onsdag 30 oktober 2013

Solveignytt!

EFTER MÅNGA VECKORS väntan: nu finns ”60+ och singel” äntligen tillgänglig att låna som DAISY-talbok på bibban i Mariehamn! Och redan utlånad, så jag som är såå nyfiken på hur uppläsningen blev får fort­fa­ran­de lägga band på mig.

tisdag 29 oktober 2013

MÖNSTER > Rätstickad, triangulär sjal

 
PÅ BEGÄRAN KOMMER här en fotografisk beskrivning till en rätstickad trekantssjal, som stickas från basen mot spetsen. Antalet maskor ökar under arbetets gång och sjalen växer i omfång enligt den här sche­ma­tiska bilden:


Och så här går själva stickandet till:


Den vane stickaren tycker kanske att det blir lite tråkigt med bara rät­stickning hela vägen, även om det blir snyggt bara värre om man t.ex. gör sjalen randig i flera färger.

Men man kan också göra som jag och alternera den enahanda rät­stick­ningen med hålvarv, och på så vis skapa en randeffekt. Som av­slutning på det hela blir det väldans propert med en bred bård av flera hålvarv efter varandra och till sista några varv rätstickning igen innan man maskar av.





söndag 27 oktober 2013

Skarva garnet smart och slipp trådändar att fästa

SOM EN DIREKT följd av mitt föregående inlägg med den rysligt ran­diga trekantssjalen kom jag på att det kanske kunde vara på sin plats att visa hur jag numera byter garn, på ett sätt som gör att man inte be­höver fästa nästan några trådar alls när arbetet är klart.

Allra bäst fungerar det när man behöver skarva garn av samma färg och bytet av nystan kan göras var som helst i stickningen eller virk­ningen. Men med lite precision går det bra att använda samma metod när man byter färg också.

Så här går det till:
  • Trä en trubbig nål på den sista stumpen garn du har kvar på ditt handarbete. Sy med nålen tillbaka på garnet, mot arbetet och dra till försiktigt, så att du får en ögla.
  • Trä nålen på det nya garnet och genom öglan på det gamla. Sy på samma sätt bakåt som tidigare och dra åt så att öglan blir tajt.
  • Tajta till din första ögla.
  • Lämna ändorna tills du stickat eller virkat en bit till, sedan kan du klippa bort dem riktigt nära arbetet. Skarven blir väldigt stark och osynlig, och den bit där garnet är dubbelt kommer i princip inte att synas för den som inte vet var den finns.

I det fall det handlar om byte av färg gör du så här: sticka eller virka fram till det ställe där färgbytet ska göras, t.ex. slutet av ett varv. Knyt fast en tåt med av­vi­kan­de färg precis intill din sista maska.

Repa sedan upp de senaste 8-10 maskorna, klipp av garnet 8-10 cm till vänster om din markering och gör en skarvögla som ovan beskrivet. Nålen sticker du ner någon mil­limeter till vänster om din markering, för det är där öglan ska bli i det här fallet.

Hamnar öglan exakt på din markering blir det inte riktigt rätt, eftersom garnet kommer att vara dubbelt när du återställer de upprepade mas­korna och därmed drar lite mera i längd. Det är därför bäst att prova sig fram, men väl värt besväret i och med att man slipper det själs­dö­dan­de trådfästandet om man skarvar/byter garn på det här sättet :o)

lördag 26 oktober 2013

En virkad och stickad trekantssjal

EGENTLIGEN SKULLE JAG vilja skriva om Aktias senaste lustigheter, men man får lov att variera sig lite. Så idag blir det en bild på en vir­kad/stickad sjal jag knåpade ihop för bra länge sedan. Men alla trådar som måste fästas blev inte åtgärdade då, så det är först nu jag fått den helt färdig.

Garnet är ”Merino Blend” från King Cole och måtten är ungefär 140 x 78 cm. Från triangelns spets dinglar det en liten virkad blomma, bara för skojs skull. Min beskrivning till hur man mormorsvirkar triangulärt hittar du HÄR.



En sjal till är på gång. En övervägande naturvit den här gången.

torsdag 24 oktober 2013

Mina brevvänner och jag

HÄROMSISTENS SKREV JAG ett litet brev till Finlands JO, Petri Jääs­keläinen, med anledning av att handläggningen av mitt klagomål vid det laget var inne på sin tjugoförsta månad av normala sex-åtta. Och kan man tänka sig, inom loppet av två veckor hade ärendet blivit fö­re­draget och ett beslut taget. Ett sånt lustigt sammanträffande, n'est-ce pas?

Att det sedan visade sig att beslutet var taget på helt absurda och full­komligt fel­aktiga grunder och överhuvudtaget inte har något att gö­ra med mitt klagomål, det kan jag ju inte lämna därhän! Någon jä-la ordning får det väl ändå vara hos rikets högsta laglighetsövervakare?! Egentligen borde jag väl vända mig direkt till självaste JO igen, men för artighets skull har jag valt att rikta mitt nya brev till herr be­sluts­fat­ta­ren själv, BJO Jussi Pajuoja.

Det här är sista chansen för makthavarna i republiken att göra om och göra rätt innan jag för ärendet vidare till Europeiska domstolen. För att denna ska ta tag i saken måste man kunna visa att man uttömt alla möj­ligheter till en lösning på det nationella planet. Det här se­nas­te brevet torde vara ett nog så hållbart bevis för att så är gjort.

