ÄNTLIGEN LOSSNAR DET lite grann på skrivarfronten. Inte på så vis att jag skulle ha fått något verk antaget av ett förlag, men jag ska i alla fall – mot betalning, gubevars – frilansa för Ålandstidningen, den större av våra två lokaltidningar, genom att skriva en månatlig krönika. Hela 3.700 tecken får jag varje gång till mitt förfogande, och ämnesvalet är helt fritt. Jätteroligt! Den första publicerades idag. En synnerligen välkommen, lite försenad födelsedagspresent :)
Berättelsen om Solveig, 60+, rullar vidare. Efter en smärre formsvacka har jag nu fått ny fart och lade för någon dag sedan upp kapitel 21 på ett nytt kapitel. Dessutom har jag efter diverse huvudbry fått ordning på Google Analytics och har numera koll på hur många som besöker sajten respektive hur många som laddar ner bokfilerna. Najs :)
lördag 21 november 2009
LÄSTIPS
Det tredje tecknet av Yrsa Sigurđardóttir
av Yrsa Sigurđardóttir
En ung tysk student hittas mördad och torterad på en kyrkogård i Reykjavik. Polisen som undersöker fallet upptäcker att offret experimenterat med tunga droger och tror att gärningsmannen finns bland de lokala knarkhandlarna. Men så enkelt löses inte den finurliga gåtan ...
Mitt betyg: ˜˜˜˜˜ (av 5 möjliga)
måndag 16 november 2009
Lysande gåvor
JAG HAR INGET att rapportera, men vill i alla fall visa en bild av den gulliga ljuslykta jag i förrgår fick i födelsedagspresent av goda vännen Peter. Tack, Peter, för att du orkade tänka på mig, trots att du för närvarande inte borde öda energi på någon annan än dig själv!
Bakom den mindre lyktan står en större, som T förärat mig vid ett annat tillfälle. Den är så där lagom mellanstor att den gör sig fint både inom- och utomhus. Mitt pyttelilla vardagsrum börjar för övrigt sakta men säkert få den ”shabby chic light”-prägel som jag eftersträvar, och vita ljuslyktor i olika format och design gör sitt till helheten.
Stort tack och kramar till alla andra som också kom ihåg ”tanten” det här året, även om jag här inte lyfter fram någon särskild!
Bakom den mindre lyktan står en större, som T förärat mig vid ett annat tillfälle. Den är så där lagom mellanstor att den gör sig fint både inom- och utomhus. Mitt pyttelilla vardagsrum börjar för övrigt sakta men säkert få den ”shabby chic light”-prägel som jag eftersträvar, och vita ljuslyktor i olika format och design gör sitt till helheten.
Stort tack och kramar till alla andra som också kom ihåg ”tanten” det här året, även om jag här inte lyfter fram någon särskild!
lördag 14 november 2009
25 var det väl..?
JA, MÅ HON leva, ja, må hon leva osv. Japp, idag är det födelsedag. Jag vaknade onödigt tidigt och kunde snabbt konstatera att vädret är precis som det alltid brukar vara på min födelsedag: grått, grått, grått och fuktigt. November är verkligen en äcklig månad, och det hjälper föga upp saken att jag och Astrid (Lindgren) är födda då, och dessutom på samma dag. Grattis, Astrid, där i din himmel!
Gårdagen ägnade jag åt konditoriverksamhet i all enkelhet, och har producerat havreflarn, drömmar, amerikanska chokladmuffins samt kakbotten till en riktigt maffig chokladtårta. Tyvärr glömde jag ta en bild medan den sistnämnda ännu var hel, men här är i alla fall en på biten som blev kvar:
Gårdagen ägnade jag åt konditoriverksamhet i all enkelhet, och har producerat havreflarn, drömmar, amerikanska chokladmuffins samt kakbotten till en riktigt maffig chokladtårta. Tyvärr glömde jag ta en bild medan den sistnämnda ännu var hel, men här är i alla fall en på biten som blev kvar:
måndag 9 november 2009
Säg, borde det inte vara tvärtom?
JÖSSES, JAG KOM just på att jag fyller år om bara fem dagar ... Gulp! Vill inte! Det betyder arbete. Jag har aldrig fattat varför det har blivit så, att den som har något att fira per automatik ska vara den som förväntas avsätta såväl tid som pengar på detta. Det borde ju vara precis tvärtom.
