»Mat, mat, MAAAAAAT!!» ekar Flax.
»Men jag kan redan flyy-ga! Det kan inte duu-u!» retas Flax.
lördag 14 juni 2014
Mina dagbarn
»Mat, mat, MAAAAAAT!!» ekar Flax.
»Men jag kan redan flyy-ga! Det kan inte duu-u!» retas Flax.
fredag 13 juni 2014
Trädgårdstrams
JAJA, JAG VEET! Det blir mycket trädgård den här tiden på året. Men eftersom min intention är att någotsånär dokumentera vad som händer varje år får ni bara stå ut – eller surfa vidare :o)
Runt växthuset, Glaspalatset, börjar det så här tredje året efter resningen bli ganska frodigt. Lite väl frodigt med jättevallmo om jag ska vara ärlig. Taktisk miss där :o/
Inne i glashuset växer det fint. Min non-hybridgurka 'Wautoma', ny sort för året av frön beställda från England, får både han- och honblommor. Det gäller att skilja på dem, vilket jag nu lärt mig, eftersom hanarna ska bort om man vill få bra gurkor.
Hanarna har smala ”halsar” och honorna ett bulligt fruktämne. En hane har dock fått göra vad han ska – med lite hjälp på traven – för en havande gurka ska jag ha, för att kunna spara egna frön till nästa års odling.
En objuden gäst har jag också i växthuset. Det är ett lejongap som hela vintern stått grön och fin precis innanför dörren. Nu blommar den som bara den, i en helt bedårande färgskala.
Inte långt från Glaspalatset har jag planterat min Tornedalsros. Det är den första rosen som blommar här på gården i år och är så himla söt.
Men två omgångar med såpsprit till trots är det något som angriper blomknopparna och som lockar till sig myror. Mer sprit ska kräken få, för så här vill jag inte ha det!
En rosstickling från ifjol, som jag bara rakt av körde ner i jorden i ”barnkammaren”, har klarat sig. Men vad är det för sort? Buskros? Klätterros ..? I alla fall inte rabattros, det är jaghelt ganska säker på.
Frön från både vit och röd stjärnflocka (Tack igen, Monica!) jag sådde i höstas har grott riktigt bra och det är många bebisar på gång. Lycka ♥!
Och så en riktigt glad trädgårdsnyhet! Jag bloggade för ett par veckor sedan om att jag skulle prova ett tips från tv-programmet Trädgårdsmåndag och köra ner sticklingar i potatisar innan jag jordslog dem. Jajamensan, det funkar!! Eller så har jag bara haft tur.
Ett annat tips jag helt frejdigt ger mig på att prova i år är att under sommaren hänga ut Phalaenopsis, brudorkidéer, i skuggan under ett träd. Dinglande uppochner lär de ska må bra – om det går som utlovat. De här två exemplaren har jag fått alldeles gratis, så det är faktiskt inte en katastrof om det går åt pipsvängen.
I kategorin ”Ätbart” hittar vi två sorters rödbetor i pallkrage, röd och gul lök som växer hej vilt, rankspenaten jag fick ifjol (Tack igen, Lena!) och en till non-hybrid från Englandsbeställningen: en fransk, grön böna som heter 'Aquilon'.
Helt på fel plats växer dessutom en rugge vallmo, med den största blomma jag sett. Min hand ser ju löjligt liten ut i jämförelse.
Bland nykomlingarna på gården finns den här pionen, som grannen Marianne gav mig rotbitar av under sensommaren ifjol. Det penibla var bara att jag i våras inte för mitt liv kunde minnas var jag i halvpanik planterade dem. Nu vet jag :o)
En annan nykomling, anländ så sent som igår, är ett krukodlat citronträd av en helt ny sort. Den heter Limone rosso och frukterna blir orangeröda när de mognar, inte gula som vi är vana vid. ”Citronröd”, det låter väl nå’t det? :o)
Runt växthuset, Glaspalatset, börjar det så här tredje året efter resningen bli ganska frodigt. Lite väl frodigt med jättevallmo om jag ska vara ärlig. Taktisk miss där :o/
Inne i glashuset växer det fint. Min non-hybridgurka 'Wautoma', ny sort för året av frön beställda från England, får både han- och honblommor. Det gäller att skilja på dem, vilket jag nu lärt mig, eftersom hanarna ska bort om man vill få bra gurkor.
Hanarna har smala ”halsar” och honorna ett bulligt fruktämne. En hane har dock fått göra vad han ska – med lite hjälp på traven – för en havande gurka ska jag ha, för att kunna spara egna frön till nästa års odling.
En objuden gäst har jag också i växthuset. Det är ett lejongap som hela vintern stått grön och fin precis innanför dörren. Nu blommar den som bara den, i en helt bedårande färgskala.
Inte långt från Glaspalatset har jag planterat min Tornedalsros. Det är den första rosen som blommar här på gården i år och är så himla söt.
Men två omgångar med såpsprit till trots är det något som angriper blomknopparna och som lockar till sig myror. Mer sprit ska kräken få, för så här vill jag inte ha det!
En rosstickling från ifjol, som jag bara rakt av körde ner i jorden i ”barnkammaren”, har klarat sig. Men vad är det för sort? Buskros? Klätterros ..? I alla fall inte rabattros, det är jag
Frön från både vit och röd stjärnflocka (Tack igen, Monica!) jag sådde i höstas har grott riktigt bra och det är många bebisar på gång. Lycka ♥!
Och så en riktigt glad trädgårdsnyhet! Jag bloggade för ett par veckor sedan om att jag skulle prova ett tips från tv-programmet Trädgårdsmåndag och köra ner sticklingar i potatisar innan jag jordslog dem. Jajamensan, det funkar!! Eller så har jag bara haft tur.
Ett annat tips jag helt frejdigt ger mig på att prova i år är att under sommaren hänga ut Phalaenopsis, brudorkidéer, i skuggan under ett träd. Dinglande uppochner lär de ska må bra – om det går som utlovat. De här två exemplaren har jag fått alldeles gratis, så det är faktiskt inte en katastrof om det går åt pipsvängen.
