Nyårshälsning 2018

DET HAR TYVÄRR vara lite si och så med min bloggentusiasm i år igen. Kanske blir det bättre 2019 ..? Med detta sagt önskar jag idag alla:

Nyss var det juni, snart är det jul ...

NU HAR DET hänt igen, att bloggen blivit bortglömd. Jädrans Facebook, jädrans Instagram ... :( Fast på sätt och vis är jag glad för att jag slutat försöka hinna med preciiis allt, preciiis hela tiden.

Det blev hur som helst en lång, varm och extremt torr sommar det här året. Tursamt nog hade jag ingen som helst lust att odla någonting, inte ens en rädisa, det här året. För mig blev det därför inga värre bakslag, även om moss- & gräsmattan var så gul och knastrig att jag på slutrakan trodde att den fläckvis strukit med.

Hyfsat mycket hantverkande blev det istället! Jag borde förstås åstadkomma åtminstone ett fotocollage här på bloggen, men för tillfället är inspirationen låg. Istället kan den som är nyfiken på vad jag grejat med ta och kika på Instagram; några nya tekniker, en hel del nya alster.

Årets julkort

Men vad fan, Google!!

NU HÄNDER DET igen, Google rör och för bland våra, användarnas, foton. Den här gången är den synbarligen så att Picasa Webbalbum håller på att läggas ner, vilket betyder att alla foton ska flyttas till det nya Google Photos. Jamen, jaha... Och mitt i allt är en massa bilder borta, både från bloggen och från albumen i Picasa, samtidigt som de inte finns i Google Photos mer än som en tom ruta men nog med rätt bildinformation. Jag hoppas att det betyder att de är under förflyttning och så småningom dyker upp på sitt nya förvaringsställe. Om inte, ja, då blir jag JÄVLIGT FÖRBANNAD.

Vår igen!

IDAG UPPTÄCKTE JAG helt i misstag att jag hade ett stort antal opublicerade kommentarer här på min blogg. Men skiiit!! Blogger har av någon anledning slutat skicka mig aviseringar om att någon haft något att säga, så jag ber alla er som kommenterat under de senaste månaderna så hemskt mycket om ursäkt för att det blivit som det blev!

Men över till lite vårrapportering då, som var min tanke. Jag har som vanligt sått en hel del och som vanligt har det blivit lite för mycket. Omgivningen får huka sig lite senare, när jag börjar springa efter folk med mina bebisar som söker nya hem ...

Här har vi sedan beviset på att jordens åttonde underverk HAR inträffat: jag har lyckats övervintra ett stort antal av mina pelargoner från ifjol!! Mer tur än skicklighet ligger bakom det konststycket ;-)

Och igår kunde jag inte hålla mig längre. Igår sådde jag såväl bladsallat som rucola och rädisa i mitt lilla, beg.-köpta växthus som är nytt på gården för den här odlingssäsongen. Jag känner hur det vattnas i munnen när jag tänker på nyplockad rucola på ostmackan ...

Dreglar av lycka gör jag däremot inte över prissättningen på non-hybridfröer här i handeln. 4,20 € för sex (ja, SEX) stycken paprikafrön – det vill till att sådden lyckas sen ... Nu minns jag plötsligt varför jag varit så ivrig med att samla in frömaterial från min egen trädgård.

Omdirigering

DET ÄR BARA att ta skeden i vacker hand: tiden vill sedan senhösten 2014 inte räcka till mera. Att år ut och år in ha gått på vad jag nu begriper varit mer än hypervarv tar nu, när stressen låångsamt avtar, ut sin rätt och det drabbar bl.a. bloggen. Inläggen har successivt glesats ur och steget från att tänka: Det här borde jag blogga om! till att verkligen göra det är numera obegriipligt långt.

Det kommer sannolikt att dyka upp något då och då, men utan desto mer regelbundenhet. Därför är den som vill fortsätta att "hänga med" välkommen att ta del av mina offentliga inlägg på Facebook istället. För ja, jag föll till sist till föga och insåg vilket utmärkt redskap FB de facto är när man vill nå många, snabbt.

Men varken jag eller bloggen är slut! Vi bara vilar lite, på obestämd tid.

Jovars, än är det sprutt på häxan

DET KÄNNS SOM det är bäst att ge ett litet livstecken ifrån sig, eftersom människor i min inte omedelbara närhet börjat fundera över vart Ruck­el­häxan vinglat iväg i sajberrymden. Ingen fara på taket, jag är bara en smula off bloggeriet av rutiga och randiga orsaker.

Mycken tid har nämligen åtgått till att i rask takt avyttra ägodelar av alle­handa slag. Dels för att finansiera inköpet av en sedan snart ett decennium hett önskad hörnsoffa till det mikroskopiska vardagsrummet å mitt ägandes ruckel och dels för att Lilla A sedan igår numera tituleras Stora A, emedan hon gått sta och blivit myndig!

Med detta följer att det sedan idag finns två körkortsinnehavare i familjen, vilket medfört att det börjar bli dags för Röda Faran att gå i pension, efter snart 25 års lång och trogen tjänst. Vilket i sin tur inneburit behov av än mer avsalu av dies und das, i akt och mening att få ihop tillräckligt med pe­kuniära medel för anskaffning av ett något mindre ålderstiget fort­skaff­nings­medel.

Men nu skymtar jag målsnöret borta vid horisonten, så snart kommer det förhoppningsvis att finnas både tid, lust och ork för att ta itu med ett mer aktivt bloggande igen. Och självfallet ska ni få ta del av hurdan soffa det blir – bara den nu någonsin skulle bli levererad :-/

Bloggstrul

TACK FÖR ALLA kommentarer på föregående inlägg! Av någon kufisk an­ledning tillåter Blogger mig plötsligen inte att svara på kommentarer eller göra något annat direkt från bloggens förstasida.

Det är ett evigt tjat om "Den här webbplatsen använder cookies för att till­handahålla tjänster. Genom att använda webbplatsen godkänner du an­vänd­ningen av cookies" och så ska man välja "Läs mer" eller klicka på "Jag fat­tar!" Trots att jag är vederbörligen inloggad – vilket det här inlägget är ett talande bevis för – upprepas samma sak om och om igen trots att jag nu klickat på "Jag fattar!" säkert hundra gånger.

Frågan om vad som hänt är ställd via Googles chattforum, men t.v. är den med tystnad besvarad.

Vantagrant

DET HAR BLIVIT några par vantar på sistone, och alla fick jag inte ens med på bild! Ett par har Lilla A fått i julklapp och två par andra är ner­pack­ade i en av mina Etsylådor, som jag inte iddes rota igenom för att göra den här plåtningen – och än finns det garn kvar av mitt lovikka­fynd här­omsistens.

Nu kan jag sent om sider visa en bild, för efter tre dagars knölande med Chrome fick jag tipset att byta till Firefox istället, där det inte är några som helst problem att lägga upp bilder på bloggen. Visst är det ”kul”, att Googles egen webbläsare inte funkar för Googles egen blogg­applikation ..?

Så när jag nu faktiskt är up and going igen, så kommer det bild också på Lilla A:s födelsedagstårta från i tisdags. Chokladkaksbotten med ett lager vaniljkräm och ett annat med mosade jordgubbar blandade med kvarg (Kesella for you Swedes) och lite socker. Asgott!

Samtidigt uppfann jag en ny sorts glutenfritt godis, lite i misstag. Ur­sprungsplanen var, att göra en tårtfyllning med creme fraiche, kokos­mjöl (ja, mjöl, inte mjölk) och socker. Men jag rörde i tankspriddheten i lite väl mycket mjöl, så det blev mera en deg än fyllning.

Hm, tänkte jag, vad göra? Så jag rullade ut längder, som jag skar i bi­tar, som jag rullade till små bollar. Sen tempererade jag lite 70 %-ig choklad och doppade bollarna i den. Nästa gång ska jag tillsätta några droppar arraksessens, men glutenintoleranta väninnan P påstod att det var gott även i prototyputförandet.

Och bland Elib:s drygt 2.700 publicerade e-boksromaner har ”60+ och singel” idag klättrat upp till plats 124. Fatta hur förvånad jag är! :o)

”Skit händer”

JAG HADE TÄNKT blogga lite idag, men det tycker inte Google att vi ska få göra. I alla fall inte med foton i inläggen och inte ända sedan igår morse.

Om jag försöker infoga en bild dyker det upp en pop-up-ruta med Googlelogon och den hurtiga uppmaningen – på svenska, faktiskt – att logga in för att få åtkomst till onlinelagringsutrymmet.

Klickar jag i den rutan på ”logga in” öppnas visserligen en ny pop-up-ruta där det går att skriva in sitt lösenord en gång till, men den som därefter dyker upp är helt blank. Sen händer ingenting mer. Och inte går det att blog­ga bilden från Picasa heller, dit det för all del utan pro­blem går att ladda upp foton.

