Det var då det

Ha en fin luciadag!

Renässans för Ruckelhäxan!

JAG UPPLEVER VID denna sena tidpunkt i livet en renässans när det gäller vantstickning. Anledningen är, att jag lite av misstag snubblade över den formidabla tekniken att sticka små cylinderformer på lååång rundsticka.

Aldrig mer strumpstickor i mina händer! Slut på pillerillet när man stick­ar tummar och fingrar! Yi-HAA!!

”Ruckelhäxan gör en Kirschsteiger” – igen

ALLA SOM NÅGON gång haft en azalea vet vilket !@§ jobb det är med att försöka hålla den i livet. Den får ju liksom aldrig torka ut, inte det minsta lilla.

Nu bär det sig inte bättre än att jag av orsaker jag inte går närmare in på blivit med en sån. Så nu fick man liksom ta och tänka till lite. Vad jag ville åstadkomma var en självbevattning underifrån, enligt samma prin­cip som jag i våras använde för att driva upp basilikaplantor i mitt köks­fönster.

Jag trädde helt enkelt en syntetlina hela vägen genom krukan och lämnade en stump på c. 15 cm hängande under denna. Sen tog jag en genomskinlig plasthink, som planteringskrukan vilade lagom bra i trots att det blev fritt för vattenmagasin sisådär en 10-12 cm. Därefter tog jag borrmaskinen, skruvade på en hålsåg och borrade ut ett lämpligt stort hål för vattenkannans pip med centrum ungefär i nivå med plan­teringskrukans botten.

Då var själva bevattningsanordningen fixad. Men estetiskt blev det ju inte, så det tarvades lite tänk till. Lösningen blev mitt älskade spik­band, av vilket jag konstruerade en ”ytterkruka” lite à la eldkorg. Även om den är gles till konstruktionen ser det riktigt propert ut nu – eller vad tycker ni ..?

På författarfronten har jag förresten också en nyhet. På Mariehamns stadsbiblioteks enträgna begäran håller jag som allra argast på att få in ”60+ och singel” hos Elib, så att den ska gå att låna även digitalt, både som e-bok och som ljudbok. Meanwhile har de fått ett exemplar av ljudboken på cd, om nu någon skulle vara hugad att låna sig lite lyssning till julhelgen.

I grevens tid till julen ...

VAD DEN KOSTAR hos dem vet jag inte, men köper du direkt från mig är priset på Åland 20,50 € och då kan jag skriva en dedikation på fod­ralets baksida om du vill ;o)

Levererad utom Åland blir det skattefria priset 14,35 € + porto.

Har du inte provlyssnat redan kan du göra det HÄR.

Det där med ”bäst före”

NÅGON FÖRÄRADE MIG vid denna tidpunkt ifjol (eller var det rentav för två år sedan?) en flaska Glühwein. Den öppnades, ett glas eller två förtärdes, varefter korken skruvades på och flaskan glömdes bort. Tills igår, då kompisen Y hälsade på och det blev tal om glögg.

– Hm... jag tror faktiskt jag har kvar sen ifjol, sa jag, och dök in i ett underskåp. Strax halade jag fram en öppnad flaska glöggbas samt sag­da Glühwein.
– Ha! jag visste väl det, utbrast jag triumfatoriskt, och höll upp den se­nare till allmän beskådan.
– Men den där går väl inte att dricka mera? undrade Y. Den är ju redan öppnad.
– Äh, den har ju varit ordentligt igenkorkad sen dess, svarade jag, och ställde pavan på diskbänken för framtida kontroll.
– Dessutom finns det inget bäst-före-datum på den heller, kon­sta­te­rade jag efter att jag synat buteljen i sömmarna.

Nåväl, på kvällen skruvade jag med visst besvär av korken. Den hade torkat fast riktigt ordentligt och det behövdes några minuter i hett vat­ten plus ett stadigt grepp med dubbelvikt disktrasa för att få upp den. Men upp gick den.

En olfaktorisk undersökning avgjorde att smaklökarna lugnt kunde få ha ett ord med i laget. Så raskt in med ett glas i mikron för värmning, för Glühwein ska ju i likhet med glögg intagas varmt.

Smaken var det inget fel på, varken på mugg 1 eller mugg 2. And I live to tell. Ikväll blir det en mugg till, för det är ju faktiskt andra advent ;o)