lördag 1 mars 2014

Sammanträffanden

IBLAND UPPSTÅR MÄRKLIGA sammanträffanden. Som t.ex. det här, att FPA råkar serva sin on-lineräknare för bl.a. det allmänna bo­stads­bi­dra­get preciiis idag:


[Meddelandet översatt till svenska, för er som inte är bevandrade i republikens andra, inhemska språk: ”Vi servar tjänsten, vi beklagar störningen. Töm webbläsarens cacheminne om du får det här med­de­lan­det trots att avbrottet redan borde vara över.”]

Men så spännande! Tänk om de kontrollberäkningar jag just stod i be­råd att göra faktiskt kommer att returnera rätt resultat när denna ser­vice är slutförd ..? Och tänk om jultomten finns – eller påskharen?


Varför även vi, i detta officiellt tvåspråkiga land, som vid besöket på sidan valt svenska som språkalternativ får den här informationen ute­slutande på finska, det kan man ju också ha åsikter om. Så då har jag väl det då. För sakens skull.

Edit kl. 13:00
Nädå, när räknaren kom igång igen blir summorna lika fel som tidigare, så inte var det den ”reparationen” serviceåtgärderna bestod av. Titta gär­na själv (klicka på bilden så blir den stor i ett nytt fönster). Hur fan kan detta få fortgå??


Den intresserade kan fördjupa sig i saken, genom att studera för­kla­rande text, tabeller och diagram jag härförleden skickade till om­sorgs­mi­nister Susanna Huovinen.

Edit söndag kl. 22:30:
Nej, jag har inget bostadsbidrag själv och har således inget eget int­resse i eländet. Men det här har blivit en principfråga, för statens la­kejer – försörjda av våra skattepengar – får inte bryta mot lag, lika lite som var och en enskild medborgare.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

fredag 28 februari 2014

”När dumheten kom till byn, då var korkskallarna redan där”

FPA DOES IT again!! Klantar sig, alltså. Å det gruvligaste. Men finns det någon som blir förvånad ..?

Daterat den 18.12.2013 klämde besvärsnämnden för social trygghet ur sig ett [lagstridigt] beslut i mitt besvär angående FPA:s [likaledes lag­stridiga] beräkningar av bostadsbidraget jag tidigare hade + ett åter­krav de anser sig ha på mig, trots att det de facto är de som är skyl­diga mig pengar.

Enligt den finländska förvaltningslagstiftningen har man 30+7 dagar på sig att besvära sig, den s.k. besvärstiden. Räknar man 37 dagar fram­åt fr.o.m. 19.12.2013 (själva beslutsdagen räknas inte med) betyder det att besvärstiden var slut efter 24.1.2014. Jag lämnade in över­kla­gan­det till försäkringsdomstolen hos FPA den 20.1 och var m.a.o. ute i god tid.

Enligt regelverket har FPA 30 dagar på sig efter besvärstidens utgång, dvs i det här fallet räknat fr.o.m. 25.1.2014, att antingen rätta sig själv eller överföra ärendet till besvärsinstansen. De kan t.o.m. beviljas 60 dagar, i händelse av att tilläggsutredningar måste inhämtas. Men det­ta förutsätter, att de utan fördröjning underrättar den klagande om att så kommer att ske.

Den 23.2 hade de 30 dagarna förflutit, men tro för all del inte att något överklagande hade överförts till domstolen. Det kollade jag nämligen. Det gjordes inte heller den 24, 25, 26 eller 27.2. Och det skulle f.ö. ha varit en teknisk omöjlighet, eftersom jag idag – den 28.2 – med pos­ten, som kom före kl. 10:00 på morgonen, fick ett meddelande, som enligt FPA:s angivelse postats ... håll i er nu ... den 28.2! Jävla snabb postgång här på ön, va? Särskilt som utlåtandet är avgivet av FPA i ... Vasa, dit FPA även vill att domstolen skickar sitt beslut och ev. hand­lingar i ärendet. Vasa ..? Que??

Med det kuligaste av allt är ändå, att i samma brev fanns deras ut­lå­tan­de till försäkringsdomstolen. Gissa med vilken datering! Jo, dagens datum förstås, den 28.2. Vad annars, haha! :o)

Så det är inte nog med att de överför sina kunders ärende i strid med lag, de antedaterar sina egna inlagor också. Pålitlig och fin instans det där. Men allra, allra roligast är ändå vad de skrivit i själva utlåtandet. Jag citerar:

”/.../ Bostadsytan för Backlunds egnahemshus beaktades enligt de upp­gifter som finns FPA tillhanda gällande fastigheten, dvs 70 kvad­rat­meter.”

Åhåå..? M.a.o. får vi här svart på vitt att man inom organisationen ifråga är både icke-läskunniga och förmodligen gravt synskadade. Jag har – vid upprepade tillfällen – skrivit hur stort mitt lilla ruckel är. Jag har vid åtminstone två, eventuellt t.o.m. tre, tillfällen skickat in skal­enliga ritningar på kåken, med mått- och kvadratmeterangivelser och allt. Och ändå blir det fel, fel, fel och återigen fel. Men låt mig citera vidare:

”Boendeutgifterna för egnahemshus godkänns enligt de av statsrådet årligen fastställda skötselutgiftsnormerna.”

Jaså, ni fortsätter att hävda detta? Det hjälpte tydligen inte, att som bilaga bifoga det utförliga brev, inklusive förklarande texter, tabeller och diagram, som jag skickat till omsorgsminister Susanna Huovinen. Jaja, därmed ytterligare ett bevis på att läskunnigheten – för att inte tala om den matematiska kunskapsnivån – inte håller måttet. Och det som verkligen bekräftar detta är slutklämmen:

”/.../ Byrån har inte heller fått kännedom om någon ny sådan ut­red­ning som skulle ge anledning att ändra beslutet.”

Fast det är väl på sätt och vis sant. För om FPA fortfarande täcks häv­da att de gjort och gör rätt, trots att de kunnat ta del av min skrivelse till om­sorgs­ministern, då måste det naturligtvis innebära att de inte läst densamma. Eller så har det lästs, men inte förståtts. Jag lägger min insats på det sistnämnda – och att man inte begriper något är kanske, på sätt och vis, att jämställa med att inte få kännedom. Eller ..?

