Julkrukan

JULKRUKEPROJEKTET som jag påbörjade den 15.12 är slutfört. Jag ville ha en vit kruka, men inte helt enfärgad. Därför valde jag en väl­digt grafisk snöstjärna som motiv, och så här blev det:

Krukan är målad första gången med högblank, vit färg och här är schab­loner skurna av själv­häftande plast på plats.

Jag använde totalt tolv stycken snö­flingeschabloner för hela krukan.

Andra omgången färg avklarad – denna gång matt målarvit – och schab­lonerna är borttagna. Man får inte vänta för länge med att pilla bort dem, för då torkar de fast för mycket och river med sig färg när de av­lägs­nas!

Och så här ser slutresultatet ut. Några tallkvistar i en glasburk med vatten + några små guld­bollar + ett antal droppformade glasprismor. Enkelt men ändå juligt.

Bandet i naturvitt och rött är hemvävt av min farmor någon gång i början av 1900-talet. Det känns coolt!

Med bandet borta och något annat än tallkvistar funkar krukan även andra tider än under julen, och det är ju praktiskt.

Levande livsglöd

VINDEN VINER RUNT knutarna och en fungerande termo­meter visar på -5°. Åländsk vinter när den är som värst. Starten på dagen för­bätt­ra­des inte av att jag måste vara fastande för prov­tagning; aldrig är jag så sugen på kaffe och något att äta som dessa gånger.

När jag ändå var till sjukhuslaboratoriet passade jag på att titta in hos Peter i tio minuter. Även om han fortfarande är kraftlös verkar iv-tillförseln av vätska, näring och blod ha piggat upp honom en smula. Livsglöden lyser lika stark som förut i hans trötta ögon, men ändå grät jag när jag gick därifrån.

Denna morgon har jag även uppdagat ett nytillkommet eget ål­ders­bekymmer: det hopplösa i att försöka hitta sina förlagda glas­ögon utan glas­ögon. Jag anar att jag påmint obehagligt mycket om en när­synt myr­slok, när jag nosat mig runt huset för att hitta det ologiska ställe jag lagt dem på. Nedslående.


Guldkanten en vintermorgon som den här är att det är varmt i bad­rum­met. Det var det inte förra vintern, då den vattenburna radiatorn var ur­kopplad. Då övervägde jag starkt att skaffa en sådan där toa­sits av frigolit, som man vanligtvis har på utedasset.

RECEPT > Ninas Bumpy Bits

MÅNGA AV ER känner säkert till godiset som kallas för Rocky Road, maffiga choklad­bitar med bl.a. marsh­mallows. Eftersom jag inte gillar sådana, marsh­mallows alltså, men är galen i riktigt mörk choklad, så har jag kompo­nerat min egen variant: Bumpy Bits. Med riktigt kakaostark choklad och en touch av chili är det här ett riktigt vuxen­godis.

600 g mörk choklad (70% för vanliga dödliga, 86% för hårdingar)
1 påse Dumlekola; 220 g
3 dl salta jordnötter
1 dl skalade salta pistagenötter
1/2 urkärnad röd chilifrukt (inte den allra hetaste sorten)

Bryt chokladen i mindre bitar och smält dem i en skål över vat­ten­bad. Klä en liten långpanna, c. 30x40 cm, med bakplåtspapper.

Hacka chilin riktigt fint och rör ner den i chokladen när den börjat smälta, så att chilin får badda med en stund och ge ifrån sig smak. Dela under tiden alla kolor i fyra delar och grovhacka pis­tage­nötterna. Rör ner kolor och nötter i den smälta chokladen, rör om och häll upp i formen.

Låt svalna och ställ sedan in i kylskåpet för att stelna helt. Låt plattan stå en stund i rumstemperatur innan du skär upp i lagom stora munsbitar, annars spricker den stenhårda chokladen på ”fel” ställen. Eventuella rester förvaras torrt och svalt, men som med all choklad: inte i kylskåp.

Ställ undan dietvågen högt upp i ett skåp och knuffa in badrums­vågen under badkaret. Leta fram ett par mjukisbyxor med resår i midjan, stoppa in en bra film i dvd-spelaren, sjunk ner i soffan och njuuut. Det är långt till nyårsafton och eventuella förflugna löften om mer motion och mindre godis ... ;)

Julen är nära

UJ, UJ, UJ ... nu är det bara en vecka kvar och jag har inte slagit in en enda klapp ännu. Men så illa som det låter är det inte, efter­som antalet mottagare inskränker sig till en (1). Och här råder inte heller någon som helst konsumtionshysteri, så det är inga berg av gåvor som ska paketeras. I år blir det dessutom eko­logiska jul­papper i form av gamla dagstidningar och pappers­snören.

