Men eftersom jag sitter i soffan och stickar står apparaten på i bakgrunden. Och vad skådar plötsligt mitt norra? Jo, långt framme vid scenen, i bild mest hela tiden, viftas det glatt med Ålands flagga!
Lattjo :o)
lördag 12 mars 2011
Go Åland, go!
MELODIFESTIVALFINAL I GLOBEN ikväll. Vem bryr sig? *gääsp*
Men eftersom jag sitter i soffan och stickar står apparaten på i bakgrunden. Och vad skådar plötsligt mitt norra? Jo, långt framme vid scenen, i bild mest hela tiden, viftas det glatt med Ålands flagga!
Lattjo :o)
Följande bilder är skärmdumpar från SVT Play:
För övrigt anser jag att Swingfly bör skickas till Düsseldorf.
Men eftersom jag sitter i soffan och stickar står apparaten på i bakgrunden. Och vad skådar plötsligt mitt norra? Jo, långt framme vid scenen, i bild mest hela tiden, viftas det glatt med Ålands flagga!
Lattjo :o)
Sått, sänt och slutfört
JAG MÅR FÖRMODLIGEN som jag förtjänar: skit. Men jag har i alla fall sått ...
sänt ...
och slutfört ...
Så snart lilla A är tillgänglig igen kommer det lite bilder på hela den färdiga sjalen.
Så snart lilla A är tillgänglig igen kommer det lite bilder på hela den färdiga sjalen.
fredag 11 mars 2011
Containerkok
IGÅR KVÄLL FICK jag oväntat besök av en god vän. Som vi satt där vid köksbordet och språkade om ditt och datt kom vi också in på mat och matlagning. Plötsligt blev jag formidabelt sugen på gammaldags, hemlagad kålpudding!
”Asså, imorgon bara måste jag iväg och köpa lite vitkål!” sa jag åt honom. ”Köttfärs har jag nog i frysen, om jag inte minns fel.”
Imorse, rätt tidigt, ringde telefonen.
”Ville du ha vitkål?” frågade kompisen.
”Jovars”, svarade jag. ”Hur så?”
”Jo, jag har lite, om du vill ha. Jag kommer över om en stund.”
En kvart senare stod han på trappan. Med sig hade han inte bara 1,5 kilo vitkål, utan också lika stora mängder av prima ekologiska morötter, dito palsternacka och rotselleri.
”Eh ...” sa jag, när jag tog emot den framsträckta kassen. ”Var kommer det här ifrån?”
Vännen log knipslugt.
”Gissa”, sa han och flinade brett.
Jag började skratta.
”Haha! Var du ut på containerdykning efter att du for härifrån igår?”
”Japp”, var det koncisa svaret.
Så idag har jag storkok. En halvfull sjuliterskastrull med tärnade rotfrukter ska blancheras, kylas och frysas in för framtida soppkok, och av vitkålen ska det bli den efterlängtade kålpuddingen.
Så här är det alltså på välfärds-Åland. Livsmedelsaffärerna slänger dagligen helt prima matvaror – fortfarande i sina förpackningar eller inplastade – rätt ner i stora sopcontainrar. Hellre än att plocka över dem i skilda korgar inne i butiken, reducera priset eller rentav skänka bort det gratis.
Inget av det jag fick hade något fel. Tvärtom. Alltihop var i bättre skick än mångt och mycket som man hittar till fullpris inne på butikshyllorna. De stackars ekologiska morötternas enda brott var förmodligen att de börjat få lite ”skägg”, så där som morötter får när vintern börjar lida mot vår. I övrigt fasta, fina och utan minsta tillstymmelse till förruttnelse.
Detta är skamligt! Detta är sinnessjukt! Stora delar av världen svälter och här gör vi sopor av mat. Jag skäms över att vara en del av detta. Men jag skäms inte över att jag tagit fina matvaror tillvara! Sen får ni, resten av världen, förfasa er bäst fan ni vill.
”Asså, imorgon bara måste jag iväg och köpa lite vitkål!” sa jag åt honom. ”Köttfärs har jag nog i frysen, om jag inte minns fel.”
Imorse, rätt tidigt, ringde telefonen.
”Ville du ha vitkål?” frågade kompisen.
”Jovars”, svarade jag. ”Hur så?”
”Jo, jag har lite, om du vill ha. Jag kommer över om en stund.”
En kvart senare stod han på trappan. Med sig hade han inte bara 1,5 kilo vitkål, utan också lika stora mängder av prima ekologiska morötter, dito palsternacka och rotselleri.
”Eh ...” sa jag, när jag tog emot den framsträckta kassen. ”Var kommer det här ifrån?”
Vännen log knipslugt.
”Gissa”, sa han och flinade brett.
Jag började skratta.
