tisdag 2 september 2014
Mödan värt!
DET TARVDES SÅVÄL en hel del räknande, en del provstickning, byte av stickgrovlek, ett par upprivningar och en del nedsliten tandemalj, men till sist fick jag till det som jag vill ha det med höstens första stickprojekt, en formstickad vinterscarf som knyts i nacken.
Den är stickad i ett garn som heter Lima från Drops, en blandning av vanlig fårull (65%) och alpacka (35%). Knappt 150 gram är åtgången.
Nu när jag fått ordning på maskor, minskningar och ökningar ska jag kanske försöka skriva ner det i mönsterform också? Annars lär jag inte kunna reprisera det hela :o)
Huruvida jag kommer att kunna reprisera mitt livs första dahlior nästa år vete katten. Men de jag frösådde i våras är nu samtliga planterade i krukor. De som stått i en rabatt och inte velat växa flyttade jag så sent som i förrgår och kunde då konstatera att de faktiskt, sin litenhet till trots, ändå hunnit producera knölar under jord. Inte stora, men de finns!
Däremot tror jag inte att de kommer att hinna blomma i år, så jag får nöja mig med att en lyckats med det konststycket. Fast det hade varit kul att få veta vilka färger de har. Tänk om alla är gula?!
Skulle det möjligen vara värt att flytta in dem i Glaspalatset när kylan kommer ..?
Den är stickad i ett garn som heter Lima från Drops, en blandning av vanlig fårull (65%) och alpacka (35%). Knappt 150 gram är åtgången.
Nu när jag fått ordning på maskor, minskningar och ökningar ska jag kanske försöka skriva ner det i mönsterform också? Annars lär jag inte kunna reprisera det hela :o)
Huruvida jag kommer att kunna reprisera mitt livs första dahlior nästa år vete katten. Men de jag frösådde i våras är nu samtliga planterade i krukor. De som stått i en rabatt och inte velat växa flyttade jag så sent som i förrgår och kunde då konstatera att de faktiskt, sin litenhet till trots, ändå hunnit producera knölar under jord. Inte stora, men de finns!
Däremot tror jag inte att de kommer att hinna blomma i år, så jag får nöja mig med att en lyckats med det konststycket. Fast det hade varit kul att få veta vilka färger de har. Tänk om alla är gula?!
Skulle det möjligen vara värt att flytta in dem i Glaspalatset när kylan kommer ..?
Sparat i följande arkivlådor:
Odla i kruka,
Stickat,
Tillverkat,
Trädgård 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Helt underbar i så fin färg. Ja, nu är det dags att börja sticka både scarfar, vantar och annat.
SvaraRaderaHa en bra dag.
Annika
Jodu, vantar ska det bli! Huvudbonaden - eller snarare huvudbonaderna, eftersom en till är på gång - är liksom bara uppvärmningen. När man inte stickat en endaste maska på hela, långa sommaren behöver man liksom värma upp fingerlederna en smula ;o)
RaderaVilken jättesöt vinterscarf du gjort! Som vanligt är jag djupt imponerad av din kreativitet! Får en sådan lust att sticka, när jag ser ditt verk...
SvaraRaderaSka inte dahliaknölar grävas upp och ligga frostfritt i sand över vintern? Har aldrig haft dahlior, tycker att det är för jobbigt just att gräva upp varje år!
Ha det gott, kram, Monica
Det fina i kråksången är att den kan bäras som här på bilderna, som huvudbonad, eller helt enkelt som en vanlig scarf bara runt halsen :o)
RaderaJovisst ska dahliaknölarna upp till vintern! Därför har jag bestämt mig för att jag framgent kommer att ha sådana bara i krukor, för att förenkla höstupptagningen.
Vad grävning anbelangar, så anlände till min förtjusning min nya, från England inköpta planteringsspade idag. Det blir ämnet för morgondagens blogginlägg ;o)