”Chips happens!” sa Ruckelhäxan

MAN SKA INTE glömma sina plåtar med blivande fruktremmar i ugnen för länge. Då går det så här, man får chips istället för sega och mjuk remmar:

Men de är ätbara de med, liksom de lustigt formade busktomaterna på kvis­ten herr K hade med sig häromdagen. Sorten lär ska vara 'Heart­break­er', som dessvärre är en F1-hybrid. Att ta vara på frön från någon av fruk­terna lär därmed inte vara värt besväret.

Attans, vet ni, vad jag har börjat fatta agg mot allt som det står ”F1” på!

Men nu måste jag rusa iväg till matbutiken för att avvärja en hotande ka­tastrof:

Kaffet är slut!!

För intresseklubben att notera

I MIN ÄGO finns sedan årtionden en sådan där manuell knivslip från Fis­kars, som när det begav sig kom utan någon som helst bruksanvisning. Och visst, hur mycket bruksanvisning behöver ett järnspett ...? Men under dessa årtionden har jag tyckt att den väl fungerat sisådär. Visst har den slipat, men inte så där särdeles imponerande bra.

Idag kom jag, den sannolika helidioten, äntligen på varför.

Kolla på bilden. Under sliptrissorna finns det en urskålning. Den är syn­bar­ligen avsedd för vatten. Och ser man på, med vatten i baljan går slipningen som en dans!

Snacka om att inte känna sig som den direkt vassaste kniven i lådan ... Men nu har jag sådana i alla fall. Skitvassa :o)

(Samma modell av slip har f.ö. sålts – kanske fortfarande säljs – även på IKEA. Sannolikt även där utan manual.)

Edit 09-09-2014:
Efter att jag skrev detta inlägg hittade jag ett diskussionsforum på finska, där det faktiskt är någon annan som redan 2007 var inne på samma spår som jag, att det bör sättas vatten i baljan. Den som förstår finska kan så­ledes roa sig med att läsa diskussionsinlägg #9 där.

Om när saker och ting börjar komma till sin spets

DEN REDAN RIKTIGT röriga bostadsbidragshärvan blir allt mer till­trasslad vad tiden går. Det var illa nog, att jag för c. två och ett halvt år sedan uppdagade att FPA inte följer den finländska förordningen för hur det allmänna bostadsbidraget ska beräknas. Sjufalt värre skul­le det ändå bli, visade det sig alldeles nyss.

Nu är det nämligen så här, att Åland har egen lagstiftningsbehörighet när det gäller det allmänna bostadsbidraget. I den åländska lag­sam­ligen återfinner vi nämligen Landskapslag (1975:63) om tillämpning av lagen om bostadsbidrag och även en förordning: Förordning (1995:7) om skötseln i landskapet Åland av vissa ärenden som gäller bostadsbidrag.

I denna förordning fastslås det, att de förvaltningsuppgifter som följer av lagstiftningen om bostadsbidrag i landskapet Åland handhas av FPA enligt vad landskapsregeringen och FPA närmare avtalar.

Hoppsan då! Men något i förordningen omnämnt avtal mellan land­ska­pet Åland och FPA har jag inte lyckats hitta, så på vilka grunder är det då som FPA handhar förvaltningen av de allmänna bostadsbidraget i landskapet?

Och hur kan det komma sig, att FPA i alla sina beslut gällande all­män­na bostadsbidrag på Åland hänvisar till rikslagstiftningen, såväl L om bostadsbidrag som den av statsrådet årligen utgivna förordningen?? Inte en rad om någon åländsk lagstiftning så långt ögat kan nå.

I LL 1975:63 finns dessutom en ytterligt intressant paragraf, nummer fyra i ord­ningen. Den lyder som följer:

”4 §. (1993/118) Bestämmelserna om ändringssökande skall inte tillämpas i landskapet Åland.”

Hoppsan igen! Men hur kan det då komma sig, att varje gång man får ett beslut från FPA, så hänvisar de till Besvärsnämnden för social trygg­het om man vill söka ändring, i enlighet med 8 kap. i den finska lagen? Det är ju inte rätt på en fläck, ef­ter­som det torde vara antingen hos Ålands förvaltningsdomstol eller direkt hos landskapsregeringen man ska besvära sig.

Så, kära nån, den här soppan är sannerligen inte färdigkokt på bra länge ännu! Sedan är det ju även oerhört fascinerande, att man inte i en enda instans under hela den här långa resan verkat vara på det klara med Ålands särställning. Inte ens vid FPA:s distriktskontor på Åland, för fasiken! Än mindre har man förstås kunnat upplysa mig om saken, utan har istället låtit åren gå utan att några som helst åtgärder vidtagits och i hopp om att kärringen väl ska ge upp någon gång.

Otaliga är de gånger jag blivit idiotförklarad av både kreti, pleti och me­diamurvlar på min minst sagt uppförsbackiga väg mot upprättelse och rättskipning. Men skrattar bäst som skrattar sist. Att stämplas som kockobello av ovedersägligt ännu större korkskallar än en själv är än­då ett relativt lågt pris att betala för att få till stånd en korrigering av ett flertal uppenbara lagstridigheter!

F.ö. är undertecknad intelligensmässigt testad och godkänd – har t.o.m. papper på det – så det stör mig inte nämnvärt att iklädas dum­strut. Hur det för övriga aktörer i den här farsen står till med den sa­ken får väl nog med fog sägas vara öppet för diskussion.

En fråga om tolkning

AV ANDRA ORSAKER än mitt senknarr fick jag häromdagen anledning att studera Ålands hälso- och sjukvårds, ÅHS, handbok för pa­tient­av­gif­ter 2014. I denna står det som följer:

”Endast en avgift tas av patienten för besök för samma diagnos, samma dygn eller då patienten ombeds återkomma näst­kom­mande dag för ytterligare undersökning/behandling p g a att till­räckliga resurser inte finns tillgängliga under obekväm ar­bets­tid.”

Men nu rådande kommatering, som innebär en uppräkning, blir inne­bör­den faktiskt, att man inte be­höver betala mer än en gång

a) ”[för besök] för samma diagnos” = diagnosen är densamma vid näs­ta besök (dvs återbesök, t.ex. för uppföljning)

b) ”[för besök] samma dygn” = två eller fler olika besöksorsaker inom samma dygn

c) ”[för besök] då patienten ombeds återkomma näst­kom­mande dag för ytterligare undersökning/behandling p g a att till­räckliga resurser inte finns tillgängliga under obekväm ar­bets­tid” = kräver ingen när­ma­re förklaring

Men så är det nu inte tänkt att det ska betyda. Det fick jag veta igår. Enligt ekonomiavdelningen vid ÅHS ska man visst betala ny avgift för återbesök för samma diagnos, även fast det inte skrivits så. Jaha ..? Men för att den nu rådande ordningen ska vara juridiskt hållbar borde texten istället lyda så här:

”Endast en avgift tas av patienten för besök för samma diagnos samma dygn eller då patienten ombeds återkomma näst­kom­mande dag för ytterligare undersökning/behandling p g a att till­räckliga resurser inte finns tillgängliga under obekväm ar­bets­tid.”

Ser ni den hårfina skillnaden ..? Ett enda litet kommatecken, det efter ”samma diagnos” i originaltexten, betyder såå mycket! :o) Men allra tydligast skulle det bli om man formulerade det så här.

På Åland kostar ett hälsocentralbesök 27 euro – varje gång. Jämför detta t.ex. med Åbo, där en avgift på 14,70 euro uppbärs för ka­len­der­årets tre första besök på hälsocentralens läkarmottagning. Alla föl­jan­de besök under kalenderåret är avgiftsfria. Eller som det är för hel­sing­forsarna, vars alla besök f.n. är gratis.

Det diskuteras mycket om huruvida vi har en bra eller dålig hälso- och sjukvård här på Åland. Men ett är oomtvistligen säkert: dyr är den i alla fall, i jämförelse.

Social- och miljöministern är informerad om kommateringen och har bett mig informera de ansvariga.

Rätt ska vara rätt – Ruckelhäxan strikes again. Twice!

