Den sorgeliga förklaringen till att de redan stinna pensionsförsäkringsbolagen blir allt fetare

NU ÄR DET dags för en liten föreläsning om hurusom de redan pen­ning­stinna pensionsförsäkringsbolagen blir ännu fetare. Det här är ett exempel ur levande livet, om hur Aktia/Liv-Alandia läser för­säk­rings­villkor som Fan själv läser bibeln och på så vis slingrar sig undan att betala ut ersättning enligt avtal.

Låt mig börja med vad som utlovades om premiebefrielse i för­säk­rings­offerten jag fick 1995: ”Om den försäkrade blir arbets­oför­mö­gen be­talar vi premierna för de hela månader som arbets­oför­må­gan varar utöver en överenskommen självrisktid. Som själv­risk­tid kan Du väl­ja antingen 90 dagar eller 365 dagar.”

Och här följer en förenklad beskrivning av det försäkringsskydd jag tecknade 1995, tolkad på det vis en försäkringstagare gör:

Den 28.2.2012 ansökte jag om premiebefrielse för två perioder, en kortare under 2007-2008 och så för den pågående arbetsoförmågan, som började 20.2.2009. Båda höll sig gott och väl på rätt sida om tio­årsstrecket. Döm därför om min förvåning när beslutet anlände och jag kunde läsa att jag endast beviljats premiebefrielse för perioden 28.2.2011 - 27.1.2012 – bara elva månader!

Detta beslut grundar sig på att Aktias/Liv-Alandias tolkning av villkoren är, att man anses ha känt till sin möjlighet till premiebefrielse i samma stund som försäkringen tecknades, och därmed har bara ett år på sig att ansöka efter att arbetsoförmågan konstaterats! Låt mig citera dem:

”I våra brev lämnar vi bort slutdelen av § 73 i för­säk­rings­avtalslagen just för att 10 års preskription tilläm­pas aldrig beträffande försäkringstagare som haft kännedom om försäkringens förmåner sedan försäkringen tecknades.”

Det var ju en elegant lösning, men säg mig, varför finns det då över­huvudtaget en punkt som berör 10 års preskription respektive 1 års ansökningstid med i premiebefrielseförsäkringens villkor?! Knappast som spaltutfyllnad, så det vi har att göra med här är således kvali­fi­cerat skitsnack. För det som står i villkoren, det står i villkoren. Punkt, slut.

Ännu intressantare blir det om man illustrerar Aktias/Liv-Alandias idéer i grafisk form:

Var och en med ens bara rudimentära kunskaper om räntor och tillväxt fattar direkt, att om man premiebefriar à la Aktia/Liv-Alandia så uppfylls inte själva grundtanken med premiebefrielseförsäkringen, som man ju tecknar för att säkerställa att pensionen tillväxer i målsatt takt även när man själv är arbetsoförmögen! Och pensionen, där borta i slut­ändan, blir mycket lägre än om premiebefrielsen görs enligt avtalet.

Men hur kan det då bli på det här galna viset? Jo, ser ni, om man i egenskap av försäkringsbolagsjurist skri­ver så här

”/.../ så tillämpas 10 år preskriptionstid enbart i sådana fall då den som har rätt till ersättning inte visste om försäkringen eller om möjligheten att få ersättning.”

och

”Denna tolkning av försäkringsavtalslagen § 73 är hävd­vun­nen på försäkringsbranschen beträffande alla för­säk­rings­slag.”

då tror man att man har sitt på det torra. Men så är inte fallet. Om för­utsättningarna för premiebefrielse stipuleras som sagt under en helt egen rubrik. Och håll i minnet, att premiebefrielse kan beviljas endast för­säk­rings­ta­ga­ren själv, ingen annan.

Självfallet känner han/hon ända från dag 1 till att det finns möjlighet till premie­befriel­se, för det är ju för fan för att få denna vetskap som försäkringen teck­nas! Och lika självfallet kan han/hon inte i förväg veta om de hand­lingar han/hon har tio år på sig att lämna in kommer att god­kän­nas eller förkastas. Det är först i det skede när handlingarna god­känts av Aktia/Liv-Alandia, som försäkringstagaren får faktisk kän­ne­dom om sin möjlighet. Det är från det datumet räknat som man har ett år på sig att formellt ansöka om premiebefrielsen.

Att ersättningen beviljas först i framtiden är inte heller i enlighet med villkoren, men den biten går jag inte in på närmare här. Vad jag där­emot bör nämna, är att det mest hela tiden refereras till 73 § Lag om försäkringstavtal, som faktiskt är en paragraf som ändrar imple­men­te­ringen av villkoren för premiebefrielse. Men det Aktia/Liv-Alandia missat (valt att blunda för?), är att denna paragraf inte omfattar min för­säk­ring. Den gäller endast försäkringar tecknade fr.o.m. 1.11.2010. Min är från 1995, då ordalydelsen i lagen var en annan.

Bäst av allt:

Aktia/Liv-Alandia säger skriftligen – och därmed bevisligen – att det här sättet att tolka försäkringsvillkoren är hävdvunnet. Något som görs av hävd är något som alltid görs på samma sätt. Och då, kära ni, är det i det här fallet fråga om ett systematiskt, bedrägligt förfarande av högsta klass och inget att tvista om som ett civil­mål i tingsrätten. Då är det ett brott, och brott bör man anmäla till CKP.

Edit kl. 14:57:
Lustigt. Så fort jag skriver något om försäkringsbranschen får bloggen besök från Folksam i Sverige. Är det någon av mina vanliga blogg­läsa­re som jobbar där? Eller..?