Med Frank går det bättre att träningsspela mot datorn än på betapet.se, eftersom Frank gör vartannat lägg. På Betapet får du inget
Blev du intresserad och vill börja umgås med Frank? Klicka då HÄR, så öppnas ett nytt fönster.
lördag 14 augusti 2010
Frank Ordmonstret
NÄR DET GÄLLER scrabble (som det heter ”på riktigt”) vill jag dela med mig att ytterligare ett tips: om man saknar motspelare i levande livet men ändå vill spela kan det vara värt att ladda hem ett litet gratisprogram som heter Frank.
Med Frank går det bättre att träningsspela mot datorn än på betapet.se, eftersom Frank gör vartannat lägg. På Betapet får du inget”motstånd” om du spelar solo, det blir bara din tur igen.
Blev du intresserad och vill börja umgås med Frank? Klicka då HÄR, så öppnas ett nytt fönster.
Med Frank går det bättre att träningsspela mot datorn än på betapet.se, eftersom Frank gör vartannat lägg. På Betapet får du inget
Blev du intresserad och vill börja umgås med Frank? Klicka då HÄR, så öppnas ett nytt fönster.
RECEPT > Västerbottenpaj på åländska
IKVÄLL ÄR DET kräftskiva! Till ”di sma röde” är det gott med en matig paj med smak av dill och kummin. Det här är min egen tolkning av den traditionella Västerbottenpajen, gjord på åländska råvaror.
Pajdeg:
125 gram kylskåpskallt [åländskt] smör
3 dl vetemjöl
en knapp dl kvarg eller turkisk yoghurt
Fyllning:
150 g grovriven Ålands Prostens-ost [eller Västerbotten, förstås]
3 ägg
2 dl god [åländsk] grädde
ett par msk finhackad, färsk dill eller ½ tsk torkad
½ tsk kumminfrön
1 krm grovmalen svartpeppar, mer eller mindre enligt smak
en gnutta salt – smaka av, osten är ju rätt salt i sig
Sätt ugnen på 225°.
Hacka ihop smör och vetemjöl till en havregrynsliknande konsistens (en pajknådare är till god hjälp) och arbeta därefter in kvargen. Degen ska inte bli en homogen klump utan fortfarande vara
Kläm ut degen i en pajform med en diameter på 24-25 cm, den ska täcka formen jämnt och gå ända upp på kanterna. Ställ gärna pajformen i kylen en stund efteråt, så smöret stelnar lite. Nagga botten med en gaffel innan gräddningen.
Förgrädda pajskalet i 10 minuter i nedre delen av ugnen.
Vispa ihop ägg och grädde. Rör i kryddorna samt till sist den rivna osten. Häll fyllningen i pajskalet och grädda – fortfarande i nedre delen av ugnen – i cirka 20 minuter eller tills fyllningen ”stannat” och fått fin färg.
Pajen serveras avsvalnad, dock inte kylskåpskall.
fredag 13 augusti 2010
En liten guide till betapet.se
ISABELLA MED BLOGGEN Ad Libitum tycks gilla att spela Alfapet lika mycket som jag. Jag tipsade henne om betapet.se, en svensk sajt där man kan spela antingen mot andra inloggade medlemmar eller för sig själv mot datorn. Hur det senare går till har hon inte fått riktigt häng på, så jag lovade henne hjälp på traven.
Så här gör man (instruktioner för redan registrerad medlem):
Logga in:
Välj ett spelrum:
Skapa ett nytt spel:
Välj typ av spelbräde (själv är jag konservativ och kör alltid klassiskt):
Välj spelarantal. Ska du spela ensam väljer du 1:
Välj speltempo (själv föredrar jag 30 minuter):
Du kan också välja bort ranking, dvs att ditt spelresultat inte räknas in i din spelarstatistik och inte påverkar din placering i topplistorna. När du gjort alla val klickar du på ”Fortsätt” varvid den här dialogrutan öppnas:
Då är det bara att klicka på ”Starta” om du spelar ensam mot datorn. Har du däremot startat ett parti som involverar någon annan inväntar du att motspelaren dyker upp i rutan till höger innan du startar.
