Senaste nytt från min föga meddelsamme brevvän Mikko

SE DÄR, JA! Så kom det då äntligen, svaret från FPA, efter att land­skaps­re­ge­ringen sommaren 2014 av någon outgrundlig anledning överförde ärendet till denna gudsnådeliga instans, där allting tog sin början för över tre år se­dan. Någon desto mer förklaring består man, som väntat, icke heller nu med, utan har valt att lägga på samma, raspiga skiva ännu en gång: ”Ären­det har åtskilliga gånger klargjorts för er.” (Och att FPA skulle ha koll på att Ålands högsta förvaltning heter landskapsregeringen och inte -styrelsen är väl för mycket att begära antar jag.)

Med detta kan man säga att cirkeln är sluten och att det slutgiltigt skul­le va­ra be­vi­sat: i Finland har den enskilda individen ett lika uselt rättsskydd som i vilken prominent polisstat som helst om Makten väl har bestämt sig för att mörka ett missförhållande.

Att regeringen under 2014 plötsligt fick för sig att presentera en proposition om en total omskrivning av Lag om allmänt bostadsbidrag – en lag som sett likadan ut sedan 1975 – känns ju dock som ett liiite märkligt sam­man­träf­fan­de, liksom att den hasta la vista klubbades igenom i riksdagen och trädde ikraft 1.1.2015. Så, tja, även om det synbarligen inte kommer att dyka upp någon som ens off the record kommer att bekräfta att jag haft rätt, så ver­kar det ju inte bättre än att jag åtminstone fått till stånd en översyn av lagen.

Men kruxet är, att det ju de facto inte var något som helst fel på den föregående lagen! Felet låg i hur FPA tolkade den årliga förordningen och kokade ihop egna beräkningsformler. Huruvida de fortfarande ägnar sig åt fritolkningar och räknar åt helvete har jag ännu inte orkat kontrollera, men det skulle inte förvåna mig det bittersta om så är fallet.

Tillägg kl. 14:00
Jag har nu hunnit med att testköra FPA:s bostadsbidragsräknare på nätet. Resultatet är till min stora häpnad rätt! Så, bäste Mikko, tycker du inte att det är mer än en smula konstigt att det bidrag ni före årsskiftet och lag­för­änd­ringen skulle ha beviljat mig skulle ha varit blott c. 49 % av vad det är idag när ni räknar rätt??

[energi]fattigdom

JAG MÄRKTE JUST att mina inlägg här på bloggen har blivit alltmer spora­diska på senare tid. Förklaringen är förmodligen enkel. Jag tror att den går att hänföra till att den nästan sex år långa kampen mot mitt pen­sions­för­säk­rings­bolag kom till ett avslut i slutet av september. Efter det var det som all energi rann av mig. Så där som laddningsbara batterier på moderna borr­ma­skiner, ni vet. Ena sekunden skruvar de med full kraft, för att i nästa vara stendöda.

Men hur jag nu i min enfald kunde inbilla mig att någonting någonsin är fär­dig­råddat med, det begriper jag inte. Ibland känner jag mig okarak­tä­ris­tiskt troskyldig och lättduperad.

Dels är inte förhandlingarna i ärendet med Aktias (dvs Alandia Försäkring) felaktigt beviljade och likaledes felaktigt avslagna premiebefrielse slutförda.

Dels fortsätter Ålands landskapsregering att envist påstå att den inte har någon rätt att utöva tillsyn över vad FPA företar sig med det allmänna bo­stadsbidraget i landskapet Åland, vars administration de mot betalning ur den åländska börsen förväntas sköta. Istället hävdar landskapsförvaltningen – skriftligen och således bevisligen – att det är FPA som ska utöva tillsyn över sig själv ...

Och så har det tillkommit en ny liten krumelutta att addera till allt övrigt trassel: Aktia (dvs Alandia Försäkring) har, istället för att betala ut den en­gångsersättning för bestående arbetsoförmåga jag är försäkrad för och an­sökte om den 16.10.2014, skickat mig en premiefaktura för följande pre­mieperiod, första halvan av 2015!

Jag har sannolikt sagt det förut, men jag säger det mer än gärna igen:

Förbannad vare den dag jag lät mig övertalas att teckna samtliga mina personförsäkringar i detta enda och samma bolag,
nuvarande Alandia Försäkring.

Om hurusom sommaren 2014 lider mot sitt slut

I FÖRRGÅR TRÄFFADE jag min doktor och hade därför igår morse det oerhörda nöjet att besöka sjukhuslaboratoriet igen för att ta en hel radda prover, däribland en del som krävde att jag skulle vara fas­tan­de. Eftersom jag sovit som en kratta och ovanpå det därmed inte fick mitt morgonkaffe fick jag resten av dagen dras med en liten, men väl­digt påfrestande huvudvärk. Sånt är blä.

Trots det fick jag iväg bilen till verkstad för att få en s.k. under­vis­nings­broms installerad (för att helt självpåtaget ägna mig åt mängdträning med Lilla A, som annars lär sig bilkörning och regler i riktig trafikskola), garnköp avklarat, mat handlad, bilen tankad, räkningar betalade on-line, komposthinken tömd, jätteruggen med överblommad oregano nedklippt och ett drygt halvkilo rabarber skördad.

Inte mycket att hänga i julgranen, men på kvällen kändes det som jag uträttat storverk.

Så känns det faktiskt också när jag nu kan begapa min allra första frösådda dahlia i blom, även om den bidde citrongul som bara den och alls inte är en färg som jag egentligen vill ha. Men denna, som växer i kruka, blommar! Det gör däremot inte övriga plantor, de som står i en rabatt. Borde jag gräva upp dem, sätta dem i krukor och flytta in dem i Glaspalatset kanske ..? Något dahliaproffs som kan ge mig råd??

