar närmare på beräkningen av det allmänna bostadsbidraget för icke-pensionärer i egnahemshus!

Låt mig börja med att citera ur 5 § Statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidrag för 2011:

”/.../ Om bostadens areal är större än det skäliga antal kvadratmeter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beaktas då storleken av bostadsbidraget bestäms, beaktas de maximala boendeutgifterna så, att de motsvarar i överensstämmelse med det skäliga antalet kvadratmeter.”

En viss statlig myndighets tolkning av vad som stipuleras i förordningen är följande: summera de godkända skäliga boendeutgifterna och dividera summan med bostadens faktiska yta. Då får man ett eurobelopp per kvadratmeter. Ett belopp som självfallet blir mindre och mindre i takt med att antalet faktiska kvadratmeter ökar, enligt principen: 1/1=1 men 1/2=0,5 osv.

Sen fortsätter man med att felaktigt multiplicera detta kvadratmeterbelopp med den enligt förordningen godkända skäliga boendeytan och benämner produkten ”skäliga boendeutgifter”. Enligt enkla matematiska principer resulterar detta i att de boendeutgifter som godkänns som skäliga blir mindre och mindre i takt med att den faktiska boendeytan ökar. Till slut når man punkten där det beviljade bostadsbidraget blir absurda 0,00 euro.

Uttryckt som en formel ser det ut så här:

Skrivningen i förordningen är således otydlig och den sannolika orsaken till att det allmänna bostadsbidraget felberäknas som det görs. Det borde stå: ”/…/ i överensstämmelse med det maximala beloppet för det skäliga antalet kvadratmeter.”

Enligt samma förordning finns alltså även fastställda belopp för hur stor totalsumma som godkänns som skäliga boendeutgifter för ett hushåll av en given storlek i en given kommungrupp. Det är detta belopp som borde beaktas ända tills summan av de skäliga boendeutgifterna överstiger detsamma! I nuvarande beräkningsmodell beaktas det inte alls. [Edit 03.01.2012: Varför inte det? Jo, enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet i förordningens 7 § skall beaktas. Maxhyran i 7 § dividerad med maximalt skälig bostadsyta ger för övrigt ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.]

Om man en gång för alla har fastslagit att den maximala skäliga boendeutgiften för t.ex. ett hushåll med två personer i kommungrupp II är 463 euro, då är det 463 euro som ska utgöra taket för de skäliga boendeutgifterna ”om bostadens areal är större än det skäliga antal kvadratmeter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beaktas”. Formeln ska användas först då boendeutgifterna överstiger 463 euro och då dyker enligt 5 § även nästa parameter upp:

”Då bostadsbidragets storlek bestäms beaktas såsom i 7 § lagen om bostadsbidrag avsedda maximala boendeutgifter, med beaktande av bostadens läge, ålder, storlek och utrustningsnivå, följande belopp i euro per kvadratmeter i månaden: /.../”

I förordningens 5 § finns således även tabeller för landets olika kommungrupper. I dessa tabeller fastställs årligen det högsta, skäliga priset per kvadratmeter. Om summan av de skäliga boendeutgifterna är >463 euro men enligt formeln ger ett kvadratmeterpris mindre eller lika med det i tabellen angivna ska bostadsbidraget ändå fortsätta stiga i takt med att bostadens areal blir större.

Men så småningom når också kvadratmeterpriset sitt högsta skäliga belopp och där, men först där, infinner sig brytpunkten. Efter det förblir bidraget på samma nivå oavsett hur många kvadratmeter den faktiska bostadsytan ökar. Men det sjunker inte, vilket det gör enligt dagens beräkningsmodell.

Uttryckt som ett flödesschema ska beräkningsmodellen se ut så här, vilket den inte gör idag:

Den här, som jag ser det, feltolkningen av lagen har år ut och år in legat till grund för beräkningen av det allmänna bostadsbidraget. Min egen, äldsta referens är från 2004, vilket med sina sju år är illa nog. Och det är kanske lika bra att inte fråga sig hur många år därförinnan det pågått? Huvudsaken är att det rättas till.

Eftersom jag är mycket misstänksam även när det gäller beräkningen av det allmänna bostadsbidraget i fallet med hyresboende ska jag ta och detaljgranska även det. I det fallet anar jag nämligen att det kontinuerligt utbetalats för mycket.

Stay tuned, jag återkommer.
asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 2

2011-12-19T09:40:00.023+02:00

FÖLJANDE VISUALISERING AV hur de olika finländska bostadsbidragen ter sig i relation till varandra är faktiskt för intressant för att hamna som en osynlig länk i ett inlägg! Jag fortsätter därför mitt resonemang från tidigare inlägg i samma ämne, framför allt detta och detta.

I ett och samma diagram har jag lagt in de belopp som beviljas i bostadsbidrag till två olika hushåll med samma sammansättning: 1 vuxen + 1 barn. Uppgifterna är beräknade på samma inkomst (960 euro/månad) och samma bostadslåneränta (222 euro/månad) i de beräkningsgprogram som finns på nätet. Den gröna linjen representerar ett pensionstagarhushåll och den röda ett vanligt. Högerklicka på bilden för att förstora den.

Den översta, lila linjen är med som en jämförelse. Den visar beloppet om man bor på hyra utan skötselutgifter, har en inkomst på 960 euro/månad och lyfter ett allmänt bostadsbidrag. Hyresvederlaget, den röda siffran, är beräknat enligt det högsta tillåtna beloppet/kvm på Åland enligt tabellen i 5 § Statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidrag för 2011 för respektive bostadsyta i diagrammet. (Den här linjen beter sig f.ö. inte heller riktigt logiskt.)

Det som omedelbart sticker i ögonen är att den röda linjen som representerar ett allmänt bostadsbidrag för egnahemshus inte beter sig som den lila och gröna. De två sistnämnda har vardera en brytpunkt efter vilken bostadsytan kan bli hur stor som helst utan att bidraget ökar. Men det minskar inte heller!

Den röda linjen viker däremot av nedåt så fort den passerar det högsta tillåtna antalet kvadratmeter för ett hushåll med två personer, dvs 57 kvm. Sen går den bara ner och ner och neer, tills den vid 170 kvm (i det här specifika exemplet) har nått botten. Vid 170 kvm får man således inget allmänt bostadsbidrag mer om man bor i egnahemshus.

Det synnerligen kufiska i sammanhanget är att det får minsann pensionstagaren i sitt egnahemshus! Hela 195,98 euro. Likaså är familjen som bor på hyra fortfarande berättigad till ett bidrag vid 170 kvm. (Hyresscenariot med en inkomst på 960 euro i månaden och en hyra på 1827 euro är naturligtvis en omöjlighet trots ett bostadsbidrag på 398,20 euro. Det är bara medtaget för att belysa beräkningssystemets absurditet.)

Begrunda istället läget vid mer hanterliga 85 kvm. Det märkliga är nämligen att det är denna yta som godkänns som maximal yta för en pensionstagare + barn, medan en icke-pensionär + barn inte anses behöva mer än 57 kvm.

Bidragsmässigt är det också minst sagt ojämlikt vid samma bostadsyta.

Bor du på hyra får du ett bidrag som täcker 43,6 % av din hyra, trots att bostadens yta med råge överstiger tillåtna 57 kvm. Är du pensionär med eget hus står bidraget för hela 49,9 % av dina godtagbara skötselutgifter för 85 kvm, men i fallet med en icke-pensionär i egnahem är procentsatsen inte mer än 36,8 %! Slutsaten måste m.a.o. bli att en ensamstående pensionär med hus och barn är jäkla mycket mer värd för staten än en icke-pensionär i samma situation. Hm?

Jag tycker mig skönja konturerna av ett mycket bakvänt resonemang (eller fel i beräkningen?) Kan meningen faktiskt vara att man inte ska bo i eget hus..? Anses det av någon konstifik orsak vara mer lönsamt för samhället att folk hyr lägenheter?? Lägenheter som ju för sjutton ändå inte finns på den överhettade, öppna marknaden, och för vilka, om de fanns, staten enligt nuvarande beräkningssystem skulle tvingas hosta upp ett högre bostadsbidrag.

Jag fattar absolut ingenting. Är det någon som gör det?
Och i min näsa luktar det diskriminering (eller fel i beräkningen?)
asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Dansglädje i Alandica

2011-12-18T08:07:00.005+02:00

TORSDAGEN DEN 15 december anordnade Ålands musikinstitut, ÅMI, dansgala i Mariehamns fina kulturhus, Alandica Kultur och Kongress, som avslutning på höstterminen. Lilla A tränar modern dans för en av skolans duktiga lärare, Elzbieta Söderlund, så det var självklart att både jag och exet närvarade för att njuta av en, som det visade sig, helt underbar kväll.

ÅMI har många danselever i varierande åldrar, allt från riktiga småttingar till unga vuxna. Vid dansgalan är de indelade i mindre grupper, som var och en uppför ett skilt nummer med allt från renodlad, klassisk balett till modern dans till rockiga rytmer. Kombinerat med läcker ljussättning blir det en verklig upplevelse!

Tyvärr är min kamera inte den bästa för fotografering under de ljusförhållanden som rådde under galan, men tack vare att jag släpat med mig stativet lyckades jag trots allt få några halvbra bilder.

Kvällen var uppdelad i två akter à tio nummer med en 25 minuter lång paus, då den som ville hade möjlighet att förse sig med något att äta eller dricka från Alandicas servering.

