Lyckat på loppis!

ALLA HELGONS DAG, och jag firar det med ett riktigt fynd: sex stycken dessertskålar på fot av modellen ”Barokki”, design Erkki Tapio Siiroinen på 1970-talet för Riihimäen lasi. Priset nämner jag överhuvudtaget inte, för det var så löjligt lågt ;o)

På författarfronten kan jag meddela att jag i morse passerade 100.000 tecken inkl. blanksteg på min växande berättelse om tant Solveig och hennes dejtingbravader. Puh! Därmed är nästan halva boken färdig.

Dags att byta däck

INATT HAR DET varit kallt, riktigt kallt. Trots att jag sov till närmare nio i morse, låg frosten vit över allting när jag gick och hämtade tidningen. Och bilens rutor var alldeles igenisade.I och med det dök det upp en ny punkt på dagens to do-lista: däckbyte.

Varför är det samma visa varje år? Det tar mig bara tjugo-trettio minuter att byta däck, och ändå draaar jag mig och skjuter fram det till sista minuten. Jag måste helt klart inbilla mig - varenda år - att det ska komma någon välvillig man och knacka på min dörr, för att erbjuda sig att, helt kostnadsfritt, åta sig det tradiga jobbet. Ha! säger jag. Chansen att detta inträffar är lika liten som att jag blir ensam om en sjua på Lotto någon lördag.

Förutom dagens oplanerade verkstadsarbete står även muffinsbak på min agenda. Dotterns klass ordnar Halloweendisco ikväll, och snälla mamma har lovat bidra med bakverk till försäljning. Och detta trots att jag redan gjort en hel laddning marknadsnougat åt henne! Nog är jag en bussig morsa :)

I något mellanrum bör jag även hinna skriva lite på Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Vid gårdagens kontroll konstaterade jag att antalet tecken inklusive blanksteg t.v. är endast knappa 97.000; alldeles för lite för att det ska kännas bra. Nu är ju i och för sig berättelsen lååångt ifrån färdig, men tiden kommer emot mig. Hur i jösse namn ska jag hinna få ihop minimum 200.000 tecken, när jag tydligen skriver så långsamt som jag gör?!

Fast jag skriver ju, å andra sidan, redan i det här skedet väldigt genomtänkt och vad som bör klassas som relativt ”färdigt”. Min lit står till att mängden redigeringsarbete istället ska bli väldigt liten. Det man förlorar på gungorna tar man som bekant igen på karusellen!

Läckert på loppis!

UTANFÖR MITT KÖKSFÖNSTER står ett jättelikt, femtio år gammalt lärkträd. Man vet att hösten med sina klor har tagit ett stadigt grepp om sommarhalvårets rygg, när lärkens barr ändrar färg från gran­grönt till gult. Nu har det hänt. Snart kommer barren att falla och täcka marken med en tät matta, som ovillkorligen måste krattas bort, om gräsmattan därunder ska ha en chans att överleva.

Detta ålderstigna träd producerar också oöverskådliga mängder med kottar. Om kottar var guld, då skulle jag vara miljonär ... många gång­er om. Men jag får nöja mig med att vara obetald träd­gårds­ar­be­ta­re, och jag tror ärligt talat att jag i och med det är en lyckligare människa.

I år håller jag annars igen med lövkrattningen. Istället har jag vid ett par tillfällen dragit igång min gräsklippare och klippt löv. De smulor som blir kvar får delvis ligga kvar och gödsla marken, och delvis krat­tar jag ihop resterna och lägger ett rejält lager under häckar och buskar. Låt kretsloppet ha sin gång! Varför trycka lövkomposterna fulla, när det går att gödsla direkt på plats?

Sen vill jag passa på att visa hur fint det blev i mitt hallfönster, med de tre vita ytterkrukor jag fyndade på en loppis på Thuregården strax utanför sta’n. Jag drömmer förstås om att någon gång få råd med riktiga Waldemarsuddekrukor, men de här, med sina små fossingar, är nästan lika fina. I alla fall med en vit krysantem i varje!

Rosor och en dörrkrans

JAG MÅSTE BARA få lägga upp en bild på den ljuvliga rosbukett jag fick för några dagar sedan av en väninna. Crémevita rosor ... underbart! Synd bara att snittblommor står så kort tid.



