DÄR KOM DET, det tusende utlånet av boken, och det var på länsbiblioteket i Uppsala det hände :o)
Så jaha, det blir till att baka nu då. Och att försöka fatta att min lilla bok faktiskt blivit lånad via Elib så vansinnigt många gånger på i runda slängar åtta månader (lånen på Åland, i bokens tryckta form, är m.a.o. inte inräknade).
Ja, jösses ... Det här trodde jag aldrig jag skulle få uppleva.
fredag 22 augusti 2014
”Det tar sig!” sa amatörträdgårdsmästaren
DET BLEV EN kant av natursten runt den nygamla rabatten intill Glaspalatset. En rabatt som med tiden tydligen ökar i omfång. Det började rysligt anspråkslöst i juli ifjol, när jag blev tvungen att gräva upp en liten, liten yta för att ha någonstans att sätta några små bräkenplantor jag fick av väninnan S. Ett gäng hostor hamnade där samtidigt.
Nåja, runt en månad senare fick jag ett nytt grävryck och utökade området att omfatta Glashusets hela ena långsida. Så har det sett ut ända tills nu, när utrymmesbehovet ännu en gång gjorde sig påmint.
Min trädgård är definitivt ingen mönsterträdgård på något som helst vis, så jag tycker att den här typen av kantning passar ypperligt in i den något bohemiska och oplanerade stil den har. Om man nu alls kan prata om ”stil”.
Krukhortensiorna är nu planterade där, liksom en minimal azalea och de två blekrosa morsdagsrosor jag haft växande i en av pallkragarna. De sistnämnda visade sig nu när jag tog upp dem att bestå av fler plantor per kruka, vilket jag inte lade märke till när jag grävde ner dem i våras. Den ena av plantorna var egentligen fyra stycken!
***
Under veckoslutet blir det eventuellt lite bageriverksamhet här i ”Rucklet”. Jag har nämligen lovat mig själv att slå på stort och laga en riktigt smarrig citronmarängpaj de luxe när min romandebut, ”60+ och singel”, lånas som ljud- eller e-bok för 1.000:e gången. Ett enda lån till så är jag där :o)
Nåja, runt en månad senare fick jag ett nytt grävryck och utökade området att omfatta Glashusets hela ena långsida. Så har det sett ut ända tills nu, när utrymmesbehovet ännu en gång gjorde sig påmint.
Min trädgård är definitivt ingen mönsterträdgård på något som helst vis, så jag tycker att den här typen av kantning passar ypperligt in i den något bohemiska och oplanerade stil den har. Om man nu alls kan prata om ”stil”.
Krukhortensiorna är nu planterade där, liksom en minimal azalea och de två blekrosa morsdagsrosor jag haft växande i en av pallkragarna. De sistnämnda visade sig nu när jag tog upp dem att bestå av fler plantor per kruka, vilket jag inte lade märke till när jag grävde ner dem i våras. Den ena av plantorna var egentligen fyra stycken!
Under veckoslutet blir det eventuellt lite bageriverksamhet här i ”Rucklet”. Jag har nämligen lovat mig själv att slå på stort och laga en riktigt smarrig citronmarängpaj de luxe när min romandebut, ”60+ och singel”, lånas som ljud- eller e-bok för 1.000:e gången. Ett enda lån till så är jag där :o)
onsdag 20 augusti 2014
Ruckelhäxan utvidgar
FÖR EN VECKA sedan tog kompisen P och jag en kvällspromenad. På hemvägen passerade vi ett begagnat plastsjok som låg och skräpade i en dikesren.
– Men du, är inte det där sån där UV-beständig byggplast ..? undrade jag.
– Jomenvisst är det det! instämde P.
Varpå jag resolut röck åt mig den smutsiga plastbiten, vek ihop den och bar den med mig hem.
Dagen därpå tog jag bort den trasiga fiberduken från en av mina ramar, som fungerat som lock på vårens pallkragsodlingar, och stansade dit den nu tvättade plasten istället. Perfekt!
Asiatisk kålblandning, friseesallat, romersk sallat och vintersallat är nu sått i en av lådorna. Bara fiberduk skulle inte räcka nu när nätterna börjar bli rätt svala, så den där biten plast dök upp som på beställning och ombesörjer en mera konkret växthuseffekt. Och gratis är som bekant oerhört gott ;o)
Allt utom vintersallaten har grott. Men hur mycket det hinner växa vete sjutton, eftersom jag de facto kom mig för att så lite väl sent på sommaren.
