Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna och använda dem på din egen blogg :o)
lördag 4 juni 2011
Jag är tacksam för ...
DET FINNS MÅNGA, enkla saker att vara tacksam för. Därför drog jag den 1 juni igång en 29 dagar lång ”aftonbön”, genom hela alfabetet från A till Ö. Varje kväll ska jag reflektera över något, stort eller smått, som jag har anledning att vara tacksam över.
Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna och använda dem på din egen blogg :o)
... D-vitamin i konstgjord form. Utan det skulle jag vid det här laget antagligen ha en fullt utvecklad rakitis (engelska sjukan). För att inte tala om allt annat elände en dålig D-vitaminstatus kan leda till.
Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna och använda dem på din egen blogg :o)
Verkligt vettig vernissage!
IGÅR MORSE SATTE jag kaffet i vrångstrupen när jag laddat hem Ålandstidningen till datorn. Bland övriga nyheter kunde jag läsa – och förfasas över – att Ålands i särklass mest förmögne man, tillika grundare av Östersjöfonden, har skaffat sig en ny leksak i form av en av de aboslut fulaste bilar jag sett. (Klicka för guds skull på leksakslänken och läs själva!)
På kvällen var jag bjuden på vernissage.
Två eldsjälar, Lena Söderlund och Alexandra Sjöblom, har genom att slakta en krockskadad Mitsubishi skapat ett blomstrande konstverk som under fyra månader kommer att stå som ett knallrött utropstecken i en av Mariehamns många rondeller. Notera registerplåtarna!
Budskapet är tydligt: BROMSA VÄXTHUSEFFEKTEN tejpat på den ena sidan och LEV GRÖNARE på den andra. I bilen, som rätt hårdhänt modifierats till en cab, växer sommarblommor, tomat, bönor och en färgkoordinerad planta chili. Dessutom tyckte jag mig snappa upp att det har såtts solrosor också. Råcoolt!
Som sig bör på en vernissage bjöds det förstås på snittar och förfriskningar. Det sistnämnda i form av lokalproducerad äppeljuice serverad ur en grön reservdunk för bensin :o)
Lena t.v. och Alexandra t.h.
Och så vimlades det, för det hör ju också till. Kvinnfolk, karlar, unga, gamla och sällskapsdjur i en härlig blandning.
Tack, tjejer, för ert engagemang! Tack för att det finns människor som bryr sig! Men till dig, Anders, vill jag ställa en fråga: ”Eeh ... och hur tänkte du nu då?” Rimmar det inte lite illa att ena dagen stå och propagera för hur viktigt det är att vi tar Östersjöns miljöproblematik på allvar för att i nästa ögonblick lägga ut en halv miljon (!) euro på ett CO2-monster???
Eller är det helt enkelt så, att det man inte har i brallorna är man tvungen att parkera i garaget..?
Hur det förhåller sig med den saken låter jag vara osagt. Det jag verkligen vill få säga är: Skäms på dig, Anders! Fy skäms!
På kvällen var jag bjuden på vernissage.
Två eldsjälar, Lena Söderlund och Alexandra Sjöblom, har genom att slakta en krockskadad Mitsubishi skapat ett blomstrande konstverk som under fyra månader kommer att stå som ett knallrött utropstecken i en av Mariehamns många rondeller. Notera registerplåtarna!
Budskapet är tydligt: BROMSA VÄXTHUSEFFEKTEN tejpat på den ena sidan och LEV GRÖNARE på den andra. I bilen, som rätt hårdhänt modifierats till en cab, växer sommarblommor, tomat, bönor och en färgkoordinerad planta chili. Dessutom tyckte jag mig snappa upp att det har såtts solrosor också. Råcoolt!
Som sig bör på en vernissage bjöds det förstås på snittar och förfriskningar. Det sistnämnda i form av lokalproducerad äppeljuice serverad ur en grön reservdunk för bensin :o)
Och så vimlades det, för det hör ju också till. Kvinnfolk, karlar, unga, gamla och sällskapsdjur i en härlig blandning.
Tack, tjejer, för ert engagemang! Tack för att det finns människor som bryr sig! Men till dig, Anders, vill jag ställa en fråga: ”Eeh ... och hur tänkte du nu då?” Rimmar det inte lite illa att ena dagen stå och propagera för hur viktigt det är att vi tar Östersjöns miljöproblematik på allvar för att i nästa ögonblick lägga ut en halv miljon (!) euro på ett CO2-monster???