I Glaspalatset har det f.ö. inte varit en direkt lyckad odlingssäsong. Jag var snål i våras och köpte vad som kallades för ”naturgödslad plan­te­ringsjord” till ett facilt pris utanför en livsmedelsbutik. Bah! Mycket till planteringsjord var det inte, mest torv skulle jag tro, och varken to­ma­ter eller gurka har vuxit som de borde.

Men en bamsig frögurka av non-hybriden 'Wautoma' blir det åt­min­sto­ne. Och en annan non-hybrid, 'Nigel’s Outdoor Chili', ger en acceptabel skörd.

En besvikelse är också zinnian jag sått och som enligt fröpåsen skulle vara läckert limegrön. Ha, inte mycket! Pissigt blekgul är nog en färg­an­givelse närmare sanningen :o(

Idag är det ömsom ösregn, ömsom uppsprickande molntäcke. Man hin­ner väl knappt ut på gården innan det häller ner igen? Så jag hålls nog inomhus idag, kokar rabarbersylt, stickar några varv och be­grun­dar det faktum att det idag gått en hel arbetsvecka till utan någon res­pons från någon av nu fem adressater inom land­skaps­för­valt­ningen.

Vad som här händer

FÖR DET MESTA känns det som ”Rucklet” och jag befinner oss inuti någon sorts bubbla av vakuum, med stor effektivitet avskärmade från Livet som pågår där runtom. Men ibland händer det förstås – eller hän­der inte – saker. Vissa uppmuntrande, andra inte.

Igår hände det sig inte bättre än att jag skulle hämta mig mera av min osteoporosmedicin, ett preparat som heter Evista och är en s.k. öst­ro­gen­re­cep­tor­häm­mare. Trodde jag, ja! För si, det gick inte, eftersom man i Finland valt att dra bort medicinen från handeln. VAFALLS?!

Läkemedlet, liksom generiska varianter av detsamma, finns visserligen att köpa i Sverige, men är dyrt. Riktigt dyrt. Och om jag inte kan in­för­skaf­fa det inom rikets gränser beviljar mitt fantastiska (ironi i dess högs­ta potens) för­säk­rings­bo­lag Alandia Försäkring/Aktia icke någon sjuk­kost­nads­er­sätt­ning. Plus att frekventa tur- och returresor till Sve­rige definitivt inte ryms in i min budget.

Inte så uppmuntrande.

Samma försäkringsbolag är f.ö. på tapeten även i ett annat sam­man­hang. Försäkrings- och finansrådgivningen, FINE, har [långt om länge] börjat agera i ärendet runt den felaktigt avslagna respektive beviljade premiebefrielsen av min numera icke-existerande pensionsförsäkring. Enligt FINE finns det all anledning att driva saken vidare – de ger mig således rätt – och kommer, om ytterligare ett försök till förhandling med Aktia misslyckas, att för min räkning föra ärendet vidare.

Jädrans så uppmuntrande!

I kategorin ”Vad som inte händer” återfinner vi en total avsaknad av respons från Ålands landskapsregering beträffande mitt ifrå­ga­sät­tan­de av hur de i herrans namn har kunnat överföra min begäran om granskning av FPA:s förvaltning av det allmänna bostadsbidraget till FPA själv – och då dessutom till distriktskontoret på Åland, dvs till lägs­ta möjliga nivå.

I det fallet blir känslan av vakuum väldigt påtaglig. Frågan är bara var detta vakuum återfinns. Det är inte utan att man kan börja misstänka att merparten fyller hålrummen mellan landskapsförvaltande öron.

Oerhört nedslående.

Fast något verkar ändå vara i görningen. Även om kommunikationen med undertecknad tydligen brutit ihop låter ryktet berätta att det i sa­ken lär pågå korrespondens mellan avdelningarna i ”Borgen”, så jag har tydligen lyckats röra runt lite i myrstacken trots allt :o)

Jag ställer mig tveksam till om detta ska anses som uppmuntrande eller motsatsen.

Höstens första stickning är förresten påbörjad nu. Det känns där­emot enormt uppmuntrande! :o)

Det är inte omfånget som räknas, det är den höga envishetskoefficienten

VI SOM HAR trädgård har väl alla lite till mans varit med om att få få­gelfrösolrosor någonstans på gården. Vid ”Rucklet” händer det nästan varje säsong och så även i år. Några stycken riktigt välväxta har jag i en rabatt, men den här, den tar priset.

Rätt upp ur halvmeterslagret med grus har den vuxit och blommar som bara den, sin ytterst anspråkslösa höjd över havet till trots, som ett yt­terst levande bevis på att man med jävlar anamma och envishet nog kan komma någonvart här i Livet!

Envisa är också mina för året nya jordgubbsplantor i en av pall­krags­lå­dor­na. De gav hyfsad skörd och envisas med att producera nya gubbar trots att vi dinglar i sluttampen av augusti.

Mot bakgrunden av dessa två företeelser vill jag avsluta dagens inlägg med ett meddelande till alla insyltade i soppan med det allmänna bo­stadsbidraget i Finland, ingen nämnd och ingen glömd:

Jag är precis lika envis.

Även om lagstiftningen mitt i allt (som ett i sanning märkligt sam­man­träf­fande) är på väg att uppdateras fr.o.m. 1 januari 2015 ger jag mig inte i den här frågan. Inte förrän någon behagar stryka på foten och erkänna att jag har rätt och att de gjort fel.

Ponera att någon haft förstånd nog att göra så ända från scratch, då det hela började för snart tre år sedan. Fatta hur mycket lindrigare det hade varit för alla parter! För att inte tala om hur mycket statliga re­surser – såväl pekuniära som räknat i arbetstimmar – man kunnat spa­ra på att inte hiva denna heta potatis kors och tvärs i maktens kor­ri­do­rer.

Jag undrar ibland hur högt priset för den här komiska långdansen har hunnit växa sig till vid det här laget. Visserligen inte lika kopiöst stort som totalsumman av de bostadsbidrag som FPA snuvat tusentals fin­ländare i s.k. ut­satt läge på genom årtiondena, men säkerligen rätt avsevärt, med tanke på hur många instanser som varit med och vevat några varv med sleven.