I sommar har jag haft två hortensior, en hyfsat stor och en ganska liten, i krukor i trappan upp till ”Rucklets” terrass. Men där kan de ju inte bli över vintern och i någon befintlig rabatt finns det helt enkelt inte plats att gräva ner dem. Så igår var det bara att sätta igång att gräva upp en ny odlingsyta intill Glaspalatset.
Men hu, så tungt det är den här gången ... Antagligen är det viktraset som gör att jag är helt kraftlös i kroppen. Numera finns det inte en tillstymmelse till fettdepå som systemet kan omvandla till energi för att försörja den arbetande muskelapparaten. Tur i oturen då, att det regnat så onödigt lite i sommar, för snustorr sandjord är lättgrävd.
Och torrt är det i marken. Torrt så att det dammar när man lyfter på en uppgrävd bit grässvål. Att det regnat både i förrgår och igår märks överhuvudtaget inte :o(
– Men du, är inte det där sån där UV-beständig byggplast ..? undrade jag.
– Jomenvisst är det det! instämde P.
Varpå jag resolut röck åt mig den smutsiga plastbiten, vek ihop den och bar den med mig hem.
Dagen därpå tog jag bort den trasiga fiberduken från en av mina ramar, som fungerat som lock på vårens pallkragsodlingar, och stansade dit den nu tvättade plasten istället. Perfekt!
Asiatisk kålblandning, friseesallat, romersk sallat och vintersallat är nu sått i en av lådorna. Bara fiberduk skulle inte räcka nu när nätterna börjar bli rätt svala, så den där biten plast dök upp som på beställning och ombesörjer en mera konkret växthuseffekt. Och gratis är som bekant oerhört gott ;o)
Allt utom vintersallaten har grott. Men hur mycket det hinner växa vete sjutton, eftersom jag de facto kom mig för att så lite väl sent på sommaren.
I sommar har jag haft två hortensior, en hyfsat stor och en ganska liten, i krukor i trappan upp till ”Rucklets” terrass. Men där kan de ju inte bli över vintern och i någon befintlig rabatt finns det helt enkelt inte plats att gräva ner dem. Så igår var det bara att sätta igång att gräva upp en ny odlingsyta intill Glaspalatset.
Men hu, så tungt det är den här gången ... Antagligen är det viktraset som gör att jag är helt kraftlös i kroppen. Numera finns det inte en tillstymmelse till fettdepå som systemet kan omvandla till energi för att försörja den arbetande muskelapparaten. Tur i oturen då, att det regnat så onödigt lite i sommar, för snustorr sandjord är lättgrävd.
Och torrt är det i marken. Torrt så att det dammar när man lyfter på en uppgrävd bit grässvål. Att det regnat både i förrgår och igår märks överhuvudtaget inte :o(
tisdag 19 augusti 2014
Om hur tanten i mig frodas
SEDAN TIDIGARE HAR jag hammock, behov av läsglas, artros lite här och där och gott om studiecirklar i nyllet som handfasta bevis för att jag inte längre är 25. Nu har jag dahlior också, av egen frösådd i våras, eftersom pelargoner av någon kufisk anledning inte alls vill trivas hos mig. Ja, för någon sorts ”tantblomster” bara måste man ju ha i min ålder!
Några plantor står i rabatten på ”Rucklets” norra sida, men växer inte precis så det knakar. Annat är det med dem jag planterat i krukor på terrasstrappan. Tre plantor i varje och ändå börjar de bli imponerande buskar. Och knoppar har de satt, som slår ut vilken dag som helst nu. Gissa om jag är nyfiken på hurdana blommorna blir, för fröpåsen var en sån där med ”blandat bandat”!
Men visst ser det ut som det kan bli gult ..?
Gul var också min välanvända och ålderstigna Fiskarssekatör, som häromdagen gav upp andan. Ploing! sa det, när fjädern gick av. Perkele! sa jag, på min mors vilda tungomål. Utan sekatör – en bra sådan – lever man inte ett gott liv i sin trädgård. Inte jag i alla fall.