I kategorin ”Ätbart” hittar vi två sorters rödbetor i pallkrage, röd och gul lök som växer hej vilt, rankspenaten jag fick ifjol (Tack igen, Lena!) och en till non-hybrid från Englandsbeställningen: en fransk, grön böna som heter 'Aquilon'.
Helt på fel plats växer dessutom en rugge vallmo, med den största blomma jag sett. Min hand ser ju löjligt liten ut i jämförelse.
Bland nykomlingarna på gården finns den här pionen, som grannen Marianne gav mig rotbitar av under sensommaren ifjol. Det penibla var bara att jag i våras inte för mitt liv kunde minnas var jag i halvpanik planterade dem. Nu vet jag :o)
En annan nykomling, anländ så sent som igår, är ett krukodlat citronträd av en helt ny sort. Den heter Limone rosso och frukterna blir orangeröda när de mognar, inte gula som vi är vana vid. ”Citronröd”, det låter väl nå’t det? :o)
torsdag 12 juni 2014
Försäkringsfundering
DEN SOM FRIVILLIGT köper sig någon form av frivillig försäkring borde av nödtvång genomgå en liten, om inte rentav den stora modellen av, sinnesundersökning.
Den som dessutom frivilligt köper sig någon form av frivillig försäkring av Alandia Försäkring eller t.ex. Aktia borde idiotförklaras.
Konklusion: jag är en idiot. Eller har åtminstone varit.
***
Att vara försäkrad är förvillande likt att spela på roulette, för statistiskt är det alltid ”banken” som vinner. Även när kulan stannar på rött efter att du satsat allt på den färgen förlorar du alla dina spelmarker, eftersom ”banken” har tolkningsföreträde och rött är svart tills du har lyckats bevisa motsatsen.
Så du, dra nu lärdom av andras misstag och teckna inga som helst försäkringar mer än de lagstadgade! De du redan köpt kan du med fördel avsluta fortast möjligt, för i slutändan kommer de ändå att visa sig vara riktiga förlustaffärer. För dig alltså, inte för försäkringsbolagen.
Den som dessutom frivilligt köper sig någon form av frivillig försäkring av Alandia Försäkring eller t.ex. Aktia borde idiotförklaras.
Konklusion: jag är en idiot. Eller har åtminstone varit.
Att vara försäkrad är förvillande likt att spela på roulette, för statistiskt är det alltid ”banken” som vinner. Även när kulan stannar på rött efter att du satsat allt på den färgen förlorar du alla dina spelmarker, eftersom ”banken” har tolkningsföreträde och rött är svart tills du har lyckats bevisa motsatsen.
Så du, dra nu lärdom av andras misstag och teckna inga som helst försäkringar mer än de lagstadgade! De du redan köpt kan du med fördel avsluta fortast möjligt, för i slutändan kommer de ändå att visa sig vara riktiga förlustaffärer. För dig alltså, inte för försäkringsbolagen.
tisdag 10 juni 2014
Torget, Mariehamn
kl. 18:12 den 9.6 (Ålands självstyrelsedag)
SJÄLVSTYRELSEDAGEN PÅ ÅLAND är för vissa en betald ledig dag, för andra inte; en märklig ojämlikhet i ett samhälle som gärna vill brösta upp sig inför omvärlden och göra anspråk på att vara rättvist, tolerant, välkomnande med mera, med mera.
På Mariehamns återvinningscentral firas i alla fall dagen, för där var det stängt igår, när jag skulle göra min plikt i vårt rättvisa, toleranta, välkomnande och miljömedvetna samhälle och lämna in diverse sopsorterat. Det vara bara att vända och åka vidare.
På Mariehamns stadsbiliotek firas dagen också, för även där var det stängt, när Lilla A och jag skulle utnyttja vår skattefinansierade möjlighet att låna böcker. Det var bara att vända och åka vidare.
Även på torget i Mariehamn firades det, fast inte i någon överväldigande utsträckning. Lite fiolgnid, lite politiskt skitprat och kanske en gratis tårtbit. Ja, jag säger kanske, för längden på kön gjorde att vi inte gick närmare än så här. Låt oss därför anta att det var tårta, som det brukar.
Nej, någon patriotisk yra i stil med norrmännens Syttende mai eller jänkarnas 4th of July lär vi aldrig få till här på öarna. Utifrån sett kan Åland te sig som ett litet paradis på jorden, en solglitterbeströdd glansbild i klara färger. Men skrapar man på ytan ser det precis likadant ut här som överallt i världen.
Här finns maktmissbruk och svågerpolitik.
Här finns missbruksproblem och social misär.
Här finns skattebrott och brott mot kollektivavtal.
Här finns främlingsfientlighet och trångsynthet.
Här finns misshandel och våldtäkter.
Här finns ...
kort sagt ett litet samhälle mitt i Östersjön som, om man gluttar bakom kulisserna, är förvillande likt alla andra i närregionen. Här råder samma Jantelag som överallt och Allt ditt är mitt och allt mitt ska du ge fan i!
Visst, jag är ålänning (om än icke i generation efter generation bakåt i leden) och det är jag oftast nöjd med. Men för den skull tror jag mig inte om att vara förmer än andra.
På Mariehamns återvinningscentral firas i alla fall dagen, för där var det stängt igår, när jag skulle göra min plikt i vårt rättvisa, toleranta, välkomnande och miljömedvetna samhälle och lämna in diverse sopsorterat. Det vara bara att vända och åka vidare.
På Mariehamns stadsbiliotek firas dagen också, för även där var det stängt, när Lilla A och jag skulle utnyttja vår skattefinansierade möjlighet att låna böcker. Det var bara att vända och åka vidare.
Även på torget i Mariehamn firades det, fast inte i någon överväldigande utsträckning. Lite fiolgnid, lite politiskt skitprat och kanske en gratis tårtbit. Ja, jag säger kanske, för längden på kön gjorde att vi inte gick närmare än så här. Låt oss därför anta att det var tårta, som det brukar.