Det goda Livet

DEN BLEV BÅDE lyckad och god, citronmarängpaj nummer två jag gjort i hela mitt liv. Tack till en kille på YouTube, efter vars instruktioner jag utan problem lyckades kavla min smördeg till pajskalet alldeles rund och fin! YouTube är en guldgruva, så är det bara. Självaste paj­receptet hittade jag hos ICA

Dagen efter pajfrosseriet var det dags att fira lite till. Godaste vännen S fyllde år och måste förstås uppvaktas. Vi är båda i den åldern när man faktiskt har allt man behöver, så det blev ingenting mer än en bu­kett av blommor från ”Rucklets” trädgård. För hållbarhetens skull ar­ran­gerade jag den i en kruka med uppblött oasis och en äkta florist skulle antagligen få men för livet av slutresultatet ...

Men man tager vad man haver, och emedan jag inte har några oänd­li­ga fält av varken det ena eller det andra måste det av praktiska skäl bli ett sånt här hopkok: limegrön solhatt, röd solhatt, häckspirea, le­jongap, gullris, sommaraster, skir ruta, några ringblommor och styv­nack­ade zinnior i en salig blandning:

Zinnia odlar jag enbart för buketters skull, för jag gillar egentligen den­na väldiga stela och lite avvisande blomma lika lite som jag gillar ta­ge­tes, som i sina vanliga former ser rent ut konstgjorda ut. Men i bu­ket­ter gör de sig fint, zinniorna! Och tittar man riktigt nära, då har de ett fantastiskt mittparti (se bilden).

Idag är det dock slut på firandet. Jag har börjat morgonen med ett mejl till Ålands landskapsregering. Denna gång även till den officiella registratoradressen, så att det en gång för alla verkligen ska komma att bli diariefört. För si, det har nu gått två månader sedan jag första gången frågade om den märkliga överföringen att mitt bo­stads­bi­drags­klagomål till FPA på Åland och en månad sedan jag upprepade den för första gången.

Samma mejl har f.ö. gått som kopia till Nya Åland också, även om hop­pet för länge sedan har farit att någon samvetsgrann journalist skulle ta sig för att gräva i missförhållandena.

Och med denna administrativa syssla avklarad är det gården som gäl­ler. Jag hämtade hem mera stenar igår, för att få den sista biten av rabattkantningen slutförd.

Långdans i byråkratisk trefjärdedels otakt

MED DAGENS POST mottog jag en skrivelse från Finlands jus­ti­tie­om­buds­man­naämbete; ytterligare ett dokument att lägga till den kon­ti­nuer­ligt växande mappen med material rörande det lagstridigt be­räk­na­de allmänna bostadsbidraget i Finland.

Och jag fortsätter att förundras över hur det kan få gå till i den s.k. rätts­staten Finland. Hör här vad bitr. JO skriver i ett och samma brev:

I Ert brev återkommer Ni till en fråga som redan har besvarats av justitieombudsmannens kansli den 3.10.2013. Ni skriver att Ert klagomål gällde FPA:s generella, lagstridiga tolkning och implementeringen av statsrådets förordning, inte på vilka grun­der ett bidrag för Ert enskilda hushåll har beräknats el­ler på lagstiftningen. Ni ber på nytt justitieombudsmannen om ett ställningstagande till FPAs tolkning av reglerna för be­vil­jande av bostadsbidrag och önskar åtgärder från jus­ti­tie­om­buds­mannens sida i ärendet.
[understrykningarna är mina, för att poängtera]

Så långt allt gott och väl och överensstämmande med verkligheten. Men under rubriken ”Lagtolkningen” i brevet från JO skriver man där­efter som följer:

Justitieombudsmannen kan inte utfärda rekommendationer be­träf­fan­de tolkningen och tillämpningen av enstaka lagrum, utan det är i sista hand domstolarnas uppgift att besluta om hur la­gar­nas be­stäm­melser ska tillämpas i individuella fall. Be­svärs­nämn­den för social trygghet gav 18.12.2013 ett beslut i Ert ärende som gällde återkrav av alltför stort bostadsbidrag. Det­ta beslut överklagades av Er, och klagomålet togs emot av Försäkringsdomstolen. Saken är fortfarande anhängigt där.[understrykningarna är mina, för att poängtera]

Jaså, jaha. Samtidigt kan man på JO:s egen webbplats läsa följande:

JO:S UPPGIFTER

JO övervakar att myndigheter och tjänstemän följer lag och full­gör sina skyldigheter. JO övervakar också andra som sköter of­fent­liga uppdrag.

---

JO övervakar lagligheten först och främst genom att undersöka kla­gomål från allmänheten. Dessutom kan JO undersöka miss­för­hål­lan­den på eget initiativ.

Genom att än en gång skruva det hela till att mitt klagomål skulle gälla ett individuellt bostadsbidrag och inte den generella fel­im­ple­men­te­ring­en som fortgått i årtionden duckar rikets högsta lag­lig­hets­över­va­kare än en gång undan sitt ansvar att övervaka ”att myndigheter och tjänstemän följer lag”.

(Och inte heller denna gång ges jag någon information om att tillsynen över FPA på fastlandet åligger FPA:s fullmäktige. Av alla inblandade i det här soppkoket är det tills vidare en­dast nuvarande om­sorgs­mi­nistern, Susanna Huovinen, som haft den goda smaken att dela med sig av den informationen.