Istället för att svettas i köket för att hinna baka sju sorters kakor och en tårta stor som självaste Island, vill jag bli uppvaktad, få allt serverat. Och med fördel föräras en jättebukett med fräscha rosor plus ett presentkort stort nog att täcka hela det kommande årets behov av en ny, glädjespridande bukett i veckan! Dream on. De fåtaliga gånger det finns färska snittblommor i mitt hus, är det undertecknad själv som stått för fiolerna. Precis som med allt annat.
Just nu är jag på humör för att ta en s.k. kreativ paus – från hela livet. Jag vill inte laga mat alla dagar, jag vill absolut inte städa och diska, under inga som helst omständigheter tvätta, spika upp lister som fattas, måla hatthylla, bygga sänggavel eller besikta bilen. För att inte tala om att hämta posten varje dag, kratta bort nittitritton ton löv från gården, trava iväg och tömma hinken med hushållskompost, fundera på vad som behöver handlas eller ens tvätta håret. Nä, jag vill bara vara; ett tillstånd jag inte tror att jag lyckats befinna mig i sedan tidiga barnaår. Och förmodligen aldrig kommer att uppnå igen.
*suck* Det är väl bara att ta ett stadigt tag i bettskenan – som en god vän brukar säga – och gräva fram receptet på tårtbottnar och havreflarn. Grattis, Nina.
Istället för att svettas i köket för att hinna baka sju sorters kakor och en tårta stor som självaste Island, vill jag bli uppvaktad, få allt serverat. Och med fördel föräras en jättebukett med fräscha rosor plus ett presentkort stort nog att täcka hela det kommande årets behov av en ny, glädjespridande bukett i veckan! Dream on. De fåtaliga gånger det finns färska snittblommor i mitt hus, är det undertecknad själv som stått för fiolerna. Precis som med allt annat.
Just nu är jag på humör för att ta en s.k. kreativ paus – från hela livet. Jag vill inte laga mat alla dagar, jag vill absolut inte städa och diska, under inga som helst omständigheter tvätta, spika upp lister som fattas, måla hatthylla, bygga sänggavel eller besikta bilen. För att inte tala om att hämta posten varje dag, kratta bort nittitritton ton löv från gården, trava iväg och tömma hinken med hushållskompost, fundera på vad som behöver handlas eller ens tvätta håret. Nä, jag vill bara vara; ett tillstånd jag inte tror att jag lyckats befinna mig i sedan tidiga barnaår. Och förmodligen aldrig kommer att uppnå igen.
*suck* Det är väl bara att ta ett stadigt tag i bettskenan – som en god vän brukar säga – och gräva fram receptet på tårtbottnar och havreflarn. Grattis, Nina.
söndag 8 november 2009
Kapitel 1 helt ur spår
MIN TID SOM delaktig på Kapitel 1 är definitivt över. Maken till dårhus får man leta efter här på nätet. Och ägarna, Piratförlaget och Ola Lauritzson, tycks inte bry sig nämnvärt. Ja, ärligt talat inte alls. Inte ens så mycket att medlemmarna informeras om vad som är i görningen inför framtiden.
Meanwhile tillåts fullkomligt utflippade multialiaspersoner sabotera såväl listor som stämningen på sajtens forum. Inte en tråd får behålla sin seriositet utan att någon nödvändigtvis ska tränga sig in med ovidkommande - ofta osakliga - inlägg. Jag ångrar bittert att jag överhuvudtaget andats för någon om att jag registrerat mig som medlem där. Jag skäms över att jag gjort det.
På tal om det, så finnes på denna sajt ytterligare ett mycket märkligt fenomen: det går inte att avregistrera sig! Jovisst, du kan ta bort alla dina böcker, men ditt medlemskap går det inte att få annullerat. Detta är häpnadsväckande och jag undrar om det ens kan vara lagligt..?
Allt vidare samröre med Kapitel 1 är fr.o.m. nu avslutat för min del. Vill ni läsa mina böcker får ni gå till sajten ett nytt kapitel.
Ett PS: Är man tillräckigt bestämd så går det faktiskt att bli helt avregistrerad från K1! Jag mejlade in mitt användarnamn plus lösenordet och krävde att bli avreggad, och si, det lyckades. Jippi! Jag är FRIIIII :)
Meanwhile tillåts fullkomligt utflippade multialiaspersoner sabotera såväl listor som stämningen på sajtens forum. Inte en tråd får behålla sin seriositet utan att någon nödvändigtvis ska tränga sig in med ovidkommande - ofta osakliga - inlägg. Jag ångrar bittert att jag överhuvudtaget andats för någon om att jag registrerat mig som medlem där. Jag skäms över att jag gjort det.
