”Det SKA gå!” eller Hur en vattenutkastare inte ska monteras

FÖRUTOM EN OSEDVANLIGT låg dygnsmedeltemperatur för en s.k. sommar bjuder väderleken även på en höggradig brist på gratis be­vattning. Därför kom jag mig igår – nionde sommaren i ”Rucklet” – äntligen för att införskaffa en s.k. fällbar utkastare till ett av huset stuprör i akt och mening att samla det lilla som kommer.

Glad i hågen mätte jag upp på vilken höjd utkastaren skulle monteras, hämtade sticksågen, bytte till metallblad och gjorde ett prydligt kap. Lika glad i hågen grabbade jag den onödigt högt prissatta nya delen och skulle skjuta på den på stupröret. Trodde jag, ja. Detta lät sig dock icke göras, ity diametern på båda delarna visade sig vara den­samma.

[plats för seriöst svavelosande formuleringar som inte gör sig i tryck]

När jag sovit på saken och min värsta frustration lagt sig tog jag mig imorse med förnyad tillförsikt an problemet.

Åtgärd 1 var att kontakta byggvaruhuset varifrån jag inhandlat ut­kas­taren, för att kolla om det inte finns en sådan av en större storlek. Jo­vars, men inte på lager och gissningsvis för stor. Fast visst, nog kunde jag returnera den inköpta och beställa en av numret större, men jag re­kom­menderades istället att ”fransa upp” stupröret så att utkastaren skulle kunna träs på detta.

Åtgärd 2 blev därmed att rota fram plåtsaxen, storhammaren, en pap­persremsa och tejp. De två sistnämda är de enklast möjliga hjälp­med­len för att, som på bilden här under, få till en rät riktlinje på ett runt föremål.

Sen klippte jag, provade, klippte lite till, provad, klippte ännu mera och fick efter ytterligare en episod med otryckbara formuleringar dit den &@§!%$ utkastaren – och lövsamlaren, som skulle längst ner. Snyggt blev det inte, eftersom klippen inte går att dölja helt. Men med ett varv ”jesustejp” runtom blir det väl propert så det räcker.

Mycket besvär för att samla lite regnvatten. Om det nu skulle vilja ta och komma lite regn vill säga :o/