Plus, minus, plus, minus, plus ...

DET ÄR KALLT på nätterna. Men under dagarna värmer solen nu så mycket att vädringsluckorna på Glaspalatset öppnas! Gårdsgruset, som varit täckt av ett rejält islager, tittar fram och snart kan jag inte längre se Lilla A:s fotspår i snön där hon sneddat över gården på hemväg från skolan.


Tid för sådd närmar sig och vårnumren av fjolårets Allers Trädgård har fått komma fram. Det är f.ö. ett bra spartips, att fynda åt sig en hel årgång av gamla tidningar t.ex. på en loppis. Framför allt om det man mest är ute efter är kom ihåg-tips för den innevarande månaden, för de är ju samma år efter år.

Vad jag däremot verkligen suktar efter är egna exemplar av de här två biblioteksböckerna:


”Sömmar & stygn” av Anita Gunnars är den bästa, svenska uppslags­bo­ken jag hittat för alla tänkbara och otänkbara broderistygn. Utgiven av ICA bokförlag och med ISBN-nummer 91-534-2521-9.


”The Digital Photography Workbook” lånade jag på bibblan utan att ha några högre förväntningar på den. Pga mina koncentrations­svå­rig­he­ter brukar jag numera ha svårt att läsa såna här instruktions­böck­er, men den här var bra! Lagom mycket text, enkla förklaringar och täcker det mesta. Simon Joinson heter författaren, det brittiska för­la­get heter Piatkus och boken har ISBN-nummer 0-7499-2281-6.

LÄSTIPS Vindens skugga och Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

DET HAR GÅTT ett tag sedan jag tipsade om någon bok, så den här gången klämmer jag till med två. Två av samma författare dessutom! Det är den spanske författaren Carlos Ruiz Zafóns böcker ”Vindens skugga” och ”Ängelns lek”, som i nämnd ordning timme ut och timme in hållit mig trollbunden med hörsnäckorna i öronen.


Båda böckerna tilldrar sig i Barcelona runt mitten av förra seklet och berättelserna rör sig någonstans i gränslandet mellan saga och verk­lighet. De är suggestiva, mystiska och lite mörka, men så fängslande att det helt enkelt inte går att sluta läsa/lyssna. Den som tidigare nju­tit av Michail Bulgakovs ”Mästaren och Margarita” kommer inte att kun­na låta bli att älska även Ruiz Zafón!

Mitt betyg? Två solklara ˜˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

LÄSTIPS Nattfåk av Johan Theorin

Nattfåk
av Johan Theorin

När den kraftiga storm som kallas fåken drar in över Öland gör man bäst i att hålla sig hemma. Fåken som kommer med is, snö och dimma och som drar med sig allt i sin väg.
    Det är vinter på Öland. Familjen Westin har nyligen flyttat dit från Stockholm, till en stor gammal ödegård som de tänker renovera. Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället. Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse? Eller?

Mitt betyg: ˜˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

Högst personlig kommentar:
Det här var en deckare som gav mig sömnsvårigheter. Inte så att jag fick mardrömmar av den, inte alls. Nej, den var helt enkelt så bra att jag utan att somna bort ifrån den i sängen på kvällarna lyssnade och lyssnade och lyssnade. Magnus Krepper, som läser boken, har en mycket behaglig röst och Theorins historia är ruggigt fängslande.
    Nattfåk är en bok med många bottnar. Ingenting är direkt för­ut­sägbart och över det hela kastar en kuslig, suggestiv mör­ker­stäm­ning sin slagskugga; man väntar hela tiden på att något ska hända, frågan är bara vad – och när.
    Med den här boken har jag tagit min första tugga av Johan Theorin och jag ska omedelbart till biblioteket för att låna mer! Det säger allt. Man brukar tala om ”bladvändare”, men det här var för mig min första riktiga ”cd-växlare” ;o)

LÄSTIPS Gamarna av Maria Küchen

Gamarna
av Maria Küchen

Någon i Stockholm ritualmördar framgångsrika kvinnor. Tre personer har redan blivit mördade. Gynekologen Bodil Ohlsson, som ideellt hjälpte papperslösa flyktingkvinnor och offer för he­ders­våld. UD-tjänstemannen Louise Brink, på spikrak väg uppåt i en av Sveriges tuffaste karriärer. Och TV-jour­na­listen So­fie Alberg, som gav det feministiska perspektivet en plats i kommersiella ny­hets­medier. Men när det fjärde mordet inträffar bryts mönstret på ett oväntat sätt. ”Gamarna” är en spännande sam­tids­thril­ler som ger läsaren inblick i Stock­holms smutsiga bo­stads­mark­nad. Med skärpa och mycket humor skildras San­na Wredes pa­nik­fyll­da jakt på en mördare som är ute efter hämnd.