Eller är det helt enkelt så, att det man inte har i brallorna är man tvungen att parkera i garaget..?
Hur det förhåller sig med den saken låter jag vara osagt. Det jag verkligen vill få säga är: Skäms på dig, Anders! Fy skäms!
fredag 3 juni 2011
Jag är tacksam för ...
DET FINNS MÅNGA, enkla saker att vara tacksam för. Därför drog jag den 1 juni igång en 29 dagar lång ”aftonbön”, genom hela alfabetet från A till Ö. Varje kväll ska jag reflektera över något, stort eller smått, som jag har anledning att vara tacksam över.
Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna och använda dem på din egen blogg :o)
... Cancerfonden i Sverige.
Med hjälp av all forskning de finansierar är det många som idag drabbas av cancer som besegrar sin sjukdom.
Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna och använda dem på din egen blogg :o)
Med hjälp av all forskning de finansierar är det många som idag drabbas av cancer som besegrar sin sjukdom.
Let’s go Jïenge!
JAG HÖLL PÅ med ett med egen specialdesign ...
Mönster/Pattern ©Stjärnkraft
... när det via Etsy trillade in en förfrågan från uutlandet om jag kunde tänka mig att virka ett enligt egna, specifika önskemål:
Kan inte säga att jag gillar det här randiga så vidare värst själv, men kunden får vad kunden vill ha ;o) Det röda finns att köpa i min Etsybutik.
... när det via Etsy trillade in en förfrågan från uutlandet om jag kunde tänka mig att virka ett enligt egna, specifika önskemål:
Kan inte säga att jag gillar det här randiga så vidare värst själv, men kunden får vad kunden vill ha ;o) Det röda finns att köpa i min Etsybutik.
Aah ... *sniffar* ... vilken underbar morgon!
DE DOFTAR LJUUVLIGT, dessa små narcisser; gräddvita, dubbla men ack, så anonyma. Trist, för jag skulle verkligen vilja ha fler av den här sorten. Men jag får vara tacksam för de jag har; bättre ett fåtal än inga alls.
Nu börjar dagen.
torsdag 2 juni 2011
Jag är tacksam för ...
DET FINNS MÅNGA, enkla saker att vara tacksam för. Därför drog jag den 1 juni igång en 29 dagar lång ”aftonbön”, genom hela alfabetet från A till Ö. Varje kväll ska jag reflektera över något, stort eller smått, som jag har anledning att vara tacksam över.
Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna och använda dem på din egen blogg :o)
... min Black & Decker borrmaskin/skruvdragare, som jag fick i present för fem år sedan. Nu är batteriernas laddningsförmåga på upphällningen, men oj, så mycket jag åstadkommit tack vare den!
Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna och använda dem på din egen blogg :o)
Det ena ger det andra
I FÖRRGÅR KOM herr N förbi med krukor i en kasse. I dem fanns det färdigt rotade sticklingar från hans lettiska staketdruva, Vitis (labrusca) 'Sukribe'. Att jag skulle få en visste jag om, det var överenskommet sedan länge. Men två!
Nåväl, eftersom jag inte vill fylla Glaspalatset med bara vin följde en del merarbete i denna oväntade gåvas kölvatten. Inte för att jag misstycker, snarare tvärtom, för jag gillar ju att greja på :o)
Hur som helst, jag fick gnugga geniknölarna en stund innan jag kom på en lösning. Sen bestämde jag mig för att riva mitt gamla växtstöd av impregnerat rundvirke, för det har ändå inte varit i användning sedan min befintliga vinstock fick flytta på sig ifjol somras. Så det blev till att gräva (och som vanligt här på gården hitta diverse arkeologiska fynd), skaka jordtorvor för brinnkära livet, finlira med långpasset och blanda betong.
Det jag har på gång är med andra ord en spaljé, i direkt anslutning till Glaspalatset. Den tänkta placeringen av mina nya planteringslådor fick i och för sig revideras, men detta kan bli alla tiders, så jag gläder mig väldeliga åt den extra plantan! Mange, mange takk, N!
Och vet ni vad? Nu blommar alla mina äppelträd! Här är det kaneläpplet som poserar så snällt:
Men nu är det dags att kränga av sig alla lortiga trädgårdspaltor. Duschen hägrar och sen blir det middag nånstans på stan i sällskap av herr K, som lika lite som jag orkar med någon matlagning denna flygaredag i nådens år 2011.
Nåväl, eftersom jag inte vill fylla Glaspalatset med bara vin följde en del merarbete i denna oväntade gåvas kölvatten. Inte för att jag misstycker, snarare tvärtom, för jag gillar ju att greja på :o)
Hur som helst, jag fick gnugga geniknölarna en stund innan jag kom på en lösning. Sen bestämde jag mig för att riva mitt gamla växtstöd av impregnerat rundvirke, för det har ändå inte varit i användning sedan min befintliga vinstock fick flytta på sig ifjol somras. Så det blev till att gräva (och som vanligt här på gården hitta diverse arkeologiska fynd), skaka jordtorvor för brinnkära livet, finlira med långpasset och blanda betong.
Det jag har på gång är med andra ord en spaljé, i direkt anslutning till Glaspalatset. Den tänkta placeringen av mina nya planteringslådor fick i och för sig revideras, men detta kan bli alla tiders, så jag gläder mig väldeliga åt den extra plantan! Mange, mange takk, N!
Och vet ni vad? Nu blommar alla mina äppelträd! Här är det kaneläpplet som poserar så snällt:
Men nu är det dags att kränga av sig alla lortiga trädgårdspaltor. Duschen hägrar och sen blir det middag nånstans på stan i sällskap av herr K, som lika lite som jag orkar med någon matlagning denna flygaredag i nådens år 2011.
Åh, vilken underbar morgon!
Bilderna är tagna i min trädgård med min Fuji FinePix F30.
Ramslök i motljus.
2 juni 2011
Här sover man på jobbet!
2 juni 2011
Årets första ”Iiiiiih!!!”
Liljebaggarna har kommit – och planerar att bli fler.
2 juni 2011
2 juni 2011
2 juni 2011
Liljebaggarna har kommit – och planerar att bli fler.
2 juni 2011
onsdag 1 juni 2011
Jag är tacksam för ...
SOMMARENS FÖRSTA DAG, så fantastiskt! Jag och min lilla familj är förhållandevis friska och krya. Vi har ett litet ”Ruckel” att bo i. Ett underbart, nytt växthus står på gården. Bilen håller fortfarande ihop. Mat får vi på bordet alla dagar.
Det finns många, enkla saker att vara tacksam för. Därför drar jag idag igång en 29 dagar lång ”aftonbön”, genom hela alfabetet från A till Ö. Varje kväll ska jag reflektera över något, stort eller smått, som jag har anledning att vara tacksam över.
Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna som illustrerar mina inlägg och använda dem på din egen blogg :o)
... A, lilla A
– mitt efterlängtade, älskade, kloka och vackra barn.
Detta är min största tacksamhet av alla!
Det finns många, enkla saker att vara tacksam för. Därför drar jag idag igång en 29 dagar lång ”aftonbön”, genom hela alfabetet från A till Ö. Varje kväll ska jag reflektera över något, stort eller smått, som jag har anledning att vara tacksam över.
Hoppa gärna på tåget om du vill och vet med dig att du har saker, företeelser eller personer i ditt liv som kanske inte fått den tacksamhet de förtjänar. Det står dig fritt att kopiera bokstavsbilderna som illustrerar mina inlägg och använda dem på din egen blogg :o)
– mitt efterlängtade, älskade, kloka och vackra barn.
Detta är min största tacksamhet av alla!
Lite växthuseffekt
... och några trädgårdsobjekt
FATTA VAD DET är upphetsande att äntligen ha ett eget växthus! Nya odlingsmöjligheter yppar sig och goda vänner och grannar är inte sena att förse mig med ”försökskaniner”.
Min generöse granne ett par hus bort förärade mig häromdagen inte mindre än fem olika sorters eukalyptusplantor som han själv drivit upp från frön från Impecta:
Av samme odlarentusiast fick jag också en välvuxen tomatplanta, så pass högrest att den redan behöver bindas upp och med tomater på kommande! Som om inte det vore tillräckligt gav han mig dessutom rotade skott från både rosengeranium (doktor Westerlunds hälsoblomma, Pelargonium graveolens) och en djupröd pelargon.