Nej, någon patriotisk yra i stil med norrmännens Syttende mai eller jänkarnas 4th of July lär vi aldrig få till här på öarna. Utifrån sett kan Åland te sig som ett litet paradis på jorden, en solglitterbeströdd glansbild i klara färger. Men skrapar man på ytan ser det precis likadant ut här som överallt i världen.
Här finns maktmissbruk och svågerpolitik.
Här finns missbruksproblem och social misär.
Här finns skattebrott och brott mot kollektivavtal.
Här finns främlingsfientlighet och trångsynthet.
Här finns misshandel och våldtäkter.
Här finns ...
kort sagt ett litet samhälle mitt i Östersjön som, om man gluttar bakom kulisserna, är förvillande likt alla andra i närregionen. Här råder samma Jantelag som överallt och Allt ditt är mitt och allt mitt ska du ge fan i!
Visst, jag är ålänning (om än icke i generation efter generation bakåt i leden) och det är jag oftast nöjd med. Men för den skull tror jag mig inte om att vara förmer än andra.
måndag 9 juni 2014
Om att arbeta på egen hand
I FLERA ÅR nu har det stått på min agenda att avlägsna metallkonstruktionerna för gårdens ursprungliga klädstreck. Det är två bågar av rejält gods, väl förankrade i gräsmattan och den ena med vippbar piskställning. Men hur väl, det visste jag inte innan jag började gräva igår. Väldigt väl, skulle det visa sig.
Efter ett par timmars ihärdigt huggande med tyngsta järnspettet var händerna skinnflådda och inte ens den första betong-, sten- och armeringsjärnsklumpen helt borta. Konklusion: jag kommer inte att lyckas med projektet utan hjälp. Här är det dynamit/pikmaskin/vinsch som gäller.
Där järnbågarna t.v. stått till ingen nytta, eftersom jag har en torkvinda, ska det planteras något istället. Men t.v. får jag nöja mig med vad befintliga rabatter erbjuder, som min nya, väldigt ensamma planta av kaukasisk förgätmigej. Helledudane, vilka ljuvliga små blommor!
Och stäpplökarna i ”långa rabatten mot gatan” går inte av för hackor. De får gärna bli fler, för jag gillar effekten av såna här alliumbollar, som liksom svävar ovanför övriga växter.
Som ett extra plåster på mina såriga händer svängde jag ihop en kladdkaka på kvällen. Disken fick Lilla A ta, för det gör &#$@§& ont att med huden avskavd till köttet (under plåstren) stoppa tassarna i hett diskvatten.
Idag ska jag inte spetta. Inte gräva heller. Men när – om – jag lyckas avlägsna torkställningseländena ska de möjligtvis få nytt liv som portaler/klätterstöd för någonting.
Efter ett par timmars ihärdigt huggande med tyngsta järnspettet var händerna skinnflådda och inte ens den första betong-, sten- och armeringsjärnsklumpen helt borta. Konklusion: jag kommer inte att lyckas med projektet utan hjälp. Här är det dynamit/pikmaskin/vinsch som gäller.
Där järnbågarna t.v. stått till ingen nytta, eftersom jag har en torkvinda, ska det planteras något istället. Men t.v. får jag nöja mig med vad befintliga rabatter erbjuder, som min nya, väldigt ensamma planta av kaukasisk förgätmigej. Helledudane, vilka ljuvliga små blommor!
Och stäpplökarna i ”långa rabatten mot gatan” går inte av för hackor. De får gärna bli fler, för jag gillar effekten av såna här alliumbollar, som liksom svävar ovanför övriga växter.
Som ett extra plåster på mina såriga händer svängde jag ihop en kladdkaka på kvällen. Disken fick Lilla A ta, för det gör &#$@§& ont att med huden avskavd till köttet (under plåstren) stoppa tassarna i hett diskvatten.
Idag ska jag inte spetta. Inte gräva heller. Men när – om – jag lyckas avlägsna torkställningseländena ska de möjligtvis få nytt liv som portaler/klätterstöd för någonting.
söndag 8 juni 2014
Nu ska här stimuleras!
HÄXBRYGDEN FÖR ROTSTIMULANS är färdig och det första som ska få ta ett fotbad är toppsticklingar från min ena vinranka, den utanför Glaspalatset. Den är nu inne på sin tredje sommar och ska därmed sätta frukt – och det stämmer! Igår såg jag att det är gott om minimala fruktämnen överallt :oD
Mycket annat utanför Glaspalatset är också inne på sitt tredje år, bland annat nävorna. Och här behövs minsann ingen rotstimulans, för de växer så det står härliga till. Den väldränerade, sandblandade jordmånen faller dem helt klart i smaken.
I samma plantering hittar vi också en akleja driven från frö jag för några år sedan fick av bloggkompisen Monkan i Malmö. Bilden är tagen i värsta solgasset och gör den inte rättvisa. På riktigt är den djupt, djupt lila och såå snygg.
Inne i Glaspalatset börjar det ta sig. Den förkultiverade zinnian – både den traditionella i gult, orange, rött osv och en ny sort, en limegrön – är färdig för utplantering. Inte för att jag vet var. Det är redan knökfullt överallt ... och jag har dessutom mängder av plantor av sommaraster, rosenkrage och dahlia :o/
Non-hybridgurkan 'Wautoma' drar iväg så det nästan syns hur den växer, men där har jag ett litet problem. Hur skiljer man på han- och honblommor?? Hanarna ska bort, så att inte honornas frukter blir träiga och trista. Hjälp!
En mycket ynklig och tilltufsad busktomat räddade jag ur en sopcontainer under våren. Den såg för bedrövlig ut och vem som helst hade väl låtit den sluta sina dagar bland avfallet. Men titta bara, så den har tagit sig! Det finns t.o.m. pyttetomater på kommande på den redan.