Efter pausen var det äntligen dags för Lilla A:s grupp. De dansade till Britney Spears᾿ ”Till The World Ends”, och med bra drag i både musik och dans var publiken verkligen med på noterna och klappade takten. Bra show, tjejer! Ni är jätteduktiga! Och modershjärtat sväller :o)

Nästa dansgala är i slutet av vårterminen 2012.
Gå om ni kan! Det är fri entré.

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland

2011-12-16T09:22:00.017+02:00

NÄR MAN VID en ansökan om ett allmänt bostadsbidrag hos en viss statlig myndighet meddelar uppgifter om sitt egnahemshus ska man bl.a. uppge bostadens areal. Den faktiska bostadsytan ska dock minskas med de kvadratmeter som åtgår för källarförråd, pannrum o.dyl, som inte godkänns som bidragsgrundande bostadsyta.

Den självklara frågan som, mot bakgrunden av rådande beräkningssystem (väldigt belysande diagram, titta på det!), infinner sig är:

Varför ska man göra detta arealavdrag för källare och pannrum..? Enligt det f.n. använda beräkningssystemet betyder ett lägre antal godkända kvadratmeter ett högre bostadsbidrag.

Jag har minst sagt svårt att tänka mig att detta är meningen med arealavdraget. Staten vill väl enligt all logik minimera den godkända arealen, för att därmed kunna betala ut ett lägre bidrag? Om inte, så är det här första gången jag varit med om att staten frivilligt vill betala ut mer istället för mindre.

Jag vidhåller därmed att det finns ett formelfel i det beräkningsprogram som används av tjänstemännen inom en viss statlig myndighet i Finland när de ska beräkna ett hushålls allmänna bostadsbidrag.
Dessutom vet jag exakt var någonstans i beräkningen felet uppstår.

Ur statistiken för finländska bostadsbidrag 2010:
” /.../ I slutet av år 2010 hade 164.154 hushåll allmänt bostadsbidrag /.../”
Min kvalificerade gissning är att statistiken för 2011 inte kommer att uppvisa en lägre siffra och det är inte svårt att inse vidden av att c. 165.000 hushålls allmänna bostadsbidrag felberäknats – till mottagarnas nackdel – under 2011.

Men nog om detta. Nu ska jag sätta mig vid symaskinen och lappa lite trasiga kläder. Och här är dagens outfit, en t-shirt med exakt min åsikt:

asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Ännu en i raden av sagolikt sanna historier

2011-12-14T08:13:00.023+02:00

DET VAR EN gång två ensamstående mammor. Anna och Cecilia hette de.

Anna, nyss fyllda fyrtio, bodde tillsammans med sin tioåriga dotter Britta i ett näpet litet torp på 57 kvadratmeter. Den lilla familjens enda inkomst bestod av Annas invalidpension på 960 euro i månaden. Från denna jättesumma betalade hon varje månad 222 euro i ränta för sitt huslån och ytterligare ett par hundra euro för andra boendeutgifter.

Det började så småningom bli kärvt för Anna att få mat på bordet. Därför svalde hon sin stolthet och uppsökte en viss statlig myndighet för att be om ett litet allmänt bostadsbidrag*, så att åtminstone inte Britta skulle behöva svälta.

Myndigheten slog ihop sina händer av förtjusning.

”Men sån tuur du har! 57 kvadratmeter är preciis det maximala antalet vi godkänner för ett hushåll för två, och den maximala boendekostnaden för dessa två personer per månad har vi räknat ut så här:

- 56,66 euro för vatten (22,83 euro/person),
- 58,14 euro för uppvärmning (57 kvm x 1,02 euro),
- 63,84 euro som ett fast belopp för fastighetsskötsel och
- 122,10 euro i bostadslåneränta (55 % av den reella räntekostnaden).”

Anna fattade inte mycket, men nickade och log. Tjänstemannen fortsatte:

”Nåväl, summerar man detta blir det 289,74 euro per månad – eller 5,08 euro för var och en av dina 57 kvadratmeter. Men sen drar vi förstås bort en liten bassjälvrisk på 115 euro också, och då blir det kvar 174,74 euro. 80 % av det kan du få som bidrag. I reda pengar blir det 139,79 euro, varsågod!”

Anna neg, tackade och gick hem och var glad.

I ett annat hus, inte långt därifrån, bodde Cecilia, 47, och hennes elvaåring Dagmar. Inte heller Cecilia hade mer inkomster än en invalidpension på 960 euro i månaden och betalade lustigt nog exakt samma summa i ränta för sitt bostadslån som grannen Anna: 222 euro i månaden.

Cecilia hade dock varit gift och hennes hus var rätt mycket större än Annas. Hela 126,5 kvadratmeter stort var det och kostade därför ungefär det dubbla i drift. Det var minst sagt knapert i Cecilias hus och havregrynsgröt (utan någon dyr smörklick) var vardagsmiddag så gott som alla veckans dagar.

Trots att det bar Cecilia emot insåg hon med tiden att hon hade svårt att klara sitt och flickans uppehälle på sin magra pension, så även hon såg sig tvungen att vända sig till en viss statlig myndighet för att få hjälp.

”Ajajaj, en sån otur! I ett hus av den storleken som ditt har vi räknat ut att det per månad maximalt får kosta:

- 56,66 euro för vatten (22,83 euro/person),
- 129,03 euro för uppvärmning (126,5 kvm x 1,02 euro),
- 63,84 euro för fastighetsskötsel och
- 122,10 euro i bostadslåneränta.”

Cecilia förstod inte mycket mer än Anna gjort, men nickade och väntade tålmodigt på fortsättningen.

”Jaa-ha”, sa tjänstemannen hurtigt, och knattrade på sitt tangentbord, ”det blir 360,63 euro. Dividerar vi det med 126,5 slutar det på 2,85 euro per kvadratmeter.”

Cecilia nickade igen.

”Men nu har vi ju faktiskt bestämt att en så liten familj som din inte får ha ett hus som är större än 57 kvadratmeter! Därför har vi bestämt att den boendeavgift vi godkänner per månad inte får bli mer än 57 multiplicerat med dina 2,85 euro. Din av oss godkända boendeavgift blir därmed 162,45 euro, som lustigt nog blir 2,23 euro mindre per kvadratmeter än vad din väninna Anna just fått godkänt.”

I det här skedet började Cecilia se ganska konfunderad ut. Annas hus var ju jättemycket mindre än hennes eget, så hur kunde man då räkna med att hennes stora hus kostade mindre i drift än Annas..?

”Åsså får vi ju inte glömma bassjälvrisken! Bort med 115 euro från 162,45 euro”, fortsatte tjänstemannen frejdigt, ”och vips har vi 47,45 euro kvar att beräkna ditt åttioprocentiga bostadsbidrag på. Det blir 37,96 det, varken mer eller mindre.”

Då svimmade Cecilia.

Låter det här för knäppt för att vara sant? Tror ni mig inte..? Ladda i så fall ner det jämförelseunderlag jag skapat baserat på bidragsberäkningar gjorda på nätet den 13-12-2011 och se med egna ögon att så här blir det. Klicka HÄR.

Hela eländet blir ännu tydligare i diagramform! Så varsågod, klicka HÄR.

Om inte det här är en jätteblipp i en viss statlig myndighets bidragsberäkningssystem, ja, då existerar det inte heller någonting som heter logik. Och konstigt nog blir det inte så här om man testar på samma sätt i beräkningsprogrammet för bostadsbidrag för pensionstagare. Där kommer man upp till ett maxbelopp vid ett givet antal kvadratmeter för ett givet antal personer i hushållet. Detta maxbelopp förblir detsamma även om man ökar på bostadsytan med huur mycket som helst. Det är logiskt.

Fotnot: Anna, Britta, Cecilia och Dagmar är naturligtvis helt fiktiva personer och har ingenting med verkligheten att göra. Siffrorna i sagan är dock helt sanna.

RYSLIGT BRA ATT HA-LÄNKAR:
- Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408
- Statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidraget för år 2011
- Statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidraget för år 2012
- Valtioneuvoston asetus asumistuen määräytymisperusteista vuodelle 2012 (samma som ovan på finska)
- Lag om bostadsbidrag för pensionstagare 571/2007
- Statsrådets förordning om grunderna för bestämmande av bostadsbidraget för pensionstagare 2011
- Finlex; ursprungliga författningar

*) Pensionstagare, i vars hushåll även bor ett minderårigt barn som man försörjer, har rätt att själv välja mellan ett allmänt bostadsbidrag och det särskilda bostadsbidraget för pensionstagare.
asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Ett bindande avtal

2011-12-13T07:59:00.004+02:00

VI HADE EN deal, Lilla A och jag: om hon ordnade lingonriset skulle jag binda hennes tärnekrans till luciatåget idag och hon skulle själv binda en åt sin bästis.

Stommarna gjorde jag av ett par tunna äppelkvistar per krans. Det var tur att jag av någon undermedveten orsak lämnade några vattenskott när jag beskar fruktträden i somras ;o)

Det närmare meterlånga håret har Lilla A haft i flätor under natten och imorse, när hon löste upp dem och kammade ut dem med fingrarna, fick hon världens finaste änglakrus. Nädå, de blå örhängena sitter inte i idag.

Det går åt mer lingonris än man tror till en huvudkrans. För två använde vi snudd på en full, löst packad plastkasse. En hel kasse finns kvar, så jag kan faktiskt binda en lite större krans som juldekoration till ”Rucklet” också om andan faller på :oD

Det är förresten bra att tänka på att inte skövla ett stort område när man hämtar ris. Bättre att plocka lite här och lite där, så blir naturen glad. Och riv inte av riset, bryt.