Och idag har jag, sent om sider, färdigställt en dörrkrans av pappersstjärnor; ett beställningsjobb från USA. Den blev rätt okej, tycker jag :) Cirka 30 cm i diameter är den, och 3,5 cm på djupet.



[tags: moravian star, paper, folded, glitter, wreath]

Dårfinkar på Kapitel 1

DRIFTSTÖRNING PÅ K1 - eller vad man nu ska kalla det. Sedan tidig morgon idag har jag valt att dölja alla mina böcker på Kapitel 1, eftersom klimatet på denna skrivarsajt f.n. är osunt, illvilligt och destruktivt. Jag kanske gör mina böcker tillgängliga igen så småningom, men det beror helt och hållet på om sajtens ägare, Ola Laurtizson, lyckas styra upp den krängande skutan.

Sååå trist, när ett fåtal dårfinkar tillåts förstöra för den seriösa majoriteten :(

127

JESUS H CHRIST... Jag just roat mig med att räkna igenom mina hittillsvarande A till Ö-limerickar på Kapitel 1. Ja, de som är publicerade i min bok Limerickar att le åt alltså. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Håll i er nu ... det är nu etthundratjugosju fräcka stycken jag rimmat ihop! 127 ... vilket otroligt antal på så pass kort tid. Jag är chockad själv :)

Skam den som ger sig

FROSTMORGON! DET HAR således varit kallt i natt. Attans då! Jag som inte räddat alla mina uteplanterade pelargoner ännu ... Är det för sent att ta in dem efter att kölden nypt dem?

Jag har tills vidare aldrig lyckats övervintra dessa somriga blomster, men i år hade jag tänkt försöka en gång till. Någonstans snappade jag för ett tag sedan upp ett tips, som går ut på att man helt sonika gräver upp hela växten. Sen skakar man av jorden och hänger plantan torrt, mörkt och upp-och-ner över vintern. Inne i en garderob, typ.

Förra vintern misslykades jag kapitalt. Och hade de facto inte kopplat in hjärnan före ... Jag höstade helt glatt upp alla pelargoner på vinden, där det är både svalt och ljust. Perfekt, tänkte jagi min enfald. Men icke! Vad jag totalt förbisåg, är att det faktiskt blir minusgrader där uppe när Kung Bore är som argast. Följden blev ett större antal bortfrusna stackare, utan en tillstymmelse till liv. I våras var det bara att åka till Blomsterlandet igen och shoppa nya. Suck ...

"Livet leker" listtvåa!

MAN HINNER BARA ropa hej innan saker ändrar sig ... Till min ohöljda förvåning har Livet leker, liket lever tydligen blivit betygsatt tio gånger, eftersom den nu på morgonen pluppade upp som tvåa på Boktoppen på Kapitel 1. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Hej och hå ... nu får jag verkligen lägga manken till och få fart på berättandet ;)

"Livet leker" etta på novelltoppen!

KVÄLLEN BJÖD PÅ en riktigt glad överraskning: Mitt pågående romanprojekt (från början tänkt som novell) Livet leker, liket lever (länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster) har hoppat upp som etta på novelltoppen på Kapitel 1. Jättekul, eftersom jag varit tveksam till om genren överhuvudtaget passar mig.

Sen är jag enormt glad över min nyfunna vän i sajberspejs, Alexandra. Även hon medlem på Kapitel 1 och en underbar skribent. Vi har på senare tid tagit för vana att granska varandras texter, och det är åtminstone för mig mycket värt. Jag är en hejare på att hitta fel i andras skriverier, men för mina egna blir jag totalblind. Hoppas bara att hon har lika stort utbyte av mig som jag av henne ...

Utanför mitt köksfönster är det beckmörkt, men inne i mitt lilla Ruckel är det hur mysigt som helst. På fönsterkarmen brinner fem av Marimekkos Kivilyktor i olika gröna nyanser, gult och rött och i braskaminen i vardagsrummet sprakar elden. Livet är emellanåt rätt gott, även om uppförsbackarna ibland känns många och långa!