Så här gör man (instruktioner för redan registrerad medlem):
Logga in:
Välj ett spelrum:
Skapa ett nytt spel:
Välj typ av spelbräde (själv är jag konservativ och kör alltid klassiskt):
Välj spelarantal. Ska du spela ensam väljer du 1:
Välj speltempo (själv föredrar jag 30 minuter):
Du kan också välja bort ranking, dvs att ditt spelresultat inte räknas in i din spelarstatistik och inte påverkar din placering i topplistorna. När du gjort alla val klickar du på ”Fortsätt” varvid den här dialogrutan öppnas:
Då är det bara att klicka på ”Starta” om du spelar ensam mot datorn. Har du däremot startat ett parti som involverar någon annan inväntar du att motspelaren dyker upp i rutan till höger innan du startar.
Gräskanten och lite annat
DET TOG NÄSTAN hela gårdagen i anspråk, för mitt tempo är inte högt, med många pauser för fika, kontemplation och allmänt stirrande ut i intet. Men en kant mellan gräs och grus blev det till slut. Synd att det begagnade teglet är ljust gult, för det hade blivit vackrare med riktig kantsten t.ex. i grått.
I trädgården börjar hösten försiktigt tassa in. Det märks framför allt på att äppelträden nu har börjat självgallra sig rejält. Flera hinkar fallfrukt får jag plocka varje dag och tömma rakt ner i lövkomposterna.
De växande men ännu gröna ekollonen varslar också om att det snart är slut på sommaren. Jag gillar ekollon. De är så symmetriska och vackra. Titta bara på det fina salmiaksmönstret på deras”mössor”!
Min gula rudbeckia står i full blom, det är också ett bevis på att vi snart kan lägga sommaren 2010 till handlingarna. Den är en av de sista att bjuda på färgklickar i trädgården och det lyser som bulliga små solar mot allt det gröna. Sommarens torka gick hårt åt den här plantan och antalet vingliga stjälkar är långt färre än normalt.
På mornarna dryper naturen av daggblöta och tvestjärtarna har party i postlådan. Det gäller att komma ihåg att skaka tidningen ordentligt innan man tar in den. Igår kväll var det helt vindstilla och härliga 21° ännu klockan nio på kvällen och nu håller jag tummarna för att vädret håller sig så här åtminstone ännu under morgondagen. Ett mer perfekt kräftskiveväder går det nog knappast att få.
I trädgården börjar hösten försiktigt tassa in. Det märks framför allt på att äppelträden nu har börjat självgallra sig rejält. Flera hinkar fallfrukt får jag plocka varje dag och tömma rakt ner i lövkomposterna.
De växande men ännu gröna ekollonen varslar också om att det snart är slut på sommaren. Jag gillar ekollon. De är så symmetriska och vackra. Titta bara på det fina salmiaksmönstret på deras
Min gula rudbeckia står i full blom, det är också ett bevis på att vi snart kan lägga sommaren 2010 till handlingarna. Den är en av de sista att bjuda på färgklickar i trädgården och det lyser som bulliga små solar mot allt det gröna. Sommarens torka gick hårt åt den här plantan och antalet vingliga stjälkar är långt färre än normalt.
På mornarna dryper naturen av daggblöta och tvestjärtarna har party i postlådan. Det gäller att komma ihåg att skaka tidningen ordentligt innan man tar in den. Igår kväll var det helt vindstilla och härliga 21° ännu klockan nio på kvällen och nu håller jag tummarna för att vädret håller sig så här åtminstone ännu under morgondagen. Ett mer perfekt kräftskiveväder går det nog knappast att få.
torsdag 12 augusti 2010
"Kanta-nå’-mera"
GRÄVARBETENA I MIN trädgård verkar i år aldrig ta slut. Fast det är ju självförvållat, det erkänner jag. Till exempel som igår, då jag plötsligt fick för mig att tiden var övermogen för att snygga till gränsen mellan grus och gräs vid min infart.
