Här är vi minsann inte beredda att ta ner skylten ännu! Vi hänger upp den istället.

DET KOMMER NÄRMARE! Nu har jag äntligen lyckats tillverka mig två skyltar att ställa utanför ”Rucklet”, så får jag bara prismärkningen färdig kan vi kanske kasta upp dörren i nästa vecka.

Men jeeesus, så mycket grejor vi har ... Tacksamt nog, så traskade det faktiskt iväg en vitmålad hatthylla, ett stort, stavlimmat skärbräde och en liten anslagstavla utan att vi hunnit öppna för försäljning ännu! Det tar jag som ett gott omen :o)

Trevlig helg, där ute!

Boost för ett slokande självförtroende

PÅ VISSA OMRÅDEN har jag, precis som de allra flesta, ett alldeles excellent självförtroende. Det är liksom något av en självklarhet, när det gäller saker man vet med sig om att vara bra på. Men sedan finns det ju gott om annat, där man känner att man är ute på de välkända sju famnarna djupt vatten; t.ex. då man gör något för första gången och inte har en pastellblå aning om hur resultatet ska bli, hur det ska tas emot av andra.

Som när jag utan nämnvärd eftertanke inhandlade en hyfsad bords­mik­ro­fon, ljudisolerade Lilla A:s sovrum så gott det gick, laddade ner ljudredigeringsprogrammet Audacity och glatt gav mig i kast med att läsa in ”60+ och singel” själv, väl medveten om hur illa jag alltid tyckt om min egen röst och utan någon som helst erfarenhet varken av in­spelningsteknik eller ljudredigering.

Många, många timmars högläsande senare och efter ännu fler timmar framför det digitala redigeringsbordet var filerna äntligen klara och res­ten är historia. Den strömmande ljudboken har, till min häpnad, blivit en riktigt populär biblioteksbok och särskilt varm om hjärtat blir jag, ro­mandebutanten och den glada inläsningsamatören, när för mig okända lyssnare har så här gott att säga om resultatet:

Tack, Kia! Kanske jag trots allt måste överväga att läsa in min senaste bok också, YOLO [man lever bara en gång], medan jag inväntar in­spi­rationen att ta mig an Solveigs fortsatta öden och äventyr? YOLO som ljudbok fanns inte med i planerna, men jag är ju kvinna! Därmed har jag fullt mandat att ändra mig ;o)

Något tilltryck av 60+ som riktig bok fanns inte heller med i planerna, så det var ju lite synd att det förlagsavtal jag erbjöds inte var ett så­dant man tackar ja till om man har hjärnan ansluten till resten av krop­pen. Jag tror nämligen att tant Solveig hade hittat fram till många lä­sare den vägen. Nej, förresten, jag vet att hon hade gjort det! Det finns ju lik­som kvitto på det, i och med hur väl e- och ljudboken gjort ifrån sig, helt utan förlagsmarknadsföring.

Men, va’ fan! ”Lätt fånget, lätt förgånget”, heter det ju. Jag får väl, som jag konstaterat tidigare, säl­ja filmrättigheterna istället. Hallå, Felix Herngren, varför hör du aldrig av dig?! Haha!

Hur KAN det vara så svårt?!

Fastande.

Tammefan, nu gick det en propp igen!!

DEN 5 JANUARI skrev jag till omsorgsminister Susanna Huovinen an­gående det &#@$¤½§ bostadsbidraget. Idag, tre månader senare, kom­mer svaret:

Tack för ert meddelande. Jag förstår att Ni vänder er till social- och hälsovårdsministeriet eftersom lagstiftningen om bostadsbidrag bereds hos oss. Folkpensionstalten sköter sedan betalningen av verk­stäl­lig­he­ten. FPA är dock inte en institution under social- och häl­so­vårds­mi­ni­ste­riet utan är direkt underställd riksdagen. FPA:s fullmäktige styr dess verksamhet. Riksdagsledamot Pentti Kettunen är ordförande för full­mäktige.

Därmed saknas SHM behörighet att ingripa i FPA:s verksamhet.

Och detta besked tog det alltså ett helt kvartal att få fram?? Guuuud, giv mig styrka ...

