Motorsågsmassakern

OPERATION STUBBDESTRUKTION är slutförd och jag har skakat de sista sågspånen ur stövlar, hår och trosor. Hål är borrade i stam­res­terna och koncentrerad Round-up hälld däri, så nog vore det väl själ­va fan om den nedtagna häggen klarar av att komma igen efter den­na behandling!

Här poserar min väninna fröken Husqvarna innan arbetet påbörjades.


Och här är resultatet av hennes vildsinta framfart med sitt vässade garnityr. De svarta prickarna är hålen som innehåller ogräsgift.


Efter detta väl utförda värv fick hon sätta tänderna i ett antal grenar också och kapa ner dem till lagom braskaminlängd. Till sin hjälp tog hon herr Sågbock. Honom snickrade jag ihop för flera år sedan, me­dan jag ägde en bostadstomt och ägnade mig åt mer avancerad skogs­huggning. Eftersom det inte går att fara fram lika hej vilt i en färdig stadsträdgård står han nuförtiden mest och hänger.

Dimman lättar

NÅ, ÄNTLIGEN EN dag utan tjocka och kyla! Solen skiner, små­fåg­lar­na gastar för allt vad tyget håller och det är uppehållsväder. Det råder således ett excellent utgångläge för att lyckliggöra om­giv­ning­en med lite glättig motorsågning!

På tal om det, så borde jag annonsera ut min bensindrivna modell till försäljning. Det hade jag totaaalt glömt bort. Detta illgröna monster och jag har aldrig blivit riktigt kontanta, eller så är det för mig som för farbror Melker i Saltkråkan; jag har helt enkelt inte den rätta knycken. Lilla fröken Husqvarna och jag är mera on speaking terms. Tystare är hon också, det lilla livet, i och med att hon är miljövänligt eldriven.

Nåväl, eftersom tanke och handling stundom är ett hos kvinnan tar­vas här inget ytterligare funderande. På med trädgårdspaltorna och ut och röja!

Ett riktigt snuskigt experiment

DET ÄR NÄSTAN så att jag inte kan förmå mig att berätta, men jag kan inte låta bli. Här i ”Rucklet” har nämligen under de sistlidna veck­orna bedrivits ett experiment. Ett personhygieniskt sådant.

Det torde nu därmed vara vetenskapligt bevisat att klimakteriet kan medföra vissa fördelar! I mitt fall handlar det om fördelen med att bli en ”torris”. Bakgrunden till experimentet är att jag redan länge har tyckt att mitt hår inte blir smutsigt. Ja, ni vet, så där flottigt och fint som det brukar bli efter ett antal dagar.

Så jag bestämde mig för att med berått mod ta reda på hur länge det faktiskt kan gå mellan hårtvättarna, utan att jag upplever att håret känns som och ser ut att vara i behov av tvagning.

Igår gav jag upp. Då hade det gått ... håll i er nu ... två veckor. TVÅ! Och då var det inte på långa vägar något krisläge ännu. I rötterna lika o-fett som för fjorton dagar sedan, och en luktkontroll utförd av lilla A gav vid handen att det inte ens förelåg någon odör som signalerade tvättbehov. Makalöst ...

Men mer än två veckor kan jag inte förmå mig att fortsätta, så igår kväll blev det bastu och allmän uppskrubbning. Och även om fysiken medger låååånga intervall mellan tvättarna kommer jag faktiskt att vaska barret oftare än så, för någon äkta lortgris är jag ju inte.

Men visst är det skoj, att faktiskt, som omväxling, kunna hitta en för­del med att bli äldre? :oD

Mitt favoritgarn i bomull

DET ÄR MÅNGA som frågar vilket garn jag använder när jag virkar, så det är väl lika bra att dra det en gång för alla.

Garnet är av 100 % merceriserad bomull och heter ”Catania”. Märket är Schachenmayr Nomotta, men tillverkas för Coats.

Det finns f.n. i 43 kulörer och rekommenderad grovlek på virknål/stick­or är 2,5-3,5 mm.

