Ruckelhäxan reflekterar över hur världen är full av trevligt folk man ännu inte har träffat

EFTERSOM JAG I rask takt håller på att utvecklas till en tvättäkta grumpy old woman, med en minst sagt kantstött tro på mänskligheten, är kvällar som gårdagens sådant som jag verkligen behöver: en enkel sommarmiddag med helt nya människor, som visade sig vara en precis så angenäm bekantskap som jag föreställt mig.

L – för mig dittills endast känd som läsare här på bloggen – och hen­nes J har minisemester här i ”utlandet”, i akt och mening att upptäcka land­skapet per cykel. Eftersom det alltid är kul att få ett fejs till blogg­kom­mentarerna föll det sig helt naturligt att invitera herrskapet på en bit mat å ”Rucklet”.

Men gud i London, så varmt det har blivit! Tack och lov blåste det näs­tan ingenting, så det gick att vinkla parasollet utan risk för flyg­ka­ta­strof. Lilla A, som jobbat hårt hela dagen i smällhettan, däckade i skug­gan medan jag dukade och förberedde.

Min första tanke, att grilla finländsk korv i grytan på gården, fick stryka på foten till förmån för hemrökt sik med franskinspirerad potatissallad, eftersom gode vännen W så lämpligt fått gott om fisk och frikostigt de­lat med sig. Herrskapet fick även smaka på åländska ölet ”Delikat” från lillbryggeriet Stallhagen och jag tror det föll dem på läppen.

Det hela avrundade vi med kaffe, en skvätt av krusbärslikören jag gjor­de ifjol och kvällens pièce de résistance: blåbärsmoussebakelser med nyplockade smultron från gården. Och som vanligt pratade jag för mycket ... *suck*

Förutom det trevliga sällskapet innebar besöket även en välbehövlig påfyllning av bränn­vins­för­rådet inför årets likörproduktion. Det gäller ju att passa på när det går att få taxfreeleverans ;o)

I år ska jag inte göra om fjolårets misstag och försöka mig på att an­vända finländsk Koskenkorva, utan återgår till gammal, hederlig Ab­so­lut. Koskenkorvan ger likören en inte särskilt angenäm bismak, medan Absolut inte smakar någonting annat än ... hm... starkt?

Få se hur det ska gå för L & J med deras cyklande idag. Prognosen sä­ger 31° kl. 15:00, så jag skulle då inte vilja vara ute på hoj i gas­san­de sol. För egen del nöjer jag mig med att jag hann klara av disken tidigt i morse, för temperaturen är redan nu, runt tiosnåret på för­mid­da­gen, uppe och nosar på 26°.

För mitt vidkommande blir det skuggläge och inte många knop den här dagen, det är då ett som är säkert. Värmeböljor av den här digniteten är, för skruttiga tanter som mig, inget att leka med ;o)