DET BÖRJAR VISST bli mer regel än undantag att jag har rätt? Den här gången gäller det diagnosen av mitt handledsproblem, som jag själv, ända från början, konstaterade vara en senskideinflammation, men som av ”expertisen” klassades som en banal mus­kel­över­an­sträng­ning. Men rätt fick jag, i slutändan!

Så nu blir det heparin, dvs blodförtunnande, intravenöst i tre dagar, vilket är vad jag borde fått direkt med de übertydliga symptom jag upp­visade. Samtidigt skulle handleden behöva immobiliseras tills in­flam­mationen klingat av, men det är en åtgärd som svårligen låter sig vidtas.

Är man högerhänt och singelhushållande blir det varken mat i magen, disk i torkskåpet eller mycket annat gjort heller om man sätter den do­minanta klöven ur spel. Det är svårt nog att försöka torka sig där bak med ”fel” hand, med en pappersåtgång som blir dubbelt den normala innan man får till det ;o)

Men när det gäller att få till det tar Alandia Försäkring priset! Och då menar jag inte pga att de f.n. befinner sig rejält i blåsvädret, eftersom det spekuleras i att de sparkat en chef pga hans sexuella läggning. Nä, här gäller det rent allmänt tövel, som man säger på Åland. Igen.

Från ingenstans – men enligt handläggaren hämtat ur läkarutlåtanden – har jag begåvats med två sprillans nya diagnoser: A69 = Nekroti­se­rande ulcerös stomatit och E22 = Akromegali och hypofysär gigantism. Inte riktigt alla siffror rätt, om jag så säger, och därmed ännu ett be­lägg för med vilken imponerande kompetens man handlägger sina kun­ders pen­sions­ären­den, att addera till den redan långa raden.

Jag behöver väl knappast påpeka att jag opponerat mig mot miss­för­hållandet ..? Rätt ska som sagt vara rätt. Det är tur att trädgården börjar vakna till liv igen. För ens sinnesfrids skull, alltså.

”När dumheten kom till byn, då var korkskallarna redan där”

FPA DOES IT again!! Klantar sig, alltså. Å det gruvligaste. Men finns det någon som blir förvånad ..?

Daterat den 18.12.2013 klämde besvärsnämnden för social trygghet ur sig ett [lagstridigt] beslut i mitt besvär angående FPA:s [likaledes lag­stridiga] beräkningar av bostadsbidraget jag tidigare hade + ett åter­krav de anser sig ha på mig, trots att det de facto är de som är skyl­diga mig pengar.

Enligt den finländska förvaltningslagstiftningen har man 30+7 dagar på sig att besvära sig, den s.k. besvärstiden. Räknar man 37 dagar fram­åt fr.o.m. 19.12.2013 (själva beslutsdagen räknas inte med) betyder det att besvärstiden var slut efter 24.1.2014. Jag lämnade in över­kla­gan­det till försäkringsdomstolen hos FPA den 20.1 och var m.a.o. ute i god tid.

Enligt regelverket har FPA 30 dagar på sig efter besvärstidens utgång, dvs i det här fallet räknat fr.o.m. 25.1.2014, att antingen rätta sig själv eller överföra ärendet till besvärsinstansen. De kan t.o.m. beviljas 60 dagar, i händelse av att tilläggsutredningar måste inhämtas. Men det­ta förutsätter, att de utan fördröjning underrättar den klagande om att så kommer att ske.

Den 23.2 hade de 30 dagarna förflutit, men tro för all del inte att något överklagande hade överförts till domstolen. Det kollade jag nämligen. Det gjordes inte heller den 24, 25, 26 eller 27.2. Och det skulle f.ö. ha varit en teknisk omöjlighet, eftersom jag idag – den 28.2 – med pos­ten, som kom före kl. 10:00 på morgonen, fick ett meddelande, som enligt FPA:s angivelse postats ... håll i er nu ... den 28.2! Jävla snabb postgång här på ön, va? Särskilt som utlåtandet är avgivet av FPA i ... Vasa, dit FPA även vill att domstolen skickar sitt beslut och ev. hand­lingar i ärendet. Vasa ..? Que??

Med det kuligaste av allt är ändå, att i samma brev fanns deras ut­lå­tan­de till försäkringsdomstolen. Gissa med vilken datering! Jo, dagens datum förstås, den 28.2. Vad annars, haha! :o)

Så det är inte nog med att de överför sina kunders ärende i strid med lag, de antedaterar sina egna inlagor också. Pålitlig och fin instans det där. Men allra, allra roligast är ändå vad de skrivit i själva utlåtandet. Jag citerar:

”/.../ Bostadsytan för Backlunds egnahemshus beaktades enligt de upp­gifter som finns FPA tillhanda gällande fastigheten, dvs 70 kvad­rat­meter.”

Åhåå..? M.a.o. får vi här svart på vitt att man inom organisationen ifråga är både icke-läskunniga och förmodligen gravt synskadade. Jag har – vid upprepade tillfällen – skrivit hur stort mitt lilla ruckel är. Jag har vid åtminstone två, eventuellt t.o.m. tre, tillfällen skickat in skal­enliga ritningar på kåken, med mått- och kvadratmeterangivelser och allt. Och ändå blir det fel, fel, fel och återigen fel. Men låt mig citera vidare:

”Boendeutgifterna för egnahemshus godkänns enligt de av statsrådet årligen fastställda skötselutgiftsnormerna.”

Jaså, ni fortsätter att hävda detta? Det hjälpte tydligen inte, att som bilaga bifoga det utförliga brev, inklusive förklarande texter, tabeller och diagram, som jag skickat till omsorgsminister Susanna Huovinen. Jaja, därmed ytterligare ett bevis på att läskunnigheten – för att inte tala om den matematiska kunskapsnivån – inte håller måttet. Och det som verkligen bekräftar detta är slutklämmen:

”/.../ Byrån har inte heller fått kännedom om någon ny sådan ut­red­ning som skulle ge anledning att ändra beslutet.”

Fast det är väl på sätt och vis sant. För om FPA fortfarande täcks häv­da att de gjort och gör rätt, trots att de kunnat ta del av min skrivelse till om­sorgs­ministern, då måste det naturligtvis innebära att de inte läst densamma. Eller så har det lästs, men inte förståtts. Jag lägger min insats på det sistnämnda – och att man inte begriper något är kanske, på sätt och vis, att jämställa med att inte få kännedom. Eller ..?

Men hörni, gullevännerna mina på FPA, tror ni att det var slut på det roliga nu så tror ni fel! Nu ska det här en gång för alla redas ut ända från allra börjigaste början. Idag har scanner och skrivare gått varma här i ”Rucklet”, för nu ska försäkringsdomstolen få ta emot allt ni råd­dat med ända sedan tidernas begynnelse. Drygt 0,7 kg komp­let­te­ring­ar blir det, i berömvärt god, kronologisk ordning.

Så ta nu och sug på den syrliga karamellen en stund och sätt sedan ge­nast igång med att planera ert nästa drag, så filar jag på mitt under tiden. För det här ju så kul, att nog ska vi väl hålla på några år till, va? Jag undrar förresten vad slutnotan för skattebetalarna hunnit växa till, när vi, efter X antal år, når ända fram till förvaltningsdomstolen med denna er istadiga vägran att avlyfta ett uppen­bart grundlöst återkrav?

Och er alla andra önskar jag en riktigt trevlig helg! 

”Favorit i repris”

FÖR DRYGT ETT par år sedan bloggade jag om Jakten på de försvunna hålfotsinläggen, ett sökande som med varierad intensitet pågick i tre år (!) innan de återfanns. Nu är det dags igen.

Den här gången är det mitt flexibla ministativ till kameran som är puts väck. Det har alltid legat – ska alltid ligga – på samma hyllplan i bok­hyl­lan utanför köket. I förrgår sträckte jag mig automatiskt efter det och mitt mus­kelminne är så starkt att jag nästintill kunde känna det trots att jag famlade i tomma intet. Vafalls, inget stativ?!

Nu har jag [åter en gång] vänt upp och ner på hela huset. Letat högt och lågt, på tänkbara och otänkbara ställen (ja, även i kylskåpet). Nada stativ. Det är som uppslukat av universums svartaste av svarta hål, trots att min egen doktor Watson, i form av Lilla A, vars hjärna numera funkar bättre än min, också är inkopplad på fallet. Men so far inget stativ. Inte någonstans. Inte ens i bastun.

Jag tror tamigfan att jag blir galen, vet ni vad. Det här kan inte vara sant! Inte att det händer en gång till. Eller är det helt enkelt så att jag håller på att bli dement nu också, ovanpå allt annat elände..?

Men ärligt talat, vart fan kan jag ha satt det?

Även solen har sina fläckar :-)

DET HÖR FAKTISKT inte till vanligheterna att jag klantar mig i köket. Livsmedel är helt enkelt för dyra i inköp för att det ska finnas utrymme för misslyckanden. Men dock, det händer ändå att det går åt skogen ibland, även om det som sagt är sällsynt.

Igår skulle jag testa ett för mig helt nytt recept på äppelkaka, med smet lite à la muffins och låång gräddningstid. Medan kakan var i ugn­en, på slutrakan, dök exet upp för att överlämna dottern – och så gick det som det gick. Jag glömde förstås ta med mig tajmern ut på backen, fastnade med käften och kom inte ihåg kakjäveln förrän det började lukta välgräddad sockerkaka ända ut på gården ...

Fan.

Vad som lyckats aningen bättre är årets vitlöksodling. Jag skördade för c. en vecka sedan och sedan har lökarna legat och torkat tills igår, då jag putsade och flätade dem för vinterförvaring torrt och svalt. Det som finns kvar av fjolårets odling blir utsäde i år. Men det dröjer ännu några veckor tills det är dags att så. Oktober-november är det som gäller.

Och så var det måndag igen då med en vardagsvecka av sedvanlig, otålig väntan på besked från läkare/besvärsnämnd(er)/justitie­om­buds­man­nen att se fram mot. Vecka läggs till vecka och månad till må­nad utan att en enda tumme hakas ur någonstans. Föga imponerande – men jävligt frustrerande.

Om det här med priset på sill

DET ÄR INTE lätt att vara ambivalent, vela hit och dit och inte kunna bestämma sig. Och eftersom midsommarhelgen – sillens och snapsens förlovade högtid – är i antågande tänkte jag att det kunde vara på sin plats att visa hur tokigt det kan bli i en av Ålands största livsmedels­butiker när man inte riktigt vet hur man ska ha det.

Häromsistens skulle jag köpa en burk sill. Min vana trogen blundade jag för burkarna från Abba och Boy m.fl. och gick raka spåret till hyllan med kedjans eget ”lågprismärke”:



Jag hade redan plockat ner en burk sill i kryddsås i kundvagnen när blicken plötsligt fastnade på hyllkanten ovanför. Vafalls?! Sill av ”dyr­märket” Snaps 4 euro billigare per kilo!! Och skärgårdssillen dessutom, en av mina favoriter:



Bing, bång! ljöd stora varningsklockan i mitt huvud. Här är det fel så det skriker om det, tänkte jag, halade fram mobiltelefonen och knap­pa­de mig fram till miniräknaren. Sen studerade jag burkarna lite mer ingående.

Burken med sill i kryddsås för 2,55 euro uppgavs ha en vikt på 580 gram, varav ätbart innehåll 275 gram. Okej, lite matte då ...

(2,55 euro / 275 g nettovikt) × 1000 = 9,27 euro/kilo

Helt rätt. Så bra!

Över till ”dyrburken”. Den kostar 2,50 euro och väger 475 gram, men av det är endast 215 gram sill. Matte igen ...

(2,50 euro / 215 g nettovikt) × 1000 = 11,63 euro/kilo!!

Oj, oj, oj! Det är 6,37 euro mer per kilo än vad man anger på jäm­förelse­prislappen och 2,36 mer per kilo än ”billigsillen”. Inte bra. Inte bra alls. Rena lurendrejeriet, om man ska vara ärlig.

Nåväl, jag är ju inte den som är den, så jag stegade raskt fram till en i personalen, återvände med mitt sällskap till sillhyllan, förklarade peda­go­giskt den matematiska missen och föreslog att det skulle korrigeras med det snaraste.

”Det är inte vi som gör prislapparna på hyllorna”, blev svaret. ”Dom får vi från fastlandet.”

”Må så vara”, svarade jag, ”men för den skull kan det väl korrigeras..? Får jag föreslå att du gör din förman uppmärksam på hur tokigt det ligger till?”

Jodå, det skulle göras, det var självklart. Jaha, när då då? Till mid­som­mar­helgen 2013 kanske? För ännu igår, ett par veckor senare, var pris­märk­ning­en densamma.

Avslutningsvis kan vi säga så här: efter den här upptäckten litar jag in­te ett smack på de uppgivna jämförelsepriserna. Och har man det kna­pert är det tamigfan ett heltidsjobb bara att handla.

Inte vilka brevvänner som helst :o)

DEN 27 DECEMBER 2011 mejlade jag en fråga till Social- och hälso­vårds­ministeriet i Finland, dvs för nästan präxis två månader sedan. Mitt tålamod är mellan varven inte så långt, så när årsskiftet kommit och gått och svar uteblev – och det i samma veva tändes en talgdank hos undertecknad – ja, då fick det bli en fråga för JO istället.

Men hast du mir gehören, idag plingade det till min oerhörda förvåning in ett mejl! Notera dock, att brevet är daterat den 09.02.2012 och att vi idag skriver den 24.02.2012. Det måste m.a.o. vara extreemt tröga linor mellan hufvudstaden och Åland. Eller..?


Och min fråga då..? Tja, enligt ovan kan man väl utan att överdriva så där alldeles nämnvärt säga att den är med ”Goddag, yxskaft!” besva­rad.

Men dagens garv fick jag mig i alla fall. Nu igen.

Dagens garv

Behold, bilaga 54:


”FPA – ditt stöd i livets alla skeden”
My ass!

Sen återstår det att se vem som beklagar vad i slutändan. Mest be­klag­ligt – just nu – är att mejlet ovan innebär ett bostadsbidrag på 37,96 euro/månad ända t.o.m. september istället för 267,69, som det skulle bli om beräkningen fr.o.m. 01.01.2012 gjordes i enlighet med lagen. Allra mest humoristiskt i sam­manhanget är, att före jag rättade dem förra gången hade de tänkt pytsa ut 156,65. Det här är alltså tacken för att jag rättade deras egna felberäkningar till min nackdel. Märklig myndighet på alla sätt och vis.

Och vad tusan, följs inte lagen i andra sammanhang, så varför ska det vara så ryysligt noga att göra det i det här?! Jomenvisst, svaret är en­kelt: kan man jävlas ska man jävlas. Allra helst med dem som är mest utsatta och förutsätts ha minst att sätta emot. Håhå, jaja :o/

Vet ni vad, hela den här bostadsbidragshistorien är verkligen så jävla absurd att jag bara är tvungen att rå­gar­va mitt i bedrövelsen.

Med risk för att bli tjatig upprepar jag ändå vad som stipuleras i 8 kap 22 § 5 mom. Lag om bostads­bi­drag 4.6.1975/408:

”Om ny utredning framkommer i ett ärende som gäller beviljande av förvägrad förmån eller utökande av redan beviljad förmån, skall Folkpensionsanstalten pröva ärendet på nytt. Folkpen­sions­anstalten kan utan hinder av ett tidigare lagakraftvunnet be­slut bevilja en förvägrad för­mån eller utöka en redan beviljad för­mån.”

Går det att utöka en förmån på basen av ”ny utredning” torde inget hinder föreligga för att utöka en förmån även på basen av ett rättel­se­yrkande. Det handlar bara om viljan att göra det. Men om viljan är att göra ont och inte gott, tja, då blir det ju knepigare.

Edit kl. 22:34
Dessutom hotar FPA ännu en gång med återkrav av ”grundlös över­betal­ning”, varför jag även vill passa på att inflika vad som sägs om återkrav i Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408, denna gång 7 kap 19 §:

”Har en förmån enligt denna lag betalts utan grund eller till ett för stort belopp, skall den överbetalda förmånen återkrä­vas.

Återkravet kan frångås helt eller delvis, om detta anses skä­ligt och om utbetalningen utan grund inte berodde på svikligt för­farande från förmånstagarens eller dennes företrädares sida eller om det belopp som betalats utan grund är litet.”

Den s.k. överbetalningen (som de facto är en underbetalning) har FPA knåpat ihop alldeles själv, utan min inblandning, på basen av fel [av dem påhittad] inkomst, fel [av dem påhittad] kvadratmeteryta och fel­beräknad boendeutgift. Klart som korvspad, inget utrymme för tolk­ning.

Helt vridet!

”BROTTSPLATS EDINBURGH”, MED stilige Jason Isaacs i rollen som Jackson Brodie, och en nystartad tröjstickning är ingen lyckad kom­bi­na­tion.


Jag hade ju så himla noga kollat att uppläggningsvarvet inte hade vri­dit sig! Ändå upptäckte jag först en dryg timme in i programmet – fem centimeter stickning senare – att det bara är att repa upp. Att fagra karlar ställer till det kan ju inte direkt klassas som århundradets upp­täckt, men lik förbannat blev jag irriterad.

Dessutom visade klockan på någon minut efter midnatt och det hade blivit fredag den 13:e. Ögonfröjd eller inte, i det skedet stängde jag av dumburken.

Men vidskeplig är jag inte.

Ett sant nöje, må jag säga!

 

JO, minsann! Med detta avsänt är det bara att ”slipa kniven” för att ta sig an näste man till rakning, Försäkringsaktiebolaget Pensions-Alan­dia.

Jag börjar vid det här laget vara rätt haj på att läsa lagtext, så Lag om pension för företagare 22.12.2006/1272 lär knappast innebära någ­ra problem, och när jag ändå är igång är det kanske lika bra att i pre­ven­tivt syfte smälla i sig även Lag om patientens ställning och rät­tig­heter 17.8.1992/785..?

Men fy för Farao, vet ni vad, vad juridik är trååkigt :o/

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 7 och: ”Heureka!”

Det här är det sista av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Fin­land under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan har jag således upp­dagat någonting som slår mig med häpnad: beräk­ning­en görs inte i enlighet med gällande förordning. Inlägget nedan beskriver på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012 och polisanmält den 16-02-2012.

Om du tycker att förklaringen här nedan är svår att förstå: läs istället DET HÄR inlägget, så inser du snabbt att någonting är riktigt galet med FPA:s beräkningar.

Edit 2014:
Sedan det här inlägget skrev har JO ratat mitt klagomål tre(!) gånger. Varje gång hänvisar man till att jag har ett enskilt ärende anhängigt hos besvärsinstans, trots att mitt klagomål gäller den generella lag­stridigheten, dvs vid alla beräkningar och inte bara i mitt fall.

Jag har dessutom sedermera klurat ut att FPA tar de av statsrådet fastställda statiska beloppen för t.ex. fastighetsskötsel och/eller vat­tenkostnad per person med i sin addition av boendeutgifterna innan de dividerar sig fram till ett kvadratmeterpris. Detta är helt fel. Ett sta­tiskt belopp ska vara ett statiskt belopp och inget annat.

Att det försiggår en statlig cover up runt det här är tydligt, det är det inget att snacka om.

På Facebook finns det sedan september 2014 en grupp som är öppen för alla, för vidare diskussioner runt det här infekterade ämnet. Välkommen dit!

---

HEUREKA! NU TROR jag faktiskt att jag efter ett antal tidigare reso­ne­mang lyckats bena ut var problemet med de synnerligen ologiska be­räkningarna av det allmänna bostadsbidraget sitter! Jag har, trots att jag tänkt lite krokigt, varit på rätt spår hela tiden, men inte nått hela vägen fram förrän nu. Slutsatsen är att det är en feltolkning och
-implementering av lagstiftningen som ställer till det.

I 5 § i statsrådets förordning om grunderna för beräkningen av det all­männa bostadsbidraget står det nämligen som följer (jag har strukit bort det onödiga juridiska babblet, som bara krånglar till det):

”Då bostadsbidragets storlek bestäms beaktas såsom i 7 § lagen om bostadsbidrag avsedda maximala boendeutgifter, med beaktande av bostadens läge, ålder, storlek och utrustningsnivå, följande belopp i euro per kvadratmeter i månaden: /.../”

Sen följer några tabeller där man delat upp de finländska orterna i oli­ka kommungrupper med olika maximala boendeutgifter per kvm/må­nad (Mariehamn hör t.ex. till kommungrupp II). Efter de här tabellerna fortsätter paragraftexten:

”Om bostadens areal är större än det skäliga antal kvadratmeter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beaktas då stor­leken av bostadsbidraget bestäms, beaktas de maximala boende­utgifterna så, att de motsvarar i överensstämmelse med det skä­liga antalet kvadratmeter.”

”Skäliga antalet kvadratmeter” är den maximala storleken ett hushåll får ha beroende på hur många personer som hör dit. Det största skä­liga antalet kvadratmeter för t.ex. ett hushåll med två personer är 57 kvm och ”de maximala boendeutgifterna” för ett hushåll av den stor­leken hittar vi alltså i tidigare nämnda tabeller.

[Det är här det slirat snett i myndighetens sätt att beräkna. Istället för att först och främst räkna ut hur mycket boendet i ett hushåll av en gi­ven storleken får kosta tar de och dividerar de boendeutgifter som god­känns med bostadens faktiska antal kvadratmeter. På det viset får de ett faktiskt kvm-pris för den faktiska bostadsytan.

Detta belopp multipliceras sedan med ”skäliga antalet kvadratmeter” – och det är här det går åt fanders med bostadsbidraget! Framför allt för den som bor i egnahemshus, eftersom ett större antal faktiska kvadrat­meter enligt enkla matematiska principer resulterar i ett mindre och mind­re kvm-pris, som i sin tur innebär lägre och lägre bidragsgrundande boen­deutgifter!]

57 kvm håller sig inom spannet 46-60,9 kvm, där de maximala boen­de­utgifterna per kvadratmeter i mitt exempel är 11,64 euro. Därmed följer att de månatliga maximala boendeutgifterna blir det skäliga an­ta­let kvadratmeter (57 kvm) multiplicerat med de maximala boende­ut­gif­terna (11,64 euro), dvs 663,48 euro.

Men om den faktiska ytan är mindre än den skäliga kan man naturligt­vis inte använda den skäliga ytan för att beräkna de maximala boen­deutgifterna; man kan ju inte utgå från kostnader för ett större boen­de än man faktiskt har. Då får man istället multiplicera den faktiska ytan med de maximala boendeutgifterna per kvadratmeter; t.ex. 46 kvm x 11,64 euro, dvs 535,44 euro.

Nästa steg är att jämföra hur de godkända boendeutgifterna (som beräknas på bosta­dens faktiska yta) eller hy­ran förhåller sig till de månatliga maximala boendeutgifterna man tidi­gare räknade fram. Är de mindre ska bostadsbidraget beräknas på de faktiska boende­ut­gif­terna eller hyran. Är de lika stora eller större be­räknas bidraget på de månatliga maximala boendeutgifterna, för hög­re än så kan bidraget inte bli.

Jag har sammanställt ett flödesschema över hur den logiska beräk­nings­gången ska se ut enligt lagstiftningen. Observera att detta är en förenklad modell, som t.ex. inte tar hänsyn till om det i hushållet finns en underhyresgäst:


Klicka på bilden så öppnas en pdf-fil i nytt fönster!
På det här sättet ska det räknas både för allmänt bostadsbidrag i eg­nahemshus och för allmänt bostadsbidrag i hyresbostad. Det gör man inte idag. Därför blir det fel. Jättefel. Och framför allt för de stackare som råkar bo i egnahemshus och inte i hyrd lägenhet. I allmänhet hyr ju t.ex. en familj på en vuxen och ett barn inte en lägenhet på 130 kvm, medan det är en helt normal storlek för ett egnahem.

Jag ska jobba vidare på det här och t.ex. göra ett jämförande kurv­diagram, men det kommer senare. Kontentan är i alla fall att ”de maxi­mala boendeutgifterna” för ett hushåll av en given storlek i en given kommun ska vara samma oavsett om du bor i ett egnahemshus som du äger eller om du hyr din bostad! Det som skiljer är att du slår i bi­dragstaket tidigare om du bor i hyrd bostad än om du bor i hus, ef­ter­som det ska till ett rejält antal kvadratmeter bostadsyta i ett hus före de faktiska boendeutgifterna som godkänns når upp till ”de maximala boendeutgifterna”.

Faktum:
Myndigheten beräknar i dagsläget ett bostadsbidrag för mitt egna­hems­hus på 126,5 kvm till 93,47 euro/månad. Samtidigt räknar de att någon som bor i en 57 kvm stor lägenhet och har en hyra på 663 eu­ro/månad beviljas ett bostadsbidrag på 481,60 euro!

Om det räknades som jag förklarat ovan skulle mitt bidrag, med en godkänd boendeutgift på 395,21 euro/månad, bli 267,36 euro. Det är lite skillnad mot 93,47 det. Familjen i hyresbostaden skulle faktiskt fortfarande få samma bidrag, 481,60 euro, men för att jag ska nå upp till samma summa borde mitt hus vara 345 kvm eller större.

Edit kl. 20:25
Diagrammet är färdigt:


Nu ser det ut som man skulle förvänta sig! Det gör däremot inte dia­grammet här nedan, baserat på beräkningar gjorda i myndighetens nättjänst:


Högerklicka på diagrammen för att öppna dem i nya fönster.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 6

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

---

NYTT ÅR, NYA beräkningsgrunder (Statsrådets förordning om grun­derna för bostadsbidraget för år 2012 1166/2011). Kurvornas in­bör­des relation har fått ett något friserat utseende jämfört med 2011. Men två märkliga faktum kvarstår:

a) kurvan för bostadsbidraget för egnahemshus viker fortfarande av nedåt så snart den skäliga bostadsytan passeras (även om den inte hamnar på noll som tidigare) och

b) kurvan för hyresbostad har fortsättningsvis en oförklarlig ”puckel” precis runt maxytan 57 kvm och gör en liten dykning vid 126,5 kvm, men förblir sedan på en maxnivå även om bostadsytan skulle öka till och med till 500 kvm, vilket som synes gäller även för bostadsbidrag för pensionstagare!


Så här såg samma diagram ut för 2011. Som synes har en viss för­änd­ring skett till det bättre, men diskrimineringen kvarstår ändå:


Båda diagrammen baserar sig på beräkningar gjorda för ett hushåll med 1 vuxen + 1 barn och en inkomst på 960 euro/månad. I beräkningarna för egnahemshus ingår även en bostadslåneränta på 222 euro/månad. För beräkningarna har myndighetens egna beräkningsprogram använts.
Högerklicka på bilderna för att öppna dem i nya fönster.

Så här svarar en jurist på den ifrågavarande myndigheten:

”/.../ Som jag redan konstaterade blir allmänna bostadsbidraget allt mindre ju mer bostadens verkliga yta överskrider den god­tagbara maximiytan. Det är alltså inte frågan om ett systemfel i beräkningsprogrammet utan räkningsgrunderna och lag­stift­ning­en fungerar så. Beräkningsprogrammet för allmänna bostads­bi­dra­get är en av de mest använda applikationerna i vår nättjänst, den används tusentals gånger per månad, ett systematiskt fel skulle upptäckas.

/.../Samma fenomen sker i hyresbostad. Om boendeutgifterna är samma blir stödet mindre när bostadsytan är större än den god­tag­bara maximiytan. Samma händer även om hyran höjs.

När bostaden är större än den godtagbara maximiytan är bo­stads­bidraget för pensionstagare oftast större än det allmänna bo­stads­bidraget. Förmånernas syften och filosofier är dels olika. Med bostadsbidrag för pensionstagare tryggar man hemmaboende även då när tex. maken/makan har avlidit och bland annat därför är bostadsytan inte lika strikt begränsad. Mera specifikt om förmånernas lagstiftning och bakgrundsfakta kan Ni få på social- och hälsovårdsministeriet som svarar för lagstiftningen.”

Hm?? Det är bara att titta på kurvorna i mitt för dagen uppdaterade diagram: bidraget i en hyresbostad sjunker inte på samma sätt som det gör i ett egnahemshus. Här är en hund begraven! Och även om det är ett lik som myndigheter och lagstiftare är fullt medvetna om, så är det ingen ursäkt för att på detta övertydliga vis diskriminera en viss del av den finländska populationen!!

Och är det faktiskt bara pensionärer som kan bli änkor eller änklingar? Sjukt är bara förnamnet på tankegången. Varför skulle det vara rät­ta­re att en vanlig barnfamilj ska bli tvungen att sälja sitt egnahem om det uppstår en krissituation i livet än att en pensionär skulle tvingas göra detsammma?! Fattar någon tanken bakom det resonemanget..? Jag gör det i vart fall inte.

Nä, jag får allt ta och göra som vederbörande här ovan säger och kon­takta social- och hälsovårdsministeriet direkt, för så här får det ban­ne­mej inte se ut i Finland av idag! Nu önskar jag bara att någon jour­na­list med rättspatos skulle ta sig an det hela. Ett missförhållande av den här kalibern bör lyftas fram i offentligheten och inte bara skvalpa omkring i bakvattnet här i min blogg.

Och var tusan är alla socialpolitiskt engagerade politruker när de för en gångs skull verkligen behövs?!?
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 5

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

---

TYCKER NI INTE att den ska börja räcka snart, min bevisning för att något är fullständigt käpp­rätt åt helvete med det beräkningsprogram som används av en viss statlig myndighet när de ska fördela medlen för det allmänna bostads­bidraget i Finland..? Hur som helst, här kom­mer det mera!

Så här märkligt ser det ut om man jämför bostadsbidraget för en en­samstående vuxen i hyresbostad med bidragssituationen för ett hus­håll med en vuxen och ett minderårigt barn i egnahemshus (med bolån på ~87.000 euro):

Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.
Teoretiskt kan således en ensamstående utan barn bo i en huur stor hyresbostad som helst och ändå lyfta bidrag, medan den låginkomst­tagan­de människan med försörjningsansvar för ett minderårigt barn får finna sig i att få ett mindre och mindre bidrag så fort egna­hems­hu­sets yta överstiger den som av Statsrådet fastslagits som maximalt skälig. Till slut blir dennes bidrag 0,00 euro, medan människan i hyres­lägen­he­ten fortfarande lyfter 175,80 euro.

Rätt..? Rättvist???

Edit kl. 21:55:
Sen kan jag ju inte låta bli att jag tycker det är lite konstigt att bi­dra­get för den där ensamstående människan i sin hyreslägenhet svajar upp och ner i början av kurvan. Allra helst som den maximala skäliga boendeytan är fastställd till 37 kvm och diagrammet börjar vid 46 kvm! Nåt lurt där också med andra ord.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 4

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

---

EFTER ATT JAG nu har klurat ut även hur det allmänna bostadsbidra­get för hyresbostäder f.n. beräknas är det bara att konstatera att det görs på exakt samma bakvända sätt som det allmänna bo­stads­bidraget för egnahem. Det är precis samma formel man utgår från och konsekvensen blir precis lika kännbar, fast liksom tvärtom.

Rent konkret blir resultatet att den som idag har en bostad vars hyra är lägre än den maximala skäliga boendeutgiften per månad som fast­ställs i tabellen i 5 § Statsrådets förordning om grunderna för bostads­bi­drag för år 2011 alltid kommer att få ett bidrag som är för litet, me­dan den vars hyra överstiger den skäliga boendeutgiften istället får för mycket.