Övergången dem emellan har varit rätt flytande ända sedan husköpet och därpå följande dräneringsgrävning. För att inte tala om den första tiden, då gården i höstregnen kördes sönder av ett otal byggarbetarbilar. På grund av det panikskottade jag ut krossgrus lite här och där, för att slippa vada omkring i ankelhög lervälling. ”Mitt hem är min borg” heter det i och för sig, men det känns lite förlegat med en egen vallgrav ;o)
Nåväl, därefter blev det som det hade blivit och jag har ödat mitt krut på andra, mer inspirerande projekt. Ända tills igår. Inte vet jag vad som då flög i mig, men jag satte i alla fall igång. Problemet med att reda upp ett sånt där ställe är att jord och grus liksom har ingått äktenskap med varandra; inlett ett mångårigt och symbiotiskt förhållande, skulle man kunna säga.
Men jag är som bekant inte den som är den! Strax efter lunch satte jag entusiastiskt igång med att söndra och härska. En entusiasm som i takt med att timmarna gick blev allt mindre, för det tar på en gammal rygg att gräva, skaka kokor, sålla bort grus och kärra bort jord. Det är för övrigt helt otroligt så mycket jord – och grus, och daggmask – det finns på en smal, bara några meter lång remsa ...
Och idag har jag drabbats av beslutsångest av det gravare slaget. Ska jag bara lägga en remsa tjärpapp längs med gräset och skotta tillbaka gruset? Eller ska jag lägga ut en prydlig rad med tegelstenar, som togs tillvara då den gamla oljetanken revs? Eller en lång bräda av impregnerat trä? Eller..?
Detta tarvar eftertanke och kräver en kopp kaffe, kanske rentav två, för jag vill under inga som helst omständigheter bli tvungen att göra om eländet inom de närmaste åren. Så kul är det nämligen inte att gräva.
PS. Just nu är jag så slut efter långa dagar på gården att jag inte riktigt hinner och orkar med att läsa och kommentera som jag brukar. Ha överseende, om ni kan! Jag försöker ta igen det så snart jag förmår.
Övergången dem emellan har varit rätt flytande ända sedan husköpet och därpå följande dräneringsgrävning. För att inte tala om den första tiden, då gården i höstregnen kördes sönder av ett otal byggarbetarbilar. På grund av det panikskottade jag ut krossgrus lite här och där, för att slippa vada omkring i ankelhög lervälling. ”Mitt hem är min borg” heter det i och för sig, men det känns lite förlegat med en egen vallgrav ;o)
Nåväl, därefter blev det som det hade blivit och jag har ödat mitt krut på andra, mer inspirerande projekt. Ända tills igår. Inte vet jag vad som då flög i mig, men jag satte i alla fall igång. Problemet med att reda upp ett sånt där ställe är att jord och grus liksom har ingått äktenskap med varandra; inlett ett mångårigt och symbiotiskt förhållande, skulle man kunna säga.
Men jag är som bekant inte den som är den! Strax efter lunch satte jag entusiastiskt igång med att söndra och härska. En entusiasm som i takt med att timmarna gick blev allt mindre, för det tar på en gammal rygg att gräva, skaka kokor, sålla bort grus och kärra bort jord. Det är för övrigt helt otroligt så mycket jord – och grus, och daggmask – det finns på en smal, bara några meter lång remsa ...
Och idag har jag drabbats av beslutsångest av det gravare slaget. Ska jag bara lägga en remsa tjärpapp längs med gräset och skotta tillbaka gruset? Eller ska jag lägga ut en prydlig rad med tegelstenar, som togs tillvara då den gamla oljetanken revs? Eller en lång bräda av impregnerat trä? Eller..?
Detta tarvar eftertanke och kräver en kopp kaffe, kanske rentav två, för jag vill under inga som helst omständigheter bli tvungen att göra om eländet inom de närmaste åren. Så kul är det nämligen inte att gräva.
PS. Just nu är jag så slut efter långa dagar på gården att jag inte riktigt hinner och orkar med att läsa och kommentera som jag brukar. Ha överseende, om ni kan! Jag försöker ta igen det så snart jag förmår.
onsdag 11 augusti 2010
Upptaget och nerplockat
IGÅR VAR DET trädgård för hela slanten. Jag gick ut löst med uppplockning av några hinkar fallfrukt från äppelträden innan jag drog igång med ryckvis klippning av hela moss- & gräsmattan. Ryckigheten kom sig av att Stig, som jag hyser en form av hatkärlek till, inte alls var på bettet. Varenda gång vi började få upp ångan var det som om luften gick ur honom och han la bara av. Rakt av, utan förvarning.
