32.142 dagar

... ELLER 88 ÅR har idag förflutit sedan landskapet Ålands egen ”riks­dag”, landstinget, höll sitt första plenum. Numera heter det lagtinget, men befogenheterna är desamma, att med stöd av självstyrelselagen för Åland fatta beslut om våra inre angelägenheter. Den exekutiva de­len har vår egen landskapsregering hand om.


Idag firar vi här ute i Östersjön därför vår egen ”nationaldag”, Ålands självstyrelsedag. För kommun- eller landskapsanställda är den dagen en ”röd dag” i almanackan, medan den privata sektorn jobbar på pre­cis som vanligt.

Det paradoxala är, att för många ålänningar ur de förstnämnda grup­perna innebär firandet av vår sjävstyrelse att man ofta lämnar öarna t.ex. för att göra en shoppingresa till Sverige, där IKEA, Willys, Coop och andra butiker står för drag­nings­kraften.

Ännu är det således en bra bit kvar innan firandet når sådana höjder som norrmännens yra runt Syttende Mai. Fast viljan att högtidlighålla den innevarande dagen blir starkare för vart år som går och ett sä­kert kort för att locka folk är att bjuda på något ätbart. Ikväll är det fri tårta på torget i samband med annan festivitas, och överallt i staden och på landsbygden vajar vår vackra, åländska fana.

Själv ska jag fira med middag på sill, potatis och gräddfil med massor av gräslök från eget kryddland, och kanske jag nynnar en strof eller två på vår ”nationalsång”, Ålänningens sång (text nedan). Jag är trots allt solo­kvist i ”Rucklet” för tillfället, och mina egna trumhinnor är härdade ;o)

1.
Landet med tusende öar och skär,
danat ur havsvågors sköte,
Åland, vårt Åland, vår hembygd det är,
dig går vår längtan till möte!
Forngravars kummel i hängbjörkars skygd
tälja din tusenårssaga.
Aldrig förgäta vi fädernas bygd,
vart vi i fjärrled än draga.

2.
Skönt är vårt Åland, när fjärdar och sund
blåna i vårljusa dagar,
ljuvt är att vandra i skog och i lund,
i strändernas blommande hagar.
Midsommarstången mot aftonröd sky
reses av villiga händer,
ytterst i utskärens fiskareby
ungdomen vårdkasar tänder.

3.
Skönt är vårt Åland, när vågsvallet yr
högt mot de mäktiga stupen,
när under stjärnhimlen kyrkfolket styr
över de islagda djupen.
Ryter än stormen, i stugornas ro
spinnrocken sjunger sin visa;
minnet av barndomens hägnande bo
sönerna lyckligast prisa.

4.
Aldrig har åländska kvinnor och män
svikit sin stam och dess ära;
ofärd oss hotat, men segervisst än
frihetens arvsrätt vi bära.
Högt skall det klinga, vårt svenska språk,
tala med manande stämma,
lysa vår väg som en flammande båk,
visa var vi äro hemma.

Vill du höra hur den ska låta? Klicka då HÄR, för en instrumental ver­sion på youtube.