Sedan min upptäckt i slutet av 2011 har jag härmed i tur och ordning avverkat:
  • FPA, i all vänlighet, som styvnackat hävdade – och hävdar – att allt är i sin ordning, trots att de faktiskt under 2013 tagit sig för att rätta något som de inte tillstått är fel
  • Social- och hälsovårdsministeriet, som inte gjorde något annat än att lägga på samma raspiga LP-skiva som alla andra, med den ut­tja­tade refrängen, att det är FPA som handhar bo­stads­bi­dra­gen och bla-bla-bla
  • polisväsendet, som avstått från att ens starta en för­un­der­sök­ning, eftersom FPA sagt åt dem att det inte föreligger någon lag­stridighet – och FPA:s blotta ord är synbarligen bevis nog i den här s.k. rättsstaten
  • JO-ämbetet, som förberett mitt klagomålsärende sämre än en gravt intoxikerad analfabet och därefter fattat ett beslut som kunde vara hämtat ur en dystopisk roman av yppersta klass

Så vad mer återstår att göra än att skicka vidare, ut i det in­ter­na­tio­nel­la strålkastarskenet? Synd för Finland, som väl ändå måste sägas ha haft ett relativt gott renommé som välfungerande demokrati. Men skrytbygger man på lösan sand händer det stundom att hela här­lig­he­ten kollapsar.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

onsdag 23 oktober 2013

Aktia alltså ... *himlar med ögonen*

DATERAT DEN 24.7.2013 skickade jag en anhållan om återköp av min frivilliga pensionsförsäkring till Aktia Livförsäkring Ab (eller, tja, i slut­ändan Alandia Försäkrings dotterbolag Liv-Alandia).

Enligt för­säk­rings­vill­ko­ren ska en sådan anhållan göras inom tre må­na­der från da­te­ring­en av ett intyg från arbetslöshetskassan om att man under de senaste 60 veckorna lyft arbetslöshetsdagpenning i minst 200 dagar. Jag bi­fo­gade ett intyg daterat den 25.4.2013, så min an­hållan gjordes med en dag tillgodo och följaktligen inom utsatt tid.

Idag hävdar Aktia att så inte är fallet, eftersom de inte mottagit och öppnat mitt brev förrän den 1.8.

Hur mycket får ett försäkringsbolag egentligen bryta mot sina egna vill­kor innan det börjar betraktas som kriminellt??

Diverse ljuspunkter ... och en liten, mörk skugga

 

OCH SÅ HAR jag, tack vare att jag nu har operativsystemet Windows 7 Professional, lyckats installera bl.a. mina lastgamla Photo­shop 7.0 i min nya dator! Med det operativet kan man i den nya burken skapa en virtuell dator i s.k. Windows XP-läge och på så sätt få möjlighet att köra föråldrad mjukvara. Jippii!! Men hur mycket tidsspillan och bök det har inneburit ska vi inte tala om.

En annan god nyhet är, att Försäkrings- och finansrådgivningen låtit meddela att mitt premiebefrielseärende nu har tagits upp till be­hand­ling.

Däremot är det mindre roligt, att jag konstaterat att jag sedan en tid lider av lukthallucinationer. I det längsta har jag försökt intala mig själv, att den starka, obehagliga, stickande lukt av ”vidbränt mjöl” jag sedan några månader känner lite då och då under dagarna har varit på riktigt. Men det är den inte. Tre personer har nu verifierat att så in­te är fallet, utan att lukten finns bara i mitt huvud. Läskigt. Borde jag oroa mig ..? Kan det vara Schysta C som är i farten nu igen??

Just nu är jag f.ö. en riktigt usel bloggare/bloggkompis. Det är lite för mycket annat på gång både till höger och vänster. Men jag kommer igen! Så länge jag fortfarande lever och andas kommer jag alltid igen, förr eller senare.

söndag 20 oktober 2013

Ett litet meddelande från underhållningsdetaljen

EFTERSOM DET HUNNIT gå drygt 1½ år sedan jag via FPA:s online-räknare samlade ihop underlaget för min JO-anmälan den 10-01-2012 fick jag igår för mig att ta en titt på hur det ser ut idag.

Jodå, det ser fortfarande ut som beräkningarna görs enligt samma feltolkning men i det tysta har det skett en förändring!

Den tidigare, mycket märkliga kurvan för det allmänna bostadsbidraget i en hyreslägenhet med centralvärme har inte längre den ologiska "puckeln" eller "gropen" som den hade vid tidpunkten för min an­mä­lan:


Slutsats:
FPA har i alla fall fått tummen ur och korrigerat ett programmeringsfel i räknaren. Att de sedan står där med händerna på ryggen och blicken riktad mot skyn, vaggande fram och tillbaka på fotsulorna samtidigt som de visslar tyst och försöker låtsas som det regnar, det får man väl bara unna sig att flina åt. Ännu är jag inte färdig med dem. Inte på långa vägar.

Nya diagram och ny dokumentation måste nämligen sammanställas innan jag ånyo skriver till justitieombudsmannaämbetet. Denna gång för att reda upp hur i helskotta de kunnat basera ett beslut på något helt annat än klagomålet gällde. Så här långt har jag hunnit med det idag:


Och hörni, håll med om att det är lite mer än lovligt underhållande, att ”någon” korrigerat någonting, så att kurvan simsalabim ser ut som den borde ha gjort från första början. För faktum är, att jag har huur många skriftliga besked som helst från FPA att plocka fram, där det bedyras att det absoluut inte finns några fel någonstans och i vilka jag mer eller mindre idiotförklaras.

Skrattar bäst som skrattar sist.

lördag 19 oktober 2013

Nu är det kört

VINTERN STÅR FÖR dörren. Eller egentligen har den väl tagit klivet över tröskeln redan? Burrrrrr!!