Efter ett antal kortklippningar, och när min adrenalinnivå stigit tillräckligt, kom jag på att det kanske var luftfiltret som hade blivit igentäppt. Fram med skruvmejsel och så en testkörning utan filter. Och ser man på, gick det inte mycket bättre! Så det blev lite rengöringsarbete före resten av det gräsliga jobbet blev gjort.
Därefter vidtog lite ogräsrensning och därefter skörd av såväl vitlök som hinkodlad potatis. Mina fåtaliga övervintrade vitlökar har makalöst nog lyckats producera nya små lökar. En del har t.o.m. klyftat sig och kommer efter torkning att få bli årets sättlök. Av goda vännerna S & N har jag dessutom fått ett antal luftlökar, som innehåller mängder av små frölökar, så årets höstsådd är på så vis räddad.
Hinkpotatisen blev jättefin och det var ett rejält antal knölar i varje hink. Detta blir med andra ord odlingsmodellen även nästa vår. Då ska jag vara tidigare ute än i år, så att jag med god tur faktiskt lyckas få egen nypotatis till midsommar – eller i alla fall något tidigare än i augusti ...
Snart är det dags att skörda morötterna också, men inte riktigt ännu. Bondbönorna är också plockningsklara snart, men även de får vänta någon vecka till.
Istället plockade jag alla tolv krusbär från min buske, vilket är en mängdmässig förbättring från ifjol, då jag fick bara tio. Egentligen skulle jag ha kunnat länsa de amerikanska blåbärsbuskarna också, men jag lämnar bären kvar till lördagens kräftskiva. Jag tänker nämligen laga pannacotta till efterrätt och vad är väl bättre än nyplockade blåbär och hallon till det?
Inför den stundande kräftskivan, som går av stapeln under min terrass, var jag dessutom tvungen att passa på i uppehållsvädret och smeta ut Sikaflex på ett par ställen i skarvarna mellan takplåtarna under terrassgolvet. Det har liksom varit lite inkontinent sedan det sattes upp och vitsen med att söka regnskydd under ett läckande tak är ju inte stor. Men bättre sent än aldrig är det nu fixat.
Sista punkten på gårdagens planerade utomhusagenda var att lägga fårlortar i blöt. Trädgårdslandet där höstens vitlökssådd ska ske måste först gödslas ordentligt och då är det enklast att vattna ut skiten. Efter det trodde jag att jag var färdig för dagen och hälsade på hos väninnan S för en kvällsfika. Av henne blev jag förärad plantor av klippstånds, pepparmynta och borstnejlika, så det var bara att fortsätta på den hortikulturella linjen när jag kommit hem igen.
Allt fick alltså fötterna i jord innan kvällen var slut och idag har turen kommit till mina fötter. Om knappa två timmar har den ena ett möte med kniven. Av denna anledning kommer bilder till det här inlägget först i ett senare skede. So long, go’vänner!
Tillägg kl. 12:30:
Det blev inget skärande idag utan remiss till hudspecialist istället. Lika bra det om det visar sig måsta karvas med god marginal, för i så fall tarvas en plastikkirurg.
Efter ett antal kortklippningar, och när min adrenalinnivå stigit tillräckligt, kom jag på att det kanske var luftfiltret som hade blivit igentäppt. Fram med skruvmejsel och så en testkörning utan filter. Och ser man på, gick det inte mycket bättre! Så det blev lite rengöringsarbete före resten av det gräsliga jobbet blev gjort.
Därefter vidtog lite ogräsrensning och därefter skörd av såväl vitlök som hinkodlad potatis. Mina fåtaliga övervintrade vitlökar har makalöst nog lyckats producera nya små lökar. En del har t.o.m. klyftat sig och kommer efter torkning att få bli årets sättlök. Av goda vännerna S & N har jag dessutom fått ett antal luftlökar, som innehåller mängder av små frölökar, så årets höstsådd är på så vis räddad.
Hinkpotatisen blev jättefin och det var ett rejält antal knölar i varje hink. Detta blir med andra ord odlingsmodellen även nästa vår. Då ska jag vara tidigare ute än i år, så att jag med god tur faktiskt lyckas få egen nypotatis till midsommar – eller i alla fall något tidigare än i augusti ...
Snart är det dags att skörda morötterna också, men inte riktigt ännu. Bondbönorna är också plockningsklara snart, men även de får vänta någon vecka till.
Istället plockade jag alla tolv krusbär från min buske, vilket är en mängdmässig förbättring från ifjol, då jag fick bara tio. Egentligen skulle jag ha kunnat länsa de amerikanska blåbärsbuskarna också, men jag lämnar bären kvar till lördagens kräftskiva. Jag tänker nämligen laga pannacotta till efterrätt och vad är väl bättre än nyplockade blåbär och hallon till det?
Inför den stundande kräftskivan, som går av stapeln under min terrass, var jag dessutom tvungen att passa på i uppehållsvädret och smeta ut Sikaflex på ett par ställen i skarvarna mellan takplåtarna under terrassgolvet. Det har liksom varit lite inkontinent sedan det sattes upp och vitsen med att söka regnskydd under ett läckande tak är ju inte stor. Men bättre sent än aldrig är det nu fixat.
Sista punkten på gårdagens planerade utomhusagenda var att lägga fårlortar i blöt. Trädgårdslandet där höstens vitlökssådd ska ske måste först gödslas ordentligt och då är det enklast att vattna ut skiten. Efter det trodde jag att jag var färdig för dagen och hälsade på hos väninnan S för en kvällsfika. Av henne blev jag förärad plantor av klippstånds, pepparmynta och borstnejlika, så det var bara att fortsätta på den hortikulturella linjen när jag kommit hem igen.
Allt fick alltså fötterna i jord innan kvällen var slut och idag har turen kommit till mina fötter. Om knappa två timmar har den ena ett möte med kniven. Av denna anledning kommer bilder till det här inlägget först i ett senare skede. So long, go’vänner!
Tillägg kl. 12:30:
Det blev inget skärande idag utan remiss till hudspecialist istället. Lika bra det om det visar sig måsta karvas med god marginal, för i så fall tarvas en plastikkirurg.
tisdag 10 augusti 2010
Umbra: bra, men långt ifrån bäst
LÅNGT OM LÄNGE blev det i lördags till slut av att begå den trerättersmiddag jag lovade lilla A efter skolavslutningen, som en belöning för det fina betyg hon kom hem med efter sjätte klass. Valet av restaurang föll på Umbra i Mariehamn, inte billigt men heller inte det allra dyraste alternativet.
Umbra har en utpräglat italiensk touch, öppnade 2007 och är därmed en av de nyare krogarna i stan. Restaurangen ligger i centrala Mariehamn med utsikt över stadens långa lindallé, som mellan våra två hamnar löper genom hela staden.
Inredningen är stramt hållen i mörkt trä med bord utan dukar, gardinlösa valvformade fönster och bländvitt porslin utan dekor. Enkel elegans är det jag kommer att tänka på, eller modern rustic om man vill vara lite internationell.
À la carten erbjuder lagom många alternativ för såväl för-, varm- som efterrätter. Det är bra, för enligt min erfarenhet är risken överhängande att more blir less när det kommer till kritan.
Lilla A startade med en carpaccio (tunna skivor av oxfilé, pinjekärnor, parmesanost & ruccola) och jag tog en mozzarella caprese (färsk mozzarella, skivade tomater med balsamico & rödlök). Båda rätter serverades toppade med ruccola.
Mitt val var riktigt gott, även om mängden balsamicosky kunde ha varit mindre frikostig. Däremot var lilla A:s carpaccio rätt smaklös. Vi bytte nämligen tallrikar med varandra efter halva portionen, och jag tyckte att det mest av allt smakade vått kött. Det som smakade någonting var egentligen tillbehören: pinjenötterna och osten.