På tal om det, så finnes på denna sajt ytterligare ett mycket märkligt fenomen: det går inte att avregistrera sig! Jovisst, du kan ta bort alla dina böcker, men ditt medlemskap går det inte att få annullerat. Detta är häpnadsväckande och jag undrar om det ens kan vara lagligt..?
Allt vidare samröre med Kapitel 1 är fr.o.m. nu avslutat för min del. Vill ni läsa mina böcker får ni gå till sajten ett nytt kapitel.
Ett PS: Är man tillräckigt bestämd så går det faktiskt att bli helt avregistrerad från K1! Jag mejlade in mitt användarnamn plus lösenordet och krävde att bli avreggad, och si, det lyckades. Jippi! Jag är FRIIIII :)
fredag 6 november 2009
Egen boksajt på gång!
SEDAN I TISDAGS har jag en helt egen boksajt uppe: http://www.blogger.com/. (Länken är bruten; sajten är flyttad till http://sites.google.com/site/1nyttkapitel/)
F.n. är det endast mina egna verk som finns där, men med tiden dyker det kanske upp andra författarwannabes som har lust att publicera hos mig. T.v. är jag dock mer än nöjd med ett lugnt hörn att få husera i för mig själv :)
Böckerna är tillgängliga – snyggt och prydligt ombrutna – i behändigt pdf-format, för läsning i Acrobat Reader. Kanske pdf funkar i Adobe Digital Editions också, men det låter jag vara osagt. Att få läsa i ”riktigt bokformat” är faktiskt bättre än på K1, där det sannerligen inte är något nöje att läsa; ett evigt klickande till nästa sida, nästa kapitel osv. Plus att formateringsfunktionerna är värdelösa. Förstaradsindrag är t.ex. fullständigt omöjligt att åstadkomma utan att manuellt sitta och hacka in ett antal mellanslag ...
F.n. är det endast mina egna verk som finns där, men med tiden dyker det kanske upp andra författarwannabes som har lust att publicera hos mig. T.v. är jag dock mer än nöjd med ett lugnt hörn att få husera i för mig själv :)
Böckerna är tillgängliga – snyggt och prydligt ombrutna – i behändigt pdf-format, för läsning i Acrobat Reader. Kanske pdf funkar i Adobe Digital Editions också, men det låter jag vara osagt. Att få läsa i ”riktigt bokformat” är faktiskt bättre än på K1, där det sannerligen inte är något nöje att läsa; ett evigt klickande till nästa sida, nästa kapitel osv. Plus att formateringsfunktionerna är värdelösa. Förstaradsindrag är t.ex. fullständigt omöjligt att åstadkomma utan att manuellt sitta och hacka in ett antal mellanslag ...
måndag 2 november 2009
Därför lämnar jag Kapitel 1
JAG HAR FATTAT ett beslut! Nej, det betyder inte att jag äntligen har bestämt mig för att sluta röka. Men sluta ska jag, med att ha mina böcker publicerade på Kapitel 1. Så länge sajtens tekniska upplägg fortsätter att trampa runt i barnskorna ser jag inte mycket vits med att aktivt lägga upp texter där. Vid det här laget, cirka ett år efter att sajten drog igång, finns det tusentals titlar att välja mellan. Men hur? Det är nästintill omöjligt under nu rådande upplägg. Här är några synpunkter:
a) Din bok får med lite tur en mikrostund av synlighet när den är ny och hamnar överst i listan ”Nyaste”. Har du otur är det någon annan som sekunden efter lägger upp sin nya bok och då – poff! – är ditt alster osynligt igen. Lite, men inte mycket, längre fram har så många nya böcker tillkommit, att ditt verk inte ens finns med bland Topp 10 bland de senast publicerade.
b) För att din bok ska synas bland slumpmässigt valda titlar i reklamrutan som kallas för ”Boktipset” måste du först ta dig in på listan ”Bäst betyg”. Det gör du inte förrän minst tio personer läst och betygsatt din bok, plus att ditt medelbetyg måste vara minimum 3,5 hjärtan. Har du riktig otur hamnar du aldrig där, eftersom ingen hittat till din bok för att kunna läsa och ge betyg. Eller så ska du ha en sjujävla stor släkt och många välvilliga vänner som ställer upp och pushar fram dig.
c) Listorna, som är t.v. är en boks enda chans att få exponering, kan fortsättningsvis manipuleras helt godtyckligt av sådana som registrerar sig under flera olika alias, och med hjälp av dessa kan höja eller sänka en boks placering enligt eget gottfinnande. Kocko bello, om jag får ha en åsikt.
