Bling's the Thing

JAG HAR LÄNGE velat knåpa en ljuskrona av spikband och allt möjligt krimskrams från lådorna, men av någon outgrundlig anledning har det inte blivit av förrän nu. Jag råkade se ett klipp från ett Strömsöavsnitt från 2008 och blev inspirerad av den »kristallkrona» de gjorde i det programmet.

Jag hade dessvärre ingen galvad kätting av rätt dimension, så det fick bli koppar istället. Först tyckte jag att det var rätt hemskt med kombinationen galvat spikband och kopparkätting/-tråd, men ju mer jag betraktar den färdiga skapelsen, desto mer gillar jag »kulturkrocken». Ja, jag menar att hela härligheten är ändå ett enda hopkok av allt möjligt, från gamla konservburkar till prismor av äkta kristall, så att blanda olika metaller ger väl egentligen bara ytterligare en kitschdimension åt det hela?

Pinsamt nog har jag egentligen ingenstans att hänga den annat än i växthuset, så det är förmodligen så det slutar. Eller så säljer jag helt enkelt bort den. Vi får väl se.

En skruvad eldkorg!

LAGOM TILL NYÅRSHELGEN har jag lyckats kravla mig över motviljetröskeln och plockat fram spikband, bultar, muttrar och verktyg. Äntligen har jag fått till en modifiering av den tidigare konstruktionen för självbevattning så att den nu har blivit den eldkorg den ända från början mera påminde om.

Huruvida jag någonsin kommer att komma till skott och få den målad är en helt annan femma. En enklare väg skulle vara att dränka den i saltvatten så att den börjar rosta istället. Känns just nu som den rätta vägen att gå.

Ytterst personliga ljuspunkter

DET HAR VISSERLIGEN inte ens hunnit vara sommarsolstånd ännu, men de mörkare augustikvällarna är över oss snabbare än vi tror. Med tanke på den saken har jag faktiskt slutfört mitt värmeljuslyktprojekt av enlitersflaskor olivolja som jag tidigare kapade bottnarna av. Nu har de fått ljuskoppar och ikväll även väggkrokar att hänga från. De sistnämnda tillbockade av ett gäng gamla alpackaskedar jag hittade billigt på Emmaus. En skruv genom skedbladet och sen är det klart.

Men gud, så korkat!

KÄRE KASPER, MIN robotklippare, är en glupsk jävel med starka bakben. Det räcker inte att försöka stoppa honom med kanter av sten. Därför har jag varit tvungen att slå ner stumpar av armeringsjärn runt de plantor och planteringar som han inte får äta upp. Men hur kul är det? Jag har sett framför mig hur jag – eller någon annan – snubblar, störtdyker och blir genomborrad av dessa rostiga "spjut". Ujuj...

Samtidigt har jag under måånga år sparat alla skumvinskorkar som kommit i min väg och jämt och ständigt deklarerat att det nog ska komma ett tillfälle där de kommer väl till pass. Jomenvisst! Igår kläckte en mig närstående person den strålande idén att använda dem som skydd på armeringsjärnen!

Det är kanske inte så vackert, men det är naturmaterial, funktionellt och passar på något vis väldigt bra in i min ruckliga ruckelträdgård. Men jag behöver mer korkar. MYCKET mer korkar! Är det någon som ligger inne med sådana tar jag gärna emot :-D

Vilka kap!

DET HAR VARIT en paus i mitt glasarbetande, men som det nu drar mot sommar och jag under vintern funderat ut att jag vill ha några ljuslyktor av kapade flaskor hängande ovanför sittgruppen i min pergola så var det bara att sätta igång.

Fyra enlitersflaskor som det varit olivolja i har nu blivit av med sina bottnar. Jag tog i lite extra och kapade bort hela fem centimeter, för den här flaskmodellen har rätt plana bottnar och då får jag på samma gång fyra prima skålar (eller t.ex. ljushållare för värmeljus, där t.o.m. den större modellen gott och väl får plats).

Riktigt förstklassiga kap må jag säga. Här kommer det inte att krävas mycket efterslipning.

Det går med lust och olust

DET VAR I mitten av september ifjol jag med möda och besvär skrapade bort all gammal lack från ett litet Aaltomöblemang. Hela långa vintern har de stått och väntat på att jag ska få tummen ur och idag hände det äntligen. Hårdvaxoljebehandling på gång, sent om sider:

Som den periodare jag är så är det egentligen inte alls snickeri- eller målningsarbeten som inspirerar just nu. Nänä, bijouteritillverkning står klart högre i kurs! Min egen vänsterarm börjar bli rätt välprydd:

Senast ut är sådana här wrap-around-armband av tunna läderremmar räddade från ett utrangerat bälte med lås av hamrad koppartråd från el-ledningsstumpar som annars fått gå i soporna. Det sistnämnda ska patineras bara preparatet jag behöver dyker upp med posten någon gång:

Ett par silvriga, skruvade örhängen virade jag också till härom morgonen; lätta, nätta och faktiskt riktigt klädsamma.

Sista hantverket för 2016

JAG HADE EN hög med några gamla underlakan och ett påslakan. Fantastisk bomullskvalitet men efter årtionden av användning och tvätt hade det gått hål på vissa strategiska ställen. Men som nu återbruk är min melodi nändes jag inte slänga dem. De fick ligga och vänta på inspiration.

När denna väl infann sig tog jag fram skärmatta och rullkniv, producerade ett antal meter tygremsor och satte igång. Av de vita underlakanen blev det en badrumsmatta och av påslakanet fick jag ihop en handarbetskorg. Här har vi den färdigvirkade korgen. Kanten ska vikas ner var det tänkt.

Båda projekt har färgats till ny kulör i tvättmaskinen och tjilevipp, så kommer den ursprungliga lakanslärften till användning i ytterligare några år! Så här blev korgen, med handtag av flätat läder:

Sen gjorde jag bara på skoj en lädertofs också, som dekoration:

Badrumsmattan, tjock och skön att stå på, är färgad i en Nitorkulör som heter »Mullvad» och som är mindre rödtonad i verkligheten: