tisdag 2 september 2014

Mödan värt!

DET TARVDES SÅVÄL en hel del räknande, en del provstickning, byte av stickgrovlek, ett par upprivningar och en del nedsliten tandemalj, men till sist fick jag till det som jag vill ha det med höstens första stick­projekt, en formstickad vinterscarf som knyts i nacken.

Den är stickad i ett garn som heter ”Lima” från Drops, en blandning av vanlig fårull (65%) och alpacka (35%). Knappt 150 gram är åtgången.


Nu när jag fått ordning på maskor, minskningar och ökningar ska jag kanske försöka skriva ner det i mönsterform också? Annars lär jag inte kunna reprisera det hela :o)

Huruvida jag kommer att kunna reprisera mitt livs första dahlior nästa år vete katten. Men de jag frösådde i våras är nu samtliga planterade i krukor. De som stått i en rabatt och inte velat växa flyttade jag så sent som i förrgår och kunde då konstatera att de faktiskt, sin litenhet till trots, ändå hunnit producera knölar under jord. Inte stora, men de finns!


Däremot tror jag inte att de kommer att hinna blomma i år, så jag får nöja mig med att en lyckats med det konststycket. Fast det hade varit kul att få veta vilka färger de har. Tänk om alla är gula?!

Skulle det möjligen vara värt att flytta in dem i Glaspalatset när kylan kommer ..?

4 kommentarer:

  1. Helt underbar i så fin färg. Ja, nu är det dags att börja sticka både scarfar, vantar och annat.
    Ha en bra dag.
    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodu, vantar ska det bli! Huvudbonaden - eller snarare huvudbonaderna, eftersom en till är på gång - är liksom bara uppvärmningen. När man inte stickat en endaste maska på hela, långa sommaren behöver man liksom värma upp fingerlederna en smula ;o)

      Radera
  2. Vilken jättesöt vinterscarf du gjort! Som vanligt är jag djupt imponerad av din kreativitet! Får en sådan lust att sticka, när jag ser ditt verk...
    Ska inte dahliaknölar grävas upp och ligga frostfritt i sand över vintern? Har aldrig haft dahlior, tycker att det är för jobbigt just att gräva upp varje år!
    Ha det gott, kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det fina i kråksången är att den kan bäras som här på bilderna, som huvudbonad, eller helt enkelt som en vanlig scarf bara runt halsen :o)

      Jovisst ska dahliaknölarna upp till vintern! Därför har jag bestämt mig för att jag framgent kommer att ha sådana bara i krukor, för att förenkla höstupptagningen.

      Vad grävning anbelangar, så anlände till min förtjusning min nya, från England inköpta planteringsspade idag. Det blir ämnet för morgondagens blogginlägg ;o)

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!