”Read my lips!”

DET ÄR BARA att konstatera: böcker inlästa för synskadade på s.k. Daisyspelare blir tydligen – trots att uppläsaren gör ett utmärkt jobb – rena, rama katastrofen när det kommer till ljudkvaliteten. Därför har jag, efter moget övervägande, beslutat mig för att försöka åstad­kom­ma en acceptabel författaruppläsning av ”60+ och singel”.

Mikrofon och popfilter är beställda. Med lite flyt kan jag sätta igång inom den närmaste veckan. Väntetiden får jag ägna åt hårdträning av ar­ti­ku­la­tion och läshastighet, för personligen tycker jag att böcker in­lästa av författaren själv i allmänhet lämnar en hel del att önska. Men så va­då, det är väl värt att göra ett försök i alla fall ..?

Arbetsskada

JA, JAG VET inte vad ni andra tycker, men själv är jag av åsikten att jag möjligtvis har stickat liite för mycket den senaste tiden:

Fast mer lär det ändå bli. Jag har nu fått en kopia av inläsningen av min egen bok, så här ska det lyssnas samtidigt som det stickas! Hu, så nervöst ... Men spännande, förstås.

Trevlig helg!

Humörhöjande åtgärder i fast och flytande form

SÄG MIG, VARFÖR känns det alltid som mörkret tilltar i snabbare takt den här årstiden än vad ljuset återkommer efter vin­tersolståndet? Och varför ska det nödvändigtvis måsta sätta sig så förbannat på hu­mö­ret?!

Inte blir det bättre av att mitt mörkerseende försämras så markant från det ena året till det andra. Det står inte länge på förrän min störs­ta, månatliga, fasta kostnad (förutom huslånet) kommer att vara el-räkningen, eftersom antalet ljuskällor av nödtvång blir bara fler och fler.

Nåväl, det är inte mycket att göra åt den saken. Så här tar sig den nyas­te ljuspunkten, den ”svävande” sfären vid gårdens infart, ut när den strålar i all sin glans:

En av få bra saker med årstiden är att lusten till varma soppor åter­vän­der. Mina soppkok är sällan receptslaviska. De blir alltsomoftast av pyttipannamodellen. Just det, att man kan slänga i nästan vad som helst, är ju soppornas framgångskoncept.

Soppor är bra mat. Soppor är billig mat. Och soppor är det ultimata alternativet för en enbo, som är hjärtligt trött på allt vad mat­lagning och födointag heter. Länge leve soppan!

En soppa av mindre delikat modell är den sisyfosliknande kampen för att få beräkningarna av det finländska, allmänna bostadsbidraget att göras i enlighet med lag.

Jag noterar idag, att det allaredan gått två veckor sedan BJO torde ha tagit emot mitt brev, i vilket jag anmäler mitt missnöje med hur mitt klagomål till jusitieombudsmannaämbetet behandlats. Eller snarare inte behandlats.

Jag är, som vanligt, vederbörligen o-imponerad.

Produktutveckling

”LIVE AND LET LIVE” är i vanliga fall ett av mina motton, dock inte när det kommer till tjuvaktiga kråkfåglar. Mina fågelmatningsglober fungerar utmärkt för det de var tänkta, men har tarvat en viss mo­di­fie­ring.

För att stänga kajor, kråkor och skator ute från de förföriska talg­bol­larna har jag varit tvungen att lägga till la­ti­tud­linjer av galvad tråd på det norra halvklotet. Nu är det en gång för alla tji med gratis käk för de oönskade mat­gästerna!

Runt den stora sfären, monterad på en stör vid infarten till gården, har jag, förutom att jag monterat dit ytterligare spikband, virat en slinga med LED-lampor.

När den tänds på kvällarna, styrd av en tajmer, ser det ut som den ly­sande bollen svävar fritt i luften. Coolt! Men jag får väl hoppas att den inte kommer att orsaka någon avkörningsolycka pga att en för­bi­pas­se­ran­de bilist tror sig se ett UFO :o/

För övrigt verkar odlingssäsongen bli lång i år. I Glaspalatset, gårdens växthus, står fortfarande två chiliplantor kvar och till min förvåning ser det ut som de gröna frukterna hinner mogna innan vintern är över oss på allvar.

Nyskördad chili till jul, det låter väl inte så dumt? Det blir kanske allt mitt julpynt i år, men hur är det med resten av världen? Har ni dragit igång julförberedelserna allaredan?

