»Mervärdesöglan» goes international

EFTERSOM JAG TYCKER att den skruvade kopparöglan är så himla fiffig har den nu uppgraderats till min butik på Etsy.

Nytt namn har den också fått på kuppen: »The Spoop» – the space saving loop.

»Mervärdesöglor»

IDÉN ÄR INTE min, men då jag sett den har den involverat ringar från ölburkar. Testade, tyckte det funkade men att det var rätt fult.
Mina »mervärdesöglor» – bra namn va? :) – av grov koppartråd har såväl bättre funktionalitet som vackrare utseende. Gissa om det blev bättre plats i min alldeles för trånga garderob!

En gumma åt gubben

Nyckelgubbe

»NYCKELBARN» HAR MAN ju hört talas om, men här har vi en riktig nyckelgubbe. Ska jag nog försöka mig på att göra en gumma också.

Gubbar i »Rucklet»!

SOM JAG SATT vid mitt köksbord och bände lite planlöst på en stump koppartråd, så där som det blir ibland när ingenting konkret är under tillverkning, så upptäckte jag med ens att det ju höll på att bli en gubbe. Något senare, efter ett dyk ner i lådan med träpärlor, var han klar. Ett utmärkt halsbandshänge – kanske på en tunn läderrem? – för den som gillar accessoarer men inte är hemfallen åt glitter och glamour ;-)

Och hur det nu bar sig så fick han redan nu på morgonen en kompis:

Kronjuveler av koppar :-)

SÅ HÄR BLEV det, halsbandet jag behövde kulpinnarna till för att kunna förse det med pärlor:

Lite putsning till med stålull ska det nog bli och det gäller även de här armbanden i samma stil:

Burn baby, burn!

HADE NÅGON SAGT mig när jag skaffade den att jag idag skulle använda min crème brûlee-brännare till att tillverka egna hattpinnar med kulor i ändarna hade jag garvat häcken av mig. Så icke idag. Piece of cake att få till exakt det jag behöver för halsbandet som är i vardande! Man blir aldrig fullärd, det är då visst och sant.

Vårgrönt är dagens tema

DAGEN BÖRJADE MED lite hantverkeri; ett armband av silverfärgad koppartråd och gröna glasstenar.

Baksidan med sina dubbelspiraler är minst lika dekorativ som framsidan:

Och till sen frukost/tidig lunch fick det bli en smoothie av den gröna modellen. Morot, äpple, spenat, lite spirulina, en gnutta kanel, en skvätt av mitt hemlagade flädersaftkoncentrat och naturell joggis blev överraskande fräscht och gott tillsammans.

Åt mor och mor åt.

MITT FÖRSTA BESTÄLLNINGSJOBB på glasarmbandsfronten, en rödvit skapelse med mässingstråd:

Spin off blev en tilläggsbeställning på ett likadant åt lillflickan i familjen. Visst måste man ju få vara lika fin som mamma? :-)

Och på tal om mammor så är det morsdag i Finland idag, en tilldragelse som passerar helt obemärkt hos mig i ”Rucklet”. Finare morsdagsfrukost/lunch än en sån här smoothie med gott & blandat från kylen blev det inte. Kocka fick jag dessutom göra själv.

glas + metall = SANT

IGÅR VAR JAG flitigt igång med tråd, tänger och ... färgglada stenar av glas. Tre armband blev det och dem har jag bestämt mig för att kalla för Happy, eftersom jag blir glad av färgerna, av känslan i handen när man stryker över det helt släta glaset och av materialen som sådana, båda favoriter. Och visst blir man glad av att titta på dem?

Kopparfebern stiger

JAG FORTSÄTTER ROA mig kungligt med trådar och tänger. Hokin vet om jag inte borde lära mig att löda i koppar också, för jag anar möjligheterna :-)

Här har vi två damarmband gjorda av spirallänkar av olika modell. Riktigt dekorativa, if you ask me.

Tre stycken ringar till har också fått sin patina nu. Pärlorna består av rödmelerad sten. Den riktigt fläskiga statement-ringen gillar jag själv, även om sannolikheten är högre för att jag bär den tunnaste.

Och här har vi morgonens alster: ett herrarmband som omväxling, gjort av sammanlänkde råbandsknopar av koppartråd. Det här var lite pyssligt att få ihop, så jag känner mig faktiskt en smula nöjd.

Helt insnöad på koppartråd

MINNS NI RINGEN och armbanden av koppartråd jag visade i ett nyligt inlägg? Nu har jag äntligen fått hem preparatet jag väntat på för att kunna patinera dem. Så här blev ett par av armbanden, överst här på bilden, och under dem ett alldeles nygjort, som ännu inte badats i kaliumsulfid:

Och ringen – plus några till – fick det här utseendet:

Koppartråd (eller vilken böjlig metalltråd som helst) fascinerar mig just nu. Möjligheterna känns oändliga och jag önskar just nu att dygnet hade minst dubbelt så många timmar. Här en katt som hänger på ett halsband av tunn lädersnodd med glidknutar, så att man kan välja om man vill bära den kort eller lång:

Egentligen borde jag för länge sedan ha börjat med vårarbetet ute i trädgården istället för att sitta inne vid köksbordet och vrida metall, men av någon okänd anledning har den rätta lusten vägrat infinna sig i år. Med försommarvärmen, som förhoppningsvis snart kommer för att stanna, ökar den kanske så småningom ..?