Lyckad loppisrunda

OJ, TÄNK ATT det redan är oktober! I morse var det kallt när jag tassade iväg i bara morgonrocken och hämtade tidningen. Mina grannar har f.ö. säkert börjat tycka att jag är helt kocko, för jag passar alltid på att också plocka lite äpplen som fallit under natten. Jag menar, när man ändå är ute så ... :o)

Idag har jag varit på loppisrunda, eftersom jag måste in till posten med ett paket. Och självklart gjorde jag ett fynd igen! Denna gång en Näppyläskål i brunt glas designad av finska glaskonstnärinnan Saara Hopea på 1950-talet. Det lustiga är, att jag vid gårdagens middag fick en likadan skål i turkosblått. Även den ett loppisfynd. Vid det här laget har jag en hel hög, om ock inte av alla färger ännu.

Sen kunde jag inte motstå att köpa tre gula äggkoppar på fot tillverkade av melamin. Typiskt 1970-taliga och passar perfekt till mitt kök, vars accentfärger är gult, rött och orange. Dessutom har jag tidigare inte ägt några äggkoppar ;)

Tavlor uppåt väggarna och fyndat på auktion

VISSA SAKER BARA bara har lång framförhållning innan de blir gjorda. Som att hänga konst. Idag, efter fyra år i ”Rucklet”, har jag äntligen satt igång.

Orsaken till att det inte blivit gjort tidigare, är att jag är så in i bomben noggrann när jag hänger t.ex. tavlor. Det måste bli på millimetern rätt, annars kan jag reta mig på ”felet” i all evighet. Detta, i sin tur, innebär att jag är tvungen att mäta alla tavlor, skära till kartongbitar i samma dimension och medelst målartejp arrangera kartongtavlorna där jag vill ha dem. Sen blir jag kanske inte nöjd med första försöket, och då är det bara att börja om från början. Summa nio tavlor har jag fått upp idag och det har tagit en hel arbetsdag i anspråk ... Men perfekt hängning blev det ;o)

Föregående veckosluts auktionsbesök blev förresten riktigt lyckat. Jag ropade åt mig två stora serveringsskedar av norskt silver för en spottstyver, eftersom auktionsförrättaren ropade ut dem som nysilver.

Och så fick jag en koboltblå Grapponiaskål (design Nanny Still) ...

... plus en stilig ishink av rökfärgat glas, designad av Kaj Franck för Nuutajärvi/Notsjö på 1960-talet.

Till huset fyndade jag ett rejält skruvstycke på metallstativ, så tungt att jag nätt och jämt lyckades baxa in det i bilen utan hjälp. Men nu kan jag äntligen bocka t.ex. armeringsjärn hemma!

Nog för idag. Nu ska jag grädda brödet som stått och jäst sedan i förmiddags och sen blir det middag hos goda vänner. Jag har kokat en stor kastrull plommonkräm, som jag ska ta med mig som ”tuliaisija” (= finska, motsvaras ungefär av ”värdinnegåva”).

"Mors lilla Ulli" spränger 1.000-strecket!

KLANG OCH JUBEL, pukor och trumpeter – igår nådde min roman Mors lilla Ulli 1.000 visningar på Kapitel 1. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.)

Samtidigt blev jag färdig med projektet att skriva tre stycken limerickar för varje bokstav i alfabetet; totalt 87 stycken. Dessa finns också publicerade på Kapitel 1 i boken Limerickar att le åt. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Vet du med dig att du är pryd ska du inte läsa samlingen ;)

Nåväl, nu kommer jag att ägna min författargärning åt den pågående novellen Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett nytt fönster.) Eller, tja, det ser faktiskt ut som det blir mer än en novell, kanske rentav en kortroman. T.v. har jag bara hunnit börja berättelsen, och är redan uppe i c. 30.000 tecken inklusive mellanslag ...

Annars är det auktion på gång idag. Jag har inte varit på en enda det här året, så det ska bli riktigt kul. Med lite tur kanske jag gör några trevliga fynd från 1950- och 1960-talen! Bilder kommer i så fall här.

Somt tar tid, annat gör man direkt

ÄNTLIGEN, JAG MENAR verkligen ÄNTLIGEN, har jag fått till stånd vedförvaring på terrassen! Nåja, terrassen byggdes ju inte förrän för två år sedan, men pallkragarna har jag haft i min ägo redan i fyra år. Men nu är det i alla fall gjort. Dotterns kommentar var: ”Jamen, det blir ju inte snyyyggt ...” Fast det tycker jag själv att det är. Eller vad säger ni?

