Come Rain Or Shine

RÄTT FICK DE, meteorologerna. När jag slog upp mina gråblå i morse var det till rena, rama vintern. Men nu håller det på att klarna upp och det ligger inte mycket kvar av den snö som föll.

Under gårdagen var det dock uppehållsväder hela långa dagen, så årets gryteldning avlöpte bekymmersfritt. Tyvärr (?) hade jag inte myck­et trädgårdsavfall att göra mig kvitt med den här gången, så det tarvades riktiga vedträn för att få en bra glödbädd till korv- och marsh­mallowsgrillningen.

Men kyligt var det. Kompisen P och jag drog oss därför inomhus framåt elvatiden, medan ungdomarna tappert fortsatte på gården.

Tidigare på dagen, vid middagstid, grillade vi hamburgare på gas­gril­len. Till dem gjorde jag en egen dressing, som i princip var en upp­kryd­dad majonnäs. Att göra egen går på några sekunder med vispbladet monterat på min gamla Bamix stavmixer.

I med alla ingredienserna på en gång i en hög och smal vispskål. I med mixerstaven och dra på med full fart medan man samtidigt lååångsamt för mixern uppåt från botten. Klart! Busenklare kan det inte bli.

”Sjön” suger

DET FINNS DAGAR när jag inte ens själv tycker att jag är riktigt klok. Som idag. För det första hade jag, för tredje kvällen i rad, gruvliga problem att somna igår. För det andra vaknade jag, för tredje natten i rad, var och varannan timme av att jag hade vansinnigt varmt. För det tredje gungar det i huvudet som aldrig förr och balansen är helt väck. För det fjärde mår jag, bokstavligt talat, illa. Så där riktigt på riktigt, så det känns som jag ska bli tvungen att rusa till badrummet vilken se­kund som helst.

Men har man ”barn” i huset måste man ju lik förbannat svänga ihop någon sorts föda. Idag blir det något så gammaldags som ström­mings­låda. Jag kan inte dra mig till minnes hur länge sedan det är sedan jag åt det senast. Inte efter att mamma gick ur tiden i alla fall och det var 2005.

Imorgon är det valborgsmässoafton och Lilla A har vördsamt an­hållit om premiärgrillning på terrassen. Hamburgare ska det bli, med hem­ba­kat hamburgerbröd. Men nu sätter illamåendet definitivt P för ytter­li­gare stordåd den här dagen. Det får bli raklångläge i sängen istället, för att bemästra sjögången och -sjukan.

Imorgon är det även dags för telefontid med Snälla Doktorn igen. Jag hoppas innerligen att hans rapport av svaren på den senaste ladd­ning­en labprover kommer att kasta ljus över åtminstone någonting.

Rapport från ett vårveckosluts vedermödor

DET ÄR NÅGOT med målningsarbete, som gör att jag har väldigt svårt att få tummen ur. Eller egentligen inte. Egentligen är det förarbetet och rengöringen av penslarna efter utförd uppgift som gör att det är trögstartat. Själva målandet är väl ganska okej. Förutom att det inte är att rekommendera om man har en inflammerad senskida runt pen­selhandens tumsträckare :o/ Men ett lager färg fick jag i alla fall på under veckoslutet:

Och så var det det där med fönstertvätt. Ska jag vara ärlig, så minns jag inte när jag senast tvättade mina två treluftsfönster på utsidan. Förklaringen är enkel. De befinner sig på andra våningen, dvs tre-fyra meter från marken, och konstruktionen är så där urbota 1950-tals­korkad.

Sidofönstren sitter på sidogångjärn och öppnas utåt. Så långt allt gott och väl, för då slipper jag ju åt att tvätta mittsektionen. Men hur tvätta utåtgående fönster på utsidan, när mittsektionen som borde öppnas inte sitter på gångjärn utan på haspar? Hela ytterbågen måste först lyftas av – utåt – och in i rummet. Inget som en liten tant som jag fixar så där i en handvändning. Inte lyftet för att sätta tillbaka skiten heller, för den delen.

Efter X antal års irritation börjar jag nu nå det rågade måttet. Jag mås­te hitta på nåt, uppfinna någon sorts ”gångjärn” att skruva på föns­terbågen/-karmen, så att rutan ska kunna öppnas utåt åt vänster och höger utan avlyftning.

Finns det kanske någon som allaredan har en patentlösning på prob­lemet? Alla tips och knep mottages med oändlig tacksamhet!

Alternativt kan jag tänka mig lån av ett par starka armar, som kommer och gör styrkelyften åt mig. Varje år, tack!

Igår flyttade jag förresten tolv jordgubbsplantor från det sandiga och magra fri­odlingslandet till en näringsrik pallkragslåda och ägnade ef­termiddagen åt att gräva upp sisådär 40 liter maskrosor på utsidan av tomten. Det var inte heller en aktivitet som min högertumme gillade så där nämnvärt mycket.