Någon som också klivit över tröskeln, hit till bloggen, är den anonyma surfare som intresserar sig för vad som tilldrar sig runt ärendet med det allmänna bostadsbidraget.

Så till den milda grad anonym dessutom, att denna någon bemödat sig om att surfa via en proxyserver. IP-numret tilldrog sig mitt intresse sent igår kväll och när jag på skoj kollade loggar för några dagar bak­åt, så visade det sig att samma en snokat runt här även den 16.10 vid ungefär samma klockslag.

It is indeed getting more and more interesting, no doubt about that.

fredag 18 oktober 2013

Hoppsan ...

... NU STACK JAG visst ut hakan igen, om än ofrivilligt, via en kom­mentar on-line till en artikel i gårdagens nummer av Huf­vud­stads­bla­det. Samtidigt är det ju förnämligt, att även den som bara läser den tryckta papperstidningen får sig sanningar till livs.


I samma tidning idag kunde jag klippa ut det här från insändarsidan:


Bra att saker och ting börjar ifrågasättas! Ju mer ljus på FPA:s ruffel & båg, desto bättre! Vill du läsa min insändare klickar du HÄR. Och du som kan läsa Hbl:s e-tidning: gilla Svens insändare, för sjutton!

Sen måste jag fortfarande tillstå, att jag tycker det är underhållande att det inte går att kommentera insändare som publiceras på nätet. Hur i jösse namn har man tänkt sig att man ska få igång en debatt när den funktionen inte fungerar?!

Sjal-lala-lalaa!

IGÅR SKREV JAG mitt 1800:e inlägg här på bloggen. Helt otroligt ... För att fira det – om det nu är något att fira – passar det väl bra att visa hur den senaste stickade sjalen blev nu när den är färdig?

Tekniken är samma som i den förra, men med hålvarv som bildar rän­der i det stora enfärgade fältet och med en bred bård av hålvarv runt­om, som det där lilla extra. Eftersom jag stickar på ett nummer för sto­ra stickor blir slutresultatet en vääldigt töjbar, följsam och lättviktig sjal, som mäter c. 160 cm på bredden och c. 82 cm på höjden.

Garnet jag använt är ”Baby Merino” från Drops, ett helt ljuvligt mjukt och lättstickat garn. Högst antagligen ham­nar sjalen till försäljning i min Etsybutik eftersom jag redan börjat på nästa.


Sen kan jag också rapportera att mitt pärlband av fågelmatarglober fungerar alldeles utmärkt! Igår formligen kryllade det av småfåglar i dem. Det var finkar, talgoxar, sparvar och jag vet inte vad. Eftersom jag lämnat globerna omålade kommer de med tiden att bli så där tju­sigt patinerade av rost. Tre till har jag i lager för försäljning, men jag måste nog sätta mig ner någon dag och knåpa ihop några till.


Lämpligt nog hänger pärlbandet rakt framför mitt köksfönster, så jag kan på första parkett studera besöksfrekvensen genom min ena hoya, som slingrar sig runt klätterstöden jag tillverkade av spikband för ett tag sedan :o)

torsdag 17 oktober 2013

Höstbestyrligt

HU, SÅ KALLT det börjar bli! Varje dag eldar jag en eller två brasor för att mota undan den ruggiga känsla som alltid infinner sig innan man vant sig vid att det inte längre är sommar.

Knut börjar vara klar med bygget av vedförrådet, så till veckoslutet kan jag börja stapla in. Jag hade hoppats hinna stryka färg på brä­der­na före vintern, men temperaturen är inte riktigt lämplig för målning längre.


Med kylan följer omsorgen om småfåglarna. Det ska bli spännande att se om de kommer att acceptera mina talgbollsglober, nu upphängda som ett pärlband med tre stycken fastkrokade i varandra i det döda lärkträdet. Funkar det inte som tänkt så har jag i alla fall en kul, ovan­lig och self made trädgårdsskulptur :o)


Höstbestyrligt är också, i min värld, att återuppta handarbetandet ef­ter sommaren. En sjal blev klar för ett tag sedan och en annan är på slutrakan. Det ser nästan ut som jag redan imorgon kan visa lite bilder på den :o)

Och så konstaterar jag, att idag är det exakt 1.700 dagar sedan jag sjukskrevs för vad som länge kom att betraktas – och med stor en­vis­het behandlas – som en utmattningsdepression, alla mina protester till trots.

Om jag denna jubileumsdag skulle sammanfatta dessa förlorade dagar är det ganska lätt gjort: allt som har kunnat gå fel har gjort det, på al­la plan och inom alla berörda instanser. Gud give, att det för en gångs skull går rätt idag i samband med det s.k. utvärderingsmötet efter ar­bets­prövningen i september!

onsdag 16 oktober 2013

Nyheter på Etsy

FRÅN OCH MED idag är priserna i min Etsybutik inte längre angivna i dollar utan i euro. Det är ju en förbättring god som någon, men vad som är ännu bättre är, att man inte längre behöver ha ett PayPal-kon­to för att betala! Fr.o.m. idag går det utmärkt att använda de flesta kre­dit­kort och även Etsys presentkort.

Tryck på knappen om du vill kolla in butiken :o)


tisdag 15 oktober 2013

Både det ena och det andra

DET HAR VARIT lite onödigt mycket byråkratibabbel på sistone, det erkänner jag villigt. Så för att ni inte ska få för er att jag snöat in totalt tänkte jag berätta, att i lördags hade jag och kompisen A en heldag med mjölksyrning av grön- och rotsaker. Det är något jag aldrig gjort förut, så det var himla kul. Mycket riva, strimla och tärna, men vad gör väl det när man har trevligt sällskap?