Nyväckt experimentlusta

2011-12-12T09:26:00.004+02:00

JAG ÄGNADE MERPARTEN av lördagkvällen åt att nysta, nysta, nysta och nysta lite till. Alla härvor med ullgarnsfynden från sommarens loppisräder skulle tas om hand, för nu är det vinter och då är det läge att börja göra något av det man samlat i garnladan.

Bland storhärvorna fanns också ett antal tiometersdockor broderigarn, som följde med lite så där bara i farten. Jag har grunnat på vad man kan göra av dem, och nu har jag ett experiment på gång: virkade ”blommor” som ska tovas i tvättmaskinen. Efter tovningen har jag tänkt mig att dekorera dem ytterligare med t.ex. rocaillepärlor eller något i den stilen. Ja, ja, vi får väl se vad det blir :o)

Så här ser de ut före en åktur i Mielen:

Ikväll blir det kransbindning. Inte till dörren eller så, utan enkla tärnekronor av lingonris åt Lilla A och hennes bästis, som i arla morgonstund imorgon bitti ska ut och lussa med skolan. Och därmed passar jag på att önska alla nära, kära, kända och okända en riktigt fin luciadag imorgon!

Lördagsvisdom

2011-12-10T12:26:00.001+02:00

NEDGRÄVD BLAND LAGAR och förordningar. Värk i ländryggen ... värk i svanskotan ... värk i munnen. Livet är faktiskt mest bara sk*t just nu :o(

I såna lägen är det bra med ordspråk:

Och tänka sig, med ens känns det genast mycket bättre.

Hello Finlex, here I come again! :o)

Om att känna sig blåst

2011-12-09T10:31:00.003+02:00

HADE JAG VARIT engelsman hade jag börjat denna dag med att säga: ”Oh dear, it’s a bit windy today!” Men nu är jag ju inte det, utan en helt vanlig ålänning. Och en helt vanlig ålänning skulle nog snarast säga:

”Jä*lar, vad det blåser idag!!”

Nyss gjord skärmdump:

Dagen har börjat mer än uselt. Efter en natts dålig sömn (pga det envisa ryggonda) vaknade jag äckligt tidigt. Mellan 08:00 och 09:00 hade jag inbokad telefontid med en ny i raddan av alla mina medicinmän för att sen hasta vidare till sjukhuslabbet och röntgen, för att hinna med det blodprov som måste tas före kl. 10:00.

Men vad möter mig när jag stiger ut ur ”Rucklet”? Jo, min söta, lilla hammock. Dock icke på terrassen, där den ska vara, utan liggande i sina beståndsdelar nere på gården! Men tur i oturen. Den hade landat bara någon meter från Glaspalatset, gårdens växthus.

Idag blir det nog inte någon promenad och nu är det bara att vänta på det strömavbrott som säkert kommer. Jag är redo, med kokt vatten i termosar, så jag åtminstone kan få mig en kopp kaffe om det blir långvarigt.

Minnesanteckning

2011-12-07T07:47:00.002+02:00

Jag behöver påminna mig själv om det här
rätt ofta nuförtiden :o/

Självständigt

2011-12-06T08:00:00.005+02:00

Kära Tarja*!

Jag vill bara tala om att Du absolut inte ska ha dåligt samvete för att Du i år igen glömde invitera mig till Din bal! Du förstår, för tillfället har jag ändå alltför ont i ryggen för att det skulle ha varit något nöje och för att vara helt ärlig tror jag inte att jag ryms i min långklänning längre.

Hur som helst, så önskar jag Dig och maken en riktigt trevlig kväll! Det är trist att Du inte får ställa upp för omval flera gånger.

Varma hälsningar, grattis på födelsedagen i förskott och god jul!

*) Halonen, president i republiken Finland 2000-2012

LÄSTIPS Vindens skugga och Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

2011-12-05T09:15:00.004+02:00

DET HAR GÅTT ett tag sedan jag tipsade om någon bok, så den här gången klämmer jag till med två. Två av samma författare dessutom! Det är den spanske författaren Carlos Ruiz Zafóns böcker ”Vindens skugga” och ”Ängelns lek”, som i nämnd ordning timme ut och timme in hållit mig trollbunden med hörsnäckorna i öronen.

Båda böckerna tilldrar sig i Barcelona runt mitten av förra seklet och berättelserna rör sig någonstans i gränslandet mellan saga och verklighet. De är suggestiva, mystiska och lite mörka, men så fängslande att det helt enkelt inte går att sluta läsa/lyssna. Den som tidigare njutit av Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” kommer inte att kunna låta bli att älska även Ruiz Zafón!

Mitt betyg? Två solklara ˜˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

Eftertankens kranka blekhet

2011-12-04T08:14:00.007+02:00

DET ÄR LÄTT att vara efterklok och synden straffar sig själv. Ordspråken är många och välgrundade.

Med detta skall förstås att gårdagens promenad i tilltagande stormvindar och duggregn, följd av ett sammanbitet dammsugande, inte visade sig vara en bra ordination för inflammerade ryggmuskler. Återstoden av dagen nödgades jag spendera liggande på – alternativt lutad mot – min numera bästa vän, vetevärmaren.

Detta föranleder mig dock att drämma till med ytterligare ett ordspråk: inget ont som inte har något gott med sig. Tack vare denna påtvingade stillsamhet rör sig kronbladsvirkningen så sakteliga framåt! Framsidan till rund kudde nummer ett är färdig och jag är på god väg på den andra. Baksidorna ska sys av linnetyg, precis som sidostycket på braspallen som inte är sytt ännu.

Beskrivningen till virktekniken hittar du HÄR.

Sen hittade jag faktiskt fyra kilo ekologiska vetekorn längst bak i torrskafferiet igår. Guldfynd!! Nu kan jag knåpa ihop en liten madrass fylld med värmande vete. Det blir ett mer ergonomiskt alternativ att lägga under ryggen än den nuvarande värmaren, som är långsmal och något för välstoppad. Får jag till det får ni se bilder senare.

Dagens visdomsord

2011-12-03T10:01:00.006+02:00

IDAG BORDE JAG dammsuga. Den där dammsugningen som borde ha gjorts till lilla jul. Men ryggen jävlas fortfarande så ...

Och sen är bara att inse, att det finns få ordspråk som jag så gärna efterlever som följande:

F.ö. kan jag nu meddela att det inte var fråga om något större haveri än en trasig glödknopp av formatet nu-behöver-vi-nog-ta-fram-mikroskopet som gjorde att min fotförsedda stjärna vägrade lysa. Man får vara glad för det lilla.

Det ligger frost idag och gryningen lovade en vacker dag. Även om ryggslutet inte medger någon vildsint framfart med Electroluxen så kanske, kanske jag ändå kan få till en efterlängtad promenad. Man får, som sagt, vara glad för det lilla.

Hoppas resten av världen får en mysig och fin andra advent! Min blir som den blir den.

En liten seger..?

2011-12-02T08:25:00.012+02:00

”Med anledning av den mångfacetterade symptombilden kommer jag att råda pats. egenläkare till en multidisciplinär diskussion.”

ÄNT-LI-GEN!
Fast det är klart, när en sådan diskussion blir av och vad den leder till
återstår förstås att se.

Och sen igår har jag ont som &@?!§% i ländryggen av att ha gjort ... ingenting. Men, va’ faan?! Finns det inte nå’t slut på allt elände??

Merparten av denna andra december i nådens år 2011 kommer jag således att spendera i ryggläge, i intimt umgänge med min vetesäck, och göra mitt bästa för att inte hosta, nysa eller röra mig. Någon läkare uppsöker jag nämligen inte.

Men tack alla makter för audioböcker – och för att Röda Faran gick igenom besiktningen igår! Men inte för att damasken på ena främre drivknuten har pajat. 100 pengar att ta från ... inga pengar. Kul jul! I år igen.

Jul-el

2011-12-01T08:35:00.004+02:00

JULÖL I ALL ära, men hos oss i ”Rucklet” är det strået vassare med jul-el. Inför denna vår sjunde jul i huset – och med anledning av den strejkande stjärnan på fot – har jag till slut kommit till skott och fått belysning i min mammas gamla fönsterstjärna av guldpapper. Jajamensan!

En lampsockelförsedd sladdstump från Lilla A:s utrangerade rislampa från IKEA, en kopplingsplint och några meter stickkontaktsförsedd kabel jag tagit tillvara från någon annan elektrisk pryl – tadaa, det lyser! Men inte helt utan problem.

I ”Rucklet” stod nämligen inte en endaste 25W-lampa med E27-sockel att uppbringa. Piece of cake, tänkte jag och tog en tur till affären. Eh..? Hm. Jajustja. Nuförtiden finns det ju inga vanliga glödlampor mera. Såna där som är runda men små, ni vet. Vad som däremot finns är en djungel av lågenergi-, LED- eller halogenalternativ.

*letaletaleta*

Av halogenvarianten fanns nog tillräckligt små. Men hallå, de blir >200° varma när de brinner! Kanske inte förstahandsvalet för en stjärna av papper?

LED hade varit det optimala. Små och behändiga, helt enkelt perfekta, men med ett pris som fick mig att kippa efter andan: 28,40 euro. Japp, ni läste rätt. Tjugo-fucking-åtta-och-fyrtio!! Sällan pinkar hönsen konjak säger jag bara.

Så det fick bli en av lågenergimodellen, en som var aaningen för hög. Ett val som, skulle det visa sig, innebar ett visst merarbete. Ovanför lampsockeln på den gamla IKEA-armaturen satt nämligen en rund, platt ”hatt” av plast som var i vägen. Denna gick, på sedvanligt IKEA-vis, inte att montera bort. Det slutade således med att jag helt sonika fick klippa bort den med en avbitartång.