Men hörni, gullevännerna mina på FPA, tror ni att det var slut på det roliga nu så tror ni fel! Nu ska det här en gång för alla redas ut ända från allra börjigaste början. Idag har scanner och skrivare gått varma här i ”Rucklet”, för nu ska försäkringsdomstolen få ta emot allt ni råd­dat med ända sedan tidernas begynnelse. Drygt 0,7 kg komp­let­te­ring­ar blir det, i berömvärt god, kronologisk ordning.

Så ta nu och sug på den syrliga karamellen en stund och sätt sedan ge­nast igång med att planera ert nästa drag, så filar jag på mitt under tiden. För det här ju så kul, att nog ska vi väl hålla på några år till, va? Jag undrar förresten vad slutnotan för skattebetalarna hunnit växa till, när vi, efter X antal år, når ända fram till förvaltningsdomstolen med denna er istadiga vägran att avlyfta ett uppen­bart grundlöst återkrav?


Och er alla andra önskar jag en riktigt trevlig helg!
 

tisdag 25 februari 2014

Hej, vad det går!!

BIBLIOTEKEN I FRAMFÖR allt Sverige har synbarligen fått upp ögo­nen för ”60+ och singel”, för BTJ Sverige AB har vid det här laget be­ställt över 100 ex av den fysiska MP3-skivan och tillverkaren på finska fastlandet bränner skivor för brinnkära livet :o)

Fast några ex kommer faktiskt att ta en helt onödig sväng ”över ån” till BTJ i Sverige, för att sedan återvända till kommunbibliotek på Åland. Dessa har, av någon outgrundlig anledning, nonchalerat erbjudandet de fick för ett bra tag sedan, om inköp av cd-skivan direkt från mig. Istället väljer de att köpa in den via BTJ, till ett avsevärt mycket högre pris. Fascinerande!

måndag 24 februari 2014

Tales of a very verksamt vinterlov

JAJA, MAN SKA ju som bekant aldrig säga aldrig, för blev det nu inte tamigtusan ett par vantar till ändå! Och inte lär det här paret heller bli det sista. I morse fick jag nämligen en ny idé, som jag bara måste prova :o) Fortsättning följer.


Vinterlovet är slut för i år och Lilla A var stand by hos mig hela veckan. Mer matlagning än vanligt, mer efterrätter också – hehe! – och stor åtgång på bröd. Tur att man har frys.


Och i frysen ska också lejonparten av ärtsoppan som är stadd på kok­ning. När jag stuvade in det senaste brödbaket upptäckte jag till min förskräckelse en rejäl bit rimmad lägg, som jag för gud vet hur länge sedan fyndat på extrapris. Hög tid att göra något av det, och hemkokt ärtsoppa det är grejer det!

lördag 22 februari 2014

För bra för att vara sant?

VI TOG EN promenad idag, Lilla A och jag. Och kan ni fatta, solen sken som bara den!


Fastlagsbullar på jäsning, snart slut på eländet i Sotji och 649 utlån av ”60+ och singel” i sina digitala varianter – så en ska inte klaga på Li­vet just nu :o)

Ha en fin lördagkväll, allesammans!

onsdag 19 februari 2014

Grr!

LILLA A HAR vinterlov just nu. Eftersom hennes dagars upphov sam­tidigt haft den dåliga smaken att bete sig som det ärkearsel han är, kände jag idag att flickebarnet behövde muntras upp så gott det nu går. Det fick bli ett sällsynt kafébesök på stan, som omväxling till mam­mas hembakta.

Här i stan finns det ett fik, som i olika skepnader och under olika namn funnits på samma plats så länge jag kan minnas. Vid min ålder är det detsamma som rätt länge. Och sagda ställe har ganska nyligen bytt ägare igen, så vi enades om att ge det en chans.

Efter en stunds velande framför glasvitrinerna lyckades vi besluta oss för en smulpaj med vaniljsås respektive ett gräddwienerbröd, för ska det vara kalorier så ska det vara väl tilltaget av varan. På prislapparna invid bakverken angavs 2,50 € respektive 2,00 €, och så en kaffe till det åt mor och ett glas vatten åt ”barnet”. Emedan det senare är gra­tis på det här stället kom jag fram till att slutsumman inte borde bli mer än 6,50 €.


– Ni fikar här, va? frågade den unga damen i kassan, när hon tagit emot beställningen.
– Jovisst, svarade jag.
– Då blir det åtta euro.

Här uppstod en häpen tystnad från min sida, eftersom jag tyckte det måste vara ett j--la högt pris på kaffet. Priset på det hade jag näm­li­gen inte kollat på den vägghängda tavlan.

– Men ... hur kan det bli åtta euro? undrade jag, och fortsatte: pajen kostar ju två och femti och gräddwienern två jämnt.
– Ja, men det är om man tar hem. Det är tre och femti och två och fem­ti om man fikar här.
– Va?! sa jag, och såg förmodligen ut som ett levande frågetecken.
– Jo, vi vill ju gärna att kunder köper med sig hem, förklarade tjejen, som om det skulle vara en självskriven förklaring.

Här kände jag hur jag adrenalinnivån sköt i höjden och jag hade liite svårt att hålla mig i skinnet. Men vi skulle ju fika för att höja humöret, inte för att jag skulle spräcka en åder.

– Jaha, replikerade jag därför helt vänligt, men skulle det då inte vara skäl att skriva ut de två olika priserna på lappen, så att kunden inte får en oväntad överraskning när det är dags att betala?
– Jaa... joo... det skulle det kanske, svarade flickan fåraktigt.
– Mm, ta och gör det inför som­maren! Annars kan jag garantera att ni kommer att ha många irriterade gäster här vad det lider. Dessutom sparar det ju er själva en massa tid om ni stup i ett slipper förklara hur priset på kvittot blir högre än det står på prislappen.
– Eh, ja, det borde vi nog göra.

***

Den här typen av prissättning är faktiskt inte tillåten enligt lag. Inte med mindre än att det tydligt informeras om saken. Men att priset på en pajbit stiger med 40 % (!) för att den intas å kaféet och inte bärs hem är ändå hiskeligt, även om det hade framgått av skyltningen.

Sen kan man ju undra varför påslaget inte är detsamma på alla bak­verk. 50 cent mer för gräddwienern är 25 %, inte 40 %.

Lilla A – som numera är i värsta kaféåldern – och jag var rörande eni­ga: på det stället blir det förmodligen inte så många fler besök.

tisdag 18 februari 2014

Sista paret ut?

MED DEN TILLTAGANDE vårsolen avtar lusten att sitta på rumpe­stum­pen i soffan och sticka, så det är möjligt att det här blev sista pa­ret ut för denna gång. Men nu har jag ju fått knix på det hela, så det blir säkert fler framöver ”om en får leva å ha hälsan”.


På tal om något heelt annat, så läste jag i morgonens ledarstick i ena lokaltidningen, att det vore på sin plats med obligatorisk skolning av alla kommunalt för­troen­devalda, i akt och mening att stävja den es­ka­lerande mängden guds­nådeliga klavertramp som görs.

Hear, hear! säger jag till det. Jag vill dessutom gärna späda på med, att det borde vara lika självklart att de som ställer upp till val på högre nivå (lagtinget på Åland, riksdagen i Finland) först måste skriva ett god­känt högskoleprov innan de kvalificerar sig såsom valbara.

Herregud, det handlar ju faktiskt om att fatta tunga beslut som berör så otroligt många människor. Det minsta man kan begära är väl än­då, att den som förlänas så mycket makt bevisligen besitter åtminstone gymnasiekompetens! Det här innebär ju inte att man måste ha en gym­nasial utbildning, enbart att man på sätt eller annat inhämtat kunskap som motsvarar en sådan.

söndag 16 februari 2014

Om det här med ålder

I FÖREGÅENDE INLÄGG misstänkte jag att åldern börjar ta ut sin rätt. Jag ber om att få revidera detta. För inte kan man väl vara gam­mal om man gillar musik av typen här nedan? Hip-hop när den är som bäst och av finländskt ursprung, tro’t den som kan!



Och när vi nu en gång är inne på den musikaliska linjen lägger jag in Finlands bidrag till årets ESC också:

Februariblues


FEBRUARI ÄR INGEN bra månad. Inte för mig i alla fall. Varken vinter eller vår, bara grått och mörkt. Hela tiden. Det är samma visa varje år: jag tappar liksom styrfarten helt och hållet.

Igår gjorde vi ett tappert försök att pigga upp oss här i ”Rucklet”. Spe­cialpris på Ida Red -äpplen resulterade i en riktigt lyckad kaka och till den en riktig vaniljsås, kokad på spisen och inte hälld ur en tetra eller uppvisad av innehållet i en påse.

En tillfällig humörhöjning kunde noteras, men nollställdes lika snabbt av Svea rikes tredje mellouttagning. Att låten med Dr. Alban och Jessi­ca Folcker inte gick vidare till finalen i Globen, vad liknar nu det egent­ligen?!

Alltså helt allvarligt nu: är det ett påtagligt tecken på stigande ålder, att man tycker att det ska finnas rytm, melodi och trallvänlig refräng i ett Eurovisionbidrag? Och varför skriker alla sångare numera? En re­dan från början me­dio­ker låt blir inte bättre av att den framförs i 120 decibel.

onsdag 12 februari 2014

”Än är det vinter kvar, säger mor”

NU BÖRJAR DEN tiden på året när jag nästan varje dag får för mig att våren har kommit. Småfåglarna kvittrar som besatta och en fuktig dim­ma har lägrat sig över Åland. Glimtvis tittar solen fram och den lilla snön vi fick i år är f.n. ett minne blott, men vänta bara, det kommer garanterat ett bakslag!

Därför fortsätter jag på vantlinjen ett tag till. Den här gången är det en helt egen design, på begäran av Lilla A, som också valt färg­sätt­ningen.


Fast visst börjar det komma vårtecken också. Igår gick jag årets första lov på gården och hittade en hel del som börjat spira. Julrosorna är förstås långt komna, men att gullvivorna är på så här god väg hade jag inte kunnat tro. Inte heller att vitlöken jag satte ifjol redan har fem centimeter långa skott och att rankspenaten, som snälla Lena förärat mig, redan bjuder på krusiga bladrosetter!

Även i år finns det alltså hopp om livet, go’vänner. Och nog är det fan­tastiskt skönt att dagarna blir längre igen, inte sant?


Plötsligen kom jag av någon anledning ihåg att jag fått såna där utmaningar av både Tjernhus och Susie på Stjärnarve. Ajaj, flickor, det hade jag faktiskt helt glömt bort, så f’låt så mycket. Vid lämpligt tillfälle ska jag ta mig an dem :o)

tisdag 11 februari 2014

Tant Solveig hälsar och tackar

600

bibliotekslån av ”60+ och singel” kl. 22:56:34 idag, på bara 54 dagar.
Helt sanslöst, alltså!
Tack till alla från tant Solveig ♥

måndag 10 februari 2014

RECEPT > Knaprig müsli


JAG HAR EN barnslig fäbless för sån där knaprig müsli, som knastrar gôtt mellan tänderna när man äter den. Men sån är dyyr, om den ska hämtas hem från butikshyllan. Skitdyr, för att tala klarspråk. Så här enkelt lagar man sin egen:

Du behöver:

1 liter havregryn, gärna ekologiska även om de är dyrare, eller glu­ten­fria om behovet är påkallat
1-1,5 msk malen kanel

1 dl vatten, uppkokt och fortfarande varmt
1 dl honung (går lika bra med råsocker om du föredrar sånt)
0-0,5 tsk salt beroende på hur hälsosam du vill vara
3 msk neutral olja, förslagsvis kallpressad, ekologisk rapsolja


Gör så här:

Sätt ugnen på 200°.

Blanda havregryn och kanel.
Blanda vatten, honung och salt tills de två sistnämnda löst sig i vatt­net.
Rör i oljan.

Blanda torrvarorna med vätskan – riktigt ordentligt. Bred ut bland­ningen i en långpanna och torka den mitt i ugnen 20-25 minuter. Rör om med så där en 5 minuters mellanrum. Passa så att du inte bränner vid!

Låt svalna. Förvara i tätslutande burk. Gott att strö över efterrätter också, t.ex. för att piffa upp billigaste vaniljglassen. Ät och njut både av smaken och av hur ekonomisk du är ;o)

söndag 9 februari 2014

Pris ske inspirationsflödet!

JAG HAR ÄNTLIGEN kommit igång med brödbakning på allvar igen. Senaste dubbelsatsen lämnade granithällen i ugnen sent igår kväll och himmel, vet ni, så gott det var med ostmackor i morse!


Attans så förargligt, att jag inte skrev ner vad det var jag stoppade i degen. Naturell yoghurt blandad 50/50 med vatten, ja – men vad fan­ken var det jag kryddade med?? Mm... nässlor? Jo, det satte jag nog i! Torkade nypon åkte visst också med ... och en näve tranbär var det visst.

Någon deciliter speltmjöl, dito fint rågmjöl och resten specialvetemjöl och så en skvätt vardera av de vanliga ”fröna”: solrosfrön, krossade linfrön och oskalade sesamfrön plus en matsked mörk sirap och ett par olivolja. Och salt, förstås. Flingsalt, som sig bör.

Ad lib i all ära, men jag måste bli bättre på att anteckna medan jag kockar, det är helt klart :o/

lördag 8 februari 2014

Här händer’e grejer!

DET VAR EN lätt omtumlande dag igår. Den började med att jag tas­sade ut och hämtade posten, som förvånande nog inte bestod av räk­ningar utan bjöd på en cd-beställning från BTJ Sverige AB! Det finns alltså bibliotek i good ol’ Sweden som tycker att MP3-versionen av ”60+ och singel” kan vara värd att köpa in i sin fysiska form. Wow, liksom ...

Dagens andra överraskning bestod Lilla A med, när hon ringde och med­delade, att hon alldeles på egen hand varit och fått första dosen av sin Twinriximmunisering stucken i armen. Utan mamma! Damen väx­er till sig fortare än jag hinner med. Wow-wow, liksom ...

Något senare kom nästa överraskning: jag har fått mejl från ett svenskt förlag, som noterat bokens framgång och visar intresse för att ge ut den. Att bli tillfrågad av ett förlag, det är stort det. Wow-wow-wow, liksom ...


fredag 7 februari 2014

Provexemplar

FÖRSTA VANTEN MED mitt nya, egna mönster blev klar idag. Inte blev den riktigt som jag tänkt mig, men får väl duga ändå. Färgvalet är, som vanligt, inte direkt konventionellt :o)

torsdag 6 februari 2014

Fatta att dom orkar!

FÖR EN VECKA sedan ondgjorde jag mig här, för jag vet inte vilken gång i ordningen, över Aktia Livförsäkrings erbarmliga agerande. Och tittut, idag var de här, för jag vet inte vilken gång i ordningen, och snokade igen. Studerade mitt fotograferande gjorde man också.

Ja, jag vet inte vad ni andra tycker, men det faktum, att såväl FPA som diverse försäkringsbolag bemödar sig om att hålla sig ajour med vad lilla jag skriver här i sajberspejs tyder i alla fall i min värld på, att det mjöl de har i sina påsar visserligen inte är vitaste fina specialvetemjöl utan snarare så gott som oätligt, gjort av bark.


Fatta att dom orkar! Fatta att dom ännu inte fattat att jag inte kom­mer att ge mig! Med risk för att bli tjatig så säger jag det än en gång: bland de mer korkade saker jag gjort i mitt liv är tvivelsutan att jag, som så många andra med mig, låtit mig invaggas i falska för­hopp­ning­ar av försäkringsbranschen.

onsdag 5 februari 2014

Nyhetens behag


YES, BOX! JAG börjar äntligen få lite häng på hur det ska göras, det här med stickning av übermönstrade vantar. Då är det dags att ge sig i kast med egen mönsterkonstruktion, för att följa andras mönster har jag i allmänhet svårt för när jag väl förstått tekniken.

För att göra det liite lättare för mig, för jag är trots allt glad nybörjare, gjorde jag igår slag i saken och inhandlade en liten manick som jag saknat under hela mitt långa stickarliv: en varvräknare. På sätt och vis känns det som en överdriven lyx, för det går ju trots allt lika bra att hål­la räkningen med penna och papper, men har man funderat på sa­ken i 30-35 år är det kanske dags ..?


Medan garnet från den upprivna tröjan torkar ägnar jag mig f.n. åt att färdigställa en ny e-bok; en samlingsvolym, som kommer att innehålla en kortroman och tre noveller, upplockade från skrivbordslådan och avdammade. Arbetsnamnet är ”YOLO [man lever bara en gång]”, ef­tersom temat för samtliga berättelser är precis det.

YOLO är en förkortning som används flitigt i den virtuella världen och som står för You Only Live Once :o)

tisdag 4 februari 2014

Men har ni sett på maken!!

DET HÖR INTE till vanligheterna att jag blir förstummad. Faktum är, att det faktiskt ska riktigt mycket till innan denna ruckelhäxa tappar mål­föret. Men denna morgon gjorde hon det, samtidigt som hakan slog i mellanslagstangenten på laptoppen och ögongloberna närapå plop­pade ur sina allt djupare hålor:


Fast ens vanliga rutiner får man inte låta störas av såna här oväntade framgångar. De varar ändå inte för evigt. Så idag fortsätter jag med det själsdödande arbetet att repa upp en lastgammal Arantröja, stick­ad någon gång när jag var i trettioårsåldern och modet föreskrev en avsevärt mycket tajtare passform än jag trivs med idag. Varför köpa nytt material för dyra pengar, när det bara är att nysta härvor av det upprivna, tvätta dem och återanvända det fina ullgarnet?

Solveigs oväntade skjuts uppåt på utlåningstoppen är förstås himla kul, och jag kan inte annat än fundera på om t.ex. Piratförlagets lektör överhuvudtaget hade läst mer än pro- och epilogen innan hon med bedömningen att intrigen var förutsägbar(!) sågade detta manus, som synbarligen går hem i stugorna. Nåja, their loss, my gain :o)

Inte så lite roar det mig också, att Ålandstidningen t.v. inte nämnt bo­ken med ett ord eller recenserat någon av dess varianter. Fast annat är väl inte att vänta av en lokaltidning, vars chefredaktör blir så svettig i pannan och skakig i knäna av att en krönikör grundlöst polisanmäls för olaga hot av en statlig instans, att han finner det för gott att be sagda skri­bent ta en time out från freelanceuppdraget ..? Sällan har jag väl varit så förbannad som då. Numera är det bara hejdlöst un­der­hållande.

FPA tycks f.ö. vara Finlands motsvarighet till Indiens heliga kossor, för ingen vågar så mycket som peta på deras smutsiga byk. Och visst sä­ger det väl en hel del om yttrandefriheten här i landet, när t.o.m. ett ”Bu!” från dem är nock för att skrämma skiten ur den fria pressen?

Det om det, hörni. Nu tillbaka till tröjan.

lördag 1 februari 2014

När man fått upp ångan ...

... GÅR DET AV bara farten! När jag väl hade lyckats knyppla till de möns­ter­stickade tummarna på norgevantarna ...