Så det blir inget idag. Ja, åtminstone inte det jag tänkt blogga om. Nåväl, lika bra är väl det, för jag borde ändå per omgående ta itu med att tillverka Lilla A:s sjuttonårsdagstårta, så att den hinner safta till sig till eftermiddagkaffet :o)

PS. Av dagsnoteringen om 164 e-bokslån av ”60+ och singel” sedan 19 december noterar jag, att inte ett enda gjorts på ett finlandssvenskt bibliotek, vilket är en smula förvånande. Det tycker jag, eftersom bloggen har ett stort antal läsare från den gruppen.

Vad som också är lite lustigt är, att den största gruppen bland lån gjorda i Sverige, drygt 13 %, är i norrländska bibliotek. Beror det på det eviga mörk­ret i dessa trakter den här årstiden eller att norrlänningar är mer hu­mo­ris­tiska än övriga svenskar – eller har mina norrländska bloggbekanta helt enkelt ägnat sig åt marknadsföring så det står härliga till..?

Bloggåret 2013

En årssummering av blogglivet har blivit tradition innan jag arkiverar året som gick. Här är siffrorna för 2013:

78.629 sidor har blivit lästa av
... 18.302 helt unika läsare (varav c. 42,48 % är helt nya) och
... varje läsare har i genomsnitt stannat 2 minuter och 51 sekunder hos mig.

Besöksfrekvensen har under året ökat med 1,54 % jämfört med 2012, så den positiva trenden har mattats av.

Min förhoppning om att fler åländska bloggläsare skulle kunna tänka sig att nån gång då och då kommentera det jag skriver har än en gång fått på skam, trots att de åländska besöken står för drygt 24,1 % av totalen. Så jag frågar mig än en gång: vad är det med er ålänningar egentligen..?

Bloggstrulet

DET VERKAR SOM en del upplever felen jag beskrev igår, andra inte. Men om någon annan än jag råkar ut för samma sak och den här rutan dyker upp:

... så är medicinen lätt att ta. I adressrutan högst upp skriver du https://www.blogger.com, sen fungerar det igen. Skillnaden är alltså att det är ett s efter http, som betyder att det är en secure connection, en säker anslutning.

Och om datorn verkar osedvanligt slö – eller om du ständigt meddelas att Flash har slutat fungera – då skriver du (i Chrome) about:plugins på adressraden. Då öppnas ett fönster med en lista på alla tillägg som är installerade. Där kan du sedan välja att inaktivera dem du inte vill att datorn ska köra.

Det är f.ö. inte bara Chrome som är risig. Själv har jag tydligen en för­kylning på gång, för det jag snyter ur mig är, för att uttrycka det dip­lomatiskt, inte direkt transparent. Men grattis, alltså ... Jag kan inte minnas när jag hade en sån där riktig, grovkalibrig förkylning senast. Det är nog ett par år sedan sist, så mindre än två veckor i ett skol­bib­lio­tek tycks göra susen för den frekvensen.

Idag är det dessutom fredag och den 13:e. Skrockfull är jag i vanliga fall inte, men bara för sakens skull tänker jag vara lite extra vaksam idag ;o) Trevlig helg, hörni!

???

KOLUMNBREDDERNA HÄR PÅ bloggen är plötsligt idag inte som de ska här hemma på min dator. Ser det knasigt ut även för er andra ..?

Edit kl. 15:18
Efter en del surfande på diskussionsforum står det klart: det är per­sonalen på Blogger som gjort något som strulat till det för halva uni­versum. Ni får m.a.o. finna er i att det ser mindre snyggt ut här just nu tills de får ändan ur vagnen och reverserar vad det nu är de gjort.

Fläskiga högsommarbuketter i all ära ...

... MEN VISST ÄR det himlars så vackert med det riktigt, riktigt enkla också? En bukett med frökapslar i olika storlekar från utblommad vall­mo är sannerligen ögonfröjd:

Fläskig kan man däremot säga att besöksloggen från igår är! Så här går det när någon fejsbookar ett inlägg man gjort, som har ett visst internationellt intresse.

Vem som gillade mitt inlägg och föranledde denna anstormning av be­sökare från när och fjärran har jag inte en aning om, men kul är det ändå och samtidigt första gången något jag bloggat fått +1 på Google ock­så.

Ne quid nimis, men jag erkänner villigt att det är kul att få lite upp­märk­sam­het ibland. Men rusningen är över lika fort som den började. Allt återgår till det normala.

Dementi

NEJ, ÄN SÅ länge har jag inte dött. Eller jo förresten, själsligen har jag det. Kroppen är på god väg den med, men ni får tåla er en stund till. ”Ont krut ...”, ni vet.

Där satt den!