Men nu lyser det :o)

Om att vara disk-kvalificerad

2011-11-30T13:37:00.003+02:00

VILKEN TUR ATT det inte finns någon diskmaskin i ”Rucklet”! Att köra ner labbarna i varmt, skönt diskvatten med massor med bubblor är faktiskt balsam för en stressad själ. Dessutom tänker jag väldigt bra när jag diskar. Det är under stunder av disktänk som jag oftast bästtänker, om jag tänker efter.

Men nu får det helst vara sluttänkt för en stund. Hjärnan är överhettad av att försöka räta ut alla byråkratiska frågetecken och knöliga paragrafdito. Från och med idag ska jag istället ägna mig åt att räkna antalet dagar det tar tills försäkringspacket nedlåter sig till att pressa ur sig ännu ett beslut, baserat på det [senaste] läkarutlåtande de fått idag.

Nej, här blir det nog min själ inte mycket diskat framöver! Risken är helt enkelt för stor för tankeåterfall. Engångstallrikar kunde kanske vara ett alternativ..? Eller att servera havregrynsgröten direkt ur kastrullen?

Fy för fan, vet ni, vad jag är trött på alltsammans.

Tänk positivt, säg JO till livet!

2011-11-29T09:37:00.006+02:00

Nu kör vi.

Julen är stulen

2011-11-27T07:45:00.012+02:00

... OCH JAG VET vem tjuven är.

Igår firades i Finland – och således även på Åland – det som kallas lilla jul, dagen då det officiellt är dags att dra igång årets glöggande och julpynteri. För eget vidkommande drog jag inte ens igång dammsugaren som jag hade planerat.

Eftersom jag nu för n:te gången i ordningen under de senaste tre åren inte har en suusning om hur livet kommer att gestalta sig efter den närmaste månaden lyckas jag inte hitta ens en liten skärv av känslan av att julen snart är här, inte ens fast jag tar i ända från tåårna.

När man inte vet om man kommer att ha någon inkomst alls efter nyårsaftonen, ja, då gör man bäst i att inte ens i tanken nudda vid begrepp som ”julklappar” och ”julmat”. Det är lugnast så.

Igår, när andra vräkte i sig kompletta julbord med sillar och sallader, lådor av alla de slag, köttbullar, prinskorvar, julskinka och allt vad det nu kan vara och pimplade sig kolliga på årets upplaga av starkvinsglögg från Alko eller Systemet, då firade jag i all still- och ensamhet min lilla jul med ett spetsglas av min hemlagade körsbärslikör och en cig under köksfläkten.

Lite bittert, kan det tyckas, men jag klagar inte! Det är inte alla förunnat att ens kunna kosta på sig så mycket som så. Och likören är faktiskt rätt så julig till smaken, eftersom den är söt, har mycket mandelsmak från körsbärskärnor och en duktig touch av kanel :o)

Men tack i alla fall så jävla mycket, Pensions-Alandia, för att ni än en gång har bevisat hur kortsiktigt ni resonerar! Tack som fan, för att ni stulit julen! I år igen.

PS. Inte helt oväntat lyckades jag inte få adventsstjärnan att tända när jag ställde fram den i fönstret igår kväll. Det var liksom bara det som fattades :o/ Men jag är inte bitter, inte alls. JAG ÄR FÖRBANNAD!!

Det ljusnar

2011-11-26T11:52:00.000+02:00

DET HAR TAGIT nästan en vecka i anspråk, men nu är jag äntligen färdig med allt pappersvändande. Som på beställning bjuder dagen på ett strålande väder med sol från en molnfri himmel, så nu blir det promenad! Kroppen formligen skriker efter fysisk aktivitet efter det långvariga stillasittandet.

Idag är det dessutom lilla jul här i Finland. Det får det vara preciis hur mycket det vill, för den stressen avstår jag högaktningsfullt ifrån. På sin höjd blir det en vardaglig vals med dammsugaren, längre än så sträcker jag mig inte.

Trevligt veckoslut, allihopa!

Om det här med mod

2011-11-25T11:46:00.006+02:00

I FÖRRGÅR RÅKADE jag slå på tv:n en bit in i reprisen av fjärde avsnittet av ”Sommarpratarna”. Precis i slutet av programmet kom deltagarna in på vikten av människor som vågar säga ifrån, så kallade whistleblowers, människor med civilkurage. Bl.a. säger forskaren och uppfinnaren Håkan Lans: ”Det är alltså för få människor som vågar dra i handbromsen.”
(avsnittet finns tillgängligt via SVT Play t.o.m. 20 januari 2012 – se det!)

IGÅR bar det sig inte bättre att jag knäppte på en stund efter att ännu en repris hade börjat: ”Dokument inifrån: Vårdlotteriet”. Resten av programtiden satt jag med öppen mun, chockad och allt argare, och hörde hur den ansvarige läkaren på Karolinskas hjärtklinik, Magnus Nygren, helt öppet berättade om hur patienter sorteras in i grupper om intressanta och mer intressanta, dvs hur t.ex. ens totala sjukdomsbild och ålder tillåts avgöra vilken kvalitet på vård man får.
(avsnittet finns tillgängligt via SVT Play t.o.m. 20 december 2011 – se det!)

IMORSE, när jag gick på damrummet, plockade jag med mig ett exemplar av tidningen PS! (nr 8, 2010) jag för ett par veckor sedan fick som toalitteratur av kompisen P. Jag slog upp den på måfå och – häpp! – råkade inte tidningen öppna sig vid en artikel med rubriken ”Våga vara MODIG!” Artikeln handlar om boken ”MOD stå upp för dig själv” som PS! chefredaktör Maria Gerlofson skrivit och i sin artikel säger hon bl.a: ”Rädda människor förändrar inte världen. De för inte utvecklingen framåt utan håller snarare tillbaka den.”

ur tidningen PS! nr 8, 2010
Jag tror inte på ödet, men det här är inte en tillfällighet. Tre dagar, tre väckarklockor – jag måste vara på rätt spår. Tiden är kommen för att visa mod genom att blåsa i visselpipan, dra i nödbromsen, föra till torgs och ta det hela vägen. Enough is enough, nu räcker det!

Om att gräva en grop åt andra

2011-11-24T03:48:00.006+02:00

”GRÄV, OCH DU skall finna” kunde lika väl ha varit dagens rubrik. Otroligt så mycket skit man hittar bara man börjar skotta ...

Något jag grävde upp sent inatt är DEN HÄR artikeln, vilken dessutom råkar handla om en gammal bekant. Vi borde nog ta ett snack, den damen och jag.

Baksidan med den här undersökande verksamheten är förstås att bloggen blir lidande :o/ Inte hinner jag skriva själv och inte hinner jag läsa er andra, än mindre kommentera. Men hav förtröstan, jag tycker mig skymta ”gropens” botten!

Ses snart!

Pappersinsamling

2011-11-22T12:00:00.010+02:00

JAG BEKLAGAR TYSTNADEN som rått en stund, men jag har varit fullt upptagen med att sortera papper, upprätta diagram och räkna statistik. Det har varit ett par väldigt tunga dagar må jag säga, men samtidigt intressanta.

Den senaste veckans händelser blev alltså droppen som fick bägaren att rinna över. Nu är det dags att börja agera, så där riktigt på riktigt och inte bara genom att fäkta med pennsvärdet.

1,2 kg (!) skriftlig dokumentation + 1,2 meter (!) diagram + diverse kalkyler senare känner jag mig relativt väl förberedd, men fatta vilken tid det tagit att sammanställa alltihop med min minnes- och koncentrationsproblematik ... *stöön!*

Nåväl, jag ska inte trötta ut er med en massa fakta och siffror, men ett par intressanta observationer tänkte jag faktiskt dela med mig av:

50 % av en viss statlig myndighets beslut kommer för sent med i medeltal ~16 dagar, och variationen i mitt enskilda fall är allt mellan 4 och 34 dagar. Endast 30 % av besluten kommer inom någorlunda acceptabel tid, dvs >14 dagar före slutdatum för innevarande beslutsperiod.

Ett visst pensionsförsäkringsbolag är dock aningen bättre. 25 % av deras beslut är försenade, men å andra sidan är det bara 37,5 % som kommer i tillräckligt god tid för att det ska kunna anses vara hälsosamt för den det berör. Och att en fjärdedel av besluten meddelas för sent är verkligen illa nog för någon som är sjuk och befinner sig i s.k. utsatt läge!

Statistiken baserar sig förstås på mitt enskilda ärende, men en kvalificerad gissning är att det ser lika illa ut i alla ärenden. Alltid. Min slutsats blir därför: systemet är inte till för att hjälpa, det är helt klart till för att stjälpa. Nu har jag så att säga fått det svart på vitt, i reda siffror.

Edit 24.11.2011:
Från början angav jag att 44,44 % av en viss myndighets beslut kommer för sent. Det var glädjeräkning. Efter dubbel- och trippelkontroll av alla siffror blev resultatet det nu här ovan publicerade 50 %. Medeltalet för antalet dagar ett beslut försenas blev också i underkant från början och är de facto 16, inte 15, som jag först uppgav.

Tack och hej

2011-11-20T20:45:00.003+02:00

JAG HAR PÅ förekommen anledning, efter moget övervägande och – nota bene! – på eget initiativ beslutat mig för att inte längre skriva några krönikor för Ålandstidningen.