Det här förklarar varför kurvorna i diagrammet över nuläget ser kons­ti­ga ut och har en högst märklig inbördes relation (de röda siffrorna är vederlaget i en hyresbostad):


Diagrammet baserar sig på beräkningar gjorda för ett hushåll med 1 vuxen + 1 barn och en inkomst på 960 euro/månad. I beräkningarna för egnahemshus ingår även en bostadslåneränta på 222 euro/månad. För beräkningarna har myndighetens egna beräkningsprogram använts.
Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.

I förordningens 2 § bestäms hur stor bassjälvrisken blir beroende på hur många som bor i hushållet och hur hög inkomsten är.

I förordningens 4 § fastställs hur mycket vatten och värme maximalt får kosta per månad, det senare varierar beroende på vilken uppvärm­nings­grupp man tillhör.

I förordningens 5 § reglerar man i olika tabeller vilken den maximala kvadratmeterkostnaden får vara per månad, även beroende på om du har varm eller kall hyra (centralvärme eller annan uppvärmning).

I förordningens 6 § faställer man hur stor bostadsyta som godkänns beroende på hur många som tillhör hushållet.

I förordningens 7 § har man en gång för alla slagit fast vilket belopp man maximalt godkänner som boendeutgift/månad för ett hushåll med ett givet antal personer i en given kommungrupp. Låt oss för enkel­he­tens skull kalla det för maxhyra istället. Så länge hyran ligger under den summan är det, som jag ser det, på den faktiska hyran och in­gen­ting annat som bostadsbidraget ska beräknas. Hur stor bostaden är har inget med saken att göra. Och om den faktiska hyran överstiger maxhyran är det på maxhyran beräkningen ska göras, vilket leder till att det allmänna bostadsbidraget helt enkelt inte kan bli högre än så.
[Edit 03.01.2012: Enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet i förordningens 7 § skall beaktas, vilket jag tycker är en högst märklig krumelur. Lika underligt är det att maxhyran i 7 § dividerad med maximalt skälig bostadsyta ger ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.]

I fallet med ett allmänt bostadsbidrag för en hyreslägenhet där vatten och värme ingår i vederlaget borde det hela faktiskt vara tämligen en­kelt och inte tarva någon krånglig beräkning i olika steg.

Hyresvederlaget i relation till maxhyran borde vara det enda intressan­ta. De övriga parametrarna (4 § och 5 §) blir relevanta först om man i sin hyres­bo­stad betalar skilt för vatten och värme. Vattnet beräknas enligt en fastslagen summa, men uppvärmningskostnaden beräknas per kvadratmeter faktisk bostadsyta.

Nedan följer några exempel beräknade för 1 vuxen + 1 barn i hyres­bo­stad och med en månadsinkomst på 960 euro.

---

EXEMPEL 1 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Ditt hushåll på två personer bor i en tvåa på 60 kvm och har en hyra på 400 euro i månaden. Hyran understiger taket på 463 euro och är beloppet man ska räkna på.
Bidraget blir (400,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 228,00 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

400 euro hyra / 60 kvm = 6,67 euro/kvm (max skäligt 11,27 euro/kvm)
57 kvm * 6,67 euro/kvm = 380,19 euro
380,19 euro ./. bassjälvrisk 115,00 = 265,19 euro
Bidraget blir 265,19 euro * 0,8 = 212,15 euro.
(-15,85 jfrt min beräkning)
 
 
[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 320 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 80 euro/månad, dvs 400 euro/månad. Kostnaden för att värma bostaden med el är i allmänhet inbakad i räkningen för all hushålls-el och går inte att separera från övriga el-kostnader. Därför har man fastslagit ett visst belopp per kvm som godkänns för uppvärmning, i det här exemplet 1,02 euro. Den godkända uppvärmningskostnaden blir då 1,02 euro x 60 kvm, dvs 62,42 euro/månad. Hyran + uppvärmningen blir därmed 382,42 euro/månad, vilket understiger taket på 463 euro.
Bidraget blir (382,42 - 115,00 euro) * 0,8 = 213,94 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(320 euro hyra + 80 euro värme) / 60 kvm bostadsyta = 6,67 euro/kvm (max skäligt 6,28 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 242,96 euro
Bidraget blir 242,96 euro * 0,8 = 194,37 euro.
(-19,57 euro jfrt min beräkning)

---

EXEMPEL 2 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Ditt hushåll på två personer bor i samma tvåa på 60 kvm men hyran höjs till 420 euro i månaden. Den understiger fortfarande taket på 463 euro och är beloppet man ska räkna på.
Bidraget blir (420,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 244,00 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

420 euro hyra / 60 kvm = 7,00 euro/kvm (max skäligt 11,27 euro/kvm)
57 kvm * 7,00 euro/kvm = 399,00 euro
399,00 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 284,00 euro
Bidraget blir 284,00 euro * 0,8 = 227,20 euro
(-16,80 euro jfrt min beräkning)
 
 
[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 340 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 80 euro/må­nad, dvs 420 euro/månad. Den godkända uppvärmnings­kost­na­den är fortfarande 1,02 euro x 60 kvm (62,42 euro/månad), så din totala boendeutgift blir 402,42 euro/månad, vilket fortfarande är lägre än ta­ket på 463.
Bidraget blir (402,42 - 115,00 euro) * 0,8 = 229,94 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(340 euro hyra + 80 euro värme) / 60 kvm = 7,00 euro/kvm (max skä­ligt 6,28 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 194,37 euro
Bidraget blir 194,37 euro
– exakt lika mycket som i det förra exemplet!
(-35,57 euro jfrt min beräkning)

---

EXEMPEL 3 →

[VARMHYRA (CENTRALVÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Anta att bostaden istället är 85 kvm stor och att hyran är 914 euro i månaden. Att ytan är 25 kvm mer och hyran över det dubbla har inget med saken att göra, för boendeutgiften är ju långt över 463 euro, som är det högsta belopp du kan få bidrag för.
Bidraget blir (463,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 278,40 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

914 hyra / 85 kvm = 10,75 euro/kvm (max skäligt 10,75 euro/kvm)
57 kvm * 10,75 euro/kvm = 612,75 euro
612,75 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 497,74 euro
Bidraget blir 497,75 euro * 0,8 = 398,20 euro.
– notera alltså att man i det här skedet inte tar någon hänsyn till det angivna taket på 463 euro/månad, utan nöjer sig med att kvm-priset håller sig inom ramarna
(+119,80 (!) jfrt min beräkning)
 
 
[KALLHYRA (EL-VÄRME)]

Så här bör det räknas enligt mitt förmenande:

Kallhyra 799 euro/månad + en uppskattad värmekostnad på 115 euro/må­nad, dvs 914 euro/månad. Redan hyran på 799 euro/månad över­stiger det fastslagna taket på 463 euro, så uppvärmnings­kost­na­den om 1,02 euro x 85 kvm (86,70 euro/månad) blir helt irrelevant.
Bidraget blir (463,00 - 115,00 euro) * 0,8 = 278,40 euro.

Men så här räknar den statliga myndigheten:

(799 euro hyra + 115 euro värme) / 85 kvm bostadsyta = 10,75 euro/kvm (max skäligt 6,16 euro/kvm)
57 kvm * 6,28 euro/kvm = 357,96 euro (obs! de räknar på felaktigt kvm-belopp!)
357,96 euro ./. bassjälvrisk 115,00 euro = 242,96 euro
Bidraget blir 242,96 euro * 0,8 = 194,37 euro
– exakt lika mycket som i de två föregående exemplen och drygt 200 euro mindre än med centralvärme!!
(-84,03 euro jfrt min beräkning)

---

Något står m.a.o. inte rätt till i det beräkningsprogram som f.n. an­vänds. Allra tydligast syns det i exemplen där en merkostnad för upp­värmningen kommer in i bilden, eftersom de av myndigheten uträk­na­de bostadsbidragsbeloppen blir mindre än när uppvärmningen är in­bakad i hyran och dessutom exakt lika stora hela tiden. Fast att det ologiska inträffar att högre kostnader = mindre bostadsbidrag förvå­nar mig inte nämnvärt. Det tycks vara mer regel än undantag.