Någon överkonsumtion av julmat kommer det inte heller att bli; det blir helt enkelt ingen julmat. Varken jag eller A gillar det traditionella julkäket, inte så där överdrivet i alla fall, och dess­utom ska A att vara hos sin pappa. Jag siktar därmed in mig på en total bojkott och planerar i år en riktigt smaskig lasagne. Ett glas rött till denna och en god sallad, samt en gräddfiberstinn galliano­pannacotta som spiken i kistan – det blir grejer det! Sen kan jag säcka ihop i soffan och se på långfilmer och knäcka nötter resten av julen :)

Det bästa julbord jag någonsin ätit var f.ö. ifjol. Degersands cam­ping serverade då åländskt/turkiskt julbord och för mitt vid­kom­mande blev det turkiskt för hela slanten. Det åländska tog jag inte ens en sillbit av. Så snälla Lindström & Co, kan ni inte köra samma sak någon gång igen? Snälla..?


Och så över till guldkanten för dagen. Nu är det bara fem dagar kvar av tilltagande mörker, sedan vänder det! Tjoho! Det är för mig en riktig guldkant.

Baka, baka, baka ...

HUSLIGHETEN KÄNNER INGA gränser just nu. Ikväll har här bakats chokladsnittar, eftersom den tidigare så rundmagade kakburken börjar se undernärd ut. Drömmarna, havreflarnen och en stor del av den nyss hemburna burken med Annas pepparkakor är spårlöst försvunna och inte så mycket som en smula avslöjar vart de tagit vägen.

Imorgon – eller övermorgon – blir det bakning och konstruktion av pepparkakshus. Degen tipsade Pipi mig om ett par inlägg längre ner, och den verkar vara finemang för husbyggnation. Om resul­tatet blir bra återkommer jag med bilder i ett senare skede.


Besöket hos Peter blev väldigt kort. Han var otroligt trött och orkade inte alls prata, så jag var egentligen bara där; en med­människa i hans närhet en liten stund. Inte vet jag om mina besök är till någon glädje för honom, och han kanske rentav skulle föredra att lämnas ifred. Usch, det är så svårt att gissa sig till vad han vill!

Finfint fårskinn

IGÅR KVÄLL SATTE jag faktiskt igång med mitt hotta upp en terra­kottakruka-projekt. Hade glömt hur gruvligt det stinker av sprejfärg, så det blev väldigt k-k-kallt inne när jag måste vädra korsdrag. Men det är alltså på g och bild(er) dyker upp inom kort.

Det är roligt att A ha hemma igen! Gull­plut­tan hade med sig ett alldeles ljuvligt, na­tur­vitt fårskinn åt mig från Estland. Det ligger nu i en av fåtöljerna i vardagsrummet och kommer att komma till stor nytta under vin­tern. Jag kan väl inte påstå att det är direkt kallt i ”Rucklet”, men när tem­pe­ra­tu­ren sjunker hänger shunt­auto­matiken inte riktigt med alla gånger. Då är det skööönt att ha ett ulligt, gulligt fårskinn att sitta på :) Förlåt, förlåt, alla lokala fåruppfödare, men hur gärna jag än vill så har jag inte råd att betala mellan 90 och 125 euro för ett skinn bara för att det är åländskt.


Det var meningen att jag skulle hälsa på hemma hos Peter idag, men nu ska han in på avdelningen för att vätskas upp och få näring int­ra­venöst. Därmed blir det ett besök på sjukhuset ikväll istället.

Guldkanten för dagen är att det kommit lite snö som ligger kvar. Mörk­ret känns inte lika överväldigande när marken och växt­lig­heten har klätt sig i vitt.

Efterlyses: recept på deg till pepparkakshus

Bilden lånad från
dickens-on-main.com

HJÄLP! JAG HAR gått och lovat A att vi ska baka pepparkakshus till veckoslutet, men precis nu kom jag på att jag inte har något bra recept på en deg som lämpar sig för detta! God måste degen också vara, eftersom huset så små­ning­om ska ätas.

Är det månne någon av mina gäster som har ett super, duper recept att dela med sig av?

Men NU blev det kallt!

SNÖN LIGGER VIT på fur och gran ... och här snackar vi riktigt dålig tajming! Så här borde det ju ha varit igår, ju. Och jag har just konstaterat att en av mina ur­åldriga utomhustermometrar, den på norrsidan, är av ”glädje­varianten”. Den visar nämligen på -11° idag, vilket inte är ens i närheten av rätt. Subtrahera med 7-8 grader, så närmar vi oss sanningen.

Ja, och så är det då måndag igen. Inte stor vits att tråka ut er med en redogörelse för vad jag planerat för veckan, men en grej tänkte jag i alla fall berätta om: Jag har länge funderat på att göra något av en rätt stor planteringskruka i terrakotta. Nu har jag kommit på vad. Med lite tur kommer jag till skott endera dagen, och kan av­slöja så mycket som att det – surprise! – har med julen att göra ;)


Dagens definitiva guldkant är att dotra min återvänder från en vecka hos sin pappa. De har dessutom varit på en långweekend till Tallin, så det ska bli skoj att höra hur resan varit. Välkommen hem, A!