Så efter en rundresa på amazon.com och ebay.com, hittade jag till slut den Felco 6 (bilden ovan) jag var ute efter. En testvinnare av ett format som passar för en liten hand, vilket inte är direkt vanligt bland dessa verktyg. Nu väntar jag spänt på posten varje dag. Måtte den komma snart!
[Den finländska generalagenten tillhandahåller bra information om hur redskapet ska skötas. Plus i kanten för det!]
Några plantor står i rabatten på ”Rucklets” norra sida, men växer inte precis så det knakar. Annat är det med dem jag planterat i krukor på terrasstrappan. Tre plantor i varje och ändå börjar de bli imponerande buskar. Och knoppar har de satt, som slår ut vilken dag som helst nu. Gissa om jag är nyfiken på hurdana blommorna blir, för fröpåsen var en sån där med ”blandat bandat”!
Men visst ser det ut som det kan bli gult ..?
Gul var också min välanvända och ålderstigna Fiskarssekatör, som häromdagen gav upp andan. Ploing! sa det, när fjädern gick av. Perkele! sa jag, på min mors vilda tungomål. Utan sekatör – en bra sådan – lever man inte ett gott liv i sin trädgård. Inte jag i alla fall.
Så efter en rundresa på amazon.com och ebay.com, hittade jag till slut den Felco 6 (bilden ovan) jag var ute efter. En testvinnare av ett format som passar för en liten hand, vilket inte är direkt vanligt bland dessa verktyg. Nu väntar jag spänt på posten varje dag. Måtte den komma snart!
[Den finländska generalagenten tillhandahåller bra information om hur redskapet ska skötas. Plus i kanten för det!]
måndag 18 augusti 2014
Jaa!! Vatten!
IDAG KOMMER DET äntligen rejält med regn! Det var verkligen på tiden, för av det som ska vara gräsmatta finns det inte mycket kvar. Ett ljusbrunt, knastrande underlag är vad det blivit av allt det gröna. Klippningsbehovet har under den senaste månaden varit i princip noll.
Men igår regnade det faktiskt också, fast inte hos mig i stan utan hos kompisen B ”på vischan”, några mil längre västerut. Före regnet, medan vi satt och fikade på hennes terrass, kom en av hennes grannar förbi och gav mig utan desto mer dividerande en hel hög med nyplockade kantareller. Drygt 300 gram visade det sig vara.
Tacksamt, eftersom jag inte helt förvånande numera har utvecklat en avsevärd fästingfobi och endast motvilligt tar mig till skogs själv. Fast med den torka som rått så länge begriper jag sannerligen inte var karln lyckas hitta stora, fina och inte det minsta torra svampar.
Denna sommar känns det som lejonparten av trädgårdssysslorna bestått i att släpa slang, kånka kannor och begråta den tomma regnvattentunnan. Med en jordmån som min, dvs med ett inte särskilt imponerande lager sandblandad matjord ovanpå rena, rama gamla sandbotten, rinner det i princip bara rakt igenom. Utan denna myckna bevattning hade det inte blivit mycket till buketter att fröjdas åt.
Fast hur det ska gå med de nyplanterade trädgårdshallonen jag fått av grannarna C & C och mina nyflyttade svartvinbärsbuskar återstår att se. Mina flitiga rundor med vattenkannan till trots ser de minst sagt hängiga ut :o/
Härutöver kan jag konstatera att det snart gått två hela månader sedan jag första gången avkrävde ett flertal adressater vid Ålands landskapsregering en förklaring till hur inihelaglödhetahelvete det kan komma sig att de överfört mitt klagomål angående FPA:s lagstridiga beräkningar av det allmänna bostadsbidraget tillbaka till Ruta 1, dvs FPA på Åland, där det hela började för snart tre år sedan.
För en knapp månad sedan upprepade jag frågan, men har trots det inte hört ett pip från någon. Så låt mig säga som så här: när det är dags för nästa lagtingsval, om lite drygt ett år, vet jag åtminstone på vilket parti jag inte kommer att rösta. Så kan det gå, Carina.
Men igår regnade det faktiskt också, fast inte hos mig i stan utan hos kompisen B ”på vischan”, några mil längre västerut. Före regnet, medan vi satt och fikade på hennes terrass, kom en av hennes grannar förbi och gav mig utan desto mer dividerande en hel hög med nyplockade kantareller. Drygt 300 gram visade det sig vara.