På Åland, med egen behörighet gällande det allmänna bostads­bi­dra­get och egen kassa ur vilken detta betalas, kan man lustigt (?) nog inte besluta sig för vem det är som ska utöva tillsyn över den av FPA inköpta administrationen av bidraget. Social- och miljöavdelningen på landskapsregeringen? Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet kan­ske? Eller varför inte FPA själv? Jomenvisst, det låter väl logiskt! Nä, inte särskilt, va? *ruskar föga imponerad på huvudet*)

***
Jag undrar hur mycket resurser, personella och ekonomiska (i form av skattepengar), som staten vid det här laget lagt på att inte göra något åt felet? Så mycket enklare allt hade varit – och så mycket billigare! – om man i ett långt tidigare skede hos FPA helt enkelt hade kunnat er­känna att ett fel begåtts, tackat för att man uppmärksamgjorts på det­ta och sett till att det korrigerats.

Men icke. Istället fortsätter den här långdansen i all oändlighet, t.o.m. efter att orkestern har slutat spela, packat ihop och åkt hem. Men utan musik blir det svårt även för de högsta laglighetsövervakarna i landet att hålla takten. Snacka om att med god fart vara på väg rätt ner i or­kesterdiket!

Fast jag dansar gärna vidare. Lite ömma tår har aldrig bekommit mig något nämnvärt. Dessutom är vi ju på väg mot ett oförutsett da capo, i och med landskapsregeringens senaste påfund, att överföra ärendet till FPA på Åland – där det hela började för mer än 2½ år sedan ... *suckar och himlar med ögonen*

Och på tal om det, så har ingen av ett flertal personer inom land­skaps­för­valt­ningen, som jag kontaktade med anledning av den uppkomna rundgången, återkommit till mig ännu efter en dryg vecka. Uselt av dem som inte är på semester – och inte så där överdrivet för­troen­de­ingivande.

Lagstiftning att titta på:
Vad som sägs i lagen om justitieombudsmannens övervakning och vil­ka det är som ska övervakas
Vad som sägs i lagen om vad man kan lämna in klagomål om till jus­ti­tie­ombudsmannen

Hur tänkte ni nu då ..? eller Rundgång i papperskvarnen

MEN HERREGUD, DETTA kan väl för fan i våld ändå inte hända på rik­tigt?? Jag avser det brev som idag anlände från en socialinspektör vid Ålands landskapsregering, som svar på mitt ärende angående det allmänna bostadsbidraget:

VA?? Efter mitt initiala möte med Ålands social- och miljöminister, Ca­rina Aaltonen, den 14.3, författade jag – på hennes uttryckliga upp­maning – en skrivelse till social- och miljöavdelningen. Enligt ministern skulle tillsynen av FPA åligga denna.

Samma dag anlände ett mejl från sagda avdelning, i vilket jag in­for­me­rades om att nähä, inte är det där man utövar tillsyn. Denna be­fogen­het har fr.o.m. 1.1.2014 överförts till Ålands miljö- och hälso­skydds­myn­dig­het, ÅMHM. Min skrivelse vidarebefordrades därför dit.

Addera dessutom vad som står i Ålands egen lagsamling, landskapslag (1975:63) om tillämpning av lagen om bostadsbidrag:

Klara besked där och på fastlandet ankommer tillsynen av FPA på full­mäktige för densamma. Detta fick jag efter ett par års virrande runt i pappers­ka­ru­sellen under våren veta direkt av republikens om­sorgs­mi­nis­ter, Su­san­na Huo­vinen.

Då så. Som det står i vår landskapslag ska därmed befogenheten att utöva tillsyn här på Åland inte vara FPA:s utan landskapsregeringens (i förlängningen ÅMHM).

Okej? Är ni med? Så hur tänker dom nu, där på landskapsregeringen, när de låter meddela att ärendet överförts till den myndighet vars för­valtning jag ifrågasätter?? Och att meddelandet dessutom kommer från en socialinspektör på socialvårdsbyrån, inte från ÅMHM, där ären­det, enligt meddelande från denna inspektörs chef (!), antas vara un­der behandling sedan mitten av mars.

Är det någon som fattar något överhuvudtaget? Jag gör det i alla fall inte. Lika bra att jag mejlar Aaltonen och hör mig för vad i helvete som pågår, inte sant?

F.ö. kan man ju även börja undra vad fan de egentligen håller på med i FPA:s fullmäktige, eftersom jag den 8.4 (!) mejlade hela skri­vel­se­bun­ten till dess ordförande Pentti Kettunen. Från honom, eller någon an­nan riksdagsman som är fullmäktigeledamot, har jag dock icke hört minsta pip.

Följdfråga pga ovan: hur kan någon ställa sig frågande till ett allt vi­dare utbrett politikerförakt ..?

---

Den observante noterar även att det i brevhuvudet står ”Sidnr 1(2)”. Men någon sida 2 fanns sannerligen inte med i kuvertet. Undrar vad som kan tänkas stå på det papperet ..?

Åländsk behörighet (eller ..?)

SÅ HÄR STÅR det i Landskapslag (1975:63) om tillämpning av lagen om bostadsbidrag (sektion M18):

”2 §. (1994/58) De uppgifter och befogenheter som enligt lagen om bostadsbidrag ankommer på statsrådet, miljöministeriet och folk­pen­sions­anstalten ankommer i landskapet på [landskapsstyrelsen].”

Detta torde betyda, att det bl.a. ankommer på LR att utfärda en årlig förordning för beräkningsgrunderna för det allmänna bostadsbidraget, jämlikt vad som stipuleras om statsrådets uppgifter i rikslagstiftningen i Lag om bostadsbidrag 4.6.2975/408. Men en sådan land­skaps­för­ord­ning existerar icke, såvitt jag har kunnat utröna.

Vidare stipuleras följande:

”4 §. (1993/118) Bestämmelserna^[1] om ändringssökande skall inte tillämpas i landskapet Åland.”

Om så inte är fallet, och 8 kap. L om bostadsbidrag 4.6.1975/408 i FFS följaktligen inte ska tillämpas på Åland, vilken är i så fall den be­svärs­instans man som ålänning egentligen ska rikta sig till vid sökande av ändring? I nuläget uppger FPA Besvärsnämnden för social trygghet som första besvärsinstans och som andra Försäkringsdomstolen.