Själv köper jag mitt garn från Tyskland, men jag vet att det finns i bå­de Finland och Sverige.

Vill du ladda ner deras färgkarta är det bara att klicka på bilden så öppnas originalkartan i ett nytt fönster.

Ja, jag är en handarbetsmissbrukare

NÄE, DET GICK inte att låta bli. Igår kväll påbörjade jag en ny randig väska. Alla dessa färger i garnlådan lockar, pockar och drar och vill bli någonting. Ja, de formligen skriker efter att bli befriade från ban­de­rol­lerna runt sina magar.

Eftersom jag nästan aldrig virkar efter ett givet mönster vete sjutton vilken modell det här ska bli, men det lutar åt en lite större variant, i en varmare färgskala än den förra. Och bottnen blir oval istället för rund.


Fast egentligen borde jag fortsätta på den vågiga bomullsfilt jag re­dan kommit en bit på ...


Dagens höjdpunkt var när jag fick för mig att bläddra i bruks­an­vis­ning­en till kameran jag ägt ett par år. Och se på fan! Det går ju faktiskt att justera vitbalansen manuellt, och vips är ett långvarigt, foto­gra­fiskt ir­ritationsmoment eliminerat.
(Jag vågar knappt berätta att jag hittade en del andra finesser också, som jag inte haft en aaaning om att min F30 är utrustad med. Pinsamt.)



[tags: crochet, bag, tote, stripes, oval, cotton, blanket, ripples, waves, Etsy]

Tack för respiten!

VILKEN SALIG TUR att jag idag skulle med cykeln till verksta’n och till Emmaus returbutiks rea!


Annars skulle jag inte ha stött på väninnan Y, som fyller jättemånga tårtljus om en knapp vecka. Och hade jag inte träffat henne hade elden pyrt i jeansbaken för att hinna slutföra [hemligheten] som hon ska få i present. Men nu fick jag veta att hon flyr fältet dagen före och blir borta i en och en halv vecka; därmed gott om extra tid för mig att bli färdig med min [hemlis].

Dagens fynd blev två planteringskrukor som kom i min väg med exem­plarisk läglighet. Jag har sedan krukväxtdrajven för några dagar se­dan två saint paulia-skott som är o-omplanterade och de här små krukorna blir perfekta. Dessutom är de söta. Så ibland – men bara ibland – har man (läs: jag) flyt.

Foder fordrar ... (forts. #2)

PJUUU, VAD DET krävde tankekraft, detta att få till foder och blixtlås till det virkade. Fast till en del beror den myckna tidsåtgången på att jag provade några olika varianter att ”få till det”.

Så här blev det till slut. Vi börjar med den tidigare omtalade ”Pluskan” fodrad och färdig. Rekvisitan är med för att ni ska få en stor­leks­upp­fatt­ning (japp, jag äger faktiskt – men använder sällan – såväl mas­cara som nagellack). Ett infall fick mig att blingelinga till det hela ge­nom att fästa lite lull-lull i blixtlåskläppen.



Och detta är då en penal, eller varför inte sminkväska, som jag inte visat förut. Botten är oval och den är jag inte odelat nöjd med. Jag måste nog ta matematiken till hjälp för att få till en sådan som jag godkänner själv till 100 %. Jag har använt matta Miyukipärlor i virk­ningen och fäst en patinerad metallkula i blixlåset. Färg­kom­bi­na­tio­nen får mig att associera till glass ...



Det senast avslutade projektet är detta, även det en penal eller sminkväska. Den är virkad bara med fasta maskor, är därför väldigt tät och därmed utan foder. Här lyckades jag bättre med den ovala bottnen, så det går åt rätt håll! :oD



Tja, det var allt från hantverksavdelningen för dagen. Nu ska jag pum­pa cykeldäck och ta en tur till hovleverantören Emmaus, som idag har 50 % rabatt på allt.

[tags: crochet, round, oval, picot, checkered, pouch, clutch, zipper, beads, lining, single crochet, cotton, Etsy]

Fina fisken! Eller..?