Som varmrätt tog lilla A pancetta e pollo, som är baconlindad majskyckling, rostad paprikasås & parmesanrisotto. Jag körde på en ugnsbakad havsabborrfilé med parmesantäcke, syrlig grönsaksvinegrette & rostad nypotatis, pesce persico al forno.
Det senare var helt klart ett korkat val, för fisken visade sig vara totalt okryddad och smakade nada. För att överhuvudtaget få den i mig blev jag tvungen att be om lite flingsalt. Kycklingen fick dock godkänt av lilla A, även om hon tyckte det var äckligt att hitta kvarvarande hönsskinn på undersidorna. Båda rätterna var ... surprise, surprise ... dekorerade med ruccola.
Nåväl, trerätters skulle det ju vara, så vi kastade oss raskt vidare över vanilj- & yoghurtpannacotta med färska bär och mandelflarn respektive en portion gelato alla vaniglia e fragole. Enligt à la carte-listan skulle det senare vara vaniljglass, basilikamarinerade jordgubbar & vispgrädde. Merparten av jordgubbarna var dock naturella, det totala antalet basilikamarinerade var exakt tre och jag såg inte skymten av någon vispgrädde.
I grund och botten är jag bara glad för att det inte var mer av de marinerade bären. Basilikamarinad i all ära, men det blir inte lyckat om jorgubbarna som sådana är av den sura sorten och marinaden tämligen osötad.
Så var det då värt pengarna? Svaret måste dessvärre bli: nej. Middagen var okej, men that’s about it, och det smakade ärligt talat inte vad det kostade. Trots att vi drack enbart vanligt vatten och jag avstod från kaffe efteråt skulle vi för notans slutsumma få tre och en halv åländskt prissatt pizza per man, inklusive sallad, bröd och kaffe på maten.
Men nu är det gjort och för att kompensera detta vettlösa penningsprättande får jag under vecka hålla mig till en diet på havregrynsgröt i olika skepnader ... Lilla A är sedan söndagen omlokaliserad till sin far, så hennes veckomeny blir garanterat mer omväxlande.
Umbra har en utpräglat italiensk touch, öppnade 2007 och är därmed en av de nyare krogarna i stan. Restaurangen ligger i centrala Mariehamn med utsikt över stadens långa lindallé, som mellan våra två hamnar löper genom hela staden.
Inredningen är stramt hållen i mörkt trä med bord utan dukar, gardinlösa valvformade fönster och bländvitt porslin utan dekor. Enkel elegans är det jag kommer att tänka på, eller modern rustic om man vill vara lite internationell.
À la carten erbjuder lagom många alternativ för såväl för-, varm- som efterrätter. Det är bra, för enligt min erfarenhet är risken överhängande att more blir less när det kommer till kritan.
Lilla A startade med en carpaccio (tunna skivor av oxfilé, pinjekärnor, parmesanost & ruccola) och jag tog en mozzarella caprese (färsk mozzarella, skivade tomater med balsamico & rödlök). Båda rätter serverades toppade med ruccola.
Mitt val var riktigt gott, även om mängden balsamicosky kunde ha varit mindre frikostig. Däremot var lilla A:s carpaccio rätt smaklös. Vi bytte nämligen tallrikar med varandra efter halva portionen, och jag tyckte att det mest av allt smakade vått kött. Det som smakade någonting var egentligen tillbehören: pinjenötterna och osten.
Som varmrätt tog lilla A pancetta e pollo, som är baconlindad majskyckling, rostad paprikasås & parmesanrisotto. Jag körde på en ugnsbakad havsabborrfilé med parmesantäcke, syrlig grönsaksvinegrette & rostad nypotatis, pesce persico al forno.
Det senare var helt klart ett korkat val, för fisken visade sig vara totalt okryddad och smakade nada. För att överhuvudtaget få den i mig blev jag tvungen att be om lite flingsalt. Kycklingen fick dock godkänt av lilla A, även om hon tyckte det var äckligt att hitta kvarvarande hönsskinn på undersidorna. Båda rätterna var ... surprise, surprise ... dekorerade med ruccola.
