Nästan klar!

MIN MANDALATECKNING PÅ duk är nästan klar nu. Nu fattas bara den där sista touchen med silver. Men pennan jag behöver har ännu inte anlänt, så nu får jag testa mitt tålamod igen.

Visst blir man glad av att titta på den? Färger är verkligen Lifvet för mig!

 

Kreativt pausande och ny medlem i familjen

JAG HAR HAFT en ganska lång, kreativ paus från mitt mandalatecknande. Orsaken är Duolingo och återupptagna övningar i det italienska språket. Övningar som gick i dvala för ungefär tre år sedan, men som nu vaknat till liv igen.

Helt på latsidan har jag däremot inte legat. Jag hittade en svartvit teckning härförleden, som jag blev inspirerad att färgsätta när min nya uppsättning alkoholbaserade tuscher anlände. Av samma orsak har jag nu återupptagit färdigställandet av projektet på duk, som gick i stå när den centrala mandalan i röd/gul/grönt blev färdig.

Och det här mina vänner, det är ren och skär lycka för en färgnörd:

Så nu är jag som sagt igång igen. Den röda mandalan har fått en blå kompis och nu håller de på att få sällskap av en i lila toner:

 

 

Annars är grädden på livsmoset just för stunden att jag blivit »morrmorr» åt en näpen liten grekiska, som av sin matte, min dotter alltså, fått namnet Luna. Visst äär hon för söt?

 

 

Tvära kast, som vanligt

EN SAK ÄR i alla fall säker: långtråkigt har jag aldrig! Det finns alltid någonting kreativt att sätta tänderna i. Som nu, när jag av en bekant fick överta en 40x50 cm stor duk för akryl-/oljemålning som det gått ett hål i. Skadan var inte värre än att det enkelt lät sig fixas med en bit linnetyg och en skvätt lim. Sen var det bara att sätta igång.

Först ritade jag konturerna med alkoholbaserad, svart tusch.

Den här biten av jobbet tog väl sisådär fyra dagar i anspråk, eftersom jag bestämt mig för att ingen av mandalorna skulle vara den andra lik och det inte fick bli något direkt upprepat mönster i varje enskild mandala. Det tarvade en hel del pausande och funderande kan jag säga.

Och nu, idag, har jag äntligen kunnat ta itu med den roligaste biten, att färglägga det hela!

Nu e’ man på G :o)

Om en dryg vecka. Typ.

Om att ha flow

IBLAND ÄR DET som om allt bara klickar på plats, bit efter bit, tills hel­heten är färdig. Snyggt, prydligt och som om det vore förutbestämt, nästintill magiskt.

En f.d. klasskompis (från min tid som handelsstuderande för länge, länge sedan) är i startgroparna med ett nytt företag. Ett nytt före­tag behöver en ny logo och det är då jag kommer in i bilden.

Under mina snart 25 år i den grafiska formgivningsbranschen har det hunnit bli ett antal logotyper. Somliga har krävt sömnlösa nätter, tan­dagnisslan och huvudvärk innan de motsträvigt behagat lämna mo­der­livet. Andra har liksom bara funnits där direkt, utan desto mer mot­stånd, och det här var en sån gång.

När kemin mellan mig och uppdragsgivaren stämmer, när jag känner för det som företaget ägnar sig åt och när stjärnorna synbarligen står i sina rätta posi­tio­ner, tja, då säger det liksom bara Klick!

”Kunden” är nöjd. Jag är nöjd. Men vad tycker ni andra, ni i mål­grup­pen? Blir man inte glad av att titta på den och så där liksom varm i själen..?

Den mindre positiva effekten av denna glädjande flow är att jag idag är rys­ligt snurrig i mössan. Det är priset jag numera får betala för att flera timmar i följd sitta framför datorn. Är det inte det ena så är det det andra :o/

Fritt för tolkning :o)

 

♥ Worth Waiting For ♥

 

Datordesign av kurbits

KURBITS SKA DET vara i år! Det är jättekul att designa sling­rig­he­ter­na med hjälp av datorn och kolla vad fint det blir :) Under veckoslutet ska jag gå en kurs i screentryck, så då kan det kanske bli några kort med kurbitsmotiv!