Nedräkningen har börjat

2017 har på många sätt varit ett riktigt skitår både sett ur ett globalt perspektiv och på det privata planet. Men nu, hörni, tar vi nya, friska tag 2018!

Dehydrerar mera!

HAR MAN EGNA tomater ska man laga eget tomatpulver bara man ids! Det är såå gott att ha i all möjlig mat under vintern. Min tomatskörd i år är inget att skryta med, men lik förbannat ska det bli lite pulver av dem också.

Man får vara glad för det lilla

DET NI SER är i princip hela den sammanlagda skörden för året från alla fem träd här vid »Rucklet». I år behöver jag definitivt inte böka fram fruktkross och mustpress, det är då säkert!

Inte blir det några Victoriaplommon heller. Ett enda har jag fått syn på och det sitter så högt upp i trädet att fåglarna kommer att hinna ta det före mig. På så vis, trädgårdsmässigt alltså, har 2017 visat sig vara ett riktigt skitår. Fast tja, än så länge har det inte varit så hävt på andra sätt heller och nu kan man väl säga att vi redan är på slutrakan.

Vintern är räddad

IGÅR KOM JAG mig mycket sent om sider för att koka en rejäl sats rabarbersirap. Därmed är en av ingredienserna till eventuella rabarbermojitos säkerställd.

Jag undrar varför det alltid är så med rabarbern, att jag efter vårens första frossa liksom inte kommer mig för att ta vara på den?

Sent om sider

JÖSSES, SÅ DET dröjde den här sommaren ... Men nu, idag, har jag äntligen skördat den första egna tomaten. Sorten heter 'Ildi' och är massivt rikgivande.

Sensommar vid »Rucklet» 2017

Segaste sommaren ever

DEN GÅNGNA SOMMAREN har på många sätt och vis varit den segaste ever, men särskilt när det gäller tomatodlingen. Inte förrän nu, i augusti månads sista, skälvande minuter, börjar tomaterna i mitt växthus visa en antydan till att rodna. Det vete fåglarna om ens en bråkdel av den relativt stora mängden gröna frukter kommer att hinna mogna ut innan kylan kommer. Surt.

Plantorna som sådana har i år vuxit sig starkare, frodigare och mer fruktbärande än någonsin. Antagligen tack vare kombinationen god jord och omväxlande vattning med flytande gödsel och lakvatten från min bokashikompost. Och gurkplantorna, de tre jag har av sorten 'Tanja', har gett många kilon fina gurkor. Det är rätt djungelaktigt i det mindre av mina två växthus:

I det andra växthuset krukodlar jag paprikor. Även där blir skörden riklig, men mognar långsamt. Fast paprika kan man ju äta grön också, så i det fallet är det inte hela världen.

Annars ser jag faktiskt fram mot att det drar mot höst, för lusten för trädgården har varit förskräckande liten det här året. Hoppas verkligen jag kommer igen med nya tag 2018!

Men hallå, vart har sommaren tagit vägen det här året?!

GRILLAR MAN UTOMHUS då är det sommar, även om termometern antyder annat. Fast nåja, ikväll var det ännu vid 22-tiden hela 15°. Jippi liksom och trots allt klart bättre än de 8,6° jag noterade på onsdag kväll, för två dagar sedan.

Men gud, så korkat!

KÄRE KASPER, MIN robotklippare, är en glupsk jävel med starka bakben. Det räcker inte att försöka stoppa honom med kanter av sten. Därför har jag varit tvungen att slå ner stumpar av armeringsjärn runt de plantor och planteringar som han inte får äta upp. Men hur kul är det? Jag har sett framför mig hur jag – eller någon annan – snubblar, störtdyker och blir genomborrad av dessa rostiga "spjut". Ujuj...

Samtidigt har jag under måånga år sparat alla skumvinskorkar som kommit i min väg och jämt och ständigt deklarerat att det nog ska komma ett tillfälle där de kommer väl till pass. Jomenvisst! Igår kläckte en mig närstående person den strålande idén att använda dem som skydd på armeringsjärnen!

Det är kanske inte så vackert, men det är naturmaterial, funktionellt och passar på något vis väldigt bra in i min ruckliga ruckelträdgård. Men jag behöver mer korkar. MYCKET mer korkar! Är det någon som ligger inne med sådana tar jag gärna emot :-D

Lifvet från den ljusa sidan

ALLT HAR – ÅTMINSTONE för tillfället – ordnat sig till det bästa för Jennifer med hennes medicinering och jag drar en stor suck av lättnad. Min egen dotter är strålande vacker, jag har varit på trevlig middag med god mat och om möjligt en ännu godare efterrätt och snöbollsbusken som jag köpte med 70 % rabatt på höstrean i fjol har överlevt vintern och blommar. Livet känns rätt ok just och det verkar till och med som det äntligen tänker bli sommar!

Just nu visar sig med andra ord Lifvet från sin fagraste sida. Bästa att tanka upp medan det pågår ;-)

Ten Years After – Part Two

SOM MED DET mesta jag gör så är det så att när jag gör det så GÖR jag det, pilflätning inte undantaget. Visserligen blev det därför ett växtstöd till, om ock av något mindre format än det första. Dessvärre innebar det här att jag blev helt utan pil att göra något av och det är en smula irriterande, för just nu skulle jag vara verkligt på hugget att greja mera.

Istället får jag väl gotta mig åt att ännu en av mina sticklingförökningar har gått som den ska. Den toppstickling av ädelsyren som jag för fem år sedan rotade har tagit tid på sig, men i år händer det: den tänker blomma!!