”Haha! Var du ut på containerdykning efter att du for härifrån igår?”
”Japp”, var det koncisa svaret.
Så idag har jag storkok. En halvfull sjuliterskastrull med tärnade rotfrukter ska blancheras, kylas och frysas in för framtida soppkok, och av vitkålen ska det bli den efterlängtade kålpuddingen.
Så här är det alltså på välfärds-Åland. Livsmedelsaffärerna slänger dagligen helt prima matvaror – fortfarande i sina förpackningar eller inplastade – rätt ner i stora sopcontainrar. Hellre än att plocka över dem i skilda korgar inne i butiken, reducera priset eller rentav skänka bort det gratis.
Inget av det jag fick hade något fel. Tvärtom. Alltihop var i bättre skick än mångt och mycket som man hittar till fullpris inne på butikshyllorna. De stackars ekologiska morötternas enda brott var förmodligen att de börjat få lite ”skägg”, så där som morötter får när vintern börjar lida mot vår. I övrigt fasta, fina och utan minsta tillstymmelse till förruttnelse.
Detta är skamligt! Detta är sinnessjukt! Stora delar av världen svälter och här gör vi sopor av mat. Jag skäms över att vara en del av detta. Men jag skäms inte över att jag tagit fina matvaror tillvara! Sen får ni, resten av världen, förfasa er bäst fan ni vill.
torsdag 10 mars 2011
Solveig seglar mot Stockholm
FÖRSTA MANUSBUNTEN IVÄG! Herregud, så mycket en trave papper väger ... Men med osedvanlig tur i oturen vägde vi med ett nödrop in under viktgränsen 1.000 gram, så Solveigs första resa klarade sig undan med ett porto på ”bara” 7,00 euro. Hade hon vägt mer än ett kilo hade det stigit till 11,50. Svindyrt. Tror fan det, att folk inte skriver och skickar vanliga brev numera :o/
Eftersom jag varken hade vanligt, brunt omslagspapper eller lämpligt stora kuvert hemma fick det bli vad jag hittade: ett schangdobelt papper med blodröda rosor, som varit emballage för någon vintrig tulpanbukett. Men det kanske piggar upp den luttrade redaktören på Bonniers..?
Gårdagens två generösa och högst oväntade tillskott till portokassan har för övrigt banat väg för ytterligare två postningar! Så medan jag idag printar ut manus nummer två och tre ska jag fundera på vilka förlag som ska få den äran. Eventuellt får det bli Norstedts och kanske Wahlström & Widstrand.
Bortsett från ovanstående klassificerar jag för ovanlighetens skull gårdagen som en riktigt dålig dag. Jag mår inte särskilt bra, så enkelt är det. För att skingra tankarna och trots allt känna mig lite nyttig gjorde jag som jag brukar när livet känns motigt: jag bakade.
Två surdegar blev det den här gången, men för att variera mig gräddade jag bara den ena degen som ett stort bröd på min granithäll. Resten skar jag före gräddningen slarvigt upp i lämpliga frallbitar. Det funkade bra det med.
När andra är ur slag shoppar de skor, väskor, kläder eller prylar, trycker i sig onyttig mat eller tonvis med choklad, dricker sig redlösa eller sparkar katten, hunden, frugan eller karln – eller gör något annat lika tokigt.
Jag bakar.
Tänk ändå, så olika vi är vi människor.
Eftersom jag varken hade vanligt, brunt omslagspapper eller lämpligt stora kuvert hemma fick det bli vad jag hittade: ett schangdobelt papper med blodröda rosor, som varit emballage för någon vintrig tulpanbukett. Men det kanske piggar upp den luttrade redaktören på Bonniers..?
Gårdagens två generösa och högst oväntade tillskott till portokassan har för övrigt banat väg för ytterligare två postningar! Så medan jag idag printar ut manus nummer två och tre ska jag fundera på vilka förlag som ska få den äran. Eventuellt får det bli Norstedts och kanske Wahlström & Widstrand.
Bortsett från ovanstående klassificerar jag för ovanlighetens skull gårdagen som en riktigt dålig dag. Jag mår inte särskilt bra, så enkelt är det. För att skingra tankarna och trots allt känna mig lite nyttig gjorde jag som jag brukar när livet känns motigt: jag bakade.
Två surdegar blev det den här gången, men för att variera mig gräddade jag bara den ena degen som ett stort bröd på min granithäll. Resten skar jag före gräddningen slarvigt upp i lämpliga frallbitar. Det funkade bra det med.
När andra är ur slag shoppar de skor, väskor, kläder eller prylar, trycker i sig onyttig mat eller tonvis med choklad, dricker sig redlösa eller sparkar katten, hunden, frugan eller karln – eller gör något annat lika tokigt.
Jag bakar.