I Förordning (1995:7) om skötseln i landskapet Åland av vissa ärenden som gäller bostadsbidrag (sektion M19) stipuleras det dessutom så här:

”1 §. De förvaltningsuppgifter som följer av lagstiftningen^[2] om bo­stadsbidrag handhas i landskapet Åland av folkpensionsanstalten en­ligt vad Ålands [landskapsstyrelse] och folkpensionsanstalten närmare avtalar.”

Den 6.4.2014 bad jag vik. avdelningschef Carolina Sandell vid so­cial­vårds­byrån om att få veta var jag kan ta del av detta avtal, men har inte fått något svar. Frågan som infinner sig per omgående är förstås: Existerar det överhuvudtaget ett sådant avtal? HÄR, i detta protokoll från en enskild föredragning 2009 under föregående regering, hittar jag referens till ett sådant. Men bilagan med själva avtalet, som ska åtfölja protokollet, finns inte.

Man tycker ju, att ett sådant här ärende skulle vara högintressant för (s). Men man tycker ju så mycket, även inom (s). För egen del tycker jag, att jag förmodligen borde JO-anmäla LR.

---

^[1] i 8 kap. i rikslagstiftningen
^[2] Avser även rikslagstiftningen. Byt där ut alla ”statsrådet” mot ”Ålands landskapsregering”!

Tammefan, nu gick det en propp igen!!

DEN 5 JANUARI skrev jag till omsorgsminister Susanna Huovinen an­gående det &#@$¤½§ bostadsbidraget. Idag, tre månader senare, kom­mer svaret:

Tack för ert meddelande. Jag förstår att Ni vänder er till social- och hälsovårdsministeriet eftersom lagstiftningen om bostadsbidrag bereds hos oss. Folkpensionstalten sköter sedan betalningen av verk­stäl­lig­he­ten. FPA är dock inte en institution under social- och häl­so­vårds­mi­ni­ste­riet utan är direkt underställd riksdagen. FPA:s fullmäktige styr dess verksamhet. Riksdagsledamot Pentti Kettunen är ordförande för full­mäktige.

Därmed saknas SHM behörighet att ingripa i FPA:s verksamhet.

Och detta besked tog det alltså ett helt kvartal att få fram?? Guuuud, giv mig styrka ...

Men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag! Riksdagsledamot Kettunen har allaredan fått sig en saftig hög med e-postmeddelanden att ta hand om, för ger upp gör jag som bekant inte.

Om när saker och ting börjar komma till sin spets

DEN REDAN RIKTIGT röriga bostadsbidragshärvan blir allt mer till­trasslad vad tiden går. Det var illa nog, att jag för c. två och ett halvt år sedan uppdagade att FPA inte följer den finländska förordningen för hur det allmänna bostadsbidraget ska beräknas. Sjufalt värre skul­le det ändå bli, visade det sig alldeles nyss.

Nu är det nämligen så här, att Åland har egen lagstiftningsbehörighet när det gäller det allmänna bostadsbidraget. I den åländska lag­sam­ligen återfinner vi nämligen Landskapslag (1975:63) om tillämpning av lagen om bostadsbidrag och även en förordning: Förordning (1995:7) om skötseln i landskapet Åland av vissa ärenden som gäller bostadsbidrag.

I denna förordning fastslås det, att de förvaltningsuppgifter som följer av lagstiftningen om bostadsbidrag i landskapet Åland handhas av FPA enligt vad landskapsregeringen och FPA närmare avtalar.

Hoppsan då! Men något i förordningen omnämnt avtal mellan land­ska­pet Åland och FPA har jag inte lyckats hitta, så på vilka grunder är det då som FPA handhar förvaltningen av de allmänna bostadsbidraget i landskapet?

Och hur kan det komma sig, att FPA i alla sina beslut gällande all­män­na bostadsbidrag på Åland hänvisar till rikslagstiftningen, såväl L om bostadsbidrag som den av statsrådet årligen utgivna förordningen?? Inte en rad om någon åländsk lagstiftning så långt ögat kan nå.

I LL 1975:63 finns dessutom en ytterligt intressant paragraf, nummer fyra i ord­ningen. Den lyder som följer:

”4 §. (1993/118) Bestämmelserna om ändringssökande skall inte tillämpas i landskapet Åland.”

Hoppsan igen! Men hur kan det då komma sig, att varje gång man får ett beslut från FPA, så hänvisar de till Besvärsnämnden för social trygg­het om man vill söka ändring, i enlighet med 8 kap. i den finska lagen? Det är ju inte rätt på en fläck, ef­ter­som det torde vara antingen hos Ålands förvaltningsdomstol eller direkt hos landskapsregeringen man ska besvära sig.

Så, kära nån, den här soppan är sannerligen inte färdigkokt på bra länge ännu! Sedan är det ju även oerhört fascinerande, att man inte i en enda instans under hela den här långa resan verkat vara på det klara med Ålands särställning. Inte ens vid FPA:s distriktskontor på Åland, för fasiken! Än mindre har man förstås kunnat upplysa mig om saken, utan har istället låtit åren gå utan att några som helst åtgärder vidtagits och i hopp om att kärringen väl ska ge upp någon gång.

Otaliga är de gånger jag blivit idiotförklarad av både kreti, pleti och me­diamurvlar på min minst sagt uppförsbackiga väg mot upprättelse och rättskipning. Men skrattar bäst som skrattar sist. Att stämplas som kockobello av ovedersägligt ännu större korkskallar än en själv är än­då ett relativt lågt pris att betala för att få till stånd en korrigering av ett flertal uppenbara lagstridigheter!

F.ö. är undertecknad intelligensmässigt testad och godkänd – har t.o.m. papper på det – så det stör mig inte nämnvärt att iklädas dum­strut. Hur det för övriga aktörer i den här farsen står till med den sa­ken får väl nog med fog sägas vara öppet för diskussion.