Om några veckor infinner sig sanningens minut, då det är dags att prov­smaka och avgöra om det lyckats eller ej.


Och mitt i allt papperskrigiskt elände har jag till slut slagit till: Ruckel­häxan har utrustat sig med en helt ny bärbar dator! Hej vad det går jämfört med den gamla ThinkPaden, som ljutit bildskärmsdöden, och i förhållande till den >10 år gamla stationära, f.d. arbetsdatorn!

Finansieringen kommer inte heller att innebära den havregrynsgröt-och-knäckebröd-diet jag räknat med, eftersom det med posten idag kom ett besked om att jag tydligen osökt tilldelats ett litet lit­te­ra­tur­sti­pendium för ”60+ och singel”. Som en skänk från ovan, det kan man verkligen säga.


Men självfallet infann sig per omgående ett nytt problem. En hel del mjukvara går inte att installera i det nya operativsystemet och det­samma gäller min flatbäddsscanner :o( Jag blir m.a.o. tvungen att även i fortsättningen köra Photoshop m.m. på den gamla ångmaskinen.

För att förenkla filöverföring till nya burken, som har inbyggd Blue­tooth, skaffade jag en s.k. dongle till den gamla. Installerade imorse och trodde att saken var biff – även om meddelandet som avslutar installationen måhända var en smula kryptiskt:


Men någon biff blev det inte. Inte ens en liten köttbulle. Jodå, båda datorerna hittar varandra, men ingendera tillåter ”intrång” av den andra med mindre än att jag tillhandahåller någon sorts iden­ti­fie­rings­nyckel. Jaha, och den nyckeln, var f-n hittar jag den då?! Halva dagen har gått åt till det här, men någon nyckel har jag inte fått till.

Fler än jag som hatar struliga datorinstallationer ..? Förr om åren har jag tagit sånt här med jämnmod, men nu är det bara att inse: I’m too old for this kind of shit!

måndag 14 oktober 2013

Titta-titta här, och titta-titta där, och titta-titta får ni se

Man måste ju säga, att i vissa fall är dom i alla fall på bettet där på FPA. Det dröjde ju minsann inte så lång stund innan jag fick besök. Trist att det inte är lika rappa tag med det som verkligen är av vikt.

Reflektion på utebliven reaktion

I SLUTET AV 2012 fanns det 4.214.569 personer i Finland som var 20 år eller äldre (och av dessa torde dessutom i runda slängar 5 % vara svenskspråkiga). Drygt fyra miljoner människor, som var och en har sin demokratiska rätt att vara med och påverka.

Tänka sig, att av alla dessa tycks vi t.v. vara bara tre som anser att lagar är till för att följas av alla, såväl enskilda som statliga instanser. Att ointresset för att rätt ska vara rätt skulle visa sig vara så makalöst stort, det hade jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig.


Fast det borde jag ha förstått, att det är meningslöst att försöka få till stånd en debatt eller skapa opinion i det här landet. Europeiska dom­stolen nästa!

söndag 13 oktober 2013

Med anledning av min insändare i Hbl den 13.10.2013

KOM DU HIT efter att ha läst min insändare i Hbl? I så fall är du in­tres­serad av vad jag skrivit om FPA, JO och det allmänna bostadsbidraget i Finland.

Alla inlägg som är taggade med den etiketten hittar du genom att klicka HÄR.

Läs, begrunda och återvänd gärna till Hbl på nätet för att stöda kravet på en vederhäftig granskning av missförhållandet genom att dela/gilla in­sändaren på Facebook eller twittra om den*. Sprid den så mycket du bara kan! Hbl har nämligen från slutet av min text strukit adressen hit till bloggen, så den vägen kommer ingen att hitta hit för att informera sig mer in­gåen­de om ärendet.

*) Du måste antingen vara prenumerant med rätt att läsa e-tidningen eller ta en gratis provprenumeration i 14 dagar.


Det allra enklaste sättet att förstå att något är riktigt käpprätt åt h----te är att granska följande två diagram. Det ena visualiserar hur det de facto ser ut idag, det andra hur det skulle se ut om FPA tolkade stats­rå­dets direktiv på rätt sätt. Det krävs ingen raketforskare för att be­gripa att allt inte står rätt till. Det skrivna ordet kan vara lätt att fel­tol­ka, men ren matematik ljuger inte.


Dessutom har jag hittat en alldeles ny konstifikation med FPA:s be­räk­ningsrutiner runt bidraget för ägoboende i småhus, en som har med bo­stadens storlek att göra. Enligt FPA ska man från den faktiska bo­stadsytan dra bort de kvadratmeter som upptas av t.ex. pannrum och förråd, dvs minska bostadsytan. Hm..?

För det första är det högst märkligt, att man genom denna manöver alldeles frivilligt, enligt nu rådande beräkningsmodell, höjer det bo­stads­bidragsgrundande beloppet. Ju lägre siffra du dividerar den to­ta­la boendekostnaden med, desto högre blir förstås priset per kvad­rat­me­ter – det som FPA därefter multiplicerar med den av statsrådet fast­slagna bostadsstorleken – och desto högre blir bidraget (om ock fel, enligt nuvarande sätt att beräkna).