Men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag! Riksdagsledamot Kettunen har allaredan fått sig en saftig hög med e-postmeddelanden att ta hand om, för ger upp gör jag som bekant inte.

Ekologisk jordförbättring

APRIL. VÅRREGN. LÄGE att bjuda trädgårdens kalkälskare på vin­terns alla äggskal!

Under veckoslutet sprätte jag ut pellets med hönsgödsel också och har gett lite vedaska åt hallonbuskarna jag planterade ifjol. Så dagens regn kom som på beställning, även om jag t.v. inte fått något annat i jorden än sättlök av gul lök och rödlök. Men vackert så. Jag kommer väl igång vad det lider. Väl ..?

Och ja just ja! Förra veckan gav jag faktiskt alla rosor riktig rosgödsel, från butiken. There’s a first time for everything.

Om när saker och ting börjar komma till sin spets

DEN REDAN RIKTIGT röriga bostadsbidragshärvan blir allt mer till­trasslad vad tiden går. Det var illa nog, att jag för c. två och ett halvt år sedan uppdagade att FPA inte följer den finländska förordningen för hur det allmänna bostadsbidraget ska beräknas. Sjufalt värre skul­le det ändå bli, visade det sig alldeles nyss.

Nu är det nämligen så här, att Åland har egen lagstiftningsbehörighet när det gäller det allmänna bostadsbidraget. I den åländska lag­sam­ligen återfinner vi nämligen Landskapslag (1975:63) om tillämpning av lagen om bostadsbidrag och även en förordning: Förordning (1995:7) om skötseln i landskapet Åland av vissa ärenden som gäller bostadsbidrag.

I denna förordning fastslås det, att de förvaltningsuppgifter som följer av lagstiftningen om bostadsbidrag i landskapet Åland handhas av FPA enligt vad landskapsregeringen och FPA närmare avtalar.

Hoppsan då! Men något i förordningen omnämnt avtal mellan land­ska­pet Åland och FPA har jag inte lyckats hitta, så på vilka grunder är det då som FPA handhar förvaltningen av de allmänna bostadsbidraget i landskapet?

Och hur kan det komma sig, att FPA i alla sina beslut gällande all­män­na bostadsbidrag på Åland hänvisar till rikslagstiftningen, såväl L om bostadsbidrag som den av statsrådet årligen utgivna förordningen?? Inte en rad om någon åländsk lagstiftning så långt ögat kan nå.

I LL 1975:63 finns dessutom en ytterligt intressant paragraf, nummer fyra i ord­ningen. Den lyder som följer:

”4 §. (1993/118) Bestämmelserna om ändringssökande skall inte tillämpas i landskapet Åland.”

Hoppsan igen! Men hur kan det då komma sig, att varje gång man får ett beslut från FPA, så hänvisar de till Besvärsnämnden för social trygg­het om man vill söka ändring, i enlighet med 8 kap. i den finska lagen? Det är ju inte rätt på en fläck, ef­ter­som det torde vara antingen hos Ålands förvaltningsdomstol eller direkt hos landskapsregeringen man ska besvära sig.

Så, kära nån, den här soppan är sannerligen inte färdigkokt på bra länge ännu! Sedan är det ju även oerhört fascinerande, att man inte i en enda instans under hela den här långa resan verkat vara på det klara med Ålands särställning. Inte ens vid FPA:s distriktskontor på Åland, för fasiken! Än mindre har man förstås kunnat upplysa mig om saken, utan har istället låtit åren gå utan att några som helst åtgärder vidtagits och i hopp om att kärringen väl ska ge upp någon gång.

Otaliga är de gånger jag blivit idiotförklarad av både kreti, pleti och me­diamurvlar på min minst sagt uppförsbackiga väg mot upprättelse och rättskipning. Men skrattar bäst som skrattar sist. Att stämplas som kockobello av ovedersägligt ännu större korkskallar än en själv är än­då ett relativt lågt pris att betala för att få till stånd en korrigering av ett flertal uppenbara lagstridigheter!

F.ö. är undertecknad intelligensmässigt testad och godkänd – har t.o.m. papper på det – så det stör mig inte nämnvärt att iklädas dum­strut. Hur det för övriga aktörer i den här farsen står till med den sa­ken får väl nog med fog sägas vara öppet för diskussion.