Renässans för Ruckelhäxan!

JAG UPPLEVER VID denna sena tidpunkt i livet en renässans när det gäller vantstickning. Anledningen är, att jag lite av misstag snubblade över den formidabla tekniken att sticka små cylinderformer på lååång rundsticka.

Aldrig mer strumpstickor i mina händer! Slut på pillerillet när man stick­ar tummar och fingrar! Yi-HAA!!

”Ruckelhäxan gör en Kirschsteiger” – igen

ALLA SOM NÅGON gång haft en azalea vet vilket !@§ jobb det är med att försöka hålla den i livet. Den får ju liksom aldrig torka ut, inte det minsta lilla.

Nu bär det sig inte bättre än att jag av orsaker jag inte går närmare in på blivit med en sån. Så nu fick man liksom ta och tänka till lite. Vad jag ville åstadkomma var en självbevattning underifrån, enligt samma prin­cip som jag i våras använde för att driva upp basilikaplantor i mitt köks­fönster.

Jag trädde helt enkelt en syntetlina hela vägen genom krukan och lämnade en stump på c. 15 cm hängande under denna. Sen tog jag en genomskinlig plasthink, som planteringskrukan vilade lagom bra i trots att det blev fritt för vattenmagasin sisådär en 10-12 cm. Därefter tog jag borrmaskinen, skruvade på en hålsåg och borrade ut ett lämpligt stort hål för vattenkannans pip med centrum ungefär i nivå med plan­teringskrukans botten.

Då var själva bevattningsanordningen fixad. Men estetiskt blev det ju inte, så det tarvades lite tänk till. Lösningen blev mitt älskade spik­band, av vilket jag konstruerade en ”ytterkruka” lite à la eldkorg. Även om den är gles till konstruktionen ser det riktigt propert ut nu – eller vad tycker ni ..?

På författarfronten har jag förresten också en nyhet. På Mariehamns stadsbiblioteks enträgna begäran håller jag som allra argast på att få in ”60+ och singel” hos Elib, så att den ska gå att låna även digitalt, både som e-bok och som ljudbok. Meanwhile har de fått ett exemplar av ljudboken på cd, om nu någon skulle vara hugad att låna sig lite lyssning till julhelgen.

I grevens tid till julen ...

VAD DEN KOSTAR hos dem vet jag inte, men köper du direkt från mig är priset på Åland 20,50 € och då kan jag skriva en dedikation på fod­ralets baksida om du vill ;o)

Levererad utom Åland blir det skattefria priset 14,35 € + porto.

Har du inte provlyssnat redan kan du göra det HÄR.

Det där med ”bäst före”

NÅGON FÖRÄRADE MIG vid denna tidpunkt ifjol (eller var det rentav för två år sedan?) en flaska Glühwein. Den öppnades, ett glas eller två förtärdes, varefter korken skruvades på och flaskan glömdes bort. Tills igår, då kompisen Y hälsade på och det blev tal om glögg.

– Hm... jag tror faktiskt jag har kvar sen ifjol, sa jag, och dök in i ett underskåp. Strax halade jag fram en öppnad flaska glöggbas samt sag­da Glühwein.
– Ha! jag visste väl det, utbrast jag triumfatoriskt, och höll upp den se­nare till allmän beskådan.
– Men den där går väl inte att dricka mera? undrade Y. Den är ju redan öppnad.
– Äh, den har ju varit ordentligt igenkorkad sen dess, svarade jag, och ställde pavan på diskbänken för framtida kontroll.
– Dessutom finns det inget bäst-före-datum på den heller, kon­sta­te­rade jag efter att jag synat buteljen i sömmarna.

Nåväl, på kvällen skruvade jag med visst besvär av korken. Den hade torkat fast riktigt ordentligt och det behövdes några minuter i hett vat­ten plus ett stadigt grepp med dubbelvikt disktrasa för att få upp den. Men upp gick den.

En olfaktorisk undersökning avgjorde att smaklökarna lugnt kunde få ha ett ord med i laget. Så raskt in med ett glas i mikron för värmning, för Glühwein ska ju i likhet med glögg intagas varmt.

Smaken var det inget fel på, varken på mugg 1 eller mugg 2. And I live to tell. Ikväll blir det en mugg till, för det är ju faktiskt andra advent ;o)

Nu kom den!

DET ÄR VARKEN torrt och fluffigt eller i stor mängd, men nu kom den i alla fall, första snön på riktigt för i år. Mer än så här behöver det i är­lighetens namn inte bli heller, för det är bara det vita jag vill ha och alls inte i ett metertjockt lager.

Annat som kom idag, var mopsen Lucy. Hon tog Lilla A med sig ut på promenad och så hamnade de i ”Rucklet”. Lucy är Lilla A:s brorsas flickväns vovve och en rysligt alert och charmig sak. Men låter som en julgris gör hon, när hon snörvlar sig fram genom tillvaron.

Men nu har jag inte tid att sitta här och lägga ut texten. Strump­stick­orna kallar! Bara så ni vet, så får man av en uppriven damtröja stl. 36-38 ut fem par sockor stl. 40-41 och jag ska just lägga upp för den tionde sockan på raken. Puh ...

Finlands självständighetsdag

Man har så roligt som man gör sig
... när man varken är bjuden på presidentbal eller får nå’n flådig medalj.

En julklapp åt mig själv

ÄNDA SEDAN JAG ”blev med ruckel” sensommaren 2005 – och per au­tomatik också med ett antal äppelträd – har jag suktat efter en me­ka­nisk äppelskalare. Oändligt stora mängder frukt har under åren fått bli kompost, bara för att orken och tiden för att skala, kärna ur och göra något av alltsammans helt enkelt inte har funnits.

Så nu har jag slagit till; gett mig själv en lite tidig julklapp, som för­hopp­ningsvis ska bli till stor nytta och glädje under många år framöver – och som dessutom kan gå i arv till Lilla A, eftersom den knappast blir ut­sliten under den tid som återstår av mitt lilla liv :o)

Skulle jag nu bara till ett överkomligt pris lyckas lägga vantarna på en lika hett eftertraktad mustpress också, då skulle det min själ inte bli mycket äpplen som går till spillo hädanefter!

Snart är det jul ... och ljud

SÅ HAR VI då tagit oss igenom november, en grå och i år osedvanligt blåsig månad. November innebär, förutom äckligt väder, att statsrådet i Finland publicerar sina uppdaterade förordningar om hur bo­stads­bi­dra­gen i republiken ska beräknas. Så även i år, och i den som gäller det allmänna bostadsbidraget finner jag ingenting nytt och re­vo­lu­tio­ne­rande att läsa. Vad den biten anbelangar är det således same pro­cedure as last year (and all the years before that) som gäller.

Sagda förordning applicerar sedan goda vännerna på FPA enligt eget gottfinnande på sina beräkningar av de allra mest utsattas i riket an­hål­landen om hjälp till ett tak över huvudet, som motsvarar vad som stipuleras i Artikel 25 i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Den nya förordningen tas i bruk den 1 januari 2014.

Från BJO har det inte hörts ett pip efter att han mottog mitt [senaste] brev i ärendet. Vågar man trots det hoppas på, att en korrigering av det lagstridiga förfarande som FPA år efter år ägnat sig åt, i all tysthet kommer att vara undanröjt när vi vänder årsblad i almanackan ..?

Här på Åland slår man upp i lokalpressen (Nya Åland 03.12.2013), att det i samband med en lagändring begåtts ett fel på det kommunala planet, som negativt berört c. 700 ensamförsörjare vid beräkningarna av deras utkomststöd. Illa nog, men inte lika illa som att närmare 200.000 medborgare i hela landet berörs av en grov feltolkning av lagen. Enligt statsrådets beräkningar erhåller 190.400 hushåll bo­stads­bidrag vid årsskiftet, ytterligare 6.000 vid utgången av 2014.