Frustrerande

I MÅNDAGS MEJLADE jag, på direkt uppmaning av Ålands social- och mil­jöminister, till samtliga partigrupper i Ålands lagting. Med brevet fick de samma utförliga information om missförhållandena runt be­räk­ning­en av det allmänna bostadsbidraget som ministern själv fått ta del av ti­digare. Men tro fan inte, att jag fått ens så mycket som ett tack-för-informationen-svar från en enda av dessa folkvalda grupper.

Ärligt talat, inte är det väl särskilt konstigt att folk i gemen ger full­stän­digt katten i att rösta nuförtiden?

Men nu är det strax dags att skjuta dagens dos hero ... äh, jag menar heparin, så just nu skiter jag högaktningsfullt i allt vad politik och poli­ti­ker heter.

Rätt ska vara rätt, på olika sätt

BLAND DET BÄSTA man kan vara med om här i Livet är när trägen vin­ner och man tids nog kan glädja sig åt
 

Som igår, när jag på eftermiddagen fick ett samtal från land­skaps­re­ge­ring­en. För ser ni, nu har den börjat ge resultat, min långa och envisa kamp för att någonstans få gehör för min upptäckt att FPA varken kan läsa innantill eller räkna som folk!

Slutsatsen – den något förvånande – måste därmed bli, att det är på Åland som republikens mesta hjärnkapacitet och högsta koncentration av laglydighet står att finna. En slutsats som ter sig väldigt självklar, eftersom responsen på det finländska fastlandet ända sedan slutet av 2011 varit lika med noll, medan det här tycks ta skruv per omgående.

Det ska bli högst intressant att se vad som sitter intrasslat i garnet när man väl börjar nysta i den här härvan, det måste jag säga!

***
Ett annat sätt att få rätt, är att avstå från att ingå avtal som inte är heltäckande. Det ter sig säkerligen i mångas ögon som urbota korkat av mig, att jag med berått mod – och dessutom tre gånger på raken – tackar nej till erbjudandet att få ”60+ och singel” utgiven ”på riktigt”. Men varför medvetet säga ja tack till ett avtal, som inte inbegriper alla områden som bör regleras för att undvika framtida tvister?

Så pass gammal i gamet är jag, att jag lärt mig att det i lägen som det­ta är mera rätt att avstå än att skriva på. Det man går miste om i gung­intäkt har man i princip alltid igen på karusellen. Oräkneliga är dessutom exemplen på hur schweizerostliknande, juridiska dokument resulterat i långdragna pro­cesser och hårt nedsliten tandemalj. Better safe than sorry, säger man i den anglosaxiska världen. I couldn’t agree more! säger jag.

Och va’fan, Solveig är ju trots allt redan publicerad :o) Precis som nyaste boken.

Vänster eller höger ... eller vänster ..?

DET ÄR INTE lätt alla gånger, när den ena handen inte vet vad den andra vill. Som i fredags, vid mötet med social- och miljöminister Carina Aaltonen vid Ålands landskapsregering (LR), då även vik. av­del­nings­che­fen för hela social- och miljöavdelningen, Carolina Sandell, var när­varande. Båda två uppgav, i princip med en mun, socialvårdsbyrån som adressat för den skrivelse jag ombads inkomma med. Fint så långt.

När jag någon timme senare mejlade denna skrivelse gick den därför till vik. byråchefen vid socialvårdsbyrån, Berndt Ekholm. Döm då om min förvåning, när jag efter knappa tre timmar får följande meddelande:

”Bästa Nina Backlund

Tillsynen över folkpensionsanstalten handhas sedan 1.1 2014 av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ÅMHM. Jag vidarebefordrar därför ditt ärende dit enligt förvaltningslagen 18 §.”

Meeh, vad är nu detta för något?! Det låter ju för fan helt otroligt, att varken ministern eller vik. avdelningschefen skulle ha varit införstådda med den saken!

F.ö. har jag för mig att ÅMHM:s roll som tillsynsmyndighet är att agera i enskilda ärenden, medan det åligger socialvårdsbyrån att

”/.../ ut­veckla, planera, samordna, följa upp och utöva tillsyn över social-, hälso- och sjukvården samt miljöhälsovården och miljövården, så att den är kvalitativt och kvantitativt ändamålsenlig med beaktande av de aktuella förhållandena och gällande bestämmelser.” (N.B. det jag strukit under.)

... samt att handlägga ärenden som gäller utkomstskydd, främjande av social välfärd och före­byg­gan­de av sociala problem. Allt enligt LR:s egen information på webben.

Att FPA kategoriskt bryter mot statsrådets förordning när de räknar allmänna bostadsbidrag är väl för fan i våld inte att betrakta som ett enskilt socialvårdsärende?? Det drabbar hela befolkningen, inte bara i landskapet Åland, utan i hela republiken Finland. Det fasansväckande är, att detta låter misstänkt likt metoden man vid jus­ti­tie­om­buds­man­na­äm­be­tet i Helsingfors använde sig av för att undgå att behöva ini­tiera en utredning med anledning av mitt klagomål.

Gud, giv mig styrka ... *himlar med ögonen* Mera styrka, borde jag kanske säga? För det som jag för ett kort ögonblick inbillade mig att var inledningen av slutet på hela den här allt löjligare historien, ser ju de facto ut att vara inget mindre än början på Akt II, med scenbyte i pausen och en ny rollbesättning in på tiljorna.

Och i knäna har jag borreliaont igen. Plus att eksemet, som hud­lä­ka­ren svor på att jag skulle vara av med för evigt efter de tre, på va­rand­ra följande antibiotikakurerna för neuroborreliosen, har återkommit. Jag behöver knappast poängtera, att jag just nu har rätt lätt för att hålla mig för skratt.

Men det var väl högst intressant!

NYSS HEMKOMMEN FRÅN ett c. timslångt möte med social- och miljö­minister Carina Aaltonen vid Ålands landskapsregering (LR). Ett på alla sätt intressant sådant. Det jag nu i drygt två år stångats med i alla upptänkliga, fastländska instanser, dvs att FPA bryter mot gällande förordning när de beräknar alla allmänna bostadsbidrag, begrep hon i princip per omgående.

Men vad som är riktigt intressant, är att LR har egen behörighet gäl­lande denna bostadsbidragsform, i motsats till bostadsbidragen för pensionstagare! LR köper bara administrationen av bidraget av FPA – som följaktligen inte gör det jobb LR betalar dem för att göra, utan tar bara hutlöst betalt för det. Hi och hej, så attans förargligt att jag inte hade tillgång till den informationen i ett mycket tidigare skede.

Nåväl, nu blir det alltså, på uppmaning av Aaltonen, en ny skrivelse. Denna gång till LR, som kommer att ta sig an det hela – och för­hopp­nings­vis FPA riktigt rejält i örat i slutändan. Och om så inte görs, så har jag i så fall ett ännu saftigare köttben att servera Europeiska dom­sto­len om det blir nödvändigt.

Så trevlig helg, Hillevi lilla, och alla andra också förstås :o)

Det är mycket nu – Part Three

MEDAN FÖRSLAGET TILL förlagsavtal för ”60+ och singel” f.n. proffs­synas i sömmarna har jag istället häcken full med att förbereda mig inför instundande fre­dag.

Äntligen – och jag menar verkligen äntligen – får jag då möjlighet att på högsta nivå och in person lägga fram mina bevis för att FPA bryter mot den finländska regeringens förordning för hur det allmänna bo­stads­bidraget i Finland ska beräknas.

Låtom oss nu därför be till alla makter, att det mellan öronen hos des­sa åhörare återfinns gott om grå massa och inte blott – som hos ti­di­gare adressater, såväl högt som lågt – några nävar sågspån. Med lite tur slipper jag kanske trots allt besvära Europeiska domstolen.

Åderspräckning hotande nära!

ENFALDIG SOM JAG är, har jag försökt etablera kontakt med Finlands grävarmurvel Numero Uno, i den fromma förhoppningen om att få ett proffs med spaden att ta sig en grundlig titt på FPA:s omvända Robin Hood-metodik.

Men jag börjar inse, att det måste finnas en hel massa saker som gör att inte ens den mest nyfikne och scoopkåte journalist behagar ta fram en sillgaffel och krafsa lite på ytan. Inte för att jag vet vilka dessa sa­ker kan tänkas vara, men krafsar gör man i vart fall inte. Istället svarar man så här:

”Jag har studerat ditt material, och inte ännu funnit stöd för att dina uträkningar skulle vara ett bevis på att FPA bryter mot förordningen.”

Vore det inte för vad en av mina något fiffigare väninnor hade att säga om detta uttalande, så skulle jag förmodligen ha spräckt den omtalade ådern redan. Så här skrev hon:

”Är han inte bara blind och icke läskunnig? Är han KORKAD också? För­klarade idag för ungarna vad lobotomi betyder. Tror den här karln ev. varit försökskanin...”

Underbart! Jag skulle fanimig inte ha kunnat sagt det bättre själv!! Och så är det väl bara att en gång för alla acceptera, att de allra flesta som sitter på stolar där de kunde göra skillnad om de ville, de stod förmodligen rätt långt bak i kön när vår Herre delade ut hjärnor. Kan­ske de rentav inte kom fram förrän han hade bara blomkål kvar ..?

Sammanträffanden

IBLAND UPPSTÅR MÄRKLIGA sammanträffanden. Som t.ex. det här, att FPA råkar serva sin on-lineräknare för bl.a. det allmänna bo­stads­bi­dra­get preciiis idag:

[Meddelandet översatt till svenska, för er som inte är bevandrade i republikens andra, inhemska språk: ”Vi servar tjänsten, vi beklagar störningen. Töm webbläsarens cacheminne om du får det här med­de­lan­det trots att avbrottet redan borde vara över.”]

Men så spännande! Tänk om de kontrollberäkningar jag just stod i be­råd att göra faktiskt kommer att returnera rätt resultat när denna ser­vice är slutförd ..? Och tänk om jultomten finns – eller påskharen?

Varför även vi, i detta officiellt tvåspråkiga land, som vid besöket på sidan valt svenska som språkalternativ får den här informationen ute­slutande på finska, det kan man ju också ha åsikter om. Så då har jag väl det då. För sakens skull.

Edit kl. 13:00
Nädå, när räknaren kom igång igen blir summorna lika fel som tidigare, så inte var det den ”reparationen” serviceåtgärderna bestod av. Titta gär­na själv (klicka på bilden så blir den stor i ett nytt fönster). Hur fan kan detta få fortgå??

Den intresserade kan fördjupa sig i saken, genom att studera för­kla­rande text, tabeller och diagram jag härförleden skickade till om­sorgs­mi­nister Susanna Huovinen.

Edit söndag kl. 22:30:
Nej, jag har inget bostadsbidrag själv och har således inget eget int­resse i eländet. Men det här har blivit en principfråga, för statens la­kejer – försörjda av våra skattepengar – får inte bryta mot lag, lika lite som var och en enskild medborgare.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

”När dumheten kom till byn, då var korkskallarna redan där”

FPA DOES IT again!! Klantar sig, alltså. Å det gruvligaste. Men finns det någon som blir förvånad ..?

Daterat den 18.12.2013 klämde besvärsnämnden för social trygghet ur sig ett [lagstridigt] beslut i mitt besvär angående FPA:s [likaledes lag­stridiga] beräkningar av bostadsbidraget jag tidigare hade + ett åter­krav de anser sig ha på mig, trots att det de facto är de som är skyl­diga mig pengar.