Nej, det finns en del att uträtta innan K1 fungerar så som jag skulle vilja. Bl.a. borde Boktipset bestå av ett slumpmässigt urval av alla publicerade böcker, inte bara de som redan fått så mycket uppmärksamhet att de finns med på Boktoppen.
En annan funktion som jag saknar, är möjligheten att på sin profilsida lägga upp en egen lista med bokrekommendationer. Det skulle ju vara ett utmärkt sätt för medlemmarna är hjälpa varandra med marknadsföringen!
Nåväl, det om det. Vad jag kommer att göra istället, är att lägga upp mina egna böcker på en egen sajt. I pdf-form, så att jag kan ombryta dem snyggt och vid behov även infoga illustrationer. Dessvärre blir det inte gjort så där i rappet, för jag måste först sätta mig bättre in i alla Adobe Acrobats finesser. Jag vill nämligen att det även ska vara lätt att läsa min böcker, och då måste jag bl.a. klura ut hur man skapar klickbara kortvägar i ett pdf-dokument.
a) Din bok får med lite tur en mikrostund av synlighet när den är ny och hamnar överst i listan ”Nyaste”. Har du otur är det någon annan som sekunden efter lägger upp sin nya bok och då – poff! – är ditt alster osynligt igen. Lite, men inte mycket, längre fram har så många nya böcker tillkommit, att ditt verk inte ens finns med bland Topp 10 bland de senast publicerade.
b) För att din bok ska synas bland slumpmässigt valda titlar i reklamrutan som kallas för ”Boktipset” måste du först ta dig in på listan ”Bäst betyg”. Det gör du inte förrän minst tio personer läst och betygsatt din bok, plus att ditt medelbetyg måste vara minimum 3,5 hjärtan. Har du riktig otur hamnar du aldrig där, eftersom ingen hittat till din bok för att kunna läsa och ge betyg. Eller så ska du ha en sjujävla stor släkt och många välvilliga vänner som ställer upp och pushar fram dig.
c) Listorna, som är t.v. är en boks enda chans att få exponering, kan fortsättningsvis manipuleras helt godtyckligt av sådana som registrerar sig under flera olika alias, och med hjälp av dessa kan höja eller sänka en boks placering enligt eget gottfinnande. Kocko bello, om jag får ha en åsikt.
Nej, det finns en del att uträtta innan K1 fungerar så som jag skulle vilja. Bl.a. borde Boktipset bestå av ett slumpmässigt urval av alla publicerade böcker, inte bara de som redan fått så mycket uppmärksamhet att de finns med på Boktoppen.
En annan funktion som jag saknar, är möjligheten att på sin profilsida lägga upp en egen lista med bokrekommendationer. Det skulle ju vara ett utmärkt sätt för medlemmarna är hjälpa varandra med marknadsföringen!
Nåväl, det om det. Vad jag kommer att göra istället, är att lägga upp mina egna böcker på en egen sajt. I pdf-form, så att jag kan ombryta dem snyggt och vid behov även infoga illustrationer. Dessvärre blir det inte gjort så där i rappet, för jag måste först sätta mig bättre in i alla Adobe Acrobats finesser. Jag vill nämligen att det även ska vara lätt att läsa min böcker, och då måste jag bl.a. klura ut hur man skapar klickbara kortvägar i ett pdf-dokument.
lördag 31 oktober 2009
Lyckat på loppis!
ALLA HELGONS DAG, och jag firar det med ett riktigt fynd: sex stycken dessertskålar på fot av modellen ”Barokki”, design Erkki Tapio Siiroinen på 1970-talet för Riihimäen lasi. Priset nämner jag överhuvudtaget inte, för det var så löjligt lågt ;o)
fredag 30 oktober 2009
Dags att byta däck
INATT HAR DET varit kallt, riktigt kallt. Trots att jag sov till närmare nio i morse, låg frosten vit över allting när jag gick och hämtade tidningen. Och bilens rutor var alldeles igenisade.I och med det dök det upp en ny punkt på dagens to do-lista: däckbyte.
Varför är det samma visa varje år? Det tar mig bara tjugo-trettio minuter att byta däck, och ändå draaar jag mig och skjuter fram det till sista minuten. Jag måste helt klart inbilla mig - varenda år - att det ska komma någon välvillig man och knacka på min dörr, för att erbjuda sig att, helt kostnadsfritt, åta sig det tradiga jobbet. Ha! säger jag. Chansen att detta inträffar är lika liten som att jag blir ensam om en sjua på Lotto någon lördag.
Förutom dagens oplanerade verkstadsarbete står även muffinsbak på min agenda. Dotterns klass ordnar Halloweendisco ikväll, och snälla mamma har lovat bidra med bakverk till försäljning. Och detta trots att jag redan gjort en hel laddning marknadsnougat åt henne! Nog är jag en bussig morsa :)
I något mellanrum bör jag även hinna skriva lite på Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Vid gårdagens kontroll konstaterade jag att antalet tecken inklusive blanksteg t.v. är endast knappa 97.000; alldeles för lite för att det ska kännas bra. Nu är ju i och för sig berättelsen lååångt ifrån färdig, men tiden kommer emot mig. Hur i jösse namn ska jag hinna få ihop minimum 200.000 tecken, när jag tydligen skriver så långsamt som jag gör?!
Fast jag skriver ju, å andra sidan, redan i det här skedet väldigt genomtänkt och vad som bör klassas som relativt ”färdigt”. Min lit står till att mängden redigeringsarbete istället ska bli väldigt liten. Det man förlorar på gungorna tar man som bekant igen på karusellen!
Varför är det samma visa varje år? Det tar mig bara tjugo-trettio minuter att byta däck, och ändå draaar jag mig och skjuter fram det till sista minuten. Jag måste helt klart inbilla mig - varenda år - att det ska komma någon välvillig man och knacka på min dörr, för att erbjuda sig att, helt kostnadsfritt, åta sig det tradiga jobbet. Ha! säger jag. Chansen att detta inträffar är lika liten som att jag blir ensam om en sjua på Lotto någon lördag.
Förutom dagens oplanerade verkstadsarbete står även muffinsbak på min agenda. Dotterns klass ordnar Halloweendisco ikväll, och snälla mamma har lovat bidra med bakverk till försäljning. Och detta trots att jag redan gjort en hel laddning marknadsnougat åt henne! Nog är jag en bussig morsa :)
I något mellanrum bör jag även hinna skriva lite på Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Vid gårdagens kontroll konstaterade jag att antalet tecken inklusive blanksteg t.v. är endast knappa 97.000; alldeles för lite för att det ska kännas bra. Nu är ju i och för sig berättelsen lååångt ifrån färdig, men tiden kommer emot mig. Hur i jösse namn ska jag hinna få ihop minimum 200.000 tecken, när jag tydligen skriver så långsamt som jag gör?!
Fast jag skriver ju, å andra sidan, redan i det här skedet väldigt genomtänkt och vad som bör klassas som relativt ”färdigt”. Min lit står till att mängden redigeringsarbete istället ska bli väldigt liten. Det man förlorar på gungorna tar man som bekant igen på karusellen!
tisdag 27 oktober 2009
Läckert på loppis!
UTANFÖR MITT KÖKSFÖNSTER står ett jättelikt, femtio år gammalt lärkträd. Man vet att hösten med sina klor har tagit ett stadigt grepp om sommarhalvårets rygg, när lärkens barr ändrar färg från grangrönt till gult. Nu har det hänt. Snart kommer barren att falla och täcka marken med en tät matta, som ovillkorligen måste krattas bort, om gräsmattan därunder ska ha en chans att överleva.
Detta ålderstigna träd producerar också oöverskådliga mängder med kottar. Om kottar var guld, då skulle jag vara miljonär ... många gånger om. Men jag får nöja mig med att vara obetald trädgårdsarbetare, och jag tror ärligt talat att jag i och med det är en lyckligare människa.
I år håller jag annars igen med lövkrattningen. Istället har jag vid ett par tillfällen dragit igång min gräsklippare och klippt löv. De smulor som blir kvar får delvis ligga kvar och gödsla marken, och delvis krattar jag ihop resterna och lägger ett rejält lager under häckar och buskar. Låt kretsloppet ha sin gång! Varför trycka lövkomposterna fulla, när det går att gödsla direkt på plats?
Sen vill jag passa på att visa hur fint det blev i mitt hallfönster, med de tre vita ytterkrukor jag fyndade på en loppis på Thuregården strax utanför sta’n. Jag drömmer förstås om att någon gång få råd med riktiga Waldemarsuddekrukor, men de här, med sina små fossingar, är nästan lika fina. I alla fall med en vit krysantem i varje!
Detta ålderstigna träd producerar också oöverskådliga mängder med kottar. Om kottar var guld, då skulle jag vara miljonär ... många gånger om. Men jag får nöja mig med att vara obetald trädgårdsarbetare, och jag tror ärligt talat att jag i och med det är en lyckligare människa.
I år håller jag annars igen med lövkrattningen. Istället har jag vid ett par tillfällen dragit igång min gräsklippare och klippt löv. De smulor som blir kvar får delvis ligga kvar och gödsla marken, och delvis krattar jag ihop resterna och lägger ett rejält lager under häckar och buskar. Låt kretsloppet ha sin gång! Varför trycka lövkomposterna fulla, när det går att gödsla direkt på plats?
Sen vill jag passa på att visa hur fint det blev i mitt hallfönster, med de tre vita ytterkrukor jag fyndade på en loppis på Thuregården strax utanför sta’n. Jag drömmer förstås om att någon gång få råd med riktiga Waldemarsuddekrukor, men de här, med sina små fossingar, är nästan lika fina. I alla fall med en vit krysantem i varje!
onsdag 14 oktober 2009
Rosor och en dörrkrans
JAG MÅSTE BARA få lägga upp en bild på den ljuvliga rosbukett jag fick för några dagar sedan av en väninna. Crémevita rosor ... underbart! Synd bara att snittblommor står så kort tid.
Och idag har jag, sent om sider, färdigställt en dörrkrans av pappersstjärnor; ett beställningsjobb från USA. Den blev rätt okej, tycker jag :) Cirka 30 cm i diameter är den, och 3,5 cm på djupet.
[tags: moravian star, paper, folded, glitter, wreath]
Och idag har jag, sent om sider, färdigställt en dörrkrans av pappersstjärnor; ett beställningsjobb från USA. Den blev rätt okej, tycker jag :) Cirka 30 cm i diameter är den, och 3,5 cm på djupet.
[tags: moravian star, paper, folded, glitter, wreath]
måndag 12 oktober 2009
Dårfinkar på Kapitel 1
DRIFTSTÖRNING PÅ K1 - eller vad man nu ska kalla det. Sedan tidig morgon idag har jag valt att dölja alla mina böcker på Kapitel 1, eftersom klimatet på denna skrivarsajt f.n. är osunt, illvilligt och destruktivt. Jag kanske gör mina böcker tillgängliga igen så småningom, men det beror helt och hållet på om sajtens ägare, Ola Laurtizson, lyckas styra upp den krängande skutan.
Sååå trist, när ett fåtal dårfinkar tillåts förstöra för den seriösa majoriteten :(
Sååå trist, när ett fåtal dårfinkar tillåts förstöra för den seriösa majoriteten :(
torsdag 8 oktober 2009
127
JESUS H CHRIST... Jag just roat mig med att räkna igenom mina hittillsvarande A till Ö-limerickar på Kapitel 1. Ja, de som är publicerade i min bok Limerickar att le åt alltså. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Håll i er nu ... det är nu etthundratjugosju fräcka stycken jag rimmat ihop! 127 ... vilket otroligt antal på så pass kort tid. Jag är chockad själv :)
tisdag 6 oktober 2009
Skam den som ger sig
FROSTMORGON! DET HAR således varit kallt i natt. Attans då! Jag som inte räddat alla mina uteplanterade pelargoner ännu ... Är det för sent att ta in dem efter att kölden nypt dem?
Jag har tills vidare aldrig lyckats övervintra dessa somriga blomster, men i år hade jag tänkt försöka en gång till. Någonstans snappade jag för ett tag sedan upp ett tips, som går ut på att man helt sonika gräver upp hela växten. Sen skakar man av jorden och hänger plantan torrt, mörkt och upp-och-ner över vintern. Inne i en garderob, typ.
Förra vintern misslykades jag kapitalt. Och hade de facto inte kopplat in hjärnan före ... Jag höstade helt glatt upp alla pelargoner på vinden, där det är både svalt och ljust. Perfekt, tänkte jagi min enfald. Men icke! Vad jag totalt förbisåg, är att det faktiskt blir minusgrader där uppe när Kung Bore är som argast. Följden blev ett större antal bortfrusna stackare, utan en tillstymmelse till liv. I våras var det bara att åka till Blomsterlandet igen och shoppa nya. Suck ...
Jag har tills vidare aldrig lyckats övervintra dessa somriga blomster, men i år hade jag tänkt försöka en gång till. Någonstans snappade jag för ett tag sedan upp ett tips, som går ut på att man helt sonika gräver upp hela växten. Sen skakar man av jorden och hänger plantan torrt, mörkt och upp-och-ner över vintern. Inne i en garderob, typ.
Förra vintern misslykades jag kapitalt. Och hade de facto inte kopplat in hjärnan före ... Jag höstade helt glatt upp alla pelargoner på vinden, där det är både svalt och ljust. Perfekt, tänkte jagi min enfald. Men icke! Vad jag totalt förbisåg, är att det faktiskt blir minusgrader där uppe när Kung Bore är som argast. Följden blev ett större antal bortfrusna stackare, utan en tillstymmelse till liv. I våras var det bara att åka till Blomsterlandet igen och shoppa nya. Suck ...
fredag 2 oktober 2009
"Livet leker" listtvåa!
MAN HINNER BARA ropa hej innan saker ändrar sig ... Till min ohöljda förvåning har Livet leker, liket lever tydligen blivit betygsatt tio gånger, eftersom den nu på morgonen pluppade upp som tvåa på Boktoppen på Kapitel 1. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Hej och hå ... nu får jag verkligen lägga manken till och få fart på berättandet ;)
torsdag 1 oktober 2009
"Livet leker" etta på novelltoppen!
KVÄLLEN BJÖD PÅ en riktigt glad överraskning: Mitt pågående romanprojekt (från början tänkt som novell) Livet leker, liket lever (länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster) har hoppat upp som etta på novelltoppen på Kapitel 1. Jättekul, eftersom jag varit tveksam till om genren överhuvudtaget passar mig.
Sen är jag enormt glad över min nyfunna vän i sajberspejs, Alexandra. Även hon medlem på Kapitel 1 och en underbar skribent. Vi har på senare tid tagit för vana att granska varandras texter, och det är åtminstone för mig mycket värt. Jag är en hejare på att hitta fel i andras skriverier, men för mina egna blir jag totalblind. Hoppas bara att hon har lika stort utbyte av mig som jag av henne ...
Utanför mitt köksfönster är det beckmörkt, men inne i mitt lilla Ruckel är det hur mysigt som helst. På fönsterkarmen brinner fem av Marimekkos Kivilyktor i olika gröna nyanser, gult och rött och i braskaminen i vardagsrummet sprakar elden. Livet är emellanåt rätt gott, även om uppförsbackarna ibland känns många och långa!
Sen är jag enormt glad över min nyfunna vän i sajberspejs, Alexandra. Även hon medlem på Kapitel 1 och en underbar skribent. Vi har på senare tid tagit för vana att granska varandras texter, och det är åtminstone för mig mycket värt. Jag är en hejare på att hitta fel i andras skriverier, men för mina egna blir jag totalblind. Hoppas bara att hon har lika stort utbyte av mig som jag av henne ...
Utanför mitt köksfönster är det beckmörkt, men inne i mitt lilla Ruckel är det hur mysigt som helst. På fönsterkarmen brinner fem av Marimekkos Kivilyktor i olika gröna nyanser, gult och rött och i braskaminen i vardagsrummet sprakar elden. Livet är emellanåt rätt gott, även om uppförsbackarna ibland känns många och långa!
Lyckad loppisrunda
OJ, TÄNK ATT det redan är oktober! I morse var det kallt när jag tassade iväg i bara morgonrocken och hämtade tidningen. Mina grannar har f.ö. säkert börjat tycka att jag är helt kocko, för jag passar alltid på att också plocka lite äpplen som fallit under natten. Jag menar, när man ändå är ute så ... :o)
Idag har jag varit på loppisrunda, eftersom jag måste in till posten med ett paket. Och självklart gjorde jag ett fynd igen! Denna gång en Näppyläskål i brunt glas designad av finska glaskonstnärinnan Saara Hopea på 1950-talet. Det lustiga är, att jag vid gårdagens middag fick en likadan skål i turkosblått. Även den ett loppisfynd. Vid det här laget har jag en hel hög, om ock inte av alla färger ännu.
Idag har jag varit på loppisrunda, eftersom jag måste in till posten med ett paket. Och självklart gjorde jag ett fynd igen! Denna gång en Näppyläskål i brunt glas designad av finska glaskonstnärinnan Saara Hopea på 1950-talet. Det lustiga är, att jag vid gårdagens middag fick en likadan skål i turkosblått. Även den ett loppisfynd. Vid det här laget har jag en hel hög, om ock inte av alla färger ännu.
onsdag 30 september 2009
Tavlor uppåt väggarna och fyndat på auktion
VISSA SAKER BARA bara har lång framförhållning innan de blir gjorda. Som att hänga konst. Idag, efter fyra år i ”Rucklet”, har jag äntligen satt igång.
Orsaken till att det inte blivit gjort tidigare, är att jag är så in i bomben noggrann när jag hänger t.ex. tavlor. Det måste bli på millimetern rätt, annars kan jag reta mig på ”felet” i all evighet. Detta, i sin tur, innebär att jag är tvungen att mäta alla tavlor, skära till kartongbitar i samma dimension och medelst målartejp arrangera kartongtavlorna där jag vill ha dem. Sen blir jag kanske inte nöjd med första försöket, och då är det bara att börja om från början. Summa nio tavlor har jag fått upp idag och det har tagit en hel arbetsdag i anspråk ... Men perfekt hängning blev det ;o)
Föregående veckosluts auktionsbesök blev förresten riktigt lyckat. Jag ropade åt mig två stora serveringsskedar av norskt silver för en spottstyver, eftersom auktionsförrättaren ropade ut dem som nysilver.
Nog för idag. Nu ska jag grädda brödet som stått och jäst sedan i förmiddags och sen blir det middag hos goda vänner. Jag har kokat en stor kastrull plommonkräm, som jag ska ta med mig som ”tuliaisija” (= finska, motsvaras ungefär av ”värdinnegåva”).
Orsaken till att det inte blivit gjort tidigare, är att jag är så in i bomben noggrann när jag hänger t.ex. tavlor. Det måste bli på millimetern rätt, annars kan jag reta mig på ”felet” i all evighet. Detta, i sin tur, innebär att jag är tvungen att mäta alla tavlor, skära till kartongbitar i samma dimension och medelst målartejp arrangera kartongtavlorna där jag vill ha dem. Sen blir jag kanske inte nöjd med första försöket, och då är det bara att börja om från början. Summa nio tavlor har jag fått upp idag och det har tagit en hel arbetsdag i anspråk ... Men perfekt hängning blev det ;o)
Föregående veckosluts auktionsbesök blev förresten riktigt lyckat. Jag ropade åt mig två stora serveringsskedar av norskt silver för en spottstyver, eftersom auktionsförrättaren ropade ut dem som nysilver.
Nog för idag. Nu ska jag grädda brödet som stått och jäst sedan i förmiddags och sen blir det middag hos goda vänner. Jag har kokat en stor kastrull plommonkräm, som jag ska ta med mig som ”tuliaisija” (= finska, motsvaras ungefär av ”värdinnegåva”).
lördag 26 september 2009
"Mors lilla Ulli" spränger 1.000-strecket!
KLANG OCH JUBEL, pukor och trumpeter – igår nådde min roman Mors lilla Ulli 1.000 visningar på Kapitel 1. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.)
Nåväl, nu kommer jag att ägna min författargärning åt den pågående novellen Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett nytt fönster.) Eller, tja, det ser faktiskt ut som det blir mer än en novell, kanske rentav en kortroman. T.v. har jag bara hunnit börja berättelsen, och är redan uppe i c. 30.000 tecken inklusive mellanslag ...
Annars är det auktion på gång idag. Jag har inte varit på en enda det här året, så det ska bli riktigt kul. Med lite tur kanske jag gör några trevliga fynd från 1950- och 1960-talen! Bilder kommer i så fall här.
Nåväl, nu kommer jag att ägna min författargärning åt den pågående novellen Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett nytt fönster.) Eller, tja, det ser faktiskt ut som det blir mer än en novell, kanske rentav en kortroman. T.v. har jag bara hunnit börja berättelsen, och är redan uppe i c. 30.000 tecken inklusive mellanslag ...
Annars är det auktion på gång idag. Jag har inte varit på en enda det här året, så det ska bli riktigt kul. Med lite tur kanske jag gör några trevliga fynd från 1950- och 1960-talen! Bilder kommer i så fall här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
