... MEN INATT DRÖMDE jag att jag var det. Jag stod på området som kallas Ground zero, platsen där resterna av de raserade tvillingtornen i World Trade Center röjts bort.
När jag vaknade var det som om hela tragedin för första gången sedan 2001 hade nått riktigt ända in, till det innersta av mitt medvetande och mitt hjärta. Närmare 3.000 personer avled i och till följd av terrorattackerna. I Mariehamn bor det drygt 11.000 människor. Tänk om drygt en fjärdedel plötsligt bara försvann!
Via media översköljs vi dagligen av rapporter om förolyckade och skadade runtom i världen. Vi drunknar i informationsbruset och alla dessa personliga katastrofer blir till slut ingenting annat än tomma, ansiktslösa siffror återgivna av ett nyhetsankare med neutralt stenansikte.
”Tvåtusen personer tros ha omkommit till följd av den senaste tidens översvämningar i XXX.”
”458 personer förolyckades då ett flygplan av typen Boeing 747 störtade i XXX.”
Siffror, bara siffror. Ungefär som börsrapporterna. Jag avskyr att bli så avtrubbad, så omedvetet likgiltig för andras olycka. Men det är så det blir till slut, när man inte längre förmår ta emot mer information om död och elände.
Nästa gång jag känner att jag inte känner, då ska jag tänka på hur det skulle kännas om en fjärdedel av Mariehamns befolkning utplånades på några minuter. Jag tror det kan ge mig perspektivet tillbaka.
lördag 11 september 2010
torsdag 9 september 2010
”Vill” versus ”Borde”
DET RÅDER KREATIVT kaos i mitt vardagsrum; garn, garn och mera garn, virknålar, mönster, färgkartor, avslutade projekt och påbörjade projekt i en salig röra.
Hexagonfilten är på slutrakan – endast 39 sexkanter kvar – men måste vila en stund, eftersom jag fått slut på det solgula garnet. I väntan på leverans från Tyskland har jag inte kunnat sitta och rulla tummarna, utan började i förrgår på en ny filt. Den ska bli långrandig med mormorsränder och kommer att mäta c. 190x145 cm när den är färdig. Hej, så mycket fortare det går att virka ränder än de pilliga hexagonerna med sina evinnerliga färgbyten!
Det här är mitt verkliga ”vill” just nu. Men till detta kan jag ju inte avsätta hela dagarna. Jag måste ju göra något vettigt också. Det är där mitt för närvarande största ”borde” kommer in i bilden. Jag borde gräva, och jag borde sålla. Gräva och sålla och gräva och sålla och ...
Här, längs långsidan mot gatan, ska det blir en prunkande rabatt. Det är väl lite svårt att tro när man ser sakernas tillstånd i dagsläget. Hela sträckan ända bort mot trappstenen i bakgrunden, sisådär sex meter långt och en meter brett, måste grävas upp 25-30 cm. Dels är det massor med krossgrus som ska sållas bort, men jorden är också full av åkerfräkenrötter. Tungt jobb för liten tant, det kan jag intyga.
Men i långsamt tempo och med bara ett par-tre timmar om dagen ska jag kanske bli färdig till söndag. Mellan varven tar jag en paus och kan då gotta mig åt att båda rosnykomlingar för året har satt nya knoppar och blommar om:
'Ilse Krohn Superior'
'Zephirine Drouhin'
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful]
Hexagonfilten är på slutrakan – endast 39 sexkanter kvar – men måste vila en stund, eftersom jag fått slut på det solgula garnet. I väntan på leverans från Tyskland har jag inte kunnat sitta och rulla tummarna, utan började i förrgår på en ny filt. Den ska bli långrandig med mormorsränder och kommer att mäta c. 190x145 cm när den är färdig. Hej, så mycket fortare det går att virka ränder än de pilliga hexagonerna med sina evinnerliga färgbyten!
Det här är mitt verkliga ”vill” just nu. Men till detta kan jag ju inte avsätta hela dagarna. Jag måste ju göra något vettigt också. Det är där mitt för närvarande största ”borde” kommer in i bilden. Jag borde gräva, och jag borde sålla. Gräva och sålla och gräva och sålla och ...
Här, längs långsidan mot gatan, ska det blir en prunkande rabatt. Det är väl lite svårt att tro när man ser sakernas tillstånd i dagsläget. Hela sträckan ända bort mot trappstenen i bakgrunden, sisådär sex meter långt och en meter brett, måste grävas upp 25-30 cm. Dels är det massor med krossgrus som ska sållas bort, men jorden är också full av åkerfräkenrötter. Tungt jobb för liten tant, det kan jag intyga.
Men i långsamt tempo och med bara ett par-tre timmar om dagen ska jag kanske bli färdig till söndag. Mellan varven tar jag en paus och kan då gotta mig åt att båda rosnykomlingar för året har satt nya knoppar och blommar om:
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful]
onsdag 8 september 2010
Framtidstro
TRÖTTHETEN HAR LAGT sig som en platta av cement över mig. Sommarens relativa energi är som bortblåst och nödgeneratorn går varm. Stapeln med ”vill”, ”borde” och ”måste” växer sig allt högre och svajar betänkligt.