HUMOR > Kontaktannons

JAG HAR SORTERAT lite i Outlook Express idag och hittade då den här ”kontakt­annonsen”, som T – denna sanna humorist – av någon orsak nu glömd skrev åt mig i slu­tet på sommaren. Den är bara så sanslös så jag måste dela med mig :)

Ensamstående mor i sina absolut bästa år, med en mycket väl­uppfostrad tonårsdotter vecka/vecka, söker en syssling till Byg­gare Bob! Önskar träffa en man som är föräldralös och ostraf­fad, gärna rökare med tillgång till slabbtobak, ett IQ på över 180 och svensktalande.

Du får gärna vara en blandning av rörmokare, målare, snicka­re, glasmästare samt ha ärvt en filial till XL Bygg eller BYGG­MAX. Har du en tidigare karriär som gynekolog, toyboy eller gigolo så är det inget hinder. Du får gärna flytta in hos mig, men jag uppskattar om du några nätter i veckan övernattar nån annanstans, typ ett munkkloster eller liknande.

Svar till: Heidi Klums storasyster

Hur många svar tror ni man skulle få..? *asg*

Sanktaaa luciiia

Oj, vad tiden går! Lilla A,
4 år, lussar 2001.

LUCIADAGEN GRYR MED +4° på termo­me­tern och det bådar således inte gott inför kvällen. Men låt oss i alla fall hop­pas att det inte blir fullt ösregn tills lucia­tåget ska dra genom sta’n ... Det är trist både för åskå­dar­na och för del­tagarna i tåget om regnet häl­ler ner.

En del av dagen måste jag ägna åt fin­puts­ning av krönikan till inkom­mande lördags­num­mer av Ålandstidningen. Som tidigare kommer den efter pub­liceringen att även finnas i min kåseri­samling Kort & Gott på boksajten ett nytt kapitel så snart jag hin­ner konvertera den till pdf-format.

Författandet av fortsättningen på Livet leker, liket lever har gått i stå. Lusten – och framför allt inspirationen – att koka ihop under­hållande texter gick i sin när vännen Peter plötsligt blev sämre. Men vad gör det egentligen? Tids nog hinner jag slutföra roman­projektet och jag skriver ju de facto inte mot någon deadline.


Dagens guldkant, vilken är den? Enkelt! Det är utan tvekan att Peter fortfarande är med oss, för jag var riktigt bekymrad för ett par veckor sedan. Han är sannerligen en beundransvärd människa, med ett jäv­lar anamma som ingen annan jag känner. Och en liten extra guldkant står hans mamma Aina för. Vore det inte för henne skulle Peter inte kunna vara hemma i sitt eget hus, så hon är verkligen värd all eloge.

Visningsproblem i Vista?

HOS MICKE & PETRA ikväll upptäckte vi att min blogg ser konstig ut på deras dator, i vilken de kör Windows Vista. Den högra, smala spalten ”halkar ner” så att den börjar först där huvudspalten slutar. Samma fenomen visade sig både i IE och Firefox. Är det några av er övriga bloggäster som märkt samma sak? Själv har jag WinXP, och i det operativsystemet ser allt helt okej ut.

Hantverksmarknad i stan

DET ÄR HANTVERKSMARKNAD i Sjökvarteret i Mariehamn idag och imorgon. I två, tre år har jag slagit mina lovar runt Bert Johans­sons ljuvliga, handsmidda metallföremål och idag blev det äntligen affär. Jag har med andra ord hemfallit åt shopping. Men kom i alla fall inte och säg att jag inte överväger mina köp noga och länge ;)

En väggkrok bidde det, för att hänga upp en oljelampa på intill ytter­dörren. Den här årstiden är det annars beckmörkt på min terrass – som även är huvudentré – och den tidigare lyktan avsedd för vanliga ljus räckte inte riktigt till.

Så levs livet i "Rucklet"

YES! SENT OMSIDER har regnet blåst sin kos och det har blivit lite kallare även här, ”ute i skären”. Vips slog julbarometern över lite mer mot högtryck och det finns till och med hopp om en torr luciakväll imorgon!

Några inlägg längre ner är det en besökare från hel­sing­fors­regio­nen som i en kommen­tar undrar varför jag ”samlar på saker”, och har fått för sig att jag är en gudsnådelig shoppare. Jag?! Samlare? Shoppare? Knappast. Det tycks vara på sin plats med ett klar­görande, om utifall att det är fler av er som lider av samma vanföreställning.

Att välja bort
Vad det handlar om är att jag valt att leva på mitt sätt. Det innebär bl.a. att jag inte lägger pengar på resor, tid­skrifts­pre­nume­ratio­ner, frisörbesök (bortsett en toppklippning/år), smink, kläder, teater, bio, ständiga inköp av kapitalvaror, färdigmat, lunch på sta’n osv. Men precis som alla andra behöver jag och mitt barn kläder på kroppen och saker till vårt hem, för att det ska vara ett hem och inte en öde väntsal.