Så visst hoppas jag för deras vidkommande på ett under, även om jag inte lyfter något bostadsbidrag själv. Men eftersom jag inte anses vara värdig ett svar från justitieombudsmannaämbetet och eftersom t.o.m. den tandlösa, finländska pressen hukande tiger still under den stat­liga, höjda knytnäven ... tja, då det är det bara att inse, att det nya året sannolikt för med sig skrivning av ett klagomål till Europeiska dom­sto­len. För ger upp, det gör jag inte.

Det om det.

Julmånaden rullar på. Någon julstämning har inte infunnit sig i ”Ruck­let”, eftersom jag varit febrilt sysselsatt med att färdigställa ljud­boks­versionen av ”60+ och singel”. Igår kom det efterlängtade med­de­lan­det, att de färdigtryckta cd-skivorna och till dem hörande kar­tong­fick­orna har lämnat pressarna och är på väg. Så får jag drista mig till ett julklappstips och föreslå inköp av en rykande färsk, äktåländsk ljud- bok ..? Ett smakprov på Ruckelhäxans uppläsning återfinns sedan igår på YouTube.

Nu e’ man på G :o)

Om en dryg vecka. Typ.

Ljudbokssläpp!

NU FINNS DEN nedladdningsbara MP3-versionen av ”60+ och singel” i min Etsybutik. Total speltid: 6,6 timmar.

MP3-böcker kan man ju faktiskt rysligt enkelt ge bort som present ock­så, glöm inte det! I så fall skickar jag helt enkelt ljudfilen till en mot­ta­gande e-post­adress du uppger istället för din egen + bifogar en häls­ning från dig. Ett julklappstips kanske ..?

Vill du provlyssna? Gå vidare till YouTube HÄR.

Att jag aldrig lär mig ...

THE STORY OF my life ... är tydligen att inte lära mig av mina misstag. Gång efter annan gör jag om det, kastar mig huvudstupa in i projekt, som jag redan i förväg borde kunna förutse att de kommer att växa till oanade proportioner. Häri finner vi en av de största grundbultarna till min utmattning, detta att jag blir så hejdlöst überengagerad i sånt jag sätter igång med.

Som nu med ljudboksproduktionen av ”60+ och singel”. Nästan precis sju timmar taltid är inte fy skam i sig, eftersom det innebär minst fyr­dubbelt detta i omtagning efter omtagning efter ... men sen är det ju inte ens klart med det. Sen kommer den verkligt arbetsdryga biten, att försöka få till ett kontinuerligt och någorlunda acceptabelt ljud på hela innehållet.

Nu har jag t.ex. den hårda vägen fått lära mig, att min röst va­rierar kraftigt beroende på tidpunkt på dagen. Men, men, sakta men säkert växer ändå en godtagbar ljudfil fram på skärmen. Med lite flyt kommer jag att ha en färdigbränd cd i min hand före jul, för idag borde jag få en av de väsentligaste delarna: ISBN-numren för både cd-skiva och nedladdningsbar MP3-fil!

50 skivor har jag tänkt låta tillverka. Någon (eller några?) ska för­mod­ligen Nationalbiblioteket ha för arkivering. Ett ex, eller ett par, ska jag ha själv och ett ska jag donera till stadsbiblioteket. Men cirkus 40 blir alltså tillgängliga för köp.

Någon som är intresserad ..?

PROVLYSSNA:

Vatten över huvudet – men riktigt bra flyt

DET ÄR INTE många veckor sedan jag till slut fick hem en elektriker, som monterade upp den hett efterlängtade belysningen ovanför ”Ruck­lets” entré. Men säg den lycka som varar, för så här ser samma armatur ut idag, med en skyddskupa fylld med ett par deciliter vatten! Hur i hela h har detta kunnat ske?! Armaturen är klassad IP44 och ska minsann tåla vatten i form av regn!

Varför får man aldrig vara glad någon längre stund ..? Varför ska det alltid hända något som drar ner en på jorden igen?