Varför nu detta? undrar kanske någon. Jo, så här är det: jag upplever det som föga inspirerande att ikläda mig munkavle när jag ska försöka skriva tankeväckande, belysande och kritiskt om samhället av idag. Och att gå med krokig rygg är inte riktigt min stil, om jag så säger.

Hädanefter får mina läsare således nöja sig med mina utläggningar här på bloggen. Med f.n. 2.500-2.700 besök per månad når jag inte upp till samma ”upplaga” som någon av våra lokaltidningar, men det är vackert så.

Så tack och hej, Ålandstidningen! Det var kul så längde det varade, och ett speciellt tack för gott samarbete ska deras kulturredaktör Benita Mattsson-Eklund ha.

Sen har jag också nöjet att meddela att jag har fått på vinterdäcken idag, och därmed kan intresseklubben anteckna sig till minnes att detta är ett utmärkt sätt att gjuta nytt liv i en luftrörskatarr stadd på bättring *host-host!*

Upptaget, var god dröj!

2011-11-19T09:00:00.002+02:00

MED ANLEDNING AV händelser tidigare under veckan har jag inte tid att blogga just nu. Jag skriver på viktigare saker.

Tack för visat tålamod!
*plats för irriterande väntemusik*

Skockchock!

2011-11-18T08:29:00.003+02:00

SNÄLLA VÄNINNAN B uppvaktade mig på födelsedagen med en stor påse nyskördade jordärtskockor. Lyxigt bara värre, eftersom jag ännu inte kommit på var jag i ”Rucklets” trädgård ska placera en egen odling.

Igår lagade jag gratäng på det dryga kilot knölar och ett par hundra gram purjolök. Gott, gottigottgott! Men milda makter, vilken hårdsmält föda dessa skockor måste vara, för maken till turbulens har jag sällan varit med om.

Det har pipit, ylat, mullrat, bullrat och bubblat som jag vet inte vad. Kort sagt: verkmästar’n i magen har kört gasturbinerna på högvarv, för att ta till en snygg omskrivning.

Halva gratängen är kvar, men jag har lovat Lilla A att det blir något annat till middag idag före hon ska på veckans dansträning. För allmänhetens bästa, liksom. Men på lördag kör vi gasen i botten igen! ;o)

(Är det här fenomenet bekant även för någon annan, att jordärtskocka slår vilken baljväxt som helst på fingrarna..?)

Problemavfall

2011-11-17T09:03:00.005+02:00

TELEFONTID HOS DOKTORN:

– Ja, hej, det är doktor X. Hur mår du?
– Tja, det är väl ungefär som förut. Jag tappar fortfarande massor med hår.
– Jahaja, okej.
– Och då menar jag massor med hår. Det blir stopp i golvsilen när jag duschar.
– Mmhm.
– Om du vill kan jag mejla dig en bild på hur mycket det är. Vid varje hårtvätt.
– Nej, det behövs inte! Jag förstår att du tappar hår.

Gör du..? tänker jag då. Jag undrar det jag.

***
Så här mycket får jag sanera från golvbrunnen. Varje gång. Lika mycket till lossnar det när jag borstar håret när det är nytvättat. Varje gång. Jag kan inte låta bli att undra om han, doktorn, skulle vara lika oberörd om det var hans eget hår som rasade i samma takt.

Men vad är väl lite tappade hårtestar egentligen? Man kan förlora så mycket viktigare saker och för alltid, för evigt. Sin älskade livskamrat till exempel. Jag är fortfarande helt chockad, käraste Inger. Jag saknar fortfarande ord. Men var viss om att min tystnad rymmer allt det som jag inte kan säga!

Det hänger inte på håret. Men livet, som sådant, hänger på en skör tråd. Tunn som ett hårstrå. Och rättvist, det är det inte heller.

Ordlös onsdag

2011-11-16T10:25:00.003+02:00

Tack för senast

2011-11-15T11:20:00.006+02:00

TACK
... Lilla A för ”muffinstårtan”!
... C för rosen!
... K för den kluckande bebisen ;o)!
... S&N för boken!
... M&P för sången!
... B för jordärtskockorna!

Och TACK alla bloggisar för gratulationer! :oD
Världen, både den riktiga och den här i sajberspejs, kan vara helt okej en del dagar. Och det är nyttigt att ibland bli påmind om att man inte är helt ensam i den, även om det känns så mest hela tiden.

På tal om det, så fick jag förresten en lite speciell födelsedagspresent idag: en polisanmälan. Från FPA, som anmält DETTA och DETTA inlägg såsom varande hotfulla (!). Inläggen är nu censurerade – under protest – och jag sitter och grunnar på hur det egentligen står till med yttrande- och tryckfriheten i Finland; ironi tycks i alla fall vara förbjuden, såväl i ord som i bild.

Med ens förstår jag mycket bättre hur Lars Vilks har det.

51

2011-11-14T12:47:00.002+02:00

DET MESTA I livet är för tillfället lite upp och ner, och det gäller allt från städsituationen i ”Rucklet” till mina laboratorievärden.

Men igår kom jag mig faktiskt, luftrörskatarren till trots, ut på en liten promenad i den råkalla novembereftermiddagen *host-host!*. Av någon förunderlig anledning kändes det inte alls konstigt att jag råkade passera Doktorsvägen ...

... där jag dessutom upptäckte att det är skyltat för återvändsgränd. Tänk, det har jag aldrig lagt märke till förut! Ironiskt så det förslår, eller..?

Nåväl, jag fortsatta med raska steg *host-host!*, och en stund senare föll min blick på nästa vägskylt: Bättringsvägen. Aha, ett gott omen! tänkte jag glatt. Fast sekunden därpå insåg jag att den vägen, den leder ju faktiskt bort från sjukhusområdet.

Kommen ungefär halvvägs på min lilla runda passerade jag en vägtrumma. Ännu ett tecken från makterna, konstaterade jag krasst, och kikade in. Där var det lika svart som i rumpan på en ko – eller som min och Lilla A:s framtid. Välj själv!

På hemvägen genade jag över begravningsplatsen. Dyster dag för ett sånt besök, men mitt i allt det grå lyste en vacker bukett upp den mulna dagen.

Jag låtsas helt kallt att det är min bukett, för några andra blommor lär det inte bli och man får ta vad som bjuds :o)

Men nu ska jag tömma och hänga en maskin tvätt, dammsuga, torka damm, laga tårta och förbereda middagen medan jag lite diskret hostar lungorna ur mig. Om jag orkar klämmer jag kanske in en dusch och hårtvätt också, för det är ju trots allt min födelsedag ;o)

Happy Birthday to Me!

Spark i baken

2011-11-13T09:51:00.007+02:00

DEN SENASTE TIDEN har jag inte varit så där över hövan flitig med kameran och det har retat mig. Men tack vare två härliga bloggbekanta, Monkan i Skåne och Cici i Norrland, har jag fått tummen ur. Eller åtminstone halvvägs.

Hos Monkan kommenterade jag nämligen häromdagen att jag inte fotat på länge – och insåg att så var det faktiskt. Hos Cici var det nyss ett Fototrissinlägg med temat ”Så här ser det ut där jag är” (eller nåt i den stilen). Det ena gav därmed det andra.

I första hand har jag hållit på och övat på s.k. panorering, dvs att behålla skärpan på ett motiv som är i rörelse, och ett smakprov på det finns i min fotoblogg. Här, på ”hemmabloggen”, väljer jag istället att visa några vardagsbilder. Eftersom jag i dagsläget känner mig urgammal fick de bli sepiatonade.

Mina glasögon. Återfinns mestadels liggande på bordet eller uppskjutna i pannan. Detta tyder på att styrkan är fel, fel, fel och att det är dags för nya brillor, men vem fan har råd med sån lyx?

Pennor, pennor och åter pennor. Varför i herrans namn kan jag inte nöja mig med en invid datorn?! Det här är en märklig egenhet jag har och som jag inte lyckas bli av med hur mycket jag än försöker.

Ett jack i margarinlocket. Hos oss har vi alltid smörkniven kvar i asken även när den ställs tillbaka i kylen, så den byts i allmänhet först när asken är tom. Varför? Enkelt! Jag avskyr att ha diskhon full med använda smörknivar.

***
Igår bakade jag tårtbottnar. Idag ska jag laga citronkräm, kanske vaniljkräm också, och imorgon blir det tårta framåt kvällskvisten.

Men först ska jag ägna mig åt att hemvårda min luftrörskatarr. Lika lite som jag uppsökt läkare för mina nattliga bröstsmärtor eller vid det fasansfulla trigeminusneuralgianfallet för några veckor sedan, lika lite tänker jag göra det nu. Mitt förtroende för vården börjar vara förbrukat och jag gitter inte ta risken att bli sorterad i inbillningssjukefacket. Nä, hellre dör jag, tamigfan, för då kan de i varje fall inte sätta diagnosen: F459P Hypokondri ;o)

Gotta sig lite

2011-11-12T08:03:00.004+02:00

MITT I ALLT elände ska man ju måsta vara en god moder också! Igår ordnade Hem & Skola musikcafé i Lilla A:s plugg. Till ett musikcafé behövs bakverk och jag gillar att baka, även om jag gör det hellre och bättre när jag inte har fullt så många andra saker att tänka på.

Tio stycken rejäla, chokladiga muffins med en touch av apelsin och chokladtopping blev det i alla fall. Receptet finns HÄR på bloggen. Inuti varje muffins döljer sig en halv, filead apelsinklyfta och hur man gör toppingen kan du läsa nedanför bilderna.

