Lotta på Bråkmakargatan

”JAG KAN JU nästan allting!” sa Lotta på Bråkmakargatan, och sam­malunda säger jag. Sedan igår tror jag faktiskt på det själv ock­så. Det är i alla fall inte långt ifrån.

Nix, jag har inte fått en släng av megalomani¹⁾. Men jag har fixat lilla A:s krånglande nya dator, efter att på kvällskvisten ha fått ett panik­samtal om att det inte gick att logga in. Inte på villkors vis lyckades hon, trots upprepade omstarter. Windows 7 var envisare än hon; ”The User Profile Service failed the logon. User profile cannot be loaded.”

Hm ... Per telefon var det inte mycket att göra, det var givet. I sådana här fall är det konkret handpåläggning som gäller. Exet, hund­ra­pro­cen­tig datoranalfabet, fick således skjutsa unge och dator till Super­morzan i ”Rucklet” om något skulle bli gjort.


Jag halade fram den virtuella spaden, grävde djupt i Windows Know­ledge Base och ägnade mig sedan åt kolibrisnabba tryck på F8 ... F8 ... F8 plus lite micklande i registret och – TA-DAAA – så var det grejat! Fy tusan, vad jag är bra alltså ... Kanske rentav bäst? ;o)

Så, go’vänner, om någon av er stöter på samma patrull är det bara att höra av sig, för nu vet jag ju liksom hur man ska göra. Och jodå, lilla A med vidhängande kompis var vederbörligen imponerade. För egen del är jag mest lättad över att inte behöva lägga ut de säkert 50 europapengar det skulle ha kostat om vi anlitat en riktig expert.

***
På tal om något annat, så har kanske den observante märkt att jag plockat bort angivelsen för totalantalet besök? Det har jag gjort på grund av att det egentligen är helt irrelevant och i och med att det i slutändan ändå är en missvisande siffra, eftersom man kan för­ledas att tro att det är helt unika besök det handlar om. Det är det inte.

Jag, och många med mig, använder en räknare från susnet.se, som registrerar antalet unika besök per dag. Sedan är det bara att välja om re­sul­ta­tet – som baserar sig på denna dygnsstatistik – ska visas per dag, per vecka, per månad eller som en totalsiffra.

Haken är att det i alla andra fall utom det dagsvisa inte blir en korrekt bild av verkligheten. Samma person kan besöka bloggen på måndag (ett unikt besök) och på tisdag (ett unikt besök till – för den dagen) och så vidare i all oändlighet.

Kontentan är således att min räknare, som i dagsläget visar drygt 20.000, alltså inte visar 20.000 unika besökare. Den visar 20.000 be­sök. (Dock icke mina egna, eftersom jag exkluderat min egen IP-adress från statistiken.)

Men eftersom jag använder Google Analytics vet jag faktiskt besked: sedan 9 december 2009, när jag startade Analytics, har bloggen till dags dato haft 1.823 helt unika besökare. Detta är alltså sanningen, inte >20.000.

1) fint ord för storhetsvansinne att svänga sig med när man vill verka beläst

”Bättre fly än illa festa”

NU HAR JAG bestämt mig. Jag tänker absolut överge ”Rucklet” i no­vem­ber, för bort måste jag ... No way att jag tänker vara hemma på min femtioårsdag!

Det är inte halvsekeldagen i sig som är orsaken till mitt beslut. Nej då! Det är det faktum att omgivningen förväntar sig ett partaj som gör att jag, som så många andra före mig, tänker lägga benen på ryggen och fly fältet.

Nu är det inte det att jag har något emot att ha kalas, tro för all del inte det! Problemet är att jag inte har råd att ställa till med fest. Inte plats heller, för den delen. Eller, jovars, om tillställningen skulle vara ute i trädgården. Men handen på hjärtat, hur många jublar av lycka över att bli inviterade till ett garden party i november?

Egentligen har jag förresten aldrig begripit varför det är den stackare som fyller jämnt som förväntas stå för arrangemang och fioler. Borde det inte vara precis tvärtom..? Ja, jag menar att man en enda gång i livet själv skulle slippa ta hand om all planering och alla kostnader. Men sådan är nu en gång för alla inte kutymen, så därför drar jag.