Tacksamt, eftersom jag inte helt förvånande numera har utvecklat en avsevärd fästingfobi och endast motvilligt tar mig till skogs själv. Fast med den torka som rått så länge begriper jag sannerligen inte var karln lyckas hitta stora, fina och inte det minsta torra svampar.
Denna sommar känns det som lejonparten av trädgårdssysslorna bestått i att släpa slang, kånka kannor och begråta den tomma regnvattentunnan. Med en jordmån som min, dvs med ett inte särskilt imponerande lager sandblandad matjord ovanpå rena, rama gamla sandbotten, rinner det i princip bara rakt igenom. Utan denna myckna bevattning hade det inte blivit mycket till buketter att fröjdas åt.
Fast hur det ska gå med de nyplanterade trädgårdshallonen jag fått av grannarna C & C och mina nyflyttade svartvinbärsbuskar återstår att se. Mina flitiga rundor med vattenkannan till trots ser de minst sagt hängiga ut :o/
Härutöver kan jag konstatera att det snart gått två hela månader sedan jag första gången avkrävde ett flertal adressater vid Ålands landskapsregering en förklaring till hur inihelaglödhetahelvete det kan komma sig att de överfört mitt klagomål angående FPA:s lagstridiga beräkningar av det allmänna bostadsbidraget tillbaka till Ruta 1, dvs FPA på Åland, där det hela började för snart tre år sedan.
För en knapp månad sedan upprepade jag frågan, men har trots det inte hört ett pip från någon. Så låt mig säga som så här: när det är dags för nästa lagtingsval, om lite drygt ett år, vet jag åtminstone på vilket parti jag inte kommer att rösta. Så kan det gå, Carina.
söndag 17 augusti 2014
Kulturnatten 2014
DEN ÅRLIGA KULTURNATTEN i Mariehamn gick av stapeln i fredags, den 15.8. I vanlig, god ordning var jag inte särskilt kulturell – det blir jobbigt med så mycket folk, ljud och synintryck – men jag och väninnan P hade bestämt oss för att ta chansen att prova på den relativt nya motionsflugan, Folk Jam.
Enligt givna rörelsemönster ”dansar” man var för sig till musik med sina rötter i den finska folkmusiken. Även om jag tappade bort mig mest hela tiden var det riktigt kul och även om rörelserna för det mesta är riktigt små och tempot måttligt blev jag till min oerhörda förvåning riktigt svettig. Grejen är förmodligen att man är i rörelse precis hela tiden.
Medborgarinstitutet i Mariehamn ordnar nu i höst en kurs i Folk Jam och jag är hyfsat sugen på att anmäla mig. Här får ni ett smakprov:
Utöver den här programpunkten var det endast en timme i knökfulla (och väldigt varma) Mariehamns stadsbibliotek med Jack Vreeswijk, kompad av den gudabenådade gitarristen Love Tholin, som jag orkade med. Men en sån timme!
Jag är ett stort fan av Cornelis, men det ska jag säga er, att sonen Jack går inte av för hackor han heller. Fantastisk närvaro, jättefin röst och en fena på gitarr, så se och hör honom om ni får chansen!
Enligt givna rörelsemönster ”dansar” man var för sig till musik med sina rötter i den finska folkmusiken. Även om jag tappade bort mig mest hela tiden var det riktigt kul och även om rörelserna för det mesta är riktigt små och tempot måttligt blev jag till min oerhörda förvåning riktigt svettig. Grejen är förmodligen att man är i rörelse precis hela tiden.
Medborgarinstitutet i Mariehamn ordnar nu i höst en kurs i Folk Jam och jag är hyfsat sugen på att anmäla mig. Här får ni ett smakprov:
Utöver den här programpunkten var det endast en timme i knökfulla (och väldigt varma) Mariehamns stadsbibliotek med Jack Vreeswijk, kompad av den gudabenådade gitarristen Love Tholin, som jag orkade med. Men en sån timme!
Jag är ett stort fan av Cornelis, men det ska jag säga er, att sonen Jack går inte av för hackor han heller. Fantastisk närvaro, jättefin röst och en fena på gitarr, så se och hör honom om ni får chansen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
