Bara ett tiotal meter från hennes förstubro bor 5844 och resten av gänget i sitt öppna stall, nyfikna som sjuttsiken – och STORA. Gud i London, vad kor är stora! Men söta. Visst är de?
Med ögonen fullmatade med fantasieggande torrpastellteckningar och underbara lapptäcksarbeten passade jag på hemvägen på att köpa mig några apelsiner. Inspirerad av min bloggsyster Monkan ska jag koka marmelad idag. Jamaicamarmelad, minsann!
Men först har jag en dejt med nummer fyra. Nytt läkarutlåtande ska skrivas... igen.
Och om någon undrar, så nej, nummer ett har fortfarande inte återkommit som utlovat. Imorgon har det gått två veckor ... igen.
Fan, vad trött (och sur) jag blir ... igen.
Så mysigt att ha en kompis med en gård! Och kor! Ja, man blir förvånad när man någon gång kommer nära en ko - dom är verkligen jättestora!
SvaraRaderaOch söta!
Nu önskar jag dig lycka till i morgon...håller tummarna!
Kram från Monica
Absolut, kor är söta, bakom lås och bom men definitivt inte vilt galopperande i flock om man skulle få för sig att gena över kohagen. *minns och ryser*
SvaraRaderaJag förstår inte, men det verkar som om korna har blivit större än jag minns att dom var i min barndom, då när jag hjälpte till att valla hem dom och sprang omkring och pysslade i ladugårdarna. På den tiden jag var sommarbarn och fick bo på landet någon månad.
SvaraRaderaStora men söta är dom nu.
Monica:
SvaraRaderaMja, min kompis har inte en gård själv, hon råkar bara bo på en sån. Närheten till kossorna får hon liksom på köpet :o)
Det var faktiskt redan idag jag träffade doktorn. En timme och tio minuter avsatte han på mig; jag är djupt imponerad. Som omväxling ;o)
Nu återstår att se hurdant läkarutlåtande han lyckas författa och vilken effekt detsamma kommer att ha på pensionsförsäkringsbolagets &#@?%§ sakkunnigläkare.
Ingabritt:
Är benägen att hålla med om det. Jag minns med skräckblandad förtjusning hur jag och ett par väninnor skulle gena tvärsöver ett gärde där det gick en flock med 10-12 kvigor på sommarbete. De var lite onödigt kärvänliga, ungkossorna. Så vi la faktiskt benen på ryggen alla tre med jättelyckliga kreatur hack i häl. Antagligen trodde de att vi var där för att leka med dem :o)
Cici:
Vilket konstigt fenomen, hörru. I vanliga fall är det ju så, att sånt som verkade STORT när man var liten liksom har krympt med åren. Det här är nog första gången jag hör talas om motsatsen. Eller så är kuddorna större numera. Inte f-n vet jag, stadsfrasse som jag är :o)
Här på gården finns tjurar med olika storlekar.Jag skulle då inte gå ut om dom kom utför staketet som nog har hänt ibland.MUU
SvaraRadera