Fast vart ska man packa och sticka i mörkaste november om man inte är beredd att ta sig ända bort till Thailand eller Västindien, men ändå vill kunna njuta av en värme som åtminstone befinner sig på nivån ”nor­mal nordisk sommar”? Någon som vet? Alla tips mottages med stor tacksamhet!

PS. Den som eventuellt haft för avsikt att förära mig t.ex. en grotesk trädgårdstomte eller en oanvändbar kristallvas kan varva ner. Mejla mig, så får ni mitt kontonummer istället! Då kommer slantarna till någon verklig nytta och alla blir glada, inte minst jag ;o) Däremot har jag ingenting att invända mot att ett växthus, vackert målat i eng­elskt rött, ställs på gården i min frånvaro.

Hög tid för kragtag

NU ÄR DET bara så, att jag måste ta mig i kragen snart ... I nio långa månader har jag med beundransvärd effektivitet lyckats förtränga det faktum att jag håller på och skriver en roman. Men igår kom det här mejlet från en för mig okänd avsändare. Mina komatösa hjärn­cel­ler ruskades bryskt till liv igen och virrar sedan dess runt på loftet, yrvaket letande efter morgonrockar och tofflor.


(Klicka för större format.)

Herreguuud, jag har ju skrivit drygt halva redan, så vad är problemet med att få tummen ur?!

Kan det månne vara borttappad inspiration..?
Eller bristfällig disciplin?
Definitivt för mycket annat att göra, det är då säkert!
Sviktande litterärt självförtroende gör förstås inte saken bättre ...
och att inte ha någon förläggare är absolut ett mindre lyckat ut­gångs­läge.

Typ.

Men jag lovar, jag ska ta itu med den igen. Snart ... fast inte idag. Kans­ke nästa vecka ... eller sen, när det blivit höst på riktigt. Före årsskiftet i alla fall, det är jag nästan beredd att svära på. ;o)

***
Romanen det handlar om är ”Livet leker, liket lever”, om Solveig, 60+, och hennes vilda eskapader som nätdejtare. Klicka HÄR om du vill ta en tugga av tanten.

Pinfärsk plantpost

JIPPI, SÅN HÄR post gillar jag! Tusen miljoner tack, käraste ”blogg­svä­gers­kan”, för alla fina bebisar! Samtliga ser ut att ha överlevt trans­porten utan några värre blessyrer och jag är så glad, så glad :oD


Två sorters hosta, rosablommande alunrot, en ovanlig kärleksört och rosalila jordnäva (Geranium cinereum 'Ballerina') ... Härligt är bara för­namnet och fler sorter lär dessutom vara på kommande. Lilla ”Ruck­let” nyper tag i den missklädsamma stenfoten, niger djupt och tackar!

Här har vi ett handgripligt bevis på att världen idag inte bara är hård och omänsklig, för mitt bland alla tistlar och törnen blommar vän­lig­he­tens vackraste ros. Håll nu fingrarna korsade för att jag får mina små, långväga nytillskott att trivas här på Åland ...

Det är kul med koll ;o)

SER MAN PÅ, ser man på ... här får man fint besök efter det förra in­lägget! Loggar från denna förmiddag, notera värddatorns namn:


Ja, varsågod och titta bara. Det skadar knappast att få veta vad kun­derna har för åsikter!

Ett fall för ARN och Sverker O?

KÖP ALDRIG EN HP-dator. Men om ni nu med allt våld måste ha just en sådan, så köp den i varje fall inte on-line. I svenska HP-shoppen lovas det runt men hålles tunt, det är min erfarenhet.

Lilla A:s hett efterlängtade laptopköp blev för cirka en månad sedan äntligen av. Efter en massa jämförande hit och dit – och med en Dell som första val – blev det till slut ändå en HP Pavilion dm3-1123eo, eftersom det råkade vara ett bra erbjudande på den modellen.

Vi bor i Finland, där HP av någon orsak inte har en on-line­affär, varför köpet gjordes hos HP i Sverige för leverans till lilla A:s systers adress i Stockholm. Jag ska bespara er allt strul i samband med leveransen, men kan väl säga så pass mycket att det inte gick riktigt på räls. Men det riktiga strulet började först efter att datorn kommit.