Mitt betyg: ˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

Högst personlig kommentar:
För ovanlighetens skull en ljudbok som jag haft svårt att somna ifrån på kväl­larna i sängen. En bidragande orsak är säkert uppläsaren, Eva Röse, vars in­le­vel­sefulla läsning var ett rent nöje. Men intrigen, språ­ket och tempot var minst lika bidragande orsaker.
    Maria Küchen har lyckats bra med att låta oss krypa in i hu­vud­per­so­nens hjärna och känsloliv. Jag tycker ofta att romaner med mycket tankeåtergivning tenderar att bli för ”babbliga”, så är dock icke fallet i ”Gamarna”.
    Vad som också är skönt är att upplösningen är långt ifrån självklar. Jag in­vag­gas närmast i ett komatöst tillstånd av böcker där man re­dan från kapitel 1 kan gissa sig till hur det hela kommer att sluta. Så var det inte i den här romanen.
    Det här är i mitt tycke en bok för semestern, eftersom den kan va­ra svår att släppa om man väl börjat vända blad.

LÄSTIPS Den orolige mannen av Henning Mankell

Den orolige mannen
av Henning Mankell

Vilket skäl kan Håkan von Enke ha för att spår­löst försvinna under sin dagliga promenad i Lilljansskogen? För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang. von Enke är nämligen Linda Wallanders svärfar och hennes barns farfar. Spåren efter den till synes oförvitlige marinofficeren le­der bakåt till Kalla kriget, till högerextrema sammanslutningar och lönnmördare från det gamla Östeuropa. Wallander kastas in i ett ske­ende vars förvecklingar han inte har förmåga att överblicka. Och sam­tidigt dyker ett ännu mörkare moln upp på hans himmel …

Mitt betyg: ˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

Högst personlig kommentar:
Jag läser inte böcker numera, jag lyssnar. Denna sista roman om Kurt Wallander läses av Krister Henriksson, den skådespelare som själv gestaltar Wallander i ett flertal filmer. Det förlorar boken på för min del. Eftersom jag inte gillar Henriksson i rollen, gillar jag inte att det är hans röst man valt att låta framföra Mankells berättelse. Men visst, karln läser bra, det ska han ha cred för.
     Romanen som sådan är bra, riktigt jädrans bra. Antagligen den bästa av alla Mankell skrivit om den filosofiske, operaälskande Ystads­polisen. Jämfört med föregångarna ger den ännu mer utrymme för Wallanders egna funderingar och är inte heller full av grymma, blo­diga våldsbrott. Mankell lyckas alldeles förträffligt med att knyta fast den Wallanderska säcken och slutet tilltalar mig, även om det inte alls kan anses oväntat.

Jag ger boken med beröm godkänt.

LÄSTIPS Udda av Sara Lövestam

Udda
av Sara Lövestam

Första gången Martin Sander såg en am­pu­te­rad kvinna var han tretton år. Sedan dess har han blivit butikschef på Sys­tem­bolaget, skaffat sig ett fint radhus och flera be­und­ra­rin­nor. Men han har aldrig lyckats bli av med den, fasci­na­tio­nen för det ofull­ständiga. Det pin­sam­ma, hemliga begäret till det avhuggna. Till stum­pen. Som tur är finns Internet och där finns Paula, med noll och ett halvt ben.

Paula vill helst sitta instängd i ett rum, ensam med band­in­spel­ning­ar av partikelverb. Hon är definitivt inte intresserad av någon upp­vakt­ning, hon vill bli citerad i akademiska tidskrifter och bort­se från just det som ingen någonsin bortser från – hennes obe­fint­liga ben och skeva ansikte. Hon vill inte tyckas synd om, hon vill inte svara på frå­gor om hur hon kör bil. Hon vill alldeles särskilt inte behöva kon­fron­teras med påflugna lesbianer som slänger sin sexualitet över halva bordet. Det har hon sannerligen aldrig bett om.

Lelle älskar kvinnor. Hon har dem lite som andra har choklad som något gott att njuta av när andan faller på. Hon skäms inte för det. Hon skäms heller inte riktigt för att storma in på folks kontor och tala om för dem vad de själva borde göra i sängen. Skämmas är något som Lelle inte tycker är en bra idé. Men man kan verkligen fråga sig vad tre medelålders kvinnor på en kemtvätt i Sveg har med den sa­ken att göra.

Mitt betyg: ˜˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

Högst personlig kommentar:
Sara kom jag i kontakt med under min sejour på kapitel1.se, där hon också kapade åt sig segern i Bok-SM 2009, och detta är alltså hennes helt underbara debutroman. Hon tecknar sina karaktärer på ett så­dant sätt att jag alldeles tydligt kan se dem för mitt inre och hennes berättarröst är samtidigt oerhört välvårdad och fri­språkig; en härlig och lyckad blandning. Intrigen är väl genom­tänkt och flyter hela vä­gen.

