»Hoorfie»

JAG HAR DÖPT scarfen som blir en huva – eller huvan som blir en scarf, om ni föredrar den vägen – till ”Hoorfie”, av engelskans Hood och Scarf.

Fyra stycken har det hittills blivit och en femte, en svart, är på gång. De föregående är slätstickade men den pågående blir rätstickad. Och så har jag med stor omsorg nedtecknat beskrivningen också, tro’t eller ej. Den kommer inom kort att finnas att köpa för en ringa peng både på svenska och engelska i min Etsybutik, där jag f.ö. även avyttrar mina alster.

Men idag blir det inte många maskor stickade, för här måste kokas äppel­mos och bakas paj av all frukt jag måste plocka ner innan jag gav mig på mina äppelträd med sågar och sekatör. Och ikväll är det line dance igen. Yi-haa!!

Septembersysslor

HUR OGÄRNA MAN än vill att det ska vara så, så kommer hösten emot nu. Och med hösten kommer höstsysslor, framför allt i trädgården.

Jag har under den senaste veckan ägnat mig åt att tukta mina äppelträd, som faktiskt börjar se riktigt presentabla ut nu. Tre av dem är det tredje året jag friserar med ordning och omsorg, det fjärde fick i år sin första, re­jäla släng av både sekatör, gren- och motorsåg i förrgår.

Varje gång jag ägnar mig åt sådant här, som resulterar i högar med kvistar och grenar, skänker jag en tanke av oerhörd tacksamhet till Marilla. Utan henne hade jag varit utan Konrad, min flistugg, och stått mig slätt.

Med hösten följer också att bl.a. Victoriaplommonen mognar. Ett under många år träget bortplockande av alla frukter som angripits av monilia ver­kar så smått ge resultat ... eller så är det bara den osedvanligt torra och heta sommaren som gjort sitt. Hur som helst blir det mycket fina plommon i år. Mycket mer än jag själv har möjlighet att ta tillvara.

Så under veckoslutet erbjuder jag självplock för 2€/kilo. Stegar av olika höjd finns att tillgå, men man får ta med egen påse att plocka i. Den som är intresserad ombeds höra av sig, så att vi kan komma överens om tid­punkt!

För intresseklubben att notera

I MIN ÄGO finns sedan årtionden en sådan där manuell knivslip från Fis­kars, som när det begav sig kom utan någon som helst bruksanvisning. Och visst, hur mycket bruksanvisning behöver ett järnspett ...? Men under dessa årtionden har jag tyckt att den väl fungerat sisådär. Visst har den slipat, men inte så där särdeles imponerande bra.

Idag kom jag, den sannolika helidioten, äntligen på varför.

Kolla på bilden. Under sliptrissorna finns det en urskålning. Den är syn­bar­ligen avsedd för vatten. Och ser man på, med vatten i baljan går slipningen som en dans!

Snacka om att inte känna sig som den direkt vassaste kniven i lådan ... Men nu har jag sådana i alla fall. Skitvassa :o)

(Samma modell av slip har f.ö. sålts – kanske fortfarande säljs – även på IKEA. Sannolikt även där utan manual.)

Edit 09-09-2014:
Efter att jag skrev detta inlägg hittade jag ett diskussionsforum på finska, där det faktiskt är någon annan som redan 2007 var inne på samma spår som jag, att det bör sättas vatten i baljan. Den som förstår finska kan så­ledes roa sig med att läsa diskussionsinlägg #9 där.