... kastade jag mig frejdigt över att designa och sticka ett par puls­vär­mare av garnet som blev över. Hur i världen har jag ända tills nu tyckt att det är svårt att sticka mönsterstickning med färgbyten på samma varv ..? Men det är som med allt annat. Innan man lärt sig rätt teknik är det mesta ganska knepigt.


Och kan ni fatta, att det för Solveig fortfarande bär uppåt? Efter att hon i onsdags nådde 5:e plats trodde jag att det definitivt skulle ta stopp, faktiskt att det skulle börja vända neråt igen. Men si, så man bedrar sig! Lite till tycks det gå :o)

Mindre upplyftande är det att det snöar och snöar. Jag som just hunnit börja tro, att det inte skulle bli så mycket skotta av den här vintern :o/

fredag 31 januari 2014

Årets första ”Haha-HAA!”

 
 
 
Inte kaaaaan det väl ha något samband med det överklagande till försäkringsdomstolen som jag lämnade in den 20.1? Särskilt som det som bilaga till detta överklagande medföljer en kopia av mitt brev till omsorgsminister Susanna Huovinen + bilagorna till detsamma, ur vilka det tydligt framgår hur riktigt urusla man är på matte inom Folk­pen­sions­an­stalten. Eller är det på logik, kanske? Eller rentav både och? Jomenvisst, så är det ju faktiskt :o)

Hur som helst, detta är i alla fall årets första, riktigt från hjärtedjupet frambubblande

Så seså, FPA, få nu iväg dokumentet till domstolen, så det inte går och blir lika effektivt ”arkiverat” som den gången jag och Lilla A:s pappa överklagade ert beslut om flickebarnets medicinersättning. Som slu­tade med att ni polisanmälde mig för olaga hot. F.ö. var det ju faktiskt pga klantigheten med det överklagandet och dess ringeffekter som jag helt by mistake uppdagade er matematiska inkompetens. Himla otur, va?

torsdag 30 januari 2014

Om att inte ge sig

ATT MIN ENA utbytbara sticka till långa rundstickan gick av har na­tur­ligtvis inte hindrat mig från att fortsätta på ett par tumvantar med myck­et mönster. Det var bara att, med tandagnissel, ta fram strump­stick­orna igen.

Som vanligt har jag valt färger som kanske känns lite oväntade i sam­man­hanget, för sådana här norska vantar brukar ju i allmänhet ha en ganska klassisk färgsättning. Men här blir det petroleumblått kom­bi­ne­rat med äppelgrönt och ljust isblå stjärnor runt muddarna.


Det blev ganska mycket stickat igår, för efter mejlkorrespondens med mina ”vänner” på Aktia Livförsäkring under förmiddagen kände jag mig tvungen att sitta ner, andas djupt och intensivt fokusera på något an­nat. Länge.

Detta erbarmliga försäkringsbolag har – trots ett nytt, vederhäftigt lä­karutlåtande utfärdat explicit för den premiebefrielse som bråket hand­lar om, påbackat av ett lika vederhäftigt utlåtande från arbetspsykolog – ännu en gång avslagit min ansökan. Beskedet har jag t.v. inte fått per post, så jag känner inte till vilken anledning de nu hittat på för att neka, men den är garanterat lika grundlös som tidigare.

Och till dags dato har de inte svarat på frågan jag ställt sedan april 2013, om hur ett läkarutlåtande bör vara formulerat för att de ska god­känna det. Detta uteblivna svar på en enkel fråga kan inte ses som något annat än förslagen obstruktion, vilket resulterar i att in­tygsutfärdare och försäkringstagare famlar helt i blindo. Utlåtande ef­ter utlåtande kan skickas in utan att man får till det, i och med att man inte får vetskap om hur de vill ha det.

Om det mot förmodan finns folk där ute som går i tankar att teckna nå­gon form av försäkring hos Aktia eller Alandia Försäkringar, som är Aktias huvudman i det här fallet: TÄNK OM! Att vara försäkrad kostar dig multum och invaggar dig i en falsk trygghet. Den dag du är i behov av det du försäkrat dig för, då hittar de på egenhändigt hopsnickrade tolkningar av sina försäkringsvillkor, som trots att de läcker som ett såll gör att de kan blåsa dig på allt och lite till. För se, de har ju tolk­ningsföreträde, de små asen.

En sak ska min dotter få med sig som visdomsord på väg in i vuxen­livet, och det är rådet att aldrig, aldrig någonsin, låta sig luras att köpa någon som helst form av försäkringsskydd. Absolut inte mer än det man enligt lag är skyldig att ha, som t.ex. trafikförsäkring på en eventuell bil.

Som tur var sprängde de digitala varianterna av ”60+ och singel” 500-utlånsgränsen på Elib inatt, så det finns trots allt något att glädjas åt medan jag grunnar på vilken jurist jag ska kontakta, när det nu blivit dags att dra Aktia inför domstol för avtalsbrott och bedrägeri.

onsdag 29 januari 2014

Verklighetsflykt?

 
[Klicka på bilden.]

PS. Det hittillsvarande enda lånet i fasta Finland registrerades igår. Det för­undrar mig hur ”bakom flötet” Finland verkar vara i den digitala bok­värl­den i förhållande till Sverige.

tisdag 28 januari 2014

Sex


... är inte det sämsta.
Faktum är, att det är riktigt tillfredsställande.
[klicka på siffran]

Mindre bra är dock, att en av mina stickor av rosenträ eller vad det nu är för trä­slag gick rätt av idag. Knicks bara, precis där den går in i det gängade fäste som ska skruvas fast på ka­beln :o(

fredag 24 januari 2014

Man blir aldrig för gammal

... FÖR ATT LÄRA sig nya saker, heter det. Jag instämmer faktiskt. För se här, för allra första gången i mitt 50+ -liv håller jag på att sticka ett par sådana där knåpiga, helt mönsterstickade tumvantar!

Det går rentav som en dans efter att jag nyligen lärde mig använda låång rundsticka för att sticka små, cylinderformade saker i kom­bi­na­tion med att jag tack vare en video på YouTube äntligen fått häng på det här med tvåfärgsstickning.

Nu är det bara fina mönster som saknas. Har du några att dela med dig av, Aina* ..?


*) ett riktigt proffs på den här typen av vantstickning, ska ni veta!

torsdag 23 januari 2014

Bottenskrap

JAG ÄR VERKLIGEN och krafsar i botten på mitt förråd av restgarner nu. Men även om det börjar sina så finns det fortfarande material så det räcker till något användbart. De senaste dagarna har t.ex. re­sul­te­rat i tre par ”fritt formulerade” tumvantar. Det betyder att jag kört utan mönster och att det fått bli vad det blev.