Beg. är bra – eller bättre
I princip allt i min magra garderob är shoppat second hand, utom underkläderna. Att mitt husgeråd delvis består av designföremål bottnar i att jag fyndar på loppisar, i second hand-affärer eller på auktion. Varför omge sig med fula föremål till ett högt pris, när man för en oftast löjligt liten slant kan unna ögat bruksföremål som är både vackra och välgjorda?

Hemlagat för hela slanten
I mitt hus äter vi aldrig halvfabrikat; maten lagas från råvaror och vårt dagliga bröd bakar jag själv. Dessvärre är priset för när­pro­ducerat och ekologiskt oftast oöverkomligt för min begränsade budget,och det är en sak som bekymrar mig. Jag tycker inte om att av eko­no­mis­ka orsaker tvingas välja produkter som flugits in från andra sidan klotet, men det är en eftergift jag alltsom oftast är tvungen att göra.

Minimera mängden E:n
Min dotter har ända från födseln vuxit upp utan att påföras ett behov av snabba kolhydrater i form av godis, läsk och energi­drycker. Idag är hon så förnuftig, att hon själv känner att t.ex. tacochips utan smak­förstärkare är godare än potatis­varianten. För ja, det händer att vi unnar oss en påse majschips. Men dippen lagar vi själv av turkisk yoghurt – utan andra smakförstärkare än kryddor. Konstigt nog blir alltid halva påsen kvar, för utan E621 blir man mätt.


Summa summarum lever vi – och dessutom hyfsat gott – på en månatlig summa som skulle få andra att gråta av förtvivlan. Det handlar bara om att prioritera. Faktum är, att jag med tiden blivit så extremt bra på det, att jag allvarligt funderar på att skriva en bok. För handen på hjärtat, hur många singlar lyckas idag hålla sina utgifter för t.ex. mat och hygien under 200 euro per månad? Det gör jag, och då inbegriper det ändå en matfrisk ton­åring på halvtid. Det får bli dagens guldkant.

Här behövs ett klipp

DAGS FÖR ETT klipp! Denna morgon har jag slutligen ”ruttnat” på mitt närmare halvmeterlånga hår. Ja, egentligen inte på håret som sådant, utan mest på alla strån som återfinns överallt utom fastvuxna i skalpen; intrasslade i tandborsthuvudet, en masse i symbios med fibrerna i mina kläder och emellanåt – uäk! – ovanpå ostmackan. Kort sagt: nu får det räcka!

På dagens agenda står alltså ett samtal till frisören. Minst femton centimeter ska bort, för det är väl ungefär så länge sedan jag klippte mig senast. Och till alla er som hoppas på att ”kärringen” äntligen ska komma till skott och tillsätta färg vill jag bara säga: glöm det, detta kommer inte att ske. Varken nu eller senare. Grått är ju för tusan också en kulör! ;)

Dagens guldkant blir inte helt osökt: Vad tacksam jag är över att jag trots allt har ett hår att svära över. Det är inte alla förunnat, så jag borde inte klaga. Skäms på mig!

Fika hos Peter

OCH INTE TUSAN blev jag bjuden till balunsen i Blå Hallen heller. Lika bra att kränga långklänningen på loppis skulle jag tro, för innan jag får litteraturpriset har mina ”muskler” säkerligen hunnit närma sig jordens medelpunkt ännu mer. Håll med om att Newton och hans tyngdlag är ett elände!

Idag har jag varit och fikat hemma hos Peter. Vi har inte setts på en vecka, bara pratat i telefon, så det var skönt att se att allt verkar vara efter om­stän­dig­heter­na okej. Och helt i vanlig ordning är det bara att inse att man bör vara kärnfrisk för att kunna vara sjuk. Allra helst när det kommer till Folkpensionsanstalten och dess blanketthysteri. Tur att soc.skötaren Siv finns och kan hjälpa Peter med all pappersexercis.

Själv får jag sedan några år krupp bara jag ser myndighetens logotype. Jag börjar alltmer tro att det går att utveckla en allvarlig FPA-allergi, så det vete gudarna om jag numera är något att räkna med som handräckning. Väderkvarnarna som Don Quixote hade att slåss mot ter sig som rena barnleken i jämförelse.

Grattis, Zandra

... TILL NYA JOBBET som nöjesreporter på Aftonbladet! Du kommer att gå hur långt som helst, när du redan vid 22 hunnit med så himla mycket. Spark i baken och lycka till i Stockhholm.

Decemberregn

VEM HAR STULIT julstämningen?! I morse vaknade jag ännu en gång till smattret av ett muntert (?) decemberregn mot fönstren. Blir det inte kallare och åtminstone lite frost på marken snart, så hjälper det tammef-n inte ens om jag så tänder hundra ljuslyktor här hemma!

Det var då det ... (07-01-2009)

Jag förväntar mig inte ett halvmetertjockt täcke av fluffig nysnö, för det skulle väl vara ungefär likvärdigt med att fortfarande tro på tomten. Men lite frost, som gör världen vitare, det kan vi väl ändå få till jul??? Please..?

Om tre dagar är det lucia, och hur kul är det med ett stäm­nings­fullt luciatåg genom staden när detta måste genomföras i ösregn? Föga. Ärligt talat tycker jag det är dags att överväga en flyttning av hela julhelgen. Skjut fram den en månad eller två, för det är ungefär vid den tiden som vintern infinner sig. Om den gör det.


Idag är det tufft att komma på en guldkant, vill jag lova. Men ... det får väl bli att jag sparar en massa energi när utom­hus­tem­pe­ra­tu­ren inte går under nollstrecket. Bra för miljön och bra för min anorektiska plånbok :)

RECEPT > Vinglögg med kick

Här får ni receptet på kvällens glögg:

Mmm ... så gott!

0,5 liter vatten
2 bitar kanelstång
10-15 st kryddnejlikor
2 tsk kardemummakärnor
en bit ingefära
c. 1 tsk rivet citronskal

Koka vatten och kryddor på svag vär­me under lock i c. en halvtimme. Sila av. Lös upp en dryg dl socker i glögg­basen, häll på 75 cl billigt rödvin och hetta upp blandningen. Skvätta slutligen i c. 1 dl vodka och värm lite till.

Avnjuts gärna till pepparkakor med blåmögelost i sällskap av trevliga människor.

*glugg-glugg* ... glögg!

5,99 på Alko.

DAGS FÖR GLÖGG! När jag vaknade idag kände jag direkt att nu, nu är det banne mej dags för årets första riktiga glögg. Och då menar jag glögg, och inte någon färdigköpt blandning från Alko eller Systemet. Egenhändigt hopkokad rödvinsglögg ska det vara – eller vittvinsdito, som också kan vara riktigt god. Det blir både roligare och förmånligare än att låta sig tjusas av taktisk marknadsföring och ”årgångs­varianter”. En billig pava rödtjut för under sex euro är utmärkt som bas, och se’n kryddar man upp enligt egen smak. Så vad säger ni, Sonja och Nicke, när ska vi ta’t?


Och så var det dagens guldkant då. Hm ... Jo, nu vet jag! Eftersom en av mina svagheter är Marimekkos ”Tasaraita” t-skjortor – de där smalrandiga, ni vet – men jag ingalunda har råd att shoppa i Fina Affären, så är jag jätteglad över att lite då och då hitta sådana second hand. Vid det här laget har jag nog tio stycken (hälften långärmade för vinterbruk och resten med kort ärm) i min byrålåda, till ett totalpris lägre än nypriset för en.

LÄSTIPS Kyoto och fjärilarna av Lennart Ramberg

Kyoto och fjärilarna
av Lennart Ramberg

En het thriller om utsläppsrätter, växthusgaser och internationella affärer i kylslagen miljö.

Mitt betyg: ˜˜˜˜ (av 5 möjliga)

Fullt upp

OJ, VAD TIDENS sand rinner fort genom glaset ... Det börjar bli hög tid att fundera på vad min nästa krönika i Ålandstidningen ska handla om, eftersom den ska publiceras den 19.12. Och så borde jag vrida till lite fler FlowerPower-provstickor, och ta itu med

Provstickor av galvad stråltråd.

förberedelserna för ÅCA:s årliga teckningstävling, och koka ett par kilo torkade bönor, och tvätta alla golv, och ...

Ja, ni hör – idag är det en så’n där dag. Så jag får allt börja med att samla mig och avsätta en stund på prioritering. Tror faktiskt jag på stående fot – eller kanske snarare sittande rumpa – prioriterar bort golvtvätten helt och hållet. Jag blir ju ändå solo i ”Rucklet” över julen, så vad spelar det för roll om golven inte är kliniskt rena?

Bloggandet är faktiskt ett alldeles utmärkt sätt att samla tankarna, och samtidigt en form av mindfulnessövning. När man skriver något är man tvungen att vara närvarande i nuet, annars resul­terar det bara i en massa #@x/$¤? på skärmen. Och nu slipper jag ju släpa fram skurhink och mopp ;) Kanon!


Hur som helst och avslutningsvis: Dagens guldkant är i alla fall att jag sedan ett knappt år har ett riktigt kontors- och ateljéutrymme att jobba i, och slipper belamra bostadsdelen av ”Rucklet” med mitt arbete. Sannerligen guld värt!

Prioritera mera!

OCH SÅ ÄR det måndag igen, och en hel, mer eller mindre blank vecka ligger framför mig. ”Blank”, undrar säkert någon, ”har mänskan ingenting att göra?” Jotack, det har jag! Hur mycket som helst egentligen. Det har man om man är ensam morsa med renoveringshus. Men jag övar och övar på att sluta skriva armslånga listor över allt som är ogjort, och istället försöker jag fokusera på en eller ett par saker i taget. I allra bästa KBT-anda. Vissa dagar går det bättre, andra riktigt dåligt.

Varnande exempel!

En bra lärdom jag fått, är att i görligaste mån sålla. Vad är det som verkligen är viktigt att uträtta? Vad kan jag göra vid ett senare tillfälle? Och det klurigaste: är det här något som det til syvende og sidst är totalt onödigt att ta stress för?

