Lite ”solsken” – men också ”regn”

JAA, I ÅR gick det enligt förväntan! Idag spräckte jag frögurkan av non-hybriden 'Wautoma' och det fanns gott om frön. Dessa ligger nu i blöt för att det geléaktiga höljet som omger varje frö ska lösas upp.

Inte helt enligt förväntan blev däremot de färdigfiltade vantarna, som inte krympte fullt så mycket som jag räknat med. De är därmed för stora för mig själv, men passar en större damhand eller liten herrdito. Finns i bu­ti­ken på Etsy.

Och idag mår jag riktigt pyton. Det snurrar i skallen som aldrig förr och känns som något stryper blodtillflödet upp i skallen; som om cirkulationen inte funkar som den borde. Så nu skiter jag i precis allt annat – även det nödvändiga intaget av föda – för jag bara måste lägga mig platt på rygg och vänta på att det förhoppningsvis går över. Äta kan jag göra lika bra en annan dag.

Sticketovat forts.

AV DE NYSTAN med Marks & Kattens Eco Baby Ull jag fyndade för 1 euro styck har det förutom det tidigare tillverkade paret blivit två par sticketovade vantar till. Här är de alla tre på samma bild. För den där lilla extra finishen har jag broderat längs öppningarna: förstygn träd­da med två färger, kvistsöm och langettstygn.

Underst i traven ligger ett par jag provade göra av rester jag hade av garnet Satakieli från finska garntillverkaren Vuorelma. Det är ett tunt och fint helyllegarn, som egentligen är avsett för stickor 2,5-3,5. Jag stickade på nr 4,0 och med de mått som finns på den undre bilden.

Efter en timmes filtning i maskin hade de fått precis lagom storlek.

Sticketovat

STICKA OCH SEDAN tova/filta i maskin – en suverän teknik för att till­verka täta, varma tumvantar! Rekommenderas. Snabbt går det också.

De här vantarna är stickade på strumpstickor nr. 4 och är filtade i en timme på 40° tillsammans med ett par jeans (för att få lite mer gnugg­effekt). Garnet är Marks & Kattens Eco Baby Ull; 100 % ull med minst 20 % merinoull och inte superwash.


Som synes krymper de rejält i storlek när de filtas:

Annars är jag låg idag. Jag fick tråkiga nyheter av en gammal, god vän igår och idag är mina tankar splittrade och mest hos henne. Ett par re­diga tumvantar kan verkligen behövas just nu, för här ska hållas tum­mar, tår, armar, ben och andra utstickande delar för att den pärs hon imorgon ska ta första steget på ska gå riktigt, riktigt bra!

Än en gång har jag blivit påmind om hur marginella mina egna bekym­mer är ställda i relation till vad andra får utstå. Och än en gång har jag blivit påmind om varför jag inte har någon gudstro. Hur kan man tro på någon gud, när denne i så fall mest hela tiden är orättvis, ut­stu­derat ond och gör bara illa..?