För det andra – vilket är ännu märkligare – förordas det ingenting om det­ta för­farande varken i Lag om bostadsbidrag eller i statsrådets år­liga förordning om detsamma. Slutsats: det här måste vara något som FPA hittat på alldeles själv. Spännande, n'est-ce pas?
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

onsdag 9 oktober 2013

Karaktärsvittnen sökes ;o)

JAHA, GO’VÄNNER, NU var det gjort. Nu går jag till torgs i österled med hela den &%£#§¤ soppan. Följaktligen kommer det säkert att tarvas ett par-tre stycken rekorderliga medmänniskor, som kan gå i god för att jag är vid mina sinnens fulla, har lådan full av skruvar och alla indianer på plats i kanoten.

Jag hyser nämligen inga som helst tvivel om, att man säkerligen lär va­ra beredd att gå till vilka ytterligheter som helst för att ifrågasätta min intelligens och med bredaste tänkbara pensel svartmåla min ringa per­son*.

Såå ... finns här några frivilliga?

Men i väntan på att jag ska idiotförklaras bygger Knut och jag det ef­ter­läng­ta­de vedförrådet. Det lär säkert komma väl till pass när det bör­jar blå­sa kallt – på sätt eller annat ;o)


*) Oturligt nog – ja, inte för mig alltså, utan för mina kontrahenter – är jag nu­mera i besittning av tre sinsemellan helt oberoende dokument, som med all önskvärd tydlighet klargör på vilken sida om Gausskurvans högsta punkt jag be­fin­ner mig. Men självfallet är de välkomna att syna insatsen (för att låna terminologi från pokervärlden). Om de kan.

måndag 7 oktober 2013

There Is Something Rotten in The State of Finland
eller
En kort introduktion till den ädla konsten att begå justitiemord

Bensowska stiftelsen i all ära, men det jag här kommer att berätta för er, som framlever era dagar i den fromma förhoppningen att vi fin­län­dare lever i ett land med en rättssäkerhet vars like är svår att finna någon annanstans i världen, är en berättelse ur levande livet. Den bör göra vilken som helst medborgare i republiken skakig i knäna och läm­na henne full av tvivel på vem i hela världen man kan lita på.


Allting tog sin början mot slutet av 2011, då jag vid kontakt med Folk­pensionsanstalten i Finland angående en ansökan om allmänt bo­stads­bidrag till min förvåning upptäckte att allt inte kunde stå rätt till med deras beräkningar. Det här häpnadsväckande faktumet upp­da­gade jag, när jag av ren nyfikenhet tog mig för att laborera med olika bostadsstorlekar men med övriga parametrar konstanta (inkomster, skulder osv.) och av de resultat jag fick konstruerade ett kurvdiagram. Döm om min oerhörda förvåning när det visade sig, att kurvan för bo­stadsbidraget för boende i egnahemshus antog en nedåtgående rikt­ning, mot noll, i takt med att antalet kvadratmeter ökade.

Det här fick mig att bli fundersam. Fanns det månntro ett systemfel i FPA:s beräkningsprogram på nätet? Enligt all logik borde ju inte en bostadsbidragskurva kunna uppvisa en negativ trend. Jag fortsatte med att mata in uppgifter, nu för boende i hyresbostad respektive för bostadsbidrag för pensionstagare. Där verkade det fungera som det borde, med kurvor som helt enligt förväntan steg ända tills de nådde brytpunkten för det maximala bostadsbidrag ett hushåll av en given storlek, på en given ort och med ett givet uppvärmningssystem skulle kunna beviljas.

Fast någonting var ändå inte helt rätt, det var tydligt. Kurvan som be­skrev bostadsbidragets storlek för hyresboende uppvisade en mäkta ologisk puckel – och därefter en liten dykning! – innan den planade ut i den förväntade vågräta linjen. Dessutom var det stor skillnad på att bo i hyresbostad med cent­ral­värme inkluderad i hyran och ett boende på kallhyra med kostnaden för uppvärmning som en skild utgift, även om den totala boen­de­kost­na­den blir densamma i båda fallen1). En hy­resgäst med centralvärme visade sig vara klart gynnad jämfört med någon med el-värme! Högst märkligt. Något förvånande var det också, att kurvan för bidrag för en pensionstagare i egnahemshus betedde sig helt korrekt, dvs steg till maxpunkten för att därefter övergå i en rät linje.

1) kurvan för el-uppvärmd hyresbostad ingår inte i diagrammet här under


I det här skedet trodde jag fortfarande att jag snubblat över ett dittills oupptäckt programmeringsfel i FPA:s automatiska räknare. Det in­for­me­rade jag dem också om, första gången i december 2011, men fick sedermera ett svar från deras juridiska avdelning, vars andemening var att det skulle se ut på det här viset. En underhållande formulering vill jag gärna citera:

”Beräkningsprogrammet för allmänna bostadsbidraget är en av de mest använda applikationerna i vår nättjänst, den används tu­sen­tals gånger per månad, ett systematiskt fel skulle upptäckas.”

Aha! Så om något används ofta kan det alltså inte finnas något fel i konstruktionen? Intressant! Särskilt som man adderar det faktum, att felet inte upptäcks med mindre än att man beräknar ett flertal bidrag för samma hushåll utan att ändra på något annat än antalet kvad­rat­meter. Hur vanligt tror ni det är att någon som ansöker om bo­stads­bi­drag tar sig för att ändra på siffran för bostadens yta? Eller att en handläggare gör det? Inte så vanligt skulle jag tro, eftersom en bo­stad inte är som en amöba, som godtyckligt kan ändra sig till storlek eller form. Om man som bidragssökande – eller handläggare – över­hu­vud­ta­get låter programmet göra beräkningar för olika förutsättningar, då är det de rent ekonomiska uppgifterna man byter ut.