Det är inte ofta jag läser en roman av en svensk författare där jag inte åtminstone någon gång under läsandets gång retar mig på nå­got, men så icke i fallet ”Udda”. Det här är en bok som gick di­rekt till mitt hjärta och som får mina varmaste re­kom­men­da­tio­ner! Jag väntar med spänning på vad Sara ska koka ihop här­näst och skulle gärna se ”Udda” som film!

LÄSTIPS Svart som natten av Ann Cleeves

Svart som natten
av Ann Cleeves

Det är en kall januarimorgon och staden Lerwick på Shetlandsöarna ligger under ett djupt täcke av snö. Korparna seglar fram över den ensamstående mamman Fran Hunter som just har lämnat sin dotter i skolan och är på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön. Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne: det är grannflickan Catherine Ross, som tillsammans med sin pappa nyligen flyttat till Shetlandsöarna från England.

Shetlandspolisen kallar genast på förstärkning från Skottland. Bland invånarna sprids nyheten om mordet blixtsnabbt och rykten om att stadens ensling Magnus Tait är inblandad i mordet börjar florera. När kommissarie Jimmy Perez ignorerar ryktena och istället börjar kartlägga vad som egentligen hänt sprider sig misstankarna vidare och lägger sig som en skugga över den lilla staden. Grannarna kastar illvilliga blickar på varandra och för första gången låser man sin ytterdörr. Alla känner alla, men en av dem är en mördare. Vem?


Mitt betyg: ˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

Högst personlig kommentar:
Det här var en av de bättre böcker med en kriminalpolis i huvud­rollen som jag läst på länge. Dess­utom är bokens tema lite annor­lunda än i den ”normala” mord­histo­rian. Det är inget frosseri i bru­talt våld, utan mer in­kännan­de med de olika karak­tärer­nas per­son­lig­heter och lev­nads­om­stän­dig­heter. Jag gillar Cleeves språk! Det flyter bra och känns väldigt natur­ligt utan några irri­terande svuls­tig­heter. Att boken dess­utom är in­läst av min fa­vo­rit­upp­läsare, Katarina Ewerlöf, gjorde inte ”läs­upp­level­sen” sämre ;o)

LÄSTIPS Mörkermannen av Unni Lindell

Mörkermannen
av Unni Lindell

I den vackra sommarkvällen bryts lugnet tvärt i höghusområdet utanför Oslo, då en kvinna knuffas ut från sin balkong på sjunde våningen. Att det rör sig om mord råder det inga tvivel om, för flera personer har blivit vittnen till händelsen. Frågan är vem som ville den ensamma kvinnan illa?

Mitt betyg: ˜˜˜ (av 5 möjliga)

Högst personlig kommentar:
Intrigen är bra, men boken förlorar stort på Lin­dells ”babb­liga” sätt att skriva. Berättelsen genomsyras är för många detalj­beskriv­ningar om saker som karaktärerna gör och som inte för berät­tel­sen framåt det minsta. Det gör mig bara irriterad, eftersom allt blir så övertydligt och Lindell inte lämnar något utrymme för min egen fantasi. Inte heller dialogen känns alla gånger helt klockren.

LÄSTIPS Kyoto och fjärilarna av Lennart Ramberg

Kyoto och fjärilarna
av Lennart Ramberg

En het thriller om utsläppsrätter, växthusgaser och internationella affärer i kylslagen miljö.

Mitt betyg: ˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

LÄSTIPS Det tredje tecknet av Yrsa Sigurđardóttir

Det tredje tecknet
av Yrsa Sigurđardóttir

En ung tysk student hittas mördad och torterad på en kyrkogård i Reykjavik. Polisen som undersöker fallet upptäcker att offret experimenterat med tunga droger och tror att gärningsmannen finns bland de lokala knarkhandlarna. Men så enkelt löses inte den finurliga gåtan ...

Mitt betyg: ˜˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

LÄSTIPS Imorgon du av Lars Weiss

Imorgon du
av Lars Weiss

En av stammisarna vid Klara kyrkas soppkök är uppskrämd och orolig. Hans bäste polare verkar ha försvunnit, och han har hört rykten om att flera av Stockholms utslagna saknas. Lennart Karlberg, präst i Klara, tar hans oro på allvar och gör polisanmälan, som dock får låg prioritet i sommarstiltjen. Men tecknen på att allt fler av stadens lodisar verkligen försvunnit under sommaren blir allt tydligare, och när man slutligen finner liket efter en gubbe som närmast verkar ha avrättats sprider sig paniken bland allmänhet och polis. Härjar en seriemördare som tagit sig rätten att städa upp i slummen?

Mitt betyg: ˜˜˜˜ (av 5 möjliga)