Av den här anledningen blir dagens guldkant: jag börjar bli bättre på att strunta i inbillade förväntningar, för att istället lyssna till hur jag vill ha det. Hoppas jag lyckas överföra detta sunda sätt att hantera livet till min dotter, så hon aldrig blir en labbråtta som ändlöst springer i motionshjulet! Fortare och fortare, ända tills livet plötsligt är slut, och man inser att man ändå aldrig nådde fram.

"Surinam? E de en frukt..?"

DET HAR SINA fördelar att ha ett barn i mellanskolan! Nu har jag i rask takt fräschat upp mina kunskaper i geografi, och har i skrivande stund helkoll på länderna i samtliga världsdelar. Tänk, jag hade full­ständigt glömt att det finns ett land som heter Surinam – och att det ligger i Sydamerika. Hade någon frågat mig för en vecka sedan hade jag gissat på sydostasien :)

Samma sak med Brunei. Jag skulle säker­li­gen ha dragit till med mellanöstern nå­gon­stans. Och att huvudstaden i Moldavien heter Chisinau hade jag inte en susning om. Är det förresten någon av er som, utan att fuska, kan svara på vad hu­vud­sta­den i Montenegro heter?

Mellan varven har jag faktiskt varit fun­der­sam om huruvida jag någonsin lärt mig allt detta tidigare. Kanske lär­de vi oss bara Afrika, Europa och Finland på den tiden jag gick i sko­la? Så känns det i alla fall just nu.

Här finns en jättebra sajt att träna på: http://www.geografispelet.se, där man lätt som en plätt lär sig länder, huvudstäder och flaggor.

Grattis, Finland!

SJÄTTE DECEMBER ÄR det självständiga Finlands egen dag, och i år är det hela 92 år sedan Finland proklamerade sig självständigt 1917. GRATTIS FINLAND!

Under kvällen är det televiserad bal hos presi­dent Tarja Halonen i Helsingfors, lite i stil med Sveriges Nobelfest, och herre min gud vilken tur att jag inte är bjuden! Jag har i och för sig en långklänning – en kornblå relik från min brors bröllop – men det vete fåglarna om jag numera ryms i den ... Dessutom skulle jag inte ha råd att ta mig till och från huvudstaden, än mindre bekosta en övernattning där. Nej, det är sannerligen min smala lycka att Tarja glömde mig i år igen. För nog skulle det väl vara minst sagt skämmigt att måsta tacka nej till presidenten..?


Himlen utanför köksfönstret är stålgrå och det är regnsjukt. Dagens lilla guldkant är med andra ord: jag är inte tvungen att gå ut om jag inte vill. Därmed går mina sympatier till bl.a. de cykelburna brevbärare, som ska trampa runt i ruggvädret och dela ut söndagstidningar. En eloge till er! Vilka vardagshjältar/-hjältinnor ni är! Tack för att ni finns!

1 + 1 = 1

SOM UTLOVAT HAR jag fotograferat de nu hopparade fynden från igår. Glasfatet blir perfekt i köket för frukt och/eller grönsaker, och nysilverfatet hamnar i vardagsrummet – eller kanske sovrummet. För tillfället härbärgerar det dock en tuva mossa och ett par vita pappersstjärnor under en glasklocka, men till julhelgen ska det nog fyllas med godsaker av något slag ... Ett berg av Fazers gröna kulor kanske?


Till vänster ett munblåst glasfat limmat på en upp- och nervänd Iittalaljusstake. Till höger ett nysilverfat ihoplimmat med en dito ljusstake. Tänk, så fint det kan bli med några gamla prylar för ett fåtal euro och lite tvåkomponentslim!

---

Igår kväll fick jag dessutom ett köksryck och svängde i rask takt ihop både havreflarn, drömmar och mumsiga blå­bärsmuffins. Och idag har dottern efterfrågat möjligheten att baka såväl morotskaka som mockarutor, så det blir mer bagerisysslor till kvällen.

Peter har igår fått två av sina syskon hit till Åland på besök över veckoslutet. Det värmer mitt hjärta att veta att det finns fler som bryr sig om honom när det verkligen kniper, för jag har alltid upplevt honom som en rätt ensam människa trots att han kommer från en stor familj.

Fint från loppisar

JAG LOVADE JU bilder på mina Emmausfynd, så här kommer de. Vad jag ska göra med faten vet jag inte ännu, men den låga, vida skålen med fötter har jag fyllt med lingonris och mossa och stuckit ner lite färska rosenknoppar. För julkänslan har jag strött ut några bitar av rött fuskglas, och så ett ljus i mitten.