Men där var det inte slut på givmildheten, för igår travade goda vännen M in på gården medförande en egendriven ricinplanta. Det är för mig en helt ny bekantskap, men ska enligt givaren bli en välvuxen sak på uppåt 1,5 meter om det vill sig.
Stort tack, såväl R som M!
Från utomhusodlingarna har jag också en del att rapportera. Vi börjar med ”storheterna”, mina rhododendron från rean ifjol. Stackars, lilla vresrhododendronen 'Pohjolan tytär' tog rejält med stryk av snötyngden i vintras, men har i alla fall lyckats behålla några knoppar:
För herr Wiseman, med förnamnet Percy, gick det bättre. Här är det gott om fläskiga knoppar som är på vippen att brista ut i full blom:
Bland de mer anspråkslösa invånarna på gården är den näpna strandtriften, min enda planta, ett klart lysande inslag:
Och bland de allra minsta hittar vi förstås Saxifragan, som sin småvuxenhet till trots har de allra sötaste av blommor:
Samtidigt som mångt och mycket står i knopp gör andra sorti. Här nedan är det backsippan som tackat för sig, men visst är den ganska snajdig till och med som utblommad..?
Som slutkläm på det här inlägget får ni se resultatet av gårdagens arbete. Plattgången är lagd och nu håller jag på att plana ut den minst sagt guppiga gräsmattan på ömse sidor om den. Det sista jag gjorde före jag tog kväll var att ställa dit planteringslådorna, för att se hur det skulle ta sig ut. Hm, nog är det där de hamnar och inte på terrassen, som jag tänkte från början. Eller..?
Min generöse granne ett par hus bort förärade mig häromdagen inte mindre än fem olika sorters eukalyptusplantor som han själv drivit upp från frön från Impecta:
- feberträd (Eucalyptus globulus),
- vitt gummiträd (Eucalyptus leucoxylon macrocarpa),
- citroneukalyptus (Eucalyptus citriodora),
- fuchsiaeukalyptus (Eucalyptus forrestiana)
Av samme odlarentusiast fick jag också en välvuxen tomatplanta, så pass högrest att den redan behöver bindas upp och med tomater på kommande! Som om inte det vore tillräckligt gav han mig dessutom rotade skott från både rosengeranium (doktor Westerlunds hälsoblomma, Pelargonium graveolens) och en djupröd pelargon.
Men där var det inte slut på givmildheten, för igår travade goda vännen M in på gården medförande en egendriven ricinplanta. Det är för mig en helt ny bekantskap, men ska enligt givaren bli en välvuxen sak på uppåt 1,5 meter om det vill sig.
Stort tack, såväl R som M!
Från utomhusodlingarna har jag också en del att rapportera. Vi börjar med ”storheterna”, mina rhododendron från rean ifjol. Stackars, lilla vresrhododendronen 'Pohjolan tytär' tog rejält med stryk av snötyngden i vintras, men har i alla fall lyckats behålla några knoppar:
För herr Wiseman, med förnamnet Percy, gick det bättre. Här är det gott om fläskiga knoppar som är på vippen att brista ut i full blom:
Bland de mer anspråkslösa invånarna på gården är den näpna strandtriften, min enda planta, ett klart lysande inslag:
Och bland de allra minsta hittar vi förstås Saxifragan, som sin småvuxenhet till trots har de allra sötaste av blommor:
Samtidigt som mångt och mycket står i knopp gör andra sorti. Här nedan är det backsippan som tackat för sig, men visst är den ganska snajdig till och med som utblommad..?
Som slutkläm på det här inlägget får ni se resultatet av gårdagens arbete. Plattgången är lagd och nu håller jag på att plana ut den minst sagt guppiga gräsmattan på ömse sidor om den. Det sista jag gjorde före jag tog kväll var att ställa dit planteringslådorna, för att se hur det skulle ta sig ut. Hm, nog är det där de hamnar och inte på terrassen, som jag tänkte från början. Eller..?
tisdag 31 maj 2011
Ett bortglömt Jïenge!
AJ, SOM KATTEN! Här har jag varit så flitigt sysselsatt med växthus, snickeriverksamhet och allt möjligt annat att jag heelt glömt bort att visa det senast färdigställda Jïengearmbandet. Här kommer det, några dagar försenat. Finns att köpa i min Etsybutik.
Mönster/Pattern ©Stjärnkraft
Vi bygger väl på då..?
IBLAND HÄNDER DET att jag känner mig lite som Bror Duktig när jag skriver mina inlägg. Ja, ni vet, får en känsla av att menigheten börjar få nog av att få alla mina pågående och avslutade projekt skrivna på näsan. Och ändå kan jag inte låta bli, för jag tycker ju det är så himla roligt att göra saker; att använda mina händer och min uppfinningsförmåga till något vettigt – och dela med mig av mina framsteg, misslyckanden och funderingar i hopp om att kunna inspirera andra till att våga och vilja!
Här, go’vänner, en liten blomma till alla er som fortfarande hänger med. Det är min ljuvligt söta anemon, 'Mr. Fokker', som enligt beskrivningen inte alls ska vara härdig här på Åland. Men han ger sig inte! Det här är tredje eller fjärde året han återkommer i rabatten (fast just här befinner han sig i vatten).
Gårdagen började med regn och rusk men bjöd på eftermiddagen på ett perfekt väder för utomhusarbete. Helt planenligt blandade jag därför tjära, linolja och terpentin (i förhållandet 40/40/20 %) och gav mina nybyggda planteringslådor en omgång. Se, så fina de blev! Själv doftar jag ännu idag som en nytjärad eka, men det är smällar man får ta. Tummen upp för miljövänligt träskydd!
Med denna syssla avklarad kastade jag mig med lika stor fröjd över snickrandet av ett par benbockar till Glaspalatset. Jag hade dragit mig till minnes att jag 2006 tog till vara en bänkskiva från min mammas kök och den ville jag ta i bruk som planteringsbord.
Materialet till bockarna rotade jag fram i min jättehög med spillvirke, men naturligtvis fanns de brädor jag ville ha underst i högen. Vad annars? :o/
Ovanpå bockarnas undre tvärslåar la jag ett ”hyllplan” av två gamla plankor, sammanfogade med tre korta bitar av lamellträet som jag sparade när jag bröt upp pallen med växthusglas. Från samma pall kommer de vita plastband som hindrar benstyckena att glida isär. Här snackar vi återvinning på hög nivå, gott folk! Allt är ”skräp” som jag hade hemma :o)
Men det om det. Nu är det dags för morgonens kaffemissbruk och att fundera på vad som ska göras denna sista dag i maj. På min tid slutade skolan idag, men som vi alla vet har tiderna förändrats. Om det är till det bättre eller raka motsatsen låter jag vara osagt.
Här, go’vänner, en liten blomma till alla er som fortfarande hänger med. Det är min ljuvligt söta anemon, 'Mr. Fokker', som enligt beskrivningen inte alls ska vara härdig här på Åland. Men han ger sig inte! Det här är tredje eller fjärde året han återkommer i rabatten (fast just här befinner han sig i vatten).
Gårdagen började med regn och rusk men bjöd på eftermiddagen på ett perfekt väder för utomhusarbete. Helt planenligt blandade jag därför tjära, linolja och terpentin (i förhållandet 40/40/20 %) och gav mina nybyggda planteringslådor en omgång. Se, så fina de blev! Själv doftar jag ännu idag som en nytjärad eka, men det är smällar man får ta. Tummen upp för miljövänligt träskydd!
Med denna syssla avklarad kastade jag mig med lika stor fröjd över snickrandet av ett par benbockar till Glaspalatset. Jag hade dragit mig till minnes att jag 2006 tog till vara en bänkskiva från min mammas kök och den ville jag ta i bruk som planteringsbord.
Materialet till bockarna rotade jag fram i min jättehög med spillvirke, men naturligtvis fanns de brädor jag ville ha underst i högen. Vad annars? :o/
Ovanpå bockarnas undre tvärslåar la jag ett ”hyllplan” av två gamla plankor, sammanfogade med tre korta bitar av lamellträet som jag sparade när jag bröt upp pallen med växthusglas. Från samma pall kommer de vita plastband som hindrar benstyckena att glida isär. Här snackar vi återvinning på hög nivå, gott folk! Allt är ”skräp” som jag hade hemma :o)
Men det om det. Nu är det dags för morgonens kaffemissbruk och att fundera på vad som ska göras denna sista dag i maj. På min tid slutade skolan idag, men som vi alla vet har tiderna förändrats. Om det är till det bättre eller raka motsatsen låter jag vara osagt.