I produktdemon på nätet för HP:s datorer i 1000-serien, dit 1123 allt­så hör, framgår det med all tydlighet att en extern DVD-enhet ingår i köpet (se skärmdumpen nedan), så varför fanns inte någon sådan med i paketet? Hm ... *irritationsrynka mellan ögonen här*


(Klicka för större bild.)

På HP:s faktura/betalningsbekräftelse uppges en mejladress man kan använda om man behöver kontakta HP Store Sweden. Gott och väl, jag mejlade omedelbart för att få besked. Anledningen till att jag inte ringde kundtjänst är att jag a) vill ha svart på vitt vad jag res­pek­ti­ve motparten ”säger” och b) det är dyrt att ringa från Åland till Sve­rige, speciellt om man får sitta i telefonkö och lyssna på skitmusik i en halv evighet.

En dag gick utan svar, så jag mejlade en andra gång. Fort­sätt­nings­vis inget svar, så efter ytterligare en dag drog jag iväg ett tredje mejl, nu med ett kanske lite mindre artigt tonfall än tidigare.

När fem dagar gått började jag bli riktigt härsken och mejlade ännu en fjärde gång, men ett svar uteblev fortfarande.

Sjätte dagen kom och min sinnesstämning uppgraderades från ”härs­ken” till ”förbannad”, eftersom det fortfarande inte hördes något från HP. Varför överhuvudtaget uppge en mejladress som kontaktsätt om man som kund inte ens bevärdigas med ett mottagningskvitto..?!

Dag sju kom och med den äntligen ett svarsmejl. Enligt detta följer den externa DVD-enheten endast med vissa av laptopparna i 1000-serien och inte med 1123:an, vilket jag anmodas se med egna ögon om jag läser det datablad som hör till datorn i fråga.

Jamen, va’ faaan! I det här skedet var jag inte bara förbannad, jag var BLIXTförbannad, och svarade som följer:

Hej,

Om det är så att den externa DVD-enheten inte följer med SAMT­LIGA datorer i 1000-serien borde detta i så fall framgå tydligt i on-line produktdemon för samma serie. Det gör det inte. Det enda som framkommer är att den optiska enheten är INKLUDERAD, inte en rad om att detta gäller endast för datorer av modell XXXX eller YYYY.

Om man, som jag, inför köp av en ny dator i första hand tittar på HP:s egen demo och där får information om vad som ingår i köpet, då lusläser man definitivt inte några skilda datablad ef­ter det. Man har ju redan fått information om vilken sorts ”gris” som finns ”i säcken”.

Rubriken på demon är f.ö. ”HP Pavilion dm3-1000 En­ter­tain­ment Notebook PC series”, vilket torde betyda SAMTLIGA da­to­rer i serien, även 1123eo. Bland detaljerna uppges ”Ex­ter­nal Optical DVD Drive” samt om denna: ”Pack lighter without an optical drive to slow you down. Or bring the included external drive with you to watch or burn DVDs.” Ordet är ”included”, dvs medföljande.

Om man trots allt efter att ha tittat på demon läser databladet du refererar till och informationen där avviker från den man strax innan fått, ja, då är röran sannerligen total. Vilket är rätt och vad ska man i så fall tro på?

Såvitt jag kan bedöma gränsar det här till vilseledande mark­nads­fö­ring och jag är verkligen inte belåten med det hela. Frågan är om inte detta är ett fall för ARN?

Detta var den 19 augusti. Tror ni att jag fått något svar? Rätt gissat, det har jag inte. Mina slutsatser måste därmed bli att HP inte gitter bry sig om ”småkunder” som undertecknad och att de anser sig vara stora nog för att inte behöva måna om sitt rykte.

Men en sak är i alla fall bombsäker: i mitt hus kommer det aldrig – säger ALDRIG – mer in en HP-dator. Detta var den första och tveklöst den sista.

Anmärkning: ARN är en förkortning för Allmänna reklamationsnämnden.

Je suis une freugurka

ÄR DET NÅGON av er, kära bloggläsare, som upplever ett akut be­hov av frö antingen från praktbetonika, Stachys macrantha:


... eller från myskmalva, Malva moschata (blommar både med rosa och vita blommor; fröna jag har är blandade):


Eller rentav båda två? Skicka i så fall ett mejl till mig på stjarnkraft at aland.net med namn och adress, så kommer en liten påse med pos­ten i den mån jag har frön att skicka. Mängden är förstås inte obe­grän­sad, så principen är ”först till kvarn”.

Nya rabatten längs med kantningen jag fick gjord häromsistens blev förresten färdig idag och så här tar den sig ut i all sin nyplanterade hängighet. Bäst att visa en bild trots att det ser för bedrövligt ut i det här skedet, för annars kanske ni tror att jag bara snackar ;o)


Bakerst en lång rad med trädgårdsnävan 'Johnson's blue' och längs framkanten växelvis lammöron och plymastilbe i rosa och bleklila.

Senare i höst tänker jag peta ner lite lökväxter också, typ tulipaner och snödroppar. På så vis torde den här planteringen se rätt skaplig ut ända från tidig vår långt utåt sensommaren. Bara den nu tar sig ...

Veckans Vanartiga Vers #19

Händig donna ifrån Dorotea,
som har Familykort på IKEA,
har ett handlag som få
och kan skruva för två;
av sin etta hon nyss byggt en trea.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Har ni sett herr K. Antarell..?

FREJDIGT GAV VI oss till skogs igår, väninnan S och jag, i den from­ma förhoppningen om att finna mängder av skogens gula guld efter de senaste veckornas relativt myckna regn. För dagen utrustad med tekniskt hjälpmedel i form av min handledskompass stövlade jag åstad, och väninnan – begåvad med medfödd GPS – älgade iväg åt sitt håll.


Dessvärre fick vi finna oss i att komma hem i princip lika tomhänta som när vi for. Ja, om vi bortser från att jag bärgade en pantburk mitt i storskogen och väninnan å sin sida snubblade över två tomma öl­flaskor. I sedvanlig ordning klev vi även på en nyanlagd privat sop­tipp mitt ute i bushen.


Min välutvecklade kriminaltekniska begåvning säger mig att någon haft kräftskiva och inte varit i form för städning dagen efter. Fy, så jag blir trött på mina medmänniskor ... Jag begriper inte att man orkar släpa sina sopor till skogen istället för att slänga dem där de hör hem­ma. Och varför – varför i jösse namn? – måste man slå sönder glas­flas­korna när man dumpar dem???

Nåväl, någon svamp hittade vi alltså inte, varken kantareller eller nå­gonting annat. Torrt som fnöske är det i markerna, så mycelierna har förmodligen flyttat några våningar längre ner och det lär dröja innan några fruktkroppar ploppar opp ovan jord. Dessutom visade sig blå­bären vara färdigt torkade på risen och lingonen ännu omogna. Jak­ten på föda var med andra ord inte direkt lyckad.

Istället samlade jag ihop lite mossor och lummer för att fräscha upp mitt vägghängda hjärta från jultiden (!), som börjat se till och med mer avdankat ut än jag.



Knastertorrt och en smula dassig färg, om vi så säger.

Precis som senast hade jag missbedömt materialbehovet, så det blev till att skarva lite med vad som fanns i trädgården. Vackert blev re­sul­tatet därmed inte, men garanterat sällsynt och med duktig babords slagsida. Därför får det nu hänga på ytterdörren och skämmas istället för att frottera sig i de finare salongerna.


Och idag har jag helt enligt mina rutiner avstått från att helga vilo­dagen utan istället satt igång med att iordningställa en ny rabatt. Hit till ”Rucklet” kommer det just nu frön och plantor både härifrån och därifrån i såna mängder att det inte längre finns Lebensraum här på gården för inflyttarna.

Men nu har det blivit kväller och jag – eller snarare min baksida – tyar inte mer, så bild på dagens prestation kommer möjligtvis imorgon istället.
***

Och så har vi minsann fått en ny adept i klassen:
Välkommen, Motvalls gubbe!