söndag 22 januari 2012

Tro’t den som vill ...

 

Man ska som bekant aldrig säga aldrig.
Vilket härmed skulle vara bevisat.

7 kommentarer:

  1. Hmmm..
    Det där ser väldigt hjärtligt ut!?

    SvaraRadera
  2. Ett rött hjärta och levande ljus...
    Man blir litet nyfiken!
    Kramar, Monica

    SvaraRadera
  3. Hej Nina, jag ser att du är glad idag. Det tror jag i alla fall.
    Jag har bakat i två dagar puh, är ganska så mör i benen.
    I dag har vi haft vår första vinterdag med stora snöflingor, ja, den varade i två timmar.:)
    Hinner inte skriva mer nu. Hej då, kram Monkan
    (Jag hoppas du äntligen har fått en riktig sådan:)

    SvaraRadera
  4. Hej

    Ett kort men rött inlägg i dag. Ja säger som Monkan....du verkar glad och det vore ju härligt om det är så.

    SvaraRadera
  5. Alla ovan:
    Mm ... Jag tror jag nöjer mig med att säga att det har varit ett trevligt veckoslut med god mat, gott vin och gott sällskap - och att Monkan inte är helt ute och cyklar ;o)

    Så, ja, just nu är jag glad :o) Men vänta bara, jag blir garanterat arg igen, för imorgon kommer vardagen och nya, byråkratiska vedermödor emot :o/

    SvaraRadera
  6. O`boy! På något sett ser det där annorlunda ut än min lördagskväll med maken snarkande i soffan.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  7. Det finns en tid för allt, och av dem är snark-på-soffan en. Välkänd, trygg i sin vardaglighet och resultatet av ett långt liv tillsammans - i mitt tycke alls inget att förakta. Alltsomoftast skulle jag faktiskt inte ha något emot att någon [annan än jag själv] snarkade på min soffa. Livet skulle vara lite mindre ensamt då. Ja, det är i alla fall vad jag inbillar mig. Så var glad för din snarkofil! Han är ju trevligt sällskap när han är vaken. Väl..? :oD

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!