Nu får julen komma när den vill

JAG FORTSATTE PÅ fläta hjärtkorgar-linjen idag, men den här gången av en något mer allmogeinspirerad modell. Dessa, liksom de jag gjorde igår, har fått hänklar av handvävt band som min dalkulla till farmor vävt i början på förra seklet. Vem vet, kanske mina pappershjärtan med en touch av föregående generation kommer att pryda familjens julgranar långt efter att jag själv återgått till Det Stora Kretsloppet?

Stora A har också drabbats en smula av juletidspyssel. För hennes del blev det muffins med pepparkakssmak och grön Philadelphiatopping. Ytterligare en laddning av annan modell är utlovad.

My Heart Belongs to Pyssel

ERNST KIRSCHSTEIGER GJORDE det i årets upplaga av »Jul med Ernst». Strömsö har det med i sin adventskalender på Facebook. Inte kunde jag vara sämre då!

Men att göra precis som någondera av de förutnämnda kunde jag förstås inte. Efter en del klurande kom jag på knepet och gjorde min helt egna variant av de traditionella, flätade hjärtkorgarna. Mina får en cirkel på mitten, som man kan dekorera vidare. På de här klistrade jag dit en silverstjärna.

Hänklar ska de också få, men jag har ännu inte kunnat bestämma mig för om de ska göras av band eller av papper.

»Ära vare gud i höjden ...

... DETTA HAR JAG gjort i slöjden.»

Jadå, den måttanpassade presentpåsen också :-)

Snart en student i familjen

INSTUNDANDE LÖRDAG ÄR det dagen S. Stora A tar studentexamen med ett strålande avgångsbetyg och flaggan i topp. Förberedelserna för mottagningen efter utspringet har pågått ett tag redan och mamman börjar bli lite sliten ...

Men mössan, den ännu bländvita och oanvända, sitter som den ska!

Och skorna till examensklänningen, de som det var ett visst problem att hitta, har fått lite fix av rådiga mamma. Modellen var rätt, men spännena och knäppena var guldfärgade, inte silver så som studentskan hade föredragit. Nåväl, lite självhäftande plast och en burk färg, sen var det problemet ur världen.

Så har det förstås bakats ...

... en massa såväl vanligt (fast laktosfritt) som glutenfritt, eftersom det bland gästerna finns såna med den typen av intolerans. Tårtorna, hembakta förstås, kan jag inte visa på bild ännu eftersom de inte blir färdiga förrän på fredag.

Dessutom har jag konstaterat att jag åtminstone inte t.v. lider av KOL. Det stod klart när jag blåst färdigt 25 ballonger med en diameter på trettio centimeter ;-)

Flaggspel ska det förstås vara en dag som examensdagen! Dem har jag tillverkat av vanligt 80-grams kopieringspapper i olika färger och doppat i smält paraffinvax så att de ska bli stadigare och tåla väta.

Slutligen, på den stora högtidsdagen kommer faktiskt lilla mormor, salig i åminnelse, att få vara med på ett hörn. Studentskan har nämligen i fodret till sin egen mössa nålat fast lyran från mormors från 1940-talet. Gulligt, inte sant?

Själv är jag stolt så jag nästan spricker.

Vinterrosor :-)

ROSOR KAN MAN göra av nästan vilken sorts band som helst har jag just upptäckt. Den röda och den blå är gjorda av sidenband av olika bredd, den gula av papper :-)

”Snål spar”

IGÅR VAR DET tjugondaknut och tiden var kommen att hänga tillbaka den vita, veckade lampskärm jag tillverkade åt mig ifjol av en ha­ve­re­rad takplafond. Trodde jag, ja ... Den urgamla, plastiga skärmen hade nu spruckit i vart och vartannat veck. Fler utrangerade plafonder finnes icke i ”Rucklet”, så om jag ville ha något annat i fönstret än en naken lågenergilampa fick jag så vackert lov att hitta på nå’t.

Av ett ark med lite tjockare, mildgrönt papper skar jag till en lämplig bit (c. 65 x 25 cm). Sedan mätte jag på ömse sidor om papperet ut var vecken skulle göras, omväxlande från ena hållet och från det andra. Med en mall av tunn kartong var det lätt att stansa hål på exakta av­stånd från varandra längs ena långsidan. Med ett falsverktyg mar­ke­rade jag var vikningarna skulle göras, först på ena sidan, sedan på den andra, förskjutet med en veckbredd.

