

















HAR SMÅFÅGLARNA BLIVIT kräsna eller är det något fel på mina solrosfrön? Det har nu gått mer än en månad sedan jag hängde upp fågelautomaten, bräddfull med smarriga frön. Men tror ni någon pippi är där och äter? Nope. Antagligen finns det någon granne som har dukat upp ett mer inbjudande smörgåsbord än jag *grrr!*
PLUSGRADER OCH TAKDROPP. Illa. Hoppas det svänger, annars blir det pannkaka av marschallhållarna av is jag satte på infrysning igår. Såg i säsongsavslutningen av Äntligen hemma att det gjordes något motsvarande, som skulle fungera som ishink för vin/öl. Men hu, vilken onödigt krånglig metod den där Jimmy använde sig av! Med borrning av hål i hinkarna och blompinnar som stöd och allt vad det var.
JAMEN, ATTANS ÄNDÅ! Tror ni inte att jag igår hittade ett fönsterkuvert med räkningen för senaste oljepåfyllningen! Hur har jag kunnat glömma den?!? Det kändes inget vidare att som julklapp åt sig själv pynta ut närmare 550 euro lagom till julafton. Jag kan utan att överdriva meddela att det nu är vääldigt tomt på kontot och spargrisen ser ut som den varit på hälsohem minst ett halvår, under nitisk övervakning av Anna Skipper.




Krukan är målad första gången med högblank, vit färg och här är schabloner skurna av självhäftande plast på plats.
Jag använde totalt tolv stycken snöflingeschabloner för hela krukan.
Andra omgången färg avklarad – denna gång matt målarvit – och schablonerna är borttagna. Man får inte vänta för länge med att pilla bort dem, för då torkar de fast för mycket och river med sig färg när de avlägsnas!
Och så här ser slutresultatet ut. Några tallkvistar i en glasburk med vatten + några små guldbollar + ett antal droppformade glasprismor. Enkelt men ändå juligt.
Bandet i naturvitt och rött är hemvävt av min farmor någon gång i början av 1900-talet. Det känns coolt!
Med bandet borta och något annat än tallkvistar funkar krukan även andra tider än under julen, och det är ju praktiskt.







60+ och singel ®
en roman i god Paasilinnaanda för alla med humorn i behåll

Ett band för vänskapen ®
en liten fackbok med teknik och mönster för att knyta s.k. vänskapsband av garn
Via ruckelhaxan@live.com
tar du kontakt mig utanför bloggen.
Nu tillgänglig att köpa som nedladdningsbar e-bok, som nedladdningsbar ljudbok i MP3-format och på cd-skiva
(MP3, 1 cd; direkt från mig).
[Provlyssna på YouTube]
På Åland finns den tryckta boken på sju bibliotek.
På Åland finns boken även som Daisybok för synskadade och sedan 19 december 2013 kan du låna den digitalt i Finland, Sverige, på Åland och Island.
Känner du att en hel bok är för mycket att bita i får du gärna ta del av mina krönikor från 2009-2011. Klicka HÄR så flyttas du till registersidan!
In accordance with Finnish law
I ask you to kindly respect
that you are not allowed to copy
my photos, drawings, patterns or
texts without permission.
F.n. fotograferar jag med en
Fuji FinePix HS20 EXR.
och en Nikon D40X
Flertalet av bilderna öppnas
i större format i ett nytt fönster
om du klickar på dem.
Titta gärna in till
min skilda fotoblogg.

2005 föll jag för frestelsen och skaffade mig en ny plug-in: Ruckelrenovering 1.0; ett både dyrt och komplicerat litet isticksprogram, som visat sig vara väldigt instabilt och har en irriterande tendens att hänga sig mest hela tiden.
Till professionen var jag sedan slutet av 1980-talet egenföretagande grafisk designer/copywriter och seriös månskenshantverkare; på senare tid även amatörförfattare. 2009-2011 frilansade jag som krönikör i Ålandstidningen.
Jag har varit invalidpensionerad pga bl.a. neuroborrelios, men behandlades i större utsträckning av mitt arbetspensionsbolag än av leg. läkare. Sedan 2025 är jag ålderspensionär.