Imorgon, den 9 juni, är det f.ö. Ålands självstyrelsedag. Men som jag nu inte är särskilt nationalistisk till min natur lär den passera helt obemärkt. Funnes det en flaggstång på gården skulle jag väl flagga, men nu finns det
lördag 7 juni 2014
Om det där med att delad glädje är dubbel glädje
DET HÄNDER IBLAND att jag drabbas av melancholia horti, trädgårdsmelankoli. Jaha, och vad är nu det för något? undrar väl en del av er. Jo, så här är det:
Visst njuter jag i min ensamhet av min trädgård, men allt emellan saknar jag möjligheten att få dela glädjen – och alla vedermödor, icke att förglömma – med någon annan. Som igår till exempel, när jag faktiskt tillät mig en stunds stillasittande medan jag studerade den ena kråkungens förehavanden och beundrade den nyss utslagna blomningen hos min ena rhododendron.
Nåja, det är som det är med den saken och i långa loppet är det inget att hänga läpp över. Det gör jag för övrigt inte heller över att min krusbärsbuske verkar må bra i år och har satt mycket frukt. Så G, här är bildbeviset för att din gåva lever och har hälsan!
I förrgår plockade jag förresten in årets första, lätt bohemiska gårdsbukett. Men i köket, där jag vistas mest och vill ha mina snittblommor, är det trångt på bordet. Fast någon lag som säger att vaser måste stå på bord finns det ju inte, så det fick bli fönsterhäng istället :o)
Slutligen tänker jag dela med mig av ett tips jag hittade på nätet, för det är säkert fler än jag som är galna i att ta sticklingar av både det ena och det andra – med varierat resultat. Så här lyder receptet, i fri översättning från engelskan:
Ut och nagga av korgpilarna nu, Ruckelhäxan! Imorgon ska de nyplanterade tremastarblommorna få sig en rot-boost. Trevlig helg, allesammans!
Visst njuter jag i min ensamhet av min trädgård, men allt emellan saknar jag möjligheten att få dela glädjen – och alla vedermödor, icke att förglömma – med någon annan. Som igår till exempel, när jag faktiskt tillät mig en stunds stillasittande medan jag studerade den ena kråkungens förehavanden och beundrade den nyss utslagna blomningen hos min ena rhododendron.
Nåja, det är som det är med den saken och i långa loppet är det inget att hänga läpp över. Det gör jag för övrigt inte heller över att min krusbärsbuske verkar må bra i år och har satt mycket frukt. Så G, här är bildbeviset för att din gåva lever och har hälsan!
I förrgår plockade jag förresten in årets första, lätt bohemiska gårdsbukett. Men i köket, där jag vistas mest och vill ha mina snittblommor, är det trångt på bordet. Fast någon lag som säger att vaser måste stå på bord finns det ju inte, så det fick bli fönsterhäng istället :o)
Slutligen tänker jag dela med mig av ett tips jag hittade på nätet, för det är säkert fler än jag som är galna i att ta sticklingar av både det ena och det andra – med varierat resultat. Så här lyder receptet, i fri översättning från engelskan:
”Du kan lyckas bättre med sticklingar genom att använda rotstimulerande hormon. Har du bara tillgång till ett pilträd kan du lätt och gratis göra ditt eget! Vilken sorts pil (Salix) som helst fungerar och penntjocka kvistar, som klipps i små bitar, verkar vara det som fungerar bäst.
För en universallösning som fungerar för allt lägger du 2,5 dl klipp i 2 liter varmt vatten och låter det dra i två dagar. För ett starkare tonikum använder du helt enkelt mer kvistklipp till samma mängd vatten. Är du otålig och vill skynda på processen använder du kokande vatten istället för bara varmt. Då räcker det med att låta det dra över natten.
Använd det färdiga medlet direkt och gör en ny sats varje gång eller häll ditt tonikum i en tätslutande behållare och förvara det i kylen. Förvaras det kallt är det användbart i c. två månader.
Det är ännu lättare att använda pilvatten än att tillverka det! Ställ dina sticklingar i tonikumet över natten eller jordslå dem direkt och vattna med medlet. Två vattningar borde vara tillräckligt. En del sticklingar rotar sig direkt i en burk med pilvatten och det fungerar också jättebra för redan rotade plantor; vattna dem med medlet när du planterat ut dem.
Prova det här nästa gång du får en bukett rosor. Rätt vad det är har du en vacker rosenbuske eller två!”
För en universallösning som fungerar för allt lägger du 2,5 dl klipp i 2 liter varmt vatten och låter det dra i två dagar. För ett starkare tonikum använder du helt enkelt mer kvistklipp till samma mängd vatten. Är du otålig och vill skynda på processen använder du kokande vatten istället för bara varmt. Då räcker det med att låta det dra över natten.
Använd det färdiga medlet direkt och gör en ny sats varje gång eller häll ditt tonikum i en tätslutande behållare och förvara det i kylen. Förvaras det kallt är det användbart i c. två månader.
Det är ännu lättare att använda pilvatten än att tillverka det! Ställ dina sticklingar i tonikumet över natten eller jordslå dem direkt och vattna med medlet. Två vattningar borde vara tillräckligt. En del sticklingar rotar sig direkt i en burk med pilvatten och det fungerar också jättebra för redan rotade plantor; vattna dem med medlet när du planterat ut dem.
Prova det här nästa gång du får en bukett rosor. Rätt vad det är har du en vacker rosenbuske eller två!”
Ut och nagga av korgpilarna nu, Ruckelhäxan! Imorgon ska de nyplanterade tremastarblommorna få sig en rot-boost. Trevlig helg, allesammans!
fredag 6 juni 2014
Jag, en ofrivillig dagistant
DET HAR HELA tiden funnits kråkor här runt ”Rucklet”. Stora, välmatade saker, som låter som tungt lastade transportflyg när de landar på takplåtarna och klampar runt så det hörs som jag har en trupp holländska träskodansare på träningsläger uppe på taket. I år är det dock första gången de har satt ungarna i dagis här på gården.
Hela dagarna spankulerar de duniga små omkring eller sitter uppflugna på mina skruttiga trädgårdsmöbler, där de t.o.m. tar sig en tupplur mellan varven. Igår upptäckte en av dem att det intilliggande fågelbadet faktiskt är tänkt för just detta, ett dopp. Det blev ett himla plaskande och ungen såg ut att ha jätteroligt.