På eftermiddagen passerade jag Ann-Gerds Antik på väg för att uträtta andra ärenden och kunde, som vanligt, inte låta bli att titta in en vända. Vilken tur att jag gjorde det! Dels hittade jag ett likadant nysilverfat till (ytterligare ett nummer större) och en jättefin ljusstake i nysilver. Dessutom ett vackert, handblåst fat och en Iittalaljusstake. Dessa fyra föremål ska sammanfogas och bli två fat på fot! Ni får se när det är fixat och klart :)

"Dalen", en dikt

Ikväll hittade jag en dikt som Peter mejlade mig den 2 april 2003. Den var vacker redan då, men idag har den en ännu djupare mening för mig.

Dalen

Ingen tog Dig i handen och sa:
Passa på
Detta är nu
Dalen Du ser med slingrande vatten, med gömmande skogar och mild luft
Med ängar och gröna källor
Denna dal bär namnet Kärlek

Ingen sa:
Gå långsamt
Akta Dig att färdas alltför fort
Att tro på en annan dal, en större som Du hört om
Det finns ingen annan, inte för Dig
Dröj kvar, prägla vart löv i minnet

Ingen sa:
Detta är nu
Detta är mycket
Detta är tillräckligt

Alldeles ensam sprang jag genom dalen
Först när jag såg mig om förstod jag
Den såg ut så
Det var den!

Tiden tar snart slut

DENNA DAG ÄR det precis två veckor sedan jag trodde att vännen Peter åkte till sjukhuset för bara ännu en i raden av rutinkontroller eller behandlingar. Vi har ju alla under åren som gått ”vant oss” vid hans sjukdom och jag tror inte att någon var förberedd på denna plötsliga och drastiska försämring. Men läser man på om levercancer är det exakt så det blir; det kommer en punkt när leverfunktionen är så nedsatt att övriga organ tar skada.

Sent igår kväll läste jag Peters syster Jennys blogg och grät för första gången. Hon skriver att övriga syskon är på väg för att hinna säga hej då, och det berörde mig ända in i hjärteroten. Hoppas, hoppas att alla hinner komma, för i det här skedet kan det gå fort. Hans kropp är utsatt för så tunga påfrestningar nu att det inte går att ta mer än en dag i taget. Det gör mig så ont, när jag vet hur många planer han har haft; när jag vet hur mycket han velat uträtta och fixa. Och framför allt: hur mycket mera tid han velat få med sina älskade barn.

Det här blir en tung dag. Om ett par timmar ska jag upp till sjukhuset igen och försöka överföra så mycket goda energier jag bara kan både till Peter själv och mamma Aina.


För att mitt bloggande inte ska handla enbart om sjukdom och bedrövligheter just nu, kan jag dela med mig av ett lyckat fynd från gårdagen. Jag var in på Emmaus för att leta efter lite fina nysilverföremål att förhöja julstämningen med här hemma, och hittade två söta fat och en skål på tassar.

Jättenöjd med att ha fått tag på exakt det jag sökte satte jag hemma igång med att putsa upp sakerna. Då upptäckte jag till min förvåning att det mindre fatet inte alls var nysilver, det var äkta vara! 1,50 euro för ett silverfat, det var ett klipp eller hur? Allra helst som jag inte betalat mer än 8,50 för alla tre. Bilder kommer.

Det helande hantverket

DET KÄNNS NÄSTAN som jag begår en synd, när jag mitt i det pågående eländet unnar mig en stund med mitt hantverk. Men hantverket är för mig en form av mindfulnessövning; när händerna är sysselsatta befinner jag mig bara i nuet, med fokus på det jag gör. Kanske är det just nu en nödvändighet med dessa bubblor av tidsvacuum för att generera ny energi att kunna ge vidare åt Peter?


Några platta pappersstjärnor som jag tillverkade under gårdagen.

---

Peters prognos är inte god. Inte god alls. Begreppet tid är inte längre någonting relativt, utan skrämmande konkret. Jag är inte troende – raka motsatsen, faktiskt – men ändå ber jag om ett under, så att han och barnen åtminstone ska förunnas att få fira den stundande julen tillsammans.

Inatt har det varit kallt, kanske ner mot -6, och omgivningen är täckt av frost. En välkommen omväxling till det evinnerliga regnet! Kanske, kanske blir det ändå en vit jul i år ...

[tags: moravian star, paper, folded, glitter, flat, christmas]

Den praktiska sidan av döden

I MITT HJÄRTA är det lika mörkt som utanför fönstret denna decembermorgon. Även om mitt förnuftsmässiga jag vet att den återstående tiden nu är kort vill jag ändå inte ta det till mig, för det är inte rättvist! De klassiska orden, som förmodligen uttalas av alla som själv drabbats av cancer eller som har någon i sin närhet som gjort det. Men det är inte rättvist. Hur skulle det kunna vara det, när någon mitt i livet, med två minderåriga barn inte får finnas längre?

Men ingen var där

NU HAR JAG inte träffat Peter på två hela dagar och det känns lite konstigt efter den intensiva vecka som varit. Men i fredags kom hans mamma och syster till Åland och de behöver absolut få som mycket tid som möjligt att vara tillsammans, bara inom familjen. Tyvärr måste hans syster resa hem redan på söndag morgon, men hans mamma är kvar.

