Halleluja, hösten är här!

VILKEN UNDERBAR DAG! Vädret har varit helt ljuvligt. Inte en drop­pe regn, ingen kyla och solsken över Åland, det kunde inte bli bättre. Läget var med andra ord excellent för lökplantering, så jag gjorde slag i saken och fick alla lökväxter jag köpte den 8 september i jord, plus ett inte oansenligt antal tête-à-tête från påsken.

Just nu är också skörden av mina senare sorter av äppel i full gång. Här är det Sävstaholm (tror jag ...) Det ser ut som det inte skulle vara helt fel med en kvälls syltkokning eller hur?


Och minns ni mina morötter som var så söta och små den 27 juli? Sö­ta är de fortfarande, till smaken vill säga, men ingalunda små. Rejäla bam­sing­ar har det blivit, helt förskonade från allsköns skadedjur. En riktigt lyckad skörd!


Sen var det då blomstersådden i mina tjärade pallkragar. Även denna ger riklig utdelning av framför allt aster i en symfoni av färger.

Buskaster, amerikansk blandning, hette sorten och kommer efter i år att få bli ett stående inslag i min säsongsodling. Från en och samma fröpåse kommer det blommor av flera färger, vilket jag tycker är jät­te­prak­tiskt.


Ett smakprov på färgrikedomen:


Att kunna plocka sig en riktigt maffig bukett att ställa på var­dags­rums­bor­det, det är ren och skär lycka det!

HP klampar på

IGÅR VAR DET dags igen för ett besök från Hewlett-Packard, den här gången via en googling på kombinationen ”stjärnkraft” och ”hp”. Fö­regående besök – dock inte det första – noterade jag den 16:e den­na månad.


[Klicka på bilden för större format.]
Någon regelrätt kontakt från deras håll via mejl eller per telefon har jag inte bevärdigats med, än mindre med leverans av någon DVD-enhet, så nu börjar jag bli riktigt nyfiken på vad som föranleder deras återkommande besök här i bloggen. Jag kan ju knappast vara den första missnöjda kunden i deras världshistoria.

Tyvärr räckte spaltutrymmet i min senaste krönika i Ålandstidningen inte till för några utläggningar om det olyckliga köpet av lilla A:s HP Pavilion dm3-1123eo, men jag får en ny chans om mindre än en må­nad.

Behöver jag överhuvudtaget nämna att lilla A börjar bli riktigt sur över att det saknas en DVD-enhet i hennes ”underhållningsdator”..?

Nä, det var väl det jag tänkte. ;o)

Fångad i flykten #4

EN GRÅ OCH murrig septemberdag som denna lämpar sig bra för att visa lite fjärilsbilder från sommaren. Det är dessutom ett tag sedan jag gjorde ett renodlat fotoinlägg. Bättre bil­der på fjärilar, stil­la­sit­tan­de eller flygande, får jag inte med min nu­va­rande kamera.

Hos Naturhistoriska riksmuseet finns det en otrolig dokumentation om fjärilar! Klicka HÄR för att gå direkt dit.

Bilderna är tagna i ”Rucklets” träd­gård med min Fuji FinePix F30.

Sorgmantel, Nymphalis antiopa

Vingbredd 65-78 mm.

Sorgmantel, Nymphalis antiopa

Sorgmantel, Nymphalis antiopa

Gammafly, Autographa gamma

Arten är migrerande och kommer in i vårt land i stor mängd
varje år. Vingbredd 38-46 mm.

Gammafly, Autographa gamma

Gammafly, Autographa gamma

Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.

Målgång!!!

 
IGÅR BLEV DET färdigt, mitt virkade lappverk av hexagoner! De stra­tegiska måtten slutade på c. 121 x 142 cm (det töjer ju lite hit och dit när det är virkat ...)

Efter 305 sexkanter och nästan exakt fem månader är det alltså klart och känslan är lite konstig, lite tom på något vis. Jag har levt med den här virkningen så länge nu, med garn överallt och ständigt en virknål i handen, att livet kommer att te sig en smula innehållslöst ef­ter detta ;o)

Ja, go’vänner, det finns väl ingen anledning att orda så mycket mer om saken? Istället visar jag lite nya bilder att förhoppningsvis in­spi­reras av. Håll till godo!







Tidigare inlägg om det här projektet hittar du bl.a. HÄR ... och inlägg om allt möjligt jag hantverkat hittar du HÄR.

Filten har varit till salu i min Etsybutik och såldes faktiskt den 29 september 2013, till Beverly Hills i Kalifornien.

***
Briefly in English:
Tadaaah! After 305 hexagons and almost exactly five months the hex­agon blanket I started mid-April is finally finished and it measures appx. 121 x 142 cm.

I didn’t much fancy the sharp angles around the edges and therefore crocheted a border, which simultaneously gave the straight corners a rounder, softer look, and then I finished it all off with a shell edging. I am truly in love with the result and sooo happy I got round to making it!

Click HERE for an older post about this project ... and HERE for more posts about my handicrafted stuff.

The afghan has been for sale in my Etsy shop and was in fact sold to Beverly Hills, California on 29 September 2013

[tags: crochet, blanket, afghan, throw, hexagon, multicolor, colorful, attic24, lucy]

Taylor-made for Me!

VILKA TOKIGA BLOGGVÄNNER jag har ... Titta här (om det nu fak­tiskt funkar att lägga upp videosnuttar ...) vad Monkan ställt till med:


En sån otur att Malmö ligger där det ligger, nästan på andra sidan jordklotet, annars hade jag ruuusat till slottsträdgården på stört ;o)

Stort tack till Monkan och till John själv, förstås! Och välkomna till Åland måste jag också säga – det är jättefint här också! :oD

***

Varmt välkommen i gänget, vivie1!
[tags:john taylor, malmö slottsträdgård, trädgårdsfredag,]

Hemma bäst..?

SÅG NI DOX-DOKUMENTÄREN ”Home” på SVT1 igår kväll? Det gjor­de jag. Fattar ni att denna vansinniga överkonsumtion vi äg­nar oss åt här i västvärlden måste få ett slut NU???


SVT kan av rättighetsskäl inte visa dokumentären i SVT Play, men du kan se hela filmen på engelska (med engelsk textning) på YouTube. Klicka i så fall HÄR.

Se den här filmen. Vakna.

Veckans Vanartiga Vers #23

Ding-ding dalkarl ifrån Evertsberg
målat mandomen illgrön med färg,
som har touch av neon,
och sen – ack, vilket hån –
kolorera’ han fruns venusberg.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Snacka om långrandigt!

GARNET SOM SAKNATS för att jag skulle kunna slutföra min sex­kants­filt kom inte från Tyskland förrän igår eftermiddag. Leveransen tog osedvanligt länge den här gången, hela tio dagar.

Men trots rådande materialbrist har jag ingalunda varit overksam på handarbetsfronten. Den mormorsrandiga filten jag bloggade om den 9 september växer stadigt på bredden och är idag redan drygt 40 cm bred. Således är det bara att än en gång konstatera att det inte finns något ont som inte har något gott med sig ;o)



Som vanligt blir jag alldeles varm i hjärtat av att virka något så färg­glatt som det här. Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen: färg är glädje! Att virka mormorsränder går dessutom så himla snabbt. Trots att varven är 170 cm långa formligen forsar färgerna fram i och med att det aldrig är mer än två varv efter varandra av samma kulör.


Fast nu blir det en paus för hexagoner; ”bara” 39 kvar + en kant runt det hela, sen är den färgsprakande sexkantsfilten klar. Jippi! I går­da­gens garnförsändelse fick jag för övrigt prov på ett alldeles ljuuuvligt garn i 100 % merinoull, som dessutom finns i en otrolig mängd färger. Det lutar starkt mot att nästa projekt blir en riktigt varm och gosig filt i helylle.

***
Briefly in English:
My latest WIP: a granny-striped blanket in 100 % cotton ”Catania”. I launched this project on 7 September – i.e. no more than ten days ago – and I have already finished more than a quarter of it! All done it will be quite a big blankie, measuring appx. 170 x 130 cm.

Crocheting granny stripes is such fun, though! Never more than two rows of the same colour makes crocheting in this manner as ”non-dull” as it gets ;o)
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful, attic24]

Kärt (?) besök

JAHAJA, NU HAR mitt oansenliga hörn av blogguniversum ännu en gång haft fint besök av Hewlett-Packard. Enligt loggen har de till och med gjort en googling på mitt namn + ordet "blogg"! Visst är det lite lustigt att de lägger tid på detta, när det tydligen inte finns tid till övers för att svara på mejl?


[Klicka på bilden för större format.]
Senast besöktes bloggen den 25 augusti, och då högst troligt med anledning av mitt inlägg om köpet av lilla A:s HP Pavilion dm3-1123eo.

F.ö. har jag deadline för en krönika till Ålandstidningen imorgon. Frågan är om jag inte skulle ta och ventilera saken även därstädes?

MÖNSTER > Morsmorsrutor My Way

 
PÅ UTTRYCKLIG BEGÄRAN av Pipi bjuder jag här på en kortfattad beskrivning av hur man virkar mormorsrutor så som jag gör dem.

Enkelt förklarat består en mormorsruta av stolpgrupper om tre stol­par som skiljs från varandra av en luftmaska, utom i hörnen där många föredrar att virka två luftmaskor.

Det hela börjar med en s.k. magisk ring: slå garnet ett varv runt pek­fingret med trådändan mot dig med garnet korsat över denna.

To put it simply you can say that a granny square consists of groups of 3 dc (UK: trc) separated from each other by a ch 1 (except for at the cor­ners, where some prefer 2).

It all starts with a magical ring: take the yarn in your left hand (i.e. if you’re right-handed) and turn it around your index finger.


Stick in nålen under ringen och dra garnet igenom.

Insert your needle under the ring and pull the yarn through.



Virka 2 luftmaskor (lm). Det här motsvarar varvets första stolpe (st).

Chain 2. This is now your first dc.


Fortsätt med 2 st. Nu har du gjort din första stolpgrupp (stg) med 3 stolpar. Virka 1 lm (eller 2 lm för skarpare hörn). Upprepa 1 stg + 1 (2) lm ytterligare tre gånger. Så här ska det se ut när du är klar:

Continue with 2 dc and your first dc group (dcg) with 3 dc is ready. Chain 1 (or 2 if you want your corners to be really sharp). Repeat 1 dcg + ch 1 (2) three more time. This is what it should look like when you’re done:


Dra ihop den magiska ringen:

Now tighten the magical ring:


... ta av garnet.

... and cut the yarn.


Fäst tråden genom att sy ett maskstygn runt den första st så som bilderna visar.

Finish the row by sewing around the first dc as shown in the pictures.


Så här ska det se ut när du gjort rätt:

If done correctly it should look like this:


Fäst garnändan genom att tråckla genom ett antal m på föregående varv så som du ser på bilden.

Darn the end into the previous round like you can see in the picture.


Byt till färg 2. Stick in virknålen i ett mellanrum mellan två stg och dra upp en ögla. Eller börja varvet med en falsk stolpe. En beskrivning av hur man gör hittar du HÄR.

Change to your second colour. Insert the needle into the space between 2 dcg and pull up a loop. Or beging your new round with a false dc, de­scrib­ed HERE.


Virka 3 lm. Detta motsvarar din första st.

Chain 3, which equals your first dc.
[Så långt enligt standardsättet. Själv byter jag färg på ett annat sätt: när jag börjar med en ny färg lämnar jag en ”svans” på c. 10 cm. Den­na ”väver jag in” i virk­ningen genom att en bit in på det nya varvet omväxlande flytta den bakom och framför arbetet för varje maska jag virkar. På så vis har jag inga lösa ändar att fästa när rutan är klar.]

[This is the standard way to change colours. I change in a different way: when I begin a new colour I leave a ”tail” of appx. 10 cm. This I ”weave” into the crochet by altering its position from back to front while crochet­ing, thus leaving me with no loose ends to darn when the square is finished.]


Fortsätt på samma vis som på första varvet med 2 st och en 1(2) lm, men virka därefter följande stg i samma mellanrum. Mormorsrutans hörn bildas nämligen av att man i samma mellanrum på föregående varv virkar en stolpgrupp + en luftmaska (eller två luftmaskor) + en stolpgrupp. Hörnet ”bryts” vid luftmaskan.

Fortsätt varvet på samma sätt som det förra, ta av garnet och av­slu­ta som tidigare med ett maskstygn runt första st på föregående varv. Fäst garnet.

Continue in the same way as on the previous round with 2 dc and ch 1 (2) but then crochet the next dcg into the same space. The corner of a granny square is formed by crocheting 1 dcg + ch 1 (or 2) + 1 dcg in the same space, thus creating an 90° angle at the ch 1.

Crochet the rest of the round like the previous one. Cut the yarn, sew around the first dc and darn in the end.


Byt till färg 3 och börja varvet på samma sätt som det förra. Du kan börja ditt varv i vilket mellanrum du vill, men jag börjar alltid i ett hörn. I hörnen virkar du alltid 2 stg i samma mellanrum, men på ru­tans raka sidor 1 stg per mellanrum. Bilden nedan visar hur det ska bli.

För varje nytt varv tillkommer det fyra nya stolpgrupper, en på varje rak sida. Du kan med andra ord virka mormorsrutan precis så stor som du vill bara du kommer ihåg att alltid virka två stolpgrupper i var­je hörn.

Change to your third colour and start the round like on round 2. You can start wherever you choose but I prefer to start at a corner. At the cor­ners you always crochet 2 dcg separated by a ch 1 (2) in the same space but on the straight sides only 1 dcg per space. The picture below shows what it should look like.

Each new round results in four new dcg, one on each straight side. This means that you can make your granny square just as big as you like, as long as you remember to always crochet 2 dcg separated by a ch 1 at the corners.

[tags: granny square, grannies, easy, free, on-line, how to, tutorial, pattern, crochet, magic circle, magical circle, photo]

”Den som sover syndar icke.” Väl..?

IMORSE PRATADE JAG i sömnen – välartikulerat, länge och med ef­tertryck. Enligt lilla A är det något jag gjort rätt ofta den senaste ti­den och det är inte bra. Inte bra alls! Det är ett tydligt tecken på att jag är mentalgravid med något som oroar mig och nästa fas i ”gros­ses­sen” brukar bli nattvandring.

I mina yngre dagar ägnade jag mig flitigt åt att helt borta för världen vara uppe och pyssla på nätterna, och än i denna dag kan jag för­und­ras över allt man kan ta sig för medan man sover. Här är ett par ex­empel:

Det hände sig på den tiden när jag var i mitten av tjugoåren, var mitt i mina studier och tillfälligt var mambo igen. I mitt rum stod sängen med huvudgärdet mitt på en långvägg, med låga underskåp på ömse sidor. På dessa stod min stereoanläggning, med en högtalare till väns­ter om sängen och en till höger.

En morgon vaknade jag mitt i en dröm om att vara bunden till händer och fötter. Ja, ni vet, en sån där läskig ”film” där man kämpar och käm­par utan att komma loss. När jag slog upp mina gråblå fattade jag varför.

Under natten hade jag med stor precision låtit högtalarna byta plats med varandra, men utan att först koppla loss sladdarna från för­stär­kar­delen. Det som i drömmen varit repen som höll mig fast visade sig vara dessa sladdar, som korsade varandra över sängen.

Någon vecka senare var det dags igen.

Kan ni föreställa er hur det känns att vakna och stirra rätt på en rå be­tongvägg, som inte fanns där när man somnade? Jag lovar, det känns surrealistiskt. Man blundar igen och intalar sig att man fort­fa­rande drömmer, men den gången gjorde jag det inte. Nej, minsann!

Under den gångna natten hade jag systematiskt pillat loss en hel ta­petvåd från väggen – från taklist till golvdito – och snyggt och prydligt placerat densamma på mitt skrivbord. För säkerhets skull hade jag t.o.m. lagt små boktravar i vardera ända, så att tapeten skulle hållas slät och fin.

Ärligt talat minns jag inte hur mamma reagerade, när jag sent om si­der hämtat mig så pass att jag förmådde stiga upp och berätta vad jag gjort. Däremot minns jag att jag var himla glad över att vi bunkrat upp med en reservrulle av tapeten när vi något år tidigare ta­pet­se­ra­de om.

Jag befarar därför det värsta och bävar för vilka nattliga aktiviteter jag kan tänkas hitta på här i ”Rucklet” ... Fast det är klart, det skulle inte vara helt fel att vakna en morgon och upptäcka att den mor­mors­ran­di­ga filten blivit färdig under natten ;o)

Veckans Vanartiga Vers #22

Padre Pedro från El Salvador
fyller femti om nästan ett år.
I present vill han få
till ett glädjehus gå
och den da’n slippa dra ”Fader Vår”.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

RECEPT > Kross- & kliknubbe

IMORSE UPPTÄCKTE JAG att jag var helt utan bröd här hemma. Sur­degsbröd kunde jag inte baka, eftersom jag inte matat min suris igår kväll. Istället uppfann jag det här receptet av vad som fanns hemma i skåpet.


Det här är ett jättegott och -nyttigt bröd som får en härligt knaprig skorpa. Gott som det är och utmärkt att rosta. Fast brödet blir rätt stort och det kan vara knepigt att få en hel skiva att gå ner i bröd­ros­ten ;o)

Börja med att skålla ...

0,5 dl vetekross
0,5 dl rågkross
0,5 dl kruskakli

i c. 1,5 dl kokande vatten, vilket betyder att du blandar de torra in­gre­dienserna i en skål och häller det kokande vattnet över. Låt det hela dra i minst en timme samtidigt som det svalnar.

Så över till själva degen:

25 g jäst
3,7 dl kallt vatten
0,5 dl äppelmos
1 msk god olivolja
1 dl rågsikt
2 dl fullkornsdinkelmjöl
c. 6 dl specialvetemjöl
1 msk flingsalt

Lös upp jästen i vattnet. Blanda i olja, äppelmos. den skållade kross- och kliblandningen, rågsikt, dinkelmjöl och c. 4 dl av vetemjölet. Till­sätt undan för undan tillräckligt med vetemjöl så att degen får en elas­tisk konsistens och slutar kladda mot bunken.

Knåda i maskin 5 minuter, 10 minuter för hand, därefter tillsätter du saltet. Fortsätt sedan knåda lika länge till.

Jäs degen i övertäckt bunke i minst en timme. Stjälp upp den på mjö­lat underlag och rundriv¹⁾ degen 5-6 gånger. Mjöla ovansidan, lägg brödet på en plåt med bakplåtspapper, skåra det och lägg en ren handduk över. Värm ugnen till 250° medan brödet jäser i ungefär 20 minuter.


Ställ gärna in en bunke med vatten i botten på ugnen innan du skju­ter in plåten på nedre falsen. Grädda 5 minuter, sänk tem­pe­ra­tu­ren till 220°, öppna ugnsluckan för att släppa ut överskottsvärme och ånga och fortsätt sedan gräddningen i cirka 35 minuter eller tills brö­dets innertemperatur är 97°.

Svep en ren handduk runt brödet och låt det svalna på galler.

¹⁾ Termen rundriva är lite knepig att förklara, men det går ut på att man tar tag i kan­ter­na på degklumpen och töjer/viker upp dem mot degens mitt. Det här gör man ett antal gånger så att degens undersida blir riktigt slät och spänd. Till sist klämmer man ihop ”deg­snibbarna” ordentligt i mitten och vänder hela degen upp och ner. Den rivna, ”fula” sidan hamnar då underst och den släta, fina ovansida vänds uppåt.

Jag har aldrig varit i NY

... MEN INATT DRÖMDE jag att jag var det. Jag stod på området som kallas Ground zero, platsen där resterna av de raserade tvilling­tor­nen i World Trade Center röjts bort.

När jag vaknade var det som om hela tragedin för första gången se­dan 2001 hade nått riktigt ända in, till det innersta av mitt med­ve­tan­de och mitt hjärta. Närmare 3.000 personer avled i och till följd av ter­rorattackerna. I Mariehamn bor det drygt 11.000 människor. Tänk om drygt en fjärdedel plötsligt bara försvann!

Via media översköljs vi dagligen av rapporter om förolyckade och ska­dade runtom i världen. Vi drunknar i informationsbruset och alla des­sa personliga katastrofer blir till slut ingenting annat än tomma, an­sikts­lösa siffror återgivna av ett nyhetsankare med neutralt sten­an­sik­te.

”Tvåtusen personer tros ha omkommit till följd av den senaste tidens översvämningar i XXX.”

”458 personer förolyckades då ett flygplan av typen Boeing 747 stör­tade i XXX.”

Siffror, bara siffror. Ungefär som börsrapporterna. Jag avskyr att bli så avtrubbad, så omedvetet likgiltig för andras olycka. Men det är så det blir till slut, när man inte längre förmår ta emot mer information om död och elände.

Nästa gång jag känner att jag inte känner, då ska jag tänka på hur det skulle kännas om en fjärdedel av Mariehamns befolkning ut­plå­na­des på några minuter. Jag tror det kan ge mig perspektivet till­ba­ka.

”Vill” versus ”Borde”

DET RÅDER KREATIVT kaos i mitt vardagsrum; garn, garn och mera garn, virknålar, mönster, färgkartor, avslutade projekt och påbörjade projekt i en salig röra.


Hexagonfilten är på slutrakan – endast 39 sexkanter kvar – men måste vila en stund, eftersom jag fått slut på det solgula garnet. I väntan på leverans från Tyskland har jag inte kunnat sitta och rulla tummarna, utan började i förrgår på en ny filt. Den ska bli långrandig med mormorsränder och kommer att mäta c. 190x145 cm när den är färdig. Hej, så mycket fortare det går att virka ränder än de pilliga hexagonerna med sina evinnerliga färgbyten!


Det här är mitt verkliga ”vill” just nu. Men till detta kan jag ju inte av­sätta hela dagarna. Jag måste ju göra något vettigt också. Det är där mitt för närvarande största ”borde” kommer in i bilden. Jag borde grä­va, och jag borde sålla. Gräva och sålla och gräva och sålla och ...


Här, längs långsidan mot gatan, ska det blir en prunkande rabatt. Det är väl lite svårt att tro när man ser sakernas tillstånd i dagsläget. He­la sträckan ända bort mot trappstenen i bakgrunden, sisådär sex me­ter långt och en meter brett, måste grävas upp 25-30 cm. Dels är det massor med krossgrus som ska sållas bort, men jorden är också full av åkerfräkenrötter. Tungt jobb för liten tant, det kan jag intyga.

Men i långsamt tempo och med bara ett par-tre timmar om dagen ska jag kanske bli färdig till söndag. Mellan varven tar jag en paus och kan då gotta mig åt att båda rosnykomlingar för året har satt nya knoppar och blommar om:

'Ilse Krohn Superior'

'Zephirine Drouhin'
[tags: crochet, blanket, afghan, throw, granny, stripes, striped, multicolor, colorful]

Framtidstro

TRÖTTHETEN HAR LAGT sig som en platta av cement över mig. Som­marens relativa energi är som bortblåst och nödgeneratorn går varm. Stapeln med ”vill”, ”borde” och ”måste” växer sig allt högre och svaj­ar betänkligt.

Förlåt, förlåt, alla bloggkompisar, att jag just nu inte orkar med att hälsa på och kommentera i samma usträckning som under det se­nas­te halvåret! Jag finns nog här, men måste i alla fall tillfälligt vända fo­kus inåt för att lyckas ladda batteriet inför hösten och vintern.

Men trots att mörkerdepressionen flåsar mig i nacken vägrar jag släp­pa tron på en ljusnande framtid! Det kommer en vår igen, och därför ska jag i alla fall beta av en av punkterna på min ”vill”-lista: att bland perennerna plantera lökar inför nästa säsong. Inte blir det idag, knappast imorgon heller, men så småningom.


PS. Jag tror förresten jag har blivit lite kär. I han där John Taylor i ”Trädgårdsfredag” på SVT2. Just love him! :oD

”Worth waiting for!”

”ÅLANDS HÄLSO- OCH sjukvård, ÅHS, don’t do miracles but if we did they would probably be the best miracles in the world!”

(För att travestera ett känt ölmärke.)

Jag har väntat och väntat, och väntat lite till. Väntat på att någon i be­slutsposition skulle lyckas ansluta hjärnan och se till att en hel ge­ne­ra­tion kvinnor stadda på uppväxt erbjuds ett effektivt skydd mot livmoderhalscancer, ett skydd som redan ett bra tag funnits till­gäng­ligt: vaccinet mot HPV, humant papillomvirus.


Nu har det alltså hänt, och Åland går faktiskt före det övriga Finland i den saken! På fastlandet diskuteeeras det fortfarande, men här är – enligt dagens morgontidning – beslutet taget. Heja, heja, ÅHS!

*applåder*

Sen är det ju en helt annan fråga om det verkligen är upp till oss män­ni­skor att leka Gud och inte låta naturen ha sin gång. Människan är i slutändan bara en art bland andra arter, men med den stora skill­na­den att vi har förmågan att påverka liv och död.

När djur av andra arter blir för många inträffar alltid en form av själv­gall­ring, eftersom naturen strävar efter balans. Om antalet individer överstiger mängden tillgängliga resurser sker ett naturligt urval, där de starkaste överlever för att föra artens gener vidare. Det kallas evolution.

En annan fråga – den stora frågan – blir följaktligen hur vi ska lyckas hushålla med resurserna så att de räcker till för den stadigt ökande befolkningsmängden på vår jord. Ett steg i rätt riktning skulle vara ett slut på västvärldens överkonsumtion. Till exempel måste recycling och upcycling med det snaraste bli regeln och inte undantaget.

Jag gör vad jag kan i mitt lilla hörn av världen. Gör du?

Veckans Vanartiga Vers #21

Karl-Johan, en bonde i Ed,
har en snopp som är ovanligt sned.
När han låter vatten
det skvätter på hatten
och blöter ner skjortbröstet med.

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.