Som motvikt till detta elände kan jag meddela, att inläsningen av min bok ”60+ och singel” löper på riktigt bra. Jag börjar faktiskt få häng på hur ljudfilerna måste redigeras för att låta vettigt och ska idag ta itu med kapitel 36 av 48, så det närmar sig dessutom fullbordan.

Solveig Goes Live

OKEJ, GO’VÄNNER, NU ska ni få lyssna på hur det låter när Ruckel­häx­an läser högt! Här hittar ni nu nämligen prologen till ”60+ och sing­el” i mp3-format.

Jag förväntar mig ärlig kritik. För som jag skrev tidigare, så är det ing­en mening med att jag lägger ner en massa jobb på att åstadkomma en inläsning av hela boken, om det i andras tycke låter för jä-ligt och ingen står ut med att lyssna. Klicka på pilen till vänster under boken för att starta uppspelningen.

Pipi: ny version upplagd 17-11-2013 kl. 10:41 :o)

Ännu en ny version, med förhoppningsvis bättre ljud, upplagd 20-11-2013 kl. 12:42

Dags att ”sjunga upp sig”!

GREJORNA HAR KOMMIT! Mikrofonen är hopskruvad, popfiltret mon­terat och hörlurarna ipluggade. Nu återstår bara att installera ljud­re­di­geringsprogrammet förrän det är dags att ”sjunga upp sig” riktigt or­dentligt och sätta igång med inläsningen av ”60+ och singel”.

Jag kanske börjar med att publicera ett kort smakprov här på bloggen, så att ni läsare får avgöra om det överhuvudtaget är värt att jag och min röst läser in hela konkaronkan. Det kunde väl vara smart? Inte stor vits med att lägga ner 40-50 timmars arbete på det om min väna stämma får folks hjärnvindlingar att rakna av förskräckelse och deras örontrumpeter att skrumpna ihop med ett utdraget kvidande :o)

Tårt-tataa!!

JAG SKAFFADE MIG några nya tyllar för ett tag sedan, så den här gången fick det bli ränder på höjden och ”pluppar”. Två sorters fyllning bidde det, mosade syltgubbar + grädde och äppelmos + grädde.

Ovanpå hela härligheten ligger det skivade päron i sockerlag och som kronan på verket den traditionella marsipanrosen förstås. Prov­smak­ningen återstår, men först av allt måste man ju äta middag :o)

Min födelsedagspresent till mig själv blev, förutom tårtan, byte till vin­terdäck på Röda Faran. Ja, jag lät ju förstås inte någon annan göra det mot betalning, men sparade 20 € på att jag gjorde det själv. Det är väl också en sorts present, inte sant?

Grattis, Astrid!

JA, LINDGREN ALLTSÅ. Astrid föddes 1907, tre år före min pappa, och skulle idag ha fyllt 106 år. Hon får gärna vara med och dela på tårtan jag ska laga idag av en experimentell, glutenfri botten! Jag har egent­ligen använt mitt vanliga tårtbottenrecept, men istället för det vetemjöl som normalt används har jag tagit mandelmjöl.

Eftersom jag ännu inte kunnat provsmaka hur den blev kan jag t.v. ba­ra avge ett visuellt utlåtande: den ter sig mycket saftigare än vete­mjöls­varianten, vilket ju alls inte är fel i sammanhanget. Bilder på den färdiga tårtan lär nog dyka upp här så småningom om jag känner mig själv rätt ;o)

Mörkret den här årstiden lämpar sig inte det minsta för mig. Men tän­der man levande ljus när jag stigit upp i svinottan, väckt av smällen från postlådans lock när tidningen kommer, då blir det faktiskt lite lät­tare att leva. Tack i himlen för den saken!

Fast det är klart, jag skulle fara med osanning om jag inte erkände att jag vid den här tidpunkten på året bra mycket hellre skulle vara om­lo­ka­liserad till samma ställe som för tre år se­dan.