Med en linjal som stöd veckade jag papperet, limmade ihop kort­si­dor­na och trädde i samma persiennsnörstump som suttit i den kasserade skärmen. Klart! Till kostnaden av lite jobb och ett ark papper, som jag dessutom ärvt av min mamma, fick jag en helt ny fönsterlampa. Det är med såna här små knep man kan drömma om att få iväg sitt barn på utbytesstudier i utlandet trots att man är fattig som en kyrkråtta :o)

Papperet är ganska tjockt, så det blir ett nedåtriktat, milt och grön­tonat sken i mörkret på kvällen. Perfekt stämningsbelysning!

Här nedan ett annat trick för att kunna lägga undan en slant för fram­tida behov: enkel men ändå mättande och god middag, bestående av en kokt blomkålshalva toppad med ett kokt, hackat ägg och till det ett par stekta, kryddstarka korvar från butikens korg med nedsatta varor. Vill man slå på stort är det gott att bryna lite smör och ringla över äg­get och blomkålen.

Och än så länge segar sig ljudboken uppåt. Fyra pinnhål sedan går­da­gen.

Man tager lite papper ...

VÄLKOMMEN SOM NY följare av min inriktningsbefriade blogg, Anna­mon! Jag får väl bara hoppas att ett eller annat av mina varierade in­lägg har något att tillföra :o)


Passar samtidigt på att visa ett till exempel på vad det går att åstad­komma av simpla pappersremsor. Jag har väl kanske inte nämnt ti­di­gare att, förutom garn, så är papper en hemlig passion. Troligtvis är det en ren yrkesskada :o)

Den här ihåliga sfären är väl sisådär femton centimeter i diameter. Ve­te tusan vad man ska ha den till, men den är snygg att se på.

[tags: strip origami, sphere, paper]

Presentpåsar och pepparkakshus

HÄR ÄR BILDER på de egenhändigt sydda papperspåsarna för julklappar. De röda är gjorda av helt vanligt 80 g kopie­rings­papper och de övriga av tapet­rester.

Etiketterna är utskrivna på en svart­vit laser­skri­vare, för allt behöver ju inte ha färg. Vad påsarna innehåller tänker jag där­emot inte avslöja. Det är ju jul­klappar, för sjutt­siken! ;)


Sen kan jag ju passa på att visa det lilla pepparkakshus som vä­nin­nan T och hennes familj fått i julgåva av mig och A. Det blev så pluttenuttigt att det är det formatet som kommer att vara melodin framöver.



[tags: sew, paper, bag, glue, label, christmas, gift]

Handgjorda etiketter & A:s nya skrivplats

UJ, VILKEN DAG det har varit ... Den började för mig okristligt tidigt och i svältens tecken, eftersom jag skulle på koll av kolesterolet, vil­ket innebär nix mat efter 20.00 kvällen före och inget att dricka efter midnatt. Hemska saker! Och en rätt märklig psykologisk mekanism, att jag en sån här gång blir sååå hungrig på morgonen, när jag i nor­mala fall sällan äter något före 10.

Sen fortsatte det med rus-rus till sjukhusets barnpoliklinik för att häm­ta upp ett recept och lika badaboom vidare till första träffen med fy­sio­terapeuten, som ska försöka göra människa av mig igen. Ett riktigt rekorderligt fruntimmer, förresten, som på fem ynka minuter hajade att det jag har problem med inte är något vi löser med lite knådning av muskler i nacke och axlar. Nejminsann, här ska det bli stenhård träning av avslappning och uppbyggnad av muskelstyrkan i te­ra­pi­bassäng! Jag finner inga ord för att beskriva den tacksamhet jag känner över att äntligen, efter över tio års elände, äntligen verkar ha nått fram.

Nåväl, sedan fortsatte det med flås-flås hem till ”Rucklet”, där hett efterlängtade Knut lovat infinna sig för att åtgärda det som ett såll läckande nya taket av korrugerad plåt under altanen. Knappt hade jag hunnit innanför tröskeln när så sotaren ringer och meddelar att han tänker dyka upp - bara fyra månader för sent, men dock.

Dagen har m.a.o. fallit i småbitar och man kan lugnt säga att för min egen del bidde det snudd på ingenting. Fast lite smått plock till Etsy hann jag ju förstås med. Bl.a. de här små etiketterna:

Jo, sen måste jag också visa hur slutresultat blev i dotterns nya skrivhörna under loftsängen, med mitt ommålade databord, ny men beg. skrivbordslampa och en HELMER rullhurts från farbror Ingvars diversehandel. Observera att det inte är mamma som städat! Tjejen börjar bli stor ...