IGÅR KVÄLL BEGAV jag och lilla A oss till stans kvällsöppna liv­sme­dels­hall för att fylla på förråden, och som vi gick där drabbades jag plötsligt av ett akut behov av färsk fisk. Konstigt nog är fisk en brist­vara här, mitt i Östersjön, och utbudet i färskdisken fick mig nästan att börja böla.

DEN ÅLÄNDSKA FÖDANS FORT KNOX

Där fanns norsk, odlad lax, gladröd, odlad forell, blåmusslor från Långt­bortistan, några trötta, svenska torskfiléer, sej från avlägsna, kalla vatten och ett gäng riktiga långresenärer i form av hälsovådliga pangasiusfiléer från Vietnam. Modet sjönk och när hoppet nästan var ute fick jag syn på lokalt fångad (tror jag i alla fall) hel sik. Valet blev enkelt, det blev sik.


Men priset ... 11,30 euro/kg (c. 109 SEK) för hel, ofilead vildfisk från närregionen! När man samtidigt kan köpa odlad, vietnamesisk, filead firre för 7,99/kg (77 SEK). Man blir ju mörkrädd ...

Näpp, det är nog dags för tanten att vårrusta spinnspö och ström­mings­pilk, för med sådana här oxfilépriser på färsk fisk är det en eko­nomisk omöjlighet att på naturlig väg få i sig tillräckligt av det livs­vik­tiga D-vitaminet. Tursamt nog är det fritt fiske på stadens gäddrika vatten, som finns fem minuters maklig promenad från ”Rucklet”. Och vid stadens gästhamnar lär man kunna pilka strömming från pon­ton­bryggorna.

Hm. På något vis känns det som om trenden håller på att vända mot ett större mått av självhushållning. Kanske jag borde satsa på en egen ko också..? Och plöja upp gräsmattan för att sätta potatis.

Lycka GÅR att köpa för pengar!

VÅREN LÅTER VÄNTA på sig och trädgården ser ut som något hämtat ur en deprimerande dokumentär om det forna Sovjet. T.v. är det bara mossan i gräsmattan som uppvisar någon form av liv.


Som tur är kan man ibland faktiskt köpa sig lite lycka för pengar! Skrot samma att påskledigheten är över, för de här minipåskliljorna kan planteras ut i trädgården sedan. Yihaaa, vad lite blommor kan göra en glad när livet känns grått! :oD

RECEPT > Vit- eller rödkålssallad Supreme

HELA LÅNGA VINTERN har vi i princip tillgodosett vårt behov av färs­ka vitaminer med morotsslantar och kålsallad till middagen. Och tänk, jag har fortfarande inte tröttnat på det senare, eftersom den blir så där lagom krispig och fräsch på det sätt jag gör.


För en hyfsad sats behöver du:

- knappt ett ½ kålhuvud
- 0,5 dl kokande vatten
- 2 msk socker av någon sort – eller honung om du föredrar det
- 1 dl neutral matolja (jag använder rapsolja, ofta en som är färdigt smaksatt med citron som ger en extra push åt smaken)
- 1 dl äppelvinäger (ibland varierar jag mig och tar balsamvinäger)
- nymalen svartpeppar från kvarn

Gör så här:

Strimla kålen riktigt fint, typ så fint som det blir med en osthyvel. En mandolin är ett utmärkt hjälpmedel!

(försök låta bli att svära alltför mycket över alla kålstrimlor som strittar hit och dit)

Rör ut sockret med det kokheta vattnet och blanda sedan i oljan och vinägern. Häll lagen över kålen och veva på 8-10 varv på svart­pep­par­kvar­nen. Rör om och – här kommer finessen! – kör till sist hela här­lig­heten i mikron ett par, tre minuter beroende på effekt. Min mikro har inte högre effekt än 600 W, så jag kör tre. Hellre för lite än för mycket, för kålen ska inte bli mjuk. Den ska fortfarande vara al dente.

Ta ut skålen och rör om hela härligheten några varv innan du täcker med plastfolie, låter svalna och ställer in i kylen. Absolut godast efter ett dygn, för då hinner kålen dra i sig av lagen.