Nåväl, trerätters skulle det ju vara, så vi kastade oss raskt vidare över vanilj- & yoghurtpannacotta med färska bär och mandelflarn respektive en portion gelato alla vaniglia e fragole. Enligt à la carte-listan skulle det senare vara vaniljglass, basilikamarinerade jordgubbar & vispgrädde. Merparten av jordgubbarna var dock naturella, det totala antalet basilikamarinerade var exakt tre och jag såg inte skymten av någon vispgrädde.
I grund och botten är jag bara glad för att det inte var mer av de marinerade bären. Basilikamarinad i all ära, men det blir inte lyckat om jorgubbarna som sådana är av den sura sorten och marinaden tämligen osötad.
SUMMERING Stort minus för att den evinnerliga ruccolan. Det finns flera sorters sallad!
Ett ännu lite större minus för att fisken inte var lokalt fångad och saknade salt.
Ett ungefär lika stor minus för att bären till pannacottan garanterat var importerade: amerikanska blåbär, monstruöst stora hallon och dito björnbär.
Ett litet extraminus delar jag också ut för att jag inte erbjöds t.ex. en kopp kaffe på maten som kompensation för den dåligt kryddade fisken. Sådant borde ske per automatik, anser jag, om en restaurang vill måna om sitt renommé.Stort plus i kanten för att serveringspersonalen var både snabb och trevlig, annars hade jag ansett middagen som helhet vara nästintill en besvikelse.
Plus även för den snygga presentationen av rätterna.
Så var det då värt pengarna? Svaret måste dessvärre bli: nej. Middagen var okej, men that’s about it, och det smakade ärligt talat inte vad det kostade. Trots att vi drack enbart vanligt vatten och jag avstod från kaffe efteråt skulle vi för notans slutsumma få tre och en halv åländskt prissatt pizza per man, inklusive sallad, bröd och kaffe på maten.
Men nu är det gjort och för att kompensera detta vettlösa penningsprättande får jag under vecka hålla mig till en diet på havregrynsgröt i olika skepnader ... Lilla A är sedan söndagen omlokaliserad till sin far, så hennes veckomeny blir garanterat mer omväxlande.
måndag 9 augusti 2010
Veckans Vanartiga Vers #17
Våran lastgamla tant från Dals-Edpå sitt yttersta låg där och kved:
”Då jag ej haft nå’n karl
vill jag nu när jag far
få bli ställ för en velociped.”
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
söndag 8 augusti 2010
Blixt å dunder!
VI HADE LITE väder i natt. O-väder. Maken till åskväder har jag inte upplevt på jag vet inte när. Merparten av blixtarna verkar ha varit så kallade IC-blixtar, det vill säga urladdningar inne i molnmassorna, och det var hur häftigt som helst! Gång på gång ... på gång ... på gång lystes hela världen upp, som av gigantiska fotoblixtar.
Eftersom jag bor i stan, där alla telefon- och elledningar är markledningar, kunde jag i godan ro via olika åskradaranläggningar på nätet följa med hur ovädret förändrades och förflyttade sig. Dels via vår lokala radar hos Kraftnät Åland (klicka HÄR) och dels via en på finska fastlandet (klicka HÄR).
Bilden ovan är en skärmdump från StrikeStar Europe och visar åskaktiviteten över Skandinavien under de senaste 24 timmarna. Man ser väldigt tydligt hur hela härligheten var koncentrerad över Bottniska viken. Klicka på den om du vill förstora den.
Lite regn har det kommit också, runtikring 13 mm sedan igår kväll. Bra tajming, eftersom jag flyttade på lite växter i trädgården igår.
Eftersom jag bor i stan, där alla telefon- och elledningar är markledningar, kunde jag i godan ro via olika åskradaranläggningar på nätet följa med hur ovädret förändrades och förflyttade sig. Dels via vår lokala radar hos Kraftnät Åland (klicka HÄR) och dels via en på finska fastlandet (klicka HÄR).
Bilden ovan är en skärmdump från StrikeStar Europe och visar åskaktiviteten över Skandinavien under de senaste 24 timmarna. Man ser väldigt tydligt hur hela härligheten var koncentrerad över Bottniska viken. Klicka på den om du vill förstora den.
Lite regn har det kommit också, runtikring 13 mm sedan igår kväll. Bra tajming, eftersom jag flyttade på lite växter i trädgården igår.