Lysande recycling

EN SJÄLVKLAR FORTSÄTTNING på mitt tändsticksaskdekorerande blev att ta itu med att göra nya ljus av alla rester jag sparat under det gångna året. Stöper gör jag inte. Det är för råddigt och går för långsamt. Men gjutna ljus blir fina de också!

Jag brukar göra en eller två marschaller och i det fallet spelar det förstås ingen roll vilken färg det blir på massan. Men i år ville jag göra några vanliga ljus med kontrollerad färgsättning. Därför sorterade jag den här gången stumpar och rester i olika högar.

Till marschallerna flätade jag t.o.m. egen veke av grovt bomullsgarn. Här ligger den och drar i sig mättad saltlösning, som påstås göra att veken brinner långsammare. Helst ska man ha i Borax också, men det gitte jag inte skaffa. Veken torkade jag över natten i ugnen på 50°, för den måste förstås vara riktigt torr när den ska användas.

Saltlaken gör veken styv, så metalltråden är där bara för att hålla veken centrerad i burken.

Förutom marschallen – det fick räcka med en – räckte materialet till ett stort, fyrkantigt ljus gjutet i en mjölktetra och tre mindre i glas. På bilden syns bara två för det tredje var ännu inte påbörjat när jag tog bilden.

Ljus gjutna i tetra får en rätt flammig och matt yta. En del gillar att ha det så, dock inte jag.

Värmer man försiktigt med hårtork går det rätt bra att få ytan blankare. Men ta det försiktigt! Ljusmassa smälter fortare än man anar.

Och här har vi slutprodukterna (minus det tredje glasljuset). Inte så pjåkigt resultat med tanke på att ljusstumpar och spill lika bra hade kunnat hamna i soporna :-)

Egentligen ska man fylla på med mer ljusmassa när gjutningen stelnat, för det bildas alltid en grop runt veken. Min massa räckte inte till det den här gången och vad gör väl det? Ibland får estetiken lov att stryka på foten och ljusen brinner lika bra ändå.

»Ära vare gud i höjden ...

... DETTA HAR JAG gjort i slöjden.»

Jadå, den måttanpassade presentpåsen också :-)

Pyssel för jul- & ljuständartiden

TECKNA- & MÅLAFASEN BLEV längre än jag räknade med och nu har det tillkommit en underrubrik igen: Dekorerade tändsticksaskar. Ytan på en sådan är ett väldans hanterligt format att jobba med för den är så liten att man sannerligen inte hinnar tröttna innan motivet är lackat och klart :-)

Senaste tidens »grejande»

DET RINNER PÅ.

Lite frihandsteckning för senare färgläggning:

Och så här blev det efter en räd bland tuschpennorna:

Lite gravyr på cd-skivor:

Dubbelkort av kartong med mandalateckning:

Och så lite mera disciplinerad mandalakonstruktion med tusch och papper:

Stora A var hem på besök sistlidna veckoslut och då roade vi oss, mor och dotter, bland annat med att i all stillsamhet sitta och kolorera några av mina alster. Med ett par ramar från IKEA blev det fina tavlor att pryda studentlyan med:

När det ena liksom ger det andra

MANDALAFLÖDET JAG PLÖTSLIGT hamnade i rinner på med ett par cd-skivor till och några stenar. Därifrån blev det sedan ett sidospår med frihandsteckning med tusch på kartong. Vete sjutton hur mycket stickning och virkning det kommer att bli det här vinterhalvåret, för just nu är det pennor, penslar och tuscher som lockar mest.

Mandalamani

NÄR ALLT INTE går som på räls i Lifvet behöver jag alltsomoftast ta till lite hantverksterapi för att inte bli helt knäpp. Den här gången började det med akvarellpapper och tuschpennor ...

... som fortsatte i en kombination av svartvit laserutskrift, tuschpennor och penselfärg ...

... som i sin tur resulterat i strippade cd-skivor som jag målar med akrylfärg. Som det kan bli, va?

Den ovan är färdig, den här är halvvägs:

Renovera mera!

EN LITEN MATGRUPP bestående av två väldigt gulnade och slitna böjträstolar från Artek och ett kvadratiskt bord från samma tillverkare är som gjorda för den mindre lägenheten i ”Rucklet”! Men först tarvas det ett visst mått av renoveringsarbete. Efter måånga timmar ute på gården för att avlägsna all gammal lack med värmepistol och sickel samt därpå följande sandpappersbehandling ser nu stolarna ut nästan som när de var nya. Bordsbenen väntar ännu på samma behandling och sen återstår det själsdödande lackningsarbetet förstås.