Enligt den finländska förvaltningslagstiftningen har man 30+7 dagar på sig att besvära sig, den s.k. besvärstiden. Räknar man 37 dagar fram­åt fr.o.m. 19.12.2013 (själva beslutsdagen räknas inte med) betyder det att besvärstiden var slut efter 24.1.2014. Jag lämnade in över­kla­gan­det till försäkringsdomstolen hos FPA den 20.1 och var m.a.o. ute i god tid.

Enligt regelverket har FPA 30 dagar på sig efter besvärstidens utgång, dvs i det här fallet räknat fr.o.m. 25.1.2014, att antingen rätta sig själv eller överföra ärendet till besvärsinstansen. De kan t.o.m. beviljas 60 dagar, i händelse av att tilläggsutredningar måste inhämtas. Men det­ta förutsätter, att de utan fördröjning underrättar den klagande om att så kommer att ske.

Den 23.2 hade de 30 dagarna förflutit, men tro för all del inte att något överklagande hade överförts till domstolen. Det kollade jag nämligen. Det gjordes inte heller den 24, 25, 26 eller 27.2. Och det skulle f.ö. ha varit en teknisk omöjlighet, eftersom jag idag – den 28.2 – med pos­ten, som kom före kl. 10:00 på morgonen, fick ett meddelande, som enligt FPA:s angivelse postats ... håll i er nu ... den 28.2! Jävla snabb postgång här på ön, va? Särskilt som utlåtandet är avgivet av FPA i ... Vasa, dit FPA även vill att domstolen skickar sitt beslut och ev. hand­lingar i ärendet. Vasa ..? Que??

Med det kuligaste av allt är ändå, att i samma brev fanns deras ut­lå­tan­de till försäkringsdomstolen. Gissa med vilken datering! Jo, dagens datum förstås, den 28.2. Vad annars, haha! :o)

Så det är inte nog med att de överför sina kunders ärende i strid med lag, de antedaterar sina egna inlagor också. Pålitlig och fin instans det där. Men allra, allra roligast är ändå vad de skrivit i själva utlåtandet. Jag citerar:

”/.../ Bostadsytan för Backlunds egnahemshus beaktades enligt de upp­gifter som finns FPA tillhanda gällande fastigheten, dvs 70 kvad­rat­meter.”

Åhåå..? M.a.o. får vi här svart på vitt att man inom organisationen ifråga är både icke-läskunniga och förmodligen gravt synskadade. Jag har – vid upprepade tillfällen – skrivit hur stort mitt lilla ruckel är. Jag har vid åtminstone två, eventuellt t.o.m. tre, tillfällen skickat in skal­enliga ritningar på kåken, med mått- och kvadratmeterangivelser och allt. Och ändå blir det fel, fel, fel och återigen fel. Men låt mig citera vidare:

”Boendeutgifterna för egnahemshus godkänns enligt de av statsrådet årligen fastställda skötselutgiftsnormerna.”

Jaså, ni fortsätter att hävda detta? Det hjälpte tydligen inte, att som bilaga bifoga det utförliga brev, inklusive förklarande texter, tabeller och diagram, som jag skickat till omsorgsminister Susanna Huovinen. Jaja, därmed ytterligare ett bevis på att läskunnigheten – för att inte tala om den matematiska kunskapsnivån – inte håller måttet. Och det som verkligen bekräftar detta är slutklämmen:

”/.../ Byrån har inte heller fått kännedom om någon ny sådan ut­red­ning som skulle ge anledning att ändra beslutet.”

Fast det är väl på sätt och vis sant. För om FPA fortfarande täcks häv­da att de gjort och gör rätt, trots att de kunnat ta del av min skrivelse till om­sorgs­ministern, då måste det naturligtvis innebära att de inte läst densamma. Eller så har det lästs, men inte förståtts. Jag lägger min insats på det sistnämnda – och att man inte begriper något är kanske, på sätt och vis, att jämställa med att inte få kännedom. Eller ..?

Men hörni, gullevännerna mina på FPA, tror ni att det var slut på det roliga nu så tror ni fel! Nu ska det här en gång för alla redas ut ända från allra börjigaste början. Idag har scanner och skrivare gått varma här i ”Rucklet”, för nu ska försäkringsdomstolen få ta emot allt ni råd­dat med ända sedan tidernas begynnelse. Drygt 0,7 kg komp­let­te­ring­ar blir det, i berömvärt god, kronologisk ordning.

Så ta nu och sug på den syrliga karamellen en stund och sätt sedan ge­nast igång med att planera ert nästa drag, så filar jag på mitt under tiden. För det här ju så kul, att nog ska vi väl hålla på några år till, va? Jag undrar förresten vad slutnotan för skattebetalarna hunnit växa till, när vi, efter X antal år, når ända fram till förvaltningsdomstolen med denna er istadiga vägran att avlyfta ett uppen­bart grundlöst återkrav?

Och er alla andra önskar jag en riktigt trevlig helg! 

Årets första ”Haha-HAA!”

 

 
 
Inte kaaaaan det väl ha något samband med det överklagande till försäkringsdomstolen som jag lämnade in den 20.1? Särskilt som det som bilaga till detta överklagande medföljer en kopia av mitt brev till omsorgsminister Susanna Huovinen + bilagorna till detsamma, ur vilka det tydligt framgår hur riktigt urusla man är på matte inom Folk­pen­sions­an­stalten. Eller är det på logik, kanske? Eller rentav både och? Jomenvisst, så är det ju faktiskt :o)

Hur som helst, detta är i alla fall årets första, riktigt från hjärtedjupet frambubblande

Så seså, FPA, få nu iväg dokumentet till domstolen, så det inte går och blir lika effektivt ”arkiverat” som den gången jag och Lilla A:s pappa överklagade ert beslut om flickebarnets medicinersättning. Som slu­tade med att ni polisanmälde mig för olaga hot. F.ö. var det ju faktiskt pga klantigheten med det överklagandet och dess ringeffekter som jag helt by mistake uppdagade er matematiska inkompetens. Himla otur, va?