♦♦♦ CHOKLADTOPPING ♦♦♦

Blanda till en jämn smet
- 180-200 g naturell färskost (behöver inte vara dyr Philadelphia!)
- 3 msk siktat kakaopulver
- 3 dl florsocker

Bred eller spritsa ut på väl avsvalnade muffins. Äckligt gott!

Kvar på ruta 1 – bara avsevärt mycket argare

2011-11-11T09:18:00.017+02:00

JAG INSER NU att det är mycket ”tror”, ”tycker”, ”brukar inte”, ”i allmänhet” och ”statistiskt” med i det här med att ha en corpus pineale-cysta (cysta i epifysen/tallkottkörteln). Vilket jag på sätt och vis kan ha en viss förståelse för om en patient inte uppvisar några andra egentliga symptom än t.ex. huvudvärk.

Men jag har vid det här laget en diger mängd problem, som samtliga kan hänföras till rubbningar i det endokrina systemet. Fler tycks de dessutom bli hela tiden. Och jag är inte ensam, inte på långa vägar. Det är bara att surfa runt på några seriösa diskussionsforum, där otaliga människor med samma sorts cysta beskriver sina besvär och hur de nonchaleras av flertalet läkare.

I takt med att tiden går blir jag bara argare och argare över den här nonchalansen. Visa mig åtminstone en vetenskaplig forskningsrapport som fokuserat på att utesluta/säkerställa kopplingen mellan en pinealecysta och ett otal endokrina symptom! Själv har jag inte lyckats hitta en enda. Noll, zero, nada.

Slutsats 1: någon sådan forskning existerar förmodligen inte.

Slutsats 2: om någon forskning inte existerar, hur kan man då utesluta att kopplingen finns??

Faktum 1: jag mår dåligt; sämre hela tiden.

Faktum 2: samtliga mina symptom går att koppla till det endokrina systemet* – och därmed till min ”kompis”, Schysta C.

Ett faktum som jag särskilt vill ta fasta på är att pinealecystor är vanliga och att de därmed av läkarvetenskapen likställs med att vara helt oskadliga. Eh..? För att något är vanligt behöver det väl inte automatiskt betyda att det är ofarligt? För inte så länge sedan var det vanligt med lunginflammation, men inte fan var det ofarligt för det!

Ett annat faktum jag hakat upp mig på är att de flesta pinealecystor påstås vara asymptomatiska, dvs inte ge några symptom. Eh..? Says who?? Vem vet hos hur många med sköldkörtelsjukdom, ofrivillig barnlöshet, envisa depressioner, migrän som inte är mottaglig för läkemedelsbehandling, oförklarlig yrsel/ostadighet, minnes- och koncentrationsproblem, trigeminusneuralgi som inte svarar på behandling etc. man skulle hitta en cysta i tallkottkörteln om de undersöktes för den saken?!

Ett annat argument jag tycker håller dåligt är att pinealecystor påträffas vid c. var femte obduktion och att detta enligt något märkligt sätt att se på saken skulle bevisa att de är ofarliga och inte ger några symptom. Eh..? Är obducenterna parapsykologiska experter också, så att de kan intervjua den avlidna om vilka besvär hon hade före veven blev inkastad..? Knappast.

Låt mig f.ö. citera Columbia University Medical Center/Dept. of Neurological Surgery:

”Endocrine dysfunction is less common and usually is caused when the tumor involves the hypothalamus, a nearby brain region that is involved in growth and metabolism.” ”Endokrina störningar är mindre vanliga och orsakas vanligen av att tumören involverar hypothalamus, en närbelägen region i hjärnan som är involverad i tillväxt och ämnesomsättning.”

Notera ordvalet! ”less common” – mindre vanliga – bekräftar att störningar finns även om det är ovanligt. ”usually is caused” – orsakas vanligen – innebär att det även finns andra orsaker.

Jag må stå på kanten till avgrunden, men än är inte sista ordet sagt i den här saken! Och om det är någon som råkar ha en vettig neurokirurg i bekantskapskretsen skulle jag inte ha något emot att få kontakt med denne. Gärna då någon som ser mig som en invidid med en högst individuell och, gud hjälpe mig, mindre vanlig symptombild, inte blott och bart som en siffra i en statistisk rapport och en jävligt krånglig patient.

*) I mitt kopplingsschema glömde jag rita in att epifysen förutom melatonin producerar även serotonin. Serotoninhalten avgör om vi känner mättnad eller hunger. Högre halt serotonin -> mättnad, lägre halt -> hunger. Vissa antidepressiva läkemedel, s.k. SSRI-preparat som ska hindra resorption av serotonin, får därför som sidoeffekt att man lätt ökar i vikt. Själv känner jag sällan eller aldrig hunger och borde vara en idealisk tävlingdeltagare i ”Robinson”.

Halten melatonin, å sin sida, påverkar sköldkörteln och könskörtlarna. För låga värden kan leda till hypotyreos (Sic!), infertilitet (Sic!) och förhöjt värde av gulkroppshormon (Sic!).

Ett meddelande från den språkpolisiära sektionen

2011-11-10T15:56:00.003+02:00

Bästa Coca-Cola Company!

Jag vet inte hur mycket ni får slanta upp för en helsidesannons i Hus & Hem (och vill helst inte veta det heller). Förmodligen mycket men gissningsvis värt pengarna, annars skulle ni knappast annonsera där.

Vad som däremot ter sig mindre värt pengarna är det saftiga arvode ni sannolikt betalar åt er reklambyrå, om kunskaperna i svenska hos deras copywriter är av den här kalibern:

Det är knepigt det där med pronomen.

Självtänk

2011-11-09T18:36:00.006+02:00

EFTERSOM DET SNÄLLT sagt brister en aning i det skolmedicinska engagemanget runt alla mina märkliga och disparata ”krämpor” blir jag ju liksom tvungen att tänka själv.

Efter ett oräkneligt antal timmars googlande och studerande av diverse medicinska sidor tycker jag mig ha hittat en rätt självklar koppling mellan både det ena och det andra – och framför allt till min ganska nya kompis, Schysta C.

Av pedagogiska skäl börjar vi med en schematisk framställning för att visa storleksförhållandet mellan ”bostaden”, epifysen, och ”hyresgästen”, Schysta C (cysta corpus pineale):

Det krävs inte en nobelpristagare i medicin för att begripa att C:s invasion av tallkottkörteln förmodligen får vissa konsekvenser, eller hur? Så långt hoppas jag att vi är överens. (Om inte, så rekommenderar jag att ni företar ett enkelt fysikaliskt experiment och försöker pressa in en fotboll i en tennisdito.)

Nåväl, raskt vidare till mitt ”kopplingsschema”. Om man studerar det en liten stund upptäcker man logiken; de hittillsvarande, fristående konstigheterna jag drabbats av kan samtliga hänföras till ... just det, epifysen!

Den allra nyaste av mina upptäckter var kopplingen mellan trigeminusnerven och epifysen, och därmed har jag kanske hittat förklaringen till åratals ”tandspänningar” och mitt premiäranfall av trigeminusneuralgi för ett tag sedan.

Det här får mig ju att fundera lite. Hur många stackare som lider alla helvetets smärtsamma kval går kanske, i likhet med mig, omkring med en egen kompis mellan öronen? Skulle närvaron av en i sig godartad cysta kunna förklara varför operativa åtgärder som riktar sig mot trigeminusnerven inte alltid resulterar i bestående smärtlindring..?

Attans, vad intressant det skulle vara att få diskutera den här saken med en neurokirurg!

Och attans, vad trevligt det skulle vara att få kontakt med någon annan som upplevt samma mystiska symptombild som jag. För unik det är jag knappast.

Än slank det hit å än slank det dit

2011-11-09T12:08:00.005+02:00

IMORGON SKA JAG äntligen på återbesök till min neurolog och för det har jag nu hållit på och laddat i ungefär en vecka. Det finns mycket jag vill få sagt, och för ovanlighetens skull har jag försökt sätta ner allt till pappers. Det är ju annars lätt hänt att man glömmer det allra viktigaste, inte sant?

Bland annat har jag uppgjort ett diagram över hur mitt sköldkörtelhormonvärde åkt upp och ner sedan underproduktionen uppdagades 2004. Betraktar man kurvan ur en lekmannamässig vinkel tycker jag inte att det är särskilt förvånande att undertecknad aldrig mår riktigt hyvens.

Klicka på bilden så blir den större.
F.n. laboreras det med medicinmängden jag ska ha, men någon avgörande mängd krut har t.v. inte spillts på att gräva fram orsaken till att min sköldkörtel ”svajar” som den gör. Det är en av sakerna jag nu vill få diskuterat, så där riktigt på riktigt. Att medicinera symptomet är på sitt sätt i sin ordning, men nog fan borde det väl vara av ännu större vikt att hitta anledningen??

Och jo tack, förkylningen lever och har hälsan. Och den 1.12 är det dags för Pensions-Alandia att bråka om mitt rehabiliteringsstöd igen.

Har jag nämnt att jag känner mig lite trött på alltsammans..?

Den finaste gåvan är ofta utan prislapp

2011-11-08T07:43:00.002+02:00

GLÄDJOR HAR EN förmåga att dyka upp när man behöver dem som mest, som igår när Eva tyckte att jag förtjänade en award.