 

Få se om jag under morgondagen kommer att hitta på något kul här på bloggen med anledning härav. Ett litet lotteri kanske..?

Fast en helt rättvisande siffra är det inte, för jag har noterat att Yahoo! crawlat min blogg väldigt intensivt de senaste två-tre dagarna. Och deras besök är sannerligen inget som egentligen ska räknas.

Det var det. Nu kryssar vi vidare på Livets stormpiskade ocean!

 
Det finns bildtexter om man pekar – inte klickar – på bilderna.

***
En årssummering av bloggandet hör som vanligt till innan jag arkiverar 2012 och här är siffrorna för det gångna året:

83.487 sidor har blivit lästa av
... 15.915 helt unika läsare (varav c. 38 % är helt nya) och
... varje läsare stannar i genomsnitt 3 minuter och 37 sekunder hos mig.

Besöksfrekvensen har under året ökat med 16,4 % jämfört med 2011, så det är ju en trevlig trend :o) Däremot har mitt hopp grusats om att fler åländska bloggläsare skulle kunna tänka sig att nån gång då och då kommentera det jag skriver, trots att de åländska besöken står för drygt 25 % av totalen :o/

Vad är det med ålänningar egentligen..?

What the f...?!

”Din webbläsare stöds inte längre av Blogger. Vissa delar av Blogger kommer inte att fungera och det kan uppstå problem.
Prova Google Chrome om du har problem.”

Just så ja! Det verkar som mitt bloggande på den här adressen har kommit till ändstationen, för jag har ingen som helst lust att byta webbläsare till Google Chrome.

Jag har tänkt tanken förut men inte kommit till skott, men nu verkar det vara hög tid att titta närmare på t.ex. Wordpress.

Är det nån som hänger med om jag flyttar på mig..?

Där satt den!

 

Och kan ni tänka er vem som stod för det 60.000:e?
Jo, mina goda vänner på Folkpensionsanstalten förstås!

Åh, en så trevlig nyårsafton!

VILKEN ALLTIGENOM LYCKAD kväll det blev igår! ”Rucklets” kök ut­strålar i vanliga fall ingen guldkrogsatmosfär, men i skenet av stearin­ljus och med blänket från gnistrande glas och nyputsat silver (jajamen­san, äkta vara!) kan även ett råttbo te sig riktigt mysigt :o)


Och minsann, blev inte maten lyckad också! Vi började med en röra gjord på Annacarins oefterlikneliga rökta fårfiol, finhackad och blandad med lika delar ädelost och turkisk yoghurt. Serverad med mitt ny­baka­de knaperknäcke och nedsköljd med ett glas av en utmärkt English Strong Bitter från Ängö kvartersbryggeri, som även den landat hos mig med hjälp av Annacarin. Mums!


Varmrätten gick inte heller den av för hackor: ugnsstekt rådjur med hasselbackspotatis, en helt un-der-bar rödvinssås (fast jag själv var kocken tillåter jag mig att säga det) och morotsjulienne. Och till detta en av herr K medförd flaska Amarone della Valpolicella Classico årgång 2007. Herreduminskapare, vilket vin ... *suckar lyckligt* Magnifico!

Efter det här var vi nästan för mätta, så min ”viliga” kladdkaka med vaniljglass fick anstå ända fram till tiotiden. Men då slank den ner utan besvär, med lite hjälp på traven av ett glas guatemalarom. Äckligt god även den ;o)

Sammanfattningsvis blev det en kväll utan egna raketer, innertaks­för­störande champagnekorkar eller övriga traditionella åthävor, men verk­ligt, verkligt avkopplande och trevlig på alla sätt och vis – och klart gemytligare än ifjol, när jag var helt solo i ”Rucklet”. Så, tja, vem vet vad 2012 bär med sig ...

***
En årssummering av bloggandet hör också till innan vi lägger 2011 till handlingarna, och så här ser resultatet ut den här gången:

71.022 sidor har blivit lästa av
... 10.878 helt unika läsare (varav c. 30 % är helt nya) och
... varje läsare stannar i medeltal 4 minuter och 6 sekunder hos mig.

Jag är minst lika glatt överraskad som ifjol :o) Fast min då uttalade önskning om att något fler åländska bloggläsare skulle tycka till om vad de får sig till livs har inte gått i uppfyllelse. Det är ju lite trist, men det blir kanske bättre i år?

Nu är det dags att ta itu med disken. Och sen behöver jag nog en pro­menad för att skaka ner all mat från igår. För tillfället känner jag mig som en anaconda som tryckt i sig en hel hjort. Uäk!

God fortsättning, allesammans!