Men skam den som ger sig! Den 27 december 2011 ställde jag därför en fråga direkt till social- och hälsovårdsministeriet. Det jag ville veta var hur man ska gå tillväga om man vill uppmärksamgöra ministeriet på att lagen inte efterföljs. Efter två månader (!), den 24 februari 2012, kom svaret:

”Ni kontaktade social- och hälsovårdsministeriet och ville underrätta oss om att det skulle finnas ett fel i FPA:s beräkningsprogram för bo­stads­bi­drag. Enligt vad Ni berättat hänför sig felet till beaktande av bostadsarean, och särskilt till hur bostadsarean för ett egna­hems­hus inverkar på bo­stads­bi­draget.

Om bostadsbidrag ansöks hos Folkpensionsanstalten. FPA betalar bo­stadsbidrag för de skäliga boendeutgifter som fastställts i stats­rådets förordning. De skäliga boendeutgifterna kan som högst upp­gå till vad statsrådet årligen fastställer som maximala boende­ut­gif­ter. Om hus­hål­lets verkliga boendeutgifter och bostadens verkliga bostadsarea överstiger de fastställda maximala beloppen, betalar FPA ut bo­stads­bidrag endast på basis av de maximala beloppen. Med andra ord på­verkar bostadens storlek bostadsbidragets be­lopp.

På FPA:s webbplats finns ett beräkningsprogram med vilket man kan uppskatta det bostadsbidrag som man möjligtvis kan få på grundval av lämnade uppgifter. Detta beräkningsprogram är unge­färligt, och ett verkligt beslut får man endast genom att ansöka om bostadsbidrag hos FPA. Det är sedan möjligt att söka ändring i FPA:s beslut om bo­stads­bidrag på det sätt som anges i beslutet.”

Jaha, och ..? Tell me something I didn’t already know, tänkte jag, och suckade djupt. Nåväl, nu är det så här, att saker som för mig kvarstår som stora frågetecken fungerar som det röda skynket framför tjuren. Medan jag inväntade ett livstecken från ministeriet fortsatte jag alltså min granskning, för att lösa mysteriet med hur kurvorna kunde ha den ologiska form de hade. Jag räknade, jag funderade, jag räknade lite till och jag nagelfor både Lag om bostadsbidrag och statsrådets för­ord­ning om detsamma. Till slut infann sig det s.k. heurekaögonblicket. Inte fanns det för sjutton något systemfel i beräkningsprogrammet! Det var värre än så. Det visade sig vara FPA:s implementering av statsrådets årliga förordning för hur det allmänna bostadsbidraget ska beräknas som var helt bakvänd, dvs så lagstridig som den bara kunde bli.

Efter den upptäckten gjorde jag om alla beräkningar, men då enligt vad förordningen faktiskt stipulerar om man läser den juridiska texten som det varit tänkt. Och ser man på, plötsligt betedde sig dia­gram­mets kurvor helt enligt förväntan! Bostadsbidraget för hyresbostäder blev detsamma oavsett om man bor på hyra med centralvärme eller betalar kallhyra. Bostadsbidraget för egnahemshus antog en stigande trend, precis som det borde, och blev också något högre än för pen­sionstagare med samma boendeform, vilket även det är helt logiskt. Jag trodde inte mina ögon, men där hade jag det framför mig, svart på vitt i reda siffror.


I det här skedet hade jag för länge sedan insett, att det skulle vara lättare att få ett slut på mellanösternkonflikten än att få till stånd en konstruktiv dialog med FPA. Istället sammanställde jag ett överskådligt och oerhört pedagogiskt klagomål till rikets högsta lag­lig­hets­över­va­ka­re, justitieombudsmannens kansli i Finland. Det lämnade jag in den 10.1.2012 med följande ordalydelse: ”Jag vill anmäla klagomål över att Folkpensionsanstalten i Finland för närvarande och sedan ett avsevärt antal år bakåt i tiden beräknar det allmänna bostadsbidraget i strid med den av Statsrådet årligen utgivna förordningen om grunderna för beräkning av detsamma.”

Notera särskilt formuleringen ”det allmänna bostadsbidraget”, inte ”mitt allmänna bostadsbidrag”. Klagomålet gällde ingalunda mitt en­skilda bostadsbidrag, utan samtliga allmänna bostadsbidrag i Finland, vars felberäkningar vid tidpunkten för mitt klagomål drabbade cirka 150.000 hushåll.

Klagomålsärendet anhängiggjordes och överfördes därefter till FPA för behandling pga att bitr. JO:s bedömning var, att min skrivelse var av allmän karaktär och gällde mina synpunkter på kriterierna för be­vil­jande av bostadsbidrag. Så långt helt korrekt. Det gällde inte mitt bostadsbidrag, utan alla. Samtidigt informerades jag om min rätt att klaga hos JO igen om jag inte skulle bli nöjd med FPA:s förklaring, vil­ken kom den 1.6.2012 och som jag citerar här:

”Nina Backlunds ärende, som riksdagens justitieombudsman över­fört till Folkpensionsanstalten, föranleder inte vidare åtgärder. Folk­pen­sions­an­stal­ten beviljar bostadsbidrag i enlighet med be­stäm­mel­serna i lagen om bostadsbidrag (408/1975) och i statsrådets förordning om grunderna för bostadsbidraget, som utfärdas årligen. Grunderna för bostadsbidraget har redan upprepade gånger för­klarats för Backlund. Samtidigt har hon upplysts om att social- och hälsovårdsministeriet svarar för lagstiftningen gällande bo­stads­bidrag och för statsrådets förordning om grunderna för bo­stads­bi­dra­get.”