Den här omgången stickade jag ”riktiga” tummar, sådana där med en kilformad ökning längs handloven, och så lämnade jag bort ribb­stick­ning av muddarna. Den här modellen, med uppläggningsvarv + 1 varv avigstickning innan slätstickningen tar vid, är i mitt tycke både elegan­tare och bekvämare.

Men hur är det med er andra ..? Har vinterkylan samma kreativa effekt på er också?

onsdag 22 januari 2014

måndag 20 januari 2014

Slut, mellanläge och bara början

DET RÄCKTE LÄNGE, mitt lovikkagarnkap. Men de här småvantarna, storlek c. sex år, är det allra sista paret ut. Efter att jag kom på att det går att skarva lovikkagarn genom att nålfilta samman trådändarna med varandra har det gått alldeles utmärkt att använda precis allt. Snål spar, som jag ju tjatar om hela tiden.


Lilla A:s preliminäransökan till ett utbytesår i Portugal är äntligen av­klarad *puh!* ... och i samma veva har jag lärt mig säga: ”Não falo português”, med helt godkänt uttal :o)

Överklagandet till Försäkringsdomstolen är färdigt för leverans till FPA *puh!2*

Och till min häpnad fortsätter Solveig sitt envisa kravlande uppför po­pu­laritetsstegen hos Elib *Fattar noll√10*


Sen har jag gått och fått mig en stalker också. Besserwissern med synpunkter på min ekonomiska sits tragglar sig f.n. systematiskt igen­om allt jag skrivit här på bloggen, bakifrån och framåt, och har nu hun­nit fram till slutet av september 2012.

Jaja, har man inget bättre att göra, så för all del. Bloggen är ju öppen för alla. Och även om jag mer eller mindre tappat tron på [med]­mänsk­lig­heten, får jag väl hoppas att denna sura[hamriga] någon är till­räck­ligt förståndig för att revidera sitt förhastade uttalande efter avklarad genomläsning. Man ska vara väldigt försiktig med att tycka något om något innan man har helt torrt på fötterna och alla fakta på hand.

onsdag 15 januari 2014

”Jäsa för själen”

MÄNGDEN BRÖDBAK UNDER det gångna året har inte varit något att skryta med, trots att jag vet få saker som är så avkopplande för en orolig själ som att baka eget bröd.

Så med den rådande villervallan runt Lilla A:s tänkta utbytesår i kom­bination med en frustration som börjar anta ett bibliskt format pga man­nen som kallar sig hennes far, ett omfattande överklagande (vilket i ordningen?) till Försäkringsdomstolen under författande och en hoper andra administrativa knutar av gordisk karaktär kände jag igår, att nu jädrar i min lilla låda var det hög tid att knåda några ”viliga” degar, om jag inte tänker spendera resten av min levnad med att sy postsäckar på någon anstalt för kriminella kvinns!

Sagt och gjort. Det blev två rejäla bröd, hopkomna av vad som fanns i skafferiet. Förutom vetemjöl fick torkade nypon, lite russin och gojibär grovmalda i kaffe­kvar­nen plus någon matsked torkade nässlor åka i, tillsammans med en deciliter rågsikt, en skvätt olivolja och gott havs­salt. Degarna stod på kalljäsning mer än sex timmar och själva grädd­ning­en blev snudd på nattarbete. Men o, du milde, så gott!


Gott var det också i morse, att konstatera att MP3-versionen av ”60+” sedan igår klättrat upp på 24:e plats hos Elib. Och än gladare blev jag när jag under dagen upptäckte det här. Kanske finns det ändå något bland allt jag gör som inte är bara sk*t?

tisdag 14 januari 2014

Kupongerbjudande


Om en månad är det Alla hjärtans dag.
Ända fram till dess får du fr.o.m. idag
15 % rabatt i min Etsybutik
på slutsumman (exkl. frakt)
när du handlar för minst 50€
och uppger kupongkoden
2014VALENTINE
vid utcheckningen.

Erbjudandet gäller t.o.m. 14.02.2014

”Snål spar”

IGÅR VAR DET tjugondaknut och tiden var kommen att hänga tillbaka den vita, veckade lampskärm jag tillverkade åt mig ifjol av en ha­ve­re­rad takplafond. Trodde jag, ja ... Den urgamla, plastiga skärmen hade nu spruckit i vart och vartannat veck. Fler utrangerade plafonder finnes icke i ”Rucklet”, så om jag ville ha något annat i fönstret än en naken lågenergilampa fick jag så vackert lov att hitta på nå’t.

Av ett ark med lite tjockare, mildgrönt papper skar jag till en lämplig bit (c. 65 x 25 cm). Sedan mätte jag på ömse sidor om papperet ut var vecken skulle göras, omväxlande från ena hållet och från det andra. Med en mall av tunn kartong var det lätt att stansa hål på exakta av­stånd från varandra längs ena långsidan. Med ett falsverktyg mar­ke­rade jag var vikningarna skulle göras, först på ena sidan, sedan på den andra, förskjutet med en veckbredd.

Med en linjal som stöd veckade jag papperet, limmade ihop kort­si­dor­na och trädde i samma persiennsnörstump som suttit i den kasserade skärmen. Klart! Till kostnaden av lite jobb och ett ark papper, som jag dessutom ärvt av min mamma, fick jag en helt ny fönsterlampa. Det är med såna här små knep man kan drömma om att få iväg sitt barn på utbytesstudier i utlandet trots att man är fattig som en kyrkråtta :o)


Papperet är ganska tjockt, så det blir ett nedåtriktat, milt och grön­tonat sken i mörkret på kvällen. Perfekt stämningsbelysning!


Här nedan ett annat trick för att kunna lägga undan en slant för fram­tida behov: enkel men ändå mättande och god middag, bestående av en kokt blomkålshalva toppad med ett kokt, hackat ägg och till det ett par stekta, kryddstarka korvar från butikens korg med nedsatta varor. Vill man slå på stort är det gott att bryna lite smör och ringla över äg­get och blomkålen.


Och än så länge segar sig ljudboken uppåt. Fyra pinnhål sedan går­da­gen.

måndag 13 januari 2014

Men det här är ju inte kloooooookt!

MINDRE ÄN EN vecka efter att ljudboken aktiverades hos Elib?! Jag tror jag svimmar ...