Kära, finländska läkarkår

EFTERSOM DET INTE verkar vara bekant för er hur konklusionen i ett B2-läkarutlåtande bör vara formulerad för att den undersökte ska kom­ma att godkännas såsom varande 100 % arbetsoförmögen av andra försäkringsanstalter än FPA, vars blankett ni använder, vill jag dela med mig av den kunskap jag av en lycklig slump inhämtade under föregående vecka.

I blankett SV7, under punkt 10, ”Konklusion”, får ni inte under några som helst omständigheter använda er av något av de förtryckta al­ter­nativen! Istället får ni ta på er jobbet att rita dit en egen liten kryss­ruta, med den vidhängande texten: ”Jag anser den undersökte oför­mögen till allt arbete fr.o.m. _______”.

Om ni, som förr, petar in ett kryss i rutan före: ”Jag anser den un­der­sökte oförmögen att utföra sitt sedvanliga arbete eller därmed nära jämförbara arbete fr.o.m. _______”, ger ni de privata för­säk­rings­an­stal­terna möjlighet att ducka sitt försäkringsansvar genom att hävda att den undersökte minsann inte är befunnen hundraprocentigt ar­bets­oförmögen.

Nej, för fan! Han/hon kan ju faktiskt under sju-åtta timmar per dag hållas på benen fastsurrad mot en lämplig stolpe och t.ex. sys­sel­sät­tas med att fånga flugor med framtänderna! Förutsatt att detta inte råkar vara hans/hennes sedvanliga eller därmed nära jämförbara ar­bete förstås. Men då hittar de på något annat, det vet både ni och jag.

Så kära, finländska läkarkår, ta lärdom av detta och bespara på så vis många av era patienter åratal av utmattande, själsdödande, kostsamt och förnedrande papperskrig. Tack på förhand!

Och så kom november

DET MÅ VARA aldrig så mörkt och grått just nu, men några ljuspunkter hittar man ändå om man letar lite. Som igår till exempel, när jag kunde plocka in en nätt liten purjolök och en handfull sommarmorötter från trädgården. Må vara att det är de är de absolut sista grönsakerna för året (förutom det vintergröna jag sådde i början av hösten), men det är ändå lite najs, att så här sent på året kunna koka sig en soppa av egen skörd.

Helt okej är det också, att kunna gotta sig åt två flaskor med hem­lagad träd­gårdslikör. Båda blev riktigt smaskiga och blir ännu godare om jag lyckas glömma bort dem ett bra tag till. Visst har krus­bärs­li­kö­ren en helt underbar kulör?

Sen kan jag meddela att jag igår kväll läste ut Marianne Cedervalls senaste och fjärde bok om väninnorna Mirjam och Hervor. Ja, läste. Ljudboken var utlånad och jag gitte inte ställa mig i kö, så det här var den första av böckerna jag inte lyssnade till – och vilken besvikelse det blev. För mitt vidkommande har Susanne Alfvengrens och Gun Olovs­sons fenomenala uppläsningar utan tvekan spelat roll för hel­hets­upp­le­vel­sen. Stor roll, dessutom.

Handlingen känns seg och på sina ställen repetitiv. Det är en tunn liten soppa på återanvänd spik, om jag så säger. Historien tilldrar sig den här gången i New York, men jag tycker inte att Cedervall lyckas för­med­la den rätta metropolkänslan, snarare tvärtom. Mestadels känns det som de två kumpanerna befinner sig i en amerikansk små­stads­håla, inte olik de tidigare böckernas gotländska Kajpe Kviar eller Kui­va­lihavaara i Norrland.

En stundtals förskräckande dålig interpunktion irriterade mig dessutom riktigt mycket – den slipper man ju helt och hållet med ljudböcker – och en inte alldeles imponerande korrekturläsning respektive typografering gjorde inte saken bättre.

Okej, visserligen finns det en hel del missar i min egen bok om Solveig också. Men den stora, för att inte säga enorma, skillnaden är, att jag har gjort allt jobb själv; författat, formgivit/layoutat inlaga och omslag, formaterat för tryck osv. Cedervall har, förutom ett stort förlag, en egen litterär agent i ryggen. Under dylika omständigheter tillåter jag mig faktiskt att ha högt ställda för­vänt­ning­ar på den rent tekniska biten.

Så tyvärr, Marianne, den här gången tyckte inte om din bok och borde förmodligen ha nöjt mig med att jag med behållning lyssnat till de tre föregående.

FPA-beräkningarna som ligger till grund för mina diagram från 2012 och 2013

 
2012 (beräkningar per 03-01-2012)
Centralvärmd hyreslägenhet, 46-500 kvm
Pensionär i centralvärmt egnahemshus, 46-500 kvm
Centralvärmt egnahemshus, 46-500 kvm

Resultat:

2013 (beräkningar per 19-10-2013)
Centralvärmd hyreslägenhet, 46-300 kvm
För pensionär i centralvärmt egnahemshus har jag inte sparat ner några nya beräkningar, eftersom resultatet är likvärdigt med det från 03-01-2012.
Centralvärmt egnahemshus, 46-300 kvm

Resultat:

kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

Nu ska ni få dra lite igen :o)

SOM ETT PAR gånger tidigare deltar jag med en bild i en fototävling hos tidskriften Kodin Kuvalehti. Den här gången är temat ”Mitä Suomi syö?”, ”Vad äter Finland?”, och man skulle fotografera sin middag en helt vanlig torsdag i augusti. Det jag tävlar om är en Crescentcykel av den rätta mommomodellen :o)

Allt du behöver göra är att klicka på bilden här under. Väl anländ till Kodin Kuvalehtis sida för du muspekaren ovanpå bilden. Då ploppar det upp två rutor. På den vänstra står det Tykkää, som är finska för Gilla. Klicka på den – om utifall att du gillar min bild, förstås. Vill du dess­utom kommentera bilden klickar du på den andra rutan, Kom­men­toi.

Tack på förhand för draghjälpen!

Triss i halsdukar och en meter tax

ÄVEN OM BILDKVALITETEN är usel tänker jag idag visa tre halsdukar stickade av merinoull. Den första är en klassisk en, långrandig och rät­stickad, 14 cm bred och närmare 160 cm lång.

Den andra blev färdig så sent som igår. Den är en s.k. Möbiusscarf, dvs en tvådimensionell cirkel utan början eller slut, i modesammanhang of­ta kallad snood. Så här ser den c. 120 cm långa och 17 cm breda scar­fen ut när den viras två varv runt hal­sen.

Den tredje är också en Möbiusscarf, som jag faktiskt stickade för rätt länge sedan. Den är ribbstickad på längden, genom att alternera mel­lan ett antal varv avigt och lika många varv rätt. Även den här är c. 120 cm i omkrets men bara 12 cm bred, eftersom ribbningen gör att den drar ihop sig. På bilden bär jag den två varv runt halsen.

Lång som en smärre scarf är även Gilbert, som är mitt dagbarn i två dagar medan matte jobbar. Här har han dock helt fräckt kringlat ihop sig som en kanelsnurra i soffan och jag var inte sen att föreviga hans självsvåldiga tilltag :o)

Jag beklagar den risiga kvaliteten på scarfbilderna, men det är bökigt att fotografera med självutlösare. Jag upptäckte att jag borde flyttat kameran mycket närmare, men det blev kallt att vara ute på terrassen och plåta, så det fick helt enkelt bli som det blev.

En riktigt stämnings- och fridfull allhelgonahelg önskar jag er alla!

Solveignytt!

EFTER MÅNGA VECKORS väntan: nu finns ”60+ och singel” äntligen tillgänglig att låna som DAISY-talbok på bibban i Mariehamn! Och redan utlånad, så jag som är såå nyfiken på hur uppläsningen blev får fort­fa­ran­de lägga band på mig.

MÖNSTER > Rätstickad, triangulär sjal

 
PÅ BEGÄRAN KOMMER här en fotografisk beskrivning till en rätstickad trekantssjal, som stickas från basen mot spetsen. Antalet maskor ökar under arbetets gång och sjalen växer i omfång enligt den här sche­ma­tiska bilden:

Och så här går själva stickandet till:

Den vane stickaren tycker kanske att det blir lite tråkigt med bara rät­stickning hela vägen, även om det blir snyggt bara värre om man t.ex. gör sjalen randig i flera färger.

Men man kan också göra som jag och alternera den enahanda rät­stick­ningen med hålvarv, och på så vis skapa en randeffekt. Som av­slutning på det hela blir det väldans propert med en bred bård av flera hålvarv efter varandra och till sista några varv rätstickning igen innan man maskar av.

Skarva garnet smart och slipp trådändar att fästa

SOM EN DIREKT följd av mitt föregående inlägg med den rysligt ran­diga trekantssjalen kom jag på att det kanske kunde vara på sin plats att visa hur jag numera byter garn, på ett sätt som gör att man inte be­höver fästa nästan några trådar alls när arbetet är klart.

Allra bäst fungerar det när man behöver skarva garn av samma färg och bytet av nystan kan göras var som helst i stickningen eller virk­ningen. Men med lite precision går det bra att använda samma metod när man byter färg också.

Så här går det till:

• Trä en trubbig nål på den sista stumpen garn du har kvar på ditt handarbete. Sy med nålen tillbaka på garnet, mot arbetet och dra till försiktigt, så att du får en ögla.
• Trä nålen på det nya garnet och genom öglan på det gamla. Sy på samma sätt bakåt som tidigare och dra åt så att öglan blir tajt.
• Tajta till din första ögla.
• Lämna ändorna tills du stickat eller virkat en bit till, sedan kan du klippa bort dem riktigt nära arbetet. Skarven blir väldigt stark och osynlig, och den bit där garnet är dubbelt kommer i princip inte att synas för den som inte vet var den finns.

I det fall det handlar om byte av färg gör du så här: sticka eller virka fram till det ställe där färgbytet ska göras, t.ex. slutet av ett varv. Knyt fast en tåt med av­vi­kan­de färg precis intill din sista maska.

Repa sedan upp de senaste 8-10 maskorna, klipp av garnet 8-10 cm till vänster om din markering och gör en skarvögla som ovan beskrivet. Nålen sticker du ner någon mil­limeter till vänster om din markering, för det är där öglan ska bli i det här fallet.

Hamnar öglan exakt på din markering blir det inte riktigt rätt, eftersom garnet kommer att vara dubbelt när du återställer de upprepade mas­korna och därmed drar lite mera i längd. Det är därför bäst att prova sig fram, men väl värt besväret i och med att man slipper det själs­dö­dan­de trådfästandet om man skarvar/byter garn på det här sättet :o)

En virkad och stickad trekantssjal

EGENTLIGEN SKULLE JAG vilja skriva om Aktias senaste lustigheter, men man får lov att variera sig lite. Så idag blir det en bild på en vir­kad/stickad sjal jag knåpade ihop för bra länge sedan. Men alla trådar som måste fästas blev inte åtgärdade då, så det är först nu jag fått den helt färdig.

Garnet är ”Merino Blend” från King Cole och måtten är ungefär 140 x 78 cm. Från triangelns spets dinglar det en liten virkad blomma, bara för skojs skull. Min beskrivning till hur man mormorsvirkar triangulärt hittar du HÄR.

En sjal till är på gång. En övervägande naturvit den här gången.

Mina brevvänner och jag

HÄROMSISTENS SKREV JAG ett litet brev till Finlands JO, Petri Jääs­keläinen, med anledning av att handläggningen av mitt klagomål vid det laget var inne på sin tjugoförsta månad av normala sex-åtta. Och kan man tänka sig, inom loppet av två veckor hade ärendet blivit fö­re­draget och ett beslut taget. Ett sånt lustigt sammanträffande, n'est-ce pas?

Att det sedan visade sig att beslutet var taget på helt absurda och full­komligt fel­aktiga grunder och överhuvudtaget inte har något att gö­ra med mitt klagomål, det kan jag ju inte lämna därhän! Någon jä-la ordning får det väl ändå vara hos rikets högsta laglighetsövervakare?! Egentligen borde jag väl vända mig direkt till självaste JO igen, men för artighets skull har jag valt att rikta mitt nya brev till herr be­sluts­fat­ta­ren själv, BJO Jussi Pajuoja.

Det här är sista chansen för makthavarna i republiken att göra om och göra rätt innan jag för ärendet vidare till Europeiska domstolen. För att denna ska ta tag i saken måste man kunna visa att man uttömt alla möj­ligheter till en lösning på det nationella planet. Det här se­nas­te brevet torde vara ett nog så hållbart bevis för att så är gjort.

Sedan min upptäckt i slutet av 2011 har jag härmed i tur och ordning avverkat:

• FPA, i all vänlighet, som styvnackat hävdade – och hävdar – att allt är i sin ordning, trots att de faktiskt under 2013 tagit sig för att rätta något som de inte tillstått är fel
• Social- och hälsovårdsministeriet, som inte gjorde något annat än att lägga på samma raspiga LP-skiva som alla andra, med den ut­tja­tade refrängen, att det är FPA som handhar bo­stads­bi­dra­gen och bla-bla-bla
• polisväsendet, som avstått från att ens starta en för­un­der­sök­ning, eftersom FPA sagt åt dem att det inte föreligger någon lag­stridighet – och FPA:s blotta ord är synbarligen bevis nog i den här s.k. rättsstaten
• JO-ämbetet, som förberett mitt klagomålsärende sämre än en gravt intoxikerad analfabet och därefter fattat ett beslut som kunde vara hämtat ur en dystopisk roman av yppersta klass

Så vad mer återstår att göra än att skicka vidare, ut i det in­ter­na­tio­nel­la strålkastarskenet? Synd för Finland, som väl ändå måste sägas ha haft ett relativt gott renommé som välfungerande demokrati. Men skrytbygger man på lösan sand händer det stundom att hela här­lig­he­ten kollapsar.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

Aktia alltså ... *himlar med ögonen*

DATERAT DEN 24.7.2013 skickade jag en anhållan om återköp av min frivilliga pensionsförsäkring till Aktia Livförsäkring Ab (eller, tja, i slut­ändan Alandia Försäkrings dotterbolag Liv-Alandia).

Enligt för­säk­rings­vill­ko­ren ska en sådan anhållan göras inom tre må­na­der från da­te­ring­en av ett intyg från arbetslöshetskassan om att man under de senaste 60 veckorna lyft arbetslöshetsdagpenning i minst 200 dagar. Jag bi­fo­gade ett intyg daterat den 25.4.2013, så min an­hållan gjordes med en dag tillgodo och följaktligen inom utsatt tid.

Idag hävdar Aktia att så inte är fallet, eftersom de inte mottagit och öppnat mitt brev förrän den 1.8.

Hur mycket får ett försäkringsbolag egentligen bryta mot sina egna vill­kor innan det börjar betraktas som kriminellt??

Diverse ljuspunkter ... och en liten, mörk skugga

 

OCH SÅ HAR jag, tack vare att jag nu har operativsystemet Windows 7 Professional, lyckats installera bl.a. mina lastgamla Photo­shop 7.0 i min nya dator! Med det operativet kan man i den nya burken skapa en virtuell dator i s.k. Windows XP-läge och på så sätt få möjlighet att köra föråldrad mjukvara. Jippii!! Men hur mycket tidsspillan och bök det har inneburit ska vi inte tala om.

En annan god nyhet är, att Försäkrings- och finansrådgivningen låtit meddela att mitt premiebefrielseärende nu har tagits upp till be­hand­ling.

Däremot är det mindre roligt, att jag konstaterat att jag sedan en tid lider av lukthallucinationer. I det längsta har jag försökt intala mig själv, att den starka, obehagliga, stickande lukt av ”vidbränt mjöl” jag sedan några månader känner lite då och då under dagarna har varit på riktigt. Men det är den inte. Tre personer har nu verifierat att så in­te är fallet, utan att lukten finns bara i mitt huvud. Läskigt. Borde jag oroa mig ..? Kan det vara Schysta C som är i farten nu igen??

Just nu är jag f.ö. en riktigt usel bloggare/bloggkompis. Det är lite för mycket annat på gång både till höger och vänster. Men jag kommer igen! Så länge jag fortfarande lever och andas kommer jag alltid igen, förr eller senare.

Ett litet meddelande från underhållningsdetaljen

EFTERSOM DET HUNNIT gå drygt 1½ år sedan jag via FPA:s online-räknare samlade ihop underlaget för min JO-anmälan den 10-01-2012 fick jag igår för mig att ta en titt på hur det ser ut idag.

Jodå, det ser fortfarande ut som beräkningarna görs enligt samma feltolkning men i det tysta har det skett en förändring!

Den tidigare, mycket märkliga kurvan för det allmänna bostadsbidraget i en hyreslägenhet med centralvärme har inte längre den ologiska "puckeln" eller "gropen" som den hade vid tidpunkten för min an­mä­lan:

Slutsats:
FPA har i alla fall fått tummen ur och korrigerat ett programmeringsfel i räknaren. Att de sedan står där med händerna på ryggen och blicken riktad mot skyn, vaggande fram och tillbaka på fotsulorna samtidigt som de visslar tyst och försöker låtsas som det regnar, det får man väl bara unna sig att flina åt. Ännu är jag inte färdig med dem. Inte på långa vägar.

Nya diagram och ny dokumentation måste nämligen sammanställas innan jag ånyo skriver till justitieombudsmannaämbetet. Denna gång för att reda upp hur i helskotta de kunnat basera ett beslut på något helt annat än klagomålet gällde. Så här långt har jag hunnit med det idag:

Och hörni, håll med om att det är lite mer än lovligt underhållande, att ”någon” korrigerat någonting, så att kurvan simsalabim ser ut som den borde ha gjort från första början. För faktum är, att jag har huur många skriftliga besked som helst från FPA att plocka fram, där det bedyras att det absoluut inte finns några fel någonstans och i vilka jag mer eller mindre idiotförklaras.

Skrattar bäst som skrattar sist.

Nu är det kört

VINTERN STÅR FÖR dörren. Eller egentligen har den väl tagit klivet över tröskeln redan? Burrrrrr!!

Någon som också klivit över tröskeln, hit till bloggen, är den anonyma surfare som intresserar sig för vad som tilldrar sig runt ärendet med det allmänna bostadsbidraget.

Så till den milda grad anonym dessutom, att denna någon bemödat sig om att surfa via en proxyserver. IP-numret tilldrog sig mitt intresse sent igår kväll och när jag på skoj kollade loggar för några dagar bak­åt, så visade det sig att samma en snokat runt här även den 16.10 vid ungefär samma klockslag.

It is indeed getting more and more interesting, no doubt about that.

Hoppsan ...

... NU STACK JAG visst ut hakan igen, om än ofrivilligt, via en kom­mentar on-line till en artikel i gårdagens nummer av Huf­vud­stads­bla­det. Samtidigt är det ju förnämligt, att även den som bara läser den tryckta papperstidningen får sig sanningar till livs.

I samma tidning idag kunde jag klippa ut det här från insändarsidan:

Bra att saker och ting börjar ifrågasättas! Ju mer ljus på FPA:s ruffel & båg, desto bättre! Vill du läsa min insändare klickar du HÄR. Och du som kan läsa Hbl:s e-tidning: gilla Svens insändare, för sjutton!

Sen måste jag fortfarande tillstå, att jag tycker det är underhållande att det inte går att kommentera insändare som publiceras på nätet. Hur i jösse namn har man tänkt sig att man ska få igång en debatt när den funktionen inte fungerar?!

Sjal-lala-lalaa!

IGÅR SKREV JAG mitt 1800:e inlägg här på bloggen. Helt otroligt ... För att fira det – om det nu är något att fira – passar det väl bra att visa hur den senaste stickade sjalen blev nu när den är färdig?

Tekniken är samma som i den förra, men med hålvarv som bildar rän­der i det stora enfärgade fältet och med en bred bård av hålvarv runt­om, som det där lilla extra. Eftersom jag stickar på ett nummer för sto­ra stickor blir slutresultatet en vääldigt töjbar, följsam och lättviktig sjal, som mäter c. 160 cm på bredden och c. 82 cm på höjden.

Garnet jag använt är ”Baby Merino” från Drops, ett helt ljuvligt mjukt och lättstickat garn. Högst antagligen ham­nar sjalen till försäljning i min Etsybutik eftersom jag redan börjat på nästa.

Sen kan jag också rapportera att mitt pärlband av fågelmatarglober fungerar alldeles utmärkt! Igår formligen kryllade det av småfåglar i dem. Det var finkar, talgoxar, sparvar och jag vet inte vad. Eftersom jag lämnat globerna omålade kommer de med tiden att bli så där tju­sigt patinerade av rost. Tre till har jag i lager för försäljning, men jag måste nog sätta mig ner någon dag och knåpa ihop några till.

Lämpligt nog hänger pärlbandet rakt framför mitt köksfönster, så jag kan på första parkett studera besöksfrekvensen genom min ena hoya, som slingrar sig runt klätterstöden jag tillverkade av spikband för ett tag sedan :o)