Tänk ändå, så olika vi är vi människor.
onsdag 9 mars 2011
Himlen, är det en plats på jorden?
”WHEN IT RAINS it pours”, säger britterna. Och änglar i människohamn tycks stå som spön i backen idag :o)
Den här gången vet jag vem bidragsgivaren är, men av hänsyn till denne håller jag uppgifterna för mig själv. Men tack, tusen tack! Laserskrivaren lär få gå het imorgon, för det här innebär ännu mer glädjefylld printning! :oD
Kanske, kanske finns det ändå hopp om att tant Solveig hittar en förläggare för sina bravader.
Den här gången vet jag vem bidragsgivaren är, men av hänsyn till denne håller jag uppgifterna för mig själv. Men tack, tusen tack! Laserskrivaren lär få gå het imorgon, för det här innebär ännu mer glädjefylld printning! :oD
Kanske, kanske finns det ändå hopp om att tant Solveig hittar en förläggare för sina bravader.
En ängel bland alla demoner
JAG KAN INTE komma på vem du är. Borde jag veta..? I så fall har jag ingen annan ursäkt än att min hjärna – verifierat – numera inte fungerar som den ska. Men mitt hjärta fungerar fortfarande, och av det sänder jag härmed mitt allra största, djupt kända TACK!
Jag satt imorse och funderade på att radera hela boken, men nu fick jag mig en tankeställare. Imorgon går en första manuskopia iväg, till Bonniers tror jag. Och än en gång är det bekräftat: det finns änglar bland alla demoner!
Jag satt imorse och funderade på att radera hela boken, men nu fick jag mig en tankeställare. Imorgon går en första manuskopia iväg, till Bonniers tror jag. Och än en gång är det bekräftat: det finns änglar bland alla demoner!
tisdag 8 mars 2011
RECEPT > Fastlagstisdagens bästa bullar
NI SOM FÖLJT mig ett tag är vid det här laget välbekanta med att jag gärna långjäser mina degar. Det gör jag inte bara med matbröd utan också med bullar. En deg som får jäsa länge ger ett bröd med mycket mer smak.
Eftersom det är fastlagstisdag idag tycker jag det känns alldeles rätt och riktigt att dela med mig av mitt recept på en bra bulldeg, utomordentlig till riktigt smarriga fastlagsbullar – eller semlor, som man säger i Sverige. Två andra namn på kaloribomben är fettisdagsbulle och hetvägg.
Du behöver: (för 16 stora bullar)
50 g jäst
4 dl kall mjölk
1 nypa salt, gärna gott havssalt
1 msk nystötta kardemummakärnor
1,5 dl strösocker
1 ägg
50 g rumsvarmt smör (eller margarin)
vetemjöl så det räcker, skulle gissa på 8-9 dl
till pensling: 1 äggula utrörd med ett par teskedar mjölk
Gör så här:
Lös upp jästen i mjölken och pytsa i salt, socker, kardemumma, ägg och ett par deciliter av vetemjölet. Vispa ordentligt, gärna med elvisp.
Tillsätt det mjuka matfettet och resten av mjölet, merparten direkt och resten lite i sänder. Degen ska inte bli för stabbig men sluta kladda mot bunken.
Knåda i maskin 10 minuter, för hand närmare den dubbla tiden. Täck bunken t.ex. med en tallrik och ställ degen att jäsa 3-4 timmar.
Dela degen i 16 lika stora bitar som du rullar till släta bullar. Låt bullarna jäsa under en handduk ytterligare en halvtimme, pensla med äggblandningen och grädda dem i 225° på nästnedersta falsen i 8-10 minuter. Låt svalna under handduk.
annars jäser de ihop med varandra.
PS. Sen ska vi för all del inte glömma det ekonomiska i att baka sina egna fastlagsbullar! Man får måånga hembakade för de dryga 2,70 euro som de klår för två stycken laktosfria i butiken.
måndag 7 mars 2011
”Fisk, fii faan!”
... FÖR ATT TRAVESTERA knäppgöken Sean Banan (i den riktigt knäppa låten (?) ”Skaka rumpa”). Men då menar jag inte fisk som födoämne, utan priset på densamma. Så här såg det ut idag i fiskdisken:
Priserna i svenska kronor enligt medelkursen för dagen.
Man blir ju mörkrädd. Dels av det vissna utbudet och dels av att, bortsett från strömmingen, är pangasiusfilé, hitflugen från undermåliga fiskodlingar på andra sidan jordklotet, det mest prisvärda alternativet! Fortsätt gärna till Sveriges Radios sida och läs/lyssna på deras reportage om eländet – klicka HÄR.
Ja, som alla förstår blev det ingen fisk från den butiken idag.