Och som grädde på moset: bland f.n. 2.777 e-boksromaner har den varianten av ”60+” nu puffats upp till plats 114. Eftersom man lika snabbt kan halka långväga ner på listan är det lika bra att glädja sig enormt den korta stund det varar :o)

söndag 12 januari 2014

För den som sitter och ondgör sig och tänker illvilliga tankar

JAG HAR FÅTT antydningar om, att det är märkligt att jag, som de fac­to framlever mina dagar på en inkomst som understiger vad som be­traktas som exis­tensminimum i Finland, har en dotter som ska få ge sig iväg på ett år som utbytesstudent någonstans i Europa. Det borde ju vara en eko­nomisk omöjlighet enligt somliga förståsigpåare.

Jovisst, om det var så att jag skulle bekosta det hela själv, då stäm­mer det utan tvekan. Men nu är det inte så, och det är inte ens spikat att flickan får åka förrän jag är säker på att finansieringen går att ord­na.
  • En del av de nödvändiga slantarna kommer från barnbidraget, som jag med blod, svett, tårar och j**ligt mycket upp­fin­nings­ri­ke­dom lyckats spara under ett antal månader; pengar som egentligen varit öron­märk­ta för delfinansiering av ett körkort åt flickebarnet.
  • En del är mina egna pensionspengar, som jag hellre avsätter på det här, eftersom jag inte ens vet om jag kommer att leva så länge att jag får någon glädje av dem själv.
  • En del är resultatet av Lilla A:s egen sparsamhet och som­mar­jobb för en usel lön.
  • En del hoppas vi kunna tigga oss till i form av sponsorering från väl­vil­liga företag och organisationer, som tycker att det är värt att på det här viset belöna en gymnasieelev som tar skolan på största allvar och befinner sig i Topp 10 %-skiktet på sin års­kurs.
  • Och till slut: en del kommer att bestå av den ynkliga peng, som är den ersättning jag som författare får för att jag gjort mina böcker, såväl e-böcker som ljudbok, tillgängliga för digital ut­låning.

Så känner du att du vill sponsorera att Lilla A:s dröm om ett ut­landsår blir verklighet kan du faktiskt göra det helt utan kostnad för dig. Det är ba­ra att låna* så många av mina digitala bib­lio­teks­böck­er du vill, och det fina i kråksången är: du behöver inte ens läsa/lyssna om du inte vill, det räcker med att låna.

Lilla A tackar å det allra varmaste!

*) och det går bra på Åland, i Sverige, Finland och på Island

Ha en skön söndag! Själv stickar jag vantar, för nu har vin­tern plötsligt kommit till ön :o)

lördag 11 januari 2014

”Jak talar syy språåk. Vänska pest!”

ÄR DET NÅGON av er som skickat iväg en avkomma på utbytesår med Rotary? Vilka erfarenheter har ni? Mina, så här långt, är inte direkt överväldigande positiva, snarast motsatsen. Maken till rörigt, oor­ga­ni­serat, logistiskt skruvat och försenat handläggande är nog svår att tråla fram. Det lutar starkt åt att Rotary får vara. Faktiskt. För det finns andra alternativa organisationer. Faktiskt.

Nåväl, här har det alltså gått dagar åt att försöka reda upp en helt osannolik oreda, boka läkar- och tandläkartider, försöka få grepp om vilka de reella kostnaderna kommer att bli (t.v. misslyckat försök), fylla i blandspråkiga on-line-formulär osv. Jag håller på att få totalfnatt. Och hörni, vilken tuur att jag behärskar såväl svenska som engelska och ett visst mått av finska:


Jopp, så där ser det alltså ut när man som utbytesstudent från en­språ­kigt svenska Åland ska registrera sig. Najs, va? Och det blev vär­re. På en del registreringssidor var texten uteslutande på finska. Yessiree!

Men det om det. Nu ska vi inte reta upp oss ytterligare. Det har jag under den senaste veckan gjort så det räcker för minst ett utbytesår framåt. Här kommer istället bild på det sista(?) paret vantar av lo­vik­ka­garnfyndet häromsistens. Inga äkta lovikka med upp­vikt mudd den här gången, för nu börjar det bli ont om material.


By the way, så funderar Lilla A på att ändra från Italien till Portugal för sitt utbytesår. I annan regi än den ovan nämnda. Hur tycker ni det låter? ”Alla andra” skandinaviska utbytesstudenter prioriterar framför allt de stora engelsktalande länderna, så por que não Portugal? Mamman – jag alltså – gillar ju i alla fall landet ifråga riktigt mycket ;o)

torsdag 9 januari 2014

Vantagrant

DET HAR BLIVIT några par vantar på sistone, och alla fick jag inte ens med på bild! Ett par har Lilla A fått i julklapp och två par andra är ner­pack­ade i en av mina Etsylådor, som jag inte iddes rota igenom för att göra den här plåtningen – och än finns det garn kvar av mitt lovikka­fynd här­omsistens.

Nu kan jag sent om sider visa en bild, för efter tre dagars knölande med Chrome fick jag tipset att byta till Firefox istället, där det inte är några som helst problem att lägga upp bilder på bloggen. Visst är det ”kul”, att Googles egen webbläsare inte funkar för Googles egen blogg­applikation ..?


Så när jag nu faktiskt är up and going igen, så kommer det bild också på Lilla A:s födelsedagstårta från i tisdags. Chokladkaksbotten med ett lager vaniljkräm och ett annat med mosade jordgubbar blandade med kvarg (Kesella for you Swedes) och lite socker. Asgott!


Samtidigt uppfann jag en ny sorts glutenfritt godis, lite i misstag. Ur­sprungsplanen var, att göra en tårtfyllning med creme fraiche, kokos­mjöl (ja, mjöl, inte mjölk) och socker. Men jag rörde i tankspriddheten i lite väl mycket mjöl, så det blev mera en deg än fyllning.

Hm, tänkte jag, vad göra? Så jag rullade ut längder, som jag skar i bi­tar, som jag rullade till små bollar. Sen tempererade jag lite 70 %-ig choklad och doppade bollarna i den. Nästa gång ska jag tillsätta några droppar arraksessens, men glutenintoleranta väninnan P påstod att det var gott även i prototyputförandet.


Och bland Elib:s drygt 2.700 publicerade e-boksromaner har ”60+ och singel” idag klättrat upp till plats 124. Fatta hur förvånad jag är! :o)

tisdag 7 januari 2014

”Skit händer”

JAG HADE TÄNKT blogga lite idag, men det tycker inte Google att vi ska få göra. I alla fall inte med foton i inläggen och inte ända sedan igår morse.