RECEPT > Utomordentlig ugnsgröt

 
DET HÄR ÄR ett recept som min mamma fick av sin svägerska ”för hund­ra år sedan”. Det är en gröt som jag lagade ofta, ofta förr i värl­den, men som av någon anledning hamnat på undantag de senaste åren. Men när jag och kompisen P, som är glutenintolerant, av någon orsak kom att tala om ris, hirs och andra ”gräs” häromkvällen, då ploppade det dammiga minnet upp till ytan igen!

En genomgång av skafferiet avslöjade till och med att jag hade både det ena och det andra hemma. Må vara, att bäst före-datumen pas­se­rats med råge (och då menar jag verkligen med råge), men torrvaror som förvaras i tätslutande förpackningar far ju ingalunda illa fast åren går :o)

Du behöver:

1 dl råris (alt. vanligt, rundkornigt grötris eller avorioris, dvs risottoris)
1 dl hela hirsgryn
1 dl hela bovetegryn
1 dl hela korngryn

smör eller margarin
0,5 l vatten
0,5 l mjölk (eller lika mycket vatten om du inte tål mjölk)
1 tsk salt

Gör så här:

Skölj ris och gryn väl. Smörj en låg, eldfast form och lägg i densamma det sköljda i blöt över natten i halvlitern vatten. På morgonen rör du ner saltet, tillsätter mjölken och klickar på lite smör. Sedan in med formen i nedre delen av ugnen och grädda gröten i 150° i c. två tim­mar.

För egen del äter jag gröten med en klick smör, medan andra föredrar att äta den med sylt eller äppelmos och kanske rentav en skvätt mjölk också. Byter du ut mjölken mot vatten fungerar den dessutom utmärkt som tillbehör till middagsmat, som omväxling till rent ris, potatis eller pasta!

Tid för förändring

FÖR SNART TVÅ år sedan stickade jag en grå tröja av riktigt tjockt yllegarn. Men jag var ända från början inte nöjd med ärmarna, som blev lite väl tajta. Efter två år som hyllvärmare fick det räcka. Nu ska samma tröja bli ett antal par rejäla sockor istället:

Ute viner vinden runt knutarna och det eviga regnet denna höst smatt­rar mot rutor och tak. Ett utomordentligt sätt att spendera en sån här äcklig novemberdag är att tända i braskaminen och sätta sig i soffan med en stickning. Och vet ni? Jag tror till och med att jag känner en antydan till inspiration att baka en kaka också! Wow, liksom.

Annars sitter jag mest och funderar på varför jag helt enkelt inte tar och emigrerar till varmare breddgrader, typ Madeira eller Azorerna. November i Norden gör ingen mänska glad, minst av allt mig.

Se där, ja!

NOTERAT UNDER FÖRMIDDAGEN: någon som surfar via Folksams server har informerat sig om vad jag skrev häromsistens om hur ett läkarutlåtande B2 bör formuleras, om den intention intygsutfärdaren har ska godkännas av andra försäkringsanstalter än FPA, som kon­struerat blanketten.

Detta är intressant såtillvida, att Folksam köpt upp Aktia Skade­för­säk­ring. Och Aktia är ju, som bekant, inte ett försäkringsbolag som jag ger många pluspoäng. Fast i mitt fall handlar det förstås inte om en ska­de­försäkring utan om en frivillig pensionsförsäkring. Men Aktia och Folk­sam samarbetar. För mig räcker det med den vetskapen.

En trekant igen

TRO’T DEN SOM vill, men jag har stickat någonting enfärgat! Diskret enfärgat dessutom. Här är den, min senaste trekantssjal, fotograferad i det sällsynta novembersolsken vi kan njuta av idag här på Åland:

Det ävenledes diskreta mönstret åstadkommer man med hålstickning. I övrigt är den stickad enligt samma princip som senast. Garnet är ock­så denna gång ”Baby Merino” från Drops, men jag har som omväxling stickat med 4 mm rundsticka i motsats till de föregående, då jag an­vände 5 mm.

Nu blir det nog inte fler sjalar på ett tag. Med tanke på hur min pek­fing­ertopp på höger hand ser ut just nu borde jag egentligen lägga stickandet åt sidan en stund och ägna mig åt virkning istället.