Gaah! Vad i glödheta var nu detta?! Det var ju för höge Farao inte lag­stiftningen jag klagat på, på den finns det inget fel. Det var im­ple­men­te­ringen av densamma som var på tapeten! Det allra märkligaste var, att efter detta Kalle Anka-aktiga bla-bla-bla-svar kom mitt klago­mål att av JO betraktas som färdigbehandlat. Men vänta nu, hur gick det till? Det hade ju inte granskats och utretts överhuvudtaget. Och nöjd med svaret var jag sannerligen inte, eftersom det FPA presterat inte var ens i närheten av en förklaring till varför de inte efterlever förordningen om det allmänna bostadsbidraget. Så jag mejlade JO: ”/.../ Det är således inte lagar och förordningar det är något fel på, det är FPA:s implementering av dem som inte är korrekt.”

Klagomålet, som vid det laget redan varit under behandling i nästan fem månader, genomgick därefter metamorfosen att bli ett sprillans nytt sådant. Och ett nytt klagomål betyder förstås – tadaa! – att tid­tagningen nollställs och börjar om från början. Den 19.6.2012 fick jag följande besked per mejl: ”Nu ska vi skaffa fram nytt utredning om sa­ken. Efter detta ska ditt klagomål avgöras så snart som möjligt.” Per brev fick jag senare besked om att FPA anmodats inkomma med sin utredning senast den 31.10.2012. Men FPA anhöll om – och beviljades – ytterligare två veckors respit, dock utan att jag informerades om saken. Och efter det gick tiden.

Och gick.

Och gick ännu mer.

Den 6.6.2013, då exakt ett år förflutit sedan mitt ursprungliga klago­mål bytt skepnad till ett alldeles färskt sådant, skrev jag en vänligt hållen brevförfrågan till den angivna handläggaren av ärendet. Enligt informationen på JO:s egen webbplats har man nämligen rätt att få information om hur behandlingen av ens klagomål fortskrider. Men något svar fick jag inte. Varken per mejl, brev eller röksignaler. Och tiden fortsatte att gå, trots att JO på webben informerar om att den genomsnittliga behandlingstiden är sex månader och handläggaren per brev upplyst mig om att den skulle vara cirka åtta.

Efter ytterligare ett kvartal, den 6.9.2013, skrev jag ett brev riktat di­rekt till JO Petri Jääskeläinen. Vid det laget klockade jag nästan fulla tjugo månader sedan jag lämnade in det första klagomålet, och det ”nyfödda” fyllde femton månader samma dag. I mitt brev formulerade jag mig fortsättningsvis så, att det tydligt framgick att mina klagomål inte gällde mina privata mellanhavanden med FPA, utan det lagstridiga sätt på vilket samtliga allmänna bostadsbidrag beräknas.

Och har man sett på maken! Knappt två veckor senare, den 19.9, tril­lade det till slut in ett mejl, där jag fick veta att mitt klagomålsärende föredragits och att jag skulle meddelas bitr. JO:s beslut för kännedom så snart det översatts till svenska.

Idag, den 7.10, anlände det med posten.

Idag trodde jag att jag skulle bränna samtliga proppar i systemet. Varför det? Jo, låt mig citera:

”Riksdagens justitieombudsman sköter sitt i grundlagen stadgade lag­lighetstillsynsuppdrag genom att undersöka klagomål, gå igång med undersökningar på eget ini­tiativ och företa inspektioner. Un­der­sök­ning­arna med anledning av klagomål eller på JOs eget initiativ gäller situationer där det finns skäl att misstänka lagstridigt förfarande eller försummelse av tjänsteplikt i redan företagna myn­dighetsåtgärder. Enligt etablerad praxis befattar sig jus­ti­tie­om­buds­man­nen inte med ärenden som fortfarande är anhängiga.”

Det för handen varande JO-beslutet, framklämt nästan 21 månader efter mitt ursprungliga klagomål, visar sig med ens grunda sig på att mitt missnöje skulle gälla FPA:s beräkningar av mitt eget bo­stads­bi­drag! Ett bostadsbidrag som jag inte längre lyfter, men som när det begav sig föranledde ett besvär (eftersom det inte beräknats i en­lighet med förordningen, utan på det lagstridiga sätt som jag via mitt klagomål till JO velat få rätsida på). Ett besvär som visserligen fort­fa­ran­de är anhängigt hos Besvärsnämnden för social trygghet, men ett besvärsärende som inte har någonting som helst att göra med det klagomål jag riktat mot FPA och definitivt inte ett besvär som ger BJO rätt att formulera sig som ovan.

Man blir ju minst sagt mörkrädd. Vad är det för pseudorättsstat vi lever i här i Finland, där de högsta laglighetsövervakarna i landet kan vända kappan efter vinden och modellera om ett klagomåls karaktär för att kunna avstå från undersökning av ett uppenbart lagstridigt förfarande och från att vidta åtgärder??

Mest av allt förskräcker det mig, att ingen i något skede i den här långdansen bemödat sig om att göra samma typ av testberäkningar som jag själv gjorde i december 2011. En enkel undersökning som inte ens torde bli särdeles arbetsdryg, eftersom grovjobbet redan är gjort av undertecknad och jag pekat ut i exakt vilka paragrafer tolkningen blivit felaktig. Eller så har man det – både läst förordningen som den borde läsas och kontrollräknat – och, ve och fasa, kommit fram till att den lagstridighet jag klagat på är ett oomtvistligt faktum. Allt tyder ju på att det är så det gått till, eftersom mitt klagomål utan min vetskap bytte skepnad under resans gång, handläggningstiden blev närmare dubbelt den normala och ingen, varken hos JO eller FPA, har t.v. lagt fram en uttömmande förklaring till varför bostadsbidraget beräknas så uppåt väggarna som det görs än idag.