Jag är i grund och botten inte mycket för det här awardandet till höger och vänster, men just den här är välkommen, eftersom hon har gett den åt mig för min, som hon säger, ”förmåga att skriva så bra”. Den motiveringen kan inte ens en tjurskallig jävel som jag motstå! Men jag delar inte, som man borde, ut den åt andra. Är man tjurskallig så är man ;o)

När ens författande för det mesta bara stöter på patrull – och det känns som man utan framgång stångar pannan blodig mot förlagsdörr efter förlagsdörr – var det här en extra fin uppmuntran! Så, kära Eva, till dig vill jag härmed med eftertryck säga:

Det kunde vara bättre

2011-11-07T10:39:00.004+02:00

FÖR ATT LÅNA ett bra uttryck från kompisen Anki: sedan ett par dagar är det till att vara lite ämlig och hurven. Nej, förresten, det var en underdrift. Det senaste dygnet har jag i princip befunnit mig i dvala, omgiven av drivor med begagnade bitar hushållspapper.

Vore jag man skulle jag ha trott att slutet är nära, men så är ju inte fallet. Det är bara att plocka fram hushållspappersrulle nummer två och förlita sig på att det blir bättre imorgon. Eller dagen därpå.

Hur stora volymer snor kan för övrigt en enda skalle producera? Finns det statistik på det här? Någon som vet..?

Livet, döden och vad som finns däremellan

2011-11-05T09:03:00.005+02:00

JAG TÄNKER INTE särskilt ofta på döden. Jag menar, vad finns det egentligen att grubbla över? Döden är ju liksom en oundviklig del av det vi kallar livet. Men idag, alla helgons dag, ska man tänka på den – eller åtminstone på dem som är döda.

Om en dryg månad är det sex år sedan mamma gick ur tiden. Ytterligare några veckor till och det har redan gått två år sedan en av mina bästa vänner, Peter, lämnade oss. Den går så förskräckande fort, tiden.

Men, som sagt, jag tänker inte så ofta på mitt eget slut. Inte är jag skraj för den stunden heller. Enligt min högst vetenskapliga livsåskådning tror jag nämligen mer på herr Einstein än på någon universell, högre makt.

Men tro för farbror Alberts skull inte att ni kommer att slippa mig när jag är borta! Det står inte länge på förrän alla mina ettriga atomer med hjälp av vattnets kretslopp och vindarnas strömningar är spridda över hela vårt arma klot. Av ”jord” är jag kommen, ”jord” ska jag åter bli.

... och amen till det!
Om jag har fel? Tja, då hoppas jag att jag åtminstone får återfödas i en skepnad som bättre motsvarar min, enligt andra, sanna natur:

Så om någon undrar: jominsann, reparationen av herr W3623 kommer att gå på garanti. Och jag slingrar vidare mot nya äventyr i Livet.

Det finns alltid anledning att vara tacksam

2011-11-04T09:37:00.005+02:00

ÄR MAN INTE skärpt går det åt helvete. Det nyligen mottagna, horribla beskedet från FPA, Folkpensionsanstalten, om att de räknat fel och ämnade korrigera sig till min nackdel – det som höll på att resultera i mitt livs första hjärtinfarkt – har efter en del diskussion med sagda instans ruckats ännu en gång. Och, hör och häpna, det tidigare aviserade återkravet av massor med pengar har med ens försvunnit.

Grunden för deras första ”korrigering” visade sig vara inkomstsiffror tagna helt ur det blå! Bland annat hade jag påförts en påhittad förvärvsinkomst från näringsverksamhet och som ett litet körsbär på toppen hade de som löneinkomst lagt den ynkliga summa som är min årsinkomst från näringsverksamheten. Det blev lite fel, om jag säger så. Ja, herremingud ... *suckar, stönar, stånkar och himlar med ögonen*

Väl uppkravlad ur denna grop nummer X i ordningen kunde jag inte hålla mig: jag har påbörjat en till ”kronbladsvirkning”. Det är de runda innerkuddar jag la vantarna på förra veckan när Emmaus hade halva priset-dagar som ska få nya kläder.

Den stora, till braspallen, är inte färdig. Eller jo, virkningen är färdig, men jag kan inte sy sidostycket förrän herr Miele blivit frisk och tillåter krymptvätt av tygbiten som är vikt för ändamålet :o/

Under gårdagskvällen var det således soffan som gällde. Soffan, virkningen och baljvis med honungssötat te, för det är förkylning på gång i ”Rucklet” igen. Lilla A snörvlar och har huvudvärk, så det är bäst att jag motar Olle i grind. Samtidigt måste jag passa på att skicka en stoor tackkram för honungen till Gunilla, för det tror jag nämligen att jag glömt. Och du, Gunilla, det här måste vara den i särklass godaste honung jag smakat på år och dag!!

♥ TACK! ♥

En annan som ska ha tack är ”grannflickan” R, som igår knackade på och förärade mig en påse med tre stora sikar. Efter en vända med filékniven vägde de in på nästan precis ett kilo och betyder hälsosam mat för mor och barn i minst tre dagar. Du skulle bara veta R, hur mycket det betyder för mig, som bara kan drömma om att köpa färskfångad, åländsk fisk i butiken!

♥ TACK! ♥

Kors i taket!

2011-11-03T11:43:00.001+02:00

Tack, alla snälla!

W3623

2011-11-03T10:15:00.005+02:00

I MITT LILLA liv finns det inte mycket lyx. Det mesta är ärvt, köpt begagnat, hittat i någon container och uppfixat eller fyndat på ”-70 % på reapriset”. Men det som verkligen är köpt för fullpris – och för en halv kappsäck pengar – är mitt enda riktigt lyxiga lösöre: tvättpelaren av kvalitetsmärket Miele.

Något år efter att jag köpte ”Rucklet” byggdes den gamla, ruggiga kombinerade tvättstugan och bastun om, finansierat med mitt morsarv. I det nya, fina (men trånga) utrymmet fanns inte längre möjlighet att låta min trotjänare, Lavamaten från Siemens, studsa omkring. Hon fick i utbyte mot en inte alldeles föraktlig slant flytta till ny adress och på hennes plats ställdes herrarna från Miele ovanpå varandra i en prydlig hög.

Valet av fabrikat gjordes på basen av Mieles storstilade löfte om att man med deras maskiner fick en tvättlösning med minst 20 års livslängd. Lyckan var fullständig.

Dagen för premiärtvätten var kommen. Med fröjd vred jag på vattnet, valde program, stuvade in en laddning, fyllde på tvättpulver och sköljmedel och tryckte på start. Tyst och fint gick herr W3623 igång, tvättade så det stod härliga till och det var nära att jag klämde en liten tår av lycka.

Knappa två timmar senare grät jag inte längre av glädje, utan av ren och skär ilska. Vattnet pumpades inte ut! Och emedan herr W3623 är en modern man försåg han mig med än det ena, än det andra felmeddelandet i illande gul text mot displayens svarta bakgrund.

Operation Felsökning inleddes. Jodå, avloppsslangen var ansluten helt enligt instruktionsboken. (Någon plugg satt inte heller i densamma; man lär sig av sina misstag.) Luddfiltret var så tomt som det bara kan vara på en fabriksny maskin och ingenting annat kunde heller förklara varför herrn vägrade tömma magen. Det vara bara att ringa farbror doktorn, som efter någon dag kom och micklade, macklade och skrapade sig i huvudet utan att hitta någon lösning. W3623 måste in till mottagningen.

En dryg vecka senare stod han på plats igen, botad från sitt fabriksfel (vid tillverkningen hade någon montör glömt att ta bort en invärtes plugg). Ah, äntligen blev det tvätta av!

Efter ungefär två år – eller i runda slängar 150 tvättar – var det dags igen. Den gången var det el-låset till luckan som pajat. Gränsen för den tvååriga garantitiden hade preciis passerats, men eftersom jag kan vara rätt amper när jag blir arg gick Miele ändå med på att byta den fallerande delen utan kostnad för mig. Tur för dem, om jag så säger.

Men säg den lycka som varar. Igår, nästan på dagen ett och ett halvt år efter bytet av låset, skulle jag tvätta. Trodde jag ja. SAMMA JÄVLA FEL IGEN!! Jag lovar, ni ska vara glada för att det inte var någon av er som satt i andra ändan när jag ringde verkstaden. Och går inte den här reparationen på garanti den också, ja, då vet jag en generalagent som kommer att ångra att det någonsin sålts en ”kvalitetsmaskin med minst 20 års livslängd” till undertecknad. Det uttalandet kommer med garanti!

Spin off-effekten på detta senaste maskinhaveri är att Lilla A för första gången fått prova på hur det är att måsta tvätta sina paltor för hand – en nyttig lärdom. Dock icke värd en W3623 out of order :o/

Damma av

2011-11-02T08:15:00.006+02:00

HUR MYCKET KEMI tror ni man minns efter 35 år? Exakt, så gott som nada. Det periodiska systemet kunde lika väl vara en annan benämning på menstruationscykeln och att försöka dra sig till minnes de olika grundämnenas atomnummer är ungefär lika lätt som att pricka in en sjua på Lotto :o/

Men a mother’s gotta do what a mother’s gotta do, så för att kunna hjälpa Lilla A att hitta den [faktiskt!] sköna logiken som finns i kemi är jag nu piskad att damma av mina förstenade kunskaper. Ingen enkel match. Låt mig säga så här: arkeologerna som grävt fram Pompeji hade jämförelsevis en walk in the park. Hur kan man glömma så mycket??

”Enkel binding” och ”dubbel bindning”?? Ööh..? Monogami respektive polygami vet jag ju vad är, men när det gäller kemi ... *stöön!*

Och om jag i det här skedet av mitt liv glömt så här mycket, hur mycket till kommer då inte att vara gone with the wind efter ytterligare ett antal år? *suck!*

I nuläget är jag nog en stadigare klippa att luta sig mot om vi pratar matlagning. På allmänhetens (läs: Lilla A:s) enträgna begäran blev det wokat i sötsur sås igår. Extrapris på naturell, strimlad kyckling, en morot, en rödlök, lite purjo och en sats hemgroddade mungbönor – voilà, serverat med basmatiris en både billig, god och hälsosam middag.