Om jag försöker infoga en bild dyker det upp en pop-up-ruta med Googlelogon och den hurtiga uppmaningen – på svenska, faktiskt – att logga in för att få åtkomst till onlinelagringsutrymmet.

Klickar jag i den rutan på ”logga in” öppnas visserligen en ny pop-up-ruta där det går att skriva in sitt lösenord en gång till, men den som därefter dyker upp är helt blank. Sen händer ingenting mer. Och inte går det att blog­ga bilden från Picasa heller, dit det för all del utan pro­blem går att ladda upp foton.

Så det blir inget idag. Ja, åtminstone inte det jag tänkt blogga om. Nåväl, lika bra är väl det, för jag borde ändå per omgående ta itu med att tillverka Lilla A:s sjuttonårsdagstårta, så att den hinner safta till sig till eftermiddagkaffet :o)

PS. Av dagsnoteringen om 164 e-bokslån av ”60+ och singel” sedan 19 december noterar jag, att inte ett enda gjorts på ett finlandssvenskt bibliotek, vilket är en smula förvånande. Det tycker jag, eftersom bloggen har ett stort antal läsare från den gruppen.

Vad som också är lite lustigt är, att den största gruppen bland lån gjorda i Sverige, drygt 13 %, är i norrländska bibliotek. Beror det på det eviga mörk­ret i dessa trakter den här årstiden eller att norrlänningar är mer hu­mo­ris­tiska än övriga svenskar – eller har mina norrländska bloggbekanta helt enkelt ägnat sig åt marknadsföring så det står härliga till..?

söndag 5 januari 2014

Sista Chansen

GÅR DET INTE den här vägen heller, tja, då är sannerligen alla na­tio­nel­la vägar prövade. Nog får man väl överlämna ett ärende till Eu­ro­peis­ka domstolen på sitt modersmål, va? Någon som vet ..?

Puh, i alla fall. Nu kan jag äntligen återgå till lovikkavantstickandet :o)

fredag 3 januari 2014

När man inte trodde att det kunde bli värre

JAHA, KÄRA FPA och dito justitieombudsmannaämbete! Vi har vänt årsblad och nu gäller den nya förordningen med samma, gamla fö­re­skrif­ter för hur det allmänna bostadsbidraget i Finland ska beräknas, fast med uppdaterade ekonomiska parametrar, förstås. Men, men, inte heller i år implementerar FPA förordningen så som den är skriven.

Här är årets pinfärska kurvor och som vid tidigare gjord dia­gram­kon­struk­tion är det följande antaganden som ligger till grund för mo­del­lerna:

Hushåll: 1 vuxen + 1 minderårigt barn
Boningsort: Mariehamn (inkomstklass I, värmegrupp I, kommungrupp II)
Månadsinkomst: 960 euro (pension)
Skälig bostadsareal enligt förordningen: 57 kvm

Hyresutgifterna i exemplen är antagna att vara de maximala kvad­rat­me­ter­pris som förordningen godkänner inkl. värmekostnader.
I modellen för boende i egnahemshus antas bolåneräntan vara 222 euro/månad.

***

Vi börjar med kurvan för ett boende på hyra i en lägenhet där upp­värmningen inte ingår i hyran. Den kurvan är helt korrekt; den når ett maxbelopp och planar därefter ut till en rät linje, som fortsätter i det oändliga oavsett hur mycket större bostadsarealen blir. Här följs både lagen om bostadsbidrag och årets förordning, även om jag finner det högst diskriminerande, att statsrådet anser att den maximala bo­en­deutgiften för den här boendeformen är nästan 40 % lägre än i cent­ralvärmd hyresbostad.


Då fortsätter vi till kurvan som beskriver nuläget för ett boende i en hyresbostad med centralvärme, dvs där uppvärmningskostnaden är inbakad i priset. Även denna ser vid en hastig anblick ut att vara helt korrekt, men vid en närmare granskning upptäcker man att FPA än en gång lyckats få till en märklig ”puckel”. Kurvan planar m.a.o. inte ut efter maxpunkten, utan vänder neråt innan den antar den förväntade, rätlinjiga formen. Precis som tidigare, då jag klagade hos JO den 10 januari 2012.


Och så till sist mitt eget skötebarn, kurvan för bostadsbidrag i egna­hems­hus belastat av bolån. Tja, vad ska jag säga? Behöver jag säga någonting? Var och en med ögon i skallen kan ju se, att en bi­drags­kurva som har en nedåtgående riktning inte kan vara rätt. An­led­ning­en är exakt densamma som tidigare år och lagstridigheten JO-an­mäl­des som sagt den 10 januari 2012.


Ingenting har således förändrats. I alla fall inte till det bättre. Så vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag mot bättre vetande ge JO-ämbetet ännu en chans att få rätsida på det hela, trots att jag under det gång­na året fått handfasta bevis för att det inte ens inom det ämbetet flödar av kompetens? Eller ska jag helt sonika skita i att bereda Fin­land ytter­li­gare en möjlighet att städa upp i oredan på ett nationellt plan och utan vidare diskussion föra saken vidare till Europeiska dom­stolen istället?

By the way, så noterar jag att det idag gått 72 dagar sedan jag skrev direkt till BJO Jussi Pajuoja och avkrävde honom ett omgående svar på hur fan de tänkt göra med mitt på felaktiga grunder förkastade klago­mål. Naturligtvis har det inte hörts ett pip, det hade jag inte väntat mig heller. Men det blir utmärkt att kunna lägga fram även detta faktum för Europeiska domstolen, att det inte ens går att få till stånd en fun­ge­rande kommunikationen med rikets högsta laglighetsövervakare. Än större anledning att föra problemet ut på den internationella scenen, n'est-ce pas?
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

onsdag 1 januari 2014

Bloggåret 2013

En årssummering av blogglivet har blivit tradition innan jag arkiverar året som gick. Här är siffrorna för 2013:

78.629 sidor har blivit lästa av
... 18.302 helt unika läsare (varav c. 42,48 % är helt nya) och
... varje läsare har i genomsnitt stannat 2 minuter och 51 sekunder hos mig.

Besöksfrekvensen har under året ökat med 1,54 % jämfört med 2012, så den positiva trenden har mattats av.

Min förhoppning om att fler åländska bloggläsare skulle kunna tänka sig att nån gång då och då kommentera det jag skriver har än en gång fått på skam, trots att de åländska besöken står för drygt 24,1 % av totalen. Så jag frågar mig än en gång: vad är det med er ålänningar egentligen..?