Till vänster om dörren har jag skruvat upp en ljuslykta med öppningsbar sida, som jag hittade på en loppis för ett tag sedan. Det blir ju stadigare än att hänga den i en kedja, och ser riktigt mysigt ut på kvällen i mörkret. Ovanpå ”pallkragshyllan” kan jag vid behov dessutom placera flera lyktor, så vedförvaring får liksom dubbel användning på det viset.

Instundande lördag ska förresten jag och väninnan T ordna loppis på min gård. Det sammanfaller med årets Skördefest här på Åland, och jag hoppas det kommer riktigt mycket folk. Med lite tur blir jag av med diverse ”bra att ha-prylar” jag samlat på mig under åren. Det är dyrt med tidningsannonser, så jag har fixat en utomhusskylt istället. Den syns RYSLIGT bra från vägen ...

Loppisfyndat

IGÅR GJORDE JAG ett fynd – eller egentligen två. Jag och en väninna gav oss på eftermiddagen iväg till en loppis, där vi läst i tidningen att det gavs 50 % rabatt på allt i butiken. Som det nu är på loppisar, så översköljs man i förstone av så fruktansvärt mycket synintryck att det egentligen bara blir ett sammelsurium i skallen. Så vi ägnade säkerligen över en timme åt att strosa runt, lyfta upp, vrida, vända och lägga tillbaka utan att jag tyckte mig hitta någonting av intresse.

Men ... precis när vi stod i beråd att ge oss därifrån fick jag ögonen på en hög, smal och kurvig glaskonstruktion som jag inte sett förut. Det visade sig vara skyddskåpan till en mässingsljusstake, avsedd för antikljus. Precis en sån som jag länge letat efter! Yes! 3 euro kostade den, jag betalade och tänkte sätta mig i bilen. Men när jag på väg ut passerade en pappkartong med dies und das på trappan fick jag syn på en strömmingspilk modell ä, men fullt funktionsduglig. Med lina, tafs och allt. 50 cent till och den var min, så nästa försommar ska här pilkas strömming, vill jag lova :)

Här är ljusstaken (och diverse annat jox i bakgrunden ...)

I förrgår rann för övrigt inspirationen helt oväntat till igen, och jag har satt igång med en ny novell. Livet leker, liket lever heter den, och början är redan publicerad på Kapitel 1, för det är ju intressant att få lite feedback på om man så att säga är på väg åt rätt håll eller inte. Läs gärna och kommentera! Direktlänken är HÄR (länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster).

Ny novell på Kapitel 1

FRÅN OCH MED idag har jag publicerat en tredje novell på Kapitel 1. Titeln är ”... den andres bröd” och det är en lite ruggig historia. Novellen var f.ö. mitt bidrag till årets Solveig von Schoultz-tävling i Finland för vuxna över 30 år, men jag placerade mig således inte. Nåväl, i slutändan handlar det ju inte om vad någon jury anser om mina skriverier, för jag skriver ju för mitt eget höga nöjes skull.

Direktlänk till boken finnes HÄR. Länken öppnar en pdf-fil i ett nytt fönster.

På hemmafronten har jag äntligen fått upp utearmatur både i trappan upp till terrassen och ovanför infarten till carporten. STORT TACK till gode vännen Peter som hjälpte mig med att skruva och spika upp kabel! Sådana vänner är värda mer än sin vikt i guld. Och så härligt det är att inte mera behöva famla sig fram i beckmörkret när man ska upp och ner för trappan. Tänk, i höst och vinter kommer jag inte heller att behöva leta ved i låren under terrassen med en ficklampa i näven ...

1:a och 2:a på Boktoppen!

YIPPIE-KAY-EY, idag ligger båda mina noveller på Kapitel 1:s Boktoppen på första respektive andra plats! Najs :)

Skolan börjar och en ny novell är klar

IDAG ÄR DET skolstart och dotra min bli sjätteklassist. Ack-ack, så fort åren ändå går ... Och ack, att jag själv sitter här och säger så. Precis som mödrar i alla generationer före mig har gjort! Exakt på det sätt jag en gång i en obskyr forntid lovade mig själv att aldrig uttrycka mig.

Hösten anas i luften här i skärgården. Kvällarna blir snabbt mörka och så snart solen dragit nattmössan på sig blir det kallt. Men det gör mig egentligen inte så mycket. Jag har under det senaste kvartalet fått min beskärda del av trädgårdsarbete och utomhusvistelse, och i grund och botten känns det helt okej att sitta inne och skriva.