Det går med lust och olust

DET VAR I mitten av september ifjol jag med möda och besvär skrapade bort all gammal lack från ett litet Aaltomöblemang. Hela långa vintern har de stått och väntat på att jag ska få tummen ur och idag hände det äntligen. Hårdvaxoljebehandling på gång, sent om sider:

Som den periodare jag är så är det egentligen inte alls snickeri- eller målningsarbeten som inspirerar just nu. Nänä, bijouteritillverkning står klart högre i kurs! Min egen vänsterarm börjar bli rätt välprydd:

Senast ut är sådana här wrap-around-armband av tunna läderremmar räddade från ett utrangerat bälte med lås av hamrad koppartråd från el-ledningsstumpar som annars fått gå i soporna. Det sistnämnda ska patineras bara preparatet jag behöver dyker upp med posten någon gång:

Ett par silvriga, skruvade örhängen virade jag också till härom morgonen; lätta, nätta och faktiskt riktigt klädsamma.

Var är våren?!

IGÅR TORKADE JAG vittvätten utomhus i härlig vårvind och solsken. Idag är det omväxlande regn och snö.

Lika bra att knåpa på inomhus. Det har blivit lite metalltrådsarbeten den senaste tiden. F.n. använder jag koppartråd. Föremålen ska patineras så att de nästan liknar antikt silver, men jag har ännu inte fått hem medlet man behöver. Här några smakprov:

Lite kombo glas-metall har det också blivit, som det här setet med armband och matchande örhängen:

Tråden är av mässing och baksidorna är minst lika snygga som framsidorna:

Istället för vårstädning

SOM VANLIGT HOPPAR jag av och an mellan olika former av hantverk. Efter en kort period med ”juvelerararbete” med tråd och tänger har jag raskt (eftersom jag fick slut på metalltråd ...) gått över till skinn. Här några pinfärska armband av olika modeller:

Bland trådsmyckena jag nyligen knåpat ihop återfinns de här blommiga örhängena av hamrad, silverfärgad koppartråd med krokar av äkta silver. Dem gillar jag själv!

Och blommiga örhängen för mig vidare till sånt som växer, på riktigt. Här en bild på rotbiten av ingefära som nu börjat spira riktigt bra. Det ska bli spännande att se om jag lyckas odla fram något som medger skörd också, sen framåt hösten.

Det spirar och Ruckelhäxan virar

I SÖNDAGS, DVS för fyra dagar sedan, fick jag äntligen tummen ur och sådde det lilla jag behöver förgro inomhus i år: fyra sorters tomater, fyra sorters paprikor, gurka och squash. Idag kan jag konstatera att gurkan har bråttom, för två av fem frön har redan grott!

Sen är jag överlycklig över att, efter ett hantverksuppehåll på tolv oändliga dagar, igår ha fått klartecken av kirurgen att börja använda högerhanden igen precis så mycket som själv mäktar med! I morse vred jag därför ihop ett par örhängen av silverfärgad koppartråd som sammanfogats med tunntunn tråd av äkta silver; öronkrokarna är även de av äkta silver. Lite så där keltiska i sin framtoning, inte sant?

Pyssel och önskelista

NEJ, NEJ, OCH åter nej! Enligt meteo­rolo­gerna blir det noll­gra­digt idag, den dag då så många ska sätta sig i bilar och trans­por­tera sig till släkt och vänner inför jul­afto­nen. Det kunde inte kom­ma oläg­ligare, eller hur? Så ta det lugnt, ni som ska ut på vägarna. Tagga ner, låt resan ta den tid den tar och ut­sätt inte er själva eller era med­tra­fi­kan­ter för onö­dig livs­fara!

Själv ska jag min­sann inte ut och ratta. Inte mer än det nöd­vän­diga, vilket är en tur in till cent­rum för att in­handla en flaska gott rött till mor­gon­dagens lasagne. Övriga för­flytt­ningar kommer att före­tas till fots. Och nej, jag ämnar inga­lunda hälla i mig en hel­pava i min ensam­het! Som tur är, har jag någon gång för femtio cent hittat en så’n där smart vacuum­pump för vin­flaskor på en loppis. Att det står Alfa Laval på den spelar ingen roll. Den funkar ju.

Sent igår kväll färdig­ställde jag ett jul­hjärta av naj­tråd och lingon­ris. Det senare var jag tvungen att vid nio­tiden på kvällen pulsa ut i skogen med en fick­lampa för att få till­räck­ligt av. För natur­ligt­vis hade jag tidi­gare under dagen plockat för lite, när jag av omsorg om naturen inte tog i till­räck­ligt från början. Nu hänger hjärtat ovan­för soffan i var­dags­rummet och höjer jul­stäm­ningen ytter­ligare ett snäpp.

Nu på morgonen har jag funde­rat på det där med jul­klappar. Fram­för allt över så mycket onödigt det ges och fås. Sällan eller aldrig med sär­skilt mycket om­tanke eller av per­sonlig natur heller, utan mest för att man måste. Fast det är klart, om jag fick önska mig precis vad jag ville så skulle till och med jag få ihop en mate­riell lista, trots att jag i grund och botten har vad jag behöver:

Fullt upp

OJ, VAD TIDENS sand rinner fort genom glaset ... Det börjar bli hög tid att fundera på vad min nästa krönika i Ålandstidningen ska handla om, eftersom den ska publiceras den 19.12. Och så borde jag vrida till lite fler FlowerPower-provstickor, och ta itu med

Provstickor av galvad stråltråd.

förberedelserna för ÅCA:s årliga teckningstävling, och koka ett par kilo torkade bönor, och tvätta alla golv, och ...

Ja, ni hör – idag är det en så’n där dag. Så jag får allt börja med att samla mig och avsätta en stund på prioritering. Tror faktiskt jag på stående fot – eller kanske snarare sittande rumpa – prioriterar bort golvtvätten helt och hållet. Jag blir ju ändå solo i ”Rucklet” över julen, så vad spelar det för roll om golven inte är kliniskt rena?

Bloggandet är faktiskt ett alldeles utmärkt sätt att samla tankarna, och samtidigt en form av mindfulnessövning. När man skriver något är man tvungen att vara närvarande i nuet, annars resul­terar det bara i en massa #@x/$¤? på skärmen. Och nu slipper jag ju släpa fram skurhink och mopp ;) Kanon!


Hur som helst och avslutningsvis: Dagens guldkant är i alla fall att jag sedan ett knappt år har ett riktigt kontors- och ateljéutrymme att jobba i, och slipper belamra bostadsdelen av ”Rucklet” med mitt arbete. Sannerligen guld värt!

Freakiga värmeljusstakar i trådslöjd

GRATTIS, TONY WICKSTRÖM från Åland, som gick och blev stor­mäs­ta­re i TV3:s Singing Bee! 100.000 fräscha kronor är väl knappast fel och publiktillströmningen när egna orkestern drar på i Arkens natt­klubb lär säkert få en skjuts. Skoj!

F.n. är jag inne i en trådslöjdarperiod. Förutom ett antal bloms­ter­kro­nor har det också resulterat i några hysteriska värmeljusstakar. Full­stän­digt freakiga, men attans så lattjo att tillverka:

Trådslöjdad krona & Örhängen av stjärnor

OOOPS, VART TOG alla dagar vägen..? Jag tycker att jag mest fnat­tat runt utan att få någonting vettigt gjort och känner mig to­tal­splitt­rad i pallet. Den kognitiva terapin, som först kändes som den gjorde så himla mycket nytta, ger mig för tillfället noll, nada, ingenting. Mest är det jobbigt att behöva passa tiden och ens ta sig dit ...

I förrgår fick jag att plötsligt skov av trådslöjdarlusta. Den har inte vi­sat sitt gråa tryne på rätt länge nu, så det gällde att smida medan järnet var böjbart ;) Resultatet - ännu inte riktigt färdigt - blev ett klätterstöd för krukväxter. Lite likt en kungakrona, inte sant?

Och så har jag tråcklat ihop ett par örhängen med vaxade pap­pers­stjär­nor och några pärlor. Ena riktiga Pridehängen, eftersom de är regnbågsfärgade (specialtryckt papper för att få med samtliga ku­lörer!)

På ruckelrenoveringsfronten börjar skyddstaken till ytterdörrarna bli färdiga. Det blev röda plåttak istället för Icopal, som jag först hade tänkt. Orsaken? Jo, killen på plåtslageriet lovade mig taken för 30 euro styck och då var prisskillnaden så liten att det inte var värt att sätta något annat, mindre estetiskt istället. Knut har gjort ett su­per­bra jobb (som vanligt) och jag är så nöjd med att jag kostat på mig att få det byggt! Bilder kommer endera dagen.

Däremot oroar jag mig lite för väninnan som just köpt sig ett eget renoveringsobjekt, även om det är mycket mindre än mitt. Var och en som är vuxen ansvarar självfallet för sina egna beslut, men eftersom jag så att säga ligger steget före när det gäller upprustning av en gammal kåk, så vet jag också att allt blir mycket-mycket-MYCKET dyrare än man ursprungligen räknat med. Men jag håller tummarna för att det ska gå bra för henne och att lilla kojan blir precis så mysig som hon vill ha den :)

[tags: wirework, crown, beads, moravian star, paper, folded, glitter, earrings]