Så här tar sig myndighetens beräkningarna enligt ovan ut om man överför dem till ett diagram. Skillnaden mellan att bo på varmhyra och kallhyra blir väldigt tydlig när bostadsytan ökar, vilket det inte enligt min åsikt borde bli:


Högerklicka på bilderna för att öppna dem i nya fönster.

Så här ser förresten relationsdiagrammet i inläggets början ut om jag istället plockar in värden enligt mina beräkningar:

Högerklicka på bilden för att öppna den i ett nytt fönster.

Nu börjar kurvorna se mer ut som man kunde förvänta sig, icke sant? Den röda följer den blå, men avståndet krymper mot höger, och den lila är inte miltals högre upp än de två andra bidragslinjerna.

När jag tittar på det här inser jag att jag kanske borde skärskåda även hur bostadsbidraget för pensionstagare i egnahemshus beräk­nas? Bara för säkerhets skull liksom *suck!* Men först ska jag sätta vår lilla julskinka i ugnen.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

En sagolikt sann hyresbostadshistoria

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

---

Nog minns ni väl min lilla saga om Anna, Britta, Cecilia och Dagmar..? Den fortsätter här:

Efter sitt omskakande besök hos en viss statlig myndighet, och det chockartade beskedet att hon och Dagmar inte kunde räkna med mer än 37,96 euro i bostadsbidrag, hade Cecilia fått svårt att sova om nät­terna. Var det inte illa nog att hon blivit änka redan vid 47?! Skulle hon nu också måsta sälja huset som hon och Erik byggt och mitt i sor­gen rycka upp Dagmar från hennes hem, kanske från skolan hon triv­des så bra i och alla kompisar i närområdet? Till sist, när traven med obetalade räkningar började anta förskräckande proportioner, insåg hon att detta var den enda lösningen. Den slutgiltiga.

Följande förmiddag cyklade hon sammanbiten iväg för att träffa vär­den i ett hyreshus på andra sidan staden. Av en försynens skickelse hade hon fått napp vid första försöket, och skulle nu få titta på inte bara en utan två 70 kvm stora trerumslägenheter.

”Jaha”, sa värden, och pumpade frenetiskt Cecilias hand upp och ner, ”vilken ska vi börja med? De är ju exakt likadana i övrigt, men den ena är nyrenoverad och kostar därför lite mera.”

”Det gör mig detsamma”, svarade Cecilia modstulet, eftersom blotta tanken på den förestående tvångsflyttningen gjorde henne deprime­rad.

De steg in i den orenoverade lägenheten. På de urblekta tapeterna syntes tydliga avtryck från tidigare hyresgästers väggkonst, i bad­rum­met var emaljen i både handfat och badkar bortnött och köket var … ja, rent ut sagt en bedrövelse att skåda. Golvens slitna, grå linoleum bar tydliga spår av årtionden av hårdhänt tvätt.

”Ja, så här ser det ut”, sa värden lite ursäktande. ”Det är ju rätt slitet, men å andra sidan är hyran bara 560 euro i månaden.”

Cecilia nickade dystert och kände hur vanmakten krafsade henne på ryggen. Vilket råtthål!

”Men kom med här!” fortsatte värden, och vinkade åt Cecilia att följa med. ”Den andra lägenheten ligger precis tvärsöver trapphuset.”

Genast när ytterdörren slogs upp kunde man på lukten känna att här hade det renoverats. Det doftade nytt och fräscht och badrummet hade skinande vitt kakel ända upp till tak, allt sanitetsporslin var nytt och blankt och badkaret hade fått ge plats för en modern duschkabin. Cecilias blick svepte över de nylagda parkettgolven när de fortsatte till köket. Hennes humör steg ytterligare när hon konstaterade att alla skåp var helt nya, vitvarorna likaså och att det i den här lägenheten till och med fanns en diskmaskin.

”Nå, vad säger du?” undrade värden, och lutade sig mot dörr­pos­ten. ”Den är ledig från den första om du vill ta den.”

”Jo, visst är den fin”, svarade Cecilia. ”Men hyran? Den är väl långt mycket högre än för den första vi tittade på?”

”Åja”, sa värden, ”smakar det så kostar det förstås, så är det ju. 758 är månadshyran för den här.”

Cecilias hjärta sjönk som en sten. Nästan 200 euro mer! Det skulle hon aldrig ha råd med. Men hon sa: ”Det var ju lite mer än jag tänkt mig, men kan jag få tänka på saken tills imorgon?”

”Självklart!” sa värden. ”Ring mig under förmiddagen och låt mig veta vad du väljer.”

Cecilia hann knappt innanför dörren därhemma förrän hon slog på da­torn och sökte upp den statliga myndighetens beräkningsprogram för det allmänna bostadsbidraget. Även om de flyttade från huset var hon trots allt i behov av hjälp, eftersom hennes invalidpension var så för­svinnande liten. Intäkterna från husförsäljningen skulle räcka precis till att betala tillbaka bostadslånet och bekosta själva flyttningen, mer skulle det inte bli.

Omsorgsfullt knappade hon in de begärda uppgifterna och lät pro­gram­met räkna ut hur mycket hon och Beata kunde få i stöd för de två lika – men ändå så olika – lägenheterna. En kvart senare, när den första förvåningen lagt sig, slog hon numret till värden.

”Vi tar den renoverade!” sa hon.

***
Nu är det nämligen så här, att med rådande beräkningsmodell skulle Cecilia och Dagmar i den risiga lägenheten beviljas 272,80 euro i stöd, vilket skulle betyda en nettohyra på 287,20. För den nyrenoverade, fräscha bostaden skulle stödet bli 401,85 euro och nettot 356,15 eu­ro – bara 68,95 euro mer i månaden än för ”råttboet”. Det trodde Ce­cilia sig om att klara av, och det var det definitivt värt för den avsevärt högre standarden. Dessutom skulle nettohyran ändå bli låångt mycket lägre än vad hon idag betalade i huset, där enbart räntan och amor­te­ringen på bostadslånet kostade henne ungefär 650 euro i månaden.

Hon förstod däremot inte hur hon i den kommande hyresbostaden kun­de vara berättigad till ett så här stort stöd, när beskedet hon fått för egnahemshuset var 37,96 euro i månaden. Vad hon inte heller för­stod var hur hon skulle få mer stöd för den dyrare bostaden än för den billigare, eftersom hon läst sig till att det fanns ett kostnadstak* på 463 euro och en maximalt godkänd bostadsyta på 57 kvm för ett hushåll på två personer. Men detta var egentligen ingenting att grubb­la över! Räknade man så här så räknade man så här, och det var bara att tacka och ta emot.

Hur det kan förhålla sig på det här märkliga viset ska jag reda ut i ett kom­mande inlägg. Men så här märkligt förhåller det sig således med det allmänna bostadsbidraget i Finland, och det förklarar också varför dia­gram­met för den inbördes relationen mellan de olika typerna av bostadsbidrag ser så konstigt ut.

*) Edit 03.01.2012: Enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet – kostnadstaket – i förordningens 7 § skall beaktas. Dividerar man maxhyran i 7 § med maximalt skälig bo­stads­yta ger detta för övrigt som resultat ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.

Fotnot: Personerna och händelseförloppet i sagan är liksom tidigare upp­dik­tade. Siffrorna är dock helt sanna, hämtade från den statliga myn­dig­he­tens eget beräkningsprogram.
asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 3

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

---

NU BÖRJAR DET bli riktigt intressant när man tittar närmare på be­räk­ningen av det allmänna bostadsbidraget för icke-pensionärer i eg­nahemshus!

Låt mig börja med att citera ur 5 § Statsrådets förordning om grunder­na för bo­stads­bidrag för 2011:

”/.../ Om bostadens areal är större än det skäliga antal kvad­rat­meter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beaktas då storleken av bostadsbidraget bestäms, beaktas de maximala boendeutgifterna så, att de motsvarar i överensstämmelse med det skäliga antalet kvadratmeter.”