Jag har så sent som igår slutfört och publicerat min senaste novell på Kapitel 1. Nitlotten heter den och omslaget ser ut så här:

Vill du läsa den är det bara att klicka HÄR. Då öppnas ett nytt fönster med novellen i pdf-format.

Till min stora glädje dröjde det inte ens ett dygn förrän startsidan på Kapitel 1 såg ut så här:

Tydligen hittar mina berättelser sina läsare, och tydligen skriver jag kanske inte helt oävet :) Resultatet är i alla fall inspirerande. Frågan är hur i hela glödheta jag ska hinna med allt jag vill få ur mig ...

"Hoppa jämfota" har gjort ett hopp

IDAG SMALL DET plötsligt till igen på Kapitel 1 och min novell Hoppa jämfota (länken öppnar en pdf-fil i nytt fönster) rusade upp på första plats både bland noveller och böcker över lag! Även om det i slutändan egentligen inte betyder något alls är det ändå skoj när det händer :)

Samlingen limerickar växer ständigt och här är ett par av de senaste som finns publicerade på K1:

En mansgris ifrån Chittagong
tyckte själv den var avundsvärt lång.
Så han drog genom stan
iförd blott en turban,
utan byxa och utan kalsong!

En sunni-muslim från Khartoum
är småväxt, ja mest som en gnom.
När frugan han rider
han flåsar och kvider:
"Var still, annars skjuter jag bom!"

Det skulle förresten vara jättekul att samarbeta med någon driven tecknare och göra en liten bok med fräcka limerickar och schyssta, humoristiska bilder! Var månne hitta en hugad samarbetspartner? Den självskrivne person jag kommer att tänka på är Bosse Österberg, denna gudabenådade tecknare, som även verkar ha ett sinne för humor som sammanfaller med mitt. Men han är antagligen för "stor" för att kunna tänka sig att göra nå't ihop med lilla mig, även om jag t.ex. 2002 var med som finalist i FM i nyskrivna snapsvisor med följande lilla bidrag:

Vem kan supa förutan sill?
Vem kan skilja på glasen?
Vem kan ta sej en nubbe till
utan att bli i gasen?

Jag kan supa förutan sill!
Jag kan skilja på glasen!
Men ej ta mej en nubbe till
utan att bli i gasen ...

Och veckorna går ...

OTROLIGT ATT DET gått snart en månad sedan mitt senaste inlägg ... Och sommaren lider mot sitt slut, det märks tydligt. Speciellt när kvällen blir sen och daggen lägger sig.

Jag har jobbat jättemycket ute i trädgården, men också hunnit med att skriva en del. På Kapitel 1 finns numera, förutom Mors lilla Ulli, en novell, en påbörjad kåseribok, en mycket kort lyrikbok, en bok med haikudikter som blir fler hela tiden samt slutligen en bok med limerickar. Dem skrev jag intensivt under en kort vecka och nu finns det en för varje bokstav i alfabetet.

Den som är intresserad av att kika på vad jag totat ihop kan gå till den här länken: ett nytt kapitel.

Har är till slut ett smakprov från min haikusamling:

Lik en knuten hand
är vallmons hårdslutna knopp –
däri blott skönhet.

Tillfälligt i topp

OJ, VILKEN CHOCK! Från att ha levt ett relativt undanskymt liv en bra bit ner på listorna på Kapitel 1 tog min roman Mors lilla Ulli igår kväll plötsligt ett rejält skutt och har nu i snart ett dygn TOPPAT listan med böcker som har bra betyg!

Först trodde jag det hela berodde på ett tekniskt fel i Kapitel 1:s system, men eftersom "felet" ligger kvar så pass länge är det väl bara att inse att det funnits några läsare som tyckt att min bok är värd ett bra betyg. Nåväl, detta är en lycka som inte kommer att vara särskilt länge, för människor med längre erfarenhet av hur det går till på Kapitel 1 har säkert helt rätt i att det rätt snart dyker upp "lektörer" som medvetet går in för att sänka medelbetyget. Allt för att sopa banan ren på konkurrenter. Trist, men den krassa verkligheten.

Här är i alla fall en skärmdump som bevis på att jag HAR legat högst på listan!