Virka, virka, virka ... jeansblå axelväska med pärlor

ÅSSÅ BLEV DET då en axelväska till. Det har blivit så mycket färger på alla ledder den sista tiden, så den här valde jag att göra i bara två: den ovala bottenplattan är svart, resten av väs­kan jeansblå och axelremmen smalrandig i svart och blått. På den nedre delen av väs­kan har jag virkat in Miyukipärlor i olika nyanser som matchar det blå.


För att mjuka upp helhetsintrycket lite avslutade jag med en mus­sel­bård (tror jag det heter) runt öppningen. Där axelremmen är fastsydd sitter som en extra detalj en virkad blomma och ovanpå denna en knapp i matchande färg.


Och så blev den med mycket möda och många svordomar fodrad ock­så, med blått. Svärorden förorsakades till största delen av det halkiga fodertyget. Jag fullkomligen hatar att sy med tyger som inte vet sin plats! *grrrr!*


Den här väskan är jag väldigt förtjust i själv. Det kommer att bli svååårt att skiljas från den, eftersom jag är en oförbätterlig jeans­män­niska. Men, men ... om någon betalar tillräckligt mycket så lossar den säkert. Jag kan ju alltid virka en till ;o)

[tags: crochet, denim, bag, shoulder strap, flower, oval, cotton, beads, Miyuki, Etsy]

Foder fordrar ... (forts.)

EH ... ÖH ... ÄH ... Nu har jag ägnat så gott som hela dagen åt att fod­ra min stora randiga väska och en nyproducerad jeansblå sak. Den stora med stadigt bomullstyg och den mindre med sånt där asigt slin­kigt, riktigt fodertyg. Ingendera har fått blixtlås. Den pärsen spar jag till morgondagen och pluskan plus två ännu inte visade pennfodral/små necessärer.

Den randiga väskan har legat lite på is, för jag väntade på blom­knap­par som jag köpt på Etsy. De kom igår, så nu fanns det ingen orsak att dra ut på pinan längre.


Jag tycker de är urläckra och kommer säkert att få användning för alla, i alla storlekar. Fyra gick åt till väskan, där en virkad blomma + en knapp fått bli dekor där bärremmarna är fästa.


Eftersom väskan är rundvirkad kom jag inte på något bättre sätt att få fodret på plats än att först sy det och som sista moment sätta det på plats i väskan, vika in en centimeterbred fåll och sticka fast det med symaskin så nära kanten jag kunde. På den här bilden syns det rätt bra hur jag menar:



[tags: crochet, stripes, bag, tote, cotton, Etsy]

Foder fordrar att man funderar

NU FINNS DET ingen acceptabel ursäkt längre. Jag måste ta en närkamp med symaskinen och få till blixtlås och foder i vissa av mina virkade alster. Bara blixtlås är väl i och för sig en lätt match – men om väskan samtidigt ska fodras ... Där tar det liksom stopp.

Hur gör man egentligen för att på ett både snyggt och enkelt sätt få till såväl foder som blixtlås i något som redan har sin färdiga form? Det vill säga, när det inte längre finns några öppna sidsömmar eller en öppen botten (för det finns det ju inte på en rundvirkad väska).

*grunnar mig gredeliskär i ansiktet*

Alla tips mottages med största tacksamhet! Gärna i steg-för-stegform, så att undertecknad – en sann sömnadsanalfabet – har en rimlig chans att haja hur valsen ska dras ;oD

Oj-oj-oj, omplantering ...

DENNA FÖRSTA VARDAG efter påsk har jag tagit mig i kragen och motvilligt lagt virkningen åt sidan för att plantera om lite krukväxter. Med denna syssla är det likadant som med andra måsten: jag drar mig i det längsta. Längre än det längsta, om jag ska vara ärlig. Ibland så länge att det knappt finns någon jord kvar i krukorna.


Just nu är mitt mikroskopiska kök ett enda sammelsurium av jord­påsar, lecagrus, rena krukor och krukor som måste diskas. Här råder helt enkelt totalkaos. Men katten också, vad jag kommer att känna mig duktig när det väl är färdigt! Och förhoppningsvis kommer framför allt mina hemdrivna hibiskusar att tacka mig med ymnig, blodröd blom­ning senare i år.

Bland annat var det nu hög tid för mina saint paulior i vardande att få flytta till riktiga krukor. Jag tog mig för att knipsa bort ”moderbladet”, men det kanske var fel. Nå’n som vet..?


Ett antal penningträd måste också få nya bostäder. I någon feng shui-bok läste jag att man ska hålla sig med den sorten om man vill få en god ekonomi. Numera är kåken full av såna. Faktiskt rena, ra­ma, botaniska riksbanken. Men inte f-n har det inbringat mer klirr i kassan för det, så det vete Mårran hur mycket tilltro man ska sätta till detta med feng shui. Men det talar vi inte högt om, för man ska ju för tusan inte utmana ödet.

På skärtorsdagen inhandlade jag dessutom lite smått och gott till trädgården. Pastellakleja, rosenstav, röd solhatt och en underbar blekrosa lilja finns det i påsarna som ligger i hallen tillsammans med fröpåsar med dill, morot och diverse ettåriga sommarblommor och väntar på planteringsväder. Det är det inte idag. Mulet, regnsjukt och kallt är det; ett skolexempel på riktigt pissigt aprilväder.

Så bara jag blir färdig med om- och nyplanterandet (ja, några skott måste man ju ta) hugger jag tag i virknålen igen för att fortsätta på det lilla rutiga projekt jag påbörjade igår kväll.

From Japan with Love

KOLLA, KOLLA, VILKA härliga böcker jag shoppade på Etsy igår! Jag kommer naturligtvis inte att förstå att jota av vad som står i dem, men vilken inspirationskälla ... *suckar lyckligt* Lite Tricia Guild känns de som. Najs!

”Pretty Color Crochet And Knit Goods” och ”Pretty Color Crochet And Knit Goods 2” är titlarna (på japanska ...), och de är på 95 sidor vardera. Med frakten inräknad blev priset $55.90 för båda. Mycket resonabelt!





Alla projekt är tydligt beskrivna även med diagram, så även om mina kunskaper i japanska är lika med noll hoppas jag att med stöd av fotografierna kunna klura ut hur man ska göra.



***
*vinkar glatt åt Stort och smått och önskar välkommen ut till skären*

En utmärkt utmärkelse

SER MAN PÅ, har inte tanten gått och fått sig en utmärkelse till! Denna gång är det Agneta i Snäckskalsdalen som tycker att jag är värd det.


Jag nyper tag i jeansbenet, niger och tackar ... men kommer att fuska med reglerna *skäms*. Det är så himla många go’a bloggare jag skulle vilja skicka detta vidare till så jag kan inte välja! Men vassego’, alla som känner sig manade: det är bara att lyfta på era egna svansar och belöna er själva!

Virka, virka, virka ... "pluska" med pärlor

NÄR JAG PLOCKADE med mina påskägg, som till en del är dekorerade med glaspärlor, fick jag en idé: varför inte virka något med pärlor? Bara som omväxling. Det blev det här, en "pluska" (ungefär: börs) som är lagom stor att rymma mobilen, läppstiftet och lite annat jox som fruntimmer har för vana att släpa på.

12-13 cm hög och cirka 17 cm bred är den och ska förses med blixtlås. Pärlorna är Miyukipärlor av storlek 6 och jag tog dem ur burken i den ordning de kom. Ingen färgkoordinering här inte :o)


Det ser ut som den blir vidare upptill, men det är en synvilla förorsakad av att botten är rund:



Runt öppningen har jag krusidullat till det med ett varv picotvirkning för att det ska kännas mer avslutat.

Själv tycker jag den blev ganska söt. Nu har jag börjat på en lite större pärlpyntad väska, som ska få axelrem, och något som från början var tänkt att bli ett pennfodral. Men nu är jag tveksam, så det blir kanske en väska det också. Bilder kommer så småningom.

[tags: crochet, picot, zipper, lining, pouch, clutch, beads, cotton, Etsy]

Påskpresent

DET HÄR KNALLRÖDA ägget är gåbortpresenten jag hade med åt T ikväll. Eftersom hennes älsklingsfärg är rött tyckte jag det skulle passa bra med ett ägg i den kulören trots att gult är påskens färg.

Påskpyntat

DENNA PÅSK HAR jag inte pyntat något nämnvärt. Det enda jag åstadkommit är att plocka fram och hänga upp vår superfina, tovade påskhäxa. Den har jag inte gjort själv, utan köpt för många, många år sedan av en härlig kvinna som heter Isabel Kvarnfors.


Min fönsterdekoration är dock av egen produktion: äkta, urblåsta hönsägg som jag målat med glasfärg och bränt i ugn. De har upphängningskrokar av järntråd så att man kan haka i dem med varandra och hänga upp så många man vill på rad. På en del av dem har jag limmat pyttesmå glaspärlor i olika mönster. Ett jäkla pill med ett så skört material, men de är faktiskt riktigt läckra! Här kommer några bilder:






Ikväll är jag bjuden till T och hennes sambo på påskmat, så en liten påskpresent ska de få. Vad det är får ni se i ett annat inlägg, för jag kan ju inte riskera att hon kikar in här och får veta i förväg som komma skall ;o)

Efterlängtat helgjobb

LÅNGFREDAGEN GRYR I strålande sol – härligt! Och snön har smält undan så pass att jättehögen med stammar och ris från vinterns trädfällning nu har blottats. Det kliar i fingrarna att reda upp det, men inte kan man väl köra motorsåg en långfredag? Eller kan man..?


Nåväl, jag ska åtminstone börja lite försiktigt med grensax och handsåg, för ut på gården och jobba det ska jag!

***
Tror förresten inte jag blev lurad igår. Blev ni?

Perfekt tajmat till påsk!

Äntligen kommer de, vårblommorna!

Totalkorkat

JAG LÄSTE NYLIGEN ett inlägg i en annan blogg som handlade om tvätt­maskins­manke­mang. Ooosökt kom jag att tänka på vad som hände mig vid förrförra flytten:

Det är torsdag. Med mycket möda och stort besvär har två arm­star­ka, manliga bekan­ta kånkat upp min toppmatade AEG Lavamat till det nyrenoverade badrummet i min nya lägenhet. Den ene åtar sig chevalereskt att koppla in den också, så att jag skulle få tvättat redan samma dag. Ett sånt erbjudande tackar man inte nej till.

Glad i hågen laddar jag maskinen någon timme senare och den kör snällt första programdelen. Men sedan är det stopp. Tvärstopp. Inte en droppe vatten släpper den ifrån sig. Fan! tänker jag (och ytter­ligare ett antal otryckbara kraftord), men eftersom jag är en rådig kvinna är det bara att börja felsöka.

Upp med luckan, ut med den sjöblöta tvätten och en genom­rotning av innan­dömet. Inget där som förklarar stoppet.

Nästa steg: upp med rensluckan (efter att ha ägnat en god stund att klura ut hur man öppnar eländet), ut med luddfiltret och ... ingenting där heller som avslöjar vad som är problemet. Hm..?

Efter en timme ger jag upp och ringer en servicefirma, och under över alla under: de kan skicka en kille redan följande morgon!

***
Morgonen gryr, det ringer på dörren och jag styr in servicekillen i badrummet. Fem röda sekunder senare uppenbarar sig densamme i köksdörren, brett leende, och meddelar: ”Det är fixat nu!”

”Redan?!” undrar jag, imponerad över hur blixtsnabbt han jobbat. ”Vad var det som var fel?” Eftersom hans mungipor är hotande nära att mötas i hans nacke anar jag att det är något korkat, och mycket riktigt.

”Blindpluggen på avloppsuttaget under handfatet var inte borttagen före avloppsslangen sattes dit”, svarar han glatt. ”Jag har tagit bort den nu, så att vattnet slipper igenom.”

~~~ RIDÅ ~~~
Sensmoral:
Kolla alltid om det sitter en kork i hålet innan du ansluter en slang, ty det är korkat med korkar i hål!

Morsan är cool!

LÄSTE JUST I en bekants blogg att dennas tolvåring inte har mycket till övers för sin mors bloggande. Tänk, så olika det kan vara! Min unge (klasskamrat med tidigare nämnda) tycker – såvitt jag vet – att det är helt okej att jag ägnar mig åt bloggeriet. Dessutom talade hon i förra veckan om att den ena av hennes bästisar tycker att jag är coooooool. ”Min egen mamma är ju så himla vanlig”, lär hon ha sagt.

Gudars, vad häftigt! Jag fyller snart femtio och klassas av en tolvåring som coooooool :oD

Fast vi ska tala lite tystare om att min egen dotter inte brukar använda just det adjektivet. Det mest gångbara är ”knäpp”. Duger det med, bara jag slipper kallas ”vanlig”.

*flinar*

Ett berg av barr och kottar

SNÖN ÖVERGÅR I flytande form i ett rasande tempo nu! Nix snö be­tyder fri tillgång till bland annat barr och kottar, och barr och kottar har vi mycket av här i ”Rucklet”; rentav ett överflöd. Så blir det om man på gården har fyra barrträd med över femtio årsringar på foten.

Det är med andra ord inte långt kvar innan det är dags att tackla årets första trädgårdsbekymmer: vad göra med all denna rikedom av naturens gåvor? För det blir mycket när det väl är hopsamlat/hop­krat­tat, vill jag påstå. Enormt mycket – trots att jag brukar samla ihop det mesta av jättekottarna från den makedoniska tallen och spara dem som tände till braskaminen.

Barr och kottar har en halveringstid som står att jämföra med plu­to­nium (känns det som), så taktiken att lägga dem på hög för kom­pos­tering går bort. Skulle jag göra det funnes här snart ingen trädgård kvar. Det mesta måste således bort, och det är här problemet upp­står.

Bor man i Mariehamns stad måste man transportera detta biologiskt nedbrytbara avfall till en återvinnningscentral. Gott och väl, det kan jag ta. Vad jag däremot inte kan ta, är att man per sopsäck förväntas betala 7 euro (c. 70 kronor)! I mitt fall innebär det en träd­gårds­vår­städ­nings­kost­nad på i runda slängar 150 euro. Det är en jävla stor peng när man har en pension på 650.

Det mest irriterande i sammanhanget är att väninnan S, som bor i eget hus på ett tätbebyggt villaområde ett par kilometer bort men ”på rätt sida om bron”, frejdigt kan ställa sig och elda på sin egen gård. Eh, varför det? undrar ni kanske. Svaret är enkelt: hon bor inte i Mariehamn utan i Jomala, en annan av Ålands sexton (!) kommuner.

Den kommunen är inte en stad, gubevars, så även om husen ligger tätt kan man bete sig som man får ute på landet: samla en hög på gården och tutta eld på skiten. Så icke i staden, där jag bor, och detta pärtar¹⁾ mig något så infernaliskt! Allra mest stör det mig i och med att Ålands totalbefolkning inte är mer än c. 29.000 till antalet och att regelverket kan vara så überolika om man förflyttar sig en kilometer hitåt eller ditåt.

Det vete således katten vad jag ska göra med alla barr och kottar i år. Om det är någon som har ett intresse av detsamma är det bara att komma och hämta – det är alldeles gratis!

¹⁾ åländska; betyder ungefär ”retar mig”

Virka, virka, virka ... randig väska (forts.)