RECEPT > Fiberlängd med pumpakärnor

HÄR FÅR NI receptet på gårdagens brödbak:



25 g jäst
3,5 dl kallt vatten
1 msk olja, gärna vitlöksolja
1 msk kumminfrön
0,5 dl krossade linfrön
0,5 dl kruskakli
0,5 dl pumpakärnor
1 knapp msk gott havssalt
2,5 dl hemvetemjöl (= åländsk variant av grahammjöl)
c. 4,5 dl specialvetemjöl
lite pumpakärnor och ev. skalade sesamfrön som dekoration

Lös upp jästen i vattnet. Hiva i övriga ingredienser förutom saltet och ett par dl av specialvetemjölet. Rör ihop och tillsätt ytterligare vetemjöl tills degen antar en elastisk konsistens och slutar klibba mot bunken. Knåda i maskin 5 min. – för hand c. 10. Nu tillsätts saltet och sen fortsätter du knåda lika länge till.

Täck bakbunken med t.ex. en tallrik eller plastfilm och låt degen jäsa minst tre men gärna fyra timmar; här pratar vi alltså om långjäsning. Jag brukar ha min bunke stående på köksbordet och ibland jäser degen ännu längre. Det gör absolut ingenting.

Sätt på ugnen på 250 grader och ställ in en låg bunke med vatten på ugnsbotten. Mjöla bakbordet och stjälp upp degen.



Lyft upp degens kanter från fyra håll och för dem mot mitten, så det blir som ett stort knyte. Vänd degklumpen upp och ner. Kupa händerna och ”smek in” degen uppifrån och ner under sig själv några gånger samtidigt som du roterar degklumpen. Detta kallas för att rundriva degen och gör att den kommer att stiga fint i ugnen. Knåda inte den färdigjästa degen hårt! En jäst deg ska behandlas varsamt som en bebis.

Rulla sedan ut klumpen till en limpa och lägg den med ”undersidan” nedåt på en plåt. Skåra brödet ganska djupt. Täck med ren handduk och låt jäsa 15-20 min. medan ugnen blir varm.



Spraya brödet med lite vatten och strö på pumpakärnor och t.ex. sesamfrön. Skjutsa in plåten i nedre delen av ugnen, grädda 5 min. Öppna därefter ugnsluckan en stund för att släppa ut ånga och överloppsvärme. Samtidigt sänker du temperaturen till c. 220 grader. Grädda ytterligare c. 20 minuter eller tills brödets innertemperatur är 97 grader. Själv använder jag alltid termometer!

***
Låt det nygräddade brödet svalna på galler, inlindat i en handduk. Ge dig till tåls och njut sedan av ett underbart, hembakat och nyttigt bröd! Det är jättegott med t.ex. medwurst på :)

LADDA NER SOM PDF-FIL

"Det var bättre förr"

ENLIGT MORGONENS TIDNING har dagens längd idag minskat med 12 timmar och 26 minuter sedan sommarsolståndet, men hur många av er därute har dragit ner på tempot i motsvarande grad? Så levde man nämligen förr, att man inrättade sitt liv efter ljuset och årstidsväxlingarna. Och ”förr” är för inte så extremt länge sedan.

Sommarhalvåret var arbetets tid, men när hösten och vintern kom gick farten ner; man ägnade sig åt att reparera och fixa inför nästa odlingssäsong. Det gavs en naturlig tid för återhämtning.

Idag ska vi flänga på som griljerade råttor året runt, oavsett årstid. Vi förväntas hålla samma höga takt även under den mörka tiden, trots att vi biologiskt inte är skapta för det. Konstgjort ljus gör det möjligt.

Sedan förväntas vi dessutom hålla på allt längre tid på samma vis, i takt med att pensionsåldern skjuts uppåt. Vanvett är både för- och efternamnet. Men det är väl bara att slänga in ett piller och med nya, ”friska”(?) tag ta sig dagen an? Imorgon är det 1 december och därute står regnet som spön i backen. När håken kommer vintern???

Kudde för trötta fötter

DAGENS FÖRSTA PROJEKT blir att försöka knåpa ihop en mini­va­ri­ant av en sådan där Fat Boy-säck, som Peter kan ha i fotändan av sängen. Man får ju så erbarmligt ont i hälarna när man ligger platt på rygg för länge, och de syntetiska fårskinn som sjukhuset erbjuder hjälper föga. Inte vet jag om min idé kommer att förbättra hans kom­fort, men det är i alla fall värt ett försök.

Så, go’vänner, mot symaskinen!


Och så här blev resultatet. Jag hade faktiskt lite restbitar av ett fint, beige linnetyg, som jag tror att faller Peter i smaken. Fyllningen är samma sorts granulat som finns i saccosäckar.



Sista projektet för dagen har varit brödbak. Klockan drar mot nio på kvällen, plåten är nyss kommen ur ugnen och det doftar härligt av ny­gräddat. Nu gäller det att bärga sig som vanligt, och låta det sval­na innan man sätter kniven i det. Men, hu, så svårt det är att vänta ...