Ur innehållet:
”Man berättade för patienten att symtomen t.o.m. kan öka i början av behandlingen [med ceftriaxon].”
Jippi, liksom ...
”Man berättade också att det är mycket osäkert om alla symtom försvinner under behandlingen och i vilket fall som helst så kommer behandlingsresponsen långsamt under flera månader.”
Just så, ja :o/
”Man kan dock inte med säkerhet säga att minnesstörningarna och koncentrationssvårigheterna skulle bero på borrelia, således rekommenderas att patienten ännu under detta år får tid till kontroll hos neurolog på Ålands centralsjukhus. Likaså skrivs remiss till hudläkare på Ålands centralsjukhus.”
Jahapp. Here we go again. Hudläkarremissen kommer sig av det märkliga eksem jag har fläckvis här och där på kroppen; handleder, underarmar, armveck, knäveck och på låren. Tidigare visat för både den ena och den andra läkaren här på ön, men med responsen: ”Jaså, jaha?”
Somliga av fläckarna kliar, andra inte. Somliga är runda, nästan helt cirkelformade, andra inte. Min egen okvalificerade gissning är att de, direkt eller indirekt, hänger ihop med borreliosen, precis som så många av mina övriga kufiska ”åkommor”.
Gud, så roligt att jag alltid har trevliga saker att berätta numera ... *ironisk*
Det gick snabbt! Nu ska vi hoppas att sjukvården på Åland reagerar lika snabbt och kommer igång med restrerande behandlingar och undersökningar. *lite ironisk jag med*
SvaraRaderaMen man kan ju alltid hoppas!
Pipi
Jo, minsann! Den översatta journalanteckningen anlände så snabbt att man kan undra om TYKS har eget postflyg :o)
RaderaDet övriga remains to be seen. Viss risk för prestigeproblematik föreligger väl, om jag så säger :o/
Har läst tillbaka lite och man kan faktiskt hålla sig för skratt! Inte är det roligt att hamna i "vårdsvängen" inte!!
SvaraRaderaSjälv har jag endast ett litet problem. Jag ringde till vårdcentralen för att få ett recept på min blodtrycksmedicin Sparkal eller Amiloform. Dom var nämligen helt slut. Dagen efter i Visby var jag till apoteket och visst, det hade kommit in ett recept - fast på fel typ av medicin. En betablockerare som påverkar undertrycket som jag åt innan min operation.
Nu har ju jag jobbat på apotek en gång i tiden, så jag hade särskilt talat om exakt vad jag skulle ha. Alltså fick expediten ringa upp vårdcentralen för ett byte. Men se...det gick inte!
Det var en otrevlig dam som svarade och hon påstod dessutom att jag hade begärt just den här felaktiga sorten!? Men...hon skulle "försöka se till" att det blev ett nytt recept utskrivet till dagen efter - alltså i tisdags. Det har naturligtvis fortfarande inte kommit något, så idag var jag tvungen att ringa igen.
Berättade hela historien - för en trevlig tjej - och mycket riktigt, det fanns en notering om att jag ville ha Sparkal eller Amiloform!
Nu skall ett recept ringas in på eftermiddagen. Jag håller tummarna!! Det konstiga är att jag nu varit utan medicin i 2 dagar och trycket är bra - man kanske skulle passa på att sluta!?
Trots att det blev en lång kommentar så måste jag bara tillägga att gubben min är i full fart med att läsa din bok - som han är väldigt förtjust i! Och han brukar inte gilla varken svenska eller kvinnliga författare!!
Själv läste jag den ju omgående när jag fått hem den, men jag kommer faktiskt inte ihåg om jag "recenserat" den tidigare? Men jag gillar den högt, den är mycket läsvärd. En sån där bok som man myser och småfnissar åt hela tiden. Ser fram mot flera i samma stil!!
Ja, herregud, vad ska jag säga om din historia? Suck, kanske? Mellan varven förundras jag, storögt, över att något går rätt i vårt nutida samhälle. Det är ju t.ex. ett välkänt faktum att saker som görs under tidspress har en tendens att bli fel, men finns det något som inte görs under mer eller mindre stressade omständigheter numera?? *ruskar bekymrad på huvudet*
RaderaSå kul att Rolle läser min bok!! Och att han enligt din utsago verkar ha någon behållning av detta mitt premiärförsök att skriva ren och skär underhållningslitteratur :oD
Om du bara visste hur gärna jag skulle vilja ta itu med att skriva på fortsättningen av Solveigs liv och leverne, men så länge som det inte blir någon rätsida på min hälsa och så länge som det evighetslånga papperskrigandet fortgår ... ja, då blir det inte mycket ork och tid över till författande av annat än inlagor, besvär och överklaganden :o( Men kanske med tiden?
Men oj hur du ser ur flicka,det kan inte vara kul.
SvaraRaderaKan tänka mig hur det kliar.Dom är ju snbba från finland,det kan ju fortsätta nu i den takten så kanske det blir nått bra till slut.
Många kramar
Nä, kul är det definitivt inte. Inte heller att eksemet successivt ökar i omfång. Den utlovade remissen till hudläkare är förstås ett steg i rätt riktning. Problemet är bara att det kan bli huuur lång väntetid som helst, eftersom vi inte har en stationär specialist här på ön och det här knappast bedöms som särdeles akut :o/
RaderaInfektionsläkaren i Åbo hade helst velat skicka mig till en hudläkare på sitt eget sjukhus, men då uppstod problemet att den s.k. betalningsförbindelse jag fått härifrån (ursprungligen för det där second opinion-besöket hos endokrinologen) inte är skriven så att den omfattar ett sånt besök. Därmed omfattar den inte heller det rekommenderade besöket hos neurolog, och i det fallet är situationen här på Åland lika dålig som med hudspecialisten, snudd på värre.
Så håhåjaja, denna neverending story bara fortsätter och fortsätter :o(
Konstigt! Ser nästan ut som ringorm.Ja, det blir väl till att utöka hyllan med medikamenter med lite smörjmedel också. Grattis, grattis (ironi)!Jag har en liten släng av psoriasis och vet hur mycket det kräver i form av schampo, salvor och mjukgörande medel. Kram /Kerstin
SvaraRaderaJapp, du har rätt i det, att just det här området på höger handled ser ut som ringorm (revorm). Men det stämmer inte på alla fläckar, så det vete fan.
RaderaDermovat, som är den kräm jag hittills fått som behandling, är ett extra starkt kortisonpreparat, som inte alls hjälper. Dessutom är det så, att behandling med kortison kan förvärra situationen om det t.ex. råkar vara en svampinfektion i huden man drabbats av.
Min första, stadigvarande pojkvän hade rätt svår, klassisk psoriasis och min mamma drabbades av PPP (pustulosis palmoplantaris) när hon blev gammal, så jag vet vad psoriasis vill säga. Det är inte kul alls :o/