måndag 30 maj 2011
Du käre, lille snickerbo’
MJA, ATT KALLA det för snickerbo’ är väl kanske att ta i, men faktum är att utrymmet under min terrass under sommarhalvåret funkar riktigt bra som verkstad. Då ställer jag upp mina hemgjorda benbockar och slänger en gammal, avlagd dörr över dem som bänkskiva. Sen är det bara att låta sågen och hammaren vina :o)
Så här mot slutet av maj börjar utomhustemperaturen tillåta att man ägnar sig åt snickerisysslor lite längre stunder utan att riskera att frysa fingrar, tår eller akterkastellet av sig. Förutom de redan omtalade fyra holkarna har det hasta la vista blivit två till; dessa med lite större innermått och diameter på entrén. De här ska jag måla i samma grå kulör som ”Rucklet”. Sen skruvar jag nog upp dem på fasaden, vända mot morgonsolen.
När jag väl fått grepp om att kap- & girsågen var en hel grad feljusterad (och tömt mitt förråd av svordomar på språk jag inte ens visste att jag kan) fick jag för mig att bygga två planteringslådor. Några löpmeter av det virke jag fick till skänks av herr K häromdagen, lite restbitar från min ”avskrädeshög” och några plankor från staketet som revs 2005 – vips har man två användbara saker. Så här ser de för närvarande ut:
Under dagen ska de tjäras, precis som jag gjorde med pallkragslådorna ifjol. Insidorna klär jag sedan med fiberduk, så att jorden håller sig i skinnet, och i låddorna har jag planerat att så rädisor, plocksallat och kanske lite spenat.
En annan snickarplan jag har är att knåpa ihop minst ett par höga benbockar till. Såna kan man aldrig få för många av, och för tillfället har jag för få. Fast först måste jag rota igenom restvirket för att se om det kan bli några. Och så har jag lovat bygga en holk åt herr K, som tack för virket. Lite bakvänt kanske, eftersom herrn är träkarl till professionen. Men ”skomakar’ns ungar”, ni vet ;o)
Men först av allt: en balja kaffe.
Så här mot slutet av maj börjar utomhustemperaturen tillåta att man ägnar sig åt snickerisysslor lite längre stunder utan att riskera att frysa fingrar, tår eller akterkastellet av sig. Förutom de redan omtalade fyra holkarna har det hasta la vista blivit två till; dessa med lite större innermått och diameter på entrén. De här ska jag måla i samma grå kulör som ”Rucklet”. Sen skruvar jag nog upp dem på fasaden, vända mot morgonsolen.
När jag väl fått grepp om att kap- & girsågen var en hel grad feljusterad (och tömt mitt förråd av svordomar på språk jag inte ens visste att jag kan) fick jag för mig att bygga två planteringslådor. Några löpmeter av det virke jag fick till skänks av herr K häromdagen, lite restbitar från min ”avskrädeshög” och några plankor från staketet som revs 2005 – vips har man två användbara saker. Så här ser de för närvarande ut:
Under dagen ska de tjäras, precis som jag gjorde med pallkragslådorna ifjol. Insidorna klär jag sedan med fiberduk, så att jorden håller sig i skinnet, och i låddorna har jag planerat att så rädisor, plocksallat och kanske lite spenat.
En annan snickarplan jag har är att knåpa ihop minst ett par höga benbockar till. Såna kan man aldrig få för många av, och för tillfället har jag för få. Fast först måste jag rota igenom restvirket för att se om det kan bli några. Och så har jag lovat bygga en holk åt herr K, som tack för virket. Lite bakvänt kanske, eftersom herrn är träkarl till professionen. Men ”skomakar’ns ungar”, ni vet ;o)
Men först av allt: en balja kaffe.
Veckans Vanartiga Vers #59
Det bodde en kvinna i Nuuk,som var både fiffig och klok.
När gubben han kila’
till sin sista vila
hon djupfrös me’samma hans ”snok”.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 29 maj 2011
Jag har varit på cirkus
ELLER, NEJ, DET har jag ju inte, även om Cirkus Maximum sommartid brukar besöka Mariehamn. Men det var känslan jag fick när jag tog mig till Ålands Centralsjukhus igår för att vara med om mitt livs första magnetröntgen. Utrustningen är mobil och inryms i en lastbil, förvillande lik ett fordon i en cirkuskonvoj.