FPA:s så kallade bevisföring: ”Beräkningsprogrammet för allmänna bo­stadsbidraget är en av de mest använda applikationerna i vår nät­tjänst, den används tusentals gånger per månad, ett systematiskt fel skulle upptäckas”, den köper jag inte. Det borde ingen göra. Det jag vill ha är en logisk, adekvat förklaring till varför man inte beräknar som statsrådet fastslagit att man ska och varför vissa samhällsgrupper därmed sedan årtionden diskrimineras när det gäller bostadsbidragets storlek.

Så länge som varken det ena eller det andra presenteras kommer det att osa självdöd skunk om den här affären. Ärligt talat luktar – snart sagt stinker – det statlig cover up så det står härliga till. Här föreligger nämligen, utan minsta tvivel och dessutom synnerligen enkelt att föra i bevis, en socialpolitisk blunder av allra högsta potens. Men vad det verkar är vi i Finland inte kompetenta nog att städa bort kacket från eget bo. Det ser därför inte bättre ut än att kvasten får skickas vidare till våra vänner vid den europeiska domstolen, eftersom FPA:s sätt att verkställa lagen resulterar i ett antal brott mot FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna:

Artikel 1
Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har ut­rus­tats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Artikel 2
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åt­skill­nad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller inter­na­tio­nella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.

Artikel 7
Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.

Artikel 22
Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och ut­veck­lingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom na­tio­nel­la åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.

Artikel 25
Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och fa­mil­jens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av ar­betslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.

Rätt ska vara rätt, inte sant? Om vi en gång för alla demokratiskt be­slutat att vi lagstiftar om hur saker och ting ska göras, då ska lagarna efterlevas och inte bara av den enskilda medborgaren, utan även av statligt kontrollerade myndigheter och instanser.

Den som vill fördjupa sig i hur felberäkningen uppkommit och hur det ska göras för att bli rätt kan med fördel klicka på etiketten ”Bo­stads­bidrag i Finland”. Och så kan det kanske vara på sin plats att under­stry­ka, att svenskans ”rättshaverist” inte är synonymt med eng­els­kans ”whistle blower”. Själv ikläder jag mig dock gärna, och med stor förtjusning, rollen som det senare.



”Skriv en insändare till Hufvudstadsbladet!” föreslog en god vän. Jo, tjena ... Inte ens den vägen går det att rikta strålkastarna mot detta uppenbara missförhållande, eftersom tidningen har en längdgräns på 2.500 tecken inkl. mellanslag för insändare. Inte ens en debattartikel räcker till, för där sätter de stopp vid 3.800.

Det ska fan försöka göra sin röst hörd i den här s.k. demokratin. Nä, eu­ro­peis­ka domstolen får det bli, och sen kan Finland få stå där med mös­san i hand och skämmas riktigt ordentligt sett genom den in­ter­na­tio­nella luppen! Och du som kan och vill: dela gärna det här inlägget med gud och hela världen på Facebook. Jag har nämligen inte helt givit upp hoppet om att det förr eller senare dyker upp en journalist som inte snällt tassar fram i statsmaktens strypkoppel, utan har stake nog att lyfta upp den här katten på bordet.

Om inte annat, så borde ju chansen att få göra sin karriärs största scoop genom att sätta dit FPA – och i viss mån till och med JO – med byxorna nere och alla tio i kakburken vara en frestelse svår att motstå. Men, men, blott Sverige en Janne Josefsson har. I Finland tycks man frivilligt be­lägga sig själv med munkavle och en klädsam papperspåse dragen över skallen, för säkerhets skull utan hål för ögonen.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta

lördag 5 oktober 2013

Lysande, häxan! Lysande!

SENT IGÅR KVÄLL tog väninnan P och jag en både lång och rask pro­menad i nattmörkret. Som vanligt ventilerade vi både dies und das me­dan vi gick, eftersom man plägar att tänka väldigt effektivt när kroppen är i rörelse med armar och ben pendlande fram och tillbaka.

Hur det nu var, så kom vi av någon redan glömd anledning in på det här med ljus kontra mörker, vådan av att vända på dygnet osv. Då kom den plötsligt, tanken som tändes som en gammaldags 100-watts glödlampa i min skalle: varför förses inte alla äld­re­boen­den/lång­vårds­en­heter med dagsljusarmaturer?

Det torde ju vara allom bekant, att äldre människor i allmänhet inte slipper ut i det fria i tillräcklig omfattning, vilket i sin tur leder till att de inte på långa vägar får den mängd dagsljus som behövs för att mot­verka såväl depressioner som sömnstörningar.


Att dagsljus är livsviktigt för vår hälsa är ingen vetenskaplig nyhet och att melatoninhalten är helt avhängig av att vi har en bra balans mellan dagsljus och mörker är det inte heller. Själv tycker jag att idén med boendeintegrerad ”ljusterapi” är helt lysande – och inte kan det bli dyrt heller. I alla fall inte dyrare än att droga ner våra gamla till foglig passivitet, som det på många håll görs idag.

Vad tycker ni? Håller ni inte med om att det i alla fall kunde vara värt att pröva?