måndag 6 februari 2012

Mintmysteriet

IGÅR MORSE, NÄR Gurra och jag hade varit ut på gården och morgon­dril­lat (ja, inte jag förstås, bara Gurra), upptäckte jag detta stående invid ytterdörren:
 
 

Högst märkligt. När hade den kommit dit?? Var den kanske där redan kvällen före, när vi med immiga glasögon och isklumpar mellan tramp­dy­nor­na kom hem från läsningen av kvällstidningen ... eller har den bea­mats ner av Mr. Spock under natten?

Min logiska förklaring visade sig inte alls hålla streck, den att Gurras riktiga mamma svängt förbi på väg hem från nattjobbet för att förse oss med något till kaffet. Det hade hon inte.

Kufiskt.

Med tanke på min rådande, mindre goda relation till FPA är det ju inte utan att man funderar på om innehållet är preparerat på något sätt. Vete tusan om jag vågar smaka ;o) Skulle ni..?

Gurra, caught in the act :o)

6 kommentarer:

  1. Hej

    He he....härligt namn på hunden..Gurra...så fin vovve.

    SvaraRadera
  2. AHA!!! Du har en hemlig beundrare!
    Mörk choklad och mint - det är en kille som vet vad han ska satsa på...
    Ha en bra dag, kram från mig!

    SvaraRadera
  3. Du får väl göra som någon hade skrivit angående växter; först luktar man och väntar en timme, sen slickar man försiktigt och väntar någon dag, den tar man en yttepytteliten bit och väntar flera dagar och sen kan man börja äta. Om man inte redan har hunnit svälta ihjäl, förstås.

    Men kom ihåg att hålla godiset borta från Gurra!

    SvaraRadera
  4. Det kanske är någon annan som har varit på Ålandsbesök och köpt med sig något taxfree?. Annacarin

    SvaraRadera
  5. Hallå! Är du kvar? Det är du säkert. Det var nog någon hemlig beundrare som lämnat spår efter sig på trappan.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  6. Skånegrabben:
    Gurra är en jättefin vovve! Såå lydig, såå underbar blick - men med en viss förkärlek för att glida upp i soffhörnet eller sängen när man vänder ryggen till ;o)

    Monica:
    Haha, ska man därmed förstå att frun själv är svag för den kombinationen..?

    Cici:
    Ingen choklad åt hunden inte! Och ingen åt mig själv heller förrän jag listat ut varifrån asken kommer. Fast tar det alltför länge kanske jag går in för metoden du beskriver ;o)

    Annacarin:
    Hm ... Njä, det känns långsökt. Eller har du varit här igen, din bandit, utan att meddela i förväg?! Men nåt sånt hinner du väl inte med just nu, mitt i tillbyggnationerna??

    Kerstin:
    Haha! Nä, t.v. tror jag mer på en anonym gåva från FPA, kryddad med lite extra tillsatser som normalt inte återfinns i varudeklarationen. För hur ska man kunna veta hur långt statens långa arm är beredd att sträcka sig för att få en bångstyrig medborgare att hålla truten..? :o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!