Stentufft!

LITE HÄR OCH där pratas det om fördelen med att baka på sten. Det är bakstenar hit och bakstenar dit, till och med i vår ena lokaltidning. Eftersom jag alltid varit nöjd med resultatet trots bristen på sten att grädda på har det inte fallit mig in att prova. Inte förrän igår.

Ute var vädret blä, inne var humöret i botten och jag kunde inte kom­ma på något bättre att ta mig för än att baka bröd. Brödbak gör mig alltid glad, hur knasigt det än låter.

Så jag satte två av mina vanliga degar, sådana utan surdeg och med bara 25 gram jäst. Medan de jäste fick jag genom köksfönstret ögo­nen på en flat natursten av röd granit, som i flera år stått lu­tad mot varm­kom­pos­ten ute på gården. Varför inte? tänkte jag. Kanske jag ändå skulle ta och testa det där med att grädda på sten?

Sagt och gjort. Ut på gården i hällregnet, in med stenen till diskhon, skrubbaskrubbaskrubba med diskborste och -medel och så in i ugnen i god tid. En 2-3 cm tjock granitskiva behöver minst 45 minuter på sig i 250° för att bli tillräckligt varm.


Och vilket resultat! Bröden steg till hittills oöverträffade höjder och smakar gudomligt. Detta ska jag a-b-s-o-l-u-t fortsätta med, det är det inget snack om. Lite kul är det dessutom att stenen så att säga hör till gården. Någon svindyr ”äkta” baksten från Fina Butiken tarvas alltså inte. En vanlig granithäll funkar synbarligen precis lika bra.

***
Äntligen uppdaterat
Det har tagit tid att få tummen ur, men nu har jag sent om sider upp­daterat min kåserisamling ”Kort & Gott” med de krönikor jag under juli-oktober i år skrivit för Ålandstidningen. Klicka HÄR för att öppna bo­kens pdf-fil i ett nytt fönster.