MITT NATTLÄGER ANGRÄNSAR till en korridorstump, som i sin tur angränsar till köket. Dörren dit har jag lyft av och dörren till sovrummet vill jag av någon outgrundlig anledning inte ha stängd när jag sover.
Köksfönstret vetter mot öster. I öster går solen upp och när den nått över hustaken gassar den rakt in i mitt sovrum ... och jag vaknar. Mitt på sommaren kan det vara lite irriterande att bli väckt så himla tidigt som vid soluppgången, men samtidigt är det skönt. Det är ju liksom naturens egen väckarklocka som säger: ”
Wakey, wakey! Opp och hoppa, nu börjar första dagen på resten av ditt liv!”
Slutsats: jag skulle nog vara betjänt av en s.k.
wake up-lampa under vinterhalvåret.
Någon som verkligen har vaknat upp – eller kanske snarare vägrat gå och lägga sig – är den enda, lilla violplanta jag tidigt på säsongen kostade på mig
till korgen med sommarblommor vid ytterdörren.
När allt det övriga vissnat bort fanns det fortfarande liv i violen, så jag klippte bort allt gängligt och planterade om den i en egen kruka. Och titta bara, här går blomningen igång igen för fulla muggar!
Blommar upp hoppas jag att jag gör själv efter min
rendezvous med min frisör om knappt två timmar. Men det är förmodligen att hoppas på för mycket. Fast det där att bli lite ompysslad en stund – även om det sker mot betalning – är förstås aldrig fel. Det har varit mycket för lite av den saken det senaste decenniet och innan dess var det inte heller något överflöd av den varan.
Sånt är Livet. Man föds ensam, man dör detsamma och transportsträckan däremellan är inte mycket att hänga i julgranen den heller. Faktiskt inte olikt en IKEA-möbel, när jag tänker efter! Med tag själv-lager och en oherrans massa bök med att få ihop delarna med varandra – och alltid är det någon skruv eller något beslag som saknas.
Glömmer man dessutom bort att efterdra konstruktionen efter ett tag, vilket man alltid gör, blir den rätt så vinglig med åren ...