Men jag hade tur! I butik nummer två hittade jag en rökt sik i korgen med varor med kort datum. Nu var i och för sig datumet jättekort (bästföre igår) och rabatten inte i linje med det, men kilopriset blev i alla fall under priset för den färska vietnamesen. Men tro för all del inte att detta är åländsk fisk. No way, José! Detta är en tvättäkta svensk.
Nog förstår jag varför ålänningar brukar kallas för strömmingsfolket. Den enda färska fisk normalmänniskan har råd att köpa är ju just strömming, dyr nog den också. Andra, ädlare firrar är numera förbehållna den besuttna överklassen. Om ni inte har noterat det tidigare kan jag informera er om att vi lever i ett samhälle där den ekonomiska segregationen blir allt tydligare. Sakta men säkert, cent för cent, smyger den sig på.
Hörs jag inte av något mera vet ni varför. Då var ”bäst före” verkligen”bäst före” den här gången ;o)
Man blir ju mörkrädd. Dels av det vissna utbudet och dels av att, bortsett från strömmingen, är pangasiusfilé, hitflugen från undermåliga fiskodlingar på andra sidan jordklotet, det mest prisvärda alternativet! Fortsätt gärna till Sveriges Radios sida och läs/lyssna på deras reportage om eländet – klicka HÄR.
Ja, som alla förstår blev det ingen fisk från den butiken idag.
Men jag hade tur! I butik nummer två hittade jag en rökt sik i korgen med varor med kort datum. Nu var i och för sig datumet jättekort (bäst
Nog förstår jag varför ålänningar brukar kallas för strömmingsfolket. Den enda färska fisk normalmänniskan har råd att köpa är ju just strömming, dyr nog den också. Andra, ädlare firrar är numera förbehållna den besuttna överklassen. Om ni inte har noterat det tidigare kan jag informera er om att vi lever i ett samhälle där den ekonomiska segregationen blir allt tydligare. Sakta men säkert, cent för cent, smyger den sig på.
Hörs jag inte av något mera vet ni varför. Då var ”bäst före” verkligen
Veckans Vanartiga Vers #47
En sunni-muslim från Khartoumär småväxt, ja mest som en gnom.
När frugan han rider
han flåsar och kvider:
”Var still, annars skjuter jag bom!”
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 6 mars 2011
Å, en sån restskatt!
BANNEMIG, HITTADE JAG inte en hel låda till med ullgarnsrester! Rena, rama restskatten av grövre ullgarn, eftersom de sakta men säkert håller på att förvandlas till ännu en sjal. Så här långt är den kommen idag:
Planen är att – när de svarta trianglarna runt kanten är färdiga – plocka fram virknålen för några avslutande varv. De ska också bli svarta, och sen blir det eventuellt en svart frans också.
Idag skiner för övrigt solen. Faktiskt så pass att det gör ont i de ovana ögonen. Trots det blev inte min promenad så lång som jag tänkt mig, för vinden är både hård och kall. Dessutom är det förenat med ett visst mått av livsfara att försöka ta sig fram längs Mariehamns gång- och cykelbanor just nu. Sandning är något som förekommer synnerligen sporadiskt, om alls :o/
Annars kan jag meddela att det är tungt just nu. Av någon anledning är jag helt sluut; trött när jag vaknar och trött hela dagarna. Under veckan som gick har det till och med inträffat två gånger att jag lagt mig för en tupplur efter middagen, för att vakna först en och en halv timme senare! Något står inte rätt till. Frågan är vad?
***
Briefly in English:
Yay! I found a whole box of leftover wool in the closet. It is now slowly turning into a shawl made from mitred squares and triangles. Once the black triangles are all done I will finish it off by crocheting a black edge and maybe it will get a fringe as well.
Planen är att – när de svarta trianglarna runt kanten är färdiga – plocka fram virknålen för några avslutande varv. De ska också bli svarta, och sen blir det eventuellt en svart frans också.
Idag skiner för övrigt solen. Faktiskt så pass att det gör ont i de ovana ögonen. Trots det blev inte min promenad så lång som jag tänkt mig, för vinden är både hård och kall. Dessutom är det förenat med ett visst mått av livsfara att försöka ta sig fram längs Mariehamns gång- och cykelbanor just nu. Sandning är något som förekommer synnerligen sporadiskt, om alls :o/
Annars kan jag meddela att det är tungt just nu. Av någon anledning är jag helt sluut; trött när jag vaknar och trött hela dagarna. Under veckan som gick har det till och med inträffat två gånger att jag lagt mig för en tupplur efter middagen, för att vakna först en och en halv timme senare! Något står inte rätt till. Frågan är vad?
Briefly in English:
Yay! I found a whole box of leftover wool in the closet. It is now slowly turning into a shawl made from mitred squares and triangles. Once the black triangles are all done I will finish it off by crocheting a black edge and maybe it will get a fringe as well.