I måltiden ingick faktiskt de allra sista gula körsbärstomaterna från Glaspalatset också, men nu är det definitivt slutodlat för året.

För den nyfikne kan jag avslöja att krumeluren i början av inlägget är en schematisk bild av en kolatom. Kol, med den kemiska beteckningen C, har nummer 6 i det periodiska systemet. Sexan talar om att den lilla filuren har sex elektroner som snurrar runt sin kärna (som betår av protoner och neutroner), två i ett inre skal och fyra i ett yttre.

När man skapar en molekyl genom att dunka ihop två kolatomer med varandra får det som resultat att de, för att hållas ihop, utväxlar elektroner med varandra. Om de vardera delar med sig av en elektron kallas det enkel bindning. Delar de däremot på två heter det dubbel bindning osv. I kolatomens yttre elektronskal finns det bara fyra stycken elektroner, vilket betyder att en kolatom som mest kan ha fyra bindningar.

Logiskt! Och jag börjar minnas varför jag tyckte kemi var roligt :o)

Dagsformen ...

2011-11-01T08:53:00.002+02:00

Behöver jag bli tydligare..?

Ska man XXXXX någon på FPA eller är det smartare att ta bort sig själv?

2011-10-31T13:06:00.023+02:00

Ovanstående är hur min ekonomiska situation ser ut efter FPA:s, Folkpensionsanstaltens, senaste drag: en retroaktiv korrigering av sin egen beräkningsmiss.

Den jättelika summan om 340 euro ska räcka till mat, hygien, sophämtning, el, vatten- och avloppskostnader, försäkringar, kläder, sjukkostnader, tandläkare, Lilla A:s fritidsintresse och vad allt annat som nu inte går att undgå ens i en fattig sates liv, men som jag just nu är för upprörd för att ens kunna sätta till pappers.

Och jo, förutom det redan absurda i kalkylen kommer FPA att återkräva mig på en summa motsvarande närmare 5.000 euro, som de felaktigt och på grund av sitt eget räknefel under två år utbetalat i bostadsbidrag för pensionstagare.

5.000 euro!! Var fan tror de att jag ska ta ett sånt belopp ifrån..? De 340 euro som står till mitt förfogande räcker väl just och just till mat på bordet för två personer under en månad + hemförsäkring + lite hushålls-el?

Edit 03-11-2011:
När det galna beslutet väl kom på papper i brevlådan visade det sig att återkravet faktiskt var ”bara” ~2.200 euro. Men 2.200 är också vettlöst mycket pengar för någon som redan lever på ingenting.

Edit 15-11-2011:
Rubriken/texten/kommentarerna har censurerats pga att inlägget av FPA polisanmälts såsom varande hotfullt. Detta gör jag under protest, eftersom vi enligt lag har såväl yttrande- som tryckfrihet i Finland.

Nu kommer november!

2011-10-31T09:03:00.002+02:00

DET MÅ VARA sista dagen i oktober, men inne i ”Rucklet” blommar det för fullt. Inte bara pelargonen, som jag skrev om igår, utan även en vit saint paulia och den ena av mina fyra orkidéer. En annan sorts saint paulia är i full gång med att producera knoppar, novemberkaktusen slår ut vilken dag som helst och min äldsta, cremevita orkidé har två blomstänglar på tillväxt.

Nog är det snudd på ett litet underverk att det finns krukväxter som orkar med blomning när det nästan inte finns något ljus alls, inte sant? Och med återgången till normaltid följer ju ännu mörkare kvällar. Eftersom det finns mest bara skräp på ”Rucklets” fåtaliga, analoga tv-kanaler sätter jag mig hellre en stund med min nya ”leksak”, ritplattan, och tänder ett ljus eller flera.

Med november följer också min femtioförsta födelsedag. Då är det dags att skruva locket av burken och provsmaka min likör på sommarens körsbärsskörd!

Ha! Där lurade jag mig allt!

2011-10-30T07:53:00.005+02:00

DET ÄR INGEN vits att hymla med det, jag är usel på att äta frukost. På hotell eller ombord på en tidig morgonfärja är jag vrålhungrig och kan knappt tåla mig tills jag får lassa upp, men hemma ... nä. Psykologiskt hänger det garanterat ihop med att det inte är serverat, utan kräver en insats från mig själv.

Ett knep att få i sig något vettigt är att mixa en smoothie. Det händer i och för sig inte alla mornar, oftast bara under de veckor Lilla A är hos mig. Men det händer alltså och är gott. Favoriten för tillfället är banan + apelsinjuice + naturell eller smaksatt yoghurt.

En annan favorit just nu är en av sommarpelargonerna som bott inomhus några veckor nu. Trots att vi i övermorgon kliver in i november fortsätter den energiskt att producera nya, lysande ceriserosa blommor; en riktig boost för det rådande lågvattenhumöret! Färger är sannerligen min räddning när vintermörkret sänker sig över Norden.

Och nu har vi ju dessutom gått över till normaltid igen. Usch ... Jag hade väl aldrig kunnat tro att jag skulle säga något sånt, men heja Ryssland, som låter bli den här gången!

Avancemang – eller nå’t ditåt

2011-10-29T09:55:00.004+03:00

MINNS NI ÖVERHUVUDTAGET ”kronbladsvirkningen” jag började på i slutet av juli..? I medlet av augusti hade jag nått en punkt när jag hade tänkt mig vara så gott som färdig. Men man har väl rätt att ändra sig, va?

Istället för en kudde till soffan, som det först var tänkt, har jag nu bestämt mig för att det ska bli ett överdrag till min beigetråkiga braspall! Sakta, sakta har det avancerat, men nu är det faktiskt inte så många centimeter kvar före jag har fulla 50 i diameter :oD

Sedan bar det sig inte bättre än att jag tittade in på Emmaus under gårdagen. Det brukar jag göra när de annonserar ”-50 % på allt!” Och si, hittade jag inte en stuvbit av prima linnetyg i en vackert fuchsialila nyans. 50 cent fattigare har jag därmed material till överdragets sidor.

På samma ställe ryckte jag även åt mig två runda innerkuddar för 1 euro styck. Just nu har jag ingen konkret plan för dem, men vem vet? När jag blir klar med stora pallvirkningen känner jag kanske för att tillverka mera med samma teknik. Om inte nu, så kanske senare.

Bäst att förse sig när varorna korsar ens väg, för när jag härförleden frågade efter runda innerkuddar i stans stora tygaffär fick jag veta: ”Nej, tyvärr, såna har vi inte, och det går inte att beställa såna heller.” Eh..? Runda kuddar är väl inte direkt ovanliga? :o/

Igår var det dessutom specialpris på fransyska i butiken, så det blev kalops. Mycket kalops. Kanonbra höstkäk!

Vem tror jag att jag är?

2011-10-28T08:24:00.005+03:00

MIN ”SYSTER” I Skåne, Monkan, är duktig släktforskare och bästa kompisen S har nyligen fått blodad tand. Själv har jag aldrig varit särskilt intresserad av mina anor. Bakåt i leden står förmodligen hästtjuvar, tattare och annat löst folk som spön i backen, och blått blod kan man knappast hitta ens med hjälp av ett svepelektronmikroskop.

Farfar, farmor och morfar har jag aldrig träffat, eftersom de lämnade denna jämmerdal låångt före jag såg dagens ljus. Mormor bodde långt borta och talade ett annat språk, så av henne har jag inga bestående minnen. Farsgubben gick bort redan när jag var femton, mamma 2005. Släkten som idag är i livet bor i Finland eller USA.

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att jag ju faktiskt inte har en susning om vem jag är! Jag har ingen släkthistoria, om man så säger; ingenting att relatera till. Det blev väldigt påtagligt när mamma dog, eftersom hon var den sista som hade kunnat berätta något. Lilla A går samma framtid till mötes, för av sina mor- och farföräldrar har inte heller hon träffat någon mer än mormor.

Hur är det med er andra? Har ni bra eller noll koll på var ni härstammar ifrån?

Mörkermat

2011-10-27T08:29:00.003+03:00

I SAMMA TAKT som både mörkret och temperaturen faller ökar mitt behov av mat. Tiden för lätta sallader är över. Nu är det rejäla mackor med finskt rågbröd och en stor tallrik havregrynsgröt som behövs för att mätta magen. Är det likadant för er?

Det är förresten jättegott med en näve mungbönsgroddar på ostmackan. Av bara två matskedar mungbönor blir det groddar så det räcker för massor med smörgåsar. Billigt, nyttigt och gott!

Kategori: felköp

2011-10-26T11:15:00.006+03:00

SYMPTOMATISKT FÖR TIDER när jag känner mig låg är att mina tillhörigheter utsätts för en mycket kritisk granskning. Herregud, så mycket grejor man samlar på sig ... Så mycket onödiga grejor – och bland dem en del som redan från början var fel-fel-fel. Som till exempel detta kakfat i två våningar:

Vad i herrans namn fick mig nånsin att fynda detta?! Krusiduller är inget för mig och rosor hör hemma på gården och inte i min inredning. Fatet må vara hur sött som helst, men det hör inte hemma i ”Rucklet”. Nu ska det bort! Idag blir det annonser i lokaltidningarnas pryltorg.

Dagen började lite kymigt ...

Men nu har det faktiskt klarnat upp redan och det artar sig till en vacker dag. Jag jobbar på att humöret och livslusten ska röra sig i samma riktning.