Många himlar nog med ögonen och tycker att jag är helgalen som ger mig på sånt här. Men när nypriset på EN stol f.n. är 330 €, då anser jag faktiskt att det är värt allt slit att göra dessa klassiska möbler presentabla igen. Det förtjänar de faktiskt :-)

Så här såg de ut när jag började:

Ganska tjockt med gammal lack, om jag så säger:

På den här bilden har den vänstra stolen enbart fått lacken bortskrapad medan den högra även har slipats med 240 korn sandpapper:

Riktigt, riktigt fina och med en träyta slät som rumpan på en baby är de nu redo för nya lacklager:

Och i köket där de ska stå passar de excellent. Bordet har röd ovansida och färgen tas upp i taklampan från Stockmann i akrylplast med datering c. 1960/70.

Ruckelhäxan gör egna träd

HÄR VARVAS DET vilt när det gäller det kreativa! Är det inte garn eller glas så är det trä ... eller växtlighet, som igår. Två flätade pilkonstruktioner blev det. En i kruka och en »på rot». I våras flätade jag av redan rätt vedartade fjolårsskott men nu var det alltså saftspända, gröna årsskott.

Det här är den krukflätade, med en c. 90 cm hög »stam»:

Så här ser flätningen ut på nära håll:

Och det här är den jag flätade med slanorna stuckna direkt i backen. Där brast dessvärre en av dem på två ställen när jag var nästan färdig, så vi får väl se om den överlever knäckningen:

Så här ser en av flätningarna från i våras ut just nu, nedgrävd på gården:

Mera sommarsnickerier

HÖGEN MED SPILLVIRKE krymper. Idag smällde jag ihop ett litet bord, typ för avlastning, av nästan alla färdigsågade längder av fyrkantsvirke som var restbitar från pergolans »tak». Måtten blev därför lite märkliga, eftersom jag måste rätta mig efter den längd de var: c. 71 x 47,5 x 63 cm. Men som avställningsyta lär det nog duga.

De halvt i halvt-fogade kryssbenen blev bättre på det här lilla bordet än på det stora jag byggde först. Man lär sig under resans gång :-)

»The green, green glass of home»

EN KLARGRÖN VINFLASKA och en mossgrön ölflaska och båda har blivit upcyclade till hängande värmeljuslyktor.

Absolut Alsace :-)

DEN HÄR LJUSLYKTAN är jag faktiskt mäkta nöjd med. Foten består av axelpartiet från en flaska Absolut Vodka och kupan är bottendelen av en vinflaska från Alsace. Höjden slutade på 14,1 cm.

Fågelfix

DENNA DAG BÖRJADE jag med att tillverka en fröautomat åt småfåglarna. Man kapar botten av en glasburk med skruvlock, borrar ett par hål för upphängning, slipar in ett par hål där fröna kan rinna ut och så limmar man ihop burken med en assiett. Vid den här automaten lär nog kajorna få svårt att få till det ... hoppas jag i alla fall.

Dagens glasbruk

JAG HAR HELT snöat in på att kapa glasflaskor just nu, om nu någon skulle ha missat det :-) Idag blev det en dörr-/vällingklocka att hänga utanför ytterdörren. Min digitala gick sönder för länge sedan och ibland när någon knackat på har jag missat det. Med den här blir det kanske bättre?

Det som fattas ännu är att borra ett litet hål i kläppen som består av en prisma i plast som jag bärgat från en lampa som skulle kasseras. I hålet ska det en ögleskruv och i ögleskruven ska det hänga något attt hålla i när man vill klämta i klockan.

Och så blev det en liten självbevattningskruka, lämplig för sticklingdrivning:

Upside down

SETT PÅ NÄTET. Måste testas!

På oprövad mark

MÅNGA TYPER AV hantverk har jag hunnit prova på genom livet, men i år är det första gången jag ger mig på glas. I första hand baserat på att upcycla tomflaskor och göra dem till något användbart. Här är några smakprov på vad man kan göra om man kapar dem, men bear in mind att jag är total nybörjare när det gäller att gravera och slipa i det här materialet!

Diverse värmeljuslyktor av olika typer av glasflaskor med neder- och överdelar kombinerade lite kors och tvärs:

Här ett vindskydd för värmeljus som jag gjort av en tom romflaska, där jag förutom att kapa bort botten också kapade av korkdelen upptill innan jag slipade in mönstret. Lite flower power över det hela och med ett högaktuellt budskap:

Schysta dricksglas gjorda av sex lokalproducerade ölflaskor av märket Stallhagen:

Och fyra stycken glas av fyra rejäla, tyska ölflaskor i vilka godset är tjockt: