För alla eventualiteters skull hade jag ändå tänkt ikläda mig ett par platta och dansvänliga skor. Jag rotade alltså fram mina helt basic snörskor av finländska märket Isko. De har några år på nacken, men har inte varit på mer än en handfull gånger. Resten av tiden har de stått på golvet i min klädkammare.
Men kolla hur de såg ut:
De svarta gummisulorna kändes konstigt klibbiga och smulades sönder bara man petade på dem! Vad i helsefyr är det som händer?! Det här är andra gången ett par av mina skor beter sig på det här sättet. Förra gången var det mina älskade Scholl som plötsligt började falla i småbitar.
Som tur var har jag ett annat par, även om de är i konjaksbrun mocka. Men jag flyttade över katastrofskornas svarta skosnören, så då matchade de faktiskt den svarta kjolen och dito toppen jag hade på mig :o)
Men hur gick det med dansandet då ..? Njäe, inte mer än en blev det för min del och då kändes det som jag befann mig mera på min stackars kavaljers fötter än på golvet – eller som jag mest hela tiden var på väg åt rakt motsatt håll och i en helt annan takt, om ock den rätta.
Att dansa gillar jag egentligen, men inte att bli styrd. Det är väl mitt otroliga kontrollbehov som gör sig gällande, så egentligen skulle jag förmodligen må bra av att träna på att let go. Fast då ska det vara med någon som verkligen har rytmen i kroppen och inte för ett ögonblick ger mig en chans att försöka överta kommandot ;o)
Och vet ni, helt ärligt så är det här fortfarande i mogen ålder mera min typ av musik:
Märkligt med skorna...? Var de gamla? Annars måste man ju kunna gå tillbaka och klaga?
SvaraRaderaJag har alltid älskat att dansa, men precis som du gillar jag inte dansbandsmusik. Härliga gamla jazzlåtar och varför inte Bruce Springsteen?Underbar video!
Ha det gott, kram, Monica
Detta med de sönderfallande skosulorna är verkligen ett mysterium! Hur kan gummisulor bete sig på det här sättet på ett par skor som alltid förvarats i vanlig rumstemperatur i en helt reguljär klädkammare?!
SvaraRaderaTyvärr har skorna ändå så pass många år på nacken att det inte går att reklamera dem längre. F.ö. har jag säkert köpt dem på rea, om jag känner mig själv rätt ;o)
"Dancing in The Dark" med Bruce är en av mina absoluta favoritlåtar, som verkligen får det att rycka i benen på mig. Dessutom var han inte helt oäven att vila ögonen på heller, då när det begav sig :o)
Åh vad roligt och jag känner igen mig. Jag försöker undvika dansgolv så gott det går. Kom att tänka på den öländska historien om killen som aldrig fick ihop det med någon tjej. Kompisarna sa att han måste ge flickorna komplimanger om han skulle ha någon chans. Så han bjöd upp föremålet för sina drömmar, en bastant kvinna i storblommig klänning. Hela dansen funderade han på vad han skulle ge för komplimang och så kom det: Du svettas inte så farligt för att vara så tjocker. Det sägs att de så småningom gifte sig.
SvaraRaderaKram /Kerstin
Haha! Det var en bra historia! I mitt fall kunde ju kommentaren ha blivit: "Du känns märkligt tung för att vara så mager." Ja, med tanke på var jag lyckades sätta ner mina fötter mest hela tiden ;o)
RaderaUnderbart att höra att det finns fler som inte är så där överdrivet tilltalade av den här umgängesformen!