Förlåt, förlåt, alla bloggkompisar, att jag just nu inte orkar med att hälsa på och kommentera i samma usträckning som under det senaste halvåret! Jag finns nog här, men måste i alla fall tillfälligt vända fokus inåt för att lyckas ladda batteriet inför hösten och vintern.
Men trots att mörkerdepressionen flåsar mig i nacken vägrar jag släppa tron på en ljusnande framtid! Det kommer en vår igen, och därför ska jag i alla fall beta av en av punkterna på min ”vill”-lista: att bland perennerna plantera lökar inför nästa säsong. Inte blir det idag, knappast imorgon heller, men så småningom.
PS. Jag tror förresten jag har blivit lite kär. I han där John Taylor i”Trädgårdsfredag” på SVT2. Just love him! :oD
Förlåt, förlåt, alla bloggkompisar, att jag just nu inte orkar med att hälsa på och kommentera i samma usträckning som under det senaste halvåret! Jag finns nog här, men måste i alla fall tillfälligt vända fokus inåt för att lyckas ladda batteriet inför hösten och vintern.
Men trots att mörkerdepressionen flåsar mig i nacken vägrar jag släppa tron på en ljusnande framtid! Det kommer en vår igen, och därför ska jag i alla fall beta av en av punkterna på min ”vill”-lista: att bland perennerna plantera lökar inför nästa säsong. Inte blir det idag, knappast imorgon heller, men så småningom.
PS. Jag tror förresten jag har blivit lite kär. I han där John Taylor i
måndag 6 september 2010
”Worth waiting for!”
”ÅLANDS HÄLSO- OCH sjukvård, ÅHS, don’t do miracles but if we did they would probably be the best miracles in the world!”
(För att travestera ett känt ölmärke.)
Jag har väntat och väntat, och väntat lite till. Väntat på att någon i beslutsposition skulle lyckas ansluta hjärnan och se till att en hel generation kvinnor stadda på uppväxt erbjuds ett effektivt skydd mot livmoderhalscancer, ett skydd som redan ett bra tag funnits tillgängligt: vaccinet mot HPV, humant papillomvirus.
Nu har det alltså hänt, och Åland går faktiskt före det övriga Finland i den saken! På fastlandet diskuteeeras det fortfarande, men här är – enligt dagens morgontidning – beslutet taget. Heja, heja, ÅHS!
*applåder*
Sen är det ju en helt annan fråga om det verkligen är upp till oss människor att leka Gud och inte låta naturen ha sin gång. Människan är i slutändan bara en art bland andra arter, men med den stora skillnaden att vi har förmågan att påverka liv och död.
När djur av andra arter blir för många inträffar alltid en form av självgallring, eftersom naturen strävar efter balans. Om antalet individer överstiger mängden tillgängliga resurser sker ett naturligt urval, där de starkaste överlever för att föra artens gener vidare. Det kallas evolution.
En annan fråga – den stora frågan – blir följaktligen hur vi ska lyckas hushålla med resurserna så att de räcker till för den stadigt ökande befolkningsmängden på vår jord. Ett steg i rätt riktning skulle vara ett slut på västvärldens överkonsumtion. Till exempel måste recycling och upcycling med det snaraste bli regeln och inte undantaget.
Jag gör vad jag kan i mitt lilla hörn av världen. Gör du?
(För att travestera ett känt ölmärke.)
Jag har väntat och väntat, och väntat lite till. Väntat på att någon i beslutsposition skulle lyckas ansluta hjärnan och se till att en hel generation kvinnor stadda på uppväxt erbjuds ett effektivt skydd mot livmoderhalscancer, ett skydd som redan ett bra tag funnits tillgängligt: vaccinet mot HPV, humant papillomvirus.
Nu har det alltså hänt, och Åland går faktiskt före det övriga Finland i den saken! På fastlandet diskuteeeras det fortfarande, men här är – enligt dagens morgontidning – beslutet taget. Heja, heja, ÅHS!
Sen är det ju en helt annan fråga om det verkligen är upp till oss människor att leka Gud och inte låta naturen ha sin gång. Människan är i slutändan bara en art bland andra arter, men med den stora skillnaden att vi har förmågan att påverka liv och död.
När djur av andra arter blir för många inträffar alltid en form av självgallring, eftersom naturen strävar efter balans. Om antalet individer överstiger mängden tillgängliga resurser sker ett naturligt urval, där de starkaste överlever för att föra artens gener vidare. Det kallas evolution.
En annan fråga – den stora frågan – blir följaktligen hur vi ska lyckas hushålla med resurserna så att de räcker till för den stadigt ökande befolkningsmängden på vår jord. Ett steg i rätt riktning skulle vara ett slut på västvärldens överkonsumtion. Till exempel måste recycling och upcycling med det snaraste bli regeln och inte undantaget.
Jag gör vad jag kan i mitt lilla hörn av världen. Gör du?
Veckans Vanartiga Vers #21
Karl-Johan, en bonde i Ed,har en snopp som är ovanligt sned.
När han låter vatten
det skvätter på hatten
och blöter ner skjortbröstet med.
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.
Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
