Klarsynthet är en fröjd. Och på tal om det, så snubblade jag igår över min ursprungliga inledning till 60+ och singel. Den som jag sedermera skrotade. Men så här i efterskott tycker jag faktiskt att den var riktigt fyndig – och klarsynt:
När du väl har fått kontraktet på den andra – ett utsiktslöst helvete med lågt till tak – spelar det ingen roll att grannarna är av den lugna och stillsamma sorten och att värden installerat jordvärme. Du vet att du för alltid har förlorat din plats i kön och är dömd till evig trångboddhet.
Hyresmarknaden är fri, så det gäller att se om sitt hus mellan den ena ytterligheten och den andra. Själv bestämde jag mig sent omsider för att det jag ville ha var mera svängrum och panoramafönster mot omvärlden. Jag bestämde mig kort och gott för att börja leva livet, inte bara vänta ut det i kön. Ännu har jag en möjlighet att cease the day innan tiden för disease of the day är kommen!»
Jag önskar att jag kunde vara lite mer som Solveig i boken. Men jag är så trött, så trött. Leva livet är det inte tal om just nu, utan mera att överleva detsamma. Den avklarade fönstertvätten måste därför nästintill klassas som ett underverk, värt att lyfta fram till allmän beskådan.






