Lite nervös blev jag allt när jag fick ögonen på den ”lilla” stickkontakten, som via en kabel lika grov som min underarm sköter apparaturens elförsörjning. Där är det nog många volt i farten.
Det var sån fart på damen som skötte mackapären att jag inte förrän efteråt fick en möjlighet att ta mig en ordentlig titt på det hela. Aha! tänkte jag då. Vilken otur att jag inte före jag blev inskjutsad var medveten om att det var en tunnel och inte en grotta. För trots att jag frejdigt satt ett kryss i rutan för att jag inte har problem med trånga utrymmen var det här faktiskt något av det obehagligaste jag varit med om.
Det är trångt när man väl är på plats. Dessutom fälls en ”hjälm” över huvudet, så det verkligen känns som man är fångad i en fälla. Om man mot förmodan inte upplever trängseln och fastspännandet som tillräckligt obehagligt förses man även med hörselskydd, för att stänga ute det oljud som apparaten för. Och den för mycket liv. Alla möjliga slags liv. Tack och lov att man får en larmknapp att hålla i för att trycka på om man får spatt därinne ...
Medan jag låg där i sardinasken hann jag fundera mycket (ett effektivt sätt att hålla paniken på avstånd). Bland annat kom jag fram till att den här typen av undersökning förmodligen blir extremjobbig för sådana som jag, individer med stort kontrollbehov. Och när jag inte funderade, ja, då koncentrerade jag mig på att räkna istället, för man får för fasiken inte röra sig en millimeter medan bilderna tas.
Hela undersökningen tog ungefär en halvtimme. Den hittills längsta halvtimmen i mitt liv. Men samtidigt en intressant upplevelse! Dels har jag upptäckt att jag är obekväm med trånga utrymmen (bra att veta, om jag skulle få för mig att bli grottforskare), och dels har jag bevisat att jag kan behålla kontrollen, ligga blickstilla och faktiskt överleva det hela.
Att kameran avslöjade att det inte är tomt på kontoret får man väl se som en positiv bieffekt?
När jag kom hem gick jag till växthuset och la mig på golvet. Utsikten där var precis det jag behövde efter min halvtimme i råttfällan.
Lite nervös blev jag allt när jag fick ögonen på den ”lilla” stickkontakten, som via en kabel lika grov som min underarm sköter apparaturens elförsörjning. Där är det nog många volt i farten.
Det var sån fart på damen som skötte mackapären att jag inte förrän efteråt fick en möjlighet att ta mig en ordentlig titt på det hela. Aha! tänkte jag då. Vilken otur att jag inte före jag blev inskjutsad var medveten om att det var en tunnel och inte en grotta. För trots att jag frejdigt satt ett kryss i rutan för att jag inte har problem med trånga utrymmen var det här faktiskt något av det obehagligaste jag varit med om.
Det är trångt när man väl är på plats. Dessutom fälls en ”hjälm” över huvudet, så det verkligen känns som man är fångad i en fälla. Om man mot förmodan inte upplever trängseln och fastspännandet som tillräckligt obehagligt förses man även med hörselskydd, för att stänga ute det oljud som apparaten för. Och den för mycket liv. Alla möjliga slags liv. Tack och lov att man får en larmknapp att hålla i för att trycka på om man får spatt därinne ...
Medan jag låg där i sardinasken hann jag fundera mycket (ett effektivt sätt att hålla paniken på avstånd). Bland annat kom jag fram till att den här typen av undersökning förmodligen blir extremjobbig för sådana som jag, individer med stort kontrollbehov. Och när jag inte funderade, ja, då koncentrerade jag mig på att räkna istället, för man får för fasiken inte röra sig en millimeter medan bilderna tas.
Hela undersökningen tog ungefär en halvtimme. Den hittills längsta halvtimmen i mitt liv. Men samtidigt en intressant upplevelse! Dels har jag upptäckt att jag är obekväm med trånga utrymmen (bra att veta, om jag skulle få för mig att bli grottforskare), och dels har jag bevisat att jag kan behålla kontrollen, ligga blickstilla och faktiskt överleva det hela.
Att kameran avslöjade att det inte är tomt på kontoret får man väl se som en positiv bieffekt?
När jag kom hem gick jag till växthuset och la mig på golvet. Utsikten där var precis det jag behövde efter min halvtimme i råttfällan.