Ten Years After

FÖR TIO ÅR sedan gick jag en pilflätningskurs för välkände och skicklige dansken Steen Madsen. Sedan dess har det inte blivit mycket tillverkat, eftersom mina egna korgpilar inte gett mig tillräckligt med råmaterial förrän i år. Men nu bar det alltså av! Äntligen har jag kunnat tillverka något av lite format av min alldeles egenodlade pil. Och handlaget satt tydligen i, för visst blev det rätt fint, mitt nya växtstöd?

Portalprojekt med pil

EFTERSOM MIN EGNA korgpilar i fjol äntligen producerade en årstillväxt som är något att ha bestämde jag mig igår för att ge en levande pilportal en chans. Även om slanorna är långa blev jag ändå tvungen att skarva från vardera sidan för att få till en böj som de planterade slanorna ska kunna bindas upp mot när – eller jag borde väl säga ”om” – de rotar sig och börjar växa.

Det här kan nog bli riktigt maffigt om jag har turen med mig och rotningen lyckas. Så här till en början har jag surrat en tvärslå mellan de båda portalsidorna för att i görligaste mån hålla dem raka, så även om det är väl tilltagen höjd på portalen får man allt komma ihåg att passa skallen när man passerar genom den!

Prima pilar :-)

DET HÄR HAR jag sett fram mot, att mina ”pilskulpturer” från i fjol våras ska börja grönska! Det gör dom alltså nu och det mesta kommer faktiskt i topparna, även om jag visserligen kommer att få sanera stammarna från pigga årsskott.

På en enda säsong har de slanka slanorna kommit en god bit på väg med att växa ihop med varandra där de korsas. Med tanke på hur hiskeligt pil växer kommer det säkert att se himla mycket maffigare ut redan till hösten.

De lever!

I JUNI 2014 städade en av nästgårdsgrannarna i sin trädgård. I den vevan blev jag med småplantor av både det ena och det andra, bl.a. de här två klematisarna. De är fortfarande inte stora hos mig, men i en trädgård som min, där allt är frösått eller förökat med rotskott eller sticklingar, får man vara nöjd ändå. De har överlevt och ser i år ut att växa till sig en smula.

Rabarbertajm!!

IMORGON SKA DET bakas. Men jag kan inte besluta mig för om det ska bli den traditionella pajen eller ett recept av modernare snitt, som jag har arkiverat i ett album på facebook. Beslutsångest de luxe.

Om när ha-begäret slår till

NEJ, DE ÄR tyvärr inte mina, de här bedårande tulpanerna. Men jag vill ha! Jag vill, jag vill, JAG VILL!!

Det växer!

JAG HAR DENNA vår, precis som vanligt, handlat en kruka ekobasilika från livsmedelsbutiken i akt och mening att förse mig med sommarens behov av plantor. Det finns nog ingenting enklare att toppsticklingföröka än basilika. Knips av med toppen under tredje, fullstora bladparet. Bort med detta och även det ovanför och så rakt ner i jorden. Klart!

Så här frodigt börjar det se ut nu. Läget för utplantering i växthuset eller omplantering i större krukor närmar sig med stormsteg.

Följande bild visar en groddad kärna från en ekologisk citron. Jag hittade en film på YouTube där en kille visar hur man tar det hårda ytterhöljet av kärnan, lägger den inre mellan fuktiga hushållspapper i en plastpåse som placeras mörkt och väntar ett par-tre veckor. I min hand ligger resultatet: en kärna som utvecklat en stadig rot och skjutit en grodd, där man redan skönjer anlagen till hjärtbladen. Nu ska de små liven i jord och sen ska det bli intressant att se hur det går.

Utomhus går det också bra just nu. Ifjol stack jag ett antal stjälkbitar från multiflorarosen 'Valdemar', en alldeles ljuuvlig klätterros som blommar oavbrutet juli-augusti. Och kolla här hur det ser ut efter vintern! Fyra stycken pinnar som samtliga håller på att veckla ut finfina blad!

Istället för vårstädning

SOM VANLIGT HOPPAR jag av och an mellan olika former av hantverk. Efter en kort period med ”juvelerararbete” med tråd och tänger har jag raskt (eftersom jag fick slut på metalltråd ...) gått över till skinn. Här några pinfärska armband av olika modeller:

Bland trådsmyckena jag nyligen knåpat ihop återfinns de här blommiga örhängena av hamrad, silverfärgad koppartråd med krokar av äkta silver. Dem gillar jag själv!

Och blommiga örhängen för mig vidare till sånt som växer, på riktigt. Här en bild på rotbiten av ingefära som nu börjat spira riktigt bra. Det ska bli spännande att se om jag lyckas odla fram något som medger skörd också, sen framåt hösten.

Det spirar och Ruckelhäxan virar

I SÖNDAGS, DVS för fyra dagar sedan, fick jag äntligen tummen ur och sådde det lilla jag behöver förgro inomhus i år: fyra sorters tomater, fyra sorters paprikor, gurka och squash. Idag kan jag konstatera att gurkan har bråttom, för två av fem frön har redan grott!

Sen är jag överlycklig över att, efter ett hantverksuppehåll på tolv oändliga dagar, igår ha fått klartecken av kirurgen att börja använda högerhanden igen precis så mycket som själv mäktar med! I morse vred jag därför ihop ett par örhängen av silverfärgad koppartråd som sammanfogats med tunntunn tråd av äkta silver; öronkrokarna är även de av äkta silver. Lite så där keltiska i sin framtoning, inte sant?