Putsnings- och torkningsproceduren var underhållande den med. Få se om det blir repris idag? Och så undrar jag väldeliga vart de tar vägen till natten, ocertifierade flygare som de ännu är.
Den här tiden, veckorna före midsommar, borde man egentligen vara utomhus dygnet runt för att inte missa en endaste minut av allt det fina. Tyvärr har jag en tendens att vara lite för prestationsfixerad när jag vistas i min trädgård. Det är ogräs som ska rensas, klätterväxter som ska stöttas, nyplanteringar som behöver vattnas, gräs att klippa ... ja, hela tiden är det något att göra.
Kommer det månntro en dag, när jag utan dåligt samvete klarar av att slå mig ner någonstans i halvskuggan med en god bok, en termos kaffe och något gott till det utan att någon minut senare vara uppe och hoppa igen ..? Ärligt talat, jag hyser starka tvivel.
Hela dagarna spankulerar de duniga små omkring eller sitter uppflugna på mina skruttiga trädgårdsmöbler, där de t.o.m. tar sig en tupplur mellan varven. Igår upptäckte en av dem att det intilliggande fågelbadet faktiskt är tänkt för just detta, ett dopp. Det blev ett himla plaskande och ungen såg ut att ha jätteroligt.
Putsnings- och torkningsproceduren var underhållande den med. Få se om det blir repris idag? Och så undrar jag väldeliga vart de tar vägen till natten, ocertifierade flygare som de ännu är.
Den här tiden, veckorna före midsommar, borde man egentligen vara utomhus dygnet runt för att inte missa en endaste minut av allt det fina. Tyvärr har jag en tendens att vara lite för prestationsfixerad när jag vistas i min trädgård. Det är ogräs som ska rensas, klätterväxter som ska stöttas, nyplanteringar som behöver vattnas, gräs att klippa ... ja, hela tiden är det något att göra.
Kommer det månntro en dag, när jag utan dåligt samvete klarar av att slå mig ner någonstans i halvskuggan med en god bok, en termos kaffe och något gott till det utan att någon minut senare vara uppe och hoppa igen ..? Ärligt talat, jag hyser starka tvivel.
onsdag 4 juni 2014
Här var’e tillökning!
DET GÅR HETT till här vid ”Rucklet” just nu. I holkarna är det full rulle, igår drullade det två nyss flygga, duniga kråkungar omkring på moss- & gräsmattan och ”i spenaten” jobbas det för högtryck med att säkra arternas fortbestånd.
Grannen R gräver i sin trädgård så det står härliga till. Kirskålen ska bort och som en positiv bieffekt spiller det över ädlare saker på mig. Redan tidigare i år fick jag en namnlös, rosa pion av honom och den har fått sällskap: en blå respektive en vit klematis, en vit, likaledes namnlös, doftande pionsort med en rotklump stor som ett barnahuvud och – det bästaste bästa av allt – en DILLPION!!
Den sistnämnda slokar dock betänkligt med huvudet, så vi får väl se hur det går med den flytten. Plantor av tremastarblomma har jag också blivit lovad, så det blir mera grävning även för undertecknad.
Den blå klematisen (någon som vet namnet?) formligen forsar upp längs farstubron hemma hos R. Å... så vill jag ha det vid ”Rucklet” också! Uppåt terrassen ska den klättra hos mig. Den vita – även denna utan namn – ska få samsas med rådhusvinet om det döda lärkträdet.
I pallkragarna växer det med önskvärd fart nu när det väl kommit igång. Och tänk, igår kunde jag skörda de första majrovorna! Skivade lövtunt och marinerade ungefär en halvtimme i saft och lite rasp från en halv citron, olivolja, salt, peppar och timjan blev de ett fräscht tillbehör till laxbiten och nypotatisen.
Den vita ”klumpen” högst upp på tallriken är mitt livs första, egenhändigt tillagade, pocherade ägg. Perfekt blev det inte, men det funkade i alla fall :o)
PS. Imorgon tänker jag ha loppisen öppen igen. 18:00-20:00 är det som gäller.
Edit 05.06.2014:
Den blå klematisen skulle möjligtvis kunna vara en svensk atragenesort från 1950-talet som heter 'Cyanea'. På bilden jag hittade HÄR är det i alla fall väldigt likt.
Grannen R gräver i sin trädgård så det står härliga till. Kirskålen ska bort och som en positiv bieffekt spiller det över ädlare saker på mig. Redan tidigare i år fick jag en namnlös, rosa pion av honom och den har fått sällskap: en blå respektive en vit klematis, en vit, likaledes namnlös, doftande pionsort med en rotklump stor som ett barnahuvud och – det bästaste bästa av allt – en DILLPION!!
Den sistnämnda slokar dock betänkligt med huvudet, så vi får väl se hur det går med den flytten. Plantor av tremastarblomma har jag också blivit lovad, så det blir mera grävning även för undertecknad.
Den blå klematisen (någon som vet namnet?) formligen forsar upp längs farstubron hemma hos R. Å... så vill jag ha det vid ”Rucklet” också! Uppåt terrassen ska den klättra hos mig. Den vita – även denna utan namn – ska få samsas med rådhusvinet om det döda lärkträdet.
I pallkragarna växer det med önskvärd fart nu när det väl kommit igång. Och tänk, igår kunde jag skörda de första majrovorna! Skivade lövtunt och marinerade ungefär en halvtimme i saft och lite rasp från en halv citron, olivolja, salt, peppar och timjan blev de ett fräscht tillbehör till laxbiten och nypotatisen.
Den vita ”klumpen” högst upp på tallriken är mitt livs första, egenhändigt tillagade, pocherade ägg. Perfekt blev det inte, men det funkade i alla fall :o)
PS. Imorgon tänker jag ha loppisen öppen igen. 18:00-20:00 är det som gäller.
Edit 05.06.2014:
Den blå klematisen skulle möjligtvis kunna vara en svensk atragenesort från 1950-talet som heter 'Cyanea'. På bilden jag hittade HÄR är det i alla fall väldigt likt.
tisdag 3 juni 2014
Rabarbersylt på ”Rucklets” vis
RABARBERPAJER I ALL ära, men attans så gott det blir med sylt kokad på rabarber! Fräscht syrlig blir den och är god till nästan vad som helst, utom möjligtvis sill och potatis ;o)
Enkelt är det också. Proportionerna mellan rabarber och socker är 1:0,6 och så behöver du en liten, liten skvätt vatten i kastrullen, så att sockret löser sig lättare.
Gör så här:
Skala grova rabarberstjälkar om de hunnit bli träiga. Skär rabarbern i centimeterlånga bitar och lägg dem i en kastrull. Om du har 500 g rabarber multiplicerar du med 0,6 och ska således tillsätta 300 g socker. Till rabarbersylt använder jag f.ö. inte syltsocker.
Blanda rabarberbitarna och sockret och sätt till den lilla skvätten vatten. I det här exemplet räcker det med 1 msk. Koka på svag värme utan lock i ungefär en halvtimme, ännu längre om du vill koka sönder rabarbern helt och hållet. Ska du förvara sylten länge bör du tillsätta konserveringsmedel, t.ex. Atamon. Dosera enligt vad som står på förpackningen.
Ös upp sylten i väl rengjorda, varma burkar, som du tillsluter per omgående. Tadaa, en massa sommar på burk!
måndag 2 juni 2014
”Finns det hjärterum så finns det stjärterum”
INGET KAN VARA mer missvisande än det flåshurtiga ordspråket i rubriken. I alla fall inte här i ”Rucklet”. Är det något vi har gott om är det ont om svängrum, även om läget sakta men säkert förbättrats sedan inflyttningen i december 2005.
Men att det skulle dröja ända till nu innan jag fick till stånd ett högt och smalt skåp till mitt mikroskopiska kök det hade jag aldrig kunnat tro, eftersom jag dagligen och stundligen skurit tänder över att vara tvungen att rulla undan ett till skänk modifierat, 85 cm brett slagbord för att slippa in i frysen.
En tur till Emmaus byggretur resulterade i slutet av förra veckan i ett 40 cm brett, 30 cm djupt och 135 cm högt köksskåp med vitrindörr. Benen, från någon annan begagnad möbel och som jag fick på köpet, ändrade skåpets karaktär helt och hållet. Nu ser det ut som det ska, förutom att jag borde måla det. Men med den hastighet som jag numera får saker till stånd ... tja, då blir det väl om ytterligare åtta-nio år ;o)
På samma resa fick jag dessutom åt mig två små, vita melaminskivor; länge behövda extra hyllplan till högskåpet i badrummet. Och hu, så jobbigt det var att få till den saken då! *ironi*
Men att det skulle dröja ända till nu innan jag fick till stånd ett högt och smalt skåp till mitt mikroskopiska kök det hade jag aldrig kunnat tro, eftersom jag dagligen och stundligen skurit tänder över att vara tvungen att rulla undan ett till skänk modifierat, 85 cm brett slagbord för att slippa in i frysen.
En tur till Emmaus byggretur resulterade i slutet av förra veckan i ett 40 cm brett, 30 cm djupt och 135 cm högt köksskåp med vitrindörr. Benen, från någon annan begagnad möbel och som jag fick på köpet, ändrade skåpets karaktär helt och hållet. Nu ser det ut som det ska, förutom att jag borde måla det. Men med den hastighet som jag numera får saker till stånd ... tja, då blir det väl om ytterligare åtta-nio år ;o)
På samma resa fick jag dessutom åt mig två små, vita melaminskivor; länge behövda extra hyllplan till högskåpet i badrummet. Och hu, så jobbigt det var att få till den saken då! *ironi*
Inte så dumt, va? Jag funderar faktiskt på att måla det i samma knallröda kulör som köksstolarna har. Bara för att. Fast ett vitmålat skåp gör ju förstås mindre väsen av sig.
lördag 31 maj 2014
Vädret är visset, men vad gör väl det
när trädgården frodas?
SIPP SKA MAN inte vara, men sippor får man gärna ha :o) Vitsippor har jag i relativt stor mängd på min gård. De fanns liksom där av sig själva och blåsippan är också på ingång på helt naturlig väg. Men tovsipporna, de fåtaliga jag har, dem har jag planterat, vårdar ömt och hoppas på stor spridning.
Något som verkligen sprider sig helt okontrollerat här vid ”Rucklet” är prästkragen! Och den etablerar sig precis där den behagar, definitivt inte där jag sätter den. Feta knoppar har den redan och slår väl ut under de närmaste veckorna. Att den i rabatten mot gatan valt att slå sig ner intill en stockros med stort, skuggande bladverk bekommer den inte det minsta.
Idag blir det förresten kvällsöppet i gårdsloppisen. Förutom en myckenhet diverse inomhus säljer jag också frö- och rotplantor till ytterst humana priser.
F.n. finns det färdigt krukat av blågull, gammaldags akleja, jättedaggkåpa, fingerborgsblomma, stockros, lavendel, vit tusensköna, blå bolltistel och – självfallet – prästkrage. Men jag ska gå en runda på gården och se vad mera som kan avvaras. Randgräs kanske ..?
Något som verkligen sprider sig helt okontrollerat här vid ”Rucklet” är prästkragen! Och den etablerar sig precis där den behagar, definitivt inte där jag sätter den. Feta knoppar har den redan och slår väl ut under de närmaste veckorna. Att den i rabatten mot gatan valt att slå sig ner intill en stockros med stort, skuggande bladverk bekommer den inte det minsta.
Idag blir det förresten kvällsöppet i gårdsloppisen. Förutom en myckenhet diverse inomhus säljer jag också frö- och rotplantor till ytterst humana priser.
F.n. finns det färdigt krukat av blågull, gammaldags akleja, jättedaggkåpa, fingerborgsblomma, stockros, lavendel, vit tusensköna, blå bolltistel och – självfallet – prästkrage. Men jag ska gå en runda på gården och se vad mera som kan avvaras. Randgräs kanske ..?
fredag 30 maj 2014
RECEPT > Surdegslimpa utan massor med moment
IBLAND ORKAR JAG inte joxa till det när jag ska baka. Som igår t.ex, när jag skulle iväg och göra annat flera timmar mitt på dagen. Därför tog jag kvällen före fram min surdeg från kylen, matade den med 100 g ekologiskt fullkornsvetemjöl och 100 g kokt*, avsvalnat vatten, så att jag hasta la vista kunde sno ihop en deg på morgonen för gräddning på kvällen.
Du behöver:
1,5 dl vetesurdeg
3 dl vatten (helst kokt)
100 g fint fullkornsrågmjöl
350-400 g vetemjöl special
1 msk olivolja
en knapp msk salt
That’s all.
Gör så här:
Rör ihop surdeg, vatten, olja och mjöl, men ta inte allt vetemjöl på en gång, eftersom det är olika från gång till gång hur mycket som behövs för att degen ska bli lagom kladdfri och ”släppa bunken”.
Knåda i maskin på medelfart i 5 minuter, sedan tillsätter du saltet. Knåda i ytterligare 5 minuter och stjälp sedan upp degen i en avlång brödform. Buffa till den så att den fyller formen mer eller mindre jämnt, pudra med vetemjöl, täck med en ren handduk och ställ sedan brödet att jäsa till minst dubbel storlek. Det kan ta upp mot 12 timmar.
Grädda i nedre delen av ugnen, de första 5 minuterna i 250°. Öppna sedan ugnsluckan en kort stund och släpp ut ånga/överskottsvärme. Samtidigt sänker du temperaturen till 225° och fortsätter gräddningen tills innertemperaturen är 97-98°. Det tar ungefär 20-30 minuter. För perfekt gräddning tar du hjälp av en digital stektermometer.
Vill du att brödet ska få en riktigt knaprig skorpa kan du med sprejflaska spruta in lite vatten i ugnen samtidigt som du ställer in formen. Eller ställ ett litet fat eller en skål på botten av ugnen, samtidigt som du värmer upp den, och släng in en isbit.
*) för att få bort klor, som har en negativ inverkan på surdegskulturen
Du behöver:
1,5 dl vetesurdeg
3 dl vatten (helst kokt)
100 g fint fullkornsrågmjöl
350-400 g vetemjöl special
1 msk olivolja
en knapp msk salt
That’s all.
Gör så här:
Rör ihop surdeg, vatten, olja och mjöl, men ta inte allt vetemjöl på en gång, eftersom det är olika från gång till gång hur mycket som behövs för att degen ska bli lagom kladdfri och ”släppa bunken”.
Knåda i maskin på medelfart i 5 minuter, sedan tillsätter du saltet. Knåda i ytterligare 5 minuter och stjälp sedan upp degen i en avlång brödform. Buffa till den så att den fyller formen mer eller mindre jämnt, pudra med vetemjöl, täck med en ren handduk och ställ sedan brödet att jäsa till minst dubbel storlek. Det kan ta upp mot 12 timmar.
Grädda i nedre delen av ugnen, de första 5 minuterna i 250°. Öppna sedan ugnsluckan en kort stund och släpp ut ånga/överskottsvärme. Samtidigt sänker du temperaturen till 225° och fortsätter gräddningen tills innertemperaturen är 97-98°. Det tar ungefär 20-30 minuter. För perfekt gräddning tar du hjälp av en digital stektermometer.
Vill du att brödet ska få en riktigt knaprig skorpa kan du med sprejflaska spruta in lite vatten i ugnen samtidigt som du ställer in formen. Eller ställ ett litet fat eller en skål på botten av ugnen, samtidigt som du värmer upp den, och släng in en isbit.
onsdag 28 maj 2014
Jag har ”gjort en Trädgårdsmåndag”
SÅG NI SENASTE avsnittet av ”Trädgårdsmåndag” där Pernilla visade hur man kan sticklingföröka rosor med hjälp av potatis? Det gjorde jag och tyckte det lät som en modell klart värd att pröva! Raskt knipsade jag av en lång slana från min klättrare ’Wrams Gunnarstorp’, avbladade den och klippte till 12-15 cm långa bitar.
Stumparna körde jag in i några halvskrumpna mandelpotatisar jag hittat liggande i kylen. De är nu nedgrävda i samma land där rankspenaten jag fick plantor till av Lena ifjol f.n. växer till sig, där även mina oerhört frodiga ruggar av gräslök går i blom vilken dag som helst.
Både spenaten och gräslöken kom f.ö. väl till pass när jag lagade middag igår. Till de prosaiska, stekta grillkorvarna serverade jag ett delikat potatismos. En näve rankspenat fick koka med de sista minuterna före mosningen och sedan kryddade jag upp det hela med lite färsk, finhackad oregano och en rejäl hög finhackad gräslök. Några gräslöksblommor strösslade jag i god Tareq Taylor-anda dessutom över det färdiga moset. Gott!!
Imorgon, torsdag, hade jag egentligen tänkt ha min egen loppis öppen igen, men så blir det inte. Jag ska istället vara med på en annan, vid Thuregården strax utanför Mariehamn. Där är det öppet kl. 12-15 och för egen del tänker jag framför allt sälja ”grönsaker” från min egen trädgård. Nu på nionde året efter hitflytten börjar det nämligen finnas frö- och rotplantor att ta av :o)
Det blir lite det ena och det andra. Blågull i olika storlekar, lavendel, akleja, prästkrage, en gullregnsplanta, blå bolltistel, stockros m.m. Allt till mycket förmånliga priser, så kom och köp!
Stumparna körde jag in i några halvskrumpna mandelpotatisar jag hittat liggande i kylen. De är nu nedgrävda i samma land där rankspenaten jag fick plantor till av Lena ifjol f.n. växer till sig, där även mina oerhört frodiga ruggar av gräslök går i blom vilken dag som helst.
Både spenaten och gräslöken kom f.ö. väl till pass när jag lagade middag igår. Till de prosaiska, stekta grillkorvarna serverade jag ett delikat potatismos. En näve rankspenat fick koka med de sista minuterna före mosningen och sedan kryddade jag upp det hela med lite färsk, finhackad oregano och en rejäl hög finhackad gräslök. Några gräslöksblommor strösslade jag i god Tareq Taylor-anda dessutom över det färdiga moset. Gott!!
Imorgon, torsdag, hade jag egentligen tänkt ha min egen loppis öppen igen, men så blir det inte. Jag ska istället vara med på en annan, vid Thuregården strax utanför Mariehamn. Där är det öppet kl. 12-15 och för egen del tänker jag framför allt sälja ”grönsaker” från min egen trädgård. Nu på nionde året efter hitflytten börjar det nämligen finnas frö- och rotplantor att ta av :o)
Det blir lite det ena och det andra. Blågull i olika storlekar, lavendel, akleja, prästkrage, en gullregnsplanta, blå bolltistel, stockros m.m. Allt till mycket förmånliga priser, så kom och köp!
söndag 25 maj 2014
Livet är fullt av överraskningar
– stora som små
HAR NÅGON TAPPAT sin pälsmössa på väg hem från krogen i natt? tänkte jag, när jag imorse slog upp mitt ena norrfönster. Tok heller, det är ju maj och värmebölja! resonerade jag, och insåg strax att det var en rymling, en liten vädurskanin, jag skymtade bakom lyktstolpen.
Som tur är var det inte mycket trafik vid den här tidiga timman en söndagsmorgon, så den kunde obekymrat skutta av och an över väg och cykelbana medan jag försökte få tag på den enda av mina grannar som jag vet har kanin, av okänd sort. Tyvärr svarade ingen, så jag kunde bara stillatigande se på när Pelle Skutt hoppade vidare mot nya äventyr. Men ett sms skickade jag också.
Det jag egentligen skulle fotografera var den växande rabatten på ”Rucklets” norra sida. Det började 2010 med en rak rabatt längst till höger. 2012 växte den till sig med en triangulär del invid häcken, och i år började det med en långsmal rabattremsa för humlestörarna ... som sedermera kom att bli ihopgrävd med allt det övriga. Mest för att få till en mjuk halvcirkelformad böj, så att gräsklippningen inte ska bli så bökig.
I humlerabatten står det nu (från vänster till höger): limegrön solhatt – trädgårdsriddarsporre i rosa nyanser – japansk humle – rosa violruta – vanlig humle – bländvit trädgårdsriddarsporre – japansk humle – brunnera (kaukasisk förgätmigej) – grannen R:s namnlösa, rosa pion.
Längs med grusgången skulle jag vilja ha flera olika sorters brunnera med variegerade blad, men årets trädgårdsbudget satte P för den saken :o/
I en annan rabatt har det dykt upp en överraskning: en viva med den mest spektakulära blomma jag någonsin sett, som får mig att associera till Delftporslin. Vete fåglarna var den plantan har kommit ifrån, men den får gärna sprida sig hej vilt! Sorten lär heta ’Blue Zebra’ och det kan man ju mer än väl förstå :o)
Som tur är var det inte mycket trafik vid den här tidiga timman en söndagsmorgon, så den kunde obekymrat skutta av och an över väg och cykelbana medan jag försökte få tag på den enda av mina grannar som jag vet har kanin, av okänd sort. Tyvärr svarade ingen, så jag kunde bara stillatigande se på när Pelle Skutt hoppade vidare mot nya äventyr. Men ett sms skickade jag också.
Det jag egentligen skulle fotografera var den växande rabatten på ”Rucklets” norra sida. Det började 2010 med en rak rabatt längst till höger. 2012 växte den till sig med en triangulär del invid häcken, och i år började det med en långsmal rabattremsa för humlestörarna ... som sedermera kom att bli ihopgrävd med allt det övriga. Mest för att få till en mjuk halvcirkelformad böj, så att gräsklippningen inte ska bli så bökig.
I humlerabatten står det nu (från vänster till höger): limegrön solhatt – trädgårdsriddarsporre i rosa nyanser – japansk humle – rosa violruta – vanlig humle – bländvit trädgårdsriddarsporre – japansk humle – brunnera (kaukasisk förgätmigej) – grannen R:s namnlösa, rosa pion.
Längs med grusgången skulle jag vilja ha flera olika sorters brunnera med variegerade blad, men årets trädgårdsbudget satte P för den saken :o/
I en annan rabatt har det dykt upp en överraskning: en viva med den mest spektakulära blomma jag någonsin sett, som får mig att associera till Delftporslin. Vete fåglarna var den plantan har kommit ifrån, men den får gärna sprida sig hej vilt! Sorten lär heta ’Blue Zebra’ och det kan man ju mer än väl förstå :o)
lördag 24 maj 2014
Ryssvärmen slår till
DET VARNAS FÖR varmt väder idag. Jahaja, man kanske borde ta semester ..? Ligga i solstolen under parasollet och göra platt ingenting. Bete sig som folk i allmänhet. Vara lat.
Jaja, vi får väl se hur det går med den saken. Hur det har gått med min rökning kan ni däremot beskåda här:
Laxen blev kanon och jag lärde mig f.ö. två saker denna premiärrökning. Dels behövs det inte alls så mycket alspån som jag öste på och dels tar det avsevärt mycket längre tid än det heter att det ska göra. Men sältan den var ~*p.e.r.f.e.k.t*~!
Filébiten på c. 350 g hade fått ligga och dra i saltlake ungefär fyra timmar och sedan på ett galler och rinna av i en timme till. I kylen förstås.
Saltlakens proportioner var följande:
1 liter vatten
50 g salt
5 g socker (ger en extra touch, men kan förstås utelämnas)
Lös upp salt och socker i en uppkokt skvätt av vattenmängden och häll sedan i resten. På så vis får du snabbt en avsvalnad lag och behöver inte vänta på att en hel kokhet liter ska kallna.
På somliga cigarrettpaket kan man läsa: ”Rökare dör i förtid”. Det är det snudd på värt, för detta var himmelskt gott ;o)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
