”When it rains, it pours” – ännu en gång

... ÄR ETT BRA uttryck från den anglosaxiska delen av världen. Man tycker väl att det hade räckt att fruktpressen skar ihop under första pressningen, långt innan alla äpplen hunnit bli till must, men si, det tyckte inte Makterna. Nänä, inte ska Ruckelhäxan komma här och inbilla sig att Livet plötsligt skul­le ta och vika av på en mindre gropig stig inte!

Istället skar bilen – stackars, gamla Röda Faran – ihop igår kväll när Lilla A skulle mörkerövningsköra sig hem till sin andra adress. Helt out of the blue slutade skrället dra på någon som helst växel, inte ens på backen. Något har m.a.o. seriöst havererat även i detta fall ... och hundralapparna som inte finns fladdrar glatt iväg mot solnedgången.

Jaja, det är som det är och de medel jag budgeterat för dietistkonsultation (för att få rätsida på min viktnedgång) får istället så vackert flyttas till kon­tot ”Un­der­håll och reparationer”. Ska man försöka se något positivt i det hela är det ett annat ordstäv som kommer för mig: ”Hungriga hundar jagar bäst.”

Men, ändå ... Ibland undrar jag helt ärligt vad fan det är för mening med att fortsätta kämpa på, när det ändå alltid lurar en ny katastrof bortom krönet av varje himmelshög uppförsbacke av motgångar man med näbbar, klor, blod, svett och hinkvis med tårar lyckats sega sig över.