DET SENASTE VÄSKPROJEKTET avancerar. Nu återstår egentligen bara att sy fast handtagen, men det kan jag inte göra förrän knappar­na jag köpt på Etsy levereras. Ja, och så måste jag bestämma mig om jag ska fodra den eller inte. Men det innebär i så fall en dust med mitt hatobjekt numero uno, symaskinen, så det vete katten. Jag har virkat med ett halvt nummer för liten nål, så resultatet är rätt stadigt ändå ;o)




Inspirationen till den här väskan hittade jag hos brittiska Lucy på hennes underbara, färgsprakande blogg Attic24.

[tags: crochet, stripes, bag, tote, cotton, Etsy]

Virka, virka, virka ... randig väska

DET PÅGÅR FÄRGFROSSA i ”Rucklet”! Här är en bild på en under arbete varande väska. Sista handen är lagd vid uddkanten runt öppningen och nu är det dags att börja med handtag. Korta eller tillräckligt långa för att slänga upp på axeln, det är frågan?



[tags: crochet, stripes, bag, tote, cotton, Etsy]

"Det var bättre förr" 2

HM, HUR GAMMAL kan månne min köksfläkt vara?

*funderar*

Pja, den har väl knappa fyra år på nacken, om jag minns rätt. Av märket Futurum och av en riktig basicmodell med på- & av-knapp för belys­ningen och för själva suget ett mekaniskt reglage à la äggklocka med sex distinkta lägen. Inget elektroniskt, blinkande och blippande lull-lull med steglöst justerbar sugnivå eller något sånt. Av, på och vrid till önskad insugseffekt, that's it.

Men det var just det! ”Vrid till önskad insugseffekt” har liksom slutat funka. Eftersom jag ännu inte tagit mig för att skruva ner och isär fläktfanskapet så är min diagnos t.v. inte verifierad, men jag skulle tro att problemet är en liten plastbitsjävel som haft någon form av taggar/kuggar. ”Haft” säger jag, för det är förmodligen dessa som på mindre än fyra år nötts ner så att ikuggningen håller på att ge upp.

Voi perkele! Inte har jag råd att kalla hit någon som kan fixa sånt här och än mindre har jag råd att rakt av gå och köpa en ny fläkt ... Allra helst som min spis (köpt beg. för 4,5 år sedan) även den är på väg till de sällare jaktmarkerna.

(En annan bor ju inte i Skåne, så det är ställt utom alla tvivel att det inte är jag som kammat in den svenska drömvinsten på 214 mille på Lotto.)

Min mamma, salig i åminnelse, hade också hon en köksfläkt av märket Futurum. Den dag hon kastade in kökshandduken för gott var den 22 år gammal och fungerade fortfarande klockrent. Det är på detta faktum jag stöder mig, när jag än en gång kommer till slutsatsen att det var bättre förr. Eller, tja, mekanik hade i alla fall en avsevärt mycket längre livstid än den har idag. Så fy, vad jag blir deppig :o(

En frisk sak med Åland

PÅ ÅLAND ÄR det lätt att vara sjuk (i den mån det någonsin är lätt att vara det). För vanliga sjuk­doms­fall är väntetiden aldrig lång (höftledsoperationer kan vi diskutera en annan gång). Ett exempel:

Lilla A vaknade i morse med halsen totalfast, aj-aj-ont att svälja och en temp på närapå 38°. I det läget är det svårt att gilla läget, om man så säger. Efter ett amatörmässigt försök att lysa och titta i halsen ringde jag jourmottagningen, numera en s.k. öppen mottagning utan tidsbeställning. När sköterskan hört min re­dogörelse blev ordinationen: ”Kom direkt, ta en köbricka så tar vi ett svalgprov.”

Sagt och gjort. 20 minuter senare stegade vi in på mottagningen, fick nummer 72 och konstaterade att på displayen lyste redan 71. Ytter­li­gare 15 minuter se­na­re stegade vi ut, ett obehagligt snabbtest se­na­re och 8 pengar fattigare. Odlingssvar får vi imorgon bitti och om det är positivt ringer doktorn in ett recept direkt.

Snabba puckar, inte sant? Detta är en av Ålands stora fördelar; trans­portsträckan till sjukvården är kort, precis som väntetiden.
(Ja, utom för höft­ledsoperationer då, där väntan i dagsläget är runt 52 veckor).