En viss statlig myndighets tolkning av vad som stipuleras i förord­ning­en är följande: summera de godkända skäliga boendeutgifterna och dividera summan med bostadens faktiska yta. Då får man ett euro­belopp per kvadratmeter. Ett belopp som självfallet blir mindre och mindre i takt med att antalet faktiska kvadratmeter ökar, enligt prin­ci­pen: 1/1=1 men 1/2=0,5 osv.

Sen fortsätter man med att felaktigt multiplicera detta kvadratmeter­be­lopp med den enligt förordningen godkända skäliga boendeytan och benämner produkten ”skäliga boendeutgifter”. Enligt enkla ma­tematiska principer resulterar detta i att de boendeutgifter som god­känns som skäliga blir mindre och mindre i takt med att den faktiska boendeytan ökar. Till slut når man punkten där det beviljade bostads­bi­dra­get blir absurda 0,00 euro.

Uttryckt som en formel ser det ut så här:


Skrivningen i förordningen är således otydlig och den sannolika or­sa­ken till att det allmänna bostadsbidraget felberäknas som det görs. Det borde stå: ”/…/ i överensstämmelse med det maximala beloppet för det skäliga antalet kvadratmeter.”

Enligt samma förordning finns alltså även fastställda belopp för hur stor totalsumma som godkänns som skäliga boendeutgifter för ett hushåll av en given storlek i en given kommungrupp. Det är detta be­lopp som borde beaktas ända tills summan av de skäliga boende­utgif­ter­na överstiger detsamma! I nuvarande beräkningsmodell beaktas det inte alls. [Edit 03.01.2012: Varför inte det? Jo, enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet i förordningens 7 § skall beaktas. Maxhyran i 7 § dividerad med maxi­malt skälig bostadsyta ger för övrigt ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.]

Om man en gång för alla har fastslagit att den maximala skäliga boen­deutgiften för t.ex. ett hushåll med två personer i kommungrupp II är 463 euro, då är det 463 euro som ska utgöra taket för de skäliga bo­endeutgifterna ”om bostadens areal är större än det skäliga antal kvadrat­me­ter av bostadens areal som enligt 6 § 1 mom. skall beak­tas”. Formeln ska användas först då boendeutgifterna överstiger 463 euro och då dyker enligt 5 § även nästa parameter upp:

”Då bostadsbidragets storlek bestäms beaktas såsom i 7 § lagen om bostadsbidrag avsedda maximala boendeutgifter, med beaktande av bostadens läge, ålder, storlek och utrustningsnivå, följande belopp i euro per kvadratmeter i månaden: /.../”

I förordningens 5 § finns således även tabeller för landets olika kom­mun­grupper. I dessa tabeller fastställs årligen det högsta, skäliga pri­set per kvadratmeter. Om summan av de skäliga boendeutgifterna är >463 euro men enligt formeln ger ett kvadratmeterpris mindre eller lika med det i tabellen angivna ska bostadsbidraget ändå fortsätta stiga i takt med att bostadens areal blir större.

Men så småningom når också kvadratmeterpriset sitt högsta skäliga be­lopp och där, men först där, infinner sig brytpunkten. Efter det för­blir bidraget på samma nivå oavsett hur många kvadratmeter den fak­tis­ka bostadsytan ökar. Men det sjunker inte, vilket det gör enligt da­gens beräkningsmodell.

Uttryckt som ett flödesschema ska beräkningsmodellen se ut så här, vilket den inte gör idag:


Den här, som jag ser det, feltolkningen av lagen har år ut och år in legat till grund för beräkningen av det allmänna bostadsbidraget. Min egen, äldsta referens är från 2004, vilket med sina sju år är illa nog. Och det är kanske lika bra att inte fråga sig hur många år därförinnan det pågått? Huvudsaken är att det rättas till.

Eftersom jag är mycket misstänksam även när det gäller beräkningen av det allmänna bostadsbidraget i fallet med hyresboende ska jag ta och detaljgranska även det. I det fallet anar jag nämligen att det kon­tinuerligt utbetalats för mycket.

Stay tuned, jag återkommer.
asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

Om det allmänna bostadsbidraget i Finland Del 2

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.

---

FÖLJANDE VISUALISERING AV hur de olika finländska bostadsbidra­gen ter sig i relation till varandra är faktiskt för intressant för att ham­na som en osynlig länk i ett inlägg! Jag fortsätter därför mitt resone­mang från tidigare inlägg i samma ämne, framför allt detta och detta.

I ett och samma diagram har jag lagt in de belopp som beviljas i bo­stadsbidrag till två olika hushåll med samma sammansättning: 1 vux­en + 1 barn. Uppgifterna är beräknade på samma inkomst (960 eu­ro/månad) och samma bostadslåneränta (222 euro/månad) i de beräk­ningsgprogram som finns på nätet. Den gröna linjen representerar ett pensionstagarhushåll och den röda ett vanligt. Högerklicka på bilden för att förstora den.

Den översta, lila linjen är med som en jämförelse. Den visar beloppet om man bor på hyra utan skötselutgifter, har en inkomst på 960 eu­ro/månad och lyfter ett allmänt bostadsbidrag. Hyresvederlaget, den röda siffran, är beräknat enligt det högsta tillåtna beloppet/kvm på Åland enligt tabellen i 5 § Statsrådets förordning om grunderna för bo­stads­bidrag för 2011 för respektive bostadsyta i diagrammet. (Den här linjen beter sig f.ö. inte heller riktigt logiskt.)


Det som omedelbart sticker i ögonen är att den röda linjen som rep­resenterar ett allmänt bostadsbidrag för egnahemshus inte beter sig som den lila och gröna. De två sistnämnda har vardera en brytpunkt efter vilken bostadsytan kan bli hur stor som helst utan att bidraget ökar. Men det minskar inte heller!

Den röda linjen viker däremot av nedåt så fort den passerar det högs­ta tillåtna antalet kvadratmeter för ett hushåll med två personer, dvs 57 kvm. Sen går den bara ner och ner och neer, tills den vid 170 kvm (i det här specifika exemplet) har nått botten. Vid 170 kvm får man således inget allmänt bostadsbidrag mer om man bor i egnahemshus.

Det synnerligen kufiska i sammanhanget är att det får minsann pen­sionstagaren i sitt egnahemshus! Hela 195,98 euro. Likaså är familjen som bor på hyra fortfarande berättigad till ett bidrag vid 170 kvm. (Hyresscenariot med en inkomst på 960 euro i månaden och en hyra på 1827 euro är naturligtvis en omöjlighet trots ett bostadsbidrag på 398,20 euro. Det är bara medtaget för att belysa beräknings­sys­te­mets absurditet.)

Begrunda istället läget vid mer hanterliga 85 kvm. Det märkliga är näm­ligen att det är denna yta som godkänns som maximal yta för en pensionstagare + barn, medan en icke-pensionär + barn inte anses behöva mer än 57 kvm.


Bidragsmässigt är det också minst sagt ojämlikt vid samma bostads­yta.

Bor du på hyra får du ett bidrag som täcker 43,6 % av din hyra, trots att bostadens yta med råge överstiger tillåtna 57 kvm. Är du pen­sio­när med eget hus står bidraget för hela 49,9 % av dina godtagbara skötselutgifter för 85 kvm, men i fallet med en icke-pensionär i egna­hem är procentsatsen inte mer än 36,8 %! Slutsaten måste m.a.o. bli att en ensamstående pensionär med hus och barn är jäkla mycket mer värd för staten än en icke-pensionär i samma situation. Hm?


Jag tycker mig skönja konturerna av ett mycket bakvänt resonemang (eller fel i beräkningen?) Kan meningen faktiskt vara att man inte ska bo i eget hus..? Anses det av någon konstifik orsak vara mer lönsamt för samhället att folk hyr lägenheter?? Lägenheter som ju för sjutton ändå inte finns på den överhettade, öppna marknaden, och för vilka, om de fanns, staten enligt nuvarande beräkningssystem skulle tving­as hosta upp ett högre bostadsbidrag.

Jag fattar absolut ingenting. Är det någon som gör det?
Och i min näsa luktar det diskriminering (eller fel i beräkningen?)
asumistuki, omakotitalo, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe